Åh vad jag har längtat efter hettan och stickandet och domnandet i munnen som framkallas av rätter från Sichuan! Vi gick med Maggie till ett s.k. Private Kitchen i tisdags och jisses vad gott och hett det var! Verkligen the real thing, inte alls anpassat efter Hongkong-kinesernas preferens för milda smaker…

Bakom dörren i bostadshuset ett par våningar upp döljer sig…

En lite hemlig restaurang som man måste känna till för att hitta, och en familj som kan servera underbar, högklassigt pocherad fisk i chiliolja med (som ni ser) en massa Sichuan-peppar i lysrörsbelyst hemmiljö! Tror det var kinesiska mormor eller farmor som var bas i köket!

Det är svårt att beskriva upplevelsen (av maträtter från Sichuan); det känns som om man knockas, man blir såklart högröd, det heta förflyttar sig i munnen, det kan hoppa och sticka på höger sida för att sedan smyga över till vänster sida, och fortsätta längre bak i gommen och sen fram på tungan… och det är inte bara hett utan som ett helt spektrum av smaker varför man genast vill ha mer!

Vi valde några kalla och några varma rätter på menyn. Fisken i chilioljan är min favorit sedan den där magiska middagen i Beijing 2006 då amerikanska B och jag upplevde samma rätt efter en iskall vilsen promenad flera timmar i minus 20 grader. På bordet står en kanna med te (ett måste!) och svenska kocken M’s svala, härliga rosévin som vi inledde måltiden med (innan smaklökarna slogs ut)… snyggt, bra val!

Sen provade vi Maggies spanska vita som hon och jag köpte på Wine and Dine Festival för ett tag sen… vi det laget fick man vara glad om man ens kände sin mun längre, det var kanske inte så schysst mot det smarriga vinet (det är vinagenten på bilden, inte Maggie)…

Mot slutet öppnade vi K’s och min flaska, italienska Villa Sparina 2007 som jag tyckte växlade mellan att smaka rumsvarmt smör eller nån typ av hårdost av bättre kvalité… M tyckte det smakade mer som sherry… de andra tyckte det fanns annat att prata om än vinet… jag tycker helt klart om den informella stilen där man lägger sin flaska på kylning i familjens kylskåp. K hade tydligen stoppat flaskan i en påse och kom samtidigt åt en ficklampa som låg bredvid som gjorde att han och M åkte färjan från Lamma med en upplyst, guldglödande flaska! Den är ju rätt glödande som den är i sig själv men nu blev det extra effekt, det tyckte jag var roligt! Bredvid vårt bord satt ett gäng japanska affärsmän och gapade, jag minns andra bord och fingrar som skalade heta räkor andäktigt och fler jättestora skålar med fisk i chiliolja som bars ut. Ja, det var en härlig kväll! Vi avslutade på typiskt Hongkong-vis; med dessert på ett litet desserthak i Causeway Bay!

]]> http://jenniferspratly.wordpress.com/2009/11/25/hungrig-svensk-doktorand-gor-revolt/ Wed, 25 Nov 2009 17:28:05 +0000 spratlyphd http://jenniferspratly.wordpress.com/2009/11/25/hungrig-svensk-doktorand-gor-revolt/

Här kommer ett tips: om man känner att en deadline är nästan körd, dvs. man vet att man ska skriva ett så kallat “review paper” där man kritiskt analyserar 4 böcker, som ska lämnas in klockan 17 hos en professor som redan gått med på att skjuta på inlämningen ett par dar, och man har fortfarande, trots det, inte hunnit med att läsa eller skriva, och man känner sig DÅLIG, man känner sig KÖRD, man känner sig HUNGRIG och dessutom står alla professorer och myser i korridoren på väg till sina speciella jättebraiga professors-restauranger stängda för studenter medan vi doktorander och studenter förväntas ställa oss i kö och vara nummer (inte namn, individer) och utfodras (inte äta en god lunch); då kan man göra REVOLT!

Maten är verkligen HEMSK på vårt universitet. Om det bara handlade om att finna sig i lunchmatsalsrollen så okej då. Det funkar väl. Men när det mesta är nästan oätligt (absurt och helt obegripligt nog), så är det bara för mycket. Det finns liksom ingen värdighet. Det finns till och med ett talesätt bland de kinesiska studenterna, “maten får något att dö inombords”. Och med tanke på hur hårt man förväntas prestera här, JÄMT, så behöver man värdighet. Och näring. En schysst måltid bara. Ska det vara så omöjligt?

Så tipset är alltså att om du känner dig dålig, körd, hungrig, som ett nummer och inte en människa – ta bussen till närmaste hotell och vägra vara allt det där dåliga. Ha en bra lunch istället! Skaffa dig en känsla av att “det är så här det är, man är aldrig klar med alla saker man önskar man vore klar med, det är bara att njuta av det”.

Jag tog alltså bussen ned ifrån “apberget” (det är skämtsamt menat, faktiskt ett skämt till och med bland vissa professorer) och gick och satte mig på det nybyggda hotellet och beställde en god Caesarsallad, ett glas gott kallt Italienskt vitt vin från nåt ställe som kallas Angoris 2007 och fick till och med tidning och smarrig dessert och kaffe! Klockan var cirka 14. Jag visste att vid 17-tiden måste jag vara tillbaka för att lämna in – återigen, ett review paper på 4 böcker.

