Teknikavtalet IF Metalls förhandlingsdelegation har börjat sitt arbete. Snart följer delegationerna för Allokemiska, Kemiska, Gruv, Stål- och Metall och Gemensamma Metallavtalet efter. Sex avtal som ska vara klara senast den 1 April 2010.

Otroligt att det redan är tre år sedan vi satt där på förbundet och skrynklade hjärnorna och klurade inför 2007 års avtalsskrivning.

Delegationerna har ett  arbete med att sätta sig in i de fastställda gemensamma avtalskraven med LO och Facken inom Industrin. Ett samarbete görs även med tjänstemannafacken Unionen och Sveriges Ingenjörer. Det är också olika rapporter som presenteras för att ha koll på läget i Sverige. Sen ska de gemensamma och eventuella egna krav finslipas och så småningom överlämnas till arbetsgivarorganisationen.

Sen kan förhandlingarna börja!

Tid och hårt arbete krävs av delegationer och förbundsfolk men det är fantastiskt roligt och intressant så inget kan hindra oss från att gladerligen göra detta jobb.

Av naturliga skäl handlade debatten mycket om händelserna på SAAB men så småningom kom man in på ämnet avtalsrörelse och krisavtal. Fast så mycket om de olika kraven i avtalsrörelsen handlade det inte.

Tyvärr ville tv:s värd mest prata om “lönesänkningar”. Är det verkligen det viktigaste för media att vinkla program för att skapa rubriker?

Tyvärr är det nog så.  Finns inte en chans i världen att de inte har fattat vad krisavtalet innebär. Att det handlar om arbetstidsminskning för att rädda företag och jobb.

Tv-värden var inte heller speciellt intresserad av att höra vad IF Metalls avtalssekreterare hade att säga om saken utan avbröt och ville bara veta om vi tänkte sänka lönerna.

Sicken usel tv-värd…..fy skäms tv.

Lysande i programmet var ändå Rebecka Bohlin, ledarskribent som med kraft la sig i debatten och kritiserade både regering och direktörernas bonusar. Hon sa gång på gång:

“Det är inte arbetarna som ska betala krisen och sen ska direktörerna ha feta bonusar.”

Hon hakade på det vår avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä inte fick en chans att framföra riktigt.

“Regeringen har 28 miljarder som är tänkt till stöd för industrin men inte en krona är använd”

Vad tänker tv på egentligen?

Det finns redan för mycket av såpor och skandalprogram. Varför kan inte ett debattprogram vara just ett debattprogram. Där företrädare för olika saker får chans att säga sin åsikt och debattera mot varandra utan att någon fjollig reporter lägger sig i och ska vinkla.

Trist av redaktionen…….och inte blev tv-tittarna mycket klokare över avtalsrörelsens olika krav, krisavtalets betydelse eller SAAB:s framtid. För i tv-värdens tjatter fanns inte så mycket av fakta att fästa sig vid.

Vad var egentligen meningen med programmet då kan man undra.

Ja jag är övertygad om att det är så.

Vi behöver komma stärkta ur avtalsrörelsen med nya avtal som vi är nöjda med och står bakom och att medlemmarna tycker att vi har gjort steg i rätt riktning för ett bättre arbetsliv.

Om det blir tydligt i avtalsrörelsen att vi kämpar för medlemmarna och åstadkommer något trots krisen och att vi lyckats förbättra villkoren i arbetslivet  kommer de att ha förtroende för oss när vi pratar i valrörelsen.

Vad är det då vi ska kämpa mest för i avtalsrörelsen?

Vi har många rättvisefrågor i de krav vi redan fastställt som ex. jämställdhetspotter, jämställdhet i arbetslivet, kompetensutveckling, omställningsstöd och företrädesrätten.

De frågorna är särskilt viktiga och speglar lite hur vi vill ha det i samhället i stort.

Vi vill ex. ha en rättvis skattepolitik, jämställt samhälle, utbildningsmöjligheter, en stark a-kassa och ingen snabbfil för de som genom pengar har makt.

Lyckas vi i avtalsrörelsen kan vi sen gå ut och säga att vid ett regeringsskifte kan vi göra förändringar i samma riktning i samhället och osäkra väljare kan känna sig trygga med att vi menar vad vi säger.

Jag är på väg hem från IF Metalls avtalsråd som har träffats under två dagar och fastställt kraven i avtalsrörelsen. Vi är alla överens om att det blir en tuff omgång. Men kampviljan är god och vi är överens om att utrymme finns för våra krav och att det är viktigt att vi är starka. Nu när avtalsrådet är slut har vi kursen klar och delegationerna kan börja arbeta. Jag har turen och förmånen att ha blivit vald till förhandlingsdelegationen för Teknikavtalet IF Metall som är bland de avtal som ska vara klara 1 april. Känns otroligt bra och spännande och vi träffas redan nästa vecka i tre dagar för att få våra krav klara att överlämnas till arbetsgivarna innan jul.
Kommer att bli oerhört spännande att se vad resultatet blir och jag kommer att blogga om detta under hela tiden. Nästan lika spännande blir det att se om detta inlägget verkligen kommer in då jag testar att blogga från mobilen för första gången. Testing….testing. underbart med sociala medier.

