Eftersom inga av gamlingarna orkade röra på sig i år, så fick vi åka på julturne istället.

Första anhalten var hos Lenas föräldrar. Okej, kalendermässigt var det inte riktigt jul än, men förutom all julesnön fanns både gran med paket under, risgrynsgröt och julsnaps. Att vi blev tvungna att öppna klappar ett par dagar för tidigt fanns det ju inget att göra åt. Nu har vi tagit oss upp till mina föräldrar för julafton #2, det är faktiskt inte så dumt att dela upp det ändå, det blir mer jul till oss.

Medan vi var kvar i Skåne blev jag nog mest förvånad över att det hade kommit så mycket (nåja, mycket för att vara söderut i alla fall) snö. Förvisso inte lika förvånad som de infödda verkar ha blivit, för med tanke på hastigheten bilarna höll så måste varenda skåning på väg haft sommardäcken kvar på sina bilar. Visst, det är lite mer spännande underlag jämfört med torr barmark och sol, men nog kan man väl våga sig på att hålla mer än 40-50 km/h på 90-skyltad rak vinterväg?

När jag ändå håller på och gnäller, vad är anledningen till att varenda kotte som upptäckt att det råkar finnas två extra framåtriktade lyktor på sin nya bil måste ha även dem tända trots att det inte finns någon dimma som påverkar effektiviteten hos halvljuset? Jag lovar, det ser inte alls så coolt ut som ni tror när ni kommer puttrande i era familjebilar i mörkret och bländar mig! Puckon.

.. *mutter* ..

Hursomhelst, nu var det ju snö det handlade om. Jag passade såklart på att fota lite djur och natur i det fina vintervädret. För skojs skull försökte jag ta samma bilder som förra gången, fast med träden i vinterskrud istället.

Vi passade även på att motionera hunden i det vita landskapet, men frågan är om inte vi blev tröttast till slut.. som vanligt.

Nu lackar det verkligen mot julafton, så med detta önskar jag, Lena och Tesla alla läsare, vänner och alla de vi glömt att skicka julkort till en riktigt

GOD JUL!

Det var ett tag sen jag skrev, det beror på att jag har haft lite att stå i förstår ni. Först och främst vill jag hälsa till min brorsa Edison, min matte har också lovat att skriva snart men hon är visst lika kass som din matte. Tur att du och jag finns som håller reda på våra mattar. Sen vill jag också passa på att hälsa till tjocka släkten hemma i Danmark och min kennelmutter, kollar er sida regelbundet så jag vet att ni alla har det bra.

Det har hänt en del sen sist jag satte tassarna här i bloggen. Bland annat så har jag blivit färdig agilityhund. Nåja, kanske inte riktigt färdig men jag har i alla fall gått både nybörjar- och fortsättningskurs och till och med lyckats få diplom!! Fast jag har en hel del kvar att lära mig. Som att inte hoppa rakt ut i luften när jag springer på vippbrädan och att springa slalom. Men kul är det! 

Jag har hunnit med att opereras också. Det var förstås inte så kul. Mest för att jag fick en sån där larvig lampskärm på huvudet. Inte konstigt att jag ser olycklig ut, eller hur? Men jag fick matte att förstå att den där tratten var onödig. Stygnen är borta nu också så nu väntar jag bara på att få tillbaka min ludna mage igen, annars lär jag verkligen frysa i vinter.

Fast det lär jag förresten inte alls göra. Igår tog matte oss med till djuraffären för att prova ut tjocka, varma täcken åt oss. Det fanns en massa kläder att välja på, bland annat en knallblå stickad polo och ett glittrigt fodral i rosa tyll. Både matte och jag rös av förfäran när vi såg kreationerna. Skönt att matte är friluftstypen som kräver funktionella prylar och inte fluff fluff och bling bling. Vi fick i alla fall varsitt sportigt täcke, Bianca och jag. Blir skönt att ha i pauserna på agilityträningen. Mitt täcke var förstås lite för stort så det får matte sy in lite. Det är inte lätt att hitta ett täcke som passar min långa rygg och smala midja, förstår ni.

Jag hörde förresten matte och husse viska något om att vi skulle få besök i helgen. Av en Vilda. Hon ska visst bara vara sju månader gammal. Husse var lite bekymrad, han är rädd för att Vilda kommer att få men för livet när hon får syn på mig. För jag är ju så stooor, hörde jag honom säga. Matte hyssjade honom snabbt och sa att han inte fick prata om min storlek så att jag hörde. Sen sa hon att vi bägge två är taxar och att taxar inte bryr sig om sådana fåniga saker som storlekar, vi tar vår plats i världen ändå. Om matte menar att Vilda är en tax så tror jag att jag kommer att gilla det där besöket. Vi får väl se till helgen.

/Svea

Jag har gjort det igen!!! D.v.s. fullständigt gjort bort mig! Natten tills igår bet Co-Co sönder sladden till värmaren jag hade i sovrummet. Vet inte om hon tyckte det var för varmt eller för kallt… i natt kröp det ner till strax över nollan så vi hade det hyfsat kallt i sovrummet. Eftersom det ska vara kallt ett par nätter nu så fick jag ge mig och ringa ut en reparatör till A/C’n. Jag vet att det kostar $110 (ca 750 spänn) för att dom bara ska tänka tanken att komma ut men jag kan ju inte frysa på nätterna och när hundarna börjar söka värme hos mig och ligger och skakar för dom fryser så har det gått för långt liksom. Jo, men en kille skulle komma ut under dagen. Förra gången det var en kille här så tyckte han att jag hade lite för mycket hundar och skyllde jordens undergång på dom praktiskt taget så jag var inställd på samma sak den här gången. Därför såg jag till att köket var snyggt och rent och ställde mig in på att försvara mina hundar till 100%. Strax innan lunch kom då killen. En jättetrevlig kille… efter två minuter hörde jag att maskineriet gick igång så jag gick ut till honom… “huvudströmbrytaren hade gått”… va??? Jag svär på heder och samvete att jag kollade det! Jag känner mig inte dum överhuvud taget… nej då. Jag har bara gått i över en vecka och haft det halvkallt i huset och ringt ut en dyr kille för att vrida på en knapp????? Han bara log… Jag och brandbilen hade smält bra ihop färgmässigt. Så kan det gå… Nu funkar värmen varjefall!

