Vilken fin vecka det varit, tempen uppemot 15 grader och över vissa dagar! Idag var det dock lite molnigt när jag vart till MC Dagarna här i Göteborg. Men det var trevligt ändå. Massa Snyyygggaaa hojar, woow, och relaterade prylar man kunde köpa billigt och billigare. Detta kommer, förhoppningsvis, bli en årlig händelse. Det fanns uställare från bl a  ;

Ahlqvist, Honda MC Center – Honda
Biscaya – Aprilia, Ducati, Moto Guzzi, MV Agusta
BMW Göteborg – BMW
Din MC Center – Suzuki
Harley-Davidson Göteborg - Harley-Davidson, Buell
Harleyshopen – Harley-Davidson
Johans MC – Kawasaki, KTM, Triumph
Z-Motor Yamaha Center – Yamaha

….ett brett utbud Kommer att gå igen nästa år om den blir av.

Ja här går man och hänger med huvudet. Trampar vatten. Men så fick jag som av en slump syn på nåt som är nåt att se fram emot iallafall. Detta. Trevligt!

Det lackar mot julhelvetet. Tindra med ögonen och var romantiskt komisk, annars jävlar! Jag kommer, efter att ha deltagit familjens julfirande, att genast åka till min husvagn och supa mig bortom …

Ensamhetens helger. Iallafall för knepiga ungkarlar med stora hundar som inte får komma in i stugvärmen. Nä, jag har inte straffat ut mig. Det har utvecklats på detta vis av omständigheter varken jag eller andra kan rå för. Det bara är så. Men va fan! Man börjar bli van.

Usch, nu börjar jag negga igen. Tänk positivt man. Fly mig en positivhalare. Skomakare, bliv vid din läst. Nej jag är inte full. Mer än möjligen full i fan. Och så svär jag också, hemska människa. Nå, det är av underordnad betydelse. Man vill ju liksom bara vara glad. Kan man inte få vara det?

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Sent igår kväll började det raspa i strupen. Rethosta. Nåja, så kan det ju vara om man är återhållsam. Senare på kvällen och början på natten blev det värre. Jaha ja, dags för förkylning. Knyter mig vid vanlig tid, vaknar före 07:00 av att jag håller på att hosta lungorna ur mig.

Lyckas somna om efter ett par rejäla ursnytningar och ett glas vatten. När det är dags att stiga upp seriöst är jag duktigt fet i halsen, näbben rinner och jag har kramp i kroppens återstående muskler. Ungefär som efter ett brutalt styrkelyftarpass.

Men min vana trogen gör jag som jag brukar och dagen har gått. Fast hostig och snöven. Imorrn hade jag tänkt åka hoj, kika på hojtävling. Speedway. Blir jag inte sämre gör jag det, jag är – såvitt jag kan bedöma – feberfri. Är jag sämre tar jag bilen. Är jag död när jag vaknar imorrn kollar jag på matchen via nätet hemifrån.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Kollade nyss igenom tv-bilagan. Och det ska knullas runt i OS-träsket på alla sätt och vis och ursäkta franskan. Men jag är inte så sportintresserad. En annan följd av detta fyraårsonanerande är att alla andra kanyler vevar nya rundor med repriser. För vilken gång i ordningen vet jag inte. Men även kanalcheferna borde någonstans börja tycka att det borde vara genant.

Men icke. Jag vill bli underhållen, inte utråkad. Och definitivt inte förbannad. Inte för vad det kostar att ägna sig åt denna fattigmansvariant av opium åt folket. Ety jag är klen i kropp och själ. Denna man har ont i leder han inte visste att han hade. Som grädde på moset blev jag matförgiftad av mig själv i torsdags och har fortfarande träningsvärk runt min omfattande kagge av allt spyende.

Så går det i detta underbara land, när man står utanför. Köper mat med röda lappar på, kort datum, nedsatt pris. Slänger det i frysen och tänker inte så mycket på det förrens något sådant som hände mig i veckoslutet inträffar. Pepparbiff. Mums! Kräks. Näää ….

Annars är det tippen. Röd om nästippen. Inte toppen. Jag tror att kåken, ja kanske hela området jag bor i, är sjukt. Ett Teckomatorp än att upptäcka. Det är gott om extremt genuina granitstengrunder runt om i samhället men få gamla kåkar kvar på dessa urbergsfundament. Har de kokat lim på toxiner här för hundrafemtio år sedan och för femtio år senare byggd ett litet sömnsamhälle på skiten?

En sak vet jag. Har jag (och hund) varit borta hemifrån ett tag och ånyo kommer hem, då börjar vi snart att nysa och snora och bli hängiga. Det sker inte av en slump. Inte efter sex års boende på samma plats. Man skulle kanske hyra sig en lagerlokal och en säsongsplats på en camping och bli boendevilde?

Fast, det vore så mycket enklare om jag vore yngre och friskare. Ganska mycket skulle vara enklare om så vore fallet. Lite sent för det nu. Nu har jag ju vagnen att häkta på bilen, det går raskt, jag har övat. Men det är fan inte gratis att ligga på camping och att fricampa … ja jag kan känna sympati för resandefolket. Fast jag har ett land. Det känns dock inte som mitt. Dubbellurad?

