I somras så tillbringade jag några veckor på Ängsbacka kursgård. Det blev en underbar tid och jag minns speciellt ett möte….

Jag träffade en ung man som var extra rolig att diskutera med för att han var gränslös i sitt synsätt och hade lite annorlunda funderingar. Hm, när jag möter någon som är lite som jag, då tycker jag den personen är lite underlig och vet inte riktigt hur jag ska bete mig.

Av en händelse så blev vi två legandes ovanför cafeét, i ett rum som hade lite av en tusen-av-en-natt-känsla. Madrasser på golvet, tygstycken hängandes från taket och små papperslyktor som gav en dämpande belysning. Vi låg där och pratade och kramades, kropp mot kropp och vår beröring var fjäderlätt och ömsint. Tiden upphörde att existera. Vi hörde musiken nerifrån bottenvåningen och folk som pratade och skrattade några meter ifrån oss men på något sett så fanns det bara vi.

Timmarna går och det blir natt och jag befinner mig mellan vakenhet och dvala men hela tiden medveten om hans kropp. Under dessa timmar som har förflutit har vi nu byggt upp en sexuell energi som har en sådan styrka att det finns ingen återvändo. Vi har sex och orgasmen kommer oväntat och explosivt och det berodde nog på att det hade varit tidernas längsta förspel….

Jag går och lägger mig med ett leende på läpparna och känner att detta inte bara varit ett kropparnas möte utan även själarnas.

Hemkommen skriver jag till honom att jag ibland känner mig som en utomjording för mina konstiga ideér och han svarar att det skulle förklara det himmelska sex vi hade. Jag känner mig stolt. Stolt att vara en utomjording.

Mmm vad gott med rabarbermuffins. Rabarber är ju bland det godaste som finns. När jag var liten och bodde tillsammans med mina föräldrar så hade vi rabarber i trädgården som jag alltid gick och åt av. Jag började redan innan de var klara och de var så sura att det behövdes en matsked socker till varje tugga rabarb. Men nog skulle jag äta det ändå. Jag kommer ihåg att mamma alltid sa åt oss att vi inte fick äta av dem för vi skulle få ont i magen, men det tror jag aldrig att jag fick. Sen fick vi inte ta mera socker för vi blev ju höga av det och kunde inte sova om kvällarna. Då tvingade vi istället i oss rabarberna utan socker och det var surt kan jag meddela. Det var bättre sen när de började mogna lite mer och de faktiskt gick att äta. Då började mamma alltid göra krämer och pajer och där i var de ju himmelskt goda. Det var ju också massor med socker i med det syntes ju inte . Men vi fick inte äta för mycket av det heller minns jag. Men det var nog mest för att hon ville ha mer till henne hahaha. Jag har inte ätit rabarber nu på flera år, jo kanske i någon paj någon gång hemma hos någon men jag har inte gjort någonting själv med rabarber. Jag ska försöka se om jag kan få tag i några. Där jag handlar har jag aldrig sett några men det kanske finns. Jag ska i alla fall fråga. Det kanske finns frusna rabarber att få tag på om det inte är säsong för dem än. Men jag vet inte… går rabarber att frysa in? Om jag hittar några så ska jag se till att göra massor med pajer och även de där muffinsarna som jag hittade. Sen ska jag stänga in mig i en vecka och bara äta