Jag har alltid känt att det är skitsvårt att umgås med personer som lever i en kvinnlig könsroll. Inte för att jag ogillar tjejer, utan för att jag aldrig har kunnat relatera till dem på ett sätt som jag har känt att jag har förväntats göra. Jag vet inte hur det är att leva i en kvinnlig könsroll, fast jag antar att jag har gjort det själv. För mig var det så mycket jag aldrig förstod, och som jag sedan gav upp att försöka förstå när jag väl bestämt mig för att försöka få en könskorrigering.

Jag har alltid haft svårt att förstå människor i allmänhet och tjejer i synnerhet, men ändå har jag knappt pratat med några personer jag uppfattat som kukfödda på hela kvällen. Istället har det varit personer jag uppfattat som fittfödda, och det har fungerat över förväntan. Kanske är det mitt nyvunna självförtroende, men jag tror minst lika mycket att det kan ha att göra med att jag inte längre känner det där tvånget att hela tiden slå ifrån mig när folk förväntar sig att man ska ha vissa erfarenheter, insikter och kunskaper – eftersom de förväntningarna har minskat drastiskt.

Även om jag inte passerar som kille vare sig till utseende eller på rösten så är det i alla fall en påminnelse för folk som känner mig. Min boendestödjare som en gång i våras i förbifarten frågade mig om jag brukade handla i en affär som säljer damunderkläder – och sedan bad om ursäkt för det i tio minuter när hon kom på vad hon sagt – skulle förmodligen inte göra ett sånt misstag idag. Jag har glidit över i facket “mittemellan” i den könsnormativa världen, och det är en lättnad i sig – och det är i sin tur något som bara bygger på min självkänsla mer och mer.

Jag kan alltså tillochmed prata med människor, och ännu mer tillochmed prata med människor i en kvinnlig könsroll utan att känna något slags behov av att markera att jag inte är en av dem. Min gamla taktik att vara så konstig att ingen könar mig som kvinna var inte tillräckligt effektiv för att hålla könsparanoian i schack. Konstig är jag fortfarande – och synd vore väl annars – men vad det än är som har förändrats så fungerar det. All del energi som jag lagt ner på att driva mig själv in i onda cirklar pushar mig idag framåt i goda cirklar.

Läs även andra bloggares åsikter om kön, könskorrigering, transsexualism, puberteten, självkänsla, psykologi, hormoner, testosteron, självbild, könsidentitet, könsroller, självförtroende, genus, identitet, målbrottet

FANTASTISK, Malene. Det er sådan her, jeg kan lide dig. Viljestærk. Stræbende! (Du tog altid ét skridt mere på banen, end dine ben kunne klare; du lagde al den kraft i slagene, du overhovedet havde. Du beherskede ketsjeren til fulde, styrede fjerbolden i den retning, du ønskede.) Du havde overblik, Malene – du havde kontrol (har du savnet dét, hva’?). Du fik en udholdenhed og styrke, hverken du eller jeg anede, at du havde. Du har den! Så kom dog. Er du en taber?

Ja, i dag havde vi sør’me forelæsning.. Af Mette Nielsen, om det israelske undervisningssystem og identitetsskabelse/forståelse..

Det var en ret interessant forelæsning.. Så interessant at jeg fik skrevet FIRE siders notater.. I HÅNDEN! Noget jeg ikke plejer at gøre, men desto mere ros til Mette for at skabe interesse:o)..

Hvis jeg kort skal redegøre for forelæsningen, så tog hun udgangspunkt i diverse teorier af primært Chantal Mouffe (som kommer til Kbh og holder foredrag om demokrati) og Gur-Ze’ev, samt i tre skolesystemer der eksisterer i periferien i Israel: Hand and Hand, Kedmah og Keshet, som tager hver sit udgangspunkt, men alle arbejder med en forståelse af “den anden”..

Hvad der er interessant ved dette emne, er den kamp i Israel, der er for at skabe en identitetsforståelse.. Israel er, trods sin jødiske identitet, et meget splittet samfund, når det kommer til hvordan man skal identificere sig selv.. Én ting er, at man opfatter sig som israeler, men hvad vil det sige at være israeler? Og vil man overhovedet opfatte sig som israeler (ifølge Louers bog “To Be An Arab In Israel” opfatter majoriteten af arabere sig ikke som israelere, men som palæstinensere)? Og hvis man opfatter sig som israeler, hvad så? Er man enig i statens egen karakteristik som værende jødisk? Her tænker jeg på kontrasten mellem det sekulære og det religiøse Israel.. Eller for at tage et andet omdrejningspunkt, opfatter man sig som zionist eller ikke?

Megen af denne kamp ligger på tre områder: Sprog, historie og geografi..

Den historiske kamp ses i opgøret mellem de “gamle” og de “nye” historikere, hvor Ilan Pappé og Benny Morris er blandt sværvægterne hos de nye (omend de hver især er meget uenige med hinanden).. Hvordan skal man udlægge Israels historie, fra skabelsen frem til i dag.. Og går man lidt dybere, så er der de enkelte gruppers egen historie i dette forløb..

Hvad angår geografien, så er det primært i forhold til grænser, og opfattelsen af palæstinenserne og Jordan (som værende det palæstinensiske land)..

Sproget er den tredje del af det.. Israel har to officielle sprog, hebraisk og arabisk.. I hvert fald på papiret.. Sandheden er, at de fleste jøder ikke lærer arabisk og hvis de gør, er det på et meget lavt niveau.. Omvendt lærer araberne ikke et et særlig godt hebraisk, hvilket skaber problemer for dem senere, især hvis de vil læse på universitetet, hvor hebraisk på et ordentligt niveau er påkrævet..

Mettes fokus var rettet på, hvordan dette kommer til udtryk i det israelske skolesystem.. Selve systemet er – overordnet – delt op i tre: Den jødiske sektor, den arabiske sektor og en uafhængig sektor.. Den jødiske sektor er så igen delt op i en sekulær og en religiøs sektor, mens den arabiske sektor ikke har en lignende opdeling, omend der tages lidt hensyn til drusere og beduiner.. Men de palæstinensiske arabere har samme udgangspunkt, uanset om de opfatter sig selv som muslimer, kristne eller ateister..

Den uafhængige sektor består primært af ultra-ortodokse skoler, nogle kristne og nogle waqf-skoler (muslimske skoler)..

De jødiske skoler (eller hebraiske) underviser på hebraisk, de arabiske på arabiske og de ultra-ortodokse på hebraisk eller yiddisch..

Og her opstår en af problematikkerne.. Hvordan kan tre grupper, hvis vi deler Israel op i israelske jøder (jøder der definerer sig som israelere først), arabere og religiøse jøder (jøder der definerer sig som jøder først og måske endda er anti-zionistiske), samarbejde om at skabe et stabilt samfund? Svaret er nok, at det kan de ikke..

En løsning på dette problem, kunne være undervisningssystemet som de tre Mette fortalte os om.. De har, som sagt, hvert deres udgangspunkt eller fokuspunkt, hvor Hand and Hand fokuserer på den israelsk-palæstinensiske kløft, Kedmah fokuserer på kløften mellem Azhkenasim (vestlige jøder) og Mizrahim (orientalske/arabiske jøder), og Keshet på kløften mellem de sekulære og de religiøse..