Svenskt näringsliv och flera borgerliga partier tycker att industriarbetarna ska få varaktigt sänkta löner, sämre arbetsmiljö, ännu osäkrare anställningar och utsättas för arbetsgivarnas godtycke.

Det är sannerligen dags att vi alla sluter upp i det krav som IF Metall uttryckte i en debattartikel i Aftonbladet igår:

“Visa oss respekt Svenskt Näringsliv – vi ställde upp och tog smällen och belönas med skamkampanj.”

Dags att vi verkligen står upp bakom IF Metall och ger styrka åt kravet. Dessutom måste vi tala om för våra arbetsgivare att vi har fått nog.
Många av oss ute på företagen märker samma mönster som förbundet. Vi ställde upp och kortade arbetstiden, drog in på alla tänkbara kostnader som var en förmån, växlat mellan olika skift med kort varsel och visstidare har tagits in på kort tid.
Nu tackas vi genom att arbetsgivaren glömt vad vi offrat och bara drar på.

Arbetsgivaren tycker att vi är för dyra och pustar över minsta kostnad för att inte tala om kommande avtalsrörelse. De letar alla möjliga billiga lösningar och när de inte fick utnyttja gratisarbetande praktikanter så letar de efter att lägga ut delar av produktionen på någon som har lägre löner än vi. När vi säger lönedumpning fattar arbetsgivaren inte innebörden av det ordet.

Där någonstans går gränsen för oss.

Visa oss respekt för vi har räddat läget genom kreativa lösningar och vi har tagit smällen och kostnaderna för krisen som inte berodde på våra löner. Vänd oss inte ryggen och kräv ytterligare uppoffringar eller behandla oss som varor.

Skyll er själva arbetsgivare och regering om ni väcker den björn som sover…..medlemmarnas och folkets ilska ska inte underskattas och det börjar pyra i glöden lite varstans.

Upp till kamp kamrater……gör er redo för strid.

Vad är det för fel på vissa? Här går IF Metalls förbundsordförande och avtalssekreterare ut i dagspressen och säger ifrån…..då bara gnäller folk i kommentarer till artikeln.

Hur ska man ha det egentligen? Först gnälls det att vi inte gör något sen gnäller samma människor i alla fall. Tänk om alla bara ville inse vad facket är och att vi står på arbetarnas sida.

Tydligare än så här kan det knappast bli. Sista stycket i IF Metalls uttalande:

“IF Metall kräver respekt för våra medlemmars arbete, kompetens och uppoffringar. Vi har visat att vi är beredda att kavla upp ärmarna för att utveckla de svenska företagen.

Efter den senaste tidens angrepp sätter vi ned foten. Nu får det vara nog! Vi accepterar inte den hållning som högern lagt sig till med. Det finns en gräns för industriarbetarnas tålamod och pragmatism.

Låt oss slänga högerns nya retorik och annonser i soptunnan där de hör hemma, och i stället föra avtalsförhandlingar i god ton och med ömsesidig respekt.”

Skärp till er alla som gnäller. Sträck på er och ta tillbaks stoltheten som arbetare och slut upp bakom facket.

Sorgligt att det som våra förfäder trodde på och höll fast vid, nu slösas bort genom vissa människors gnällande och ovilja att själva kämpa.

Upp till kamp kamrater! Vi är inte besegrade av arbetsgivarna och kommer inte att bli det heller om vi håller ihop.

En stor guldstjärna till IF Metall som i alla väder kämpar för medlemmarna.

Jag är stolt över att vara IF Metallare.

Läs hela uttalandet:

http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/politik/article6128991.ab

Krisen slår hårt mot nästan allt och alla och nu har den även nått hjärtat i IF Metall. 40 tjänster ska bort på förbundskontoret till 2012 men många beräknas kunna lösas med pensionsavgångar.

Klart att även förbundskontoret måste spara på kostnader och personal i dåliga tider men det bekymrar mig.

Jag får ofta samtal och hör arga medlemmar på företag där många kollektivare tvingas gå men tjänstemännen klarar sig hyfsat. De tycker att det är orättvist att tjänstemännen klarar sig.

Jag brukar ofta svara att det är när företaget säger upp många tjänstemän som vi ska bli riktigt oroliga. Om tjänstemän som håller på med ex. företagets framtida produkter eller säljare för nuvarande blir uppsagda är det illa för företagets framtid. Om ingen utvecklar framtiden så finns den inte.

