Såg ett kort klipp från filmen Mazes and monsters på toplessrobot och blev väldigt nyfiken. Mazes and monsters är en film från 1982 med Tom Hanks, där Tom och ett gäng college-grabbar börjar spela rollspel och blir som en följd av det mer eller mindre galna. Filmen utkom när debatten i USA gick varm om huruvida det är skadligt med rollspel eller inte. Verkar vara en extremt knäpp och löjlig film.

/karl

Förrgår:
För många digestivekex, Funlight.

Igår:
För många digestivekex, lite spya.

Idag:
En banan, en mandarin och lite choklad. Dåligt försök till spya.

Varför klarar jag ingenting? Jag är totalt misslyckad.

Så FET. Så äcklig. Så värdelös. Det är jag det! Idag har jag grisat i mig glass, kakor, hamburgare, chips och flingor. Herregud. Och idag fick jag höra att det är November. Hur i helvete kunde jag ha hamnat en månad efter och vara så fast besluten att det var Oktober som jag var tills idag? Så därför tänkte jag: “Okej inte så farligt att bli av med dessa x antal kilona tills jul.” Meeeeen okej nu är det lite bråttom kanske? Ja.
Så imorgon börjar min digestivediet (högst två digestivekex om dagen, gick ner två kg på en helg med endast det som mat!) som jag ska köra hela denna vecka och får lov att ha ett uppehåll i helgen eftersom jag ska till min pojkvän då. Men det är väl helt okej egentligen eftersom jag inte behöver äta så jävla mycket ändå (bara nåt litet så han blir nöjd) och så att min kropp får ställa om sig till svält två gånger så jag går ner mer! Det här tror jag blir bra. Har satt som mål att om jag klarar dieten hela den här veckan får jag använda mitt armbandsur igen (för helgen). Sen gör jag om det löftet nästa vecka.
Det enda dåliga med digestivekexdieten är att man blir ganska dålig i magen av det efter några dagar, iallafall jag. Har så känslig mage haha… Men som man säger, vill man bli fin måste man lida pin!

Nu är jag hemma från USA och har ätit sjukt mycket hela veckan, tur är att jag knappt har gått upp två kilo!! Igår hetsade jag lite, inte mycket som det brukar bli. Bara lite, så jag är ganska stolt över mig själv att jag klarade sätta stopp. Idag är jag hos min pojkvän och jag har ätit en halv chipspåse med olw dipp, en skål med flingor för jag behövde äta någonting enligt min pojkvän, och en sojakorv med hamburgedressing på (En bra sak med att vara vegetarian, man kan inte äta massa onyttigt kött!).
Nu är jag ensam hela natten (pojken jobbar natt) och en hetsing smyger runt hörnet. Jag funderar på att bak havrebollar, vore såå goottttt!!! Men jag kommer bara må illa och ångra mig själv när allt är över, det vet jag. Men alla som hetsar vet ju att frestelsen är så stor och ja, frestande.. Imorgon firar vi ett antal månader och det betyder bio och resturang. Men eftersom han jobbar natt och kommer hem vid åtta på morgonen kommer han sova till tre-fyra, vilket jag antagligen också kommer göra eftersom det inte finns så mycket att göra här ensam. Och pallar inte sitta vaken vid datorn och cravea efter nåt att äta. Så kommer inte äta något förrän resturangen vid middagstid och där brukar man inte få så mycket av rätten vi brukar äta och den mättar nästan direkt, like!

Nu ska jag nog dricka fun light och tänka över saken om jag verkligen vill baka. Ska kolla om vi har alla ingredienser och hoppas att allt inte finns. Puss!

Jag tror inte det finns någon myndighet i Sverige som betraktas som en helighet på samma sätt som Polisen. Inte ens den folkkäre kungen kan matcha dem. Ingen annan myndighet kan begå så ohyggligt många övertramp och ändå komma undan med det som om ingenting har hänt. Ibland får jag känslan att Polisen skulle kunna hänga en grupp människor på en torg utan att dess anseende för den sakens skull får sig ett törn. Varje gång någon kallas för en jävla svartskalle, och varje gång någon får en omotivera batongslag på sig, är någon snabb med att plädera för att vi ska ha “förståelse” för deras polisens agerande. I själva verket är det sällan som det kan finnas någon förståelse för det som har inträffat, mer än att det finns många människor i det här landet som bär på en uniform vars mening de inte kan leva upp till.

That’s right, jag är ingen polishatare. Jag hade en ideologisk beef med polisen när jag var i tonåren, men det är en annan femma. Jag föredrar polismyndigheten framför att vi har klaner som håller ordning och reda i samhället.