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Natt i betongskogen. Det är ganska tyst. Äntligen lite svalka. Längtar efter en regnig och svalare helg, som meterologerna siat om. Det behövs. Folk blir som tokiga av långvarig värme. Nordbon är inte skapt för 30C. Då kokar hjärnan över och allt möjligt kan hända.

Jag är varken nöjd eller missnöjd över något speciellt. Smånöjd över att mitt nya campingliv har funkat så bra. Över förväntan. Smått missnöjd över att min hyresvärd är så värdelös. Men det är ju ingen nyhet. HNAB verkar vara som Samhall. Man får misslyckas och alla hålls ansvarsfria.

Blev en hojtur i afton och Speedwaytävling. Vi vann. Det var kul. Kul behövs. Mera kul till folket!! Det lackar mot höst. Det ska faktiskt bli ganska skönt. Känner mig solmätt. Värmemätt. Svårt att sova i värmen. Svårt att få något vettigt utfört i så varma dagar det nu senast varit. Först nu, sent, börjar jag leva upp. Och ändå är det 20C ute. Ojpa loipa!

Men skam den som ger sig.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Märket Paul Frank från Orange County i Kalifornien har, med sin ap-maskot i spetsen, gjort sig känt som en förkämpe för allt som är färgglatt. Paul Frank Industries, en gigant på modemarknaden, producerar förutom kläder en mängd olika prylar, däribland cyklar. Nu har du chansen att kamma hem en av dessa fashionabla hojjar hos Slitz. 

Pris: 1:a pris: Paul Frank Orange Julius Bike, (värd 4 599 kr).

Vad sägs? Vilken häftig cykel eller hur? Det vore något att cykla på till och från gymmet, så nu går jag in och tävlar

Det händer att man får när man har relativt nya skinnhandskar på sig. Och när man kör motorcykel. Och himlen öppnar sig. Kom lite otippat, det där hällregnet.

Jag hade varit på speedwaymatch. Vi vann! Visst, det var inte varmt ute innan jag åkte hemifrån. Men det var inte kallt heller. Visst.  Det var lite molnigt. Men inget som annonserade störtskur. Fast sånt kan ju komma som en kalldusch, vilket det gjorde.

Nå, jag fick puttra hem i lugn och ro. Värst var det att möta långtradare. Samt imman på insidan av visiret. För det är väl just över tio grader celsius. Tänk … 12 juni. Nåt skumt är det alltså. Rena rama midsommarvädret. Typ.

Ehuru och emedan. Jeans, strumpor och annat surt på tork. Snart Letterman på burken, mat i magen och hund nyrastad. Det kunde ha varit sju resor värre. Och VI VANN!!!

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Jag får väl skämmas. Här bryter jag min tradition att dagligen blogga, med undantag för lördagar. Inget igår, aj aj aj. Och nu är klockan nästan fem i tolv.

Är lite mör. Både i kropp och själ. MT har haft snickarverkstad i tre dagar på raken. En annan granne protesterade genom att själv gå loss med hammare. Ytterligare en granne fick något slags spel idag, under pågående “Äntligen Hemma-övningar” och pissade från sin balkong så det plaskade utmed fasaden och in i mitt vardagsrum. Det var iallafall en gulaktig vattenlik vätska som i begränsad men strid ström skvätte nedåt från lägenhet uppifrån.

Så det vara bara att stänga balkongen och därmed vädringen i kors för att slippa få in gulaktiga skvätt på vardagsrumsgolvet. Fy fan! Och en annan hyresgäst slog i sina dörrar i protest, rena rama Vilda Västern här, vilket jävla dårhus. Synd att jag inte har husvagnen klar. Nu drog jag ut till päronen i eftermiddags.

Far och jag hade bestämt att åka på bortamatch och se vårat Vargarna. Jag tog med hunden, morsan passade honom, han blir så stressad av borr och hammarslagsljud så han matvägrar. Väl ute i föräldrahemmet serverar jag jycken hans 17:30-mat och han äter glatt. Kort därefter drar far och jag mot Nyköping för Speedwaymatch.

Och det gick ju bra. Vi vann! Nu ligger vi bra till. Kan behöva alla små glädjestänk som min väg komma. Och så vann jag en matpåse genom att jag hade en autograf från en av förarana i motståndarlaget. Det var i princip bara en förpackning pasta jag kunde använda. Som diabetiker dricker jag inte söt läsk, käkar söta kakor eller knaprar chips. Men jag tar med det jag inte använder/vill ha till hundhotellet och personalen imorrn då jag lämnar jycken ety …

… på lördag ska jag på stort 40-års-kalas. Brorsan ska fira stort och jag har fått sponsring att härbergera hund på pensionat. Far skjutsar mig dit och bror har lovat att bjuda på taxi hem. Det kan bli en blöt tillställning. Inte nog med det.

Igår tog jag hojen och bjöd en god vän och en f.d ex på hojtur i varm försommarkväll. Vi har inte setts på länge. Men som det så ofta är med människor som står en nära var det inga problem att ta upp tråden. Så vi var ute och brummade hoj, tog en fika och snackade. Sedan skjutsade jag hem henne och hann precis fixa käk och kolla på Lost.

