Morgonen drar upp sin rullgardin
Gryningen knackar på – “stig in, stig in”
Fåglarna duschar i daggvått gräs
Gråsparv, rödhake och blåaste mes.

Jag sätter mig och smuttar på ett glas solgul juice
Då plötsligt hon hälsar … min vackra ros.
Med blad i svagaste rosa, som av siden
Hon startar sin blomning i den ljuvaste tiden

Hon bär ett av de vackraste namnen jag vet
“Ny gryning” – “New Dawn” – smaka på det
Hon som ska blomma genom hela september
Och ta mig till sommaren i mörkaste november.

Jag tycker om New Dawn och det beror på att hon är tålig och blommar rikligt och länge. Det tog ett par år innan hon etablerade sig ordentligt hos mig men nu tar hon sig väldigt fint. Och hon är fotogenique som det så vackert heter.

Hon har haft olika sällskap genom åren.  Hennes första kärlek var en blekblå alpklematis men han hade tidiga vanor och hann blomma klart innan hon vaknade till liv. Ett förhållande dömt att misslyckas.

Hennes andra fästman var en kraftfull blå herre, en klematis vid namn Luther Burbank:

Han hade stora blå blommor och var väldigt dominant. Han var en sådan som ville synas och det gjorde att New Dawn blev lite tillbakadragen och knappt visade sig i hans sällskap.

En dag träffade hon en italienare med det passande namnet Södertälje. Jag skäms att säga det men hon lät Södertälje flytta in innan Luther Burbank flyttat ut:

Luther Burbank förstod att han nu var överflödig och flyttade till klematisväggen, längst bak i trädgården, så långt från New Dawn som möjligt. Där fick han gott om utrymme och även sällskap av andra klematisherrar bland annat Prince Charles och General Sikorski. Rena ungkarlshotellet.

Men New Dawn och Södertälje fann varandra och blev ett mycket vackert par:

När man tänker på en ros så ser man en utsprungen ros framför sig … “en nyutsprungen skär” kanske, som Evert Taube skrivit i “Min älskling du är som en ros”. Men även knoppen som döljer den vackra blomman är utsökt:

Här är hon nyduschad:

På sin ålders höst rullar sig bladen men hon är lika utsökt ändå:

En dam värdig strålkastarljuset:

Och det är en rivig dam. Dessa taggar må vara vackra men ack så vassa:

Med denna lilla tillbakablick på sommaren och kärleksförklaring till New Dawn vill jag önska er alla en riktigt skön avslutning på veckan. I helgen får vi tända det första adventsljuset.

Vaknade av ett säreget ljus imorse … solen! Det var länge sedan den visade sig vid våra breddgrader. Efter frukosten så gav vi oss iväg ner till centrum för att inhandla dagens middagsmat i form av kalvschnitzlar. Vi checkade in i p-garaget kl 09:56,  gick in genom garagets automatiska skjutdörrar…

… och vidare de få stegen fram till Carlssons kött där vi väntade medan dom öppnade affären. Vi var dom första kunderna och medan vi stod där kom plötsligt en motorcykel med två mörkklädda killar i mörka hjälmar åkande i gången precis där vi stod. Dom visade med en pistol att vi skulle flytta oss och i sådana lägen lyder man ganska snabbt kan jag säga. Vi förstod direkt att det rörde sig om ett rån mot Exchange växlingskontor lite längre bort. Dom som jobbade i köttaffären sa åt oss att komma dit och ställa oss och det gjorde vi. Efter ett tag kom en av rånarna med ett automatvapen och kollade om flyktvägen var fri. Sedan lämnade dom garaget samma väg dom kommit. 

Vi köpte i varje fall vår kalvschnitzel och gick ut i garaget där rånarna just försvunnit. Jag kan säga att man blir ganska matt i benen och hjärtat slår ganska fort när sådant här inträffar. Och då var vi ändå bara i utkanten av rånet. Men att se rånare med vapen på så nära håll är chockerande. Nu visade det sig att dom fick inget med sig men istället så lämnade dom kvar ett bombliknande föremål så att hela gallerian fick utrymmas.

Dessa få dramatiska minutrar drabbade väldigt många människor. I köttaffären hade dom lagt upp allt kött som dom skulle sälja under lördagen. Nu fick dom stänga precis som alla andra affärer i gallerian.  En vakt blev hotad och brutalt nedslagen och fick uppsöka sjukhus tillsammans med personalen på växlingskontoret som av naturliga skäl var svårt chockade. Och själva så glömde vi att checka ut när vi lämnade garaget så vår parkeringsnota blev mycket dyrare än vad den skulle blivit.

Efter denna dramatiska inledning på lördagen så åkte vi i varje fall till julmarknaden på Taxinge slott. Där kompletterade jag mitt “tomteförråd”. Dom ska jag visa på bild senare när vi närmar oss juletid.