Hand and Hand er, umiddelbart, det jeg finder mest interessant, af flere grunde:

1. En af mine undervisere er involveret i projektet:o)
2. Det er det største og mest omfattende af de tre
3. Det er umiddelbart den største kløft på nuværende tidspunkt

Hand and Hand åbnede den første skole i Jerusalem i 1997, men har i dag fire skole, fra vuggestue op til 9.klasses niveau, med 900 elever fordelt på de fire skole (i skoleåret 2007-08)..

Deres vision er 100% ligestilling, med lige mange arabiske og jødiske elever, lærere og andre ansatte.. Der bliver undervist både på arabisk og hebraisk i timerne, hvilket involverer to lærere.. De har højtidligheder for både Yom Ha’Atzmaut (nationaldagen) og al-Naqba (arabisk for “katastrofen”, de arabiske landes nederlag til israelerne i ‘48), hvor det er frivilligt at deltage i begge..

De to andre undervisningssystemer har noget lignende, bare i forhold til henholdsvis azhkenasim/mizrahim og sekulære/religiøse..

Nuvel, hele idéen er, at man skal lære at forstå hinanden og kunne leve sammen som forskellige grupper.. Men kan det lade sig gøre? Gur-Ze’ev er uenig, da man ikke kan fastlåse en forståelse, uden at skabe eller bibeholde konflikter.. Ved at forstå den anden, forstår man sig selv, kan man sige:o).. Som det blev fremlagt, er alt i konstant opbrud, man definerer sig selv i forholdet til hinanden og hvis man forsøger at fastlåse identiteter, vil der opstå konflikter.. Man kan tage udgangspunkt i Hegels tese-antitese-syntese.. Man har en idé, den bliver der reageret imod og produktet af disse to – idé og modidé – vil skabe en ny idé.. Denne idé vil der så, sidenhen, blive reageret imod og de to finder sammen i endnu en nyere idé, som så igen.. Ja:o)..

Det er det samme med opfattelser af én selv eller af gruppen..

Denne problemstilling er meget fremherskende i Israel og – i mine øjne – utrolig spændende.. Personligt er jeg uenig i at man skal forsøge at skabe et land, der består af minoriteter med lige meget ret (hvilket vel er resultatet af de ovennævnte systemers filosofier), da der altid vil være nogle grupper, som føler sig behandlet dårligere end andre (en oplevet virkelighed, der ikke nødvendigvis behøver at stemme overens med den faktiske virkelighed).. I stedet bør man tage udgangspunkt i staten selv og skabe en identitetsforståelse ud fra den.. I stedet for at have et samfund med mange primærgrupper, skal man have et samfund med én primærgrupper og mange sekundærgrupper..

Det er også en af grundene til, at jeg er imod at kalde israelske arabere for palæstinensere.. “Palæstinenser” er blevet en national størrelse, som står overfor “israeler”*.. Er man israeler, så er man israeler og bør tage udgangspunkt i dette.. Omvendt skal dette også accepteres af alle parter, man bør ikke skabe tvivl om andres israelske identitet, men tage udgangspunkt i det fællesskab man har som “israelere”.. Dette betyder, naturligvis, ikke at man skal opgive alle andre former for selvopfattelse, som f.eks. det at være jøde, muslim eller kristen.. Ej heller baggrund, om man har arabisk eller jødisk baggrund, én ting er national tilhørsforhold, en anden kulturel eller etnisk tilhørsforhold..

* Det er også interessant at se, at man i vid udstrækning definerer sig i forhold til den anden her.. Palæstinensere har det til fælles, at de er imod Israel.. Man står sammen i kampen mod Israels “undertrykkelse”.. Men derfra og så til at være en egentlig ensartet størrelse, er der – i mine øjne – et godt stykke vej.. Der er nogle kontraster der skal overvindes, som f.eks. Fatah/Hamas (og dem der ikke tilhører disse to), Gaza/Vestbredden, muslim/kristen og så videre..

Mja, bare et par refleksioner oven på dagens forelæsning:o).. Kom endelig med kommentarer, men hold det i en sober tone..

Mvh

Har homosexuella inte alltid funnits? Därom tvista essentialister och konstruktivister. Själv anser jag att en homosexuell läggning har funnits under mycket lång tid men att en homosexuell identitet inte har funnits så länge. (David Halperin talar om “one hundred years of homosexuality”). Fram till en viss tidpunkt tänkte man inte på homosexuella som en grupp personer som var sådana utan på homosexuella handlingar, som kunde utföras av alla (mer eller mindre). Vi är i vilket fall numera vana att tänka på varandra i termer av sexuella identiteter: vi är alla antingen homo-, bi- eller heterosexuella. Men är dessa rigida kategoriseringar att välkomna, eller är de mest problematiska? Edmund White lutar åt den senare uppfattningen, åtminstone från homosexuellas perspektiv. I City Boy (s. 184–185) skriver han:

Before they [gay people] were “liberated” and given an “identity,” they were everywhere and nowhere. As long as the word homosexual was never pronounced, many boys and men slipped across the border of convention and had homosexueal flings and then hurried guiltily back into heterosexuality under cover of obscurity and anonymity. The past saw many more casual experiments in same-sex love than later, when the category was finally clearly labeled and surrounded with the barbed wire of notoriety. It became easier in certain milieus to come out, but at the same time the stakes were higher … In places like contemporary Greece fewer and fewer men and boys were willing to have sex with another male. Only the highly motivated made it across the barbed-wire fence. I sometimes regret the invention of the category “gay.”

Jag förstår hans poäng. Skapandet av kategorin skapade skarpa gränser, förutom att den också användes för att sjukdomsförklara. Samtidigt har den möjliggjort en befrielse av dem som genuint är homosexuella, så att de kan leva sina liv som alla andra, numera också med samma lagliga rättig- och skyldigheter. Visst kunde en person med homosexuell läggning lättare ha sex med “heterosexuella” tidigare, men han kunde inte så lätt bo ihop med en annan man och erkännas som del av ett par och gifta sig och skaffa barn, som nu. Så jag ser nog trots allt den homosexuella identiteten som huvudsakligen fördelaktig, även om den enligt min smak inte får ta överhanden. Den är en del av ett mångfasetterat liv. Att få människor att inte se gränserna mellan de olika identiteterna som så skarpa kan jag förvisso se som önskvärt, men kanske kan det ske utan att kategorierna som sådana överges?

Jag har aldrig gillat det här med framgångsteologi och har därför många gånger ryst till när jag hört uttrycket JHWH Jireh, eller “Jehova Jaayrah” som amerikanerna brukar uttala det.

Men för att jag haft svårt för det, eller att det utnyttjats i själviska syften, gör ju inte att detta Guds namn är mindre sant.

Vad jag vet så myntades uttrycket av Abraham när han var på väg att slakta Isak, men Gud FÖRSOG med en bagge att slakta istället (+ att Gud inte tycker om människooffer!). Det kan också ses som ett löfte att Gud kommer att förse en väg till sig själv genom syndernas förlåtelse genom Jesus.

Jag ville bara lämna en liten “praise report” om det jag sa om pengar. Gud är så god!!! 

