2009-11-19 22:22

På söndag arrangerar Sverigedemokratisk Ungdom (SDU) en manifestation i Vellinge med anledning av den senaste tidens debatt kring kommunalt invandringstvång kontra självstyre. SDU-ordförande Erik Almqvist kommenterar:

- När nu Vellingemoderaterna kryper till korset för den egna partipiskan och skriver avtal med migrationsverket, är det viktigt för oss sverigedemokrater att visa att det finns ett parti som står fast vid svenska värderingar och vägrar acceptera att Vellinge går samma öde till mötes som Malmö. Därför arrangerar SDU en manifestation i Vellinge på söndag, bestående av tal, publikfrågor, och olika budskap som våra medlemmar kommer sprida.

Tid: 13:00

Plats: Stortorget, Vellinge

För mer information:

Erik Almqvist

Ordförande SDU

08-50 00 00 55

erik.almqvist@sverigedemokraterna.se

Mattias Karlsson

Presschef SD

0708-18 07 66

mattias.karlsson@sverigedemokraterna.se

Newsdesk

/Fröken Sverige

Aftonbladet/United Minds

/Fröken Sverige

“Alf Robertsson gör ett otroligt bra uttalande om Sverige och hur stolt han är att vara svensk. Väldigt berörande och man känner ännu mer än tidigare vilket underbart land man lever i. År 1981 fick Alf Robertsson guldskiva för just denna låten. Hade det varit idag hade han väl blivit kallad rasist. Stort tack till Alf Robertsson för denna låten.”

Hittad på Ungsvensk.se

/Fröken Sverige

Bilden lånad av Vävknutens hemsida.

Upptäckte precis sidan då jag letade efter fina midsommarbilder, men där kan ni köpa dalahästar och annat fint svenskt hantverk! Handla där!

/Fröken Sverige

Du kan alltid skicka ett bidrag till bloggen med VISA,Handelsbanken, Master Card, Nordea, Handelsbanken, SEB och Swedbank genom Payson. KLICKA HÄR!

Eller numera också genom Jihad i Malmö´s postgiro/plusgiro76 78 42-8, glöm INTE att märka betalningen med “Till FS”.

/Fröken Sverige

Muslimkramare mot muslimhatare – debatten om islam kontra den sekulariserade västvärlden tycks ha gått mot en kontraproduktiv polarisering. Politiskt korrekta vänsterdebattörer på de stora tidningarnas kultursidor ser bara islamofobi och främlingsfientlighet, medan bloggosfärens invandringskritiska högerpopulister ser miljontals primitiva barbarer hota de västerländska demokratierna.

 I Aftonbladet 2009-04-02 recenserades Andreas Malms Hatet mot muslimer av Torsten Kälvemark. Kälvemarks recension var övervägande mycket positiv. Bortsett från några marginella kritiska synpunkter höjdes Malms bok till skyarna. Kälvemark menade att Malm gjort en oerhört viktig insats för att visa på att muslimer i västvärlden är offer för ett fullständigt obefogat hat, och att detta hat nu nått en omfattning som kan jämföras med hatet mot judar i 1930-talets Tyskland. Bl.a. skrev Kälvemark:

Här finns belagt med svart på vitt, med mer än två tusen fotnoter, att anständighetens gräns om och om igen har passerats i kritiken av en historisk religion/…/som miljoner fredliga människor runt om i världen bekänner sig till.

Bilden är tydlig: I Malms och Kälvemarks värld är den stora invandringen av muslimer till Västeuropa helt oproblematisk. Kulturkrockar och därpå följande sociala problem finns inte. Det enda problemet är den utbredda islamofobin och främlingsfientligheten i de västeuropeiska ländernas majoritetsbefolkningar.

Ett av Andreas Malms tydligaste exempel på oresonligt hat och förakt mot muslimer är en av del av de diskussioner som förs på invandringskritiska bloggar och diskussionsforum. I en del sådana forum har gränsen mellan acceptabel, civiliserad religions- och kulturkritik och öppet rasistiskt hat fullständigt upplösts. Torsten Kälvemark citerade i sin recension några skräckexempel, hämtade från kommentarsforumen i bloggar som t.ex. I mitt Sverige:

Bäst är att bojkotta allt som har med mussar att göra. Vill man inte ha råttor så matar man inte dessa.

