Snart skall jag till min första kemilektion. Igår började jag skolan. Jag hade biologi A, det var kul. Under rasten gick jag till receptionen och anmälde mig till biologi B också, det kommer att gå bra enligt min lärarinna. Fysik A var dock fullt, så jag hamnade som reserv. Jag skall se om Infokomp har plats för mig. För till nästa höst skall jag vara behörig sökande till biomedicinprogrammet, så är det bara. Det är mitt mål.

Jag hör kvitter från min mage.

Igår hittade jag en lapp som det luktade sill dumma din April April om.

För en tid sedan sökte jag en ledarskapsutbildning, Raoul Wallenberg Academy for young leaders, via min skola. En ledarskapsutbildning där en liten grupp får genomgå på hög nivå allt som har med ledarskap att göra. Det är hård konkurrans om platserna, chansen att komma med är inte alltid lika stor.

Jag sökte som sagt denna ledarskapsutbildningen och idag på vår julavslutning vid skolan, var det mitt namn som min rektor läste upp. Glädjen – och chocken, var total! Detta var definetivt inget jag räknat med vilket förklarar min chock.

Jag är därför oerhört tacksam till de som valt ut mig, “Personer i Stockholm”, lärare och rektorer i Karlstad. Jag är även oerhört tacksam för de som övertalade mig att söka denna utbildning. Tacksam är jag även till Johan Büser, som skrev vitsord om mig om varför jag skulle gå den här utbildningen. TACK alla! Tack mina vänner som också grattulerade mig efteråt.

Nu ser jag med spänning fram emot vårterminen då utbildningen ska starta. Jag är övertygad om att jag kommer få erfarenheter för livet som jag kommer att ha mycket använding av.

TACK!

Sitter just nu på min skola, Infokompgymnasiet i Karlstad. Det är en friskola som har en mängd olika program ett erbjuda, allt i den smak man själv tycker bäst om. Elevantalet är litet, vilket jag tycker är jättebra. Det blir genast en bättre gemenskap elever emellan, man lär känna fler och i slutändan känner man väl varenda människa på skolan.

Lärarna vill jag kalla världens bästa lärare. Inte nog med att vi har fler lärare med lärarbehörighet än genomsnittet, eller att vi har doktorerade lärare i biologi, eller att vi har lärare som vill utbilda för verkligheten och framtiden.

Jag vill kalla dem världens bästa lärare för att de älskar oss elever. De älskar oss på det sättet att de gör sig alltid tillgängliga för oss, när vi behöver dem. Det är människor som ställer upp när man behöver hjälp, behöver stöttning i personliga problem eller ifall man är i behov av “socialt umgänge”. Lärare som utan tvekan tar en fika med elever, lärare som kan ta en lunch med oss – på stan eller i matsalen. Deras dörrar in till lärarrumet är öppna för oss, vi får komma in och sätta oss för att snacka om vad som helst – skola eller fritid. Lärarna är alltid öppna för oss elever, eller, kanske inte alltid, men har de inte tid, så sitter de instängda i ett annat rum. Detta sker dock inte alls så ofta. Jag är övertygad om att vi har världens bästa lärare.

Många skolor har rektorer som gärna sitter instängda på sitt kontor, och ser sig själva som någon “mer viktig och bättre person”. Jag har själv gått på en skola där rektorer aldrig syns till, och hela tiden ska verka arrogant och nästan nonchalant. På min skola är detta något som aldrig synts till. Vi har två rektorer på skolan, som delar rum med lärare, och som alltid har dörrarna öppna för oss. Det är rektorer som helst inte vill “sitta över någon”, utan det är helt enkelt rektorer som vill tillsammans med eleverna göra en trygg och bra skola.  

Vi har inga prov. Vi har inga direkta hemläxor. Det kan vara låta slappt och oansvarigt. Hur kan en utbildning fungera utan prov och läxor? Hur kan man lära sig utan att visa sin kunskap på prov? Hur kan man lära sig utan att ha hemläxor? Det fungerar väl inte, i verkligheten?

