Snart kan man vinke farvel til passet. En gang for alle! Fra neste år får vi nemlig et nasjonalt ID-kort som er gyldig i hele Schengenområdet melder TV2. Er det en god løsning? I Sverige har man jo allerede dette.

Utformingen av kortet er ennå ikke klart, men det blir spennende å se hvordan det kan bli seende ut. Alltid spennende med ID-kort, vi har jo byggekort og får også kanskje id-kort for renholdsbransjen?

Hadde det ikke vært spennende om man i grunn hadde ét ID-kort for absolutt alt? Et kort med en chip som kunne fortelle om man hadde førerkort, lånenummer på bibliotek, bankort. Alt i ett eneste Id-kort! Fremtiden?

Vi åkte en sväng på gatan, till vårt “gamla” gäng, för att se hur de hade det. Det rullar på bra för dem, sen de fick arbets-ID-kort. Nu har inte polisen rätt att bete sig hur som helst mot dem vilket de uppskattar enormt. Sedan har deras livskvalité ökat drastiskt då de nu tjänar lite pengar varje dag så att de kan köpa mat samt att systemet är så fiffigt uppbyggt att hälften av de pengar de tjänar sätts in på banken direkt så de får en klumpsumma i slutet av varje månad, som en månadslön. Så de som är seriöst intresserade av att skaffa sig ett bättre liv har därmed en ypperlig chans att själv ta sig från gatan!

En av grabbarna berättade under vårt besök att han hade en kompis som är sjuk och skulle sedan förklara problemet. När han hade beskrivit det färdigt så var slutsatsen att “det låter som typ Ebola” eftersom det lät tämligen dramatiskt. När grabben sedan kom så visade det sig vara den klassiska hudinfektionen som mer eller mindre alla gatukillar någongång får.

Regeringen tar sig alltid lite i kragen året innan valet, för att ge ett gott intryck så att alla inser hur bra just de är. Det är knappast något unikt för Etiopien men just i detta fall så har det fått positiva konsekvenser för gatukillarna. 16 av “våra” grabbar fick erbjudande om att få arbets-ID-kort från stadsdelsmyndigheten, något som vi tiggde pengar till från Sverige och också fick, så förra veckan var allt byråkratiskt klart och grabbarna hade sina ID-kort och arbetsrockar.

Det har hittills gett väldigt positiva resultat då de dels får lite lugn och ro från poliserna då de kan visa upp att de faktiskt arbetar samt att flera av dem är fullt upptagna från morgon till sena eftermiddagen med att arbeta.

Så när vi besökte dem i kväll var det många som inte hade tid med oss eftersom de arbetade vilket är glädjande.

Något som ibland kan vara en börda är att vi börjar förstå alldeles för mycket amharinja. Man får helt enkelt väldigt mycket information. Första reaktionen när man träffar nya gatukillar är alltid att vara distansierad, eftersom vi har mer än många på våra axlar som det är. Men sen blir det alltid så att vi pratar med dem iallafall och då är det kört. Då kan man inte låta bli att engagera sig och bry sig.

Som tolvåringen idag, som berättade att han bott ett år på gatan och att det var det värsta året i hans liv. Sedan krokodiltårarna som rinner nedför kinderna när han ska försöka svara på om han skulle vilja flytta hem till sin familj igen. Känslan, att veta att han inte är välkommen men att han ändå så gärna skulle vilja ha en familj. Ett hem, lite lugn och ro. Men också hoppet, när han beskriver sin stora dröm att i framtiden bli läkare och få hjälpa andra människor. Och tittar en djupt i ögonen och förklarar med fast övertygelse att “ingenting är omöjligt”.

Världen är orättvis, människohänder är små och tillvaron tröstlös.

Men om en tolvårig gatukille tror på att ingenting är omöjligt. Då måste vi också tro det.

I veckan har advokaten varit till fängelset och fixat allt pappersjobb och varit till rätten och allt det där.