Saxat från ett mail: 

“Jag såg ikväll på mitt konto att det fanns en insättning från “Sara M”…  Jag vet knappt hur jag skall sätta ord på detta. Jag är verkligen tacksam för pengarna i sig, men det som berörde mig mest var vilket datum de kom in. Jag var med och ledde lovsång på Oasdagarna i Rättvik i veckan. I onsdags, den 18:e, höll Hedemora prästen Gunnar Hellerby ett kollekttal som utmanade mig mycket. Han sa bland annat att vi inte kan ge så mycket att vi inte har det vi behöver men att vi kan snåla oss fattiga. Jag insåg att detta är vad som har hänt mig på senaste – jag har snålat istället för att ge i rädsla för att inte ha till det jag behöver. Han sa också att om vi ger Gud vår plånbok så får vi Hans, och Hans är mycket större! Det gjorde att jag kvällen efter lovade att ge en gåva till Oasrörelsen, trots att jag knappt visste om jag hade dem eller inte, men jag upplevde att det skulle gå bra, på något sätt! Så sent som idag tänkte jag på det och proklamerade för mig själv att “We can’t outgive God!”

Att då hitta en gåva på 100 kr mer än det jag lovat till Oas på mitt konto är så stort att jag nästan inte har ord för det! Gud bevisar sin trofasthet för lilla mej!! Åh! Jag är så tacksam!”

Sedan dess har jag på bara några dagar fått två till gåvor som har gjort att jag storligen har kunnat betala av på den skuld jag haft upp sedan sommarens Mission Adventures. Det känns nästan otroligt. Självklart är pengarna kul, men inte en bråkdel så uppmuntrande som vad det säger om vem Gud är och vad som händer om vi lever efter Hans principer! (2 Kor 9 “Gud förmår ge er allt gott i överflöd, så att ni alltid har allt vad ni behöver och själva kan ge i överflöd till varje gott ändamål.”)

Hoppas att detta blir ett vittnesbörd för dig också! Vår Gud är Herren vår försörjare, och han pratar med oss! Vi får vara Hans barn och Hans tjänare och Hans vänner!

Allt gott!

Den 18 november arrangerades en konferens om bibliotekets varumärke i Stockholm. Jag var inbjuden som talare, så jag passade på att göra verklighet av min idé att använda läsarkommentarer som imageundersökning. När Linnéstadens bibliotek i Göteborg var nedläggningshotat i höstas kom det in över 200 läsarkommentarer till Göteborgs-Posten. Jag gick igenom alla kommentarer, och plockade ut de ord som folk använde när de beskrev biblioteket. Sen “körde ” jag orden i wordle, och fick ett fint litet ordmoln som såg ut så här:  Jag kunde inte låta bli att göra samma sak med 10 inlägg på Biblist, som diskuterade bibliotek. Det blev så här:

Är detta månne bibliotekets image och identitet?

/Viveca

Många som gör en könskorrigering vill helst gömma eller glömma det liv de hade innan, för att det är för jobbigt att tänka på. De flesta är på något sätt tvungna att förhålla sig till det ändå, och för en del är det helt enkelt omöjligt att komma undan. Chaz Bono är en av dem. Chaz mamma heter nämligen Cher, och pappa Sonny Bono, och han har levt i strålkastarljuset hela livet. För fjorton år sedan kom han ut som lesbisk, och i somras som transman.

I en intervju i Good Morning America berättar han om hur han kom till insikt om att han var kille: Precis som många andra transkillar kände han sig rätt hemma i lesbiska kretsar, men samtidigt inte.

“-När jag var tretton-fjorton var jag rätt säker på att jag drogs till tjejer. Så: Jag föll för tjejer, jag är en tjej, så jag antar att jag är lesbisk.

- Men det är det enkla svaret, eller hur? För vilket kön man dras till…

- Vilket kön man dras till har inget att göra med ens könsidentitet. Många tycker att det är väldigt förvirrande, men det är två helt olika saker. Det ena är hur du ser på dig själv och vem du känner dig som, och det andra är vilka du dras till”

Det är en riktigt bra intervju. Jag är grymt imponerad av reportern som lyckas hantera frågan på ett respektfullt sätt, utan alltför tydlig freakshow-stämpel – och ännu mer av Chaz, som ger bra svar.

Chaz Bono i GMA på Youtube

Nej, han är inte rädd längre. Han var det förut, men nu lever han det liv han alltid drömt om. Nej, han tycker inte att hans könskorrigering går att se som ett politiskt ställningstagande. Han har kämpat hårt för det, men om han är öppen med det kan han bana väg för andra. Han är fortfarande HBT-aktivist, men nu lutar han mer åt T än åt H.

Och så det som redan blivit något slags bevingat uttryck, som jag i och för sig inte är helt säker på om jag själv skriver under på:

“Gender is between your ears, not between your legs”

Könet sitter mellan öronen, inte mellan benen.

För Chaz är det en könskorrigering, men för omvärlden är det ett könsbyte. Människor som vant sig vid att tänka på honom som “hon” och [tjejnamn] och “lesbisk” får nu lära om och tänka “han”, “Chaz” och “heterosexuell”. Då är det såklart lättare för de som inte sorterar människor så mycket, utan bara behöver komma ihåg hans namnbyte.

Jag beundrar Chaz för att han vågar vara sig själv, och för att han inte – som vissa andra kända personer som det skvallras om – flyr undan och gömmer sig någonstans. Jag är säker på att Chaz inte kommer att ångra sin transition – och jag hoppas att han inte kommer att ångra att han valde att göra det offentligt.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Chaz Bono, Cher, Sonny Bono, kändisar, HBTQ, transsexualism, könskorrigering, könsbyte, transpersoner, media, Hollywood, tv, Good Morning America, kön, genus, könsidentitet, intervjuer, transkillar, läggning, homosexualitet, heterosexualitet, förvirring, identitet, känslor, rädsla

Hun er gået tilbage til selvskade, fortalte hun mig. Og uden antydningen af en reaktion svarede jeg:  “Dét kan jeg altså ikke hjælpe dig med”. Hvorfor sagde jeg dog dét? Er det, fordi jeg har erkendt, jeg ikke kan tage hele verden på mine skuldre? Eller fordi jeg har nok i mig selv? Fordi jeg selv er svag, og ikke har styrken til at hjælpe hende? Fordi jeg ikke indeholder hjertevarmen til at ville hjælpe hende – til at gide hjælpe hende? Fordi jeg er et egoistisk, kynisk møgsvin?

Hvorfor gør jeg ting, jeg ikke aner, hvorfor jeg gør? Hvorfor kan jeg ikke objektivt forklare mig selv? Hvorfor kan jeg ikke finde frem til motiverne og bevæggrundene for mine egne handlinger? Hvad er det, der styrer mig? Mit intellekt? Mit begær? Min paranoia? Min kroniske frygt for, jeg ikke lever op til, hvad jeg skal?  Mine forvrængede idéer om mig selv? Mine forældede illusioner? Mit behov for at leve – mit ønske om at overleve – min vilje til at holde mig selv i live?

Jeg bliver sindssyg af de uoverskueligt mange spørgsmålstegn. Uoverskueligt mange spørgsmål. Uoverskueligt mange ubesvarede spørgsmål.