Men att se så många huliganer som uppvisar en nästan sexuell dragning till våld och aggressivitet i poliskåren, gör att jag inte har något förtroende för polisen i praktiken. Jag känner mer att det är en grupp som jag måste hålla mig undan ifrån om jag befinner mig på en demonstration eller vilket annat ställe som helst där polisen anser att det finns en grogrund för urartning eller brottslighet. Kåren inger mer rädsla än respekt. För de våldsverkare som bär på sin uniform är dessa begrepp ändå oskiljbara.

Sverige behöver fatta att kritik av Polisen inte är detsamma som att underkänna dess principiella existensberättigande. Polisen behöver också fatta att intern kritik gör mer gott än ont. Som det är nu ger man mer intrycket av en sekteristisk mentalitet där prioriteten i alla fall är att skydda de egna från yttre krafter (kritik).

Här.

Ugh! var bara förnamnet.

Läs även andra bloggares åsikter om våld, hat, hets, fascism

I dag starta jeg dagen med å miste toget mitt til Oslo, pga flotte team-trafikk her i Trondheim! For det første står alle rutetidene deres feil på nettet, og da jeg stod der å venta på bussen, kom det 4 stk samtidig. Og den siste bussen var seff den jeg skulle ta. Hva er det som får buss-sjåføren til å tro at folk med bagasje greier å komme seg fort nok helt ned til den bussen? Jeg kom ikke halvveis engang, før han begynte å kjøre. Ja, så skulle jeg jo rekke det med den andre bussen- men den var selvfølgelig forsinket med hele 5 minutter. Som da endte opp med at jeg kom forsent likevel. Og bussen brukte ikke 9 minutter, men heller 12.

Dette har da resultert i at jeg måtte offre en Japan bukse og kafè-treff med Karoline.Jeg skulle jo møte Karro før jeg dro nordover D:!!!! Jeg måtte kjøpe ny billett på 700 kr, og dra til Tromsø istedet for Bardufoss. Og 700 kr er en bukse i Japan! Noen ganger gjør verden meg gal, som da gjør at jeg kan nevne en annen ting.

I går la jeg ut en tegning på et forum Japani, og der har jeg tidligere hatt noen helt ekstreme krangler med en fyr som tror han er så god i alt, og at han vet bedre enn meg. Så han driver alltid å hakker på tegningene mine, sier usakelige ting osv. Orker ikke gå så nærme inn på det han tidligere har sagt. Men i går presterte han å si at jeg hadde en hjerneskade, nemmlig dette: Cerebral achromatopsia. Så, å gå fra usakelig kritikk til… hva da? forsøk på mobbing? Uansett, han tråkket hardt over grensa. Han anklaget altså hele galleriet mitt til å være kontrast- og fargeløst. Det er greit det, han kan prate med kjeften så han høres smart og intligent ut, men det er vel egentlig det eneste han kan. Jeg skjønner også at han sier alle de tingene, for han er vant til å “regjere” over det forumet i tegneverden. Og jeg er visst en trussel for han, og det merkes- og _ses_ godt. Men det skremmer virkelig ikke bort meg ^^

Men nå skal jeg fortsette å furte litt over min tapte bukse, og ikke-møte med Karoline. Skal en tur på posten, så stikker jeg tilbake til sofaen her og sover litt, for så å våkne opp til en bedre verden.

I torsdags var det hetsafredrikapåmobildag. Terese är i stan och hälsar på. Jag träffade John och Chris. Jag mötte Caroline. Vi stod allihop och tittade på varandra. "Ja vad gör vi nu Fredrika?" 
Yeah I like to be in charge hehe. Caroline mötte Johanna vid Lisa på Torget. Terese åkte på en grillning me gamla polarna. Jag John och Chris drog hem till dom.

Jag fick äta min första australiensiska toast med salt gegga aka Vegimite. Rikigt nice. Sen käkade vi "aussie" wraps. Bacon, halloumi, sallad, tomat, sås-vitlök och stark och paprika, också ovanligt men fan så gott.. Jag tyckte synd om Ben hela tiden för han mådde jättedåligt, satt där med röda prickar på hela kroppen och mumlade. Hoppas för min mamma och pappas skull att dom gav mig en rejäl vattenkoppa när jag var liten.  Mötte upp Emma, Maja och Utbanoutfitters gänget på snaps. Där satt vi och fotade mest hela kvällen.

