Igår kväll sade stadsminister Fredrik Reinfeldt att han avgår om den borgeliga regeringen efter valet måste ha stöd av Sverigedemokraterna för att kunna sitta kvar vid makten.

Under gårdagen sade han också att han är villig att samarbeta med Miljöpartiet efter valet för att hindra Sverigedemokraterna från att få inflytande, även de andra borgeliga partiledarna sade samma sak.

Men idag stod det klart att Reinfeldts antidemokratiska och desperata utspel inte gick hem hos Miljöpartiet.

Följande artikel stod nämligen idag på TV4:s text-tv:

MP: Reinfeldt blandar bort korten

Stadsminister Fredrik Reinfeldt försöker blanda bort korten när det gäller Sverigedemokraterna med en “armbågsinvit” till Miljöpartiet, anser partiets båda språkrör.

-Det är helt uteslutet att vi skulle agera stödparti åt Moderaterna, som dessutom skulle sitta på nåder från Sverigedemokraterna, sade Maria Wetterstrand i sitt tal under partiets valupptakt i Örebro på lördagen.

Ja, vad ska man säga?

Att Reinfeldt och hans borgeliga kollegor är desperata i sina försök att stoppa SD är ingen direkt nyhet, men att de är så desperata att de överväger att samarbeta med ett parti som är socialistiskt och som därmed inte har någonting gemensamt med dem på en enda punkt är så skrattretande att många som hör eller läser om det hela löper en viss risk att dö utav massiva skrattattacker i ett slag som aldrig tidigare har skådats.

Men den borgeliga regeringen kippade uppenbarligen efter andan förgäves, eftersom Miljöpartiet har genomskådat den.

Ärligt talat, hur dumma i huvudet är du och dina borgeliga kollegor egentligen på en skala från 1 till 10, Reinfeldt?

Läs mer om det hela på
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6010839.ab

Under sommaren bedrevs ett arbete som fick namnet “Ungt inflytande”. Här fick några ungdomar i Markaryds kommun lära sig mer om barnkonventionen men också om inflytande.

I slutet av kursen tog dem fram olika punkter om hur inflytandet i kommunen för unga skulle kunna stärkas. Bland annat så diskuteras hur man eventuellt skulle kunna införa ett Ungdomsråd eller Ungdomsinskott. Politikerna i UKN kommer nu i höst arbeta med att planera för att detta råd, eller inskott ska komma igång, ett arbete som jag ser mycket fram emot.

Under arbetet så startade deltagarna en blogg om Ungt inflytande.

Frihet vad betyder det? Ett lite kort ord som för alla har speciell innebörd, men kan innebära helt olika saker. Frihet till något eller frihet från något. Frihet har inga politiska bindningar, fast många politiska partier har försökt göra det till sitt speciella kännetecken. Men eftersom alla människor har olika behov och lever olika liv så kommer givetvis ordet frihet att innebär olika saker. Frihet kan vara att ingen lägger sig i ens liv. Men frihet kan också vara att man får hjälp att leva. Frihet kan vara att man kan göra vad man vill. Men frihet kan också vara begränsningar. Är man rik så har man andra krav på frihet än om man är fattig. Skall vi ha frihet? Vem skall sätta kriterierna för vad frihet är? Vem skall bestämma över att vi får frihet?

När jag föreläser brukar jag alltid nämna Blondinbella.
Dels för att det finns en massa fördomar om bloggar, och för att som hon själv sa en gång: om man säger blogg så tänker folk på mig.

Dels för att jag är irriterad över att man så lätt avfärdar just Blondinbella som en bimbo utan inflytande, bara för att hon är ung och bloggar om något så värdsligt och obetydligt som mode – och oh hemska människa – dessutom tjänar pengar på det.

Jag brukar visa statistik. Som visar att Blondinbella ensam har fler besökare än Lunarstorm. Något som är rätt talande.
Det är så, att oavsett vad man tycker om Isabella Löwengrip och hennes bloggande, så är det ganska korkat att avfärda en människa som har så många läsare varje vecka. Hon har makt. Och hon har inflytande. Hur många äro icke alla de unga tjejer som bloggar i hopp om att bli nästa Blondinbella?
Hur många äro icke alla de unga kvinnor som tack vare Blondinbella lär sig bloggande som kommunikationsredskap och en dag kommer att använda den kunskapen i andra sammanhang än för att visa upp dagens outfit?

Det är också så, att Isabella kan använda sin makt och sitt inflytande till goda och bra saker, oavsett hur hon nått den position hon har.

Jag ska inte hålla en föreläsning nu. Men jag vill att ni läser den här postningen, och gärna några av de nära 800 kommentarer den fått i skrivande stund…

Läs även andra bloggares åsikter om Blondinbella

Tidigare har vi studerat kvinnor och makt och moderna kvinnliga förebilder  som främst använder inflytande.

I Fokus ranking av makt klättrar nu flera personer som inte har så stor formell makt.

Dock är det inte helt lätt att urskilja de som är bäst på att influera skiljt från de som använder sin formella makt att bestämma. Eftersom de som är skickliga på att få som de vill också får formell makt.

I Veckans Affärer hävdar kvinnorna till vänster att det tagit makten. Det syns ännu inte i rankingen. Att ta ledarskap är en bra början.