När vi kom hem så gick jag ut i trädgården. Äntligen kunde jag ta fram kameran och ta lite novemberbilder. Det var så otroligt lugnt och harmoniskt att gå i trädgården och inandas novemberdofterna, se ljuset som silades mellan träden i skogsbacken och upptäcka att det ju faktiskt finns färger kvar, trots att vi närmar oss slutet av november (bilderna är som vanligt klickbara).

Den här bilden råkade jag ta av misstag men tyckte att färgerna var så fina så den fick vara med:

Och se där … en liljebagge. Kolla in käftarna. Nu förstår jag hur det kan gå så snabbt för baggarna att kaläta en lilja:

Ett svagt rosa skimmer anades i en av de kvarvarande knopparna på min New Dawn:

Och novemberljuset fanns i ett av rosenbladen:

En skön färgklick:

Och så glad jag blev när jag fick se en flammande röd ros på grannens Flammentanz:

Och det fick bli avslutningsbilden denna mångfacetterade lördag. Hoppas er lördag har varit skön och att ni sluppit alltför dramatiska inslag. Och jag hoppas att ni alla får en skön lördagkväll och söndag. Och glöm inte att kolla in hos Slottsträdgårdsmästaren där ikväll hans fototävling avgörs. Kanske hinner ni fortfarande rösta om ni inte gjort det, tävlingen avslutas 18:00.

Natten kom med kyla. På morgonen låg frosten som en vit ryamatta över gräset och blommorna hade fått vita mössor på huvudet. I morgonens sol glödde löven och trädgården blev till ett sagoland, alldeles vindstilla, alldeles förtrollande vackert. Var det ämnat för mig? Fick jag beträda det mjuka, vitglänsande underlaget? Tänk om jag skulle bryta förtrollningen om jag gick ut. Men plötsligt såg jag något rött som rörde sig. Det var inte vinden som rörde vid de röda löven för … det var ju ingen vind denna morgon. Minsann, var det inte rödhaken. Men hade han inte flyttat. Kanske ville jag att det skulle vara min vän rödhaken som bjöd in mig i sin trädgård. För trädgården är inte min, jag får bara låna den och förvalta den av de verkliga ägarna, fåglarna, fjärilarna, bina, humlorna.

Försiktigt gick jag ut på gräset och stod där och njöt av alla färger som kämpade för att lysa under frosttäcket. Då såg jag dom. Rosorna. Trädgårdens drottningar. Dom stod där stolta som om inte frosten bekom dom alls. Dom stod i centrum denna morgon och dom står i centrum i bilderna jag tog denna morgon. Rosor i oktober, bara att säga det låter härligt.

Hoppas ni alla har en skön lördagsmorgon och att ni får en skön helg. Frosten ligger här idag också och än så länge är det vindstilla och färgerna glöder på träd och buskar. Men dom har spått riktigt busväder i helgen med regn och blåst så man får njuta så länge det går.

Några rosbilder kommer här. Först Stockholm i blomma och i knopp.

Flora Danica har ingen utslagen blomma men mängder av knoppar …

Avslutningsbilden blir på en liten New Dawn-blomma. Den hade gömt sig och klarat sig undan frosten. Nästan som om sommaren dröjt sig kvar.

Var har jag varit? Tittade ut genom fönstret imorse och tyckte helt plötsligt att det var så mycket mer gult och rött i mitt blickfång. Vackert var det men när hände det? Det gick så fort. Har någon snabbspolat senaste veckan? Förmodligen berodde det på att jag själv har haft en del omkring mig i veckan och inte höjt blicken tillräckligt. Ibland vill man ha en möjlighet att trycka paus för jag vill verkligen insupa allt som händer i naturen runt omkring mig.

Nåväl … idag är jag i varje fall ledig och har varit ute och gått i sakta mak och bara njutit av tillvaron. Igår kom ett par rejäla åskregn (på vissa håll hagel) och tillsammans med nattens dagg och dagens gnistande solstrålar blev trädgården till en scen dekorerad i glitter och glamour.  Huvudaktörerna, mina växter, var strålade denna dag och jag var glad att få vara med och dokumentera skådespelet.

Kärleksörten glimmade …

Och jag är så svag för rostaggar som lyser röda i solen, i synnerhet när en regndroppe placerat sig lite lägligt vid sidan om.

Regndropparna i gräset gav en fin bakgrund till lavendeln …

Min tappra röda ros …

Och nu blommar den milt vitgula ölandstoken för fullt.

Och när hösten kommer är klockrankan i sitt esse …

Liksom solhattarna (som jag nu fått reda på ska heta perenn rudbeckia)

Och avslutningsvis en för mig ny och mycket angenäm bekantskap, den lysande blå nävan Rozanne

Med denna aktuella bildsvit från min trädgård vill jag önska alla som tittar in här en riktigt skön helg.

Jag minns min mammas trädgård. Där fanns tigerliljor (Lilium lancifolium). Jag minns att dom var enorma. Jag fick böja huvudet bakåt och titta högt, högt upp för att se dom. Och dom var så orange. Och prickiga … som en tiger. Och petade man på dom blev man brun om fingrarna. Och eftersom man var liten så torkade man ju av sig på kläderna och mamma suckade.