Eller, det är väl precis det man gör? Prov ersätts med inlämningsuppgifter. Läxor ersätts med projektarbeten. Inlämningsuppgifter är på det sättet otroligt mycket bättre genom att man lättare kan visa sin kunskap för läraren, istället för att råplugga kvällarna innan man ska göra ett prov, och under kanske 1,5 timme, pressa fram allt på ett papper. Projektarbeten blir mycket roligare att jobba med, där man i större del själv planerar hur man vill arbeta med det, och hur mycket man vill lägga ner på det. Kanske vill man ta med sig arbetet hem, eller kanske tillochmed sitta kvar på skolan tills klockan är sju på kvällen? Det är fritt, och man väljer själv.

Jag själv minns min förra skola. Man skulle pressa fram allt på prov och läxförhör. Vad minns jag idag? Inte alls mycket.

Man lär sig för verkligheten. Man lär sig för livet, med lust att lära. Det är precis vad jag tycker att Infokomp gör. Genom en trygg skolmiljö, som skapas av gemenskap mellan elev-elev, lärare-elev, med ett arbetssätt som liknar arbetslivet och med en anda som heter eleven i centrum, gör det nog Infokompgymnasiet till världens bästa skola. Jag tror faktiskt det. Eller..jag vet!

Om ni läser tidningar så har det väl inte gått att undgå den media cirkus som kretsat kring Infokomp Gymnasiet i Karlstad. Just den skola som jag själv har gått snart tre år på. Jag tycker kritiken i sig är ganska patetisk. Förstår vart de vill komma med artikeln, visst vissa 9:or lockas med körkort etc. Då menar jag inte körkort via fordonlinjer etc. För det är ganska självklart att de ska få körkortsutbildningen i sin utbildning. Men vet bland annat att en frisörlinje i Karlskoga lockar eller har lockat sina elever med körkort. Och detta borde disskuteras. Jag har faktiskt gått och väntat på en attack emot friskolor. Det var ju ett tag sedan nu. Det är kanske ingen större skräll att just denna attack kom från Värmlands Folkblad. Jag menar tidningen är ju så vänster att det får Jultomtens röda dräkt att byta nyans till blå. Så man ska ju tall all kritik emot friskolor med en nypa salt. Vanligtvis så hade jag inte brytt mig, men så som artikeln var skriven så blev min skola utpekat som de stora bovarna i dramat. Jag blev faktiskt lite förbannad. Så det var faktiskt en ganska intressant vecka på min skola. Telefonerna ringde ifrån den ena tidningen efter den andra. Aftonbladet ringde bland annat. Samma där, men inte ett ord i bland annat NWT eller Expressen. Undra hur det kommer sig. Vi vet ju alla att vänster blocket länge har haft negativa åsikter om friskolor. Och i vissa fall hat. Och ska jag vara ärlig så tycker jag all den kritik som har uppkommit denna veckan är ganska patetisk. Utbildningen är precis lika bra på en friskola / privatskola som en kommunalskola. Kanske till och med bättre. På Infokomp har lärarna mer tid för eleverna. Och man kan satsa mer på elevernas indivuella utbildning och förändring. Inte ge alla samma utbildning, alla behöver olika. Alla lär sig olika. Därför är det skönt med en individuell fokusering av elever. Men nu skulle jag egentligen inte skriva om friskolornas utbildning, utan om de så kallade mutorna.

Jag tycker det är självklart att de som jobbar för skolan ska ha betalt. Sen om 60 kr i timmen är en så himla dålig lön kan ju disskuteras. Vet själv att jag tjänade liknanden när jag var 16-17 år. Ev 2 – 3 kr mer. Men då är det ju skillnad på att jobba med marknadsföring och i handel. Och argumenten så som “Anställa företag” eller “Lärarna kan göra det” håller inte egentligen. För det första, varför ska man anställa ett Call-center som ska marknadsföra en skola. En skola som de säkert aldrig ens har besökt. Hela grejen med att ringa runt till 9:or är att man som sista års elev i grundskolan ska kunna få en inblick i hur gymnasiet fungerar. Och kunna få ställa frågor till någon som har gått ett år eller fler. Någon som har upplevt det just han eller hon är på väg att få uppleva. Elever kan ju berätta mer och för den delen berätta hur vardagen är på skolan. Att låta lärarna göra jobbet tycker jag också är en ganska patetisk idé. Att låta lärare som redan har ett tight schema jobba mer, ringa runt å berätta om lärosätten. Och på så sätt öka risken för utbrändning. För det är faktiskt så att det ska ringas till x antal tusen elever. Visst det är väl bra om lärarna talar om hur de lär ut, men det är ju just därför de såkallade Öppet-Hus Dagar finns. En elev bryr sig självklart om hur deras lärosätt kommer att se ut de kommande 3 åren, men de bryr sig även om elevkänslan, spänningen mellan eleverna, vad man verkligen gör på skolan.