Jag besöker Katarina Norra

Idag har jag besökt Katarina Norra skola, en av de tio skolor som förbättrat sina resultat mest de senaste tre åren. Katarina Norra är en lite annorlunda skola ur ett ledarskapsperspektiv eftersom den har två rektorer, Agneta Bodin-Söderström och Kerstin Andersson, som delat ansvaret emellan sig. Skolan har också sedan många år tillbaka ett avancerat arbete för att få föräldrar engagerade i skolans arbete.

Katarina Norra har alltid haft goda resultat. Frågan är varför resultaten de senaste tre åren har förbättrats ytterligare?

Rektorerna såg fyra framgångsfaktorer. För det första ett tydligt ledarskap. De försöker vara synliga ledare genom att t ex sitta i skolans reception varje morgon för att hälsa eleverna välkomna och ta emot samtal om frånvaro. De gör också tydligt och klart för elever och föräldrar att de har höga förväntningar på dem. Skolledarna har också höga förväntningar på sin personal och vittnade om att väl utbildade lärare naturligtvis är grunden för arbetet. Skolan har också en låg personalomsättning och har lätt att rekrytera när man söker nya lärare.

För det andra en väl utbyggd elevhälsovård. Skolan har både heltidsanställd skolsköterska och kurator. Det ger stora möjligheter att upptäcka om eleverna har fysiska eller personliga problem, men också att verkligen kunna hjälpa om det behövs. Många elever behöver någon vuxen, som inte är lärare, att prata med.

Katarina Norra upplevs som en trygg skola. En förälder, som hade erfarenhet också av andra skolor, uttryckte att en trygg skola också ger bättre kunskapsresultat. Både föräldrar och elever vittnade om mobbning är väldigt sällsynt. Kanske är gruppindelningen på skolan en förklaring. Det finns inga traditionella klasser. Om kring 65 barn börjar skolan varje år och delas in i grupper utifrån ämnen och andra faktorer. Det gör att man få små grupper, men också att alla elever i varje årskurs känner varandra väl.

För det tredje inflytande. Föräldrar spelar en viktig roll på Katarina Norra. Skolan har en styrelse där föräldrarepresentanter och elever ingår. Det innebär att föräldrarna tar en mycket aktiv roll i hur skolan styrs.

Också elevernas inflytande har gradvis förändrats på skolan. Från att ha haft ett traditionellt elevråd och representation i skolans styrelse så har man allt mer gått in för att att ha intresseråd för olika typer av frågor. Det innebär att man kan få många fler engagerade för sin skola än om man enbart har ett elevråd. Elevrepresentanterna vittnade om att det gett ett större intresse från elevernas sida när de kunde få påverka i enskilda begränsade frågor, t ex maten, kulturfrågor eller hur cafeterian sköts.

Den fjärde faktorn för framgång är att Katarina Norra har järnkoll på elevernas resultat. Redan i förskoleklassen gör man fonologiska test för att få veta vilka barn som behöver extra stöd. Enligt skolans specialpedagoger har gjort det lättare att snabbt sätta in bra stöd tidigt. Elevernas testas sedan regelbundet under hela skoltiden för att man snabbt ska kunna upptäcka problem.

Inför utvecklingssamtalen och de skriftliga omdömena får eleverna göra en egen bedömning av sitt arbete; vad man är bra på och vad som behöver förbättras. Det gör det lättare för lärare att göra bedömningar och att sätta betyg, men också att föra ett kvalificerat resonemang med elev och föräldrar om resultaten. Arbetet tvingar lärarna att vara konkreta och en lärare uttryckte att eleverna är mycket medvetna om sitt lärande på skolan.

Katarina Norra når goda resultat, men Agneta och Kerstin underströk vikten av att aldrig slå sig till ro. En nyckel för att kunna förbättra resultaten är att hela tiden försöka förnya sig. På mig låter det svårt, men eftersträvansvärt!

De fyra framgångsfaktorer som skolan anger sammanfattade en av lärarna när han sa: “Katarina Norra har alltid varit bra på demokrati; nu är vi också riktigt bra på utvärdering av kunskapsresultaten.”

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om katarina norra, delat ledarskap, elevhälsovård, inflytande, skolturné, raketskolor, reaultat

En charmig kommunikatör.
Öppen, informell och resonerande. Är inte en chef som pekar med hela handen.

Fokuserad och närvarande i diskussioner.

Bra på att känna av stämningar i gruppen. Dålig på att säga nej

Vad är en ledarstil?

Vilka är de viktigaste egenskaperna för bra chefer?

Läs fokus ranking av Margots makt och informell makt.

Nu är även Margot synad när det gäller pension. Och det intressanta är att hon har med sig folket till skillnad mot många andra som just nu kritiseras hårt (AMF, SEB mfl). Läs några kommentarer till de 21 miljonerna i pension från DI.se artikeln här:

Om du är intresserad att lära mer om Margots vardag så kan du besöka hennes blog här.

Kvalificerar till min topp för kvinnliga ledarförebilder läs mer här.

Jag har under en tid läst om kvinnans kamp för ökat inflytande och makt i näringslivet.

Tidigare har Bråkenhielm lanserat listan här med 549 kvinnliga styrelsekandidater, svårare än så var det inte.

Kvinnor i styrelserna är lönsammare enligt forskningsrapport omskriven i DN - skillnaden är så stor som 93%

I morse skriver City om att nu tar kvinnorna makten - en typisk rubrik för att skapa dramatik. Min åsikt är att det handlar naturligtvis om att kvinnor vill ha det som uppfattats som framgångsrikt STATUS OCH MAKT. Fallgropen är att göra det på männens villkor och bara sakens skull. En styrelse och vilken verksamhet som helst mår bäst av mångfald och en hög standard oavsett kön.