Imorrn, efter det att jag lämnat hunden på pensionatet, ska jag hämta en annan god vän. Det ska bli lite fotografering i och ikring min husvagn. Den ska ingå i ett nytt PC-spel kompisen har under konstruktion. Under “Äventyrsspel” för lite äldre användare. Tydligen väldigt populära spel i Nordamerica och Canada. Jag har på ett eller annat sätt medverkat i tre tidigare spel. Nu ska min husvagn figurera i det nyaste spelet.

Lördag – Fest. Söndag, äntligen vila, får man hoppas. Om inte den där jävla blådåren till granne fortsätter att leka Martin Timell med hammare och borrmaskin. Det är inte mycket som återstår att göra med husvagnen men jag saknar lite kapital. Och det är långt till nästa pension. Men sedan drar jag ut som en Taikon, på vägarna, med hund, mat och allt annat man kan behöva och luffar runt. Allt för att finna själsro.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Det här med flera bloggar gör mig lite kluven. Efter en kväll på hojen då jag spanat in lite kustnära vägar, samhällen och campingar är jag så öm i min arma kropp så nu tar jag och sträcker ut mig i soffan. Om kvällens utflykt har jag skrivit här!

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Skit samma!

Snevriden i huvudet. Jag bryr mig inte. Skit på er! Fruktflugor och fotsvett. Fästingar och studentpartyn. Det är bara att ösa på, vem fan bryr sig? Nä, jag är inte arg. Inte ens deprimerad, möjligen milt onykter – vilket är en välsignelse. Skål bröder och systrar!

Boom! Hope feel death shoot!

Nå. Värmen har kommit. Svensken i gemen tar av sig och bröstar upp sig. Metamorfosen sker. Som varje vår. Man kan skratta eller gråta eller följa med strömmen. Jag inbillar mig att det finns ett slags mellanting också. Där är jag. Med ett visst mått av förnuft – Gud! .. såå tråkigt! Mogen att pensionsspara? Att du inte sket! På vilka stålar – Reklam-tv-pik.

Hojen går. Var på Speedway i torsdags och vi vann, knappt. Många konstigheter men det går jag inte in på här. Det får jag nog skapa en separat blogg för. Precis som mitt husvagnsliv i vardande. Om det får jag blogga på: Husvagnsliv&Camping.se vilket jag gör och kommer att fortsätta att göra. Intresseklubben noterar.

Snart sommarmånad numero uno. Planer? Husvagnsluffa, speedway, hojåkning. Annars sitta och kura skymmning i min betongkabyss. Förhoppningsvis i onyktert skick. Låter det konstigt? Var så god och lev mitt RIKTIGA liv i en vecka, sedan säger du inte ett skit, eller möjligen: Att du inte tagit livet av dig redan, det är en bedrift – Sugen på horse?

Nä! Jag är fortfarande inte deppig, förbannad eller låg.. Kära Fredrik – Allas vår lantliga ledare och alla i ditt följe, röd som blå – Det finns ett utanförskap ni duktiga men ack så okunniga människor aldrig kommer i närheten av. Mitt och mina systrar & bröders. Snäppet ovanför uteliggarna. Ungefär som Lemurer på Skansen. Vid liv och till synes lyckliga men i fångenskap och långt hemifrån.

Hasta luego you low ridin´punks!

/grandebarda

Egentligen är jag för trött. Men jag har lovat mig själv att nedteckna lördagens äventyr, så om även i korta ordalag. 10:15 – Möter min reskamrat utanför. 10:30 – Är på busscentralen en ½-timma i förväg. 11:00 – Bussen går mot Göteborg och GP-Speedway på Ullevi.

Vi åker buss i ungefär 3 ½ timme, kanske fyra. Är i Göteborg runt 16:00. Tävlingen börjar 19:30. Första mål – Pilsner. Vi traskar mot Avenyn. Efter tre pilsner kommer maten.

Efter ytterligare mat och pilsner och Jäger går vi mot Ullevi. Bredvid tutförsäljarna står öronproppsförsäljarna.

Sedan sätter vi oss på stolar på läktaren, stolar som måste ha varit måttade efter småväxta asiater. Tävlingen börjar.

Under en paus i tävlandet ser man något få stora andra sportevenemang kan erbjuda. Förbrödring mellan lag, landskap och under alkoholpåverkan. Nedan en bild på en Mas som byter till sig en Dackarnaflagga genom att ge bort sin Mas-tröja.

Matchen blev ungefär en timma försenad p.g.a diverse vurpor. Men kul var att en svensk kom på andra plats. Hurra! Tyvärr hamnade en annan svensk på sjukhus, men han är van vid det. *gnuff*

Kom hem vid 04:00 i morse. Sov skitdåligt fram till 13:00. Sedan kravlade jag mig upp och kollade på F1 från Monaco. Det blev även det en försenad tävling. Sedan åt jag, hämtade hund och nu är det kväll. Jag är mätt, nyduschad och ska bädda rent innan jag kryper till kojs. Mums!

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Jävlar vad den gick, den där moppen. I ungefär femton minuter i taget. Sedan började den bluddra och tappa ork. Gissa om jag blev nojjig. Men efter bara några minuter gick den igång igen och gick som ett skollat ollon. I en kvart. Nu hade jag nog lite tur med det där bluddret. För när den började spöka igen, för andra gången, såg jag en laserman i buskarna. Harry Haffa! Nå, de brydde sig inte om mig för i samma minut kom en urknutte på nåt HPD utan kruka i hundranittio med raka rör och med en spinkig brutta på bönpallen som höll i sig för blotta livet, gallskrikandes.

