Lukas Podolski ist der FK Pirmasens unter den Fußballprofis:

Einfach, volksnah und, obwohl durchaus mit Potential ausgestattet, irgendwie immer im Schatten eines anderen stehend.

På rådhuset gjorde man tvärt om. När huset renoverades utvändigt förra gången gick man från gult med vita detaljer till en helgult, vilket gjort att stads- och länsvapnen smälter in totalt i tapeten. Någon gång hoppas jag att även rådhusfasaden får genomgå samma förvandling, så att man får se de heraldiska detaljerna uppsminkade i de värmländska färgerna.

Här är originalet. Men det är nog ingen ornitolog som har bildsatt Dr Taubes sång! Vaddå “svart mot en gyllene sky“?

Vi hade förresten en mycket upplysande diskussion på Heraldica om huruvida en ameriikansk Bald Eagle verkligen är skallig, i anslutning till en John Erikcsson-fundering jag hade i somras.

Kontrollerar man saken på Wikipedia kan man få några svar på var den svenska järnvängsheraldiken tagit vägen. Till Tomteboda! Där, vid postterinalen, har nämligen Centralstationens gamla klocka hamnat.

Fasaden lär även ha varit utsmyckad med lilla riksvapnet. Finns det också i Tomteboda?

Stationshuset byggdes 1867-1871 och invigdes 15 juli 1871, samtidigt med Sammanbindningsbanan. Arkitekt var Adolf W. Edelsvärd. Fastigheten ägs och förvaltas av Jernhusen AB. Fasaden mot Vasagatan kröntes av statyer av Svea och Göta på varsin sida om det lilla riksvapnet, krönt av en kunglig krona, konstnär Oscar Berg.

Något ska man ju göra när man väntar på tåget. Efter en trött nick åt den värmländske friherren utanför huvudingången släntrade jag i fredags eftermiddag in på Stockholms central och funderade över vart de heraldiska spåren efter Statens Järvägar har tagit vägen. I ögonhöjd i vänthallen finns inget annat än SJAB:s stiliserade version av den gamla symblen för statsjärnvägen – det bevingade hjulet.

Med en kvart kvar till avgång satte jag mitt hopp till fasaden och gick ut till Nils Ericson igen. Men icke. Visserligen kan man skönja någon sorts allegoriska motiv över välstånd och tekniska framsteg under fasadens fönsterrad. Om man kisar. Men inga bevingade hjul i sikte. Kanske ville man inte ens på 1860-talet låtsas om varför byggnad uppförts?

Jag vänder mot norr och tänker gå in igen via gången mot Cityterminalen och håller nästan på att missa den lilla sidodörren.Där finns det gamla svenska järnvängsvapnet – i träsnideri ovanför ingången till SJ:s huvudkontor, flankerad av sin yngre efterföljare.

Så ska det se ut! Spåren kanske inte är helt borta i alla fall? Väl inne i vänthallen igen dristar jag mig till att lyfta blicken och hittar krönta bevingade hjul svävande över hela vänthallen – på ljusarmaturen.

Nu drar horder av mantelbeklädda missdådare runt i kvarteret. Ett spöktåg lär enligt uppgift ha spelat ukulele – vilket borde vara nog för att se över förrådet av torrskaff och dra ned i stormkällaren. Istället har jag under dagen roat mig med att bläddra i den märkliga Bernströms bestiarium: En djurens nordiska kulturhistoria, av zoologihistorikern och språkvetaren John Bernström (1903-1989). Bernström gör ett slags etnobiologisk och mentalitetshistorisk genomgång av de nordiska djurarterna, och listar deras avtryck i historiska källor. Här ingår också de fabeldjur och bestar vilka länge sågs som en högst verklig del av djurriket.

Med kristendomens införande och kunskapen om de antika källorna får nordbornas föreställningar om märkliga djur mer exotiska former. De antika författarna beskriver fabelmänniskor i form av cykloper, hundhuvudmänniskor och  enbenta skuggfotingar. I Vulgata omnämns kentaurer, fauner och sirener. Bernström skriver att också de menagerier som under medeltid och tidigmodern tid var en vanlig syn vid de europeiska furstehoven – med apor, lejon, strutsar och elefanter – troligen bidrog till att stärka fantasin och tilltron till fantastiska vidunder.