Risken är att kvinnor som gör karriär och söker makt blir sårbara eftersom de är chefer (använder sig huvudsakligen av organisatorisk makt att bestämma över andra) och inte ledare. Det är ju inte makten i sig som gör skillnaden är hur man/kvinna skaffar sig inflytande och skapar det man/kvinna/styrelse/verksamhet/team vill uppnå. 

Här finns det ett tillfälle att stanna upp och reflektera

• vad vill jag som kvinna i karriären egentligen?
• kommer jag från ett  revanschbehov att utjämna orättvisor – förbannad på ojämlikheten? 

Eller har du (eller vi du skaffa dig) en klar personlig vision som får andra att följa. Det skulle kunna vara du som blir den nya kvinnliga ledarförebilden! Läs mer om min lista på moderna kvinnliga förebilder här med Laila i topp!   

Skall kvinnorna skrämma männen?

• Naturligvis skall kvinnorna ha sin rättigmätiga plats. Frågan är hur? 
• Utan mångfald blir det inte bra läs mer här Bara kvinnor i styrelserna skapar inte mer lönsamhet

Följande information hittas på Ronneby kommuns hemsida:

Ronneby är en av kommunerna i landet som låtit Statistiska Centralbyrån undersöka vad medborgarna tycker i olika frågor. Resultatet presenteras bland annat som Nöjd-Region-Index, Nöjd-Medborgar-Index och Nöjd-Inflytande-Index.

Inflytande över kommunens verksamhet

Resultat

Ronneby	Genomsnitt Nätverket (27 kommuner)	Spridning Nätverket (27 kommuner)
Index 37	Index 42	Index 34-49

Kommentar från kommunstyrelsens ordförande JanAnders Palmqvist (s):

“Undersökningen visar att arbetet med att utveckla möjligheterna till inflytande över kommunens verksamhet måste förbättras. Speciellt handlar det om att förtroendet för politikernas ansvarstagande och kompetens ger låga värden”

Det som är intressant utöver resulatet i statistiken ovan som kommer från 2007 års undersökning är dels att Palmqvist uttalar åsikten att man ska förbättra medborgarnas möjligheter till inflytande samt att man valt att inte redovisa 2008 års resultat.

Ska man våga sig på en gissning att kommunens siffror för föregående år inte är så lysande?
År 2008 har inte precis utmärkt sig för att vara ett år då medborgarnas inflytande fått genomslag.

På SCB’s hemsida kan man ladda ner alla filer för den kommun man vill titta närmare på:

Steg 1
Klicka på ZIP under den kommun vars resultat du vill ladda ner.

Men under 2008 finns inga filer för Ronneby med, trots att kommunen deltagit i undersökningen: Deltagande kommuner

Min fråga lyder: Hur skyddar vi jorden från de riktiga terroristerna? Jag syftar på de i kostym, som hänger i vita huset, och herrarna som skriker hysteriskt på Wallstreet. Tror världen skulle bli en mycket trevligare plats utan dessa herrar!

Vad ska vi göra åt de dåliga inflytande som dagens unga har på de äldre?

DN

INFLYTANDE: Ken Silverstein, Washington redaktör för Harper´s Magazine, har nyligen utkommit med boken Turkmeniscam: How Washington Lobbyists Fought to Flack for a Stalinist Dictatorship.

I boken (en första version publicerades i tidskriften Harper´s) beskriver Silverstein hur han kontaktade en rad lobbyfirmer i Washington DC för att se om man ville jobba för stalinistdiktaturen Turkmenistan.

Silverstein låtsades representera en fiktiv London baserad investeringsgrupp med intressen i landet. Det visade sig inte vara speciellt svårt att få lobbyisterna att nappa på förslaget att förbättra diktaturens image och inflytande i USA.

Bland annat lobbyistfirmorna APCO och Cassidy & Associates visade stort intresse.

[E]ven the best-endowed regimes need help navigating the shoals of Washington and it is their great fortune that, for the right price, countless lobbyists are willing to steer even the foulest of ships.

Enligt Silverstein har amerikanska lobbyister arbetat för diktaturer åtminstone sedan 30-talet när PR experten Ivy Lee – via en firman German Dye Trust – hade kontrakt med nazistregimen i Berlin.

Bara för att nämna några få andra har Jefferson Waterman International jobbat för regimen i Burma och Black, Manafort, Stone & Kelly hade på sin tid kontrakt med motståndsledaren Jonas Savimbi i Angola. Patton Boggs har jobbat för Kamerun och Carmen Group för Kazakstan osv. osv. (Kuriosa: Patton Boggs har även representerat Sverige.)

Även andra har använt sig av Wallraffande för att kunna skriva om lobbyfirmornas arbete för olika diktaturer. The Sunday Time gjorde nyligen detsamma med Stephen Payne, en lobbyist som tidigare jobbade för Bush administrationen.

En reporter på tidningen låtsades representera Kurdistans expresident och Payne föreslog bland annat;

Well, why don´t you make a donation to the Bush Library?