På senare år har jag inte sett speciellt många tigerliljor. Är det inte alls inne längre? Eller är det bara så att jag besökt trädgårdar med andra trender, eller vid en annan tidpunkt än när tigerliljorna blommar?

I vilket fall som helst så var jag i sommar ute efter några höga orange blommor och jag tänkte givetvis på tigerliljor. Trodde inte jag skulle få tag i några men en dag, som på beställning, stod en hel låda med höga lysande tigerliljor hos plantskolan som ligger på gångavstånd från min bostad. Oj, plötsligt var jag tillbaka i mammas trädgård med tigerliljorna.  Jag investerade i tre stycken och dom har blommat sedan i juli och blommar fortfarande.

Så med detta inlägg vill jag slå ett slag för tigerliljan. Har en känsla av att antingen hatar man den eller älskar den. Jag älskar den. På rätt ställe är den fantastiskt vacker. Den ingår hos mig i mitt blå-orange blickfång. Men det ska jag skriva mer om i ett annat inlägg.

Och med det så vill jag önska alla en fortsatt trevlig måndagkväll och en skön tisdag.

Jag har ju jobbat mycket i trädgården i sommar. Och på senaste tiden så har jag haft sällskap av en liten rödhake. Om det är samma vet jag ju naturligtvis inte men man inbillar sig ju gärna det … att han liksom tycker extra mycket om just mig. Att han känner på sig att jag tycker extra mycket om honom.

När jag planterade rosor härom veckan så var han riktigt sällskaplig. Han hoppade fram ur häcken och stannade ca 1 m ifrån mina fötter. Jag pratade med honom och han tittade på mig med sina svarta ögon. När jag flyttade mig så följde han med. Jag satte mig på huk och pratade med honom och han satt kvar och tittade på mig. Jag frågade honom om han kunde tänka sig att sitta kvar om jag gick och hämtade kameran och nog tyckte jag väl att han nickade lite.

Inte hann jag kolla några inställningar så bilderna blev som dom blev. Dessutom började kvällen bli skum så ljuset var inte det bästa. Men jag lade mig ner i gräset med kameran och han satt kvar. Jag tog några bilder och tackade honom. Sedan gick jag in med kameran och gick ut och grävde igen. Han var med mig hela tiden, tills det var dags att avsluta och gå in.

Hej då Robin sa jag när jag gick in för kvällen. Och han tittade lite exta på mig. När jag tittade ut genom fönstret en stund senare var han borta. Så nog var han väl min egen lilla kamrat alltid …

Tänk … nu är det inte lång tid kvar på augusti. Ett uttryck man tänker på när man hör augusti är “augustimåne”. Den där stora gula som lyser när kvällarna är som mörk sammet. Och augustimånen leder mig in på en för mig ny bekantskap i år, en gul solhatt (Echinacea) vid namn ”Harvest moon”. Harvest … skördetid och så måne. Båda orden tagna var för sig stämmer in på färgen på denna, i mitt tycke, vackra solhatt. Och den älskas, precis som alla andra solhattar, av fjärilar, humlor och blomflugor.

När blomman slår ut är den riktigt gul för att på sin ålders höst blekna lite grann och börja dra åt det gulvita hållet. Men den blommar väldigt länge, det är det jag tycker är så härligt med solhattarna.

Några bilder har jag tagit på den och med dom vill jag önska er alla en skön vecka. Vi är på väg in i september men ännu finns mycket sommar att njuta av.

Aldrig trodde jag väl att jag skulle kunna vara utan dator i en och en halv månad. Men det har jag. Inte för att den varit trasig utan för att jag helt enkelt stängde av den i början av juli och inte startade upp den förrän idag.  Det var inte alls meningen men jag måste erkänna att det varit skönt för jag har inte varit utomhus så mycket på flera år som jag varit denna sommar.

Jag har gjort om trädgården helt. Nu kan jag gå ut i trädgården genom den rosaröda entrén, sitta vid dammen, vandra genom månskenslandet, genom roslunden, längs azaleasluttningen och piondalen. Jag kan njuta av fjärilarnas vingslag vid fjärilsträffen. Jag kan vandra genom olika färgstråk i den “långa rabatten”. Och jag kan äta färska grönsaker och kryddor från vår lilla grönsaksodling. Potatis har vi också odlat och den sista avnjöt vi ikväll. Underbart god.

Jag har mått så bra denna sommar. Jag har njutit av varje ögonblick i trädgården. Varje morgon har jag gått upp tidigt och gått min promenad genom det daggfriska gräset. På kvällarna har jag suttit i uterummet och sett mörkret falla. I förra veckan satte vi dessutom upp belysning så nu kan jag njuta av mina blommor även efter mörkrets inbrott.