Så länge dessa apor hellre väljer att hänge sig åt sjukdomen islam bör man sätta dom i en geografiskt begränsad karantän.

Även här är bilden tydlig: Man bygger upp en samhällssyn enligt vilken praktiskt taget alla problem kan skyllas på invandringen i allmänhet, och på den muslimska invandringen i synnerhet. När denna samhällsanalys får frodas utan begränsningar eller kritisk granskning urartar den i ren rasism. Muslimer framställs kategoriskt som primitiva, krigiska barbarer vars mål är att ta över makten i västerländska demokratier. Om vi inte sätter ner foten nu kommer vi snart att ha burka-tvång för kvinnor, sharialagstiftning och offentliga steningar i Sverige, typ. 

Bägge förhållningssätten – såväl det vänsterinriktade, politiskt korrekta som det högerpopulistiska och invandringsfientliga – är förstås lika urbota korkade i sin enögdhet. Det är givetvis fullständigt absurt att betrakta alla muslimer som fundamentalistiska fanatiker och potentiella våldsverkare. Det är dock lika absurt att vägra se de svårigheter och kulturkrockar som uppstår i möten mellan konservativa, starkt religiösa muslimer och sekulariserade västerländska samhällen. Det finns – åtminstone bland vissa grupper av muslimer – tankegods, värderingar och beteendemönster som svårligen låter sej förenas med de ideal som präglar moderna västeuropeiska demokratier. Jag tänker då t.ex. på kvinno- och sexualsynen, synen på yttrandefrihet och konstnärlig frihet, respekten för individens frihet gentemot familj/släkt samt den starka antisemitismen och Israelhatet.

Sverige har, i likhet med ett flertal  andra västeuropeiska länder, under de senaste 25 – 30 åren haft en stor muslimsk invandring. Från att ha varit en perifer, exotisk företeelse som i huvudsak förknippats med arabvärlden har islam och muslimer blivit naturliga inslag i svenskt samhällsliv. I de flesta fall fungerar integrationen lyckligtvis någorlunda väl. Majoriteten muslimer är förstås vanliga, fredliga människor som vill arbeta och sköta sej, och som tar avstånd från fanatism och extremism. Detta måste vi slå fast!

Men ibland uppstår också problematiska kulturkrockar. Dessa måste vi kunna diskutera öppet. Vi måste också kunna slå fast att i västerländska demokratier gäller en modern, sekulariserad syn på t.ex. yttrandefrihet eller kvinnors rättigheter. Och vi måste kunna göra detta utan att bli anklagade för att vara islamofober eller rasister!

Det är hög tid att diskussionen kring islam börjar föras på en vettig nivå, utan att vare sej politiskt korrekta vänsterpopulister eller smygrasistiska högerpopulister får sätta agendan. Den tilltagande polariseringen mellan muslimkramare och muslimhatare leder inte till några konstruktiva lösningar.

“Rakryggad ifrågasättare lämnade igår (5 dec, bloggens anm.) följande kommentar på bloggen I Mitt Sverige:

“I dag tvingas gymnasieelever på Milnerskolan i Kristianstad besöka en moské! Detta sker mot elevernas egen uttalade vilja. Protesterna bland eleverna var högljudda och kraftiga…

I går fick klassen besked om att man skulle besöka en moské, och att flickorna obligatoriskt skulle ha “dukar” kring huvudet. De allra flesta (vad jag förstått: alla!) eleverna – framför allt flickorna förstås – protesterade unisont och högljutt mot detta besök. Då de inte på några villkor ville förnedra sig eller förneka sin kvinnlighet. Jaha, då kommer det att betraktas som ogiltig frånvaro, sade ansvarige lärare. Och kommer förstås att resultera i lägre betyg i religionskunskap!”

Via Varjagers blog

Inlägget i sin helhet - kommentatorsfältet, I Mitt Sverige:

“Rakryggad ifrågasättare sa…

PRESS STOP – PRESS STOP – PRESS STOP: senaste nytt i islamifieringen av Sverige!

I dag tvingas gymnasieelever på Milnerskolan i Kristianstad besöka en moské! Detta sker mot elevernas egen uttalade vilja. Protesterna bland eleverna var högljudda och kraftiga…

I går fick klassen besked om att man skulle besöka en moské, och att flickorna obligatoriskt skulle ha “dukar” kring huvudet.

