Min tanke var att den här lilla miniserien om domen skulle höra hemma i Domssöndagsveckan, men nu spiller den över in i Adventstiden. Nå, det är kanske inte alldeles oliturgiskt. Det är ju lite min poäng att domen mer handlar om Guds rikes seger och Kristi ankomst (advent) som kung, än om individuella själars öde på den yttersta dagen. I det här inlägget citerar jag mig själv från en tidigare text om himlen. Min tes är att ingen kommer till himlen, det är himlen som kommer till jorden.

I Bibeln är himlen platsen där Gud “bor”. Himlen är geografiskt belägen ovanför och bortom jorden. Gud är alltså transcendent och helig, eftersom människor inte kan nå upp till himlen. Men samtidigt immanent och nära, eftersom himlen är en del av universum och nästan inom synhåll från jorden när man inte tänker sig en oändlig, ödslig rymd så som vi gör. Men det står aldrig i Bibeln att vi människor ska komma till himlen. Det finns enstaka människor som får göra den resan. Elia tas upp till himlen i en brinnande vagn. Det är därför han kan tänkas återkomma till jorden senare. På liknande sätt tas Jesus upp till himlen, för att vistas där tills han ska komma åter “på himmelens skyar”. Och Paulus rycks vid ett tillfälle upp till “den tredje himlen”, där han får motta vissa uppenbarelser. Även Johannes får se himlen i en syn, som han nedtecknar i sin Uppenbarelse.

Men bortsett från sådana här exceptionella fall är det inte människans öde att komma till himlen. Det är himlen som kommer till jorden. Jesus talar om Guds rike (eller himmelriket, det är samma sak) som är nära och som ska komma — på jorden. Guds rike är Guds herravälde, himlaväldet på jorden. Uppenbarelseboken uttrycker detta med bilden av det himmelska Jerusalem som sänks ner från himlen och landar på jorden, och blir jordens nya huvudstad med gator av guld. Att Guds rike kommer innebär att Guds vilja sker “på jorden såsom i himlen”. Gud ska gripa in och ta makten även på jorden. Detta är Nya Testamentets eskatologiska budskap.

Och så ska människorna dömas och delas upp i rättfärdiga och orättfärdiga. Det är detta tema som i traditionen har utvecklats till tanken att människor efter döden kan komma antingen till himlen eller till helvetet. Men om vi ska hålla oss i den nytestamentliga tankevärlden får vi omformulera frågan, från “Vem kommer till himlen?” till “Vem får gå in i Guds rike?”. Där är svaren många och inte alldeles entydiga. Ofta tycks poängen vara att gränsen mellan rättfärdiga och orättfärdiga inte alls går där människor tror. De fattiga ska gå in i Guds rike. De som är som barn. De som ger mat åt de hungriga och kläder åt de nakna. Halta och lytta, tullindrivare och horor, människor från öster och väster, norr och söder.

När någon vill ha besked om hur det ska gå för andra människor, är Mästarens svar: “Vad rör det dig? Du ska följa mig.” Budskapet om Guds rike är inte ett facit till framtiden utan en kallelse till omvändelse här och nu. Vi ska själva ta emot Guds rike genom att följa Jesus och älska våra medmänniskor. Här och nu. Framtiden ligger i Guds händer. Vi ska söka Guds rike, inte försöka komma till himlen.

Såg faktiskt himlen i Lördags, inte vanligt i dessa dagar.

Foto: Henrik

Har ont i hjärtat men är lycklig i själen …… En dubbel känsla som sliter mej i bitar.

Att mista en nästående är aldrig roligt. Gammal eller ung spelar ingen roll. Dom har alla haft en speciell plats i våra hjärtan. Min morfar hade en egen vrå långt in i mitt hjärta och där kommer jag alltid att förvara mina fina minnen.

I min värld hade jag världens bästa morfar. Han va som en öppen bok ,lärde mej allt han kunde om djur och natur och livet. Han tog min lilla hand i sin stora ( Han hade verkligen jätte stora händer) och tog med mej till skogen på långa promenader där vi pratade om livet och allt mellan himmel och jord.
Att få åka i hans lilla bubbla i 80 mil till norrland va det bästa på hela sommarlovet . Då fick man se allt i 70 km/h och höra alla hans livshistorier, länge länge länge….. Men så fick det ju inte va för alltid tyvär…….

Att behöva se på när någon man älskar, beundrar och ser upp till tyna bort i en sjukhus säng sliter hjärtat i bitar och man vill bara skrika ut till hela världen att DET HÄR ÄR INTE RÄTT!!!