Vad gör man sen, förutom att skaffa sig en känsla av njutning och kontroll? You “Harvard” the books. Att “Harvarda” böcker betyder att man öppnar en bok med attityden “ingen bok förtjänar särskilt mycket uppmärksamhet”. Det är en vedertagen metod, inte enbart bland Harvard-studenter. Man gör så för att klara universitetsstudier i amerikansk IVY League-stil varifrån alla våra professorer får sina idéer (och professorstitlar). Du går in i boken på dina villkor. Du har ditt intresse, din forskningsfråga och kan boken bidra med något intressant i sammanhanget så fine, kolla index (ämnesförteckning) och leta rätt på sidorna med bra citat och koncept och teorier som relaterar till din fråga som du ämnar diskutera i ditt review paper. Plocka citaten/koncepten/teorierna. Sen bom, nästa!

Alltså, man skaffar sig en attityd. Man sitter inte där (med äcklig mat i nån stinkande, trist studentmatsal) och bara, “oj oj oj hur ska lilla jag kunna säga nåt om Er, ni stora vackra outgrundliga böcker?”. Utan man säger (till böckerna), “Har ni nåt som jag kan skriva om? Har ni nåt som låter bra?”. Sen kollar man det, och sen vidare. Så jag beställde lunch omgiven av en skön blandning människor, god service, det var snygg inredning och brasilianska softa låtar i högtalarna. Jag åt, kollade citat, läste förstås intro och conclusion, tittade till och med lite i dagstidningen och sen satte jag mig på bussen tillbaka igen uppför berget.

Väl tillbaka på institutionen var det 1,5 timme kvar tills jag skulle behöva kuta till datasalen och skriva ut – och jag skrev! 4 böcker på 1,5 timme! Bra blev det också! Bort med den där underkuvade, ovärdiga känslan som universitet ofta skapar i studenter! Fram med njutning, utmaningar, risker och en flödande tanke- och skrivverksamhet! Jag kan fatta om många tycker att det låter absurt; to “Harvard” books, men betänk att när ni läser eller lyssnar på någon “expert” från ett IVY Leauge-Universitet nästa gång, just know he or she has his or her fair share of Harvarded books!

Fram för mer värdiga måltider!

I’m writing on the plane to Bangkok and will update when I have access to wifi, probably in Chiang Mai.

Yesterday, Thursday, in Hong Kong I started out the day wandering some nearby markets around Aberdeen St. This was the Hong Kong I was hoping to experience in contrast to the super commercialized shopping districts we walked around on Wednesday. Crowded, narrow streets with shops selling produce, butchered meat, underwear, dried ducks, pet fish, mobile phone deco, insense and anything else you might want. My friend tells me that they are going to tear the area down and redevelop it for commericial shopping. It’s a shame…  hopefully the people get organized enough to keep their markets intact, maybe in collaboration with the tourism board, since visitors are looking for some authenticity and not a congruous shopping mall that could be anywhere. My favorite moment was walking through an area where workers were getting an early lunch.

I also stopped by Man Mo temple on my walk. There  were a bunch of groups coming and going, including kids on a field trip.

We also went to the peak overlooking the city.

Här kommer en scen från igår när vi beställde vår måltid på Rainbow Seafood Restaurant i Sok Kwu Wan, Lamma. Livet är grymt (och seafood är gott). Svenska kocken M säger att fiskarna och skaldjuren inte har så mycket medvetande, “de är mest muskler”. Etersom kantonesiska rätter poängterar vikten av det purfärska förklarar det varför fisk och skaldjur säljs levande i akvarium. Sverige har som bekant en annan inställning; kanske är det tack vare Skandinaviens klimat som djur som dras upp ur havet får ligga på is ofta i cirka 2 veckor innan de säljs som “färska”. Foto: Klas Ehnemark

Mötte M, trevliga kocken från Halland/Grythyttan som kommit till Lamma för att vara här en tid; hon, K och jag gick över till andra sidan ön och stannade en stund i tehuset på Herboland på vägen.

Till vänster; te som ska stärka immunförsvaret. Till höger; anti-stresste.

Det är något med Herbolands tehus som gör att man vill stanna länge.

Anti-stresste är en mix av stevia (liten planta med sötaktiga blad och vita blommor), lemon verbena (liten planta med mer avlånga blad som kan användas för att ge mild härlig citrussmak till fiskrätter, sorbet och puddingar till exempel), catnip (plantan i trädgården med sövande effekt som påverkar både katter och människor; K blev trött) och lemongrass (växer vilt och kantar odlingarna på Herboland). Friskt! Trivsamt! Gott! En kanna blir cirka 4 koppar.

Te för att stärka immunförsvaret innehåller lakritsrot (lär finnas på svenska mataffärer), echinacea (planterad i mellanstor kruka med rätt stora blad men man använder tydligen enbart roten), elder (fläder) och lemon grass!

Kanin bor under ett tak av passionsfrukt.

Echinacea i kruka där till höger om mig.

På väg mot Sok Kwu Wan; byn på andra sidan Lamma. Vad ska man med salladskål på tork vid ett litet vägskäl i en liten by? Är det mat? Är det konst? Kanske dropptorkning innan leverans till marknaden? Ur högtalarna kom obestämbar pop och senare kinesiskt.