Och igår eftermiddag ringde han och meddelade att vår grabb, som imorgon suttit fängslad i 365 dagar, kliver ut ur fängelset.

Mellan 09 och 09.30.

I åtta månader har vi åkt till honom varje söndag (innan dess var vi sällan tillåtna att gå in där). I åtta månader har vi skumpat de två milen dit, stått och pratat två timmar och sedan skumpat de två milen tillbaka.

Det är helt otroligt att fatta att från och med imorgon slipper vi visa ID-kort, visiteras och visa upp allt vi har i väskorna för att träffa honom.

Vi har alltid drömt om den här tiden, och också tänkt hur lyxigt det blir när han kommer ut för då behöver vi inte åka till fängelset stup i kvarten.

Hur gick det?

Åt skogen naturligtvis, eftersom grabben som dödade Muhammed numera är förflyttad från ett fängelse två minuter från vårt kontor till… ja, precis.

Fängelset två mil bort.

Men imorgon är en riktigt bra dag hursomhelst.

Dette er en blogg om id-kortene for bygg og annleggsbransjen (byggekort) som det nå er pålagt at alle ansatte i bransjen skal bruke, også de som har et enkepltpersonforetak.

På denne bloggen om byggekort vil bli skrevet om regler/lover, nyheter, hvordan bestille og ellers alt som naturlig å skrive om.

För någon enstaka dag sen så fyllde jag 20 år. Från alla möjliga håll fick jag höra vad som förväntades av mig på den stora dagen. Dels skulle jag handla på systemet och börja headbanga febrilt i kassan och skrika HELL YEAH! när kassörskan frågade om ID-kort, sen skulle jag även supa så hårt att hjärnan till slut imploderade av för hög alkoholhalt i blodomloppet.För varje sak jag fick höra så kliade jag mig i huvudet och försökte få fram ett svagt skratt medan tankarna cirkulerade i huvudet;
“jag som bara hade tänkt röka vattenpipa och dricka kaffe ikväll”.  Sen fortsatte jag att fundera, under första tiden av mina tonår var målet att få köpa sprit på systemet, det var stort! Som mina vänner och jag tjatade om denna jävla butik. Detta gjorde att jag funderade vidare på hur mina tonår över lag hade varit, på dom som gått bort, dom som jag träffat på vägen, allt vi sagt, allt vi gjort, allt vi sagt att vi skulle göra men sket i, och så vidare.

Jag bet mig lite i underläppen och tänkte att allt tjat om systemet och allt dumpurjotrånande i alla dessa år ska inte ha varit förgäves. “Okej, jag köper väl en öl då. Bara för sakens skull“.  Jag puttrar in på bolaget i beiga tofflor, stora, pluffsiga shorts, myggbrillor, ruffsiga dreads och allmänt svettig. Jag hade bestämt mig för finöl och när jag väl kom fram till hyllorna så blev det svårt. Där stog mina kära vänner newcastle, guiness, hobgoblin och alla deras bekanta. Jag beslöt mig för att ha en mindre tillställning och bjöd ner hela gänget i varukorgen. Jag gick bort till kassörskan och betalade, inget headbangande. Men jag fick ett “grattis”. Jag log och tackade, betalade för mina småttingar och gick.

När jag gick där med den klirrande påsen så kom jag på att det faktiskt är skönt att kunna dra och köpa några öl utan att behöva be någon annan. När jag var 14-16 drack jag helvilt och ibland var det ett rejält never ending quest att få tag på skiten! Nu kan jag strutta in, punga ut och sen av med kapsylen och njuta, om jag känner för det.

