AKTUELLT:

Nu har vi premiär för folkpartiet liberalernas första öppna samråd. I programmet, En stad i förändring, kan du nu kommentera och tycka till i flera aktuella frågor på stadsbyggnadsområdet i Göteborg.

Jan Jörnmark stil, snea vinklar. Jörnmarks website är helt klar värd ett besök om du gillar övergivna platser för det är Jörnmark flitig med att fotografera och dokumentera.

Den vyn fångade jag in under fotopromenaden.

…med en bild på lampan till en gatubelysning. I bakgrunden kan man se berget Billingen och höghusen på Lillegården.

I Dubai går bygget av Burj Dubai nu mot sitt slut. Burj Dubai (arabiska برج دبي هو Dubaitornet) är en skyskrapa i Dubai, Förenade Arabemiraten. Den nådde sin slutgiltiga höjd på 818 meter den 17 januari 2009. Första designen var 705 meter hög men byggnaden genomgick under uppbyggandet en höjdökning till 818 meter. Skyskrapan förväntas öppnas 24 september 2009. Byggnaden ska användas som hotell, kontor och för bostäder. Våning 123 och 124 ska vara utsiktsplats för allmänheten, där man även kan vara utomhus. I byggnaden finns totalt 4 stora swimmingpooler och 334.000  m2 golvytor. (Wikipedia)

I boken som jag inte är riktigt nöjd med (och som jag nämnde i förra inlägget) går Yvon och Timo via en hemlig dörr upp till taket på Timos hus. De har sällskap av en granntjej som heter Mossarella och som gör Yvon svartsjuk. Anledningen till att de var tre överhuvudtaget var att uppgiften till skrivarkursen var att skriva om tre barn i ett rum, där rummet kunde vara vilken plats som helst på jorden. Jag föreställde mig genast ett tak med en fantastisk skog på…

“Ingenting hade kunnat förbereda henne för synen hon möts av uppe på taket! Istället för grått, gammalt grus som hon först föreställde sig ser taket ut som något man bläddrat fram i en sagobok.

Hela höghustaket, som är minst lika stort som en fotbollsplan, täcks av små mörkbruna krokiga träd i full blom. Eftersom träden är så korta syns de inte nerifrån gatan men härifrån är det fantastiskt vackert.

Om Timo sträcker sig upp på tå kan han nästan nå till trädens topp. Där uppe växer fantastiska vitrosa blommor och bladen som är ljust gröna och spetsiga växer tätt, tätt tillsammans. Grenarna är fulla av frukter som Yvon aldrig sett förut och de hänger tunga ner mot marken. De har samma form som tre knubbiga hjärtan hopsatta till en treklöver och är alla i olika storlekar. De mindre frukterna är gula och lyser som guld medan de större frukterna är bruna och blanka som choklad. De får träden att fullkomligt glittra i solljuset.

Men det mest makalösa av allt är doften som slår emot dem när de andas in.
”Mmm! Det luktar ju våfflor!” utbrister Yvon när hon klättrat upp genom luckan efter Timo och det sura humöret blåst bort.”

Har skrivit om den utan Mossarella eftersom jag inte vill ha någon kärlek mellan Yvon och Timo annat än som kompisar. De är experter på att hålla handen men där går också gränsen!

här utanför mitt hem ljuder ljud många av dagens vakna timmar. pålar pålas ner i marken, dunk, dunk. ett nytt hus tar form. än så länge är det ett antal gropar och inget hus. jag håller mig borta så mycket som möjligt. jobbar på andra ställen.

Nu har jag varit hemma själv några dagar och solen har inte visat sig nämnvärt så jag har passat på att rätta mina utskrivna berättelser. Är inte nöjd med en av dem men sex stycken är nu helt och hållet genomgångna och jag har sett till så att alla är på 3500 tecken för jag gillar när böcker är lika långa.

Avslutade precis “Yvon och Timo tältar och går vilse i källaren där monstret bor” och det blev mycket bättre nu när jag ändrade slutet. Det är så skönt att knyta ihop säcken på ett snyggt sätt!