Snart ska vi beställa seafood!

Det blev 1) ångkokta scallops (pilgrimsmusslor) med glasnudlar och vitlök, 2) bamboo clams with soybean sauce, 3) fried squid with pepper and chili sauce, 4) fried crab with chili and garlic (mer vitlök!), 5) fried rice och 6) lokala grönsaker. Så gott! Tog in en extra portion squid plus 2 stora Tsingtao och kinesiskt te. Ca 250 HKD (SEK) per person!

Vor 1 1/2 Jahrzehnten hat mir jemand den Tipp gegeben, Städte entweder spät abends oder früh morgens zu erkunden. Dann sieht man das echte Gesicht einer Stadt. Wenn eine Stadt erwacht, entwickelt sich eine gemütliche Eigendynamik, wenn man nicht selber ein Pendler ist. Man setzt sich dann lieber in ein Starbucks oder sonst einem Café, wenn gerade eins in der Nähe ist, trinkt seinen #coffee und schaut den Leuten zu. Sie haben alle Kopfhörer auf, Headsets, hören Musik oder telefonieren, spielen auf PSPs oder iPhones Autorennen oder Plätzchen-Back-Spiele. Viele schlafen oder wachen gerade auf… nicht viel anders als in New York in der Metro oder in einem Regionalzug nach Bonn.

Und Boote spielen in Hong Kong eine riesige Rolle. Von den Inseln, Lantau, Stonecutter’s Island, Cheung Chau, Lamma Island, natürlich auch Hong Kong Island und von anderen kleine Inseln pendeln die Hong Kong Chinesen zum Arbeitsplatz. Eine Fähre zu einer der Inseln zu nehmen ist total unkompliziert und geht in der Regel schnell. Gleichzeitig bekommt man die Skyline von Hong Kong in anderen als den üblichen Winkeln zu sehen. (Und genau hier war in New York die größte Enttäuschung: von der Fähre nach Staten Island bot sich ein so langweiliger Anblick, dass man nicht wirklich bewusst wahrnahm, dass man in einer Millionenstadt ist.) Auf den Inseln bekommt man unberührteres Leben zu spüren. Ob man das Po Lin Kloster auf einem Bergkamm auf Lantau (größter sitzender Buddha der Welt, den @holyolli vor kurzem besucht hat) oder die Insel mit einer der schmalsten Durchmesser, Cheung Chau, wo man richtig toll Fisch essen kann… man hat überall was zu entdecken. …Fortsetzung folgt…

Var ute på lunch med en av professorerna, en doktorand och några studenter i torsdags. Professorn bjöd på thaimat och tog oss till sitt dessertställe. Hongkong är paradiset för den som gillar desserter.

Mycket att välja på.

Den tar vi! Baked Mashed Taro Sago Pudding (Hot).

En low fat crème brulée!

“Honeymoon Dessert” – ja bra namn! Smekmånadsdessert. Det är en kedja; vi var på den i Shatin som ligger en tågstation från The Chinese University.

Från sött till salt i bakvänd ordning; var och handlade på Taste – mataffären där man hittar det mesta i Kowloon Tong och vad får jag se om inte dansk sill lindad runt en bit lök eller gurka; rullade mopsar eller “marinated rollmops“.

Med sill kommer jul (eller med jul kommer sill); såg till att vi fick en försmak av julbordet i onsdags. Fin fransk rökt skinka, kokt brysselkål och äntligen potatis, bröd och ost! Det har varit “kallt” här nu i någon vecka också, cirka 10-12 grader, så det passade bra. Men nu ska det snart bli omkring 20-25 igen. Det längtar vi efter.

Vi är han med blixten och hon med svart hamsterdräkt.

Här stod man i en gränd och bollade med globaliseringsteorier i eftermiddags när det kom en kvinna som sa att Lammas berömda duvrestaurang hade bommat igen. Va!? Inge mer duver? (foto: Klas Ehnemark).

Vi fick keka reker istellet (vi hade nog inte tänkt ta duver trots allt). Rekerna doppade vi i en soja- och chilisås. Förflyttning från fat till personlig skål skedde med pinnar, skalning med händerna.

Sen kom en fisk till bordet. Den tittar mig rakt i ögonen, hjälp! Det känns för underligt ibland att möta maten öga mot öga. Men det är bara att inse; någonstans i kedjan sker dödandet och rent filosofiskt borde vi klara av att döda en fisk (eller gris, ko, kyckling) eftersom vi äter kött och njuter av alla underbara måltider. Fisken blev ljuvligt ångkokad och serverad med ingefära, koriander och kinesisk lök och lätt sojasås (men jag glömde fota). Gonatt, gonatt!

]]> http://funns.wordpress.com/2009/11/20/%d8%ae%d9%84%d9%81%d9%8a%d8%a7%d8%aa-%d9%85%d8%af%d9%86-%d9%81%d9%8a-%d8%a7%d9%84%d9%84%d9%8a%d9%84-%d9%88-%d8%a7%d9%84%d9%86%d9%87%d8%a7%d8%b1/ Fri, 20 Nov 2009 15:27:14 +0000 خالد http://funns.wordpress.com/2009/11/20/%d8%ae%d9%84%d9%81%d9%8a%d8%a7%d8%aa-%d9%85%d8%af%d9%86-%d9%81%d9%8a-%d8%a7%d9%84%d9%84%d9%8a%d9%84-%d9%88-%d8%a7%d9%84%d9%86%d9%87%d8%a7%d8%b1/ http://biagkensiak.wordpress.com/2009/11/20/stars-of-victoria-in-space/ Fri, 20 Nov 2009 11:06:37 +0000 biagkensiak http://biagkensiak.wordpress.com/2009/11/20/stars-of-victoria-in-space/

Victoria Harbor. Avenue of Stars. Space Museum

The "Dukling Boat." Traditional Chinese (wooded) boat. It sails you around the Victoria Harbor. A piece of historical junk.