Beträffande den obligatoriska röjfesten när man fyller 20 så känner jag mig för gammal för det. Jag har förstört mitt partyhumör med spendrups guld 7,5%, sofiero, Norrlands Guld och massa andra knasigheter. Andra Får hemskt gärna dricka ett dussin av dom på samma kväll och spy ner en kaktus eller 7, men jag dricker mig gärna hjärnfjantig med baktanken “åtminstone så drack jag snyggt. Tack newcastle, tack Guiness, tack bärnstensölen, tack som FAN hobgoblin” . Nu ska jag inte överdriva mitt åderbrock, nog fan kan jag bli störfull, men det vore synd att bli det på sån fin öl och varför dricka kittylitteröl när man kan dricka finare sorter? ett bra moment 22. Men fine, ge mig alkohol och jag kan bli packad, jag är inte omöjlig.
Men nog känner jag dom grå tinningarnas charm växa lite när jag tänker på alla fylleslag som varit, alla inbjudningar osv. Lite gammal är jag nog, faktiskt. För att dra tillbaka ryggskottet lite så kan jag känna att min 20′e födelsedag kändes lite som ett Level up. I’ve gained a level, I’ve got access!  jag kan loot’a bäst fan jag vill. +exp! Så lite glad är jag, mer är det inte.

Något som jag däremot aldrig kommer bli för gammal för är enorma butiker. Jag var på IKEA  vid Kungens kurva idag, vilket var ett mindre äventyr. Det är så stort att man blir förvirrad för mindre. Jag tycker om IKEA för där finns det små installationer, det känns som att man går in i någons kök, vardagsrum och liknande. Men det absolut bästa med det stället är barnavdelningen. Där finns det Alice i underlandet-liknande möbler. Hade dom varit lite större så hade det inte varit något snack om saken, då hade jag varit ägare till dom. Men tydligen är jag för gammal för små garderober med enorma handtag eller små stolar med feta hästben till fötter. vad vet jag?
Något mer som är roligt är att på varje våning så finns det som en liten nedgång till mitten av våningen. Har man en tung kundvagn så åker den jättefort nerför den där gången. Det pirrar lite i mig varje gång jag går i sådana, jag vet inte riktigt varför. Det känns så busigt att stå emot kundvagnen, eller varför inte hatscha ner i lite för snabb fart för att sedan snabbt stoppa med foten så man inte kör in i någon unge. Det är lika roligt att gå uppför gången då man måste trycka på kundvagnen lite extra, det känns lite som att man är för liten för allt. Lite barnkänsla över det hela.
Det som ändå är NÄST BÄST på hela IKEA, är när man är klar och ska gå ut. Själva utgången är snurrdörr. men det är inte en snurrdörr utan två på raken. Det känns så TV-spelsaktigt att gå igenom dom. Tänk om man fastnar?! då förlorar man ett liv och får börja om från början, för man kan inte quicksave’a. En liten adrenalinkick får jag varje gång jag går igenom dom. Jag tycker det är spännande, fruktansvärt spännande. Samtidigt har jag en liten “ååh vad jobbigt!”-känsla över utgången med. För tänk om något skulle hända? Då blir folk griniga och det tar tid och och och och och…
Men ibland ska man inte behöva orka bry sig om alla andra. Så jag tillät mig att vara överlycklig när jag gick ut från IKEA.
Nu är jag hemma i lilla huset igen och är nöjd över mina inköp. Det är kanske inte mycket för världen, men för mig betyder det en hel del. Allt är i rullning nu, snart är det dags. Nu ska jag däremot göra sådant som gamlingar kan göra ibland. jag ska sätta mig på verandan med en kall öl i handen, som jag själv köpt, och bara njuta. För sånt kan man göra när man är gammal. And that’s a good thing.

Har sovit hyfsat i natt så jag är nästan pigg. Blev dock lite irriterad på min svärmor i morse, som vanligt. Hon ringde nämligen och väckte hela familjen. Dottern och jag var först upp på den ilskna ringsignalen men det blev jag som svarade. När jag hörde tantens röst så slängde jag överf telefonen till maken i sängen. Jag har sagt upp bekantskapen med henne och vägrar att ens prata med henne. Ja, ja, vi kom upp i alla fall för efter sådant uppvaknande så är det svårt att somna om.

Vi har varit på banken med sonen och öppnat ett konto med tillhörande betal-/bankomatkort samt beställt ett ID-kort till honom. Handelsbanken bjuder på kostnaden för ID-kortet för ungdomar vilket vi utnyttjade.