Efter det tog jag av från riksvägen och valde småvägar. Efter ytterligare några mil och några bludderstopp stannade jag för att låta moppen hämta sig utanför ett skrotupplag. Det låg all sköns bråte i förhållandevis ordnade högar. Varje hög var omkringbyggd av en stålkonstruktion. På toppen av varje konstruktion satt en vindsnurra av ihopsvetsade metallblad. Om du hatar din granne för hans eller hennes vindspel, hur kul var det att bo i grannhuset till det upplaget. Stilig gul grosshandlarvilla med snickarglädje och lull-lull.

Precis när jag skulle starta upp moppen igen kom en grå dvärg ut från grosshandlarvillan. Han gick med styltig gång mot mig. Höjde en förvånansvärt liten men ack så svart hand till hälsning. När han kom närmare såg jag att det var en ovanligt kort man i sextioårsåldern. Hans ansikte var så fårat och ingrott med smuts så man skulle kunna tro att han rakat sig med en slö slåttermaskin i en sumpgrop. En av de där fårorna öppnade sig. Hans mun. Den korta gråsvarta läderaktige mannen knarrade fram något.

Va!? Jo jag sa, sa gubben, har du problem med moppen? Jo, det kunde jag ju inte neka till. Ett högst besvärande problem. Jag beskrev det för gubben, högt och tydligt. My mistake. JAG ÄR KORT, INTE DÖV! Sorry mannen, fick jag fram. Han öppnade en annan liten gråsvart fåra i ansiktet och där kikade det fram ett så enastående isblått öga så jag kände en smula svindel. Sedan öppnade han det andra och jag fick en religiös uppenbarelse. Moped-Messias!

Gubben pekade med en nästan feminin gest mot skrotupplaget och sa, led upp den, jag fixar den om du gräver upp en hink potatis åt mig. Sedan pekade han på en jordkällare på tomtgränsen mellan grosshandlarvillan och skrotupplaget. Eh? Lugn, jag är även skitig. Samt jävligt tät och motorintresserad, knarrade han fram och avfyrade något som jag tolkade som ett flin. Var är hinken?

När jag fyllt en tjugolitershink med prima förvarad potatis ur jordkällarens lätt unkna mörker gick jag upp mot upplaget. Bakom en av högarna med de evigt gnisslande fläktkonstverken hörde jag gubben mumla … och den där tåten går till den … och den … så går den till den, Jaha, jävla japaner! JAG HÖR DIG! Där sket jag en tesked brunsås i kalsongerna. Hittade du några plugg, knarrade gubben fram. Va, jo, jag har råkat ut för en olycka.

Där är högtryckstvätten och en gammal ölback i plast. Häll potatisen i backen och spola den ren, sedan kan du spola dig själv ren, knarrade han fram. Samtidigt hade han tagit fram en gammal trälåda med verktyg och satte igång med nåt på det elektriska på moppen samtidigt som han mumlade, japaner japaner japaner. Jag sköljde av potatisen. Sedan drabbades jag av tvekan. Gubben plirade på mig med sina isblå Moped-Messiasögon, knarrade fram ett skratt. Du får låna duschen. Inte nog med att du har en odör omkring dig, du har cirka två hekto knott i skäggstubben. Men du har också ärliga ögon. Du kan stanna en stund medans Clara lagar middag. Du ser ut att vara hungrig.

Så rätt han hade och så ljuvligt det var med en dusch och jag passade på att raka mig. Clara och jag var, visade det sig, snarlika i kroppslängd. Snart var jag ekiperad i ett par blåjeans, en vit skjortblus och en lusekofta med avklippta ärmar samt udda men hela och tjocka strumpor. Efter en middag bestående av min plockade och avspolade potatis, hemrullade köttbullar, brunsås som den ska vara och säkerligen även hemkokt lingonsylt blev jag ledd till en Friggebod. Som var en liten gäststuga. Solen dippade i det spirande landskapet och mina ögonlock var som fyllda med bly. Men min kropp var ren, min mage var full och moppen stod redo tills imorrn. Det finns godhet där man minst anar den tänkte jag, sedan tänkte jag inte mer de följande fjorton timmarna.

Fortsättning följer.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Så var det äntligen dags för årets första hojtur på allvar. 26+ i solen och strålande väder. Jag messade min goda vän Kullrik Bus. Messet löd: Åke Båge? Åke hade ju namnsdag igår (bloggar efter midnatt) så det var en liten finurling. Svaret lät inte dröja på sig. Tjoho! Ses klockan si på platsen så. You got a date dude!

Men innan stressade jag på lite. Det kom ju lite spontant. Så efter matintag och hundrunda hoppade jag i hojkläder, svettig och fin, eldade in till Staden och handlade flytande kvällsmat (läs öl) att ha när jag kom hem. Samt tankade upp lillmoppen. Och en dosa snus. Sedan var jag klädd för hela aftonen.

Brakade ny väg mot väst och hann med 7 minuters försening nästan i tid. Annars är jag en sån som kommer tio minuter innan bestämd tid. Nå. Kamraten hade med sig sin förtjusande hustru på bönpallen och vi åkte först till en sulfatdoftande by som i ett desperat försök har gjort vad de kan för att locka knutters till sitt etablisamang. Blaskigt kaffe och tråkig miljö. Det fiket … nä.