Victoria Harbor at Night. Usual Sight.

On our third day, we went out later in the afternoon and gave ourselves time to take it easy in the morning! We wanted to go back first, to Kowloon Park and see the nearby Kowloon Mosque, then back to Victoria Harbor for the HKG Space Museum. They are all walking distance from the hotel and passing by the Victoria Harbor instead of the interior streets of Kowloon may be a better idea. By the time we were at the Victoria Harbor, there were already a lot of activities going on at 2:00 PM. We became so engaged that it was already dark when we realized we have not gone to any of the places we wanted to first!

One of several stage performances along Victoria Harbor.

[SEE more pictures of activities going on at the Victoria Harbor in MY FLICKR HERE!]

The Victoria Harbor is the centerpiece of HKG and we were lucky to have a location so near. Almost every time we go out, we always pass by the Harbor. Walking along the Harbor is almost all of HKG. Along the Harbor are the Avenue of Stars, Star Ferry Terminal, Waterfront Promenade, Clock Tower, together with HKG’s Museum of Art, Cultural Center and Space Museum.

Avenue of Stars. Victoria Harbor.

Kowloon Clocktower and HKG Cultural Center. Victoria Harbor.

[SEE more pictures of the Avenue of Stars in MY FLICKR HERE!]

Early in the morning, when the shops are still closed and tourists are still in deep slumber [like my companions back in the Hotel! ], walking along the Harbor is one great experience! It makes you own the place. This is the Harbor that I wanted to see, in it’s most natural and purest form.

Victoria Harbor. In the Raw.

Victoria Harbor. Unassuming.

The HGK Space Museum was suppose to be the second to our last stop. We planned to check out another night market in Mongkok after the Space Museum, but like our second day, we did not have much control of the time.

In the Dome. The HKG Space Museum.

At the Space Museum, there is an “Ecosphere” which I found interesting! It is a piece of collection of a self-sustaining and contained environment sealed since 1991. Closer look reveals that everything inside is alive with no external intervention.

The Ecosphere. Sealed since 1991.

The description reads: “Research on long duration manned missions has led to the development of self-contained ecosystems patterned after the Earth’s own. This ecosphere, containing algae, bacteria and brine shrimp requires no feeding or cleaning and can remain operational for years.”

[SEE more photos of the HKG Space Museum in MY FLICKR HERE!]

It was already past dinner time (as always!) when we’re done with the Space Museum and our Mongkok trip have be wait indefinitely (and have been forgotten later, definitely!).

Fortunately but not, when we went out of the Space Museum, I saw the “Dukling Boat” which I wanted to ride even before coming to HKG. Referred to as  “historic junk,” being a traditional local wooded boat, however, refurbished, and takes tourists around the Harbor. Docked to unload and load passengers, I ran so fast because it might just leave so soon that I may not have the chance to take even just a picture up close, if I cannot ride it!

The "Duckling." Gained an image. Failed to ride.

Jordan wanted to have another UMD for his PSP at Mongkok. However, Amy was able to negotiate for a good deal that we will have dinner instead at a Szechuan restaurant near our Hotel where the food is really great at good a price. The UMD then waited a while, while dinner did not!

Szechuan Spicy Steamed Tofu w/ Ground Beef. Soft, steamy, yummy!

Related Posts:

Read: Tian Tin Buddha. Polin Monastery. Ngong Ping Village

Read: Temple Street Night Market. HKG Science & History Museums

===============================================

Here are other Images along Victoria Harbor and its vicinity:

Wedding Foto'd along Victoria Harbor

Good Location for Foto's. The HKG Cultural Center.

Service stairs of the HKG Cultural Center

Hoi You?!

Bruce Lee. Avenue of Stars. His star does not have his, only a star. He has this iconic piece instead!

The 2-IFC (Int'l. Finance Center) Bldg. Tallest in HKG. Taken from the Ave. of Stars. Captured. Filmrolled.

Jacky Chan's Star. Avenue of Stars.

Local Performer. Avenue of Stars.

Anticipating to perform.

“The Victoria Harbor is all of Hongkong…”

In this week, I just watch Asia Championship Foot Ball Under 19. Indonesia vs Hongkong. The match at 17th 11 (November) 2009 has won by Garuda Cilik from Indonesia. The score of Indonesia vs Hongkong is very satisfy, it is 4 – 1 for Indonesian team. The progress and result of Indonesian team is very wonderful. The winner of Indonesia vs Hongkong is Garuda Cilik from Indonesia. Very useful cause every player foot ball Indonesia has studied in Uruguay. If you can speak Indonesian, please read for continuing. Pertandingan sebelumnya juga telah dimenangkan Indonesia atas China Taipeh. Kemudian laga antar Indonesia vs Australia menghasilkan score imbang nol nol (0 – 0) . Dimana kesebelasan Indonesia bermain dengan tidak ada rasa rendah diri karena postur tubuh yang jauh berbeda dengan Australian Foot Ball Player. Begitulah kira kira yang sempat saya tuliskan di blog saya ini. Semoga para pengguna Internet yang tidak sempat menyaksikan pertandingan ini bisa mengetahui hasil pertandingan kesebelasan Indonesia.
Salam.