På eftermiddagen ägnade jag mig åt lite trädgårdsarbete: knöt ner bladen på de utblommade påskliljorna och klippte min lilla buxbomshäck. Jag missade visst att göra det förra året så den hade blivit lite högre än vad jag vill ha den. Jag lyckades också med konststycket att slå i vänster tumme i stenkanten på rabatten, så imorgon kommer jag antagligen att vara helt blå under nageln om jag har otur. Vansinnigt öm är jag i alla fall.

Ikväll blir det Robinson och Eurovision Song Contest. Nu håller jag på att lyssna igenom bidragen för jag vet inte om jag kommer att kunna hålla mig vaken ikväll.

• Albanien: inget speciellt, men helt okej.
• Armenien: annorlunda mot all annan popmusik men bra
• Azerbaijan: Det svänger
• Bosnien Herzegovina: Tråkig
• Kroatien: Introt otroligt bekant, går över till vackert tråk och fortsätter så.
• Danmark: att Ronan Keating är inblandad i uppkomsten till låten hörs mycket väl.
• Estland: definitivt annorlunda, tyvärr inte på ett positivt sätt
• Finland: rappad disco, typ E-Type
• Frankrike: förnekar sig inte med sina dramatiska sångerskor och en ballad – tråkig
• Tyskland: Storbandslåt sjungen av en nisse med vaxat bröst och han är inte sexig
• Grekland: dunka-dunka-låt som är ganska tråkig, Grekland brukar ha bättre låtar
• Island: och där somnade jag
• Israel: en ballad som går på halvfart, tar aldrig tag i en
• Litauen: ämnet för låten är viktigt men låten är inte bra
• Malta: fin röst, låten laddar och laddar och laddar men kommer ingen vart
• Moldavien: glad låt, rytmisk och taktfast, kul
• Norge: Söt men totalt uttjatad låt som har gått varm i radion. Jag kräks snart på den.
• Portugal: och jag fortsätter sova i ren självbevarelsedrift
• Rumänien: sminktipsen måste ha fåtts av Charlotte Perelli, låten är dålig
• Ryssland: ????????????
• Spanien: bruden som sjunger ser konstig ut och låten? jag vet inte.
• Sverige: Malena – need I say more?
• Turkiet: rolig och bra låt
• Ukraina: ??????????????
• Storbrittanien: en vanlig ballad sjungen av en tjej som ser ut som Donna Summers dotter.

Detta är vad jag tycker efter att ha hört dem en gång i alla fall.

Update: And the winner is: NORGE! Grattis till dem. Nu kommer de väl köra den ännu mer på radion. Suck!

Ni som följt min blogg under flera år vet att en av de frågor som jag varit engagerad i och som återkommit är den om id-kort för personer som saknar svenskt medborgarskap. (Läs tidigare inlägg bla här, här, här och här)

Nu är det äntligen klart! Från och med juni i år så kan man alltså få id-kort som är giltigt i Sverige även när man saknar giltigt hemlandspass.

Det här är en fråga som drivits hårt från Örebro. Som väcktes via oss som var ledamöter i Vuxenutbildning- och arbetsmarknadsnämnden i Örebro förra mandatperioden. Då vi började driva frågan var detta moment22 okänt för de flesta runt om i landet.

Den tid som lagts ner på att jaga anvariga på departement, posten, myndigheter är omfattande. Och det känns bra att veta att jag, tillsammans med andra örebrokamrater, varit en viktig kugge i att få till en nödvändig förändring.

Hej allihop! Tänkte blogga lite snabbt under tiden jag har rast. Har en lång jobbdag idag, 11.30-20.00. Kan inte säga så mycket mer om den, mer än att det är rätt skönt att göra något produktivt ibland. men jag ser fram emot mitt egna jobb som inte är något vikariat.