Sedan åkte vi mot ursprungsfiket. För både knutters och raggers. Förra året lade de ner. Men fiket står kvar. Bilväg samt båtväg och tågväg och jävligt fina hojvägar både till och ifrån nästan vilken riktning man kommer ifrån eller ska till.

Käka grillad korv. Kollade bågar och insåg att hit åker vi, inte till sulfatbyn med blaskkaffe. Sedan eldade vi på mot väst, vi vinkade adjö i korsningen i byn med starka finnar i stålindustri, sedan åkte de till en pizzabagare för kvällsmål. Jag styrde norr mot hemmet.

Väl hemma sköljde jag ur skägget från knott, mygg, humlor och annat flygfä. Borstade ur det, värmde mat och bänkade mig framför Medium med en ljummen Three Hearts XStrong 7,5% välskakad efter ryggsäcksfärd på mc. Nice kväll. Det kommer fler. Mums!

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

1:a Maj

MC-Kortege

Trots regnvarning uppsluter tusentals hojåkare från när och fjärran.

Lilla pengen i gott sällskap.

Girley Buttcrack

Efter den övningen åker jag senare på eftermiddagen på Speedwaytävling. Hoj hela dagen. Nice!

Dessvärre är vårat lags nya fixstjärna skadad. Inhoppet skadas också. Så vi förlorade kvällens match. Men det var den första för säsongen så skadan går att reparera. Hoppas jag.

Kan summera att denna 1:a MAJ blev en ganska bra dag. Nu dricker jag vino och slökollar på tävän. Det skall jag återvända till efter denna bildrika blogg.

Hasta luego you low ridin punks!

/grandebarda

Valborgsmässoafton. Varför då?

Imorrn, den 1:a maj, körs en mc-kortege genom staden. Precis som demonstrationståg och raggarekortege. En fin tradition. Om man är sosse eller “Gearhead” eller vad man nu vill kalla det. Och om man känner sig som en del i en större helhet, en samhörighet med likasinnade.

Som av en slump har jag kört hoj i denna traditionsbundna kortege under många år. Inte alla år, men många. Och oftast på egen hand. Så mycket för samhörigheten. Visst. Jag har haft mer eller mindre goda vänner till hojs eller per automobil. Men vi tycks aldrig kunna synka oss tillsammans. Så jag är ensam i en enorm folksamling.

Det sägs att en del människor aldrig inser hur ensamma de egentligen är för de alltid har så mycket folk omkring sig. Själv inser jag det. Likt en clown med en orange strut på huvudet stolpar jag runt i samhället. Udda, oförstådd, älskad och hatad. Alla känner apan, apan känner ingen. Bu!

SMHI har varskott om regn imorrn i min del av Svea Rike. Mellan 10-13C. Eh? Not kul väder för MC-färd i sakta mak. Och de jag skulle åka ihop med har inte hört av sig och jag tjatar inte. Är det regn imorrn när jag går upp skiter jag i det. Jag har hela sommaren på mig att köra ensam med andra knuttar.

Det är lite av en röd tråd. Ensam. Oftast något jag föredrar, ibland försöker undvika. Oftast utan önskvärt resultat. Eller: När jag VILL vara ensam får jag inte det. När jag vill ha sällskap får jag inte det. Nu inser jag förvisso att jag får skylla mig själv till 99%. Men var fan är mina 1%-polare? Näe HA & resten av packet, det är inte er jag syftar på.

Jaja. Själv är bästa dräng, som det heter. Här sitter jag ensam utan hund på Valborgsmässoafton. Dricker några pilsner och kollar på tv. Kollar mailen och nallen då och då. Nada. Kortege imorrn? Inte som det verkar nu. Kommer det nåt i sista minuten … tveksamt. Femte hjulet … kass!

Men imorrn kväll är det allsvensk premiär för mitt älskade speedwaylag hemma. Det ska jag åka och se på. Såvida det inte regnar in. Sånt vet man aldrig. Där är jag ensam i en folkmassa på dryga tusen personer. Inte illa till sammanhållning.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Jösses! Idag var det riktigt nära att jag skrivit min sista blogg. Den innan den här alltså. Men jag börjar från början.

Vaknar vid nio av hammarslag och slagborr. Gnyr och trycker in ena kudden i mitt “bra” öra, det andra trycker jag mot min andra kudde. Drar täcket över mig. Men det fortsätter. Efter ett tag ger jag upp. Kikar ut från balkongen. Det står en firmabil på gården utanför porten. Jaha. Det får man väl tåla.

Fast varför i hela fridens namn ska hantverkare alltid utföra de mest högljudda arbetena så tidigt på dagen? Det är för mig en gåta. För när jag väl gav upp och satte på kaffebryggaren, ja då var hantverkaren klar och åkte sin väg. Tack så jävla mycket!

Nånå … efter min morgonritual är jag ändå vid ganska gott mod. Jag har saker på gång. Bra saker har hänt och kommer att hända. En bra sak är att jag har blivit erbjuden att låta hunden få bo på hundhotell från imorrn eftermiddag ända tills söndag. Där slipper han smällare och fyrverkerier. Och jag kan roa mig lite och fira att min far kuggar på sjuttio år. Samt att vara chaffis åt mina päron när far ska firas på annan ort.