Vad händer om IF Metall inte har tillräckliga resurser sen för att utveckla vår fackliga framtid, om man inte har tillräckligt för att hålla sig framme i världen och framföra vårt budskap och ligga steget före som vi brukar?

Om ingen utvecklar framtiden finns den inte.

Arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen fortsätter på inlagt spår. De hotar med fattiga arbetare om vi driver igenom ett lönekrav på 2,6% och de beklagar sig över LO:s gemensamma plattform.

De menar att 2,6% skulle utlösa fler uppsägningar .

Att Industriavtalet och industrin som normerande i avtalsrörelsen skulle vara hotat p.g.a. den extra pott Lo är överens om. Det är bara tomt prat då endast 500 000 tusen  av 3 miljoner löntagare skulle vara berörda  .

Den sk. jämställdhetspotten skulle jag vilja kalla låglönepott eftersom det inte handlar om löneförhållandet mellan kvinnor och män egentligen utan om branscher med lägst löner.

Vidare tycker Teknikföretagen att lönerna ska bestämmas helt lokalt och att industrin behöver mer flexibla arbetstider och  hänvisar till de sk. krisöverenskommelserna. Då skulle vi ju bli fattigare om någon gång.

Det är just dit de vill komma oavsett om vi har lågkonjunktur eller inte…..fattiga arbetare med arbetstider och anställda som bestäms efter dagsproduktionen.

Men detta är inte en bra lösning för arbetsgivaren heller om de bara tänkte efter lite. En ryckig produktion fortsätter att vara ryckig om man justerar det med personalens arbetstider och kastar anställda in och ut. Företagens inkomster kommer ryckigt och en långsiktig planering är totalt omöjlig.

En produktion är effektivast och konkurrenskraftig om man har en jämn rytm på ordrar, inkomster och utgifter med trygga engagerade arbetare.

Problemet måste angripas från andra hållet. Att  försöka få till en jämn efterfrågan.

Nya löner och arbetsvillkor för mer än tre miljoner löntagare i Sverige.  De gemensamma kraven innebär löneökningar med minst 620 kronor per månad och heltidsanställd dock lägst 2,6%.

LO-förbunden har också enats om följande krav i avtalsförhandlingarna 2010:

-Rätt till heltid.

-Förstärkning av den anställdes rättigheter vid visstidsanställningar.

-Förhindra att LAS kringgås med hjälp av bemanningsföretag.

I dagens ekonomiska läge är det extra viktigt för fackföreningsrörelsen att vi träffar rätt i våra lönekrav. Vi ska inte ta ut mer än vad ekonomin klarar av, men vi får heller inte lägga oss för lågt.

Om vi följer arbetsgivarnas modell med nollavtal riskerar vi inte bara problem i svensk ekonomi. Också ur ett maktperspektiv förskräcker kravet att det bara ska ske lokala löneförhandlingar.

I en tid då arbetsgivarna försöker utnyttja den ekonomiska krisen för att försvaga löntagarnas rättigheter och underminera de centrala kollektivavtalens betydelse är behovet av samordnade avtalsförhandlingar större än på mycket länge. Med sina krav om nollavtal försöker arbetsgivarna flytta över hela bördan av krisen på enskilda löntagare. Vårt svar är sammanhållning och solidaritet säger Per Bardh, LO:s avtalssekreterare

IF Metall är tydlig med vad vi vill med a-kassan framöver.

Stefan Löfvén säger till Dagens Arbete:

“Det måste bli billigare att vara med i a-kassan. Avgifterna måste ner. Dessutom ska avgiften vara solidarisk så att den som jobbar i en bransch med hög arbetslöshet inte tvingas betala mer. Arbetslösheten beror inte på de arbetslösa. – Sedan är det viktigt att höja taket. Målet är att 80 procent av de arbetslösa verkligen ska få 80 procent i a-kassa.”

Att få till en bra och tydlig politik runt a-kassan är superviktigt. Den kan vara enda möjligheten till försörjning då man drabbas av arbetslöshet. Något som många och vem som helst av oss helt ofrivilligt kan befinna sig i just nu eller inom en snar framtid.

Att inte ha rätt till ersättning från a-kassan för att man inte har haft råd att behålla medlemskapet är oacceptabelt.

Om någon möjligtvis skulle tänka att man har ett “säkert” jobb och att a-kassan inte är så viktig,  är det omedelbart dags att tänka om. Med en låg a-kassenivå hotas vi alla av lönedumpning. Männsikor kan tvingas ta jobb med låga löner för att åtminstone hjälpligt kunna försörja sig och konkurrerar då med dem som har jobben.

Detta har borgeligheten givet räknat ut. Om de kan få oss att konkurrera om jobben för sämre villkor och lägre löner så har de oss snart där de vill….med mössan i hand.

Jag tänker behålla mössan på huvudet. Det blir inte tal om någon låglönekonkurrens och inte heller någon fortsättning på borgeligt styre nästa år.