Jeg ser gennem mennesker. I gennem din facade – helt ind til den nøgne dig. Jeg kan virke fraværende, men jeg er opmærksom. Jeg lægger mærke til dig og sidder og stirrer på dig, selvom du ikke selv ser det. Mit blik følger dig som en falk, der svæver over marken og våger over sit bytte . Mine øjne noterer enhver bevægelse, hver enkelt reaktion – registrerer den mindste muskelsammentrækning i dit ansigt – det svageste spil i dine øjne, hvad end det er et glimt at glæde, en blotlagt smerte eller en bange flakken.

Jeg tror, jeg kan gennemskue dig. Jeg tror, jeg kan afdække, hvad du end forsøger at skjule. Jeg tror på, jeg kan grave de mørkeste sandheder frem om dig, og du skal vide, jeg blotlægger dig – vid, at jeg følger dine spor, jeg forfølger DIG, jeg røber dig, jeg afslører dig, som et rovdyr jager jeg dig og flår huden af dig.

…Nej. Dét gør jeg selvfølgelig ikke, for jeg er sød og artig og ganske påpasselig. I kan stole på mig – jeg lover at tie stille. Jeg lænker mig til væggen og nøjes med passivt at betragte jer, jeg stirrer på jer, GLOR på jer, ganske tavs som denne grav, vi ligger i.

Häromdagen tog jag bort alla kategorier och flikar som hade med JB att göra eftersom jag kände mig tvungen till det av några skäl. I går fick jag nya besked som gör att jag känner mig tvungen att tänka om igen. Det är inte alldeles enkelt och det finns fler än mig jag måste ta hänsyn till och tänka på. Men det senaste beskedet gör att jag nu känner mig tvungen att skriva i alla fall. Jag tänker som så att om jag är öppen med det så sitter jag mer säkert, det är lättare att ge sig på en anonym människa än en som är publik. Flikar och kategorier kommer fortsätta vara borta och dessa inlägg kommer att blandas med alla andra dock.

Det är som mitt liv är uppdelat i två delar, dels den vanliga delen där man har sina vardagliga bekymmer som att man glömt att posta ett viktigt brev eller inte har städat garderoben på en evighet, det kan vara nog så stressande, för att inte tala om vad fan man ska göra för mat varje dag. Sen har jag den där delen som jag gärna hade varit utan som är stressande på en helt annan nivå, JB-delen. Där jag måste tänka, klura, och tänka igen för att komma på bästa sättet att ligga steget före, överlista och skydda. Nu är JB-delen en stor stressfaktor och den börjar närma sig finalen nu, och vi måste tänka framåt.

Ska jag gå emot mig själv helt och bli anonym och försvinna, trots att jag hatar att någon ska behöva göra det, eller ska jag chansa att det inte händer något? Nu är det ju inte bara jag som drabbas utan det finns andra omkring mig som kan göra det och då kan jag inte längre hålla på mina principer och tjura på som jag alltid gör, det är det inte värt. Men är jag beredd på att packa ihop och dra iväg, bryta med allt och alla och inte ens behålla mitt eget jävla namn? Hade jag varit ensam så hade jag inte gjort det, no way, men jag skulle förstås aldrig förlåta mig själv om någon annan drabbades av min tjurighet.

Jag är riktigt kluven nu, jag vet att sambon hakar på oavsett hur vi bestämmer, men det är ett helt liv och ens identitet som det handlar om och jag skulle bara vilja ställa mig inför hela Sverige och fråga vad i helvete det är för fel när folk ens måste fundera på sånt här. Vad är det för fel på det här landet när vanligt hederligt folk ens ska behöva tänka tanken att “försvinna” för att staten inte kan hålla icke-mänskliga figurer borta? Det känns rätt hopplöst, det spelar ingen roll hur galet allt är, hur tydliga och reella hot som finns och hur mycket man kan bevisa det, så sitter varenda myndighet och gapar som fågelholkar eller mumlar i skägget, inte en jävel vare sig reagerar eller agerar. Jag ska klura vidare tillsammans med sambon, jag är hatobjekt nummer 1 och lär vara den första måltavlan, jag måste ta det på allvar, men fan så frustrerad jag känner mig, förbannad och trött, detta bara mal i skallen nu när det börjar bli alltför aktuellt, och jag förmodar att bloggen blir full av funderingar nu …….. Godmorgon förresten!

“For it is often the way we look at other people that imprisons them within their own narrowest allegiances. And it is also the way we look at them that may set them free.”
A. Maalouf

One year.

Yes, after one year I realized that a song I’d been listening to because of its lyrics, was inspired by a book of Amin Maalouf since it’s using the title for that (“Identitet som dreper”). I found the translation of the lyrics on Stian’s blog, and I’m reposting his translation now with the song itself. It’s a rap song of a half Norwegian-half Indian and a half Norwegian-half Egyptian duo from Norway. I feel so ashamed by writing half this and half that, especially because I started to read Maalouf’s book. The book is “In the Name of Identity: Violence and the Need to Belong” and it tells about our horrible, orthodox habit of categorizing people by one or two characteristic feature – even if the self-definition of people, their identity is much more of a complex thing.

I never believed that one can be sure of anything in this world, I never believed things are given, evident or we have something innate in us, because why should we?

I just can’t imagine.

We determine who we are by what we look like. And when we look in the mirrors like this, we ask ourself a question: Who am I? Wo am I on this jurney called life? Who am I? I hope, that you haven’t bought into the idea that you are what you look like, or your worth is determined by what your outwards appearance looks like. Or about what you do.

I hope, that you figured out by now, that if you lived you life that way, you would constibly be looking at you self, and be thinking “I am not good enough. I’m not tall enough. I’m not buff enough. I’m not pretty enough, I am not beautiful enough. I’m not anybody.”

Er både svart og hvit, er både glad og trist, er både fattig og rik, en dåre valkemist
Is both black and white, is both happy and sad, is both poor and rich, a fool valkemist

Er både ja til slå tilbake, og pasifist og. Du tror du kjenner meg, for du kanskje visste at jeg er både svart og hvitt, jeg er både glad og trist, jeg er både fattig og rik, en dåre valkemist. Er både ja til slå tilbake, og pasifist og. Du tror du kjenner meg, for du kanskje visste at:

Is both yes to hit back, and pacifist, and. You think you know, because maybe you knew that I am both black and white, I am both happy and sad, I am both poor and rich, a fool valkemist. Is both yes to hit back, and pacifist, and. You think you know me, because maybe you knew that:

han er halv norsk, han er halvt egypter
Han går på fester, han er alltid nykter
Han bor hos faren sin, han bor hos mamma
Han spiser brunost, falefel og shawarma

he is half Norwegian, he is half Egyptian
he goes to parties, he is always sober
he lives with his father, he lives with mum
he eats goatcheese, falafel and shawarma

Han bor i åsen, (Hei) han bor i blokk, (men)
han kan arabisk, han snakker norsk
Men han er brun, hei please; han er hvit!
Han feirer jul, det er høytid når det er hit

He lives in the hill, (hi) he lives in a high-rise, (but)
he speaks Arabic, he speaks Norwegian
but he is brown, hey please, he is white!
he celebrates Christmas, it’s holiday when it’s Eid

men han er rik, kom igjen a; han er fattig!
Hei, han er hvit, nei, se på’n; han er svarting!
han ser fordeler, og han ser ulemper
Han er hva du sier, han veit hva du tenker
Og her hjemme, kaller de han utlending
og der borte, kaller de han utlending

but he is rich, now come on, he is poor!
Hey, no he is white, no, look at him, he’s a nigger!
he sees advantages, and he sees disadvantages
he is what you say, he knows what you think
and here at home, they call him foreigner
and over there, they call him foreigner

Men vi er enig om at vi blir fresh selv om identitet lett dreper med en strek mellom.
But we agree that we become fresh, even if identity can easily kill by drawing a line between.

translated by Stian

P.s.: if you know where the first “verse” is quoted from, who is speaking, don’t hesitate to write me. Thanks.