Hundgårdarna… tog lite bättre bilder idag med den riktiga kameran… det var lite komiskt igår faktiskt, jag glömde nog berätta det i bloggen (och om jag gjorde det så gör jag det igen). När vi skulle hämta sektionerna så stod det två sektioner för mycket där. Av farten så lastades dom på men det var inte riktigt mina egentligen… Så därför vart en hundgård större än den andra…  tack sa jag och låtsades som ingenting…

Den större hundgården…

Den mindre…

Jag tror dom kommer bli kanon speciellt när det är löp på gång och så. Senare i eftermiddag ska jag rumstera om lite i grupperna så att alla hundar kan vara ute längre. Jag hoppas att det går bra. Tikarna är jag itne så orolig för med Japp kan vara ganska taskig ibland och det är väl egentligen Dumle som lär få en omgång om det blir något. I och för sig kanske han skulle behöva och bli satt på plats lite för han är jäkligt kaxig ibland…

Ikväll ska jag in till Dallas på körövning. På lördag firar SWEA lucia men jag ska inte vara med. Bara för att dom har lagt det så tidigt så krockar det med en Julbazar här i Wills Point där vi ska stå och sälja  och tyvärr så är ju företaget viktigare… Men vi har andra evenemang i nästa vecka som jag ska va med på så jag ska glatt åka in och öva idag. Ska också höra med pianisten om han vet någon som ger lektioner… Mamma ska va valpvakt! Jag tror att Cocktail kommer bli grymt bortskämd!

Har ni förresten sett att det har kommit en liten omröstning i högerkanten? Om ni scrollar ner lite så kommer det en fråga… tänkte att jag lägger ut en fråga i månaden här. Den här frågan får hålla hela December ut så kommer det en ny i Januari

Nej, nu får lunchen vara slut, dags att återgå till arbetet!

Min lille Pajaz börjar bli en stor och stilig kille!

Han ser ju nästan lite vuxen och seriös ut.. men skenet bedrar sekunden innan for han som en galning fram tills det kom en annan hund och kollade avundsjukt (där av kopplet )

“I know what I believe.
I will continue to articulate what I believe and what I believe
- I believe what I believe is right”

-George W. Bush, 22 juni 2001

Inte för att sätta den stämpeln alls på konferensen, delar av konferensen eller någon person som var med på konferensen, men nu har jag varit på regelkonferens i agility. Det var väldigt intressant, mycket givande diskussioner och intressanta frågeställningar. Så förhoppningsvis är ARG nu lite klokare, eller det är dom förmodligen inte, men dom har fått lite input på sitt jobb med att sammanställa remiss-svaren, och kan nu gå vidare med det så det blir ett förslag till regeländringar. Som om allt går väl och tygen håller, kommer börja gälla i januari 2012. Det känns ju som en överskådlig framtid… Tur att sånt här jobb ger tydliga resultat medan man fortfarande minns vad det var som diskuterades… Eller kanske raka motsatsen. Men vi har i alla fall varit med och påverkat, och det känns bra. Vi har också ätit god mat och diskuterat intressanta saker med trevliga människor. Det har varit en bra konferens, helt klart.

Som ni märker händer här inte så mycket. Veckodagarna rullar på med jobb och trista kvällspromenader med Doris. Nu när det är så mörkt är man ju väldigt begränsad med var man kan gå på kvällen.
Igår var jag inne hos en kollega och jobbade lite. Passade på att ta morgonpromenaden där. Kul att gå något nytt ställe, lite variation behöver man trots allt! Vi har varit där och jobbat tidigare, men nu var det dock länge sedan sist. Doris tyckte inte det var så roligt att vara där igår. Och matte hade glömt ta med leksak… tur den där bollslungan alltid ligger i bilen så hon kunde få den bollen. Då blev det lite roligare plötsligt Men allra roligast blev det när vi kom hem och gick en sväng till mamma. Jösses, vad glad Doris blev när det var Elin som öppnade dörren. Surprise! Ja, för Doris då, matte hade minsann koll. Hade en trevlig stund med spel, innan de blev tvungna att åka hem till lilla Max.

Idag har vi varit en sväng på Tjolöholm igen, även denna gången med Annette, Cilla & Texas. Mycket spring blev det för hundarna. Det är sådan skillnad på Texas nu, mot första gången han träffade Doris. Nu kan de busa tillsammans och det är okey även när Doris inte går sist! Gôtt! Så himla skönt väder idag, att vi prickade in det! Hur ofta händer det? Sen iväg till jobbet för att försöka få undan lite. Efter en stund kom mamma ner för att gå ut en sväng med Doris. Jodå, Doris följde glatt med. Tydligen hade hon varit hur duktig som helst, och gått hur fint som helst bredvid mamma. Tror jag det, hon var ju helt slut efter promenaden vi precis hade kommit tillbaka från.

Texas poserar

Vi gick både upp på höjder och nere i skogen. Var en väldigt varierad promenad idag. Bra med Tjolöholm, man kan inte precis gå vilse där

Idag var det lite svårt att välja en rubrik… men jag har haft kameran med mig lite idag och tagit lite kort på djuren så det fick bli en tråkig rubrik…

Hästarna fick nya höbalar i morse… smaskens smaskens.

Always Dallas DW. En häst med världens bästa psyke alltså. Så mysig häst. Har fått lite förfrågningar på henne på sista tiden men jag tror att folk tycker hon är för dyr… då får dom väl tycka det då!

Hanniball… herren på täppan kan man ju lugnt säga…

När jag stod där och fotade så cirkulerade tre stora fåglar över oss… jag kan inget om fåglar så jag uttalar mig inte om vad det är för några men fina är dom

Skulle gå och hämta kameran i annat tillfälle och såg då två söta trynen utanför fönstret. Det är poppis att ha vänsterörat bakåtfällt här i Texas… bara så ni vet liksom… om ni undrar varför att bilderna är lite konstiga så är dom tagna genom ett smutsigt fönster… men man ser ju varjefall dom idiotiska minerna *haha*

Vad ska man säga… man heter väl inte Co-Co för inget eller?

Inga kommentarer… hi hi…

Hershey

Vissa dagar lyckas man inte alls med att ta kort… vad är det här för min egentligen?

Jag har massor att göra men inte lust att göra något av det… klockan är två på eftermiddagen här så vi får väl se vad det blir av resten av dagen…

När det här inlägget publiceras kommer jag (hoppas jag…) inte sitta framför en dator. Nej, jag kommer vara på ett hotell i Upplands-Väsby och diskutera hur vi vill att regelverket för agilitysporten ska förändras, om vi vill att det ska förändras. Men det är klart vi vill, förändring driver sporten framåt!

Varför, tänker ni nu, gör hon så här? En enkel anledning; för att jag kan. Punkt. There’s no more to it.