Enligt Silverstein är klimatet i maktens Washington DC helt annorlunda än i övriga delar av landet;

If you went to a cocktail party in many parts of the country and you talked about representing the government of Turkmenistan – ‘Yeah, well, this is what I do for a living. I get up in the morning, go to work and lobby for dictators’ – most people would find that that morally repugnant. But in Washington you talk about it without fear of embarrassment.

Citat från Läroplanen:

Rättigheter och skyldigheter
Skolan skall klargöra för elever och föräldrar vilka mål utbildningen har,
vilka krav skolan ställer och vilka rättigheter och skyldigheter elever och
deras vårdnadshavare har. Att den enskilda skolan är tydlig i fråga om mål,
innehåll och arbetsformer är en förutsättning för elevers och vårdnads-
havares rätt till inflytande och påverkan. Det är inte minst viktigt som
underlag för den enskildes val i skolan.

Det är inte tillräckligt att i undervisningen förmedla kunskap om
grundläggande demokratiska värderingar. Undervisningen skall bedrivas i
demokratiska arbetsformer och förbereda eleverna för att aktivt deltaga i
samhällslivet. Den skall utveckla deras förmåga att ta ett personligt ansvar.
Genom att delta i planering och utvärdering av den dagliga undervis-
ningen och få välja kurser, ämnen, teman och aktiviteter, kan eleverna
utveckla sin förmåga att utöva inflytande och ta ansvar.

…

2.3 ELEVERNAS ANSVAR OCH INFLYTANDE
De demokratiska principerna att kunna påverka, ta ansvar och vara
delaktig, skall omfatta alla elever. Elevernas kunskapsmässiga och sociala
utveckling förutsätter att de tar ett allt större ansvar för det egna arbetet
och för skolmiljön, samt att de får ett reellt inflytande på utbildningens
utformning. Enligt skollagen åligger det alla som arbetar i skolan att verka
för demokratiska arbetsformer (1 kap. 2§).

…

Citat slut.

Det är viktigt, att vi involverar barnen i diskussionen på något sätt. Ett alternativ kunne vara att vi diskuterar saken lokalt på skolorna – att föräldraföreningen i Hammenhög diskuterar med barnen i Hammenhög och likadant i Skillinge och Borrby. Ett annat sätt är att vi, till relevanta möten i dialoggruppen, inviterar elevrådsrepresentanterna från alla tre byar. Eventuelt båda och.

Från Staffan André, Rektor skolenhet Syd:

Vänligen kolla så det stämmer.
Anteckningarna är inte offentliga förrän vi är överrens!

Tyck nåt om tidsförslagen!
___________________________________________________
Svar från Camilla och Jacob, Hammenhög Föräldraförening:

Angående MÖTESANTECKNINGAR, DIALOGGRUPP ANGÅENDE SKOLENHET SYDS ELEVER I SKOLÅR 5-6, Möte 2008-11-12 i Borrby

Vi är inte eniga med anteckningarna från Dialoggruppens möte den 12 november 2008.

Mötet tog inte slutgiltigt beslut att påbörja försöket med 5-6:ornas arbete i Borrby 1 ½ dag/vecka under vårterminen 09. Detta slutliga beslut tas däremot vid dialoggruppens möte i december 08, då kriterier för framgång i försöket först beslutas och dess konsekvenser tydligt formuleras.

2008-11-14
Camilla Backman och Jacob Ravn
Dialoggruppens Föräldrarepresentanter
Hammenhögs Föräldrarförening
___________________________________________________
Svar från Skillinge:

Hej!
Jag framförde det samma till Staffan igår!
Jag uppfattade det precis likadant som ni, Camilla och Jacob.

Jeanette Ovesson, Skillinge Föräldraförening

——————————————————————————
Svar från Borrby föräldraförening:

Hej!
Har suttit och reflekterat kring det som framkom på mötet i onsdags. Jag upplever att vi diskuterar två helt olika saker, som i och för sig hänger ihop.

För mig är de två olika frågorna:
* Hur kan BSH (jag lånar förkortningen som är officiell i fotbollssamverkan) samverka i undervisningen för 5-6:orna?
Hur fungerar undervisningen idag? Vilka former kan vara aktuella? Syfte? Mål?
Detta är frågor som jag ser är relevanta för oss att diskutera i nuläget.
* Hur ska byskolorna vara utformade i framtiden?
Detta är en politisk fråga som jag inte kan se ingår i vårt ”uppdrag”. Frågan är inte relevant ”här och nu”.
Min uppfattning, baserad på tidigare erfarenheter, är att oavsett vilket resultat eller i vilken form samverkan kommer att ske mellan BSH eller inte, så beslutar inte politikerna enbart utifrån de erfarenheterna. Att tro att detta ”försöket/ projektet” skulle vara utslagsgivande för den framtida skolpolitiken i Simrishamns kommun, anser jag vara både okunnigt och naivt. Det vi kan få ut av ”samverkansprojektet” är däremot argument med eventuella för- och nackdelar, som i sin tur kan vara en hjälp för politikerna inför deras beslutsfattande.

Min uppfattning är att frågan vi ska diskutera ska ha fokus på undervisningen för nuvarande elever. Att sia om framtiden och formulera eventuellt kommande problem är inget jag kan se som gagnar våra nuvarande 5-6:or och de närmast kommande.