I Sverige är det fint att vara “osvensk”

Den svenska historikern Herman Lindqvist har genom sin ovan länkade artikel ställt två viktiga frågor:

Vad är det att vara svensk?

Vilka är de svenska värderingarna?

Dessa frågor kan enkelt kopplas till min tidigare artikel “Svensk kultur: existerar den?”

För att Sverige ska som ett land kunna överleva framtiden, så måste dessa frågor besvaras. Hur ska invandrare kunna integreras i ett land som saknar identitet? Det är fullt naturligt att människor strävar efter att finna en egen identitet, och det vore väl orimligt att tvinga människor att göra sig av med sin? Eller det kanske bara är den infödda svenska identiteten som måste förtryckas… nja, det är en underlig paradox som det svenska folket har ställts inför.

De svenska politikerna och vänstersympatiska massmedierna svartmålar det svenska. Precis som Herman Lindqvist förklarar, en kultur av “svenskförnekande” har över decennierna dragit över Sverige. Denna anti-kultur kan rättfärdigt anses som den nya svenska “kulturen”, om det nu är det rätta ordet.

Men vilka är egentligen de svenska värderingarna? Historiskt sett är det kristna värderingar som gäller. Sverige förenades under medeltiden som ett kristet land. Vänstern har dock lyckats göra sig av med dessa värderingar, och Sverige kan knappast kalla sig själv för ett kristet land. (Även svenska kyrkan verkar ha förtappat sin kristna grund: Äntligen – ja till homoäktenskap) Men dessa kristna värderingar som funnits sedan innan Sverige existerat som land verkar nu allmänt vara döda. Kulturradikalerna har förintat Sveriges kristna arv och värderingar, och med dessa verkar den svenska identiteten ha glömts bort också.

I kölvattnet av de kristna värderingars förtappelse har en mångkulturell hyperrelativism tagit över. Denna relativism utgör i praktiken inga värderingar alls, precis på samma sätt som mångkultur ej heller utgör mångkulturen en kultur. Sverige håller på att förloras. Utan någon kultur, identitet eller värderingar finns det knappast något att ta ställning för. Det är därför enkelt att förstå att vissa människor då vill adoptera en “europeisk” identitet, i brist på en egen. Denna “europeiska” identitet förenklar processen att förvandla Sverige till en provins i ett Europas Socialistiska Rådsrepubliker.

Ska ett demokratiskt benäget Sverige med rikt kulturarv, värderingar och klar identitet återhämtas? Eller kommer Sverige förgås i en totalitär europeisk superstat? Svaret på denna fråga verkar vara hopplöst bunden till svaren på frågorna:

Vad är det att vara svensk?

Vilka är de svenska värderingarna?

[Skrevet i 7. klasse]

“Kære Daniel James Williams.

Jeg synes du skal vide, hvor meget du har betydet for mig; hvor meget du betyder, og hvor meget du altid vil betyde.

Du kom ind i 4.; min klasse. I starten var du bare helt vildt upopulær, fordi du havde noget af et sindssygt temperament. Du kom altid op at slåsse med Christian J, som havde en endnu mere syg tankegang. Jeg håbede altid på, at du engang ville slå knoppen af ham, for det havde han sgu brug for, dén knægt. Men Daniel, når du havde fået et af dine sindssyge anfald og var gået fuldstændig amok, gik alle pigerne sammen og snakkede i en kreds om, hvor underlig du var og hvor meget de afskyede dig. Også jeg. Du var jo upopulær, så det var bare om at hade dig så meget, som overhovedet muligt.

Jeg kan huske den første dag, du var her. Det første du blev spurgt om var, hvad din Top 3 var. Det var jo sådan noget, man gik meget, meget op i dengang. Du svarede: ”Malene, Ivana og Line”. Uh, jeg fandt det bare så utrolig frastødende, for mig skulle du da godt nok holde fingrene fra! Det var sådan jeg sagde. Jeg forsvarede dig aldrig og håbede det værste for dig. Du var upopulær og jeg var populær. Det var forskelligheden mellem os to. Jeg snakkede ikke til dig. Hvid og sort er absolutte kontraster. Andet ville være absurd.

Det tog rigtig lang tid for mig at opdage, hvad jeg egentlig… følte.

Aldrig havde jeg fået lov til at snakke ordentligt med dig, være alene med dig og komme rigtigt ind på livet af dig. Men jeg kom det. Og jeg lærte dig at kende. Og gud, hvor var du bare sød, når man var alene med dig. Jeg kan huske, hvor sjov du var og hvor rart det var at snakke med dig. Jeg fik virkelig mine øjne op for din skønhed.

Så var vi sammen en dag. Du spurgte mig, om jeg ikke ville med hjem til dig. Det ville jeg gerne. Men jeg sagde: ”Hvis vi skal være sammen, Daniel, så må vi vente til alle er gået og skynde os hjem til dig, før nogen ser os sammen. Ingen må da vide, at jeg er sammen med én som dig”. Sådan sagde jeg. Ærligt; jeg var en led kælling. Men du nikkede blot. Du fandt dig i min skam over dig. Det var nærmest som om du forstod den.

Du boede dengang i et lille hus halvt inde i Frijsenborgskoven ved siden af slottet. På vejen hjem til dig, kom man forbi nogle køer, som stod og græssede på en mark. Jeg husker, at du sagde sådan: ”Jeg taler med dem, når jeg er ked af det eller bare har lyst til at snakke med nogen. De er mine eneste venner. ”. Så sagde jeg til dig, at jeg også var din ven.

Vi var sammen rigtig tit, men uden nogen vidste det. Du var upopulær – jeg, populær. Men det vendte sig. Flere og flere folk begyndte efterhånden at bryde sig mindre og mindre om mig. Måske var det fordi, det først og fremmest var mig, som blev træt af denne person. Malene Raun Schmidt var rigtig træls, syntes jeg. Det gik ligeså stille op for mig. Så spurgte min hjerne mig sådan: ”Malene Raun Schmidt, kan du virkelig holde dig selv ud?”. Det er faktisk et spørgsmål, jeg har stillet mig selv mange gange igennem livet. Man kan hurtigt finde frem til enten et ’ja’ eller et ’nej’. Svarer man nej og ryster på hovedet over sig selv, skal man få dét ændret, som gør én så uudholdelig. Jeg kunne ikke lide folk, som ikke var som mig. Jeg spejlede mig i andre personer, og ifølge mig var der kun ’den korrekte -’ og ’den forkerte slags’. Du var anderledes. Der var ikke plads til mange andre end de ’rigtige’ i min verden. Og helt ærligt, det er jo et fuldstændig forkert perspektiv af verden. Alle er forskellige, og man kan ikke kategorisere folk op i skemaer, som jeg gjorde det. Line & Ivana & Malene; det var sådan, vi var.