“If you got love in your sights
Watch out, love bites”

Och en favorit, med underbara big-pig. Lägg märke till starten; shit vad länge han stannade kvar! Jag är otroligt dålig på konsekvens, det är ju helt uppenbart… Syns inte på filmen, men aj, love does bite…

Ett hundinlägg i min “icke-hundblogg”. Ni får leva med det, tänkte bara ge en status-update på mina två sjuklingar.

Ida får sin smärtlindring och är glad och nöjd med det. Hon ska få fortsätta med det ett tag till, och samtidigt ska vi börja simma 1-2 gånger i veckan, 10 min per gång med flytväst. Inga svängar, utan bara simma runt i bassängen. Ingen kommer bli gladare än Ida över den här utvecklingen; simning är ju typ det bästa som finns. Ingen sacralisation som inte för något gott med sig… Tanten är i övrigt med på promenader, hon skuttar omkring och springer litegrann. Det enda jag försöker få henne att undvika är att hoppa upp i saker, typ soffan, sängen, bilen, stenar… Men det är svårare än det låter, Ida är en riktig liten studsboll, och hon har ju inte ont heller så hon gör det gärna. Men vi kämpar vidare.

Ingen mer agility för Ida. Känns lite sorgligt, älskade tanten. <3

Faile, lilla Faile. Det var alltså demodex, till på köpet generell. Nu är det fyra valpar i D-kullen som har blivit diagnostiserade med demodex, som tur är har dom andra bara lokal. Men vi har verkligen världens bästa uppfödare, om alla var som Terese skulle hundaveln se betydligt bättre ut än vad den gör. Både Faile och den andra fodertiken i kullen övergår i fodervärdarnas ägo, liksom den hane som hon hade avelsrätten på. Men inte nog med det, för att inte behöva få samma sak igen med en kull till har hon även bestämt sig för att ta ur tiken ur aveln. Ett stort beslut, svårt och modigt, men så rätt. Jag är faktiskt stolt över att ha en så bra uppfödare, som verkligen tar sitt ansvar för sin avel och sin ras. Det finns ingen som tjänar på att låta hundar som är anlagsbärare av något sånt här gå vidare i avel. Vi får väl se vad som händer med pappan till valparna…

Det är nämligen så att demodex har vanlig recessiv nedärvning, så länge hunden bara bär på ett anlag visar den aldrig sjukdomen, men om en anlagsbärare paras med en annan kommer det kunna ge drabbade valpar. Ur Failes kull är 4/7 konstaterat drabbade, vilket ju är en ganska hög procent, vi får väl se om det dyker upp fler. Så dom drabbade valparna bär alltså på två defekta gener, vilka har gjort att dom utvecklats sjukdomen. Övriga valpar är antingen bara bärare av ett anlag, eller helt fria. Dock är vad jag vet enda sättet att ta reda på hur det ligger till att avla på dom och hålla tummarna. Är det bra avel? Nja.

Rent ärftlighetsmässigt kan man inte säga att det skulle spela någon roll om hunden har lokal eller generell, men om man tittar på hur det ser ut i praktiken anser veterinärerna att en generell variant är mer ärftlig än en lokal, en hund med konstaterad lokal demodex kan gå vidare i avel iaf, då det utbrottet av sjukdomen skulle kunna bero på något i miljön (stress, sjukdom etc), medan generell alltså anses bero mest på gener. Dock tycker jag att det i den här kullens fall inte skulle spela någon roll om alla valparna fått diagnosen lokal, det är väl helt uppenbart att det har ärvts, annars borde inte fyra valpar diagnoseras med sjukdomen inom ramen av 2 månader. Fyra valpar som bor på helt olika platser i landet, 3 tikar och 1 hane, utan något mer gemensamt än att dom är syskon…

Så, Faile är alltså numera min. Och hon kommer med största sannolikhet kastreras inom en ganska snar framtid, dock efter att behandligen av det här skräpet är klar, när hon är frisk igen, annars är ju risken att det blir värre än det redan är. Men som jag skrivit innan, hon har inga problem med sin demodex, hon kliar inte och är i övrigt samma glada unghund som hon alltid varit. Det enda är att hon har dålig pälsväxt på vissa delar av kroppen med det kan jag leva med. Bara hon är pigg och glad, och förhoppningsvis snart frisk.

Faisan 6,5 mån. Innan demodexen, dock är enda skillnaden nu att hon är naken i vänster ljumske så hon har hittills kommit lindrigt undan.

]]> http://daimilus.wordpress.com/2009/11/26/en-mysig-thanksgiving/ Fri, 27 Nov 2009 00:37:07 +0000 daimilus http://daimilus.wordpress.com/2009/11/26/en-mysig-thanksgiving/

Redan förra året instiftade jag och mamma en tradition… INGET JOBB PÅ THANKSGIVING. D.v.s. mer än nödvändigt så klart. Jag klev upp på morgonen och släppte ut Dallas och Charisma. Jag tyckte att nu har Dallas varit inne så pass länge så hon borde få komma ut. Jag håller på att ladda upp en film på Dallas som jag gjorde, mycket möjligt att den hinner bli färdig så den hamnar nederst i detta blogginlägg. Nåväl, jag trodde att jag skulle ha en ettåring som var rejält på tårna när jag släppte ut henne så jag hade praktiskt taget alla säkerhetsåtgärder som någonsin kundes tänkas. Men tji fick jag. Denna hästen är något otroligt underbart i psyket! Stencool. Det tog nästan 20 minuter innan första sprallet kom och då var det faktiskt Bumlan som drog igång henne. Jag hade med mig kameran som sagt till stallet i morse och fick en härlig bild på Amaria DW och Dot Com DW som stod och åt frukost i morgonsolen

Jag gick hem och hämtade Cocktail i hans vagn och gick över till mamma, där dagen skulle spenderas framför TV’n. Till att börja med… Lilleman har fått ögon

Jag undrar hur klart han ser men söt är han ellerhur?!?

På TV visade dom traditionsenligt Macy’s Thanksgiving Parade från New York. Först efter 1½ timme kom jag på att jag kunde ju fota tv’n och visa vad det var jag såg så här blev tre bilder varjefall

Amerikanarna vet varjefall hur man gör parader och bara tanken på att dom har en lika stor parad vid jul kan få mig att sucka. Men häftigt är det att kolla på!!!