Däremot ska jag ge mig själv en klapp på axeln för ärenden jag gjort på förmiddagen. I flera år har jag använt mitt pass som ID och det har varit rätt klumpigt att släpa med jämt. Både min familj och kompisar har tjatat på mig att skaffa ett ID-kort men jag har dragit ut på det. Men idag när jag gick förbi polisstationen så tyckte jag att nu var det dags. Så klart och betalt, om en vecka får jag mitt nationella ID-kort. Fördelen är att det fungerar som resehandling inom Schengen dessutom.

Får se vad som händer ikväll, blir nog att ta det lugnt. Kanske går något bra på tv. Eller har någon av er ett filmtips att bjuda på? Skulle behöva utvidga mina vanor till att se på annat än skräck, även om jag gärna tar emot tips i den genren också.

/Hanna

George har permanent uppehållstillstånd i Sverige. En vän i Ungern har skickat en julklapp till George. För att vara säker på att julklappen skulle komma fram så skickade vännen brevet med julklappen som rekommenderat brev. Det skulle han inte har gjort eftersom det visat sig näst intill omöjligt för George att hämta ut brevet. Anledningen är att George inte kan legitimera sig på utlämningsstället, eller snarare att utlämningsstället inte godkänner Georges pass som legitimation. Han har råkat fastna i kafka-land.

George har ett amerikanskt pass. Posten godkänner endast europeiska pass, med undantaget om man är i Sverige som turist. Så fort man har permanent uppehållstillstånd så slutar utomeuropeiska pass gälla som legitimation Tidigare kunde man få ett ID-kort hos Svensk Kassaservice men det har man slutat med. Banken kan utfärda ID-kort men då måste man ha varit kund i minst 6 månader. I ett desperat försök skrev man till skatteverket men där har man inget som helst ansvar för ID-kort förrän i juni.

Efter mycket om och men så lyckades George få Posten att göra ett undantag och godkänna hans amerikanska pass som legitimation. Problemet är bara att Postens utlämningsställe är en ICA-butik och där är man rädd för att få sin licens indragen om man inte följer reglerna så man vägrar ändå att lämna ut brevet. Nu har ICA-butiken dock skickat tillbaka brevet till en Postterminal så det kanske löser sig till slut.

– Det hela är en byråkratisk mardröm, säger George. Det påminner mig om Ungern under Sovjettiden innan jag flyttade 1956. Fast krånglade byråkratin där kunde man alltid lösa det med att ge en flaska vin. Det fungerar inte riktigt här.

Detta påminner om när jag bodde i Frankrike. När jag handlade med kort ville kassörskan se min legitimation så jag halade fram mitt körkort. Kassörskan frågar då om det är ett körkort eller ett ID-kort. “Körkort” svarar jag. “Då gäller det inte som ID-kort” säger kassörskan (om man har sett ett franskt körkort så förstår man varför då dessa bara är sladdriga papperslappar). “Men svenska körkort är även ID-kort” säger jag. “Är det ett ID-kort eller ett körkort?” frågar kassörskan. “Både och” svarar jag varpå kassörskan tittar ytterst misstänksamt på mig. Det löste sig dock efter ett tag då en säkerhetsvakt godkänt körkortet som ID-kort. Därefter svarade jag alltid att det var ett ID-kort om någon frågade eller såg till att ha med mig passet som back-up.

Traditio et Renovatio, Tomas Jonsson och Ann-Sofie Wågström skriver om samma sak.

Andra bloggar om legitimation, ID-kort, Kafka, Posten, Svensk Kassaservice

Intressant?

Har ni sett reportaget om mannen med utländsk nationalitet men permanent uppehållstillstånd i Sverige, som nekas svenskt ID-kort. Han får inte ens hämta ut en rekommenderad försändelse på Posten! Ett giltigt pass accepteras nämligen inte som legitimation!

Vad är det här? Allt prat om att vi välkomnar andra till oss, att vi ska ha ett mångkulturellt samhälle, att vi har ett öppet samhälle?

Tomma ord så länge man inte snabbt och bestående löser den här typen av problem, som ställer till så mycket bekymmer för enskilda människor!