Det var en tid, hvor jeg ændrede mig meget. Jeg ved faktisk slet ikke, hvordan jeg kunne være så populær dengang. Jeg var grim. Jeg havde store, buskede øjenbryn, ingen tøjstil og faldt så meget i med mængden, som det overhovedet var muligt. Men folk kunne lide mig. Indtil jeg spurgte mig selv: ”Kan du holde dig selv ud?” og det gik op for mig, at svaret var et stort ’NEJ’. Jeg var træt af, ikke at kunne snakke med folk, på grund af en dum ”regel”, når jeg rent faktisk godt kunne lide dem. Jeg var træt af, at skulle holde dém ude, som ikke lige ’passede ind’. Jeg var træt af, at min dagligdag skulle styres af ”sådan-ér-det-bare”-koncepter. Hver dag og hele tiden. Så… Jeg ændrede mig. Blev en Malene, som folk ikke kendte og ikke havde set før – og som man tog afstand fra. På samme tid med, at jeg sank fra Top- til underklasse, steg du lige helt op på popularitets-barometret. Alle opdagede jo dine fantastiske kvaliteter. Alle ville være sammen med dig. Du fik venner og kærester.

Jeg tror, det hele tiden havde været sådan, bare uden at jeg kunne se det. Lige fra starten, havde jeg haft det sådan, men jeg tillod ikke min sjæl at føle det… Men så stod det stjerneklart for mig. Jeg var forelsket i dig, Daniel. Det var jeg virkelig. Jeg kan huske, at du sagde: ”Næsten ingen kan lide dig, fordi du er så mærkelig…”. Senere udtalte du dig sådan: ”Men selvom du er upopulær og folk synes, du er underlig, kan jeg godt lide dig. Jeg ved bare, at hvis jeg begynder at snakke med dig, bliver jeg også upopulær.”

’I dit fjæs, Malene Raun Schmidt! I dit store, grimme fjæs.’ Det hele havde vendt sig. Og jeg forstod virkelig, hvor grimt jeg havde behandlet dig. Og jeg forstod, hvordan du havde haft det dengang; hvor led jeg har været imod dig. Hvad jeg så ikke forstår er, hvordan du, efter alt dette, kan få dig selv til at tilgive mig. Måske er det fordi, du holder af mig. Vi havde et utrolig nært forhold og et fantastisk venskab. Hvis man virkelig elsker hinanden, kan ens bånd holde til utrolig meget. Jeg takker Gud for, at vores kunne holde til dette.

Jeg ved, at du var forelsket i mig. Det havde du sagt. Dét havde du fortalt mig. Faktisk indtil flere gange. Hvad jeg aldrig fik sagt var; at jeg også var forelsket i dig. Jeg har ikke haft en kæreste i rigtig lang tid, men hvis jeg skulle have én … så skulle det godt nok være dig.

Ingen har sat ord på det hér nogensinde. Ikke før nu. Og nu er det for sent. Jeg kan fortælle dig så meget jeg vil, for det er ligegyldigt. Asken har lagt sig til jorden. Du er væk nu. Flyttet til Horsens. Alt dette, vil du aldrig få at vide. Du vil aldrig få det fortalt. For dette er brevet, som aldrig blev sendt.”

(Men brevet blev sendt… Dét gav mit hjerte en stille ro)

Her er oversikt over personalmøtene i Indre Østfold i uke 47:

mandag 16.11. kl 09-11: personalet i Marker, Aremark, Trøgstad og Rakkestad samles i Rakkestad bibliotek

mandag 16.11. kl 12-14: personalmøte i Eidsberg bibliotek

tirsdag 17.11. kl 08-10: personalmøte i Askim bibliotek

torsdag 19.11. kl 0930-1130: personalet i Hobøl, Skiptvet og Spydeberg samles i Skiptvet bibliotek

Tema: visjon, oppdrag, ønsket omdømme. Se gjerne på presentasjonen fra Oktan PoP før møtet.  Vel møtt!

I dag gik jeg forbi en gruppe mennesker fra Asien på gågaden, og jeg tog mig selv i at føle mig som “én af dem”. Det gør jeg altid. Det er gået op for mig, jeg ønsker ét eller andet af disse fremmede. En længerevarende øjenkontakt. Antydningen af et smil måske. Ét eller andet blik, der fortæller mig, at jeg ikke er en fremmed for dem – at de ved, vi kommer fra samme stamme – at vi er gjort af samme stof. Et stiltiende løfte om, det er dem, jeg hører sammen med. En stiltiende bekræftelse på, jeg hører til et sted…

Khemanit Pancake fra Thailand

Mamman funderar om “Sverigesjukan”. Mycket vettiga funderingar tycker jag. Nu är vi kanske inte helt överrens om D-vitaminets orsak till autism. Men tanken att vi i Sverige med autistiska funktionshinder är mer handikappade i Sverige än vi hade varit i andra länder är mycket intressant.

För mig med aspergers så är det ju faktiskt omgivningen som är det stora problemet med de sociala kraven som ställs på alla individer. Om man då har medfödda svårigheter att knäcka sociala koder blir hindren väldigt stora.  Kanske är det så att det är omgivningens inställning som är mitt stora funktionshinder! I andra länder är kanske inte kraven på sociala färdigheter lika viktiga, varpå människor med lättare autism inte alls anses vara så märkliga och därmed inte lika utestängda från samhället och den sociala gemenskapen.

Visst är det viktigt för oss att få våra diagnoser i ett land som Sverige. Utan diagnos får man ingen hjälp från samhället eller skolan. Tyvärr försvinner kanske helheten i vår identitet och personlighet  i och med att man får en diagnos. Människor slutar se oss som vanliga människor men med vissa svårigheter i vissa lägen.  I stället kommer diagnosen i första rummet och personen i andra.

Ser att även jag själv kanske gör detta. Jag valde t.ex. att sätta en titel och förklaring om bloggen där Aspergers framgår med en gång. Men och andra sidan så är det tänkt att bloggen skall handla om mitt funktionshinder.

Läs även andra bloggar om Sverigesjukan, Samhället, Sociala koder, Identitet, Funktionshinder, Människosyn

Jeg har lyst til at være glad. Jeg ønsker så inderligt at give slip. Men det er svært ikke at føle det som et personligt nederlag. Jeg ser på disse billeder, på disse smukke kvinder og ved, det er et ønske jeg giver slip på. En drøm jeg opgiver. Fordi jeg ikke ønsker det tilstrækkeligt? Fordi jeg ikke er stærk nok?

Jeg ønsker så inderligt at være klog og sød og smuk og dejlig.

Varför har ingen talat allvar med mig?

Varför har ingen sagt åt mig (inte bara “till” – jag har behövt en åthutning!) att Jesus är så mycket viktigare än alla killar jag varit “kär” i? Jag kan inte minnas att någon har sagt det rent ut någon gång, trots att jag varit kristen och pratat om killar (så gott som konstant) i 17år! 17 år!!!

Varför låter vi vår kyrka och vårt samhälle förstöras så av dena relationshets – alltid ny alltid bättre… “Är h*n bra nog för mig?”… Det är ju sanslöst -i ordets rätta betydelse: utan sans! Dels så gör det oss minst lika stressade som laboratorieråttor och dels så är det totalt självcentrerat – “it is all about me!” Näe det är det inte! Inte om jag ska må bra i alla fall! För om jag bara har mig själv så mår jag intebra. Jag är inte det bästa i hela världen – jag är inte skapelsens krona! Det är Gud som är bäst i hela världen. Det är Han som har det ultimata perspektivet och vet mitt och alla andras bästa!