Lite annat har vi också hunnit med. Vi har varit på semester i Blekinge och Skåne, sett och hört en fantastiskt bra hyllningskonsert för Ted Gärdestad, träffat släkt och vänner och varit ute på dagsutfärder. Men idag var det dags att börja jobba igen och ikväll så startade jag upp datorn och laddade in alla bilder som jag tagit i sommar. Nu ska jag snart gå en liten kvällspromend i trädgården innan jag ska ta en dusch och gå och lägga mig. Jag avslutar detta “återkomstinlägg” med några bilder på ett par av mina favoriter.

Den första favoriten blommar just nu i månskenslandet. Det är den vita höstanemonen “Honorine Jobert”:

Och den för året nya slottsrosen “Stockholm”, en fylld ros med färgerna vit/lime/gul. Den är verkligen vacker och jag är jätteglad att jag köpte den. Det ska bli spännande att se hur den klarar vintern:

Som sagt … mycket har hänt i trädgården och det ska jag visa med bilder och skriva om i höst i bloggen.  Men än så länge blir nog mina bloggbesök lite glesa fast inte så glesa som dom varit denna sommar.

Tack alla ni som tittat in och skrivit inlägg och sänt mig mail under sommaren (jag har faktiskt kollat och svarat på mailen via Thomas dator). Njut nu riktigt, riktigt mycket av de sköna augustikvällarna. Dom har lovat att det ska bli riktig sommarvärme till slutet av veckan … det ser vi fram emot :)

Jag är nog en väldigt dålig trädgårdsbloggare. Just nu, när trädgården är som ljuvligast och man har hur mycket som helst att skriva om … ja då hinner man inte gå i närheten av PC:n. Men det kanske är ett sundhetstecken det också

I varje fall är det lördag, en solig lördag mitt i sommaren. Jag njuter av varje ögonblick. Jag kan inte få nog av färgerna och dofterna. Min paradisbuske (Kolkwitzia amabilis) är nu totalt översållad med rosa blommor:

Gräslöken har jag som vanligt låtit gå i blom. Igår så var den helt invaderad av fjärilar. Jag ska ha gräslök i dagens ljumma färskpotatissallad. Får leta gräslöksstrån bland alla ljuvliga lila blommor:

Änglatrumpeterna börjar nu spela upp sina fanfarer och sända ut sköna dofter i sommarkvällarna:

Annars går jag i väntans tider. Jag väntar på pionerna. Dom har stora svällande knoppar men tar nog någon vecka till på sig innan dom kan börja sprida sin väldoft.

Igår blev det ett nytt tillskott till månskenslandet, 5 vita rosor, 2 är planterade och resterande 3 ska jag plantera idag. I övrigt ska jag bara njuta, njuta och åter njuta av sommaren. Jag hoppas att ni gör detsamma.

Jag önskar er alla en härlig lördag … mitt i sommaren

När jag kom hem från trädgårdsresan skulle jag gå en sväng och titta i min månskensrabatt … det som varit min månskensrabatt skulle jag väl säga. Ett par stammar var allt som återstod av det vita löjtnantshjärtat, krypfloxens blommor åts upp för länge sedan men nu var även bladen jämnade vid marken. Vita astrar och solhattar verkar ligga bra till för kaninernas midsommarsupé. Varje morgon ser jag dom. Dom hoppar omkring i rabatten med sina stora öron och bruna ögon och ser så näpna ut. I gräsmattan frodas en del maskrosor, det trodde jag var mums för kaniner men icke … planterade perenner ska det vara.

Imorse så fick jag se en annons under bortsprunget i tidningen. “Teo har rymt”. Det var en bild på Teo. En jättesöt liten vit kanin. Med bävan tittade jag efter var Teo bodde någonstans. Det visade sig att han bodde ett par 100 m från mig. Känner på mig att Teo kommer att älska min månskensrabatt, han är ju vit. Jag ska gå ut idag och leta efter Teo. Det finns ju faktiskt någon eller några som saknar sin lilla vita kanin. Jag hoppas att han kommer hem till er snart … inte bara för er skull utan också för min skull.

Och vad passar väl bättre att lyssna på efter detta inlägg om inte Edvard Persson som sjunger “En liden hvid kanin.”
Lyssna gärna på texten … den är faktiskt riktigt rolig.

Slutligen en bild som visar min djurpark. Bilden är tagen i höstas men skulle lika gärna kunna varit tagen idag. Fast, det är bara en kanin på bilden … idag är dom betydligt fler. Det är som Edvard Persson sjunger i texten … (fast då handlar det om skåningarna)

Fast vi har vårt lugna temprament
har vi rekord uti folkökningsprocent,
Vi förökar världen vi
fast vi inte ligger i
som en liden, liden hvid kanin

Vår nationaldag inleddes med riktigt fint väder. Jag kollade imorse väderprognosen både på yr.no och smhi.se. Yr sa att det skulle komma regnskurar mitt på dagen, SMHI lovade uppehåll hela dagen. Jag beslöt mig för att lita på SMHI men än en gång så visade sig YR ha en mer korrekt prognos. Just nu vräker regnet ner. Men YR:s prognos visar att det ska bli mulet men uppehåll från 17-tiden. Så det är bara att vänta.