Efter paraden kom det på samma TV kanal hundutställning! Sicken dröm för mig va? TV heeeeela dagen. Nu blev också lunchen, kalkonen, färdig. Jojo men, mamma lagade kalkonen som låg i frysen och det vart supergott. Från klockan ett och framåt fick mamma bara höra mitt stönande och stånkande över hur mätt jag var. Tyvärr visade dom varken dalmatiner, cocker eller S:t Bernhard men en grov Labrador som faktiskt blev gruppvinnare . Men jag tog lite bilder på våra hundar istället…

Mammas cocker Jaspar

Zascha är väldigt nyfiken på Cocktail som ligger i sin vagn

Vicky & Texas

Cocktails morfar Zigge

Cocktail ger mamma en puss!!!

Så det mesta av dagen har gått till att sitta på min rumpa, gosa med valp, ätit gott, myst och bara haft det bra! Precis så en Thanksgiving ska vara!

Och kan ni tänka er, medans jag har suttit och pysslat med det här så har faktiskt videon på YouTube kommit upp så här får ni se en liten film på Always Dallas DW med vänner i hagen. Egentligen filmad för en potentiell kund…

på den här terminen! Jaa, nu har det snart gått en termin till av utbildningen. Det fungerar jättebra och jag trivs verkligen. Dom jag går med nu är otroliga och vi är en så trygg grupp vilket är jätteviktigt speciellt nu vid distansstudier där vi träffar varandra så sällan. Vi vågar göra fel, visst är man nervös när det är dags för en redovisning men alla vågar.

Vi pratade mycket i min grupp idag om det här med att vara nervös. Jag tycker att det är en intressant reaktion. Man skakar, tappar ord och det man tänkt säga blir inte sagt. Idag redovisade vi våran egen “pedagogiska ryggsäck” som vi fyllt med konkret material (böcker, memory osv.)som vi sedan kopplat till litteraturen och många var mer nervös över det är än redovisningarna vi haft förut. Vilket inte är så konstigt eftersom vid den här typen av redovisningar så lämnar man ut sig själv och sina tankar mycket mer än vid en redovisning av tex. en utvecklingsteori.

Det jag tycker är mest intressant är va förvånad man kan bli i dessa situationer. Personer som jag absolut inte förväntade mig att dom skulle bli nervös för att dom vanligtvis pratar mycket, tar för sig och tar mycket plats (inte på ett negativt sätt) visade stor nervositet idag! Vilka förutfattade meningar man har om personer egentligen. Det är både skrämmande och spännande, hur snabbt man dömer varandra.

Jag tycker iallafall att det är intressant att reflektera över sånt här. Speciellt eftersom det kommer vara en stor del av mitt kommande yrke.

I övrigt så är det fullt upp. Utställningen i Wången var förra helgen 21-22/11 och det gick superbra! Det är spännande att arrangera en så pass stor utställning (643 hundar!!) under två dagar när jag aldrig gjort det i den här omfattningen förut! Men det gick riktigt bra! Jag fick den hjälpen jag behövde där uppe, men jag var slut både fysiskt och psykiskt på kvällarna. När jag kom hem fick jag en kväll hemma sen var det dags att åka till Härnösand när jag egentligen bara ville ta det lugnt och umgås med Nicke!

I helgen blir det Hammarn! Hanna, Julia och Sofia har fyllt år så det blir lite firande!

Vad tror ni om en sötnos som denna i julklapp, skulle inte det vara fantastiskt för barnen?

Skulle det vara så att julklappar som denna är för mycket ansvar, ja då kan man ju hitta andra roliga (och billigare) julklappar här.

Det sämsta med att vara iväg på kurs i två dagar att både ens egna jobb och dator känns så segt och trist..

Men jag har varit på måndagsträning i mådags.. trotts ösregn så var det mycket folk på planen! Och vi var som vanligt det vanliga gänget av unghundar som stod för störmomentet till dom andra superdukiga hundarna..

Det gick så himla bra att träna och han kan nog klassas skottoberörd nu. Pajaz och jag har tränat en massa på platsliggning och få honom att tycka det är kul med en boll(jag vet det låter komiskt att träna en hunda att gilla bollar). Så i måndags så tog han faktiskt bollen i munnen när jag slängde iväg den! Det går framåt

Vi tre med unghundar testade att byta hundar med varandra. “Lilla” Harry vill ju helst komma tillbaka till matte.. hon kan ju försvinna!! Medans min lilla skrutt tyckte det var jättebra hos någon annan så länge han fick leverpastej Sen fick jag även ha en liten jättesöt pumi också (sorry har glömt bort hennes namn!) Så snabba dom är i huvudet! Min vovve känns ju så seg i jämförelsen. Men det är inte alltid fel.. försökte lyfta den lilla söta pumin men hon for runt som en galning så det var omöjligt!! Medans min står ju bara stilla .. Fast jag ska nog väga honom.. han väger nog bra mycket mera än vad jag tror!

Ikväll blir det hundträning igen

Ibland blir man glad för dom små sakerna i livet… skit…

Efter en veckas kämpande bajsade Cocktail äntligen själv idag, utan någon form av stimulans!!!! Det har ju varit jätteskönt att kunna bestämma när hunden ska bajsa och inte men det är ju inte så det ska vara. I går böt vi mat till honom, från Esbilac (ett franskt märke som också finns i Sverige) till Natural-C (vet inte om det finns i Sverige) och tydligen så var det alltså Esbilac’en som gjorde honom hård i magen. Nu känns det som han är bara på frammarsch. När jag upptäckte det ringde jag direkt till mamma och veterinären och berättade skitnyheten och bägge drog en lättnadens suck! Den lilla grabben äter ju i mängder, nästan dubbelt så mycket som han ska äta varje dygn!

Sitter nu när jag skriver detta och lyssnar på Michael Bublé – “Feeling Good” och det är precis vad jag gör

Var på körövning igår kväll vilket gav mig mycket inspiration faktiskt. När dom har luciatåg den 5 december skall det vara en proffessionell pianist med och han dök upp igår på övningen. David heter han. Otroligt duktig! Han lyfte kören så det lät otroligt bra. Jag vart riktigt stolt över mina körkompisar! Utan piano är det så lätt att sjunka men nu tvingades vi att hålla tonen och det lät så j*vla bra!!!! Tjoho! Tänkte fråga David nästa vecka om han ger sånglektioner eller om hans fru (som är sångerska) gör det. Jag fick verkligen lust att börja öva igen som jag gjorde tidigare. Saknar att jobba med duktiga och proffessionella människor som kan lyfta en och säga att “si ska du göra” eller “det där låter förjävligt”… Jag har ju inte riktigt övat sedan jag bodde i Vetlanda, mer än dom skalor som brodyrmaskinerna får höra mig sjunga men det är ju inte direkt upplyftande. Och jag har många toner som inte sitter efter den allvarliga stämbandsinflammation jag hade för 2 år sedan… så vi får se om jag lyckas hitta någon som ger lektioner… han har ju säkert kontakter varjefall
Kul var också att chocka tjejerna i kören med håret… haha, avslöjade, dom läser inte bloggen!!!! Det var inte en enda som visste att det hade rykt så det var många stora gap där men alla tyckte det var snyggt varjefall, vilket alltid är kul att höra!