Here are other images of Ngong Ping Village where the Tian Tin Buddha and Po Lin Monastery are located via the Skyrail/Cable Car.

Read ARTICLE here.

Bus Station in Tung Chung opposite the Skyrail/Cable Car going to Ngong Ping.

Way to go up the Skyrail Terminal.

Welcome in various forms. Very Touristy!

On queue to take a car.

On the way to Ngong Ping Village.

From afar. Down below.

Promenade to the Giant Buddha.

Po Lin Monastery. Stairs going up the Giant Buddha to the right.

At the foot of the Stairs.

320 - Steps. Easy!

Up close. Up there.

Deities of the Buddha.

At the Buddha's Podium.

Around Budhha's Podium.

Souvenirs.

More Souvenirs.

Our Souvenir.

Read ARTICLE here.

HKG deposited me at the airport express train with smooth efficiency. From there it was a 30 minute ride to the city center. My friend met me at the station and we proceeded to walk, with the aid of outdoor escalators, up the city streets to her flat on Caine Rd. Next stop  Fu Sing restaurant for dim sum.  Hello melt-in-your mouth fried tofu, steamed dumplings, rolled fun noodles, and sweet walnut chicken tarts. The pork dumplings were almost up to Din Tai Fung standards complete with mouth burning broth hidden inside.

Sadly, I forgot to take a picture of the food, but couldn’t help myself from getting a pov of the rocks in the toilet…

I Kina händer de mest märkliga ting (Obs! Jag vet att den känslan spär på myten om den mystiska Orienten men det händer faktiskt saker här med jämna mellanrum som ibland är lite för speciella för att bara kännas som “slumpen”). Just som jag postat inlägget om Sverige som EU:s matland och tankarna far lite hit och dit på väg hem på tunnelbanan; tankar på mörker (marknadsförs svenskt mörker?), tankar på svenskar som råkar höra svenskt prat eller möta andra svenskar utomlands (reagerar man med glädje? nej… eller det beror väl på situationen) så dyker det upp ett ansikte framför mitt.

Det är rusningstid och vi står tätt. Vårt möte ska bara vara i 2-3 stationer. Han på ett himla socialt och strålande humör, jag nollställt inåtvänd. “Tourist!?” frågar han mig (flera gånger innan jag tittar upp). “Who? Me? No”. Han fortsätter, “I am a global nomad traveling the world, learning the English language”. (Predikant? Tjuv som opererar i team? Happy lunetic?) tänker jag. “You are a local?”. “Mhm, local. “And you?” undrar han soligt. “Sweden” (molnigt men uppsprickande).

Vad det säger denna lilla interaktion om tunnelbanebeteende? Svar 1: folk tar inte kontakt, det är inte meningen att man ska chatta med strangers (som i Stockholm skulle jag tro). Svar 2: Hongkongs regerings TV-reklam som uppmanar invånarna att aktivt välkomna turisterna verkar fungera, vilken sanslöst vänlig attityd killen bjuder på!

Och här kommer det fin-fina; han förstår att jag är från Sverige och reagerar ungefär som om jag höll upp en nybakad tårta framför honom, “SWEDEN! The most livable country in the world!”. Där fick jag för att älta svenskt mörker och depp. Killen reser alltså runt i världen med idén att Sverige och de övriga Skandinaviska länderna är Paradiset.

Han fortsätter, “SWEDEN, I read a UN report on Sweden (det måste vara den här statistiken han menar fast Island toppar listan från 2007 och de kan ju knappast längre leda ligan av de “most livable countries”). “If you loose your job the government will immediately set you up with a new one, right!?” nickar han. Och jag, “Well the social system is designed so we pay a lot of tax… this is your stop?”. “Yes”. “Robbie” presenterar han sig. “Jennifer”. Vi hälsar. “Good luck” önskar han mig. “You too” önskar jag honom. And then he is gone.

Okej det kanske var slumpen, men det kändes som en utmaning från ovan (eller från underjorden) att han dök upp just där, just då. Så nu tror jag ännu mer på Sverige som EU:s matland om man tänker att matturism inte bara handlar om maten utan även om hur livet runt omkring måltiderna uppfattas av omvärlden. Kom och köp! Här var det nya upplevelser, nya upplevelser!

Klart det här går att sälja!

Precis som det här! Känn doften… (och betänk att människor i Sverige faktiskt stannar upp och doftar på blommor).

Ni glömmer väl inte oss? Siesta i kohagen i Föra by på Öland sommaren 2009 blir lugn mjölk!

]]> http://cultureagency.wordpress.com/2009/11/18/made-in-hongkong/ Wed, 18 Nov 2009 20:39:18 +0000 cultureagency http://cultureagency.wordpress.com/2009/11/18/made-in-hongkong/

Made in Hongkong – oder:  Self-Made

Social Media und Microblogging
Eine Geschichte aus den Vorzeiten des Internets

Eigentlich lebte sie ganz gut, die Made im Speck, doch war es ihr auf Dauer etwas langweilig in ihrem ländlich Dasein und so zog es die junge Made in die große weite Welt.