Gick en sväng i trädgården för att kolla om jag hade några blå-gula kombinationer … så här på Sveriges Nationaldag. Det var lite dåligt. Det gula dominerar just nu. Lite hittade jag dock. Blå lobelia och gula Million bells till exempel …

Och några enstaka blommor finns kvar på ormögat. Här tillsammans med den krypande gula kinesiska dvärgrhododendronen “Wren”.

Och ormögat igen … det enda blå jag har just nu, och de gula fläckarna i  bakgrunden är Trollius som just nu blommar enormt …

Jaha … lite andefattigt kanske. Nästa år får det nog bli lite fler blå-gula kombinationer till nationaldagen.

Nu väntar jag bara på att det ska sluta regna så jag kan gå ut och gräva vidare. Det blir i varje fall lättgrävt av regn

Azaleasluttningen börjar nu glimma i gult och orange och i sommarkvällen kastar den ut små doftpuffar som jag älskar att dra in i näsan. Guldazalean är en av mina favoriter. Dels för att den kommer först av alla mina azaleor men framförallt för doften. Jag har en orange azalea som också doftar.

I uterummet tar nästa berusande doft vid. Som ett stafettlopp avlöser de varandra. Azalean lämnar över till änglatrumpeten som gör sitt bästa för att övertrumfa det av såpa doftande nyskurade uterummet.  Sommarens dofter. De man minns och längtar efter.

Ett par bilder tog jag ikväll, bara för att minnas hur doften såg ut. Om någon undrar vad der är för pinnar som sticker upp i framkanten så är det blompinnar doppade i “Råodör” … ett medel som ska hålla rådjuren borta. Jag såg minsann ett som slog sina lovar kring azaleorna igår. Den doften är inte lika angenäm som den från guldazaleorna kan jag säga. Jag tänker pröva den mot kaninerna också för dom har gått bärsärkagång i månskensrabatten.

En fortsatt trevlig vecka önskar jag er alla. Fast … dom har lovat regn. Mycket regn. Det är nog bäst jag går ut och doftar lite till på azaleorna … innan jag ska sova … och … innan regnet kommer.

Ett av de tristaste ordspråk som finns är väl ändå  ”Det blir aldrig som man tänkt sig”. Ok, ibland blir det definitivt inte som man tänkt sig men … aldrig … varför måste aldrig vara med? Det kunde väl heta “Ibland blir det inte alls som man tänkt sig”  och så kunde det väl finnas ett motsvarande som heter “Ibland blir det precis som man tänkt sig”.

Jag håller ju på med min månskensrabatt där jag bara ska ha vita blommor. Jag har satt vit lungört “Sissinghurst White”, vit julros “Helleborus niger”, vidjehortensia “Annabelle”, Smultronschersmin, vita nävor mm. Men rabatten gapar fortfarande tom på många ställen. I synnerhet i mitten. Och för ett tag sedan såg jag plötsligt en syn framför mig. Jag såg framför mig ett träd, ca 2 m högt, med vita blommor och grenar som ett parasoll. Med skirt grenverk där solens strålar letade sig ned mot marken. Jag såg hur solen lyste på trädets vita blommor medan allt omkring låg i skugga.

Jag började leta på nätet och i böcker efter ett sådant träd men jag visste ju inte vad jag skulle leta efter så jag hittade inget. Jag hittade rosa körsbär men det skulle ju vara vitt.

Så igår så skulle jag gå till plantskolan som ligger ca 10 minuters gångväg från där jag bor. Jag skulle köpa några vita solhattar till månskensrabatten och plötsligt så stod trädet framför mig. Det liksom bara väntade på mig och jag hade ingen möjlighet att få hem det. Det var ca 2 m högt, det skulle inte bli högre då det var ympat, det hade vita blommor som växte som ett parasoll. Det var ett Prunis yedoensis ‘Ivensii’, även kallat Tokyo-körsbär. Så jag köpte mina vita solhattar och gick hem och funderade.

Ingen bil och Thomas var på Gotland och skulle inte komma hem förrän sent på söndag kväll. Jag kunde inte glömma trädet. Jag somnade med det på näthinnan. Imorse gick jag till plantskolan. Jag hade bestämt mig för att få hem trädet på egen hand. Jag bad att få låna en vagn, en sån där liten som man drar omkring plantor i när man handlar. Däri la jag rotklumpen och själva trädet la jag över axeln. Sedan gick jag. Det var vingligt och jobbigt i uppförsbackarna men jag kom hem med mitt träd. Och sedan var jag ju tvungen att gå tillbaka igen med vagnen innan jag kunde börja gräva. Det gick lätt, vi hade jordförbättrat så jorden var fin. Nu står trädet där och det blev precis om jag hade tänkt mig … ibland blir det faktiskt precis som man tänkt sig.