Ska en människa som slitit för sitt levebröd hela sitt liv behöva ligga och pinas och ha dödsångest i år månader och dagar.

Livet är inte rättvist…………..

Så när beskedet kom att min älskade morfar HARRY hade fått sluta sina dagar på den här jorden va det med värk i hjärtat och en stor lättnad i själen som jag insåg att jag aldrig mer skulle få hålla hans stora hand i min , aldrig få höra honom fråga efter små pluttarna eller klappa mej på kinden.

Men jag vet att han alltid kommer hålla ett öga på mej där uppifrån och jag är så glad att alla mina barn fick en chans att lära känna honom…….

VÄRLDENS BÄSTA MORFAR!!

Nu tänker jag göra något jag inte gjort förut, delta i Fototriss för första gången.

Temat för den här veckan är SKÖN, Helena ger följande förslag på tolkning av orden skön: Ordet kan ha olika betydelser och det här är några av dem: vacker, grann, bekväm, välbehaglig, komfortabel. Vilken tolkning väljer jag?

Jo…

Vattnet kommer från en varm källa på Azorerna. Skön – som i vacker - att se på, skön – som i behaglig – att bada i!

Skönheten finns i betraktarens öga – eller i hästens? Skön – som i underbar – att försjunka i och drömma sig bort! Det ryms så mycket klokhet i en hästs ögon tycker jag!

Himlen kan vara nog så skön – som i vacker, eller mäktig! Och det som är skönt är… efter regn kommer solsken!

Fler bildliga tolkningar av ordet skön hittar ni hos Fototriss!

Veckans fjärde höstbild från Billingen tog jag när jag gick runt Åsbotorpsjön. Jag ställde upp mitt stativ på bryggan och monterade fast kameran och tryckte av. Kontrasterna i bilden är riktigt fina. Den blå himlen och sjön mot höstens färger på träden runt omkring.

Just inkommen från en regnig promenad med mr Hund. Han skiter ju i vilket, jag är inte lika nöjd med vädret! Men, tänk positivt var det. Om lite drygt en månad så vänder det och vi går mot ljusare tider. Om bara en vecka får man sätta upp lite mysig belysning här och där och då känns det ju inte lika mörkt och tungt. Och med lite tur kommer det snö som lyser upp tillvaron litegrann.

Här har vi haft besök under kvällen, trevligt att prata bort en stund över en kopp kaffe (naturligtvis).

På husfronten är det stiltje, händer ingenting verkar det som. Funderar på att ringa mäklaren i morgon, vet ju att tre nya skrev upp sig som intressenter vid senaste visningen. Men det betyder ju förvisso inte att de lägger något bud. Men något borde man väl höra snart, men den mäklaren är lite lustig han också så man vet aldrig. Sen är ju frågan vad vi ska med två hus till… nåja, får väl sälja det ena så småningom. OM vi nu köper det andra då alltså. Sånt får ju även de rika göra, eller de f.d. rika ska det kanske vara. Men i någon mån har väl Nicolas Cage ändå en liten förmögenhet kvar om han nu äger 15 lyxhus.  Nu måste han sälja några för pengarna är slut. Ja jösses, vad ska man med 15 hus till? Känns ju som om man överkonsumerat litegrann då!

Kanske man kan hoppas på några hål i himlen till helgen så solen kan titta fram!

… Att Jon har en förebild

Det är inte vanligt med människor som kan spela ukulele. Men att de kan sjunga också? Oj!

Frillan <3

Seriöst alltså…

Åt helvete med himlen på spotify

Vi har en stor vid cirkel runt solen. Har någon sett något liknande?

Var är mina före detta fysiklärare då jag behöver dem?

Bilderna tog jag i Desamparados, San José, Costa Rica, den 26 september 2009 klockan 11.28 på förmiddagen lokal tid.

————————————————-

Uppdatering 28 september

Så här skriver min allmänbildade, före detta lärare i dynamik:

“Vad jag ser på bilden är en s.k halo [...] Liksom regnbågen (som också är cirkulär, men som syns med solen i ryggen och vars symmetriaxel alltså alltid ligger under horisonten så man i bästa fall ser en halvcirkel om man inte är uppe i ett flygplan) så är den ett randfenomen orsakat av ljusets brytning i vatten i atmosfären, men medan regnbågen uppstår i sfäriska vattendroppar, uppstår halon i sexkantiga iskristaller på hög höjd. Det man ser på din bild är den s.k. 22 graders halon (ref: http://sv.wikipedia.org/wiki/Halo_%28ljusfenomen%29). Iskristallerna måste falla symmetriskt så det är rätt ovanligt med halo till skillnad från regnbåge.”