Jag börjar nog bli lite som Gutta btw, blandar ihop mat som jag tycker är god men opassande.
Inte i lika stor utsträckning kanske. Jag kommer ihåg i skolan när det var Spaghetti med köttfärssås. Det här är Gustavs "Spaghetti med köttfärssås"

1. Spaghetti, med köttfärssås
2. Ketchup
3. Sallad (alla valmöjligheter) på det
4. Salladsdressing på salladen på det
Sen blandar vi ihop allting bara. Och saltar lite.

Mumsfiligutta!

Jag insåg just hur jävla dålig jag är på att koppla av.

Idag gick jag upp sju. Hade tenta i processrätt, en trettonveckorskurs, klockan nio. Var klar kring ett. Åt lunch, åkte till jobbet, började tre. Vid fyra höll jag på att dö av yrsel. Haha, det var helt sjukt, jag kunde knappt stå. Men jag var så klart tvungen att fortsätta jobba eftersom jag är så jävla proletär och trogen mina chefer. Kanske för att dom är bäst i och för sig. Man ger vad man får osv.

Sen gick jag hem, la mig på sängen för att vila lite och kunde verkligen inte resa mig på en timme. Sen insåg jag att jag glömt skolböckerna för nästa kurs (företagsekonomi) på jobbet så jag gick ner igen, hämtade dem, köpte en baguette på Ica och gjorde lite mynta-te som jag drack, åt lite, däckade i badet MED SKOLBOKEN.

Efter en stund insåg jag hur korkat det var att försöka plugga i mitt tillstånd så jag satte mig här vid datorn. Men jag kan fortfarande inte släppa tanken på att jag, en fredagkväll, tillika kvällen då jag precis skrivit en skitstor tenta, då jag till råga på allt är apsjuk och spyfärdig, faktiskt borde läsa ut åtminstone en fjärdedel av boken i företagsekonomi.

Alltså: Jag försöker inte framställa mig som disciplinen och arbetsviljan personifierad. Jag försöker framställa mig som en efterbliven idiot som inte förstår när det är dags att köpa en låda glass och däcka framför random hjärndött program på burken. Hur fan gör man när man vilar?

Tur att jag och Marzy blivit samma person iaf. Här sitter vi i köket hos Therese när vi var på besök i Malmö för att inspektera mitt sommarhem kollektivet, ordna födelsedagsinbjudningar med bästa spider, gå på arbetsintervju och dricka öl med syskonen Ljunggren. Titta vad lika vi är. Och fatta vad snygga kids vi kommer få. De kommer ha skitstort skägg oavsett kön. Hähä. Elin säger att vi har “äktenskapstycke”, vilket alltså betyder att våra gener passar ihop. Det låter utmärkt. På lördag anländer han till hufvudstaden, min man. Det är bra. Om han hade varit här idag hade vi kunnat fira med feberyra att det idag är ett halvår sen vi kom på att vi nog skulle börja kila ostadigt. Stadigt kom senare, man måste ju få betänketid. Hallå.

“Nationella prov gör undervisningen ytlig”

… Fredrikbloggen, och klippet från SVT om lärarna i England som fått nog av de många nationella proven. 

Det är ingen nyhet att England börjat inse konsekvenserna av prov-överdrifterna, det har det rapporterats om tidigare (själva skrev vi om det här). Det konstiga är att vår svenska skola i full fart marscherar mot att upprepa redan begågna misstag.

Tog tid att klara det idag och gjorde det mer eftersom Nils med flera hetsade mig. Rökte de sista under sjuk hets och Dag höll kollen så att ciggen var godkända. Det var fruktansvärt tungt men det gick. Inte mycket mer att säga om dagen. Det tog emot hela vägen och det är fan fördjävla äckligt.
Bör också nämna eftersom Dag blev lite besviken att jag tar munbloss och inte halsbloss. Vet inte om detta framgått innan.

Idag hade jag lite tid till att äta lunch och springa några ärenden. Det gick sådär, jag gjorde mitt första ärende och sen just när jag fixat mitt andra mötte jag Adam. Jag försökte övertala honom att käka lunch med mig så jag inte skulle behöva göra det själv. Men när jag pratade med honom ringde han till David och dom kom överens om att träna. Som jag vet så är man ju svag och dålig om man inte tränar så jag kände att jag inte hade något val.

Jag tittade hastigt på klockan och såg att jag hade ungefär en 40 minuter kvar av min lunch. Adam tog sin bil för att hämta David och jag tog min mammas bil och körde till gymmet, slängde av mig kläderna, på med träningsgrejerna och sen ner i gymmet. Där körde jag ungefär 15 minuter extremexplosiv bröstträning sen upp till omklädningsrummet, duschade, bytte om, in i bilen och körde till statoil med 10 minuter kvar. Beställde en korv och en dricka, tryckte i mig den i bilen och när det var två minuter kvar av lunchen var jag klar. Max bra.