Ha nu en härlig vecka alla Här syns mitt träd.

… får en annan innebörd när man arbetar i trädgården. Den gångna helgen har varit helt fantastisk. Vilket ljuvligt väder. Och trädgårdsskissen som jag ritade på tidigare i veckan har börjat förverkligas.

Jag har ju en liten trädgård men jag tycker ändå om att ge namn åt olika platser. Jag har redan nu “azaleasluttningen” och den övergår i “piondalen”. Idag har vi börjat att anlägga “månskenslandet”. Det kommer att bli ca 15-20 m² och bara innehålla vita växter, växter som ska lysa i sommarkvällarna. Och det var när vi höll på och grävde som vi hittade en massa rötter. Varifrån dom kommer har vi ingen aning om. Det har varit gräsmatta så länge vi bott där men innan dess måste det funnits träd och buskar där rötterna fortfarande slumrar i jorden. Nåväl jag slet och jag rev för att få bort dessa rötter och ibland gick dom av  och det var alltså då jag äntligen förstod vad rotavdrag är

Förutom azaleasluttningen, piondalen och månskenslandet så har jag “scillahavet”. Ja, ännu är det mest en liten pöl men jag ska sätta lite mer scillor i höst och så sprider dom sig ju välvilligt. Till slut ska en del av trädgården vara ett hav, blått av scillor.

Några bilder har jag inte hunnit med i helgen. Fick därför för mig att jag skulle se om jag tagit några bilder den 26 april 2008. Och det visade sig att jag var på trädgårdsresa i Cornwall då. Och då hittade jag en bild på ett blått hav … ett hav av English Bluebells. Och mitt i havet står ett riktigt kraftigt träd. Där tror jag inte att jag skulle klara av ett rotavdrag för dom rötterna måste vara enorma.

Hoppas ni alla får en skön vecka. Hoppas att den underbara vårvärmen håller i sig

Och förresten … på tal om scillor. Dom har ju tagit över efter snödropparna. Följande lilla engelska vers är söt tycker jag och får bli en vårhyllning, både till de nu utblommade snödropparna och till de nu blommande scillorna.

Are you ready? the Snowdrop asked,
Tis time to start, you know.
Almost, my dear! the Scilla replied,
I’ll follow as soon as you go …

Äntligen så kom den … den första riktiga vårdagen. Solen sken, vinden var obefintlig, temperaturen letade sig upp mot 14 grader. Dofterna fanns där av blöt mylla och sandsopning. Den där första vårdagen. Den som stannar kvar som en lyckokänsla inom en. Den där dagen man minns … länge. Den där dagen man kan plocka fram när “det typiska aprilvädret” rätt vad det är slår till.

Vi gjorde i ordning framsidan. Städade, klippte bort gamla perenner, hade på gödning på gräset, sopade trottoaren och garageuppfarten.

På baksidan gick inte att göra något denna dag. Dels så ligger en hel del snö kvar i rabatterna, dels så går det inte att gå ännu på gräset då det är som rena träskmarken. Man sjunker ner med fötterna och när man lyfter dom säger det “schlurp”.

Jag konstaterade att jag aldrig haft så få lökväxter som denna vår. Inte en enda krokus. Jag minns att jag hade massor förra året. Men dom kanske kommer. Några samlingar av snödroppar stod ändå och lyste tillsammans med solen i rabatten.

I uterummet så upptäckte jag till min glädje massor av små, små knoppar i min doftpelargon Dr Westerlund. En pelargon jag tycker mycket om, inte bara när den blommar utan också för det friska bladverket som doftar lätt av citron.

Eftersom det var den första vårdagen så begav jag mig också till “vår” skogsbacke för att se om de första blåsipporna kommit. Och det hade dom. Den sista bilden från denna första vårdag får därför bli en närstudie på en av årets första blåsippor. Nu längtar jag bara efter mina egna sippor i rabatten.

… se ut hur den vill? Man undrar ju för så här är det …

I Mars var jag på trädgårdsmässan i Älvsjö. Direkt man kom in, fylld av upptäckarglädje och köplusta, så stod det några trevliga damer och sålda 10 st liljor för 100 kr. Och inte nog med det. Lökarna var prydligt lagda i lådor, uppmärkta med både namn och bild på de ljuva liljorna. Jag hade inte alls tänkt köpa några liljor men, 10 för 100 kr … hm … kanske ändå. Där fanns nämligen en lilja som ska vara helt underbar. Den heter Luxor och är vit med ett härligt cremefärgat inre. 10 sådana för bara 100 kr, det var ju för bra för att vara sant. Och precis så var det, för bra för att vara sant alltså.

