Jag är en sån där person som alltid är sen till saker och ting. Inte i verkligheten, inte om jag fysiskt ska befinna mig någonstans. Då är jag oftast i tid! Jag menar mer när det gäller saker som tv-spel, böcker, filmer, tv-serier… ja, allt som intresserar oss här på Effortcast, helt enkelt.

Ett av de få undantagen i mannaminne är tv-serien House. Jag har inte varit med PRECIS från början, men sedan säsong två någon gång har jag varit helt såld. Helt såld. Jag ska inte här gå in på hur mycket jag gillar Hugh Laurie i huvudrollen, eller peka på alla teman som House har lånat ifrån en av mina andra idoler, Sherlock Holmes (ni vet, den där andra gnälliga, arroganta, lätt uttråkade, drogberoende ensamvargen som löser pussel bara han kan lösa för att fördriva tiden).

Och nu är det över.

Efter åtta säsonger (som har pendlat från FANTASTISKA till inte alls lika fantastiska), efter ungefär en miljard vicodinpiller, efter minst hundra patienter, efter (alldeles för få!) timmar av homosexuella anspelningar mellan doktorerna Wilson och House, är det över.

Så jag tänkte spoila sist avsnittet, och delge en teori jag utvecklade medan jag satt och tänkte “åh, det där var ju ett värdigt slut”.

Innan vi fortsätter, låt mig göra detta:

JAG KOMMER SPOILA SISTA AVSNITTET AV HOUSE. DET FÖREKOMMER SPOILERS FÖR DELAR AV TV-SERIEN HOUSE.

Så. Låt oss börja.

Det sista avsnittet börjar med House på golvet. Gamle Greg vaknar upp efter att ha varit avsvimmad/däckad, och ser sig omkring. Han ser att det finns ett lik (hans senaste patient) i hans närhet. Han tycks vara i en övergiven byggnad. Åh, juste, och han ser Kutner – en av hans anställda, som tog livet av sig för några år sen. När House ser döda människor är det oftast inget bra tecken, och han identifierar Kutner – helt korrekt – som en hallucination.

Hela avsnittet besöks House av olika döda (Kutner, Amber) och levande (Cameron, Stacy) personer, som alla är delar av hans medvetande. Huset han är i brinner, och vi får veta att han tänkt droga ned sig med sin patients heroin och sen bara dö i lågorna. Detta för att hans bästa och enda vän Wilson är döende i cancer och bara har fem månader kvar att leva. Och, just det, House ska in i fängelset ett halvår, så han kommer missa Wilsons sista dagar i livet. Han ser ingen poäng med att fortsätta, livet intresserar honom inte längre.

I samma stund som han oundvikligen ändrar sig, kollapsar huset i en stor explosion. Wilson och Foreman har precis hittat House, och anländer med brandkår precis när huset går upp i lågor.

Vi klipper till vår käre väns begravning. Alla säger vad de tycker om den avlidne, men endast Wilson kallar House för en arrogant, självisk skitstövel som övergivit honom när han behövdes som mest. Under Wilsons, öh, rörande tal får han ett sms. På en telefon, i hans ficka, som inte är hans. Meddelandet lyder: “SHUT UP YOU IDIOT”. Wilson skyndar iväg.

Och träffar House. House hade, innan elden, bytt ut “the dental records” på något vis med den avlidne patienten, som ju också var i huset. House är död, vilket innebär att han inte behöver sitta av sitt straff. Wilson påpekar att han inte heller kan vara läkare längre, det enda han vill göra. House bryr sig inte, då han kan tillbringa fem månader med sin vän.

Vi klipper till House och Wilson, en liten tid senare, på motorcyklar. Wilson har lite skägg. Allt är hoppfullt. De åker iväg, som vänner, och serien är slut. Det var här jag tänkte “åh, det är väl inte helt logiskt, men det är ett ganska värdigt slut”. Jag var nöjd. Det fungerade. Pju.

Tills jag började lyssna på låten som spelades medan våra två favoritdoktorer åkte iväg in i solnedgången (fast inte egentligen, då det var dagsljus):

En låt som handlar om att fånga dagen, du kan vara död imorgon, skynda nu, det är redan för sent. Och det var då det slog mig:

De har redan använt denna låt i serien en gång.