I morse var det bara att kliva ur sängen med ett raskt hopp och studsa ut till stallet och ge Charisma och Dallas frukost. Första gänget hundar var ute, Crispy var med mig en stund och TJOFF tre hundar till. Plötsligt kom Daim, Japp och Hoppsan på ett stallbesök också. Å va kul dom hade! Ja ja, dom sprang lite och så gick vi hem igen med dom. Jag åkte och köpte två balar hö till hästarna eftersom vi bara har stora rundbalar och jag vill inte öppna en ny sådan bal bara för ett par dagar. När stallet var gjort kom AT&T (motsvarande Telia) och fixade så mamma hade telefon i hela huset. När hon fick numret så blev det något fel så hon hade bara ett jack på ovanvåningen som fungerade… Detta gjorde att hon fick ha bärbara telefoner som inte ens jag hörde något i. Det lät som om den man pratade med var på månen även fast dom stod utanför dörren praktiskt taget. Så nu har hon fått en fast, ej trådlös telefon och alla jacken funkar!

Strax därefter kom en till leverans med hö. Detta var AlfaAlfa hö som stona skall äta. Speciellt Charisma. Nu har jag varjefall hö så det räcker ett tag!

Egentligen har jag massa brodyr att göra men av någon anledning sitter det låååååååååååååångt inne att ta tag i det. Det är runt 30 jackor som skall ha dubbelbrodyr på sig. Men idag har jag varjefall fått gjort alla stygnsättningarna så imorgon ska jag sätta igång när stallet är gjort och göra dessa jackor…

Nu är det strax dags att gå ut i stallet igen och ta in Charisma och slänga täcke på henne och släppa ut Hanniball som har fått vara inne under dagen och hållt Dallas sällskap… men först en söt bild på Crispy. Hon vill köra bil sa hon…

Glömma!!!!!

Såg på datumet idag…och opps Jem blev 8 månader igår. Lillan växer så det knakar, men än har inte huvudet växt in i öronen. Hon kan se så jäkla oskyldig ut så det är inte sant… ändå gör hon massa sattyg. Golvet i hallen måste vi lägga nytt…. det är nån som har lyckats få upp bitar av det…halllampan måste bytas ut, nån har knaprat på sladden…hittade min elmätare avskiljd från sladden, som ska sättas ner i jorden….. vem???? ja gissa! Så full av upptåg o massor med energi, har nog aldrig haft nån valp som den. Men hon förgyller mina dagar så otroligt mycket, glad, positiv, vill vara med överallt, ingenting är omöjligt för henne inte……

Nu fixar vi till kontoret som har stått halvfärdigt hela sommaren, målning, takläggning o golvläggning. Nåt som är frustrerande är att jag vill ju göra så mycket….men dom förbaskade tummarna vill inte, en liten stund sen är det stopp, ilsken blir jag, men det hjälper inte. Bättre att stoppa i tid så blir det inte så mycket värk i händerna, men ack så himla svårt när man vill göra klart.

På fredag bär det av till Stockholm med Ann o Carolin….ska bli så himla kul att få titta på fina, välputsade, duktiga hästar o ryttare. En hotellövernattning blir det också…så lyxigt bara vi tre tjejer å vad mysigt vi ska ha det. Husse får passa hundarna, he  he  he det blir nog livat det…….

Lite nya grejer är på gång också… men det tar vi sen…..

Nej nu ska jag åka o hämta nya bilburen, så hundarna kan åka säkert där bak på nya bilen…Min Opel står där den står o vägrar starta….

Tjing

Hade ett kundbesök att göra igår eftermiddag, och då det var en bit söderut passade jag på att åka och hälsa på Camilla och Mindy. Camilla hade bett mig att komma förbi vid tillfälle för att öva hennes nya katter på andra hundar än Mindy. Klart vi stället upp Men vet ni! Jag körde fel! Camilla är en av mina äldsta vänner och jag hittade inte hem till henne! Vet inte vad jag ska skylla på……. men hon har ju inte bott där ute på landet så länge………bara 3-4 år! Och det var mörkt! Jag såg inte……så det blev lite tokigt. He he, så pinsamt!
Nåja, av de två kullarna med katter de fick för drygt sex månader sen, lyckade de bara hitta nya hem till ungarna i den äldsta kullen. De två ungarna i yngsta kullen har fått flytta hem till Camilla. Så kan det gå när man är djurvän! De hade vuxit en hel del sen F Ö R R A . G Å N G E N jag såg dem, men de var fortfarande lika söta. Spöket (hane) och Markattan (hona) heter de!

Spöket

Markattan

Förra gången vi träffade dem blev Doris väldigt uppspelt! Aldrig att jag hade släppt henne då, hon fick vara kopplad hela det besöket. Men då var det ju fem kattungar och det var för Doris ett helt nytt ställe. Nu var det hos Camilla där hon varit tidigare och det var bara två kattungar. Ja, och så plus Camillas två katter sen tidigare också. Denna gången var Doris inte lika tuff! Kattungarna, speciellt Spöket, var väldigt nyfikna på henne. Och ville lukta på henne hela tiden. Ha ha, hon blev lite stressad av att ha en katt upp i gumpen hela tiden. Visste inte hur hon skulle komma undan.

Här försöker Doris komma undan en nyfiken katt. Klättrar över utedynorna som låg i ett hörn för att slippa gå förbi en liten (!) kattunge. Fjant!

Efter en stund hoppade Doris upp i soffan och rullade ihop sig tätt, tätt intill Camillas pojkvän. Där var de tryggt. Och så blev man klappad och fick lite tuggodis. Doris blev såklart väldigt förtjust i honom och tyckte han var toppen. Fick knappt med henne hem.

Det var Camilla som först presenterade mig för rasen S O M A L I, när jag såg hennes katter första gången fastnade jag direkt för rasen. Då hade hon precis skaffat två honor, den ena lever tyvärr inte längre, men den andra hälsade jag på igår:

Fortfarande söt som socker

Camilla tog kull på ena honan och behöll hanen som blev i den kullen. Han är nu sju år:

Mor och son. Visst är de vackra?

Efter att ha fikat och tjôtat en stund bar det av hemåt igen. Och då hittade jag som tur var, phew!