Här ska ni få se en bild på Luxor som dom sålde på mässan …

Är den vit med härligt gult inre? Hm, jag tycker den starkt påminner om en färg som, åtminstone jag fått lärt mig, heter rosa. Sickna lurendrejare. En stor varning är på sin plats. Köp inga liljor som dom står och säljer på det sättet på mässan. Nu tror ni kanske att jag är lite väl hård. Dom kanske hade gjort ett misstag. He he, då ska ni få höra här …

Jag satt och sökte på nätet för att se om någon annan skrivit något om detta. Och då hittade jag en blogg där en tjej råkat ut för samma sak … år 2006! Hon hade överlycklig köpt 10 liljor för 100 kr på Älvsjömässan av den underbara sorten Luxor. Tror ni dom blev vita med härligt gult inre? Nähä, dom blev röda. Så då kan man alltså konstatera att år 2006 så såldes röda liljor under namnet Luxor. År 2008 såldes rosa under namnet Luxor. Skulle vara väldigt roligt att veta vilken färg dom hade 2007.

Så ni förstår att varningen är på plats. Nästa år ska jag ta med mig en bild på min vitgula Luxor som är rosa och visa dom. Jag ska banne mig fråga dom vilken färg Luxor kommer att få år 2009.

Oj oj oj … undrar hur många som hittade min blogg tack vare den spektakulära titeln. Och så besvikna alla ska bli som väntade sig något riktigt smaskigt när det enda som visades var en rapport från min trädgård.

 
Men … blommor är passion! Och allra helst då när passionsblomman har börjat blomma och massor med knoppar är på gång …

Och till min stora glädje har nu också min pelargon “Graveolens” (mer känd under det svenska namnet Dr Westerlund) börjat blomma …

Och i rabatten dansar solbruden en yster dans …

Tillsammans med min taggiga favorit, bolltisteln …

Och den röda solhatten “Echinacea purpurea” med namnet “Magnus”  …

Och avslutningsvis … min “Lady in red” … Mme Julia Correvon som nu är fullkomligt översållad av blommor …

Jaha … en liten trädgårdsrapport från mitten av sommaren. Vädret har idag varit fint. Inget regn, helt lagom temperatur. En härlig sommardag.

Jag vet att aktiviteten vid bloggar och annat inte är stor just nu och det är väl som det ska vara. För inte ska man sitta vid datorn när det är sol och sommar ute. Men … om det nu skulle finnas några som tittar in här så hoppas jag att ni har det jättebra, att ni alla njuter av sommaren.

Nu blommar hon … en av mina favoriter … Mme Julia Correvon. Hon är en klematisdam av sorten viticella med små till medelstora vackert röda blommor. Hon är väldigt rikblommande (åtminstone hos mig) och växer frodigt.

Igår kväll när jag kom hem så lyste kvällssolen så vackert i rundeln där hon klänger. Jag tog ett par bilder av min “Lady in red”. En dam jag varmt kan rekommendera.

Jag hoppas att ni alla får en riktigt, riktigt skön lördag!

Jag har en favoritväxt, den blå bolltisteln. Många undrar hur jag kan ha den som favorit då den sprider sig och lätt tar över i rabatterna. Men jag håller efter den och bestämmer var den får vara. Och än så länge har den lydigt mig.

Jag älskar att fånga den på bild. Här en ensam som just börjar anta sin blå nyans …

Och en annan … tillsammans med en massa flugor som fastnat i en spindels osynliga nät … 

Men min favorit är en bild jag tog förra sommaren. Jag tycker ofta att bolltistlarna ser ut som om dom dansar med varandra. Den här tog jag en kväll då solens sista strålar letade sig fram genom buskaget bakom. Bilden har jag kallat “Dancer in the dark” …

Jag var just ute och tittade på mina bolltistlar. Dom lyder mig i år också och håller sig där dom ska. Och dom är många. Och dom börjar bli vackert blå. Snart kommer dom att blanda sig med olika sorters rudbeckior, röda och vita solhattar, blågull och klematis. Och jag kommer att vara där med kameran. För jag älskar mina bolltistlar.

Hoppas ni får en härlig sommarsöndag!

Kom att tänka på Marie Fredrikssons fina text när jag kände alla blomdofter i trädgården igår. Smultronschersminen har börjat blomma och sände sina söta doftpuffar mot mig …

Pionerna blommar fortfarande men många av dom börjar tappa sina blomblad som låg som en matta på marken. För att få njuta riktigt mycket av de sista dofterna plockade jag en bukett …

När fredagskvällens mörker sänkt sig gick jag ut. Grannens jättelika fläder lyste vit mot mig i den mörka natten. Jag gick upp till skogsbrynet där schersminen växer. Som den doftade. Som den förtrollade mig. Innan jag gick in satt jag en stund i uterummet och bedövades av dofterna från min pionbukett.

Blommor är kärlek och ännu blommar schersminen och pionerna så … ännu doftar kärlek.

Ha en fin lördag var än ni är, vad än ni gör.

Först och främst tänkte jag bara säga att jag gör ett uppehåll ett tag i “veckans akvarell”. Jag känner att det inte är speciellt många som är ute och bloggar den här tiden på året (inklusive mig själv) och jag sparar därför mina akvareller tills dess att kvällarna och nätterna börjar bli lite mörka. Kanske i augusti då dom börjar bli som mörkblå sammet.