Överdrifter och rykten från reseskildringar, feltolkade naturalieföremål, fossil- och benfynd liksom iakttagna bastardformer och missbildningar på djur och människor – bidrog till bilden av fabeldjur som verkliga varelser. Vanligen bygger manifestationen av fabeldjuret på blandformer, med huvud och kropp sammansatta av av olika arter. Dessa vidunder sammankopplades i regel med djävulen.

Svag som jag är för gamla kartor är ärkebiskop Olaus Magnus (1490–1557) Carta Marina något av en våt dröm. Den innehåller en hel del bilder av fabeldjur, inte minst i haven och i kartans utkanter. Dessutom pryds den av lite fin heraldik. Carta Marina lär ha tagit Olaus Magnus 12 år att färdigställa, innan den trycktes i Venedig 1539. Klicka på bilden för en högupplöst version, där den enastående detaljrikedomen kommer till sin rätt.

Olaus Magnus, Carta Marina (1539).

Jag funderar på att göra en liten serie om medeltida fabeldjur här på bloggen framöver.

Feg örn

Originally uploaded by Wermlandsheraldik

Det var längesedan jag såg den här dekalen. Förhoppningsvis innebär det att avsändaren, bevakningsföretaget Värmlandsvakt, har insett hur felaktig den är.

Ingen vill väl låta sig bevakas av en fegis?

Stadsvapnet – bara en sopig logga?

Originally uploaded by Wermlandsheraldik

Karlstads kommun säger sig bara använda sitt heraldiska vapen i mycket högtidliga sammanhang, till exempel på förtjänstmedaljen, minnesgåvor och i skrivelser från kommunstyrelsens ordförande.

Men det verkar finnas en de facto-standard för det offentliga rummet i svenska städer, som man inte lyckas ta sig undan. Vilket jag såklart uppskattar. Kommunens profilprogram är mycket lyckat och loggan funkar i de flesta sammanhang både i tryckt och digital framställning.

Men när det gäller mer eller mindre arkitektonisk utsmyckning är det bra att man väljer att hålla sig till det tidlösa – det som funkat så bra sedan 1584.

Papperskorgar i gjutjärn eller vad det nu kan vara för gods i dem nu för tiden lär inte bytas ut med en ny politisk majoritet i stadshuset eller av nya kreativa kommundirektörer. Inte heller brunnslocken, som dök upp för några år sedan. De måste av nödvändighet vara tidlösa. Frågan är vem i stadshuset som fattat det, men så är det.

Jag hade glömt Jesper Waslings heraldiska blogg. Märkligt, eftersom jag var den förste att kommentera hans första heraldiska bloggpost 2006. Dags att börja följa den igen kanske.Kan vara ett bra ställe att läsa välformulerade heraldiska inlägg eftersom Heraldica  då och då går ordentligt på tomgång.

Originally uploaded by Wermlandsheraldik

Det heraldiska intresset i Kristinehamn är inte att ta fel på. Först bygger man bojorten i stadsvapnet i naturlig storlek och börjar segla på Vänern.

Nästa idé är tydligen att bjuda på McDonalds gäster på en heraldisk fantasi i form av en metarmorfos mellan de två gamla värmländska vapendjuren örn och bäver. Eller vad kan annars vara tanken med denna kreation?

Men snälla! Om en sån här kreation någonsin skulle dyka upp i min trädgård, så lova att påminna mig om att har braskamin!!!

Sitter på X200 mot Stockholm. Det känns ganska ogästvänligt när klockan är 6.38 och tåget lämnar Karlstad. Mörkt, kallt, trött. I Stockholm i eftermiddag kommer det dock vara lite mer välkomnande. Framför Stockholms central står landsmannen Nils Ericson som en välkomstkommitté och ser ganska nöjd ut över att ha dragit stambanan ända hit.

För fötterna har han dessutom Svergies mest centralt placerade värmländska vapen – det Ericsonska friherrevapnet.

Valförrättaren Per-Erik Persson har haft bråda dagar i samband med Swedish Fest och pratat med både värmländska och amerikanska medier om vapenomröstningen i Thorsby.