Rappa på lite med  den saken, myndigheterna!

(Pyjamas? Klokka er fire på natta.)

Neste år kan alle norske statsborgere få det nye kortet.

Aftenposten | 8. august 2008

I løpet av neste år tar Norge i bruk et nytt nasjonalt ID-kort.

Selv om grensekontrollen er opphevet innenfor Schengen-området i Europa, er passet eneste godkjente legitimasjon for nordmenn i disse landene. Det nye kortet betyr enklere reising fordi nordmenn heretter ikke lenger trenger å ha med pass innenfor Schengen-området.

Det nasjonale ID-kortet vil være tilgjengelig for alle norske statsborgere.

Kortet vil få den samme funksjon som kortene de fleste EU-landene har innført og som gjelder som legitimasjon innenfor unionen.

Frivillig

Regjeringen vil fremme forslag overfor Stortinget om å innføre kortet i løpet av våren. Det legges vekt på at kortet skal være frivillig å skaffe seg, og det er meningen at det fortsatt skal være politiet som utsteder det – i likhet med passene.

- Vi regner med at det skal være mulig å skaffe seg kortet i løpet av høsten 2009 eller senest begynnelsen av 2010, sier avdelingsdirektør Knut Fosli i Justisdepartementet til Aftenposten.no.

«Kinderegg»

Kortene vil ha tre funksjoner: I tillegg til å være et rent nasjonalt ID-kort og elektronisk pass innenfor Schengen, vil det dessuten inneholde en såkalt elektronisk signatur som bekrefter innehaverens identitet ved elektronisk kommunikasjon.

Kortet skal inneholde foto og personopplysninger om innehaveren, dessuten skal biometriske opplysninger lagres i en egen brikke på kortet. Det vil konkret si at fingeravtrykk og ansiktsfoto blir lagret. Dette er de samme opplysningene som de nye norske passene skal inneholde.

Rabatt

Ifølge forslaget fra en arbeidsgruppe ledet av Justisdepartementet, skal kortet koste i overkant av 300 kroner å anskaffe seg for en voksen person. Det kan ifølge Fosli bli åpning for at folk som anskaffer seg både pass og ID-kort i samme operasjon vil få en samlerabatt.

Utformingen og størrelsen vil være den samme som et bankkort, og det vil derfor være mer hendig å håndtere enn dagens pass.

Kortet vil kun være gyldig som legitimasjon innenfor EU/EØS-området.

Ingen plikt

I departementet understreker man at innføringen av de nye ID-kortene ikke vil innebære noen plikt for den enkelte å inneha dette kortet.

- Vi legger avgjørende vekt på at anskaffelsen av et slikt kort skal være en frivillig sak. Det innebærer at den som fortsatt vil reise med passet som legitimasjon står helt fritt til fortsatt å gjøre det. Men det vil jo bli mer tungvint enn å bruke kortet, sier Fosli.

Av de nordiske land er det bare Sverige og Finland som har innført det nasjonale ID-kortet. Både Danmark og Island har imidlertid saken til vurdering.

Well, idag har jag, hör och häpna tagit mig in i vuxen livet. Jag har skaffat mig ett visa kort och internetbank. Dock är det ju inte så mycket pengar att sköta mer än mina 1050 som ramlar in varje månad. Sedan håller jag även på att skaffa mig ett ID-kort. Jag vet jag är sen och det är jätteonödigt eftersom jag förhoppningsvis snart kommer ta körkort. Men det är kanske inte alltid man vill ta med sig körkortet? Eller? Eh..

I alla fall.. Jag har inte särskilt het frisyr idag heller efter att jag duschat efter träningen. Curly it is.

Nu ska jag försöka skriva på min samhälls uppsats om fattigdom. Pest.