Varför går vi inte till Jesus först?
Varför?

Finns det ingen som vet?
Eller vill de bara inte tala ut?
Finns det inget kärleksfullt sätt att säga: “Jesus är bäst!” på?!

Det känns på ett sätt som om jag har kastat bort mycket av de senaste 17 åren. Visst har jag lärt mig mycket, på många sätt, men har jag använt min tid väl? Mår jag bättre idag för att jag grubblat “tycker han om mig/tycker jag om honom?” istället för att umgås med Jesus, lyssna på Honom, prata med Honom, be för min familj och mina vänner?
Det hade ju varit otroligt mycket bättre användande av tid.

Så hur ändrar jag då på detta? Det får bli en stor förändring, men jag tänker inte ge upp!

Klargörande: Relationer och äktenskap är bra, men det eviga ältandet och snackandet är inte alltid bra. Det gör en oftast bara mer osäker och illa till mods. Ibland kunde man ha tänkt lite längre, men det handlar mest om att få se Guds perspektiv, inte bara om att ställa de frågor man vill veta, utan att också fortsätta att fråga om detfinns något mer Gud vill säga, att inte ge upp i relationen med Honom, oavsett vad som verkar hända med dagens/årets “Mr Right”!

Jesus!

Det er længe siden, jeg har følt mig så glad som nu. Nej, jeg er ikke glad – fredfyldt. I hele min krop føler jeg en ro – en salig ro med sit udspring et sted nær hjertet. Verden er kold udenfor. Jeg har fået 00 i standpunktskarakter. Jeg har ingen penge, og jeg er meget træt. Men jeg er lettet. For jeg kan mærke, hvordan jeg lidt for lidt giver slip på det onde – hvordan jeg bryder ud af mørket, der så længe – så alt for længe har omsluttet mig og langsomt drænet mig. Jeg kan få luft nu; jeg trækker vejret ubesværet og helt ned i mine lunger. Jeg er frydefuld, og jeg er fredfyldt. Jeg giver slip. Jeg kommer videre. Fordi jeg skal, fordi jeg bliver nødt til det – fordi jeg er klar til det, og fordi jeg tør. Intet andet betyder noget nu.

Og nu nærmer vi os den stille nat – den stille nat med hvis mørke mit hjerte sortnede i takt. En klog man sagde til mig, man ikke skal forenes med det sorte – man skal lade sine farver lyse op i mørket. Nu vil jeg lægge mig i min varme seng, nyde stilheden med Goethe og den stakkels Werthers tunge lidelser. Min kære Werther – så smukt et menenske du er – at du så skal være bundet til en skæbne så tung. I nat vil jeg tænde en skare af levende lys – for dig og for mig – vi skal ikke forenes med mørket. Vi skal oplyse det.

“Don’t you know you glow in the dark? Dont you know? YOU GLOW” (…som Tina Dickow synger så smukt)

För drygt ett och ett halvt år sedan kom jag utskuttandes ur ett mörkbrunt tegelhus i Uppsala. Jag hoppade jämfota och ylade i falsett. Väldigt vuxet och manligt av mig, men jag hade precis klarat av det första läkarbesöket under min utredning. Där utanför fanns tre personer som väntade på mig: En reporter, en kamerakille och en ljudtekniker. Känslorna var äkta, fast de var framför en kamera.

Förra sommaren strax före Pride visades programmet, en Fråga Olle-dokumentär på femman. Igårkväll gick det i repris. Jag var alldeles för trött för att sitta uppe igår, så jag gick faktiskt och la mig strax innan det började, men jag la ut ett tips på Twitter och Facebook. Tydligen var det en del som såg det, men trots att Dennis spelade in det på video åt mig har jag faktiskt inte sett programmet sedan det sändes.

Jag var rätt nöjd med programmet, och vad jag minns så känner jag nog fortfarande så, även om jag skäms litegrann över hur extremt nojig och samtidigt naiv jag var. Är det något jag är missnöjd med så är det just den bild jag själv målar upp, där jag liksom utgår ifrån att vården är en tegelvägg att dunka huvudet mot. Jag har förstått att det har funnits de som har blivit avskräckta av att se programmet och mer tveksamma till om de vågar söka hjälp, och det var verkligen inte meningen. Samtidigt var det faktiskt så jag kände då. Tackolov är det inte så jag känner idag.

Mitt sätt att uppfatta vården – och psykiatrin i allmänhet – var till stor del byggt på min egen frustration över att inte komma någonstans, alla försök jag gjort tidigare som inte lett fram till det jag längtat efter, min oförmåga att kommunicera och läkarnas, psykologernas, terapeuternas, skötarnas och kuratorernas okunskap – allt detta kryddat med de paranoida tankegångar som man matas med i vissa forum. Jag var otroligt frustrerad över att inte få hjälp, och samtidigt tror jag att även de som ville väl och försökte hjälpa mig inte fattade någonting. Allt detta förändrades när jag träffade min utredare. Det var första gången jag kunde prata med någon som inte bara i bästa fall ville förstå, utan som faktiskt begrep vad jag pratade om. Hon är proffs. Hon vet vad hon gör, till skillnad från de som jobbar inom öppenpsykiatrin och i bästa fall haft en enda transsexuell patient förut.

Detta var alltså i april 2008 som jag kom ut från huset där min utredare jobbar framför tv-kameran. Sedan dess har jag varit där ett antal gånger till, och på flera andra ställen runt om i Uppsala. Jag gjorde psykologtester under förra sommaren, och fick diagnosen Transsexualism i oktober ifjol. Efter det har jag gjort en kroppsundersökning och till slut, i juni i år, äntligen fått börja med testosteron.

Just nu är jag i puberteten, med målbrottsröst, finnar och hår över hela kroppen. Otåligt går jag och väntar på en remiss till plastikkirurgen för att göra en första bedömning inför bröstkorgsrekonstruktionen. Det är så mycket som har hänt sedan det programmet spelades in, och nästan enbart till det bättre. Jag heter tillochmed Immanuel juridiskt nu, och jag hämtade ut mitt nya pass igår. Det står fortfarande K/F som kön, och näst sista siffran i mitt personnummer är fortfarande jämt, men det står Trollhare Jesus Immanuel som namn.

Jag är inte längre naiv, och jag är inte längre riktigt lika nojig som jag var för ett och ett halvt år sedan. Däremot har jag inte krängt av mig offerkoftan/tvångströjan, utan broderar hellre små regnbågar och rosa kaniner på den. Det blir snyggare så.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Immanuel Brändemo, tv, kanal 5, Fråga Olle, media, transsexualism, könskorrigering, HBTQ, vård, psykiatri, hormoner, testosteron, puberteten, transition, operationer, väntan, ångest, psykologi, identitet, pass, namn, namnändring

Snöbilder, snöbilder snöbilder!
Jag vill ta snöbilder!

Inte bara fina bilder med hus, trän och växter täckta med snö, men bilder när snön faller! Bilder på mig när stora snöflingor faller!