I och med att jag har rättat mina utskrifter har jag även läst igenom alla berättelser i ett svep och känner att de hör ihop allihop. Det är kul att referera till någon som har hänt i tidigare böcker!

Typiskt för Yvon är att hon alltid har något rödrickigt på sig. Det kan vara en kofta, en pyjamas, en cykel, vadsomhelst.

Nu vill jag skriva ut sidorna (60 stycken) igen och sätta upp dem och bara kladda på dem och ringa in fler detaljer och dubbelkolla så att allt stämmer. Har bestämt mig för namnet på byn där de bor, Godby, och har börjat kalla husen som ligger i Godby för trädgårdshus. Insåg för en stund sen att Timo bor i ett höghus, precis som jag när jag var liten, och Yvon bor i ett av trädgårdshusen nedanför, precis som det var kolonistugor nedanför höghuset där jag bodde. Och så skogen precis bredvid som självklart finns på riktigt. Det är bara sjön Böle som inte ligger där jag växte upp.

Namnen Godby och Böle har jag tagit från Åland. Har vissa detaljer med i berättelserna som de som känner mig kanske känner igen. Ska ta och maila till illustratörskan och höra hur det går för henne för nu börjar jag bli redo att göra något av Yvon och Timo!

Återigen en trist bygge. Kan man inte bygga mer spännande höghus än de tidiga 10 våningars så är det lika bra att låta bli det.

så trist

Ser lika trist ut eller lika spännande som Alby såg ut när den var ny. Kan man verkligen inte tänka i andra banor? Kan man för övrigt inte bygga så att det ser mer ut som en stad gör?  Man bara klumpar ihop några moderna hus, som kommer bli lika själlös som liknande projekt. Nytänkande har flyttat utomlands. De får inga jobb här inte…

Det pågår en debatt om höghusets vara eller icke vara. Som det är vanligt blir det diskussioner, där lika många är för som är emot.  Skulle vilja veta hur många unga som är för och hur många gamla stofiler som är emot. Men jag har kanske fel och det är precis tvärtom.

Själv är jag mer för än emot, men skulle inte vilja bo i ett sånt. Det är jobbigt att gå trappor när hissen strejkar, eller när strömmen går.

Man kommer ju alltid dragande med Manhattan och deras skyskrapor, och det är snyggt och spännande, men handlade inte om brist på mark och höga markpriser som fick byggherrarna bygga på höjden? Kanske har jag fel, och orkar inte googla om det heller. I Stockholm har jag inte riktigt förstått varför man vill bygga på höjden, men visst skulle bli fler bostäder åt de inte har nåt. Frågan är om de flesta kommer att ha råd med att bo i svindyra lägenheter?

Sen är det alltid det fulaste designen som genomförs. Min smak överensstämmer verkligen inte med massans smak. Eller så gör det sällan. Okey. Jag är ju inte svensk. Min smak har formats av kommunismen, och allt som påminner om den stela, alltför fyrkantiga kommunistiska byggverk, går fett bort ( som   Hotel Clarion Sign vid Norrabantorget – inte vidare snyggt men man vänjer sig, vad kan man annars göra).

hotel clarion sign i stockhom

Vissa tycker att skyskraporna  kommer störa Stockholms silhuett, Och konkurrerar med kyrktorn. Men vad är det som säger att just kyrktorn ska vara de högsta punkten i städerna?  Ska man stoppa tiden?  Och allt ska göras som man har alltid gjort?

Näää, in med nya högflytande ideer…

Paris vågar, så vi kan resa dit och tycka – guuuuud vad häftigt

SvD, 2, 3, DN, 1,

Fick en länk till sydsvenskan hur skyskrapan skulle kunna se ut där.

på Geocentrums öppna hus i samband med Lunds Kulturnatt. Flera fina fossiler, bla ett gavilalliknande krokodilkranie som hittats i Limhamns kalkbrott. Film om dinosaurier och massor med folk och barnfamiljer. David och Sara vaskade efter hajtänder och hittade fossiler av bläckfisk (belemniter), musslor och faktiskt en liten hajtand!