För man lär sig inte bara utbildning, man lär sig för livet. Jag kan själv säga att jag har förändrats väldigt mycket under mina snart 3 år på Infokomp. Och jag skulle aldrig byta skola. Aldrig någonsin. Jag har fått en mycket bra utbildning, en bra blandning mellan psykologi, ekonomi, samhällsfrågor och ledarskap. Men den viktigaste saken har jag faktiskt fått av lära mig pga mitt förhållande till alla lärare. Att sitta och fika med en lärare och prata om livet har gjort stor betydelse för min mognad. För lärarna är inte längre en Fröken eller en Magister. De är vänner. Att kunna gå in till sin mentor och sitta och skämta, snacka skit och bara fördriva tiden emellan lektiorna gör skillnad. Det är just de ögonblicken som formar en som elev till en vuxen människa. Man kan bli på proppad alla mängder utbildningar, men om man inte mognar som människa så har man ingen användning av denna information. Öppna dörrar är ett motto som man håller hårt på. Dörrarna är aldrig låsta. Iallafall inte under skoltid. Och man har stöd av alla. Lärarna blir som sagt mer som ens vänner. Detta upptäcker man inte de första året, eller kanske inte det andra heller. Men det är nu på slutet, de få veckor som faktiskt är kvar som jag har insett att jag har fått världens bästa utbildning, och det är utbildningen om livet. Och just detta skulle aldrig ett Call-center kunna tala om för en 9:a, och inte heller en lärare. Visst jag tror inte att man förstår, och inte för den delen heller tänker på det när man går i 9:an. Man vill ju bara vidare, ut ur högstadiet. Och starta om. Men de ska iallafall ha möjligheten att få höra sanningen. Sen om vissa människor inte vill höra den, utan fortfarande lever i sin 80-tals anda där friheten inte ska få finnas. Så må det vara. Men de behöver ju inte smutskasta de skolor som verkligen lever för sina elever. För det är just det Infokomp Gymnasiet i Karlstad gör. Och man smutskastar inte bara skolans namn, utan de lärare som verkligen jobbar för sina elever, de som verkligen brinner för sitt lärar yrke. De som verkligen lägger ner sin kropp och själv i sina elever. De som egentligen borde få de riktiga utmärkelserna. Om någon läsare hade planer att börja plugga på Infokomp nu efter sommarlovet. Hoppas ni inte har ändrat er, för ni kommer garanterat inte ångra er. Ni kommer gå på världens bästa skola. Och med de bästa lärarna. Detta är ett faktum, och det kan inte någon artikel i världen ändra på. Man kan bara hoppas att journalisterna i framtiden besöker skolan innan de skriver.

Tack för mig.

/ K

..att säga mitt om min skola InfoKomp efter den här artikeln som skrevs i förra veckan..

För det första: Artikeln kan verka uppge att Infokomp lockar med gratis datorer, gratis hockeybiljetter, gratis körkort och även “lediga fredagar”. Där kan jag säga direkt, att så är inte fallet.  InfoKomp i Karlstad gör absolut ingenting av detta. Så det så.

För det andra:

Att anställa elever för att ringa niondeklassare är sant. Och det är bra, tycker jag.

Det är bättre än att ett callcenter eller att lärare skulle göra det. För vilka är det som kan beskriva bäst i hur elever känner, om inte eleverna själva? Vilka är det som kan ha en relation elev-elev, om inte eleverna själva? Det är frivilliga elever som ställer upp, och det är frivilliga elever som väljer att bli anställda och kanske får sin första arbetsliverfarenhet. Alla börjar någonstans, och många börjar i telefonen.

Det är skolpengen som skolan väljer vart de vill lägga den, och här har Infokomp blandannat valt att lägga den på att elever kan informera niondeklassare om hur de upplever sin utbildning och sin arbetsplats. Det är inte lustigare än så.

Jag upplever min skola som bra. Den startades för att ställa sig på den lilla människans sida, vilket stämmer än idag. Jag upplever min skola som en av de platser som jag mår bra på, samtidigt som jag faktiskt klarar att lära mig.  För livet.