Det är inte ofta vi instämmer med vad Sten Tolgfors tycker. Men då och då händer det. Idag blev det tydligt när Göran Persson (S), Alf Svensson (KD), Gunnar Eliasson från KTH och Stefan Löfven från IF Metall skriver på DN debatt om den svenska försvarsindustrins undergång.

Sten Tolgfors skriver, angående att Göran Persson kritiserar materielförsörjningsstrategin, följande: “Har PR-konsulten Göran Persson skrivit en artikel som kritiserar statsministern Göran Persson?”. Ja, det kan man fråga sig eftersom det var Persson själv som slog in på den linje han själv nu kritiserar.

Persson mfl skriver om att så många som 100 000 jobb kan vara i fara och vilka enorma spin off-effekter försvarsindustrin haft på övriga industrier. Men, i ärlighetens namn, är det inte konstigt om de massiva stödköp som staten gjort medan man hållit industrin under armarna skulle ge lite effekter även på den civila produktionen.

Vidare skriver man i artikeln att “Kritiker mot att Sverige har en försvarsindustri åberopar ofta dess ”skadliga” export. I Sverige har vi ett grundläggande förbud mot all vapenexport. Endast i strikt begränsade fall görs det undantag. Det är en princip vi försvarar. Regeringar av skilda färger har insett att en försvarsindustri inte kan överleva om man inte får exportera. Det får dock endast ske till länder som vi kan godkänna.”

“Skadliga”?! Menar Göran Persson, Alf Svensson, mfl exempelvis att den dagen svenska vapen i det instabila Pakistan kommer på villovägar ska vi kalla det för lite si sådär ”skadligt”.

Frågan är om inte det fräckaste med hela artikeln är hur det mellan raderna skiner igenom en antagen hållning från författarna om att försvarsindustrin är det bästa vi har, den måste vi skydda till varje pris och detta vedertagna faktum går inte att ifrågasätta. Och dessa argument kläs i en retorik om att jobben måste värnas. Som om det enda människor i Sverige kan göra är att arbeta inom försvarsindustrin.

Lagen om krigsmateriel säger dessutom att det inte är tillåtet att motivera vapenexport med sysselsättningspolitik.

Fult spel. Mycket fult spel.

Stefan Löfven från IF Metall och Anna Dahlberg, ledarskribent på Expressen gick i debatt i Studio ett. Mycket bra! Lyssna gärna på den!

Teknikföretaget  hotar med kommande massuppsägningar om inte IF Metall går med på att förlänga Ramavtalet. 

Man blir förbannad men inte förvånad över deras försöka att skrämma oss till att skriva in det i våra avtal permanent. Någon vi inte kan gå med på då arbetsgivarna skulle försöka använda sig av detta varje gång det svänger lite i produktionen istället för att använda tiden till ex. kompetensutveckling.

Arbetsgivarna skulle må då, om de kunde sänka arbetstiderna varje gång material blir försenat eller en maskin havererar, för jag är övertygad om att de skulle försöka i alla lägen.

IF Metall har visat att vi är villiga att agera i en kris och komma fram till lösningar, men att ge arbetsgivarna en öppning i avtalen till “flexiblare” arbetstid som kan utnyttjas av arbetsgivarna är inget vi har intresse av. Dessutom har vi tagit vår del av ansvaret redan.

Stefan Löfvén var tydlig i rapports intervju den 19/10: Om åtgärder behövs inom industrin när avtalet går ut den sista mars ska inte våra medlemmar ta hela kostnaden för ny åtgärder. IF Metall säger bestämt nej till en förlängning.

Teknikföretagen vill ha nytt krisavtal.

 Sveriges största privata arbetsgivarorganisation Teknikföretagen vill ha en fortsättning av den så kallade krisuppgörelsen, när krisavtalet löper ut i mars nästa år. Men IF Metall säger redan nu nej till arbetsgivarens krav, säger avtalssekreteraren Veli-Pekka Säikkälä. http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=db&Id=2005091&BroadcastDate=&IsBlock=

Dags att vi arbetare dammar av kampviljan och reser oss upp  bakom IF Metall och för våra kollektivavtal. Arbetsgivarna kan bara drömma om försvagade kollektivavtal där de får mer makt genom möjlighet till utpressningssituationer.

Håll ut och kämpa IF Metall. Medlemmarna står bakom och utgör den kraft som behövs. Om arbetsgivarna tigger om strid så ska de få det också. De ska få däng så det ryker om det.

Spaltmetrar har skrivits om Ramavtalet som tecknades av IF Metall och arbetsgivarna i mars iår. Få medier har lyckats stava rätt till arbetstidsminskning och har istället fått till ordet “lönesänkning”. Allt för att skapa stora rubriker.