I slutet av säsong 5 börjar House hallucinera. Han ser Amber, Wilsons före detta flickvän. Amber talar med honom, är ett uttryck för hans (ännu) mörkare sidor. Amber (alltså House själv) försöker till och med ta livet av Chase (med hjälp av en strippa med smaksatt body butter (ställ inga frågor)). I och med denna insikt inser House att hallucinationen måste bort, han måste kunna fokusera. Han anförtror sig till Wilson, som menar att det är all vicodin som House knaprar som orsakar det hela. House menar att det är sömnlöshet. De bråkar. House lyckas lösa problemet på egen hand, genom en galen plan. Han blir av med Amber.

Tills han märker att han inte alls blir det. Medan han sitter på ett café får han ett samtal, och han inser att han fortfarande inte är helt med. Och då hör han musiken i bakgrunden.

Och det är Amber som sjunger Enjoy Yourself:

Så, min galna teori, baserad på användandet av låten ovan, är alltså följande: House tar sig inte ut ur huset. Det finns ingen långsökt plan om att dödförklara sig själv. Han ligger kvar och brinner ihjäl. Slutet gott, inget gott. Det enda vi har kvar är titeln på avsnittet:

Everybody dies.

Efter att jubileumsavsnitt nummer tio har kommit och gått, är det dags att jobba på nästa milstolpe: Avsnitt nummer en miljon. Det första på vägen till detta är såklart avsnitt nummer elva. Redo som alltid står Nick, tillsammans med en panel bestående av Håkan, Stephanie och Anna.

Denna vecka har Håkan sett på House (som är Sherlock Holmes, vilket panelen får lära sig) samt spelat Minecraft på Team Efforts server tillägnad denna bygga-med-klossar-simulator. Stephanie har köpt lycka, i form av en dator, en tv och ett elektriskt piano. Hon har även läst böcker, i form av Jonathan L. Howards The Necromancer och The Detective, från serien vid namnet Johannes Cabal. Anna har kollat in den (inte så) gamla klassikern Fallout 3 (och bara lite grand missat den stora gimmicken med spelet). Hon har även shoppat loss på tärningar och en World of Warcraft-inspirerad figurin, samt deltagit i Minecraft:andet. Nick har ägnat veckan åt den superhemliga engelska superhjälteserien Misfits, och talar varmt om den. Han har också, med sin far som mentor, sökt bli den bästa Battlefield 3-spelaren någonsin.

Veckans tema blir en liten sammanfattning av Team Efforts senaste rollspelsäventyr. Då Nick tyvärr inte närvarade vid denna, tar han sig an rollen som intervjuare. Anna och Stephanie berättar vad de minns, medan spelledaren Håkan skrattar ondskefullt. Och för att runda av avsnittet har Nick tagit fram en topp 5-lista som berör de coolaste av krafter: Superkrafterna.

Mycket nöje med Effortcast!

Avsnitt nummer tio. Denna (arbiträra) milstolpe till avsnitt leds som alltid av den orädde värden Nick. Anna, Sandra och spelledaren Håkan finns redo med partymössor och allt som behövs för tionde avsnittet av världens bästa entusiastpodcast.

Sandra, trött på alla falska människor, har denna vecka ställt sitt hopp till den nya, svenska sci-fi-serien Äkta människor (1). Håkan har ett smått detektivsmakande tema på sina förehavanden: Han har för första gången spelat det smått magiska Professor Layton and the Curious Village, sett andra säsongen av tv-serien Sherlock, samt läst den första Sherlock-boken: A Study in Scarlet. Anna har prövat på (och vunnit stort i) brädspelet Retro och räddat Håkans liv i Terraria. Nick har uppfyllts av en sak, och en sak allena: Det eminenta Battlefield 3. Inga ord behövs (hint: Det är cool).

Denna veckas tema bygger på det stora problemet med vår värld: Den är inte ett dugg magisk. Följ istället med på en resa från Hogwarts till Sanctuary då panelen listar sina favoritsagovärldar, och veckans topp 5-listan behandlar Håkans fem drömresemål.

Mycket nöje med Effortcast!

1. Rättigheterna till en amerikansk version av Äkta människor såldes redan före Sverige-premiären till Kudos Film & Television och Shine International har köpt de internationella distributionsrättigheterna.