En annan sak jag funderat på är om vår grupps sammansättning. Förstod jag det rätt – Jacob och Camilla – att ni har barn i betydligt yngre ålder än vad frågan handlar om, d v s barn i år 5-6? I så fall föreslår jag att ni även får med någon föräldrarepresentant med barn i aktuell åldersgrupp. Min erfarenhet är att barns behov är olika dels på individ plan och dels utifrån åldern. Jag kan inte begära att ni ska ha den insikten utifrån barn i 11-12 års ålder, som jag kan se skulle vara relevanta vid våra diskussioner.

Jag ser inget hinder i att prova på samlad undervisning för 5-6:orna 1.5 dag/ vecka genom att starta upp med introduktion för eleverna (huvudpersonerna i den här frågan som jag ser det) före jul och sedan fortsätta till våren.
Samtidigt med deras undervisning fortsätter vi i ”dialoggruppen” att träffas. Förutom förslag på olika samverkansformer, och möjlighet att prova på dessa, ska vi utarbeta och komma överens om en utvärderings ”modell” och hur den ska användas. I nuläget finns ingen ”vinnare eller förlorare” då vi alla kommer att påverkas på ett eller annat sätt.
I förslaget som det ser ut just nu är Borrby Skola föreslagen som fysisk plats för den gemensamma undervisningen, men jag anser att det kan inte vara kriteriet för bedömning av för- respektive nackdelar utifrån det pedagogiska perspektivet, och alltså utgör platsen inget hinder för att komma igång med samverkan. Den pedagogiska kvalitén sitter inte i väggarna på någon av våra tre skolar. Kvalitet handlar för mig om bemötande, engagemang, förhållningssätt och den konkreta undervisningen.

Marie-Charlotte Nilsson
Föräldraföreningen
Borrby Skola
________________________________________________
Mail efter det från Marie-Charlotte igen:

Hej!
Jag uppfattade att det vi i “Dialoggruppen” behöver diskutera vidare kring samverkan gällande 5-6:orna skulle ske parallellt med elevernas möjlighet att prova på denna undervisningsform. Vidare har jag svårt att se att ett sådant viktigt arbete som att arbeta fram “kriterier för framgång i försöket” och att “dess konsekvenser tydligt formuleras” kan bli färdigt vid ett enda mötestillfälle. Av personlig erfarenhet i flera andra sammanhang har jag lärt mig att det krävs tid för reflektion efter att själva materialet arbetats fram, innan beslut om slutgiltigt utformande fattas. Jag ställer inte upp på att arbeta fram något “hastverk”.
Jag uppfattade att eleverna introduceras till samverkans undervisningen nu i december och att efter jullovet har 5-6:orna gemensam undervisning 1.5 dag/ vecka.

Hälsningar
Marie-Charlotte
_________________________________________________
Mail från mig som svar:

Marie-Charlotte har mycket riktigt rätt när hon säger att det är två olika saker vi diskuterar här. De är olika men hänger ihop likt två sidor av ett mynt och är därmed oskiljaktiga. Vi kan inte diskutera en sak utan att ta hänsyn till hur det påverkar den andra.

För oss är det hela mycket enkelt. Rektor Staffan Andrée vill slå ihop Skolenhet Syds alla 5:or och 6:or i en skola, i nuläget Borrbys, och reducera skolorna i Hammenhög och Skillinge från att innehålla F-6 till att enbart ha F-4. Försöket med att börja bussa 5/6-eleverna till Borrby 1 ½ dag i veckan är första steget på vägen. Det är ett uttalat mål att det ska bli 5 dagar i veckan, dvs, att Skolenhet Syds årskurser 5 och 6 samlas i Borrby. Detta menar rektorn är att samverka. Eftersom målet är så klart uttalat har det inte funnits utrymme för att fundera över precis det du tar upp i punkt nr 1, Marie-Charlotte, nämligen:

“* Hur kan BSH (jag lånar förkortningen som är officiell i fotbollssamverkan) samverka i undervisningen för 5-6:orna? Hur fungerar undervisningen idag? Vilka former kan vara aktuella? Syfte? Mål?”

För oss handlar Dialoggruppen precis om detta. Rektorn har öppnat upp för en dialog med representanter från föräldraföreningarna eftersom motståndet mot att reducera två byskolor har varit, och är fortfarande, massivt. Eftersom det är ett uttalat önskemål från våra skolpolitiker att skolorna inom respektive skolenhet, nord och syd, skall samverka är frågan också givetvis politisk. Det ena är omöjligt att skilja från det andra. Hur ska då denna samverkan se ut? Det är denna kärnfråga vi önskar diskutera i Dialoggruppen och inget annat. Vi kan beklaga att Dialoggruppen inte har kommit igång med detta viktiga arbete i ett tidigare skede, även om vi förstår varför, nämligen att själva målet att förändra byskolorna uteslutit utrymme för en öppen dialog kring samverkan mellan byskolorna på lika nivå.