De allra flesta (vad jag förstått: alla!) eleverna – framför allt flickorna förstås – protesterade unisont och högljutt mot detta besök. Då de inte på några villkor ville förnedra sig eller förneka sin kvinnlighet.

- Jaha, då kommer det att betraktas som ogiltig frånvaro, sade ansvarige lärare. Och kommer förstås att resultera i lägre betyg i religionskunskap!

Alltså mina vänner! Vad är att göra i detta klara fall av utpressning?

Rapport till skolstyrelsen, skolverket, utbildningsdepartementet, skolnämnden i kommunen… eller en regelrätt polisanmälan…? Vad säger ni där ute…?

Bor tyvärr inte själv i K-stad. Hade så varit fallet, skulle jag omedelbart begett mig till Milnergymnasiet!”

Länk: 

Milnerskolan i Kristianstad Välkommen till Milnergymnasiet

Klicka här: Dessa har besökt imittsverige.blogspot.com under veckan

/Fröken Sverige

Vi ska ha en klangemenskap. Tillhöra en klan med en litterär, västerländsk/…/klangbotten.

Och oavsett hur det blir med en litteraturkanon för svenska skolor – det har varit bra med diskussionen om den.

Men nu har jag en gång idén om glädjen i ett gemensamt kulturarv/…/livet blir roligare för sonen (och mig) om han har ett hum om vad uttryck som “änkans sista skärv” syftar på. Lite bibelkunskap har ingen dött av.

Varifrån kommer citaten ovan? Är det någon ärkekonservativ, smygrasistisk stofil som uttalat sej i något nätforum för sd-sympatisörer? Eller kommer de från ett inlägg på Falkblick, I mitt Sverige eller någon annan öppet nationalistisk, invandringskritisk blogg? Nej det är – hör och häpna! – den (i allmänhet) vänsterinriktade, feministiska skribenten Nina Lekander som utan att vara ironisk skriver dessa rader i en artikel på Expressens kultursida. Hennes text handlar om hur man ska ge barn och ungdomar en litterär och kulturell bildning, och om hur hon själv försökt ge sin son detta.

Det Lekander säger om vårt litteratur- och kulturarv är egentligen självklarheter. Men nu lever vi ju i ett Sverige där skolan sedan decennier präglas av socialdemokratiskt kultur- och bildningsförakt. Vi råkar dessutom leva i ett Sverige där mångkulturidealet upphöjts till statsreligion, och där alla försök att slå vakt om det svenska kulturarvet därmed kan tolkas som uttryck för “etnocentrism” eller “kulturrasism”. I detta klimat kan Nina Lekanders egentligen helt okontroversiella åsikter bli kultur- och utbildningspolitiskt sprängstoff.

Det handlar egentligen om två alldeles självklara faktum som i vilket annat land som helst hade varit fullkomligt okontroversiella att framföra:

1. Barn och ungdomar bör i skolan få grundläggande kunskaper om vårt litteratur- och kulturarv. Genom dessa kunskaper skapas en fördjupad förståelse av vårt samhälle, vår kultur och vår historia. Dessutom skapas gemensamma kulturella och värdemässiga referensramar.

2. Sverige har sedan åtskilliga sekler tillhört den kristna, västeuropeiska kultursfären. Det är från kulturnationer som Tyskland, Frankrike, England och Italien vi fått våra huvudsakliga kulturella influenser. Därför bör man i skolans litteratur- och kulturhistoriska undervisning fokusera på det västerländska kulturarvet. Sett ur detta perspektiv är Bibeln, Dante, Shakespeare och Strindberg viktigare än Koranen eller Omar Khayyam.

Ovanstående två påståenden borde som sagt betraktas som självklara och okontroversiella. Men i svensk samhällsdebatt gör politisk korrekthet, en lång tradition av nedvärdering av humanistisk bildning, samt en patologisk skräck för att framstå som konservativ i skolfrågor att dessa påståenden blir kontroversiella och provocerande.

Men när till och med en politiskt korrekt, vänsterinriktad, feministisk debattör som Nina Lekander i en av landets största tidningar vågar erkänna att hon vill skola in sin son i en klassisk europeisk kultur- och bildningstradition… ja, då är kanske ett paradigmskifte på gång. Kanske kan vi äntligen börja slå vakt om vårt kulturarv, utan att riskera att stämplas som stockkonservativa, reaktionära, etnocentriska kulturrasister.