Tack Johan, och tack även Björn för den utomordentliga kommentaren till detta inlägg!

höj din blick

ovanför allt det vardagliga

det finns en himmelsk verklighet

den är tillgänglig för dig

Han ger nytt ljus i din tillvaro

Han ger ledning i ditt liv

sök det himmelska perspektivet

idag

Jag tömde nyss ur våran fina kompost och jag fick världens överraskning. Eller det kanske inte var en så stor suprise egentligen. På frågan “Hur luktade det?” svarar jag spya. Kräk. Magsyra.

Jag har nu tvättat händerna sisådär elva gånger. Så läxan man har lärt sig här är att man kanske inte ska vänta så länge med att tömma komposten. Och att allt är inte rosor i himlen.

Eran egen
BlondinSimon

Den här tallriken har legat här ganska länge nu. Man kan tycka att den borde diskas, någon kanske tror att det görs av sig självt. Vad vet jag. Den kanske gör det? Diskar sig självt? Medan du (vem det nu är) har annat för dig, kanske läser lite, äter en chokladbit, surfar lite. Klickar dig in på den här bloggen. Bra, gå och diska nu!

// Storebror

Vi har snart gått stadiga tre veckor här på Jakan. Vid det här laget vet vi om att det är ganska påfrestande på just tisdagskvällarna. Då texterna ska vara klara till på onsdagen. Samt att vi ska ha läst ett gäng andra texter som TB och Holle så vänligt delat ut under veckan.

Hur som helst, jag kände mig lite trött, och skulle göra lite kaffe. Tänkte vara snäll och fråga mina grannar ifall jag skulle göra lite åt dem också. Simon visade inte sin bästa sida.

Videon ljuger inte, himlen kan vara ett rent helvete.

Yours // Viktor

Jag har inte varit i himlen på hela helgen. Utan spenderat den hos och med min tjej Lisa.

Hur som helst. Idag kom jag hem. Allt var lugnt, inte ett ljud från något av rummen.  Ingen människa kunde skådas på hela bygget. (Förutom killen som moppade golvet i gympasalen). Till en början kunde jag inte se att det var något som var annorlunda mot hur jag lämnade Himlen heller. Men efter en närmare titt fann jag detta:

Jag ser framför mig hur Simon (som betalade notan) bankat på hos Jon och kastat den i ansiktet samtidigt som han skrek och gestikulerade vilt. Allt medan Jon blånekar att han ska ha tagit någon springnota, och att han inte alls druckit öl i torsdags.

Japp, ungefär så. Men vad vet jag, jag var ju inte där.

// Viktor i rum 2

Hejsan alla glada människor!

Simon heter jag och nu tycker jag faktiskt att det är min tur att presentera mig. Jag är född och uppväxt i falukorvens rike Dalarna, kommer ifrån hålan Hedemora. Men nog om detta. Jag går alltså reportagelinjen på Jakobsbergs folkhögskola och bor också i Himlen här tillsammans med några andra coola katter.

Har det hänt något trevligt idag då? Jo, men absolut. Några delar utav klassen skulle ut och öla lite, lära känna varandra med andra ord, men Söder är Söder och jag och min granne Jon är ju blott födda 1990 så vi blev nekade och förnedrade på köpet på flera ställen som hade 20-årsgräns, men till slut så lyckades vi flirta in oss på Gröna Jägaren tillsammans med alla snälla, visa och äldre klasskamrater, och det var ju trevligt. Att tillägga är att herr Jon tog en fin, men omedveten springnota när han drog tidigare. Tyvärr hade servitören koll och jag fick lägga ut så länge, men vad tusan!

Fridens!
/Simon af Himlen III.

Idag hade hälften av klassen sovmorgon. Jag och min granne Oscar ingick i gruppen med just sovmorgon. Våran lektion börjar kl 13.00.

Men vad händer..? Runt klockan 9 kommer någon och tvär-rycker i min dörr, och sedan i Oscars. Jag blev skit rädd. Tänkte snabbt; Äsch, det är ingen annan som har nyckel in till mitt rum. Sedan hör man en uppgiven och tantig röst:

Tant: Haallååå?…?.?

Tystnad.

Oscar: Hallå?

Tant: VART LIGGER BIBLIOTEKET?

Oscar: Det vet inte jag.

Oscar: Jag sover.

Tant: Tystnad

Oscar: Tystnad.