Vi ställer oss mycket undrande till detta mål som utstakats av rektor Staffan Andrée, dvs att samla 5/6 på ett ställe och ta bort 5/6 på ett annat. Detta mål är inget som ligger långt i framtiden utan handlar väldigt mycket om här och nu. Går vi med på att bussa eleverna nu sitter vi inom mycket snar framtid med en F-4 skola i Hammenhög och även i Skillinge. Just här funderar jag över din åsikt Marie-Charlotte att vi eventuellt skulle vara okunniga och naiva när det gäller detta försök och den framtida skolpolitiken i Simrishamns kommun och skolpolitikernas beslutsfattande. Jag vet inte, jag hoppas jag kan lita på mina skolpolitiker. I Barn- och utbildningsnämndens sammanträdesprotokoll 2007-04-04 finns ett beslut (§34) som säger att: “…byskolorna bevaras och utvecklas som en viktig profil för kommunen och bedriver skolverksamhet till och med årskurs sex.” Samma protokoll, samma paragraf, beslutar också: “Att i övrigt bifalla skollokalutredningens förslag “skollokalbeståndet i Simrishamns kommun” daterad 2007-02-26.” I denna skollokalutredning, som Göran Nydahl gjort på uppdrag av skolpolitikerna, står det: “Riktlinjerna i detta uppdrag är att alla byskolor skall behållas och innehålla elever upp till år 6 alternativt till år 7.” Vidare kan man läsa under strategiska överväganden under punkt nr.2: “Verksamheternas placering i kommunen bör vara spridd så att den understödjer alla kommundelars utveckling och uppmuntrar unga familjer att flytta till Simrishamns kommun”. Det står mycket annat intressant och jag rekommenderar en genomläsning. Klart är att skolpolitikerna under denna mandatperiod gett besked om att byskolorna skall finnas kvar och ha verksamhet upp till åk 6. Däremot återfinns följande mening i beslutet (§34) och som jag nämnt ovan: “Samordning och samverkan mellan skolorna inom respektive rektorsområde ska ske.” Hur denna samverkan ska se ut står det inget om utan är upp till varje rektor. Rektorn för vår skolenhet har därför beslutat att bussning av elever skall ske till Borrby skola samt att byskolorna i Hammenhög och Borrby skall skäras ner till F-4. Vi menar att det är helt fel utgångspunkt när man planerar skolornas samverkan. Det finns givetvis andra sätt att samverka och som dessutom följer skolpolitikernas beslut.

Så till mig och Jacob. Huruvida vi är kapabla eller har insikt nog att representera majoriteten av Hammenhögs föräldrar i den här frågan har ingenting att göra med det faktum att våra barn är 7 år gamla för tillfället. Jag och Jacob har blivit utsedda av Hammenhögs föräldraförening att vara dess representanter i Dialoggruppen. Har du Marie-Charlotte åsikter eller önskemål om fler representanter från Hammenhög kan du kontakta vår ordförande Jan Neuhauser.

Marie-Charlotte, du skriver också mycket riktigt att kriterier för utvärdering av försöket m.m. inte går att fastställa under enbart ett möte. Det har du absolut rätt i. Inte heller vill du bidra till ett hastverk här. Jag är helt enig med dig. Jag förstår inte heller vad som gör att det är så bråttom med att genomföra det här försöket just nu till varje pris, med tanke på att så mycket grundarbete kvarstår. I mina ögon framstår det som oansvarigt att laborera med dessa barn på det sätt som föreslås under nästa termin.

Jag önskar inte starta något åsiktskrig. Jag önskar en bred faktabaserad dialog där de förutsättningar vi har för att samverka läggs fram för alla att se och förstå. Jag hoppas vi kan lösa skolpolitikernas önskan om samverkan och samordning på bästa sätt, ett sätt där vinsten är större än summan av delarna. “Den pedagogiska kvalitén sitter inte i väggarna på någon av våra tre skolor” skriver du Marie-Charlotte, jag tycker det låter som en utmärkt startpunkt för vår samverkan.

Vänligen
Camilla Backman
Föräldrarepresentant Dialoggruppen
Hammenhögs Föräldraförening

Sammanfattande analys – Hej Sverige

Hur mår Sveriges föreningsliv idag?

I augusti satte vi oss ned en helg och reflekterade kring turnén i maj. Vilka var reaktionerna från människor vi mötte? Vad diskuterades när aktiva i föreningar samlades? Vi har skrivit fram det vi ser som kännetecknande från städerna. Framförallt har vi läst anteckningarna från de Mini Sociala Forum vi genomförde, se referaten från dessa arrangemang.

Viktiga att lyfta fram är de politiska frågor som återkom i diskussioner. Många fler frågor har diskuterats. Här är de som var mest genomgående där många lyfte fram att det behövs politiskt agerande:

“Politiska krav
Dessa fyra sakfrågor återkom i långa diskussioner i alla städer.

Kollektivtrafiken. En konkret fråga som har tagits upp i alla städer är behovet av att bygga ut och sänka priserna på kollektivtrafiken. Flera har tagit upp kravet på gratis kollektivtrafik.

Miljö. Klimatfrågan har återkommande lyfts fram som ett ämne där samarbete är helt nödvändigt. Från den lokala nivån till internationella lösningar. En stor medvetenhet finns, men organisering saknas för att genomföra förändringar.

Kulturhus. Avsaknaden av ett samlat ställe där olika uttrycksformer kan mötas och samarbeta är stor. Det behövs utrymmen för att amatörkulturen ska kunna växa, replokaler, utställningslokaler osv. Samtidigt lyfts behovet av en social mötesplats för nyinflyttade som en möjlighet för att hitta nätverk.

Inflytande. Engagemang och vilja finns överallt för att vara med och påverka. Men frustrationen är stor för att det saknas former för inflytande. Förslaget att helt avskaffa kommunalpolitikerna och ersätta dem med former för direkt demokrati lyftes fram i två städer.”