Da die Made sehr kommunikativ war und keine Probleme hatte, auf ihre Gegenüber zuzugehen, fand sie schnell Anschluss und schlug sich beachtlich schnell durch die Welt, wobei sie wirklich weit in die Ferne schweifte.

Eines Tages kam sie nach Hongkong und war überwältigt von den riesigen Dimensionen dieser Metropole. Dort gab es alles, was sich eine Made in ihren kühnsten Träumen erhoffen konnte und deshalb beschloss die Made, dort zu bleiben.
In einer Spielzeugfabrik in der Nähe des Hongkonger Hafens fand die Made ein kuscheliges Heim und es sollte auch noch einen weiteren Vorteil mit sich bringen, diesen Ort gewählt zu haben.

Es gab damals noch kein Internet und von Telefonen hatten Maden noch nie etwas gehört. Um ihren Liebsten zuhause Nachricht zukommen zu lassen, kam die Made auf eine ebenso einfache wie geniale Idee.

Sie fand einen Stift und begann, damit etwas auf die Kisten zu schreiben, in denen die Spielzeuge aus der Fabrik verschifft wurden…

Was sie schrieb war einfach aber effektiv:
Made in Hongkong

Bald kamen andere Auswanderermaden und interessierten sich für das eigenartige Tun der Made. Sie waren von der Idee begeistert und halfen fortan mit, auf alle Kisten “Made in Hongkong” zu schreiben, um so auch ihre Angehörigen im fernen Europa zu erreichen.

Wie ein Lauffeuer entwickelte sich die Neuigkeit und erreichte nach kurzer Zeit alle Teile des Erdballs, da überall gespielt wird. Ziemlich bald wussten die Maden zuhause Bescheid über den Verbleib ihrer Familienmitglieder und waren auch etwas stolz auf den Ideenreichtum ihrer Artgenossen.

Wie erfolgreich die fleißigen Maden waren, das weiß mittlerweile jeder auf der Welt, denn jedes Kind hat schon einmal eine ihrer Nachrichten erhalten!

Was die Mad da auf die Beine gestellt hat, war wahrlich self-Made und wir können einige grundsätzliche Dinge daraus sehen, die bei Kommunikation – unabhängig vom Kanal, Code oder Medium ankommt…

1. Richtig eingestellt sein:
   Die Charaktereigenschaften der Made waren:
   Unternehmungslust, Offenheit, Aktivität und Kommunikationsbereitschaft
2. Am richtigen Ort sein:
   Mit der Spielzeugfabrik stand ein effektiver Verteiler (Knotenpunkt – knot) zur Verfügung
3. Eine Botschaft haben:
   Natürlich waren die Maden zuhause sehr interessiert an der Nachricht!
4. Bring es auf den Punkt:
   Seitenlange Romane schreiben wäre in der Vielzahl der Kisten unmöglich gewesen. In der Kürze liegt die Würze (auch des Microbloggings)
5. Begeistere Andere:
   Die eine Made allein hätte sicherlich nicht all die Millionen Kisten beschriften können, aber durch die gemeinsame Nutzung mit Anderen schuf sie Synergien und sie bündelten ihre Kräfte.
6. Habe gute Kondition:
   Dran bleiben, wie die Maden am – oder im – Speck…nur durch die dauerhafte Arbeit und das massive Informationsmarketing gelang es den Maden, ihre Kommunikationspartner zu erreichen…

Und die geniale Idee wurde bekanntlicherweise im Laufe der Zeit von vielen Auswanderermaden in verschiedensten Ländern der Welt übernommen. Mittlerweile gibt es andere Techniken und Kommunikationskanäle, doch die Regeln  – insbesondere die grundlegenden – sind in vielen grundsätzlichen Aspekten der Kommunikation noch immer die Gleichen geblieben.

Wer also fortan in Sachen Social Media, Kommunikation und Netzwerken erfolgreich sein will, kann sich an der Made orientieren.

Was aus der Made geworden ist? Nun, nachdem sie ihre Führungsposition in der Kommunikationsgesellschaft an Maden in jüngeren Stadien weitergegeben hatte, verpuppte sie sich zu einer Eintagesfliege und verlebte noch einen wunderschönen Tag am Hafen von Hongkong.

Not sleeping in a bed since Sunday night and losing Tuesday to the vortex of a trans-pacific flight will do that.

A delightful Monday layover in San Francisco set the pace for the trip. We kicked it in the Mission and caught a showing of a surfer movie, The Drifter.  It’s  the story of Rob Machado’s sixth months in Indo, riding waves in Bali & going local, a hell of a way to start my own adventure in Asia. Ahhh temptation.

After a sweet shared moment, some intention setting and recognition I was off to China Airlines flight CI0003, in the exit row even! That turned out to be a mixed blessing. Though I could stretch my legs out, the high traffic at the bathroom kept my toes in constant danger.  Taipei airport was sparkly, Hong Kong airport was super efficient. I solved the problem of arriving without a working phone: make friends. I asked a guy in line behind  me in immigration at Hong Kong to sms my friend that I had arrived. I had a little trouble with area codes, but now I know how I’ll give my friend in Bangkok a heads up, when I get in the taxi and tell him to take me to Khaosan road. That’s the extent of the plan for arriving in Bangkok. Yeah!