Puss

Förberedande upplysning om kontroll

Så där ja. Då är man i full gång – två teorilektioner hör till historien och mycket har jag lärt mig:

1. Efter att min teorilärare betonat ca 70 000 ggr att man måste ha ett giltigt ID-kort med sig vid teoriprov och uppkörning fick jag den briljanta idén att kolla mitt eget. Slutsats: Jag har gått omkring med ogiltig legitimation sedan augusti. Oops. Eftersom mitt pass också går ut snart och det kostar 400 kr styck att förnya dem drog jag slutsatsen att jag förnyar passet, eftersom jag förhoppningsvis snart har lappen istället – att fiska upp 400 extra bara för att jag får mer prestationsångest var det inte värt.

2. Panik. Det är ordet efter teorilektion nr 2. Vet ni att det finns tusen olika procedurer att tillämpa vid en helt vanlig start och ivägkörning? Ibland ska man göra så, ibland så…herregud…jag trodde det bara var att frikoppla, växla, starta och köra iväg. Likaså finns det en mängd förhållningssätt vid korsningar – i vilken ordning man ska frikoppla och växla ner…jösses! Är det fel att bara köra på känsla?

Jag har en till panikknapp: den ekonomiska, och meningen “det här tar tid att lära sig och kan ni öva på det hemma sparar ni många tusenlappar på ert körkort…” fick mig att flippa. *BAHHHHH* Jag gick uppenbarligen hem och smidde planer för att skaffa mig en handledare och en bil. Någon som ställer?

Men seriöst. Jag har jobbat på ganska bra i teoriboken tycker jag, ska sitta ett par timmar i helgen också. På tisdag har jag första körlektionen, som inte ska bokas av . Jag har också lovat mig själv att inte jämföra mig med de små 17-åriga “knowitalls” som redan övningskört i ett halvår och vill visa allt de kan.

Ibland är det bra att kunna legitimera sig. Och vid de flesta av dessa tillfällen är det en fördel att ha en legitimation som visar personnumret. Det gäller både bankkontor, butiker, videouthyrare… snart sagt alla blir misstänksamma om någon halar upp en utländsk legitimation, och banker brukar vägra att göra affärer med folk som inte kan visa att de faktiskt är bosatta i Sverige.

Var får man då tag på en svensk identitetshandling? Pass är bara för medborgare, och det nationella identitetskortet likaså. Svensk kassaservice ger inte ut ID-handlingar sedan ett halvår tillbaka. De flesta banker ger ut e-legitimationer, men bara Swedbank utfärdar ID-kort. Och då bara till sina kunder. Och kund i banken är man ju inte, för man har bara utländsk legitimation. Moment 22!

Utredning lär dock vara på gång.

De aller fleste av oss som har vært ute i verden og reist har pass. Det er det viktigeste dokumentet vi har med oss når vi er ute og reiser. Passet innholder dine personlige opplysninger: fylt navn, fødseldato, fødselsnummer, høyde, kjønn, fødselsted, o.s.v. Fram til i dag har passet kun besått av en papir bok, men nå er har alle nye pass en digital brikke inni seg. Denne brikken er bare første steg mot fylt digitale pass.

Men hvorfor har vi pass? Det er for å dokumenter din identitet og ditt norske statsborgerskap. Det er for å hindre uvedkommende å komme seg over visse landegrenser. Men det er ikke alle plasser man trenger pass. I Europa har vi Schengen-området. Her er det ikke behov for pass ved grensekontroller. 

På www.politi.no finner man alt info du trenger om pass. Så hva er det du må huske på når skal søke om pass? Her er et utdrag fra politiets hjemmesider  : 

Hva må jeg huske på når jeg skal søke om pass?

• Fyll ut søknadsblanketten for pass, som du finner på politistasjonen
• Ta med ett passbilde. Vær oppmerksom på at det stilles spesielle krav til disse bildene 
• Ha med gyldig legitimasjon
• Søker må ha norsk personnummer i Folkeregisteret
• Ha med eventuelle fullmakter hvis du skal søke om pass til barn
• Tidligere pass skal innleveres når det søkes om nytt pass
• Ha med penger til å betale for passet
• Alle som skal søke om pass må møte personlig