/August

Kan detta komma eller pågår det i Sverige? Är våra skolor under attack?
Georgetown University’s Prince Alwaleed Centrum för muslimsk-kristen förståelse (ACMCU) kommer att vara värd för en konferens den 23 oktober där man ställer den laddade frågan: “Finns det en roll för Shari’ah inom de demokratiska staterna?”
Den Saudi-finansierade ACMCU och dess chef, John Esposito, en av de främsta försvarare för radikala islam i det akademiska området för Mellanöstern studier, har verkligen gjort sitt för att göra sharia mer tilltalande.

Den saudiska prinsen som ACMCU fick namnet efter pumpar in miljoner dollar i Mellanöstern studier vid Georgetown, Harvard, UC Berkeley, och andra.
ACMCU analys om sharia lag tenderar att fokusera, inte på dess orättvisor (amputering, stening, hängning, Hedersmord, straff för hädelse, genomförande av avfällingar, förföljelse av icke-muslimer, sanktioneras hustru-misshandel, kvinnliga könsstympning, och så vidare), utan snarare om “ompackning” på ett sätt som kommer att vädja till andra känslor. Ett koncept, för en mer “måttlig” version av sharia som är förenligt med väst-demokrati, går i bräschen för denna miljon dollar insats.

Vem talar för Islam? En bok som samtidigt ges ut av Esposito och verkställande direktören för Gallup Centrum för muslimska Studier Dalia Mogahed, har varit föremål för omfattande kritik för sin uppenbara felaktigheter och försök att rentvå anti-västerländska och extremistiska åsikter i den muslimska världen. Sharialagarna är där utformade på ett icke-hotfullt sätt.

Otroligt, men enligt Esposito och Mogahed,,,, den korrekta termen för en muslim som hatar väst, vill införa sharia, stöder självmordsbombningar, och motsätter sig lika rättigheter för kvinnor är “Måttlig”.

Att jämföra sharia under en diktatorisk islamsk regimen, till biblisk inspiration i en sekulär, demokratisk nation är som att jämföra äpplen och apelsiner. Ändå är detta just den typ av moralisk likvärdighet som förväntas av Esposito vid ACMCU konferens. Frågan är om inte denna taktik används just nu i Sverige också. Att man jämställer en “mild” sharia bild med kristendomens inflytande i Sverige.

Inledningstalare(konferensen den 23 oktober )och Harvard Law professor Noah Feldman är en ökänd förkämpe för sharia. I en i mars, 2008 artikel i New York Times Magazine fanns ett inlägg om ämnet, Feldman hävdade:

Faktum är att under större delen av sin historia, erbjuds i islamisk lag de mest liberala och humana rättsliga principer tillgängliga var som helst i världen. När vi åberopa de hårda straff som föreskrivs av Sharia för en handfull brott, måste vi komma ihåg vilka höga krav på bevis som behövs för deras genomförande.
I Sharia är tanken att alla människor – och alla mänskliga regeringar – är föremål för rättslig prövning enligt lagen.

Utom imamer då eller prästerskapet. Och naturligtvis tillåter sharia att en islamsk regering bytts mot en sekulär och att sexuellt avvikande inte döms.

I USA varnar en del forskare för att det bara är en tidsfråga innan denne Feldman hävdar att sharia
är önskvärt och kommer att försäkra oss om att dess införande i USA är oundvikligt. Svenska politiker är helt inne på samma linje, fast till svenska förhållanden.

Tyvärr har gamla England “förolyckats” och hoppet vilar nu till livräddning av en ny regering.

The Times Online skrev:

Islamisk lag officiellt har antagits i Storbritannien, med sharia domstolar få befogenhet att uttala sig om muslimska civila fall.
Regeringen har i tysthet sanktionerade befogenheter för sharia domare att uttala sig om fall som sträcker sig från skilsmässa och finansiellt tvister dem som innebär våld i hemmet.
Avgöranden från ett nätverk av fem sharia domstolar är verkställbara med full effekt av rättsväsendet, genom grevskapsdomstolarna eller High Court.

Melanie Phillips, skriver för National Review Online och konstaterar Saudis roll i finansiering och Mellanöstern studier i processen:

Den akademiska objektiviteten håller på att bli islamiserad till förmån för indoktrinering och propaganda. En ännu-icke offentliggjorda rapport av professor Anthony Glees säger att extremistiska åsikter sprids genom islamiska studie centra knutna till brittiska universitet och backas upp av många miljoner pund donationer från Saudiarabien och muslimska organisationer. Professor Glees säger, “Storbritanniens universitet kommer att generera två nationella kulturer: en icke-muslimska och till stor del sekulariserat, den andra muslim. Vi kommer att ha två identiteter, två uppsättningar av lojalitet och två rättsliga och politiska system.

Vi är snart där här också när vi har politiker som inte fattar.

Forskare som tona ner hoten mot demokratiska samhällen som orsakas av kränkningarna från sharia, och trycker på en sanerad, idealiserade version av sharia, kommer en dag kan hjälpa till med att etablera vår värsta mardröm.

Fritt subjektivt översatt från FrontPage Magazine. Skall alltså inte tas som FPM:s åsikter.

Just nu pågår mini socialt forum i Mora. Vi är en grupp på åtta personer som har trotsat snön och tillsammans diskuterar möjligheterna att utveckla staden och föreningslivet här. En viktig del i diskussionen handlar om hur engagemang skapas. Behövs ett ledaskap för att fler ska kunna vara aktiva?