Midsommaren har varit väldigt bra så här långt. Ömsom sol och ömsom regn. För vår del har del inte gjort något då vi suttit i vårt uterum. Att höra smattret mot plasttaket är väldigt mysigt faktiskt och att samtidigt sitta och äta gott … ja då kan man inte klaga.

När jag varit ute i trädgården på morgnarna har jag förvånats över det ihållande surret från massor av humlor. Det har formligen exploderat på humlefronten och jag är så glad för det. Jag försöker ha mycket blommor som humlorna älskar för jag älskar att ha dom (humlorna alltså) i min trädgård.

Jag har knappt haft kameran framme men ett par humlebilder har det ändå blivit. Här ser man en som med beslutsamhet satt fart mot den blå veronikan …

Vingarna vibrerar likt en propeller på denna humla som njuter av den sista rosa jättevallmon …

Annars så är de pastellfärgade blommornas tid nu. Flera olika sorters nävor blommar, bland annat denna blåvitrandiga som är en av mina stora favoriter …

Och nu har också pionerna börjat blomma. Dom är så ljuvliga. Här syns en “rörig” bild på min favoritpion Sarah Bernhard som kamperar tillsammans med en kaskad av himmelsblå blågull och en sky av blekt rosa kolkwitzia (paradisbuske) …

Så med humlors surr och doftande pioner vill jag önska er alla en härlig fortsättning på midsommarhelgen. Ha det så bra, var ni än är och vad ni än gör!

Anita

Det har varit svårt att hinna med bloggandet senaste veckan. Men det vore väl attans om jag inte skulle få in ett inlägg. Det var ett tag sedan jag lade in en en trädgårdsrapport. Men i helgen så gick jag omkring i den tryckande värmen och konstaterade att det var … de lila blommornas tid.

Midsommarblomstren färgar just nu hela skogsbacken bakom vårt hus lila. En del har jag låtit sprida sig in i rabatten. Dels tycker jag dom är vackra, dels tycker jag om alla insekter som följer med dem …

Och så matchar de mina lila parkrhododendron …

En annan liten rosalila näva, som jag köpt vid något tillfälle, blommar också nu …

Och när alla vanliga syréner blommat ut, ja då är det dags för lilla syrénträdet Palibin …

Och slutligen … en fuchsia med mörklila kjol som jag köpte i lördags …

Annars kan jag meddela att det blivit kyligt igen. Ikväll när jag åkte hem från jobbet fick jag stänga jackan ordentligen och alldeles nyss kom ett rejält slagregn. Jag ska faktiskt ta och värma mig nu med en kopp te och ett par hårda mackor med stekt ägg.

Hoppas ni får en bra kväll …

Det är sagolikt varmt och solen skiner från en klarblå himmel. Jag botaniserade lite trädgården, det börjar bli hög tid för en ny trädgårdsrapport.

En himmelsblå phlox som jag köpt i England blommar nu för fullt …

En klematis (som jag glömt namnet på) klänger omkring i syrénhortensian …

Massor med trollius har jag i år. Det är alldeles gult i rabatten …

Och i gräsmattan blommar smultronen. Tänk när dom mognar …

Den enda rhododendron som börjat slå ut är “Fantastica” …

Och vinteriberisen, som jag fått av min käre bror och svägerska, har blommat länge med vita blommor som nu börjar anta rosa och lila nyanser …

Det är härligt med sommar. Och det är härligt med blommor. Snart kommer azaleasluttningen att stå i full blom. Troligen till nästa helg.

Hoppas att solen skiner hos er också!

Nu blommar hon igen. Jag blir lika glad varje år när jag ser de rosa knopparna. Men hon har bara två stänglar. Många blad kommer det men inte mycket blommor. De rosa kanske är kinkigare än de vita. Hon har precis slagit ut med några små klockor. Nu ska jag följa hennes vidare äventyr i den sköna månaden maj.

En liten trädgårdsrapport. Det har varit frost de två senaste nätterna. Allt i naturen som sprang fram så fort har liksom stannat upp ett slag … mitt i steget. Men ändå så går det fortare än vanligt.

Jag gick snabbt från bussen för det regnade. Tog en snabb sväng i trädgården för att se vad som hänt under dagen.

Dropparna låg på daggkåpans blad …

Trots regnet och det obefintliga ljuset var jag tvungen att föreviga den vackra gula svavelpionen. En av mina stora favoriter även om den blommar ut snabbare än vad vanliga pioner gör …

Våra äppelträd är normalt väldigt sena men några utslagna blommor börjar nu anas …

Så plötsligt visade sig solen under några skälvande minuter. Jag rusade ut och fotograferade grannens syrén som börjat blomma så smått. Det är väldigt tidigt för jag minns hur syrénerna brukade blomma den veckan som det var skolavslutning …