I’ll get this out and fill in the first day in Hong Kong later.  Heading to dinner soon.

Malam ini baru saja pertandingan piala Asia under 19 yang mempertandingkan Indonesia vs Hongkong selesai. Pertandingan yang berlangsung tanggal 17 11 (November) 2009 telah dimenangkan oleh Garuda Cilik dari Indonesia. Hasil tanding Indonesia vs Hongkong cukup memuaskan, yaitu 4 – 1 untuk kemenangan Indonesia. Cukup meningkat dan memuaskan hasil perjuangan kesebelasan Garuda Cilik Indonesia. Tak sia sia para pemain sepak bola ini dikirim ke Uruguai untuk berlatih bermain bola. Pertandingan sebelumnya juga telah dimenangkan Indonesia atas China Taipeh. Kemudian laga antar Indonesia vs Australia menghasilkan score imbang nol nol (0 – 0) . Dimana kesebelasan Indonesia bermain dengan tidak ada rasa rendah diri karena postur tubuh yang jauh berbeda dengan Australian Foot Ball Player. Begitulah kira kira yang sempat saya tuliskan di blog saya ini. Semoga para pengguna Internet yang tidak sempat menyaksikan pertandingan ini bisa mengetahui hasil pertandingan kesebelasan Indonesia.
Salam.

Museum of History. Science Museum. Symphony of Lights. Temple Street Night Market.

Fascade. Museum of History.

On the second day, the Symphony of Lights most anticipated. The venue being close to our Hotel, we decided to do it later in the night. During the day, we planned to go to Nathan Road for some cheap meals and bargains. However, our feet led us instead to the nearby Science Museum and Museum of History. The child wanted the former, the adults, the later for some culture and history.

Paddles. Science Museum.

During our entire stay in HKG, time was never a priority. It was already over past lunch, 2:00 PM, to be exact, when we’re done with both museums. We still decided to check out Nathan Road for lunch or any local restaurant which we may find along the way, as the need arises, and in case we can no longer reach Nathan Road for lunch. We were not able to reach Nathan Road anymore and landed instead at McDo in Kowloon Park.

Traditional Chinese Lanterns

Before we reached McDo, I saw a local delicacy sold in the street. I have no idea how is it called but I liked it and had it again the day after! It’s like a waffle but thin and crispy, with soft melted cheese inside the “humps!”

Waffles. Thin & Crispy. Yummy

Already tired after lunch, we got back to the Hotel to have some rest in time for the Symphony of Lights at Victoria Harbor early in the night. We also wanted to check out the night market at Temple Street being closer to our location than Mongkok.

Blame it maybe to our overrated expectation of the Symphony of Lights show but that’s how it was described in tour books and in the internet. Blame it, maybe to the wrong timing being a Friday night. We were frustrated! All we saw were ordinary laser lights on top of few buildings in HKG Island side. Other than that, it was nothing. We thought it was a spectacle but it was not. We thought at least most of the buildings on the HKG side participate but there were only about 5. It did not deserve a second chance. It was forgettable. All contrary to being the Guiness’  largest permanent sound-and-light show of the world! Good there are a lot to do more after!

MTR. Subway of HKG.

Quite frustrated, we hit the MTR going to Temple Street  for the dinner and bargain. We got off at the next station, incidentally called Jordan, and a short walk brought us to Temple Street. It’s their version of our Divisoria. Temple Street sells local produce during the day and becomes a cheap place to dine and scout for bargain items at night. Most items sold are the same items you may find in 168 Mall! Even then, I got 2 small items for posterity, both symbolic of my zodiac sign. Shopping was never an intention. More than the bargain items on sale, the night dining was really good at cheap prices. So good and cheap that we had to go back one more night!

Night Market at Temple Street

For the second straight night, we came back to the Hotel late and have to go to bed past midnight. By then, we were already getting used to the MTR and walking around HKG. At this point, I realized, however, that I should have brought (more) extra socks, even foot powder for obvious reasons!

Salted Duck. Temple Street.

See more pictures of Temple Street Night Market, Science & History Museums in MY FLICKR HERE!

Read: Po Lin Buddha/Monastery in Ngong Ping.

Read: Victoria Harbor. Avenue of Stars. Etc.

Ngong Ping Village. Tian Tin Buddha. Po Lin Monastery. Skyrail.

Octopus Lane. Central Ferry Terminal.

Arriving at the Hongkong Int’l Airport was irate free, except for the very long queue in the Immigration which took us an hour, even with 6-counters open. It was long enough that our luggage carousel had already another set when we’re done. It took us another hour to have lunch, make some calls back home, deposited our luggage at the Airport and purchased an Octopus Card, Hongkong’s (“HKG“) prepaid and refundable card used for public transport (the MTR and Bus) stores, groceries and fast foods. It’s a must if you go around HKG by foot and public transport, just like we did. It’s convenient, reliable and very efficient!