Kontentan är: Det suger för träningen att ha saker att göra på dagarna.

Sen simmade jag på kvällen. Det gick bra.

Här kommer en till svartvit naturbild.

Vi hörs!

Jag är sjukt trött. Vill kura upp mig i soffan och titta på TV och därefter bara gå och lägga mig. Men nej, inte idag och inte imorgon. Här ska det jobbas.

jag brukar alltid hävda att jag minsann har koll på läget i december.
att jag aldrig känner av den där stressen och hetsen som brukar komma (enligt andra då såklart..) som ett brev på posten.
detta lejon är killen som vet hur hantera julstress, kinkiga julgransfötter, ett sakta sinande pengakonto, önskelistor som antingen är överfulla eller toktomma. 

tills idag.

nu känner jag plötsligt att jag har en del kvar att fixa, och väldigt krankigt med tid att fixa allt det.
nu handlar det om minutiös planering och indelning av göromål i någon sorts prioritetslista.
inga direkta marginaler att spela på heller.
till råga på allt har käcka jobbet mage att kalla till julbord med tillhörande underhållning också…

det blir att utnyttja varenda ledig minut man har.
det är absolut inget katastrofläge.
fortfarande är det så att jag kommer att vaka in julen med ett stort lugn och trygg förväntan.
allt kommer vara superfixat lagom till uppesittarkvällen, skinkmackan och julölen.

det är dock vägen dit, dessa sista intensiva och bråda dagar, som ska löpa på utan för mycket störningar i logistik och planering.

julen kommer.

oavsett status på förberedelserna.

Och så kom då så nästa försämring av våra icke-avtalsskriva förmåner. Den som kom upp i diskussionen när de tog bort ersättningen för kollektiv produktionsövertid på helgjobb. I avtalet så har vi varken rätt till de där extra “kollektivslantarna” eller till lunch. Det står endast “lunchmacka” på pappret, enligt klubbordförande.

Fast trots att det alltså inte står i avtalet så har vi som jobbar extra under helgen fått både betald frukost vid 9-rasten och betald lunch runt 12. Betald i dubbel bemärkelse dessutom. Maten är alltså gratis och vi får lön medans vi äter. Det är min avdelning som jobbar mest på helgerna, och eftersom den förre förmannen vi hade var en riktig snåljåp så tror jag knappast det är hans förtjänst.

Jag tror snarare det är den förre lagerchefen (han ska tydligen ha “sagt upp sig” och valt att jobba med förbättringsprojekt inom samma företag och i samma lokaler som vi. Som om vi tror på det. Han fick välja mellan det och kicken) som är både konflikträdd och nervöst lagd som låtit det fortgå.

Man tycker ju att vår verkstadsklubb tidigare skulle gått in och krävt att förmånen skrevs ner i avtal. Man säkrar bakåt och anfaller framåt. Men det har hursom inte skett. Som jag skrivit förr så är alltså den nya lagerchefen en riktig siffernisse. Och det dom flesta såg som nästa steg i hans försämringar har nu blivit verklighet. Den betalda lunchen som hittils har bestått i take-away mat där vi själva fått välja vad vi vill ha. Även om snabbmat som pizza och kebab har dominerat så har vi ändå haft möjlighet att välja mellan en massa olika alternativ. Nu däremot ska vi få äta fredagsrester från lunchrestaurangen vi äter i varje dag!

Vi har inte pratat så mycket om det här ännu. Det har varit mycket att göra och vi, främst de yngre arbetarna, har börjat se sig om över axeln oftare. De är på oss med blåslampa. Vi får inte tala i mobiltelefon eller med varandra. De skäller över att vi jobbar långsamt fast de samtidigt understryker att vi måste hålla kvalitéten och skriva ner alla fel vi hittar. De säger att de ska använda det som statistik men nu ska förmannen ha enskilda samtal med oss där han ska visa siffror på hur mycket vi plockat/packat och hur många fel vi gör.

När folk protesterade så satte han upp händerna och log sitt ormlika leende och sa att “vissa saker jag gör kommer från högre upp. Okej?”  Vi som är cyniska påpekade senare att han aldrig sa att just den grejen kom uppifrån.

Varslen haglar över industrin och våra visstidare har tappat tron på att bli fastanställda. Jag tror inte det kommer några ersättare när deras anställning går ut. Istället lär det bli vi som får jobba hårdare.

Jag hatar det här systemet, hela jävla kapitalismen så mycket att jag inte en kan greppa det själv. Det är enormt, detta hat. Större än allt, större än kärleken och hoppet.