IF Metall insåg  vad som höll på att hända och hade mod och stake nog att agera. När regeringen bara stod och tittade på när företag höll på att försvinna, tusentals av medlemmarna höll på att bli arbetslösa och desperata klubbar höll på att ingå ogiltliga avtal tog IF Metall ledningen och gjorde något som bara är tänkbart i en kris liknande den på 30-talet.

Man gjorde det tillfälligt möjligt att inom en viss ram, lokalt teckna avtal om arbetstidsminskning för att på så vis försöka rädda jobb och ge företag en chans att “övervintra”.

Att man från arbetsgivarsidan och IF Metall tecknar ett tillfälligt avtal som tillägg till kollektivavtalet bevisar att det i normala fallet är absolut otillåtet att teckna lokala avtal om liknande arbetstidsminskning. Därmed stärktes våra kollektivavtal och arbetsgivarna kan inte komma sen och tolka avtalen annorlunda.

Det är för tidigt än att se hur många jobb Ramavtalet verkligen räddade men jag vet att på mitt eget jobb var  möjligheten till ett avtal absolut avgörande för att jobben räddades.  100% av medlemmarna stod bakom beslutet om vår arbetstidsminskning under en period.  Vi tittar oss stolt i spegeln varje dag och säger: Jag har offrat lite arbetstid och därmed pengar för att mina arbetskamrater skulle få behålla jobbet i en ofattbar kris där det bara tog tvärstopp i produktionen och pengarna rann ur företaget.

Ett seminarium med fokus på industrins möjligheter och hot i Gnosjöregionen genomfördes fredagen den 16 oktober i Vaggeryd i Småland.

IF Metall ser en ljusning i länet

Veli-Pekka Säikkälä, IF Metall: “Börjar till och med anställa”

I Nyheterna i morse berättade vi om Uppåkra mekaniska i Skillingaryd som nu återgår till fulla arbetsveckor när det nu börjat vända.

Men Veli-Pekka Säikkälä, avtalssekreterare hos IF Metall, är bara försiktigt optimistisk.
- Jag tycker inte man kan tala om en väg just nu bara, men man börjar ju till och med anställa på vissa ställen. Just nu håller vi själva på med en insamling för att få en klarare bild.

Färre arbetsmiljöinspektörer och minskad tillsynsverksamhet ute på arbetsplatserna är resultatet av regeringens minskade anslag till Arbetsmiljöverket under de senaste tre åren. Detta vill den röd-gröna oppositionen nu ändra på.

Regeringens ekonomiska åtstramningar gentemot Arbetsmiljöverket har bland annat lett till att verket tvingats minska på inspektörerna ute i distrikten. Självklart har det påverkat tillsynsverksamheten. Under senare tid har regeringen börjat pytsa tillbaka lite av pengarna, men det är småsummor jämfört med de 160 miljoner kronor regeringen tidigare dragit in.

IF Metalls skyddsombud märker av neddragningarna på Arbetsmiljöverket.
– Man upplever att det har blivit svårare att få kontakt med inspektörerna och att tillsynsbesöken minskat. Det innebär i sin tur högre arbetsbelastning för våra regionala skyddsombud, säger Lea Skånberg, chef på IF Metalls arbetsvillkorsenhet.

På IF Metalls kongress i maj 2006 beslutades bland annat att förbundet ska verka för att Arbetsmiljöverket får ytterligare anslag. Här får förbundet medhåll av (s), (v) och (mp).

De budgetförslag som oppositionen presenterade i dag tisdag visar nämligen att Socialdemokraterna vill öka anslagen till Arbetsmiljöverket med 100 miljoner kronor, Vänsterpartiet med närmare 200 miljoner kronor och Miljöpartiet med 50 miljoner kronor för nästa år, utöver de pengar (575 miljoner kronor) som regeringen har avsatt för år 2010.

Vänsterpartiet vill också avsätta medel för arbetslivsforskning att fördelas av Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (FAS) och Arbetsmiljöverket medan Miljöpartiet vill återinföra Arbetslivsinsitutet och dess forskning (som lades ned av regeringen den 1 juli 2007).

Kommentar till:
Rödgröna skuggbudgetar: jobb, jobb, jobb, Dagens Nyheter 
Vi vill ge 18 miljarder mer än regeringen till kommunerna, Dagens Nyheter 
S lovar kommunerna 18 miljarder, Svenska Dagbladet 

I går fick jag en fråga av riksdagsledamot Birgitta Sellén om regeringen planerar att införa motsvarande lönebidrag för egenföretagare. Som anställd kan arbetsgivaren få ersättning upp till 100 000 kronor om året för att anställa en person med funktionshinder eller nedsatt arbetsförmåga. Jag hade ingen aning om det fanns något förslag på att ge egenföretagare samma bidrag.

