men vad nu??!?

Handtaget följer med, men inte den lilla fina gröna dammsugaren.
Handtaget har spruckit sen jag senast använde den lille tystlåtna och färgstarka dammsugaren som jag köpt för att göra sugandet så hemulartat som möjligt ( “städning var hans högsta fröjd” heter det ju om Hemulen vars dammsugares “stora hemska tratt tog lilla Mumintrollet fatt”, ni minns).

Jo den kan fortfarande suga bra. Men det är attans mycket svårare att hantera den utan fungerande handtag.

“Suck. Tur att jag har ett stort lager epoxilim”, tänkte jag

Läs även andra bloggares åsikter om dammsugare, hemul, dammsugarhandtag, epoxilim

brukar ju vi Mumrikar med jämna mellanrum åkalla. Vackert så, men som med alla högre makter kan man inte bara åkalla. Ibland måste man handla, vara denna makts som man åkallar agent, verktyg.

En av vildänglarna damp ner i soffan igår kväll och sa med allvarsrösten “Mamma, jag måste prata om en sak” och sen omedelbart “Jag har inte gjort nåt dumt!”. Vilket fick mig att känna mig helt fåraktig, för den tanken hade överhuvud taget inte slagit mig. Än.

Nej gullebarnet behövde lösa ett problem, eller snarare en katastrof i vardande. Bästa vännens råttor var bostadslösa. De kunde inte bo kvar hos henne, ehuru delar av familjen blivit allergiska. Och det var ju mystiskt tyckte de. För i deras lägenhet bodde ju inga pälsdjur. Råttorna var nämligen hemliga. Hennes mamma är numera invigd i hemligheten, men vad gör man…

“Vad ska hon göra mamma. Hon vill ju inte ge bort dem!”. Nej det kan man ju förstå. Den rara, rara flickan är extremt djurkär. Det vet till och med jag – fast jag är mamma och därför inte förstår så väldigt mycket (Att vara lite bäng är varje mammas jobb – som känt).

“Mamma kan de bo här? Bara ett tag?”. Ja inte kan jag säga att det känns så särskillt betungande att ungen min får ett kraftigt incitament att städa (även en tonåring inser att där det bor pälsdjur måste golvet vara möjligt att nå med dammsugarens munstycke, utan risk att “dammsugarns stora hemska tratt fick – om inte lilla mumintrollet så en o annan udda strumpa, en tom hårsprayflaska, tre halvdruckna glas och gästmadrasen – fast”. Dessutom kommer hon – och som bonus den trevliga bästisen – att vara här jämt, varje dag. Hurra!

Det enda som egentligen bekymrar mig är de två större odjuren.

“O alla smådjurs beskyddare, fräls de små råttorna från hunden och katten (och för all del dem från att råka bli dråpare.) Hjälp oss husets DAMP-tanter att alltid komma ihåg att stänga dörren till vildängelns rum.

Så ikväll blir det “råttinflyttnings- och städfest” här i huset. Med tårta och allt!

Läs även andra bloggares åsikter om mumrik, åkalla, vildänglar, bostadslös, råtta, hemlig, hemul, mumintroll