Vilken härlig måndag det blev…. Jag har varit ledig och min värk i ryggen & nacken är mycket bättre så jag har orkat fylla dagen med massor av roliga aktiviteter!

I morse när jag hade lämnat barnen i skolan blev det 1,5 timmes promenad tillsammans med Linn & hundarna. Det hade knappt hunnit ljusna ute och regnigt var det, men trots vädret var det riktigt härligt att börja dagen med en promenad i trevligt sällskap. Trolla, Nico, Gnista & Sota uppskattade självklart promenaden de också och röjde runt tillsammans.

Hem och byta om och sedan blev det ett besök hos sjukgymnasten. Hon behandlade min rygg med värme & akupunktur. Hon avslutade med att “dra loss” några låsningar i ryggen och nacken.

Hem och vända och sedan möta upp Veronica & Dee vid Statoil för att åka vidare till Näshulta där Dee och Gnista skulle starta anlagsklass viltspår för domaren Annica Hallblom.

Spåren var hemma vid Annicas gård och det visade sig vara massor av hjort & vildsvin i skogarna. Dee fick börja och hon löste sitt spår utan minsta problem, även om det gick lite väl fort. Annica berättade att Dee hade lämnat spåret max 2 meter trots färska vildsvins bök… Härligt jobbat Veronica & Dee

Sedan var det Gnistas tur och hon spårade lugnt och sansat och höll sig fint i spårkärnan. Men man såg på henne att det var mycket vilt i skogarna. Här hemma har vi mest rådjur och älg, så att spåra bland hjort och vildsvin var nytt för henne. Men trots att Gnista blev lite låg och “smög fram” vid något tillfälle under spåret så fortsatte hon målmedvetet framåt.  16 minuter tog det för oss att komma runt, ett behagligt tempo med andra ord.

När vi båda gått spåren skulle Annica skriva rent alla papper samt skriva diplom, så då blev vi bjuda på kaffe och bullar inne hos dem. Annica och hennes man var otroligt trevliga!

Dee & Gnista godkända anlagsklass viltspår

Dee (Skeppartorps Drama) blev godkänd med 40 poäng, hon fick 2 poängs neddrag pga högt tempo. Kritiken kommer
Gnista blev godkänd med 42 poäng (maxpoäng) och med kritiken “En tik som spårar utmärkt. Bra samarbete förare och hund”

När jag var på väg hem från Näshulta ringde Jocke och sa att Agnes var febrig och hade huvudvärk. Typiskt då vi skulle vaccinera oss mot den Nya Influensan. Men jag och Ebba åkte i väg och tog våra sprutor, så hoppas jag att Agnes mår bättre snart så även hon kan få sin spruta.  Jag tvekade in i det sista om jag skulle vaccinera mig eller inte, men nu känns det skönt att ha det avklarat och jag hoppas att det var rätt beslut att ta sprutan!

Har även hunnit med ett AloeVera party nu på kvällen, alltid trevligt att komma iväg och träffa lite folk och fika. Jag tycker att Forever har bra produkter så jag passade självklart på att handla lite!!!

Godnatt!!!

För en gångs skull känner jag mig (nästan ) utvilad efter helgen. Jag har tyvärr en tendens att boka in massa grejer så fort jag får en stund över. Och även om det är roliga saker man gör, så blir man trött. Eller det är nog mer att man inte hinner vila. Så i helgen tackade jag nej och valde att bara göra vad som föll mig in istället. Det enda jag hade bokat var promenaden i lördags. Så skönt att komma hem från en lång promenad och veta att man inte ska iväg om en liten stund igen. Utan kunde bara ta det lugnt och göra vad som föll mig in. Precis vad jag behövde.
Även söndagen höll jag obokad. Hade tänkt att eventuellt jobba lite, men det var inget “måste”. Så när jag fick ett sms från Dexter’s matte som undrade om Doris och jag kände för en promenad i regnet, hängde vi på. Promenader tackar vi sällan nej till! Dexter, som är en whippet, bor i huset mittemot oss och han och Doris har hälsat och busat flera gånger. Dock hade vi aldrig gått promenad tillsammans tidigare. Men det gick såklart jättebra. Hundarna kände ju varann så de verkade inte tycka det var något ovanligt.
Vi valde att gå en sväng i V A R L A S K O G E N så vi kunde släppa hundarna. Kanske inte den bästa idén att gå där (ja, det var min idé!), för jäklars vad lerigt det var. Efter en liten stund gick vi förbi en liten äng och stannade så hundarna fick busa lite. Jag hade med mig Doris’ leksak som de kunde busa med. Och jösses, vad Dexter tyckte den var rolig! Och jösses, vad snabb han var. Wroom, wroom, runt, runt, runt. Och ändå syntes det tydligt att han inte ens var i närheten av sin fulla kapacitet. Tror Doris blev lite ställd, ha ha. Hon kom helt av sig när han blåste förbi henne i jakt på leksaken, wroom. Det är hon inte van vid, att någon är snabbare än henne. Fniss. Såg jätteroligt ut, hennes förvirring var total!
Eftersom det regnade väldigt mycket, valde jag att låta kameran vara hemma. Försökte ta kort med mobilen, men det var inte så lätt. Ha ha, lilla Dexter var inte still i två sekunder. Denna dåliga bilden blev bästa kortet.

Ni ska inte tro att Doris var trött efter våran två timmar långa regnpromenad. Nädå. Hon fick sin mat när vi kom hem, så gick hon och la sig (visserligen relativt utslagen) i ca en halvtimma. Sen var det full fart igen. Suck! Mattes lilla monster!

Tack för alla grattishälsningar på Facebook!!! Jag tror inte jag har fått så många grattisar någonsin i mitt liv på en namnsdag…

Så här såg det ut när jag steg upp i morse och släppte ut voffarna:

Igår kväll hände däremot något hemskt. Jag hörde att Cocktail pep i vagnen så jag tänkte att det är snart dags att göra i ordning hans mat och mata honom så jag kan göra det nu. börjar leta i vagnen och valpen är borta!!! Ni kan nog själva tänka er känslan, den går inte att beskriva. Jag hörde ju honom och plötsligt hör jag ett pip till. I andra änden av rummet – under fönstret ser jag en liten svart korv! Hur i h*lvete hade han kommit ut? Han måste ha ramlat ur vagnen och kravlat sig dit. När hände detta, hur mår han, tankarna for genom huvudet på dom sekundrarna det tog mig att gå dit. Att han fått ett slag mot magen var det ingen tvekan om – han hade nämligen bajsat! Jag undersökte honom noggrannt, han skrek inget, pep inte, verkade inte ha brutit något utan verkade vara okej. Han fick lite mat och jag tyckte att han blev väldigt väldigt svullen. Han fick ligga hos mig i nästan två timmar. Varierat med att sova och kravla runt. Men han verkade helt normal. Stackars hund!!! Natten gick med sina vanliga fodringar och fortfarande inget hände så på morgonen här blåste jag faran över.  *Puh*. Nu är vagnen stängd HELA tiden. Han har ju fått klor och har väl på något sätt kravlat upp på en av handdukarna som han ska ligga under och kommit över och det ska inte hända mer så nu är det att stänga den med dragkedjan. Men vilken chock!!!