Ännu mer folk var det på Fysikcentrum längre upp på Sölvegatan, där hade de verkligen laddat upp med flera experiment, popcorn, hamburgare och heliumballonger. Mycket roligt och lärorikt för barnen. Sara gjorde en trådtelefon och byggde ett spagettitorn.

Kom förbi Margretadals nya höghus de sk “Lunnatöserna”, byggda av Skanska och Riksbyggen. (Bild på alla 4 husen). Riktigt fräcka faktiskt med lutande överhängande fasad, och så användes ju Pnet projektnätverk under projekttiden.  

Körde inom IKEA i Malmö på hemvägen för att köpa barstolar till vårt nya kök, men hittar inga riktigt snygga. Möjligen kan barstol Henriksdal godkännas i svart med gråsvart klädsel.

Dom håller på att bygga precis bredvid hyreshuset där jag bor, och skojja om sprängningarna känns! Dom måste ju få bort en del av berggrunden innan dom kan börja bygga de höghus som är planerade där, men ibland känns det verkligen som om mitt hus kommer att ramla ihop.. Dom som jobbar lär ju gå runt med skyddsjackor hela tiden för dom spränger verkligen hela dagarna. Men tack o lov så bor jag inte närmast, dom som bor på kanten av mitt hyreshus lär ju ha det ganska mycket värre eftersom dom spränger bara några meter från deras lägenheter. Kul att vakna till det, snacka om läskigt.

PÅ mitt företag så har vi som hög prioritet att alltid satsa mycket på personalen och deras utveckling. Jag tycker att det alltid ska stå i första rummet. Allt hänger ju ihop med det och grundar sig på personlig effektivitet, som egentligen bara uppnås om det finns en stabil grund och bra atmosfär på kontoret. Jag tror att detta är något som alldeles för lätt glöms bort av många ledare på stora företag. Hur ska man kunna bygga ett stort höghus på en lergrund. Ett exempel bara. Jag brukar ordna fortbildningskurser för alla som vill vara med och vi brukar få så bra saker gjorda och utredda. Det är ju så mycket personkemi och sådana grejor som ska stämma överens. På min kurser få alla tal öppet och vi försöker reda ut saker och hitta tillbaka till harmonin. DEt funkar alltid. Så efter varje möte är vi ett sammansvetsat team.

Kunde inte låta bli att kika lite på motsatsen till små hus. Babels torn är väl sinnebilden för det för stora huset och det får andra konsekvenser än det lilla huset.

Historien om Babels torn kommer från g:a testamentet i bibeln och handlar om människan storhetsvansinne genom att bygga ett torn upp till himmelen/Gud. Detta gillades inte av Gud som rev och skingrade människorna och gav dem olika språk. detta gav oss uttrycket babbel.

Mitt nästa exempel är Erich Kettelhut skiss på Babels torn till filmen Metropolis, 1926-27. 

Sen kommer min egen slutsats att nu kanske vi bygger nya Babels torn. Detta exempel är Burj Dubai, Dubaitornet som håller på att färdigställas.

Hej.

Nu har hemresan kommit och de sista dagarna har gatt mycket fort. Vi har traffat en gammal kompis till M som han traffade i Spanien. Charlie bor en dryg timmes bilresa fran NY och det var en trevlig prick. Annars har vi mest spenderat tid i Central Park. Sheeps Meadow har hyst oss manga dagar nu och det blir en plats att sakna. Annars maste jag saga att det kanns skont att komma hem till sin egen sang, och mest skont blir det att slippa det skabbiga hotellet.

Vi gav Broadway en chans till ocksa, men det blev inget. For mycket ko, for mycket tid o.s.v. Jag tror helt enkelt att vi inte var tillrackligt sugna. Vi skjuter upp det och tar en Broadway-weekend i framtiden istallet! Forbetalt och bokat for att slippa allt fuzz.

Daremot sa akte vi ner till Battery Park igen och gick strandpromenaden mot Financial District. Den var grymt vacker. Med utsikt over havet, Frihetsguddinnans silhuett som syntes i diset och promenader kantade av trad myste vi till det rejalt. Dit ska man verkligen ta sig om man besoker NY.