Det finns flera sätt att ta reda på saker. Man kan gooogla, söka bland propositioner på regeringens hemsida, eller ringa. Jag valde det senare och slog nummret till regeringskansliets växel, 08-4051000, och frågade efter någon på arbetsmarknadsdepartementet. Jag blev raskt vidarekopplad och en trevlig människa svarade i andra sidan av luren.

Det tog ett par minuter att få reda på att det inte fanns något färdigt förslag på området, men att statsrådsberedningen hade fått i uppdrag att titta över olika möjligheter för att stötta egenföretagare med funktionshinder eller nedsatt arbetsförmåga.  Hur smidigt som helst! Och det bästa av allt är att DU kan ringa. Vem som helst kan ringa, ställa frågor och få bra svar som man förstår.

Så alla som har frågor eller undrar varför regeringen gör som de gör, lyft luren!

Ps. Nu ska jag ringa och kolla med samma departement om vad regeringen har gjort med a-kassan. Annika Qarlsson ska nämligen delta i en debatt som IF Metall annordnar nästa vecka. Kan gissa på att hon behöver slagfärdiga argument mot a-kasse-kramarna…

Anna-Karin Nyman

Detta tycker jag är oerhört roligt att läsa om. Det är alltid uppfriskande när man ser att företag, organisationer och individer kan få framgångar på börsen och tjäna en hacka. Sen att just dessa organisationer gör en sådan vinst tycker jag är härligt ironiskt och något att komma ihåg nästa gång man från vänsterkanten hoppar på människor som gör klipp på börsen och tjänar pengar.

När medlemsflykten tilltar blir aktieaffärerna allt viktigare för fackförbunden. Hittills i år har storfacken Unionen, Lärarförbundet, IF Metall och Kommunal gjort en vinst på över 3,5 miljarder kronor på börsuppgången.

OM inte de nya ägarna har ekonomiska muskler nog att klara sig UTAN lånet från EIB. För finns inte de musklerna, så finns det inga affärsplaner i världen som kan rädda SAAB. Det behövs minst 10-20 miljarder här och nu som garanterar att nya modeller som går att tillverka till priser som kunder är intresserade av och där modellerna helt och fullt är inriktade på framtidens miljöteknik, det räcker inte att komma med 9-5 som tillverkas i fabriker utomlands! Det räcker inte ens om de tillverkades i Trollhättan.

Kartan måste ritas om efter verkligheten och verkligheten talar INTE till Saabs fördel!

DN, Koenigsegg har träffat regeringen
DN, Saabs nya affärsplan klar
DN, Satsningen på Saab är alltför riskabel
GP

Tillägg 10:15 12 augusti från Saabsdebattsida: “zippy replied to comment from Daniel | August 12, 2009 4:30 AM | Reply
I dont really see it that way as it more or less says that Koenigsegg doesn’t have the money to put the deal together. Meanwhile Saab sales “head south” making it more and more unlikely that they will be able to reach that 130000 sales figure needed to be profitable. I am gravely worried about Saab now. ” Saabsunited.com
Kan knappast sägas bättre!

Tillägg 08:59 13 augusti: DN 12 augusti Saab facket irriterat på regeringen IF Metall får väl själv gå in som stor delägare i företaget OM de verkligen tror att Saab har någon framtid…..

Facket IF Metall har patronfasoner och Atlas Copco/Dynapac slår mot demokratin. Ja, så vill jag sammanfatta det som hänt när jag blev uppsagd från jobbet på Dynapac. Att som förtroendevald ha möjlighet till tjänstledighet är något som är lagstadgat i Sverige, men att man riskerar sin anställning är inte känt och mycket allvarligt.

Bakgrund
Jag lämnade facket efter en skrivelse från dåvarande Metall, som jag tog illa vid mig av. Senare gick vi igenom det som hänt och efter det frågade jag om jag kunde bli medlem i IF Metall igen. Jag var välkommen, men kunde inte bli fullvärdig medlem utan att först ha jobbat några månader inom ett IF Metall företag. Trots att hade jag min anställning på Dynapac sedan 1995 och att jag jobbade heltid, så spelade det ingen roll. Jag var helt enkelt inte välkommen som fullvärdig medlem. Då fick det vara med den fackliga anslutningen så länge.

Detta har hänt
Det som har hänt är följande: Jag har vid arbetsbrist sagts upp från min tjänst och lägger man till att jag har undantagits från turordningen, cirka åtta år enligt en tidningsuppgift, då börjar jag undra. Protokollet från de förhandlingar som förts mellan fack och företag använder bara ”standardtexter”. Jag har plockats bort därför att jag är tjänstledig och inte beräknas komma tillbaka inom de närmaste ett till två åren. Allt enligt en muntlig information av personalchefen. Tjänstledigheten beror på att jag har ett politiskt uppdrag på heltid. Jag är kommunalråd. Alltså har jag sagts upp för att jag är politiker.