Jag är fortfarande väldigt nöjd med håret . När jag duschade i morse och tvättade håret kändes det väldigt konstigt att inte behöva göra dom vanliga rörelserna men det är så skönt! Jag har fått väldigt positiv respons på det vilket inte gör det mindre roligt heller. Fast en hel del häromkring vet inte att jag har klippt mig, det står inget på den amerikanska bloggen så när veckan kommer här så blir det nog lite roliga miner *fniss*. Det kom ju lite plötsligt…

Annars har den här dagen varit väldigt lugn. Jag städade på förmiddagen medans mamma var i kyrkan, vi åkte och böt en lampa och när jag kom hem hade jag återigen inget nätverk så jag gick och vilade lite vilket var jätteskönt. Nu när jag kom upp igen så var nätverket tillbaka. Dom skulle ju varit och fixat det för flera veckor sedan men har inte dykt upp så imorgon kommer jag och mamma traska in i deras affär och inte vara glada om man så säger. Dom skulle varit här i fredags men kom aldrig… grrr… så behandlar man inte kunder!

Imorgon blir det jobb igen… vi har väl ett 30-tal jackor som ska göras samt fem tröjor till kören så det lär väl ta sin lilla stund. Och på kvällen ska jag och Cocktail iväg till Dallas och sjunga. Känns konstigt att inte ha varit där på två veckor. För två veckor sedan behövde jag ju ta hand om Cocktail och Clara så då stannade jag hemma och förra veckan var det ju ABWA-möte. Så imorgon är det bara att plocka fram stämbanden igen. Så kommer Dallas och Charisma hem… skönt att få hem dom. Tänk vad en jävla hovböld kan ställa till med…

En annan häftig sak… över 1000 hits på en vecka i bloggen!!!! Gud så häftigt! Hoppas att ni tycker den är lika rolig att läsa som jag tycker det är att skriva. Att byta blogg fick lite nytändning i mig. För er som har Facebook får gärna gå in på applikationen “NetworkedBlogs” och verifiera mig som författare. Där kan ni också prenumerera på bloggen och andra bloggar!

Idag var en stor dag i Bjälkatorp.

Vi har tränat med hundarna sedan i mitten på september, och det går framåt hela tiden, men det finns ett “magiskt” mått som vi inte uppnått ännu: den första milen. Idag nådde vi detta mål, och körde Visko, Tiwas och Milou 10 km. Vi stannade två gånger för vattning och vila, och fick tyvärr göra ett lite längre stopp för att backa ner bilen från vår vanliga träningsbacke, eftersom en avverkningsmaskin kört där och det var för gyttjigt för att ta sig vidare. Oavsett vilket, är vi mycket nöjda med dagens träningspass. Hundarna skötte sig mycket bra, även om “helt om”-vändningarna inte är klockrena ännu. Det har varit sträckta linor hela tiden, och inget fuskande från någon av dem. Vi är mycket nöjda. (Jo, vi vet att vi upprepar oss, men det tål att repeteras.)

Det är väldigt roligt att se hur mycket bättre Milou återhämtar sig. I början på säsongen var han helt slut efter bara någon kilometers promenad, men nu återhämtar han sig på några minuter. Bilden nedan tog vi ca 10 minuter efter vi kommit hem, och som synes är han inte helt kollapsad.

Visko och Tiwas skulle säkert kunna dragit lika långt till som det verkade på dem. De var knappt trötta ens, och det tog inte många minuter för Tiwas, som är i höglöp, att börja stöta på Milou. I hennes fall, så är det bokstavligen att stöta till, som synes på bilden nedan. Eftersom Milou är kastrerad, så är han inte lika intresserad av henne som han var av Visko vid förra löpet, men vi håller noga koll på dem, även om det är tre månader sedan vi kastrerade honom.

I övrigt går livet sitt gilla gång här i Bjälkatorp. Valparna växer så det knakar, och både Uno och Ithil har blivit riktigt stiliga. Uno är den absolut mest mysiga och keliga av de två, men Ithil har blivit mer kontaktsökande på sista tiden också. Vi har börjat dra med dem så smått tillsammans med Tiwas framför en cykel. Uno är ganska intresserad av sidan av vägen och allt gott som luktar där, men Ithil har än så länge visat en väldig framåtdrive och fokus. Vi har stora förhoppningar på dem bägge två.

Visko och lillebror Uno.

Ithil har som sagt blivit lite gosigare.

Söt-Ithil.

Det är inte lätt att få bra ståbilder på Visko.

Y’hello! Kom precis in, varit ute med Rifa och sprungit på grönområdet bakom Tuna. Tror ni hon var lycklig eller? Det var alldeles frostigt i gräset, hur spännande som helst. Hon är så jävla fin, min tjej.

Jag har lovat Sussi (uppfödaren) att ta en bild från sidan så hon får se hur lilla Hailie Jade (Rifas stamtavlenamn) har utvecklats. Hon var minst i kullen så nu får vi se om S tycker hon har växt bra. Personligen tycker jag hon är skitstor och framför allt välpälsad för 5,5 månader men jag är ju lite partisk, haha. Jussi (världens bästa kioskägare) tror det kan ha att göra med kylan.

Att ta bilderna var lättare sagt än gjort. Dels för att Rifa inte gillar hela stå still och posa-grejen, sen dog kameran efter 3 bilder. Skickar de två nedan till S i alla fall så får vi se vad hon säger. Jag tycker då att baby Reefer är snyggast i världen

Ps. My! Du ska se pälsen på närmare håll nu. Världens krull på rumpan och svansen är galen. Tjejerna måste få träffas!

Ja nu har vi varit tre gånger på klubben med hundarna, och alla gånger har det regnat, värst var i torsdags då var vi sjöblöta efter träningen.