Idag har båda länstidningarna intervjuer med Per-Erik:

VF: Nytt stadsvapen för Thorsbyborna

NWT: Här röstar Thorsby om sitt nya stadsvapen

Det är inte bara värmländska medier som har uppmärksammat Thorsbys vapenomröstning i samband med Sweden Fest. Lokaltidningen The Clanton Advertiser, med persika i sin loggan och säte i Clanton, strax söder om Thorsby bevakar vad som händer i grannstaden.

Tidningen berättar om omröstningen under Swedish Fest i en intervju med Tracia Bussey, som är ordförande i Swedish Fest-kommittén. Glädjande nog har artikeln fått en radda kommentarer.

En av kommentarerna utryckte rädsla för att projektet ska ta pengar från vård, skola och omsorg, men de kan vara lugna – ingen av förslagställarna/heraldikerna kommer att få någon monetär ersättning. Däremot är det ju en stor ära att få lämna förslag till ett offentligt vapen, men tanke på den stora användingen en sådan symbol får på platsen det representerar.

Och dessutom -  och det är inte att spotta åt – The Clanton Adveriser har dessutom utmänt herrar Falk, Vargek, Perald och Berggren till värmlänningar. En sådan utnämning kan ju inte  ens mätas i pengar…

…men resultatet låter vänta på sig. Thorsby-ambassadören Per-Erik Persson från Swedish-American Chamber of Commerce rapporterar om omröstningen i dagens NWT:

I omröstningen segrade ett av de fyra förslagen med god marginal men eftersom det är City Council, ”kommunfullmäktige”, som har det slutliga avgörandet blir det inte officiellt förrän om ett par veckor vilket som blir det nya stadsvapnet för Thorsby.

NWT 18 oktober

Och så är såg själva slagfältet ut. Omröstningen hölls i Per-Eriks eget marknadsstånd. Per-Erik längst till vänster och längst till vänster hans amerikanska kollega på handelskammaren, tillika Swedish Fest-generalen Tracia Bussey.

Ikväll 19.00 diskuteras Thorsbys eventuella stadsvapen i Radio Fryksdalen. För oss utanför Fryksdalen kan programmet höras både direkt och i efterhand på webben.

Idag och imorgon pågår Swedish Fest i Thorsby, Alabama. Per-Erik Persson, Thorsbys “sverigeambassadör” i Svensk-Amerikanska Handleskammaren finns på plats och slutför stadsvapenomröstningen som startade på wermlandsheraldik.se.

Lägg din röst!

Startskottet för projektet var en missvisande bildtext i NWT:s artikel 20 augusti. Förhoppningsvis slutar det med att borgmästaren Dearl Hilyer antar ett korrekt heraldiskt vapen för staden…

Det mediala intresset för heraldik har nog aldrig varit större i Värmland än den här hösten. Först insändarstormen mot Kils kommuns förslag till ny grafisk profil. Och nu intresset för Wermlandsheraldik-projektet att förse Thorsby, Alabama, med ett heraldiskt vapen. Det har nog inte varit någon risk för att bloggen skulle gå ner på grund av för mycket trafik, men om besöksstatistiken peakade rejält - med skyhöga unika 20 besök!

Men i värmländska gammelmedia har det rapporterats flitigt om projektet, med understöd av respektive webbplats. Nya Wermlands-Tidningen rapporterar, som ju var själva orsaken till projektet, liksom SVT:s Värmlandsnytt, som snurrade hela morgonen.

SR Värmland bjussade till och med på tid i direktsändning och lade upp länken till omröstningen här på bloggen (vilket stod för 4 av besöken).

Till helgen är det Swedish Fest i Thorsby, Alabama. Jag vet inte om det kommer att bli huvudattraktionen, men ett visst intresse kommer att ägnas åt fyra svenska förslag till ny symbol för den vapenlösa lilla staden. Arragnemanget kommer att vara ett samarbete mellan Svenska Heraldiska Föreningen och Svensk-Amerikanska Handelskammaren i Alabama.