Hur kunde det hända?
Frågan är hur detta kunde ske? Jo, helt enkelt därför att som icke facklig medlem, då kan företag och fack förhandla om mig utan att jag behöver ha del i förhandlingen, varken som person eller via ombud. Dessutom är hemförsäkringens rättsskydd undantaget tvister som rör arbetsrätten. Jag blir genom kollektivavtalen rättslös om jag står utanför ett fack.

Till rubriken
Facket gör som patron gjorde, vilket var orsaken till att facket bildades. Det styr i sin tur väldigt mycket över vilka som ska få finnas på en arbetsplats. Nu får man stå med mössan i hand inför facket. Innan var det patron. Var tog ledorden om rättvisa och solidaritet vägen? Jag anser att facket har lämnat sina värderingar och blivit en ren intresseorganisation.

Atlas Copco/Dynapac slår samtidigt mot demokratin när man väljer att sparka en som har ett förtroendeuppdrag. Faktum är att jag inte kostar företaget någonting, eftersom jag bara finns med på en anställningslista men inte jobbar där. Det är till och med så att företaget borde se det som en tillgång att ha en anställd som är tjänstledig, då man kan ta in vikarier istället på denna tjänst, vilket ger flexibilitet i organisationen.

Vad är orsaken till att jag sparkas ut från Dynapac? Denna fråga har jag ställt mig flera gånger. Jag tror att jag har svaret på frågan, men jag undrar om det finns någon som vågar vara så rak att jag får ett ärligt svar?

Tommy Olsson, Kommunalråd Karlskrona

Sverige har bland Europas högsta ungdomsarbetslöshet. Och det är dags att ta frågan på allvar och skrota regeringens “jobbgaranti för unga”. Den har misslyckats. Ungdomar tvingas att vänta allt för länge innan aktiva åtgärder sätts in och allt för få får utbildning eller praktikplatser. Av drygt 35 000 inskrivna i jobbgarantin för ungdomar deltog 2 procent i utbildning och endast 5 procent i praktik.

Idag presenterades en rad framåtsyftande jobbförslag på Almedalen. Socialdemokraternas Thomas Östros som presenterade “jobbstart för unga”. Förslaget innebär att aktiva åtgärder sätts in från dag ett och ger möjlighet till jobb, utbildning och praktik. Det förutsätter en aktiv arbetsmarknadspolitik med fler platser inom bland annat yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning, lärlingsutbildningar, kvalificerad yrkesutbildning och komvux.  Socialdemokraterna har tidigare presenterat 50 000 fler utbildningsplatser än regeringen. Bara för Västra Götalands län innebär det 7 500 platser.

Efter ett års arbetslöshet ska nästa steg ta vid Utbildningsstarten i Östros förslag. Det innebär en rätt och skyldighet att delta i yrkesinriktad utbildning med praktik på arbetsplatser, enligt dansk modell.

Koppla ihop detta med LO:s rapport ”Arbetsmarknadspolitik i kristid” som efterlyser en bred utbildningssatsning a la 1990-talets kunskapslyft och IF Metall som öppnar för att diskutera praktik och utbildningsplatser inom ramen för den kommande avtalsrörelsen.

Sammantaget ger det helt andra förutsättningar för så väl individen, som kommuner, landsting och näringslivet – ett näringsliv som idag är starkt kritiskt till regeringens jobbpolitik.

För Ulricehamns och oppositionens del skulle det innebära att den breda investering i arbetsmarknadsåtgärder på sammanlagt 6 miljoner kronor som vi presenterade i vår preliminära krisbudget i maj inte skulle behöva bli så omfattande. Därmed skulle det finnas utrymme att omvärdera skattehöjningen på 75 öre som vi föreslår för att kunna ta ansvar för Ulricehamn.

Idag hade IF Metall och Hotell och Restaurangfacket, HRF, ett gemensamt seminarium om industri och besöksnäringen vid Almedalen. Istället för att bygga upp onödiga motsättningar mellan industri och tjänstesektor gäller det att hitta fram till samarbete. Det menade både HRF: s förbundsordförande Ella Niia och IF Metalls vice förbundsordförande Anders Ferbe.

Kanske något att spinna vidare på här i Ulricehamn – Åsundens pärla – som kryllar av turister.

IF Metall och HRF riktade i samband med seminariet flera krav på regeringen kring just utbildning. Kompetens behövs för att klara konkurrensen mot omvärlden. Förbunden vill bland annat göra det möjligt för företagen att utbilda istället för att varsla, genom ett särskilt utbildningsbidrag. Förbunden vill också ha en högre a-kassa som ger trygghet i omställning och förändring.

KRISAVTAL: LO:s utredare Ingemar Göransson kritiserar media för att gå arbetsgivarnas ärenden när man rapporterar om IF Metalls krisuppgörelse inom industrin.

Göransson anser att media rapportering kring uppgörelsen utnyttjas av arbetsgivarna för att sätta press på kollektivavtalen. Enligt Göransson handlar avtalet inte om lönesänkning utan om kollektiv deltid.