Hursomhelst. Den där husvagnsfirman som jag inte hittade, den skulle jag in till staden och leta rätt på idag. Och eftersom det var fint väder tog jag hojen. Kommer ned i byn, där det är som mest trångt, med två bilar framför mig och en buss bakom mig. Mitt i byn står en långtradare och lastar av. Jag väntar på min tur. Det blir lite varannan bakom släpet, varannan från andra hållet.

När jag då ser min chans att passera tittar jag som hastigast till vänster. Busschauffören har då ställt sig på gasen och är jämnsides med mig. Trots att han kör mot trafiken och måste köra på fel sida kör han om en på hoj, jag, och två bilar samt en parkerad långtradare. Va fan! Du är inte ambulansförare på väg till ett hjärtstopp! Tur att jag kollade. Annars … jösses! Jag tror den busschaffisen vann cirka fyra sekunder på den livsfarliga manövern. För bara ett par hundra meter senare körde han in på en busshållsplats och stannade medans jag körde förbi och in mot staden. Oj vad nära det var att jag istället hade sökt upp plattnacken och gjort något riktigt dumt. Med högervåfflan.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Ja hej det är jag igen!

Igår blev det sent. Och trots vadderad haka blev det kallt att köra hoj på kvällen. Men det är smällar man kan ta för att få lite, i mitt tycke, underbar underhållning. Motorcykeltävling. Och det kommer mer, mycket mer.

Idag har också tid spenderats på eljest sätt. På bra sätt. Jag tror jag gjort en god vän glad. Det värmer. Som om inte det räcker. Imorrn ska jag göra min bror en tjänst. Det är inte ofta jag kan det. Men erbjuds tillfälle gör jag det så gärna.

Nu är det afton i grandebardas kabyss. Snickardjäveln har tagit det lugnt ett tag, jag är inte särskilt irriterad alls. Och trots detta tillfälliga lugn har jag ändå för avsikt att skaffa mig en kabyss jag kan kalla min egen, på riktigt.

Det tredje lånelöftet jag dragit iväg har jag ännu inte fått svar på. Däremot ringde den banken upp för några kompletterande uppgifter. Nu väljer jag att inte hoppas på något. Men nog har jag väl iallafall inte filtrerats ur det första testet. Alltid något.

Ätit gott i afton. Eftersom jag ska vara chaffis imorrn blir detta en vit kväll. Jag kommer aldrig att kvala in i A-laget. Jag är alldeles för ansvarsfull för det. En bra fylla, kan man tycka. Oj! Där fick jag till det. Så näpet.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Då ska jag försöka summera det senaste dygnet.

I förrgår kväll ringde min far och bad mig komma ut till föräldrahemmet. En timme tidigare än vad jag vanligen kan komma ut. Visst! Farsgubben har ställt upp på mig, jag kan gå upp lite tidigare för hans skull, vad det nu än gäller.

Sover dåligt natten till igår men kommer upp. Åker ut och det är inget speciellt skäl att jag ska vara där tidigare än andra tillfällen. Ännu en nyck eller ett tillfälle för min åldrande far att styra över sina närmaste.  Han ville ha hjälp med några saker i huset och i trädgården. Inget jag inte kunde göra på kort tid och utan besvär eller hjälp.

När nu allt var gjort hade jag för avsikt att åka och handla lite nödvändigheter innan jag for hem. Hund hade redan hoppat in i skuffen på nyare bilen. Han tycks känna på sig, alternativt läsa av när det är dags att röra på sig. Så jag slår igen luckan och tar i dörrhandtaget till förardörren till bilen. Låst! Nyckeln sitter i. Alla fem dörrar är låsta. Inga rutor är öppna. Hoppsan!

Ringer M´s väghjälp. Fadern har köpt hjälp att få vägassistans vid vad det än nu vara på samtliga fordon i familjeparken. Jag har bilnyckel och hund inlåst i bil utan att ha extranyckel eller annat sätt att få ut hund eller komma in i bil utan att smascha ruta. Utöver MM´s väghjälp.

En kille kommer efter trettio minuter och lyckas lirka upp en dörr, fiska ur nyckeln ut tändningslåset och sedan kunde bilen, som låste sig själv, öppnas. Hund skuttar ut vid liv och pinkar genast på en tall. Puh! Men klockan har gått. Jag börjar gå lågt i sockret och har inget färdiglagat hemma så det blir en pizza med mor och far. Sedan knallar jag ett varv med jycken på plats. Det duger.

Men jag är väldigt försenad. När jag äntligen kommer hem inser jag att jag saknar både frukostäpple och TV-guide. Så det inhandlas. Äntligen kan jag, tror jag, andas ut och sträcka på mig en stund. Då går strömmen i mitt bostadsområde. Lagom till nyhterna jag stressat för att hinna hem till. Nämen tjena!

Strömmen kommer tillbaka lagom till att nyheterna tagit slut. Jag duschar. Kokar pasta. Äter sen kvällsmat och kollar på tv. Traskar halt hund och konstaterar att jag ännu inte fått svar på mitt senaste lånelöftesansökan. Nå. Tar det tid kan det vara positivt. Tredje gången gillt?