Provvalet för inför det förslag som slutligen ska lämnas till borgmästaren har pågått ett tag här på Wermlandsheraldik-bloggen. Det är inte för sen än, så gå in och rösta!

Detta är de fyra alternativen, i den ordning de presenterats på Heraldica:

Konstnär: Vargek

Konstnär: Perolden

Konstnär: Thomas Falk

Konstnär: Joakim Berggren

Bleibt zu hoffen, dass die exklusiven Schuhe von besserer Qualität sind als das Logo. Kann mir jemand, der damals im Biologie-Unterricht besser aufgepasst hat als ich, erklären, um welche Tierarten bei den abgebildeten Wesen es sich handelt? Pferd und Löwe (in Socken)? Tierkundler und Heraldiker, meldet Euch! – Und wofür mag das »D« stehen?

Die Vorlesungen haben wieder angefangen. Da ich mich erstmal ein wenig orientieren muss, gibt es diese Woche voraussichtlich nur einige kleine Hyperlink-Häppchen:

Sebastian Deisler: “Man muss härter sein als ich” (zeit.de)

Der verrückte Tor-Optimist (argifutbol)

SPL unfazed by Old Firm exit talk (bbc.co.uk)

Amateurvereinswappenheraldiker, vereinigt Euch! (spielbeobachter)

Christian Wück ist “ein Computerfreak” (11freunde.de)

Mitt lilla Thorsby-projekt har legat nere ett tag på grund av civilt arbete och tillökning i familjen. Under tiden har det varit aktivitet på Heraldica och folk har sagt sin mening i omröstningen.

Men nu är det dags att göra ett litet ryck igen – det har nämligen kommit glada tillrop från Thorsby-håll. Dags att sammanställa lite blasoneringar och

heute fertig geworden und schon im Netz

Jag sprang på nypromoverade Doktor Ståhl i helgen och fick för första gången beskåda Karlstads universitets doktorsring. Mobilkameran fixade inte att fånga dyrgripen, men på KAU:s webb kan man beskåda den.

Sola i Karlstad är den centrala symblen, båe på ringen och hatten. Den har även stått som modell för Karlstadsversionen av Parnassen. På sidan om traditioner beskriver universitetet tankarna bakom symbolen:

Karlstads universitets symbol består av en cirkel med en sol och texten Karlstads universitet inuti. Symbolen utformades för det nya universitetet och rymmer flera värden som vårt unga universitet står för. Ett sådant värde är det gränsöverskridande arbetssättet och mångvetenskapen. Ett annat är att framtiden kan påverkas av förstklassig utbildning och forskning samt att framtiden formas av tankar som ännu inte är tänkta. Anknytningen till svenska och internationella universitet är självklar, samtidigt som solen också symboliserar förnyelsebar energi och för tankarna till en hållbar samhällsutveckling.

Den universella symboliken finns också med. Solen är förutsättningen för att liv ska kunna födas och existera. Den ger värme, energi och ett ständigt upprepat gryningsljus. Det finns gott om exempel i världshistorien, där solen och ljuset fått symbolisera det goda och upplysta, förhoppningar om ett nytt, upplyst och bättre samhälle, vishet och insikt om sanningen.

Det är smått skrattretande i sammanhanget att man inte säger ett ord om att solen även är Karlstads symbol.  Det knystades inte ett ljud om det när symbolen var ny och universitetet nygrundat heller. Då var man livrädd för allt som kunde uppfattas som provincialikstiskt. Ingen skulle komma och påstå att det nya lärosätet var ett landsortsuniversitet!

Samma ängslan hade man från början när det gällde traditioner. När det skulle firas akademisk högtid första gången 1999 var det oerhört viktigt att undvika allt som kunde uppfattas som traditionellt eller konservativit.

Vill man verka riktigt excentrisk/autistisk kan man gå väldigt nära fasaden på Ferdinand Bobergs posthus och studera vapenserien med landskapsvapen. Längst bort mot Gamla Brogatan (närmast Värmland om man så vill) hittar man en gravt lortig Värmlandsörn. Sveriges vackraste byggnad börjar bli lite anfrätt av Vasagatans avgaser. Kanske blir det ändring när regeringskansliet gjuti nytt liv i huset?