“Det var först när jag blev uppringd och tillfrågad om jag vill vara med som jag gick igång! Och nu är jag jätteaktiv”
Citat från diskussionen

Kanske är det så att vi väntar på den där personen som med direkt tilltal visar sin tilltro till just mig. Samtidigt söker vi en roll där vi får betydelse och där vi arbetar för ideer vi tror på. Fler reflektioner kommer senare.

/August, från Mini Socialt Forum i Mora

En anekdot från tonårstiden, ett av alla upptåg jag tog initiativ till och drog med mig folk in i. Jag har alltid varit ganska inflytelserik. Folk har följt mig och mina idéer. På gott och ont.

När jag var 15 år var hobby nummer ett att dricka alkohol. På sommarlovet var fritidsgården stängd och vi hängde på byn. De flesta av oss jobbade nere vid badet på dagarna och festade på samma plats på kvällarna. Killarna vi hänge med var tre, fyra år äldre än oss och bjöd gladeligen på öl, sprit och cigaretter. Men jag ville inte vara beroende av någon, jag ville skaffa mitt eget. Jag ville klara allt själv, och gick därför till Svantes kiosk för att sätta planen i verket.

- Hej, ett paket Marlboro Lights.
- Har du legitimation?
- Nej, jag fyllde 18 i förra veckan och har inte hunnit skaffa det. Men du kan ringa min mamma och fråga hur gammal jag är.

Svante är en man som sägs vara onykter på jobbet. Han står bakom sin kioskdisk i en t-shirt från 80-talet, svettlökar under armarna och med den klotrunda magen i vädret. Idag står jag på andra sidan och låtsas vara tre år äldre än verkligheten visar. Men om sanningen ska fram har jag alltid känt mig lite före min tid, eller årskull. Det är ju åren som går men erfarenheterna som gör att man utvecklas. Jag var 15 år men jag hade redan då så mycket berättelser bakom mig att man kunde gett ut en biografi i tre delar.

- Hej, det är Svante här nere från kiosken.
- …
- Jag har din dotter här som vill köpa cigaretter av mig men som inte har leg med sig.
- …
- Jaha, du intygar det.
-
- Dåså. Inga problem.

Hemma hos Jossans moster och morbror sitter en 16-årig tjej med mogen röst och låtsas vara min mamma. Det går vägen. Och resten av den sommaren är det min uppgift att förse vännerna med cig och folköl. Det var en roll som jag trivdes bra i. Jag fick en roll och en uppgift, en mening helt enkelt.

Jag blev alkoholist innan jag ens var drickmyndig. Riktigt hur det gick till vet jag inte, men det kommer kanske en förklaring till det här i bloggen. Jag var en vilsen själ som sökte mening och hittade den i alkoholen.

I dagens Aftonbladet finns det ett reportage om en elefant som jobbat som fotograf. Japp, du läste rätt. Någon klurig engelsman med naturfoto som yrke upptäckte att det var lurigt att låta elefanterna fota, eftersom människor, begripligt nog, får många djur att gömma sig bara de visar sig i djungeln. Elefanterna bär runt på fejkade stubbar och stockar med kameror monterade i dem. Walraffande elefanter!  

Vad har nu fotograf-elefanter med hyresrätten att göra, undrar kanske vän av ordning. Inte så hiskeligt mycket, i ärlighetens namn. Men metodmässigt finns det att lära! Ska man ta reda på hur en tiger eller en häger har det i sin vardag är det enklare att låta elefanter fotografera dem, än att ligga och trycka i en grop långt bort från föremålet för studien. Hägrar och tigrar gillar nämligen elefanter, enligt reportaget.

Man lär så länge man lever. Till exempel att arbetslösa numera är detsamma som missbrukare av både pengar och arbetslinje. Och nu också att makt hos ungar under 18 är så mycket fel makt på fel ställe det bara kan vara. Och därmed är det även utlärt att barnkonventionen inte ska ha någon praktisk betydelse och att regeringen gillar den lika mycket som ingen annan ska göra heller.

Man har faktiskt rätt att undra om det nya vi ska lära, stämmer. Är det till exempel sant att gymnasieelever har makt, och för mycket makt, och bestämmer över lärare och rektorer. Och missbrukar dom verkligen den makt dom har. Och kan man, med heder och samvete och i sanningens namn, verkligen jämföra elevmajoritet i gymnasiestyrelser med att en patientmajoritet i så fall skulle fatta medicinska beslut på ett sjukhus.

I så fall är gammal kunskap lögn. Den som sa att lokala styrelser, alltså elever i majoritet, inte skulle bestämma över skolans budget, vilka lärare som anställdes eller vilka elever som skulle ha särskilt stöd eller hur skolans pengar fördelades – utan om sånt som skolgården, nya golv och gardiner eller busskort också till elever som bor nära skolan. Några miljoner skulle dom alltså inte ha, utan möjligen få delaktighet i 100 000 kronor.

Tidigare kom alltså ansvar av inflytande, och en regering liksom unga under 18 kunde därför både ges och ställas inför ansvar. Nu gäller istället att unga under 18 tar ansvar utan inflytande även om en regering aldrig skulle vilja göra det. Det är inte lätt att hänga med i alla nya ryck och nya läror.

Men allt som nu händer är inte något utslag av en mossig och gammaldags syn. Det är utslag av betydligt större slag. Det enda som underlättar är om man håller på alliansen. Eller om man, som i det här fallet, är under arton och trivs bra med både maktlöshet och skoluniform.