Handen på hjärtat, är boken fortfarande helig för dej? Har du snygga bokmärken som Jojo, eller lägger du boken på mage? Eller viker du rentav öron?

Och det tyckte jag var en rolig fråga, så den vill jag skicka vidare till er som läser här – jag vet att det finns många bokläsare bland er. Hur gör ni? Jag gissar att snowflake, t.ex, kanske inte behöver några bokmärken för att hon inte lägger ifrån sig boken innan den är utläst. Imponerande kapacitet.

Själv samlar jag på SL-kort, flygbuss- och Arlanda Express-biljetter, som jag sedan använder som bokmärken och dessutom har jag någon bunt “riktiga” bokmärken från Pocket Shop (vilket jag vill skriva som Pocketshop).

Jag gör absolut inte hundöron i böckerna, vare sig de är mina eller andras, så länge vi talar om vanlig skönlitteratur. När det gäller facklitteratur är det dock annorlunda – i mina datorböcker viker jag nämligen små, små hundöron för varje sida där jag får syn på ett fel. Stavfel eller, oftast, kodexempel med felaktigheter i. Jag kan bara inte låta bli. Jag måste verkligen påpeka felen.

Så, nu vill jag höra – är böcker heliga eller är du en hundöronperson?

Fast det var inte mitt brutala bokläsande jag ville skriva om idag, utan om romanen alla talar om; Fjärilen i min hjärna. Jag har inte läst den ännu så jag kan inte recensera den, men efter det jag hört verkar det som att det kan bli en modig bokupplevelse för mig. Sorglig och roligt skriven på samma gång. Och eventuellt jävligt irriterande eftersom jag är antirökare. Författaren Anders Paulrud vet om att han är döende i lungcancer på grund av sitt nikotinmissbruk och bearbetar processen i realtid i sin roman på drygt 100 sidor. Han rökte drygt 30 cigaretter per dag in i det sista.

Hm. Då vet vi det, rökare är lika dödliga som alla andra.