Fin dag i Stockholm, behagligt väder, mild sol eller milt förbiglidande moln. S och jag sammanstrålade på Centralen och tog oss ut till Zetas där vi tillbringade hela dagen. Vi både fikade och lunchade där (missade visserligen lunchtiden, men det gick bra ändå med matiga mackor), och kunde hälsa på både husets hund och husets (?) katt. Vi läste på ett plakat att hunden ingick i personalstyrkan; med rejäl lön, hoppades vi. Men det stod ingenting om kattens anställningsstatus. Ett fall för facket? Fast känner jag katter rätt går de inte frivilligt med i facket, och inte i någon annan förening heller! Kanske var det i själva verket direktören själv som nådigt lät sig klappas och klias innan han makligt tassade vidare på sin inspektionsrond.

 Det här är vad jag fick med mig hem:

1. Clematis viticella ’Venosa Violacea’ (“utsökt” var Zetas omdöme), ett klent men friskt exemplar. Ska vara härdig till zon 4, blommar juli-september. Italiensk klematis; beskärningsgrupp 3b (beskär på våren 20-30 cm ovan markytan). – Planterad intill honungsrosen, i nivå med jordytan i krukan, mycket benmjöl i planteringsgropen och sand omkring rothalsen.
2. Hybridfjällsippa, Dryas x suendermannii. Gulvit, 10 cm, blommar maj-juni. Vill ha full sol och passar bra i stenparti eller torra slänter. Breder ut sig kraftigt. Vacker fröställning. Bladen ser fina och fräscha ut även nu på sensommaren – inte alls sipp-lika, utan mer som små blanka, stadiga, ljusgröna eklöv. – Planterad intill backsipporna i den lilla sluttande, mycket väldränerade rabatten vid österväggen.
   22/9: I går läste jag en så intressant notis om fjällsippan. Det latinska artnamnet, Dryas, kommer av den grekiska mytens dryader – trädnymferna, i sin tur uppkallade efter det grekiska ordet drys, ek. Just! De små blanka “eklöven”! Men inte nog med det. Den geologiska perioden Dryas, som i sina olika stadier varade ungefär från den senaste istidens slut till tempererad tid (ca 15000-9000 f.Kr.) är uppkallad efter den lilla fjällsippan. Under “The Big Freeze”,  den kalla polaröknens tid med permafrost, hade ändå några särskilt tåliga pionjärväxter invandrat till Sverige – bl.a. fjällsippan. Jag tittar med nya ögon på den lilla tuffa, knorviga plantan i min pytterabatt. Inte illa av en sån småtting att få en geologisk period uppkallad efter sig. Respekt!
   Och så ser jag framför mig hur de sydliga trädnymferna  dansande och lövbekransade drar in i det öde landet efter den stora issmältningen, i glada fauners och fabeldjurs sällskap, och hur blommor, örter och små späda träd spirar i deras fotspår. Musikanternas intåg i Nifelheim!
3. Astilbe arendsii ‘Rock and Roll’ PBR. Vill ha sol till halvskugga och rejält fuktig jord. 60 cm hög, med vackert, friskt mörkgrönt bladverk och vita blommar på nästan röda stjälkar. Blommar juli-augusti. Ett stort och fint exemplar. – Planterad i lerig jord med mycket kompost och granbarr i tiarellarabatten. Kanske lite väl skuggigt.
4. Röllika, Achillea ’Credo’ (2 st). Höjd c:a 80 cm, med flata svavelgula blomställningar och grågrönt bladverk. Vill ha full sol och vanlig jord, men inte för fuktig – tål torka ganska bra. Blommar juli-september. Dessa ska få ersätta en tråkig gul röllika som växer krokigt och bara vill ligga och lata sig i gräset. De nya verkar stadiga och rakväxande. – Men där tyckte jag att jorden var för grund. Jag satte dem i stället i väl dränerad jord i vänstra gångrabatten, den ena intill den svarta stockrosen och den andra bland blå toppklockor intill rosenslöja och daglilja Stella d’Oro. Där står de soligt.
5. Humleblomster, Geum rivale – mycket söt vildblomma med hängande, brunrosa klockformade blommor, 35 cm hög, blommar maj-juli. Trivs på fuktiga (rivale – från lat. rivus=bäck) platser i lätt skugga. När växten ska sätta frö vänder den hängande blomman sig uppåt. Engelska: Water avens. – Planterade den ganska skuggigt i i lerig jord med mycket kompost mellan silverbrokig brunnera ‘Jack Frost’ och fläckig lungört. Alla tre vill ha mycket vatten.
6. Liten kärleksört, Sedum cauticolum – 10 cm hög, blommar med röda blommar augusti-september. Fint grågrönt, rosettliknande bladverk. Vill ha torrt och soligt. – Planterade den vid västra bodväggen, i närheten av blodfingerörten, i hålet efter den bängliga fula röllikan som jag försökte gräva bort. Rensade också bort en massa ful och illaluktande nepeta av en tråkig sort. Den blommar uruselt och kväver allt omkring sig. Ska satsa på sedum, vårlökar och sibirisk vallmo i den lilla smala, torra, grunda rabatten. 
7. Sist, men inte minst – oxalis - en raritet som jag fick med rhizom färdig att plantera från S., som i sin tur fått den av en kolonikamrat som i sin tur skaffat den från Göteborgs botaniska trädgård. En pytteväxt med blommor så stora att de täcker det fina bladverket! S. tyckte att det ser ut som stenoxalis, men enligt min perennbok blommar stenoxalis i juli-augusti, och jag har för mig att denna ska blomma tidigt i maj-juni och sedan försvinna helt. Kan det ändå vara klippoxalis? Får forska vidare. – Planterade den i österväggsrabatten, nära väggen nästan längst till vänster. Markerade med en hög blompinne.