Första gången vi var där hade Viper stooora problem, det var ju massor av främande hundar på planen och dom skulle skällas ut, värst utskällning fick nog den stackars Landseern, en 7 månaders stor koloss som bara måste fram till alla hundar med stora skutt och skällande, vilket gjorde Viper galen, han har ju svårt för stojiga hundar och speciellt första gången han träffar dom. Sedan skulle alla hundar få hälsa på varandra och deras förare vilket inte gick med Viper, han kunde inte släppa blicken från landseern Kalvin, så vi gick bara fram och tillbaka en bit ifrån dom andra.  Med Diezel var det inga problem stod där så snällt och nosade lite när dom kom fram till honom vände sedan bort huvudet och lät den andra hunden nosa klart innan han hälsade, synd att Viper inte fått lite mera lugn ifrån morbror. Vi skulle även göra en första inkallning som det gick jättebra att göra med bägge hundarna, Diezel visste jag ju att han skulle klara det men var lite osäker på Viper men det fungerade bra. Efter praktiken var det fika och teori, då fick jag sätta mig ner på golvet för att hålla Viper lugn han tyckte inte om att Kalvin var i samma rum utan satt och skällde på honom till och från, Kalvin hade jättesvårt att slappna av utan låg och stirrade på alla hundar och skällde flåsade och skulle bara hålla igång.

Det märks att Viper fortfarande är kvar i spökåldern, allt är farligt för att inte tala om alla läskiga hundar och människor det finns på denna jord. Han har fyllt ett år men uppträder som om han bara var 7-8 månader.

Andra gången var inte Landseern där, så då gick det mycket bättre för Viper, nu ville han fram och hälsa på alla hundar. Denna gång skulle dom gå förbi en godis sål utan att röra både med och utan koppel, tur man alltid gjort så hemma när man “tappat” mat på golvet under tiden man har lagat den. Inga problem för någon av killarna.  Denna gången när vi hade teori så gick även det bättre bägge lade sig tillrätta och slappnade av på en gång.

Tredje gång, nu var Kalvin tillbaka vilket gjorde Viper lite osäker men det fungerade bra ändå, denna gången ökades svårigheten på godisskålen, nu stod den strax framför hundarna första inkallningen vid andra så stod skålen en liten bit framför föraren och sista gången mitt på planen, och när det var dags för våran tur så står Kalvin på sidan av mig en liten bit bort, på planen bakom så tränar en tjej sin schäfer, så jag tänkte jaha Diezel är det ju inga problem med, men hur ska Viper klara det. Inga problem, skålen står mitt på plan med ledaren ca. en meter ifrån den om hon skulle behöva rädda korven, och vid inkallningen så springer han mellan skål och ledaren i full kareta och sätter sig på vänster sida som om han aldrig gjort något annat i sitt liv . Dizel tyckte det var lite jobbigare, en av tikarna höglöpte så han hade inte full fokus idag men utförde alla moment bra ändå, men måste snegla på skålen medans man springer förbi. Vid fikat brydde sig inte Viper om Kalvin utan ville bara leka med den lilla söta taxvalpen Texas, så himla söt liten kille, och uppe på teorin lade sig bägge hundarna tillrätta och slumrade till ända tills Kalvin började låta lite för mycket, då låg Viper och små morrade och blängde på honom. Men tystnade rätt så fort, det räckte att peta några gånger på honom så kopplade han bort Kalvin.

Förutom inkallningar och godisskålar så är det ju en del andra moment vi tränar på, gå fint i koppel, visa tänderna, föremåls intresse m.m.

Nästa gång ska vi köra lite budföring, ska bli roligt och se hur hundarna gör där, för det är något som jag och Janne gör i skogen ibland och då tycker dom det är jätte roligt, vi kommer även testa på sök och spår under kursens gång.

Det värsta är att lämna Doris hemma när man går till klubben hon står och tittar på en med sorgsna ögon, ska inte jag få följa med. Så nu får Janne ta med sig henne in i soffan med ett gott märgben när vi går, så hon  får lite extra när vi sticker iväg. Även om man bara med sig henne på prommenad när man kommer från klubben så känns det lite taskigt när man går med bägge killarna.

Även denna lördag hade A N N E T T E och jag planerat att ta en sväng med hundarna. Vi hade kollat på lite alternativ och till slut beslutat oss för att se om man kunde gå runt Långaresjön. Vi var där för ca ett år sedan, men då bara gått en bit och sen gått tillbaka igen (det inlägget hittar ni H Ä R). Idag fick vi trevligt sällskap av Elin och hennes föräldrar Stina och Robert. Och såklart var deras hund Max också med.

Första och sista bitarna runt sjön är det lättframkomlig grusväg.

Max och Doris har gått promenad tillsammans tidigare, och han har även träffat Cilla vid ett par tillfällen, men det var första gången Texas och han träffades. Tyckte det gick bra, det var lite gruff ett par gånger, Texas är som sagt lite ”på” och lite buffig. Tycks inte riktigt fatta när det räcker, så Max fick säga till på skarpen ett par gånger. Men det är ju så det är, vissa killar fattar lite trögt Och det är ju en övningssak, kommer gå bättre och bättre ju mer van han blir att gå promenad man andra hundar. Det är så gôtt att se hur de utvecklas och lär sig. Och det syntes att båda hundarna tyckte det var kul att komma på promenad. Ja, det tyckte ju såklart Cilla och Doris också

Robert och Texas busar lite med bollen

Lite blött och lerigt var det på sina ställen, men det var ändå en fin promenad. Som alltid är det underbart att komma ut i naturen efter att varit ”instängd” i stan en hel vecka. Och att få sitta och fika vid ett vatten är aldrig fel. Elin hade med jättegod kladdkaka med grön glasyr som hon bjöd på. Tack så mycket, Elin. Den var väldigt mumsig.

Utsikten vid fikaplatsen

Elin

Trots att det regnat mycket sista dagarna, gick det alldeles utmärkt att gå runt hela sjön och jag blev väldigt förtjust i rundan. Varierad terräng, ibland gick man i skog och ibland lite mer öppen natur.

Även att det är så pass kuperat tyckte jag om. Kommer definitivt åka hit fler gånger. Speciellt när det torkat upp lite, och på sommaren är det ju perfekt. Då kan man avsluta med ett härligt dopp. Hade mätt sträcken runt sjön på hitta.se innan vi gick, för att se hur långt var. Men då fick jag det till 3,4 km och jag tror nog att det var längre. Jag har i alla fall en väldigt trött hund som ligger och snarkar nu. Perfekt!

Elin hittade en ny kompis i skogen. Men han fick såklart vara kvar där när vi traskade vidare.

Tack allihop för en väldigt trevlig promenad. Det gör Doris och jag gärna om.