Det finns en Seniorklass på skolan. Det här är risken när man släpper in dessa i skolan igen. De inkräktar ditt hem. Varför drog hon sig hit? Kanske kände hon doften av kakor? Kanske såg hon kaffebryggaren? Det är frågor jag ställer mig. Det är grundpelarna jag måste utgå ifrån för att komma över denna dramatiska och framförallt traumatiska händelse.

/ Viktor som bara är en liten del av sitt forna jag.

Det händer så mycket positivt med barnen nu vilket är underbart. Jag märker tydligt på båda barnen att de mår bra, är trygga och stabila.  Natalie har länge varit manisk med sin docka Ida som skulle vara med överallt, det var hennes stora trygghet. Nu har hon släppt henne mer och mer och behöver inte Ida för att känna trygghet längre. Hon är inte heller så blyg och tyst som hon varit, hon hängde mig i hälarna hela tiden och vågade inte prata med någon. Nu svarar hon på tilltal om någon frågar henne nått, hon sjunger och busar även när vi är hos vänner.

Vet inte om det är tiden som gjort sitt, om det är för att jag som mamma och människa mår bättre, eller om det är för att vi är två vuxna som har tydliga regler för barnen och familjen. När jag var ensam och inte mådde så bra orkade jag inte ha lika tydliga och raka regler för barnen. Det märker jag ju nu att de mår mycket bättre av att ha regler hemma och två vuxna som bestämmer.

Barnen frågar inte lika mycket efter pappa längre och det ser jag faktiskt som positvt (kanske låter det hemskt). Jag pratar om pappa och svarar på de frågor barnen har och ställer, men det är på deras villkor. Ställer de inga frågor om pappa eller himlen så tar inte jag heller upp det. Barnen behöver en stabil vardag och just nu behöver de inte påminnas om det som hänt. Jag tror de är för små för att riktigt förstå vad som hänt och pratar jag för mycket om pappa så blir det riktigt snurrigt i deras huvuden och vi går tillbaka många steg när det kommer till deras trygghet.
Just nu behöver barnen få vara just bekymmerslösa och lyckliga barn.
Det handlar inte om att barnen på någotsätt ska glömma sin pappa men det måste vara på deras villkor. Ibland tycker jag att det blir för pedagogiskt med barn, det ska pratas, förklaras, frågas och inte glömmas. Ibland behöver man bara låta saker vara och ha sin naturliga gång. Jag tror det är det som hjälpt mina barn att komma dit de är idag. Jag har inte tjatat, frågat, påminnt, utan det har helatiden varit på deras villkor. Har de haft frågor har jag svarat på dem så gott jag kunnat.  
Visst är det lätt att få dåligt samvete, jag kan ibland fråga mig om Joakim är besviken på mig uppe i himlen för att jag inte pratar mer om honom. Men så tänker jag på barnen och tittar på hur de mår, tänker hur jag själv hade resonerat om jag hade varit den som gått bort. Visst hade jag velat att barnen skulle må bra och vara lyckliga.
Men det är inte lätt att veta vad som är rätt, kanske går jag mot alla pedagoger och studier. Men jag kan bara göra det som vi alla föräldrar gör, lyssna på min egen magkänsla för vad som är rätt för just mina barn.

Att bara sitta tysta bredvid varandra kan ibland betyda mer än att prata.

Haga, Karlstad

Det finns en plats vid havet, där vågor möter land. Det finns en plats vid havet, där stjärnor syns ibland. Det finns en plats på jorden, där natten möter dag. Det finns en plats på jorden, den platsen älskar jag. Det finns en plats i himlen, där goda ting kan gro. Det finns en plats i himlen, där uppe vill jag bo.

När jag var liten trodde jag att den mörka kvällshimlen var en stor vägg och stjärnorna var små fönster till någons hem. Kanske var det rymdvarelser som bodde där. En lurvig Alf eller en stel Stormtrooper. Eller så var det Gud.

Jag kunde stirra uppåt med halvöppen mun och lyssna till musiken som kom från den närliggande skogen. Vem som spelade vet jag inte. Ett skogsrå? Näcken? Eller var det blommorna och träden? Var det kanske bara inbillning?

Ingenting är inbillning när man är liten. Finns det ett monster i garderoben så finns det verkligen det. Bor det kineser under sängen så är det så. Därmed basta!

Barn ser. Barn hör. Barn tänker. Kanske är det enkla tankar vad vet jag. Önskar att jag som vuxen kunde tänka lite enklare tankar.

Den lilla flickan på bilden har mycket att lära om livet. Men frågan är om jag inte har ännu mer att lära.

“The sun shines forever through a childs eyes.” – Bananarama