På lördag så jobbar jag helg på första gången på länge. Då lär vi få tid att snacka ihop oss, vi på lagret.

(Intressant? <- Klicka där och låt fler läsa)

…

Krastavac välkommnar Snatterskan som skribent här på Vardagspussel. Det tog ett tag men nu har hon äntligen kommit igång. Hurra!

Jag har läst lite sämpmedia idag också: DN skriver om terrorattentatet i Bombay, och med det som utgångspunkt så fick jag lära mig en hel del om Indien mina arbetskamrater som är Sikher. De skriver också om den snåla ledningen på Stockholms sjukhus och om sammanhållningen mellan syrror och städare.

Nytt från Konfliktgänget: Jordränta och Vida Latina

Missa inte heller: Arbetarperspektiv

Tack o lov för att jag inte jobbar imorgon! Det gör däremot mina kära gäster ikväll, så jag ska inte raljera mer över det… Men, om du Emma skulle läsa detta, vi saknade dig! Nästa gång!

Vi kom fram till ett antal viktiga saker. Vi var till exempel alla eniga om att hetsen i samhället är DÅLIG. Detta måste motarbetas å det strängaste. För att begagna mig av en klyscha: tid är det enda vi har. Allt vi gör som vi anser oss vara “tvungna” att göra är inga tvång, det är val. Det kan absolut vara svåra val, men val ändock. Man väljer att gå till jobbet/stanna hemma/hitta nytt jobb. Man väljer att skaffa barn=hetsigt liv men mycket kärlek/leva barnlöst=fritt liv och man hittar kärlek på annat håll (risken är dock att den inte är lika genuin). Man väljer att köpa hus=ta lån=öka månadskostnaderna/bo i hyreslägenhet=låga månadskostnader=större frihet (långsiktighet på andra håll än investeringar. (Parentes #1: Nej nej, så här i ett blogginlägg, efter några glas vin, finns inga gråzoner, förstår ni väl?!) (Parentes #2: Dessa slutsatser är mestadels mina som jag kom på precis eller har utvecklat under flera års tid. Tack Ewa o Carin för att jag äntligen fick lufta för dem här!)

Vi pratade även om landet vs. staden. Inga catchiga slutsatser gällande detta dock. Vissa var för stan, vissa var för landet, vissa var veliga och ville ha både kakan och russinen (eller nåt sånt).

Okej, vad mer kom vi fram till. Man ska inte låta något så ytligt som dialekter stå i vägen för vänskap (eller något ännu intimare). Dialekter må verka som något personligt eftersom det är med denna kostym man kommunicerar med varandra. Å andra sidan så kan man faktiskt inte hjälpa hur man låter. Tänk bara på mig (ni som hört mig förstår vad jag menar) och vissa andra.

Som avslutning har jag ett vintips: Santa Carolina, Barrica Selection Gran Reserva, 2006. Tack systembolagskillen!

Vi räknar ner till stor skoldebatt med utbildningsminister Jan Björklund i huvudrollen. Eller ska man kanske säga skottgluggen.

Nåväl. Värmer upp med the one and only Caligula i Stig Järrels tolkning, ur Alf Sjöbergs ”Hets“:

“Vill ni ha det otrevligt, så gärna för mig”.

På lunchen idag besökte jag ett stort köpcentrum utanför Stockholm för att uträtta diverse ärenden samtidigt som en wrap skulle inmundigas på designerat matställe. Apoteket skulle också besökas och öronproppar inhandlas (mitt favoritmärke Bilsom hade dom scrappat tioll fördel för ett nytt märke fast med mindre påsar, enbart 8 par i denna, men det kommer en annan arg post om detta).

Hur som haver, på vägen ut med bilen måste jag göra en besvärlig graders u-sväng på grund av folk som har ställt sig tokigt. En mötande bil stannar snällt och låter mig påbörja svängen, men se när jag ska backa cirka 1 meter för att kunna komma runt helt stressar den “snälla” bilisten in snabbt bakom mig för att hinna ta min nu tomma parkeringsplats. Detta medför att jag blir ståendes i korsningen och därmed hindrar flertalet andra bilister att lämna parkeringen. Mannen i den jobbiga bilen erhåller av mig dagens ris som ett direkt resultat av detta.

Jag tror generellt att om alla bara skulle kunna förmå sig själva att chilla lite mer ibland skulle Sverige (och resten av världen också för den delen) vara ett mycket trevligare samhälle att levi i, speciellt för mig.

Andra bloggar om: Bilar, Parkeringsplatser, Mumsmums, IQ, Vandaler, Bilister