Arbetsgivarna har med hjälp av slarviga journalister vunnit striden om hur de lokala avtalen ska beskrivas i media. [M]ånga arbetsgivare i nästa avtalsrörelse kommer att försöka få igenom sänkta löner, med hänvisning till den felaktiga bilden av IF Metalls avtal.

De lokala avtalen är överrenskommelser om kollektiv deltid, som i sin tur leder till lägre lön, eftersom det är färre timmar som arbetas. Men det är inte samma sak som lönesänkning, priset på arbete per timme har inte sänkts.

Krisavtalet innebär att facken accepterar att man lokalt kan komma överrens andra villkor än vad som finns reglerat i de centrala avtalen.

Arbetsgivarna har, enligt Göransson, lagt ner mycket tid på att få igenom “öppningsklausuler” som skall tillåta lokala avtal vid sidan om de centrala avtalen. Facken kommer därför också att få allt svårare att slå vakt om kollektivavtalen som riksavtal.

Det är fackets enda uppgift, att utifrån det fackliga löftet [d.v.s. att anställda inte skall bjuda under varandra gällande lön och arbetsvillkor] teckna riksavtal. Jag tror att facket kommer att få använda mycket energi för att klara den uppgiften. De kommer att lyckas, men till priset att inte ha energi över till annat än försvar av kollektivavtal som riksavtal.

Det är intressant att Göransson gör bedömningen att media är problemet. IF Metall har trots allt en egen press- och informationsavdelning med tre medarbetare (informationschef, pressombudsman och informatör).

En sådan avdelnings huvuduppgift är just att se till att media får “rätt” information och att denna tolkas så gynnsamt som möjligt.

Det är också intressant att kritiken inte kommer från IF Metall. När uppgörelsen landade i media fick industrifacket mycket beröm för hur man hanterade uppgörelsen. 

Ordförande Stefan Löfven saknade inte tillfälle att då både informera och förklara innehållet i uppgörelsen. IF Metall sågs ta ansvar i kristider samtidigt som man lyckades värna jobben. Man verkade inte speciellt oroad över kritiken från vänster. Inte heller att man kunde uppfattas hjälpa den borgerliga regeringen.

IF Metall är ett av de riktigt tunga förbunden inom LO.  Man är van att få sätta agendan inom fackföreningsrörelsen.

Att kritiken nu återigen börjar dyka upp tyder på att övriga förbund har börjat förbereda sig på riktigt tuffa förhandlingar framöver. 

Kanske känner man också att situationen hade kunnat undvikas om IF Metall bara hade varit lite mer benägna till dialog mellan förbunden innan man slöt sin uppgörelse.

Kanske dags att trimma den interna och externa kommunikationsarbetet inonm LO?

Källa: Ingemar Göransson intervjuades i pappersutgåvan av Kommunalarbetaren (nr 11: 3-16 juni 2009).

Jag brukar försöka undvika att kommentera enskilda artiklar eller bloggar. Men Åsa Petersens krönika på ledarsidan i dagens Aftonbladet gör mig lite konfunderad. Under rubriken ”Krysspionjärerna räddade sossarna” lyfter hon fram ett antal personvalskampanjer som det som räddade socialdemokraterna i Europaparlamentsvalet.

Och visst har Åsa Westlund, Hillevi Larsson, Evin Cetin och Ardalan Shekarabi kampanjat på bra och sammanlagt fått 13,7 procent av de socialdemokratiska rösterna. Men vad det är som gör dem till ”krysspionjärer” är oklart? Förutom att det är kandidater som Petersen verkar gilla. Ingen av dem (förutom Westlund som redan var på valbar plats) lyckades av egen maskin ta sig över femprocentspärren. Och då rör det sig ändå om redan från början relativt välkända kandidater som europaparlamentarikern Westlund, riksdagsledamoten Larsson och före detta SSU-ordföranden Shekarabi. Bara Cetin startade racet som okänd, men lyckades med en skicklig kampanj trots allt göra sig mer känd under tiden fram till valet.

Jag har svårt att se hur man i det här valet ska utse några ”krysspionjärer” bland de socialdemokratiska kandidaterna, till skillnad från 2004 då både Åsa Westlund och Anna Hedh kryssade sig in i parlamentet på egna meriter och starka kampanjer. Men om man ska göra det kan man ju fråga sig varför det skulle vara just Petersens kvartett?

De EU-kritiskt profilerade kandidaterna Marita Ulvskog och Anna Hedh fick sammanlagt 25,16 procent av partiets röster. De fem kandidater med Olle Ludvigsson i spetsen som identifieras med IF Metall på valsedeln kryssades sammanlagt av 9,91 procent. Varför är inte dessa ”krysspionjärer” – vad det nu är – i dagens Aftonbladet?