Med lite perspektiv pa saker och ting nu sa marker jag att vi inte ar nagra typiska NY-besokare. Vi tycker allt var sa stort, hogljutt, mycket och sa vidare men alskade de platserna dar lugnet samlade sig, dar hoghusen bara syntes som en horisont och dar musikers musik slog mot tradvaggarna. Kanske inte det man brukar aka till NY for att soka, men det ar sadana vi ar. 

Nej, nu ska vi kolla var gate. Sitter pa Heatrhrow och vantar pa planet hem till Arlanda. Resan har redan varit lang och jetlagen ar hemsk. Vi hors snart.

Kramar Ann

Hej.

Nu har hemresan kommit och de sista dagarna har gatt mycket fort. Vi har traffat en gammal kompis till M som han traffade i Spanien. Charlie bor en dryg timmes bilresa fran NY och det var en trevlig prick. Annars har vi mest spenderat tid i Central Park. Sheeps Meadow har hyst oss manga dagar nu och det blir en plats att sakna. Annars maste jag saga att det kanns skont att komma hem till sin egen sang, och mest skont blir det att slippa det skabbiga hotellet.

Vi gav Broadway en chans till ocksa, men det blev inget. For mycket ko, for mycket tid o.s.v. Jag tror helt enkelt att vi inte var tillrackligt sugna. Vi skjuter upp det och tar en Broadway-weekend i framtiden istallet! Forbetalt och bokat for att slippa allt fuzz.

Daremot sa akte vi ner till Battery Park igen och gick strandpromenaden mot Financial District. Den var grymt vacker. Med utsikt over havet, Frihetsguddinnans silhuett som syntes i diset och promenader kantade av trad myste vi till det rejalt. Dit ska man verkligen ta sig om man besoker NY.

Med lite perspektiv pa saker och ting nu sa marker jag att vi inte ar nagra typiska NY-besokare. Vi tycker allt var sa stort, hogljutt, mycket och sa vidare men alskade de platserna dar lugnet samlade sig, dar hoghusen bara syntes som en horisont och dar musikers musik slog mot tradvaggarna. Kanske inte det man brukar aka till NY for att soka, men det ar sadana vi ar. 

Nej, nu ska vi kolla var gate. Sitter pa Heatrhrow och vantar pa planet hem till Arlanda. Resan har redan varit lang och jetlagen ar hemsk. Vi hors snart.

Kramar Ann

Jag heter Liisa. Hej! Jag bor i Hallunda i Norra Botkyrka. Kankse klingar illa i en dels öron. Hallunda ligger ungefär mitt emellan Norsborg, Alby och Fittja. Dessa namn kanske är lite mer kända. Hur som helst så bor jag i underbara Hallunda. En betongförort söder om Stockholm, med underbar natur in på knuten.

Här finns fantastisk skog, underbara sjönära lägen och ett alldeles underbart mångkulturellt centrum. Här trivs jag. Jag bor här tillsammans med underbara människor från hela världen. Mest svenskar, sedan kommer vi finnar och sedan är det en alldeles salig blandning av folk. Jag älskar att möa nya människor från andra kulturer och höra dem berätta om sina liv och sina folks traditioner. Hallunda is da shit. Återkommer om ett tag. Nu väntar mat! Svensk mat denna gång.

Det här är veckans bidrag till Tisdagstema, fler randiga bilder finns här

När jag läste att veckans tema var “randig” så tänkte jag genast på att fota ett övergångsställe. Jag tog med kameran till jobbet och sprang och letade efter bra platser hela lunchen. Jag fick lov att ge upp eftersom alla övergångsställen var så slitna och tänkte att tisdagstema fick vara utan mitt bidrag den här veckan. Besviken ställde jag mig i skuggan av ett höghus och tog en cigg, och då hittade jag plötsligt min randiga bild!

Länkar till andra bloggar om:

tisdagstema, foto, fotografi, fotografering, bilder, bild, Södertälje, höghus,