Nu är det alldeles strax dags att nattrasta halt ludd och sedan ta ett mindre estetiskt dyk i snarkofagen. Nu är jag trött. Men senare idag börjar SPEEDWAYSÄSONGEN. Torsdag. En specialtävling helt för idiella ändamål då en av min klubbs förare omkom förra året under tävling och nu har klubben anordnat en minnestävling vars intäkter oavkortat går till nya unga förare i deras strävan att bli proffs.

På lördag körs årets första GP i samma sport, speedway, och det körs även F1-kval. Jippi! Det går åt rätt håll. Tider att glädjas åt, det är välkommet. Hoppas nu bara att någon bank kan välja att lita på min vilja och förmåga att betala lån och sköta ett annat boende än detta jävla dårhus till överpris.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Idag startade jag upp hojen. Den hostade igång utan någon större övertalning. Det är alltid trevligt. Men innan det tvättade jag av den, det behövdes. Förra höstens sista dräpta insekter samt en hel vinters damm och skit från varmgaraget. En noggrannare tvätt stundar men på annan ort.

Fick inget svar på lånelöfteansökan idag. Det tar jag som positivt. Jag tar vad fan som helst som positivt nuförtiden. Negg har jag fått i övermått. Dags att få må bra. Men imorrn är en ny dag att få käftsmällar på. Den som lever får se. I afton festar jag. Tar igen utebliven lördagstjolahoppsan. En fördel med “Permanent Vaccation”.

Spelar in F&F Hundra Höjdare. Kom nyss in med luddet efter sedvanlig 22-runda.

Han har fått fästinghalsband idag. Behövs. Är bara glad att fästingar inte flyger. Det vore ett skadedjur att dräpa såsom de s.k. mördarsniglarna. Personligen tycker jag att det kliar överallt i min päls. Projektion, javisst. Men för två år sedan fick jag ett bett precis där ryggen byter namn, och då menar jag inte nacken. *urk*

Jaha, annars då? Dags att lirka ut snabeldraken. Som jag längtar … inte. Men det är ludd och grus i min kabyss. Det blev bara ett “småhandla” idag så storhandla får bli antingen på onsdag eller fredag. Förmodligen blir det ytterligare ett småhandla på onsdag och ett storhandla på fredag. *gnöffe*

Oups! F&F snart slut, dags att kolla om det är nya Letterman denna vecka.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Nytt blad.

Här sitter jag i min kabyss. Fundersam. Drog iväg en förfrågan om lånelöfte till den bank mäklaren har sina påsar ihop med. Där räknade jag även ut en boendekalkyl. Den blev drygt trehundra pickadoller lägre än mäklarens. Och mäklarens kalkyl skulle vara rena rama höftskottet enlig min nuvarande bank. *trallar som Di Leva … vem ska man tro på tro på tro på när det aar så haar … *

Ja jag får välan se vad den banken säger. Tidigast imorrn skulle jag tro. Det finns ett talesätt: “För att komma till källan måste man gå mot strömmen.”  Fan vad strömt det är! Nåja, jag skulle kunna vara kvadrupelamputerad och lida av afasi så det är väl synd att inte klaga. Gnork …

Annars en lat söndag. Fast jag har borstat ur ett par hekto ludd ur hundens päls och plockat två fästingar. Imorrn ska jag köpa fästinghalsband åt luddet. Orkar jag och solen skiner ska jag väl rulla ut moppen, tvätta av den och försöka starta upp den. Sedan ska jag ju börja göra i ordning åtminstonde en av husvagnarna.

Hoppas att kompisen som fick den fina engelska vagnen kommer och hämtar den innan jag får parkeringsböter på den eller om nån saftskalle sabbar den. Det vore synd på rara ärtor det. På tal om ärtor ja. Måste även åka och storhandla. Det här börjar likna en todolista. Dags att sätta punkt.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Vilket skönt, om än kort, avbrott i vardagen att få vara några dagar i Valencia. Inte minst med tanke på att det var snö på marken när jag for hemifrån igår.

När Harley-Davidson bjuder in till produktlanseringar brukar det vara rätt välplanerat och hyfsat påkostat. Så även den här gången.

Hämtning på flygplatsen, snabb incheckning på Hotell Opera  som ligger alldeles i närheten av City of Arts and Sciences , snabb drink i baren tillsammans med alla andra journalister som är här från hela Europa och sedan iväg till kvällens presentation av Sportster XR1200 – anledningen till att vi är här.

Hela byggnaden där presentationen var hade sminkats i Harleys logga och färger. Snyggt! Själva presentationen var väl inget speciellt, men inramningen och alla fantasifulla små tapasrätter som bars fram i en oändlig ström var toppklass.

Häftigast under kvällen var när Scott Parker, legend och niofaldig AMA-mästare i flat track racing, gjorde entré på en H-D XR750, en gammal klassisk tävlingshoj. Scott kommer att vara med oss hela dagen i morgon när vi är ute och provåker XR1200.

Mer om både honom och åkningen kommer inom kort.

Bry er inte om förra bloggen. Det kliade i fingrarna bara. Jag mötte en sådan där snubbe häromdan som hade något talfel och det fastnade. Men nu har det gått över.

Onsdag kväll. Aj. Här i min del av Svea Rike är det det jag kallar “engelskt väder”. Inget för reumatiker. Om man är väderkänslig vill säga. Men det vänder väl snart. Nu är jag bra sugen på att damma av hojen. Se om det finns något krut kvar i batteriet.