Åhej va egocentrisk jag blev! Men jag är skapad övermåttan underbar och jag får vara glad!

God natt!

Oprindeligt postet på TV2-blog 22/3-09

Så sidder jeg her en formiddag i Heyfa (Israel) og nyder en god kop kaffe i solen, med udsigt over middelhavet..

Jeg er lige kommet hertil for en halv time siden, efter en to timers lang tur fra Qiryat Shmonah, der ligger lige op til den libanesiske grænse ikke langt fra Golan..

Hvad der først gør indtryk på mig, er den afslappede atmosfære her i byen.. Og hvorfor gør det så indtryk på mig? I går dannede Heyfa ramme for et terroranslag, en taxi var parkeret og sprang i luften.. Priset være de højere magter (eller heldet, hvis man ikke tror på den slags), så blev ingen ramt.. Men det skete.. Her i Heyfa.. På en aften hvor folk sædvanligvis fylder godt i gaderne..

Endnu står der intet om det i de danske medier, til gengæld kan jeg på JP læse at rabbinere (hvilke?) opfordrede israelske soldater til at kæmpe en hellig krig, hvilket Peter Seeberg fra Syddansk Universitet bestemt mener er en dårlig ting, for det kan Hamas bruge mod Israel!? Jeg undrer mig lidt over hvordan Hamas kan bruge det, er det ikke netop Hamas der fra starten har råbt om Jihad, ikke kun mod Israel, men mod jøder og kristne i det hele taget??

Anyway, nu sidder jeg her på Cafe Aroma i Heyfa, ved siden af mig sidder fem unge arabere i vestlig tøj (den ene dog med tørklæde) og nyder deres kaffe.. Ikke en eneste af dem kigger i min retning selvom jeg sidder med Kippah (vores lille “kalot”), “Tzitzit” (skuesnore) og den israelske landsholdstrøje.. Jeg undrer mig lidt over hvordan billedet havde været, hvis det samme var sket i Danmark?

Nå, min værtinde læser på Tel Hai og havde mig med på hendes studie så jeg kunne se hvordan tingene foregår der.. Jeg udnyttede, naturligvis:o), chancen til at tale lidt med folk.. Om alt muligt.. Situationen hernede, deres drømme, deres liv og så videre.. Specielt to samtaler bed sig fast hos mig; snakken med en ung israeler der lige var begyndt at studere efter at have rejst lidt rundt efter aftjent værnepligt (som dog endnu ikke er helt aftjent), samt tre unge drusere fra Golan..

Druserne først:

Jeg spurgte lidt ind til hvordan det var at være druser i Israel, hvilket hurtigt første til forståelsen af at for en druser fra Golan, er det ikke så simpelt et spørgsmål igen.. De var ikke helt sikre på om de reelt burde være israelske eller syriske drusere.. Deres forældre har altid fortalt dem at Israel har besat Golan uden grund (det kan man jo så være enig i eller ikke:o), men personligt havde de ikke det store problem med Israel.. De følte ikke at Israel havde gjort dem noget, men havde dog svært med hvordan de skulle identificere sig selv.. Tilsyneladende har drusere i Galilæa og omegnen ved Heyfa og Nahariya det lettere med at se sig som 100% israelere..

De fortalte også om at mange drusere i Golan er bange for at stå 100 % med deres tanker om Israel og Syrien, da de er bange for at Israel skal “give Golan tilbage til Syrien” og hvad Syrerne derefter vil gøre.. Mange drusere fra Golan er umiddelbart positive over for Israel, men tør ikke vise deres loyalitet, grundet frygt for Syrien..

Det vækkede nogle tanker hos mig, for, indrømmet, indtil nu har jeg hele tiden tænkt Golan i forhold til de jøder der boede der, men jeg kan egentlig godt se at det ikke kan være let for druserne, når de ikke kan være sikre på om de er syrere eller israelere.. Og når Olmert (i datid) konstant taler om at give Golan tilbage, hvordan kan man så forvente loyalitet fra druserne?? Som de tre sagde; de vil bare have et stille og roligt liv, og ikke skulle være bange for hvad der sker i fremtiden..

Den unge israeler, Michal, var interessant pga. mange ting, men især hvad han svarede da jeg spurgte om hvad han ville have mig til at sige til danskerne.. De fleste responderede, at vil danskere (eller nogen anden) fortælle Israel hvad Israel skal gøre, så kom i det mindste og lev et år i Israel og så kan man tale om det bagefter..
Michal tænkte ikke i den retning.. Han mente at danskere skulle være stolte af hvem de er, ikke gå på kompromis med deres identitet eller baggrund..

Jeg synes egentlig det var meget interessant, da jeg selv har haft de samme tanker.. Det virker som om at mange danskere, specielt de unge, føler sig identitetsløse og ikke rigtigt kan finde sig selv.. Det oplever jeg ikke blandt de unge her i Israel, selvom det selvfølgelig forekommer.. Men hvad Michal holdt fast i var, at alle de store emperier på et tidspunkt blev en stor sammenblanding af alle mulige kulturer og identiteter og så mistede folk deres identitetsfornemmelse.. Og derefter brød emperierne sammen.. Jeg tror han har ret.. Hvad er danskhed? Hvad vil det sige at være dansk? Det virker lidt som om at der er folk der mener at det ikke er noget at være stolt af, men hvorfor ikke? Personligt er jeg da stolt af at være en del af Danmark, af at kunne “prale” af at have rødder i den danske historie, af hvad danskerne som folk har gjort.. Er det ikke værd at holde fast i? Naturligvis kan vi da finde dårlige ting, det kan alle, men hvorfor er det at det skal fremhæves før det gode?

Her i Israel er folk stolte af hvem de er.. Ja, man ved godt at der er en masse mennesker ude i verden der siger en masse dårligt om Israel og israelere, men i bund og grund skyldes det uvidenhed.. Min oplevelse af israelerne, er en oplevelse af folk der kæmper under hårde vilkår, men har hjertet med dem.. Hvor mange steder i Danmark oplever vi at folk tager blaffere med? Hvor mange steder oplever vi at et ægtepar giver noget af det kød de har købt, fordi de synes de har fået for meget? Hvor mange steder i Danmark oplever vi folk invitere fremmede med hjem, så de ikke skal sidde alene?

Jeg ved det skete engang, men hvorfor er det engang? Hvorfor er det ikke nu, som det er i Israel?

Med alle de bedste ønsker:o)..

Joråsatte….

Den kommer och hälsar på ibland, bloggtorkan… Just den här gången hänger den ihop med en viss identitetskris. Inte min privata, utan bloggens…

När jag började skriva bloggen var jag mitt uppe i ett privat virrvarr med en diagnos, en ilska och en besvikelse över förlorade år. Jag skrev bara ibland, när jag verkligen funderade över något eller när något i mitt liv stack ut lite extra.

På senare tid har jag känt en egen press på att jag SKA skriva varje dag, minst. Men tragiskt nog är inte mitt liv så intressant att händelser sticker ut så mycket varje dag att det blir ett intressant inlägg, gissar jag.

Jag har även börjat fundera på om jag ska rensa bland alla mina inlägg och då slår så klart den stora stiltjen till. Det projektet kräver struktur och en plan. Och framförallt kräver det projektet en blogg som inte lider av identitetskris…

Så alltså – händer ingenting.