HKG International Airport

Upon arrival, went direct to Ngong Ping Village where the Tian Tin Buddha (also known “Po Lin Buddha”) and Po Lin Monastery are located. From the airport, we took the Bus going to Tung Chung and started swiping our Octopus card. Opposite the bus station in Tung Chung is the Skyrail, the station of the cable cars going straight to the Po Lin Buddha, all under HGK’s tourism project called Ngong Ping 360. Thanks to a stewardess of Cathay Pacific who was with us in the bus and gave us all the necessary directions. Unfortunately, I forgot her name but she was of big help.

Skyrail Terminal. Tung Chung.

The Skyrail underwent recent maintenance and just (re)opened for operation to the public several days before we arrived. They have a new attraction called the “crystal cabin” with transparent floor but we did not take it because aside from additional fee, we thought the ordinary cabin should be as good [see cabin fees here]. The cabins can accommodate up to 7-passengers and for a long 25-minutes ride overlooking Ngong Ping’s terrain, I came to realize why it’s called Ngong Ping 360. There are several ride packages but we took the one-way because we wanted to experience the bus on our return.

Cable Cars. Breathtaking.

The ride is good. Cables are connected to towers like huge clothes line. At the middle,  the ride is steady but when it goes up to the connecting towers, it becomes significantly slower which may make you worry especially on its first ascent because you may think there’s something wrong, then becomes considerably faster on its descent. It’s suppose to be like when I realized there is such a thing as the law of gravity! After indulging the 360 view of Ngong Ping, taking pictures, changing seating positions and making up stories of the passengers of the cars on the opposite cable, we realized we were near our destination when we caught a sight of the Buddha. So Big. So huge. So peacefully seated and so imposing in such high elevation.

Tian Tin Buddha. View from the Top.

From where we got off, a leisure walk in the promenade and along several shops led us to the foot going up to the Buddha. We then started our ascent to the 320-steps of marble and concrete, and started to me amazed on how huge and magnificent the Buddha is, considered as the world’s largest seated outdoor bronze Buddha!

The Buddha. Peaceful. Enlightening.

After going around the several podiums of the Buddha taking pictures countless times, it was time to go down. We took the bus going back to Tung Chung and it was a long 45-minute ride on zig-zagging road which I did not enjoy because of motion sickness. Too bad. I should have imposed on a two-way ticket in the cable car! When we got off the bus, we rested (that’s what I wanted to think but in reality, the reason is for me to get settled!) at the nearby shopping mall, the Citigate Outlet.

It was already dark when we got back to the airport to take our luggage. To the hotel, we took the Airport Express, a service train of the airport for a separate fee, unlike the train that services only the Airport and got off at Kowloon Station in no time! Exhaustion setting in, we took a taxi to our hotel and ended paying HK$70, inclusive of the charge for “location” whatever that means. It should have been on HK$40, we were informed later. Our driver did nothing but to talk his tongue over his phone in his loudest all the time! Had we known better earlier, we should have taken the MTR instead, afterall we already had the Octopus card.

While in the taxi, we tried looking around for some signs of the Symphony of Lights show because it was already 8:00 PM. It is about that time that the show goes on. We have seen some ordinary moving neon and laser lights in some buildings, but it was so ordinary that we thought it was not the Symphony of Lights, well maybe not just yet.

First Night Shot. Downtown Kowloon.

Finally, we reached our hotel, Regal Kowloon in Mody Road, East Tsim Sha Tsui. After check-in and finally disembarking our load in the room, we went down to scout some place to dine. Thanks for a good hotel location, everything we wanted appears to have come so easy. Just across the park (Centennial Park) in front of the Hotel was a restaurant called Nara Thai. It was almost SRO so we took our queue from there that the food must really be good – and so it was!

Pad Thai. Narra Thai.

After dinner to went back to the hotel. In HKG, Pinoy’s are everywhere. The entertainers in the hotel lobby restaurant are Pinoy’s. There should be no worries traveling HKG, most often, there’s a Pinoy somewhere. If there are none, there’s a lot westerners or the local Police who are always visible and working in stores and establishments who speak English, but not the true-blue Honkee’s, most often they do not know English.

At the Buddha's Podium

See more pictures in MY FLICKR HERE! And HERE.

Read: Temple Street Night Market, Science & History Museums

Read: Victoria Harbor. Avenue of Stars. Etc.

Postcript: Before we left Manila, there are (other) Airport Fees to be paid. Not being part of an organized tour, sharing it may be of good help. In Manila, each passenger have to pay a Travel Tax of P1,750, less 50% for children with the corresponding (Rebate) Certificate from the Dep’t. of Foreign Affairs which must be secured before travel. In addition, a Terminal Fee of P600 per passenger, children or adult must also be paid. Upon return from HKG, you need not pay anything, hence no worries possible fees to be paid because the Fess should already be included in your return ticket.

Nov 12, 2009 A MAN from Hongkong who molested an intellectually challenged woman was jailed for 10 weeks on Thursday.

Ip Ming Wah, 75, was in Singapore with his wife to visit his daughter and her children at a condominium in Siglap Road when he committed the offence.

He admitted squeezing the breasts of the 32-year-old victim at the void deck of a block on April 15.

Deputy Public Prosecutor Adrian Loo said a Filipino domestic maid was looking out of the window that day when she noticed Ip sitting on a bench infront of her block.

She next saw the victim walk past and Ip following her to the void deck of a neighbouring block. Curious, she went downstairs to have a look. She then saw Ip molesting the victim and informed her employer.

Ip could have been jailed for up to two years and fined for outrage of modesty.