Även sugen på att börja pyssla med den finaste husvagnen. Kanske till och med göra den laglig och dra en eller flera mindre repor och se delar av mitt land jag ej tidigare sett. Men då vill jag ha fint väder. Och gott om tid. För jag är inte den mest tekniske man på terra firma.

Det finns lägen då jag tror jag har ett halvdussin tummar i var handflata. Men de tummarna sitter nog snarare i skallen på underskriven. Samt brist på erfarenhet, uthållighet och ofta verktyg. Blir jag med hus, vilket jag hoppas och tror, lär det väl kunna bli så att det finns någon bod eller annat utrymme där jag kan samla på mig verktyg och sådant och mer seriöst ha projekt på gång.

Att drömma är gratis.

På tal om att drömma. Vad jag drömt konstigt inatt. Tänk er, stadshuset i sthlm och två elefanter viga som chimpanser. De hoppade upp på fasaden och pinnade upp på tornet som muterade King Kongs. Sedan förflyttades jag till en djup ravin. Där skulle jag åka kana i bara jeans på ett underlag av vassa stenar och grus och sand. Ja käre värld!

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Då var det torsdag. Ingen åska.

Städat ur min gamla bil i eftermiddags. Jösses vad skit man kan samla på sig under tio års tid. I en bil. Ja jag säger då det! Jycken var väl inte sådär överförtjust i den nya hundburen. Mindre lucka att hoppa in igenom. Men efter fem varsamma försök fann han sig i förnedringen och kröp in. Tack!

Det mesta av allt junk jag hade i min gamla bil har nu hamnat i en av de tre husvagnar jag skaffat mig. Så kan jag sortera och spara och slänga i lugn och ro sedan. När jag tänker efter … jag har spritt ut en hel del av lite av varje genom åren. Cyklar, motorcyklar i varierat skick av renovering, garagedomkrafter, verktyg och diverse bra att ha grejor som jag nu i efterhand inte hade någon användning för.

Nå. Det får vara som det vill med den saken. Det viktiga nu är att få i ordning den nya bilen och den finaste husvagnen. Sedan att tvätta av och starta upp hojen. Sen jäääädrar!!! … kan det få bli sommar. Jag är beväpnad. Men sansad. Det är iallafall vad jag försöker inbilla mig själv … hehe. <— (tveksamt hehe) För lagen om alltings jävlighet har ännu icke blivit uppriven vad jag vet så det gäller att ha det man har kvar av hjärnan i en kylväska. Den behöver inte vara stor den.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Här har vi den … ska dit, så ja. Och så var det klart, det var ju bra det. Så knäcker jag ur min stela nacke och det både låter som och känns som man rätar ut en gammal ihoprostad kätting. Aj fan!

Fått ett och annat gjort idag. Det är skönt … för det sitter långt inne när man i bästa fall har fått fem sammanhållna sovda timmar. På två nätter. I afton dricker jag extra stark öl. Gott och rogivande och icke rekommendabelt av socialstyrelsen men vad fan vet dom om reumatism egentligen?

Sedan har jag varit duktig dräng och putsat mina kängor. För längre liv i grandebardas tjänst. Det är fortfarande skitigt nästan var man går. Om man går i naturen vill säga. Och det är där jag helst går. Går det som jag hoppas får jag snart en hyrplats att ställa min fina vagn på i naturen. Nån?

Fick registreringspappren på nya bilen idag. Får dra 1510 kg bromsat. Bättre än gamla Volvon. Jabba! Visserligen bara 60 kg. men ändå. Och med mer än 40 kusar mer motor. *resning* Moaha ha ha ha! Framvagnsresning, snuskpellar!

Har även bokat tid för liten service på jycken. Kloklippning, tandstensskrapning och vaccinering. Sedan klarar han sig långt in i höst innan det är dags för kloklippning igen. En sak att vara lite glad för angående mild snöfri vinter. För veterinärbesök är läskigt för ludd. Såsom fyrverkerier. Valborg. En afton i bil på motorväg fram på natten.

Men nu har jag fått in en ny bur i nyare bilen så det ska väl gå bra. Hoppas på hjälp att få igång bilstereon i helgen. Sedan är det bara lite småplock kvar så är jag nöjd. En eftersträvansvärd känsla.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Först såg jag tussilago. Sedan en fjärilslarv. Sedan en fjäril. Snabba kast. Förra veckan, snökaos (för vissa) och många minus nattetid, nu staplas vårtecknen på hög. Inte är jag ledsen för det.

När jag gick 22-rundan med min ystra jycke såg jag fler. En groda samt någon slags ödla. Fränt! En gång skogsmulle, alltid skogsmulle. Nu ska det visst dra in lite kallare väder med regn om någon dag men det gör inget. Vi är på väg åt rätt håll. Hojtider och husvagnsluffartider. Det finns möjligheter till en toppensommar.

Nu är det mittinatten. Min favorittid. Ska snart kolla om det är något sevärt på tv´n. Det har vevats en hel del repriser såhär nattetid på senaste tiden. Som jag redan sett. Surt. Men så är det. Jag har iallafall kvällens Hundra höjdare inspelat.

Nå. Det var väl vad jag hade på hjärtat för denna gång.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda