Var och varannan lokaltidning har det. Artiklar om nedskärningar inför nästa år (och så om influensan också förstås). Det verkar vara bistra tider för all kommunal basverksamhet som skola, vård och omsorg. Ibland kan jag fundera över om skattehöjning ändå inte skulle vara positivt för välfärden. Men vad vet jag? Något jag vet är i alla fall att det är valår 2010 och det är nog inte många politiker som i första hand spontant tänker skattehöjning då…

Eftersom jag är intresserad av skolfrågor fastnar mina ögon ofta på rubriker med ”skola”. Nu i budgettider ses det ordet ofta i samband med nedskärningar. När skolan ska spara är det ofta att det sparas på verksamheter som det inte är lagtvunget att ha. Skolbibliotek är inte det. Än. Jag hoppas förstås på att nya skollagen ska ändra på det.

Bibliotekets kompletterande möjligheter
Hur kan skol- och gymnasiebibliotek vaccinera sig mot nedskärningar eller som det i värsta fall kan vara – nedläggning? Vår strategi för vidarelevnad bör nu vara att fokusera på vårt arbete med informationskompetens, digital kompetens och källkritiskt arbete. Plus det faktum att bibliotekets medier tillsammans med bibliotekariens kompetens är avgörande för att skolan ska kunna ge en god, utvecklande och framtidsblickande utbildning för sina elever. Läs Louise Limbergs och svenska kollegors forskning om du behöver uppdatera dina argument. Ytterligare stöd och inspiration kan du hitta på andra sidan Atlanten hos Carol Kuhlthau, Ross Todd och deras efterföljare. All denna forskning visar på framgången när pedagoger och bibliotekarier samverkar för elevens bästa. En förutsättning för ett tätt samarbete och kännedom om eleven som kunskapssökande individ kräver att skolan har ett bibliotek i sina lokaler.

Läsfrämjande då?
Särskilt under skoltidens tidiga år är det oerhört viktigt att alla satsar på att stimulera och utveckla barnens läsförmåga. Fast jag tror ändå att vi kan göra oss själva, och skolans elever, en björntjänst genom att prioritera denna del av vårt arbete i resursnedskärningarnas tider. Böcker kan man alltid se till att det finns i elevernas närhet, bokprat kan man spara på när det kniper. Många beslutsfattare resonerar som så att folkbiblioteket finns ju alltid i kommunen. Det räcker med att eleverna kan gå dit någon gång i månaden ”för att låna böcker”. Skolans egna biblioteksresurser kan man gott lägga i malpåse om det behövs när de ändå bara handlar om böcker…

Kunskap är makt
Genom att fokusera och marknadsföra våra insatser i ”ett undersökande arbetssätt”, stöd till elever att kunna söka, sovra och värdera information ur ett ständigt ökande informationsflöde kommer vi närmare skolans kärnverksamhet – kunskapens område. Därför anser jag att vi behöver prioritera och framhålla vårt arbete med informationskompetens. Ett arbete som kräver tät samverkan med pedagoger och arbetslag. En resurs för skolan som måste finnas nära eleven, öppet och tillgängligt med kunskapsbyggande tillsammans som ledstjärna.

Influensa och vaccinering
Influensan då – jo, någon slags influensa drabbade mig, bloggskribenten, för några veckor sedan, med feber och ämlighet. Det drabbade givetvis också bloggandet, jag fick prioritera annat för att komma ikapp på jobbet. Så kan det gå. Trots att det är avgörande för en blogg med kontinuitet – på samma sätt som eleven behöver bibliotekets alla resurser dagligen och när. Jag ska vaccinera mig så snart det går. Tänk på att du kan ”vaccinera” ditt skolbibliotek genom att prioritera informationskompetensen inom de snäva rama vår offentliga verksamhet befinner sig just nu. // Pia Malmberg-Kronvall

Informationskompetenser - Om lärande i informationspraktiker och informationssökning i lärandepraktiker heter en ny antologi där informationskompetens betraktas som ett socialt fenomen som är kopplat till praktik och sammanhang.

Här börjar jag min lilla bloggserie om manifestet.

I will recognize that the universe of information culture is changing fast and that libraries need to respond positively to these changes to provide resources and services that users need and want.

I korthet tolkar jag den första punkten i manifestet som behovet av att förstå att människors informationsbeteende snabbt ändras och att biblioteken bör förändras i linje med detta.

Det är i själva verket en väldigt komplex process, förändring av institutioner där viss praxis har varit gällande under lång tid. Man kan se att förändring sker långsamt i t ex skolans värld. Den läroplan som kom 1994 kan fortfarande inte sägas vara helt genomförd och en ny regering vill nu sätta sitt eget avtryck på skolan. Detsamma gäller för biblioteken.

Bristen på central styrning i biblioteksvärlden har  i viss mån låtit “tusen blommor blomma” om uttrycket ursäktas. Samtidigt kan man uppleva att det finns en likriktning, som kanske har sitt ursprung i att många har gått samma utbildning på samma skola och tillhör samma kulturella och sociala kretsar.

Manifestet utgår från den enskilda bibliotekarien. Just JAG behöver få insikt i förändringarna och vad de innebär för min yrkesutövning. Men det individuella perspektivet räcker förstås inte för utveckling. Idag kan vi se många(?) “2.0-pionjärer” som arbetar i eldsjälsanda. Men de är ofta ganska ensamma. Först när de får sällskap och hjälp börjar det hända något på riktigt, tror jag. En evangelist behöver följeslagare.

Hur upptäcker man att förändring är nödvändig och hur genomför man den? En nyckelfråga.

Anna Åkerberg postade en artikel i Facebook idag som jag tycker illustrerar att “the universe of information culture is changing fast”. Den handlar bland annat om våra attityder när det gäller “utantillkunskap” kontra att låta kunskapen sparas i någon typ av artefakt. Var tid har sin informationsteknik.  Jan Söderqvist på SvD skriver:

Uppenbarligen finns det alltså en mer eller mindre allmänt omfattad och i varje fall seglivad idé om att just den kommunikationsteknologiska nivå vi befann oss på ungefär i går är rimlig och acceptabel, medan nästa språng i utvecklingen måste innebära att omistliga värden går förlorade.

Mats Lindqvist och Peder Söderlind har skrivit en grundbok om informationskompetens.

Det är ingen bok om hur man använder sökmotorer. Det är heller ingen guide till nyttiga länkar eller webbplatser. I stället förklarar författarna hur information skapas, lagras och görs tillgänglig.
Man utgår bl a från sex informationssfärer som finns i samhället:

• offentlig sektor
• kommersiell sektor
• ideell sektor
• medierna
• akademin
• den privata sfären

Man utgår också från ett tresidigt förhållningssätt till information:

• För att information ska kunna användas måste den sättas i ett sammanhang
• Sammanhanget fås genom kunskap om samhället och dess historia
• Det är varken svårt eller tidsödande – det är roligt och lärorikt

Men framför allt handlar informationskompetens om ett källkritiskt förhållnigssätt!

2010 är biblioteksverksamheten en naturlig del i skolutveckling och elevernas och lärarnas arbetssätt

Så lyder den skolbiblioteksvision för Regionbiblioteket i Kalmar län som antogs april 2005 av primärkommunala nämnden (PKN) hos Regionförbundet i Kalmar län.

Så här definieras skolbibliotekets pedagogiska roll:

Skolbibliotekets pedagogiska funktion innebär att det ska höja kvaliteten på elevers lärande i skolan.
För att bidra till lärande måste biblioteket verka genom undervisningen, dvs via lärare och de skoluppgifter eleverna arbetar med.

År 2010 är nära
Det är bara några månader dit och det är kristider hos kommunerna. Inte bara i Kalmar län utan detta gäller för hela landet. Resurser skärs ner, personal blir övertaliga/varslas, en del bibliotek kommer att stängas helt. Hur driver man då frågan att biblioteken ska vara en naturlig del i skolutveckling? Kan man tala om skolutveckling i finanskrisens tid?

Argument
Bibliotekslagen, nuvarande skollagen, kommande skollagen – knappast tillräckligt skydd eftersom nedskärningar sker.
Forskning och evidens? Skrifter och pamfletter? Tja, känns inte som det är läge att föreslå som lästips till våra beslutsfattare just nu.

Nya metoder
Vilka nya metoder skulle vi kunna komplettera med? Ska vi skriva insändare om att det nog är just i finanskriser som bibliotekets resurser måste vara intakta just för neddragningar inom andra områden? Är det fruktbart att betona att ett resursstarkt/-intakt bibliotek kan vara en kompensation (och ett alternativ) till de läromedel man inte har råd att köpa in eller datasalar man inte får uppdatera!?

Jo, jag har en tanke till en revidering av Regionbibliotek Kalmars skolbiblioteksvision:

Varje elev i Kalmar län ska ha tillgång till individanpassad vägledning, stöttning, handledning och stimulans av sin skolbibliotekarie i ett välutrustat skolbibliotek på sin väg mot kurs- och läroplaners mål samt förvärvande av nyckelkompetenser för livslångt lärande.

Kanske är det just nu som man ska en diskussion, ett arbetspass och kraft för att uppdatera vår skolbiblioteksvision?
// Pia Malmberg-Kronvall

Svensk höst heter årets rapport från SOM-institutet vid Göteborgs universitet. Rapporten innehåller 34 kapitel om politik, medier och samhälle. Ett av kapitlen är skrivet av Lars Höglund och Eva Wahlström och handlar om bibliotek.

Slutsatserna som kommer fram utgår från enkäter som gjorts under 2008. Man kommer fram till en del intressanta trender:

• de som använder biblioteket mer sällan tenderar att ytterligare minska på sina biblioteksbesök.
• Sedan 1996 finns en tydlig nedåtgående trend för bibliotekens bokutlåning (Minskningen beror fra på bättre tillgång till billiga böcker genom sänkt bokmoms, antalet utlåningsställen har minskat genom att filialer lagts ned och en ökad konkurrens om medeieutbudet från TV-kanaler och internet).
• Biblioteksbesöken minskar mer hos lågutbildade än högutbildade. Dvs klyftan ökar!
• Ju oftare man besöker biblioteket, desto större förtroende för biblioteket har man
• Bokhemlåning är viktigaste anledningen till biblioteksbesök, men andra skäl: tillgången till sakkunnig hjälp, kulturevenmang (50-80-åringar), miljön och mötet med andra, tillgången till internet (15-29-åringar) – äv viktiga
• “Jämfört med andra typer av offentlig service är dessutom andelen mycket eller ganska nöjda klart högre för biblioetken än för övriga typer av service i kommunerna som ingår i undersökningen.”
• Antalet nöjda med biblioteksservicen är lägre på landsbygden än i städerna, vilket författarna tror har att göra med att filialer och bokbussar läggs ner.

Höglund och Wahlström avslutar med en diskussion om bibliotekens roll i spåren av finanskrisen. De menar att färre förvärvsarbetande betyder att fler personer kommer in i utbildningar och att detta innebär ett större tryck på biblioteken. Man menar också att potentialen för bibliotekens samhällsroll är gynnsamt:
“Utvecklingen innebär ökande informationsflöden och ökade behov av information. Det finns därför plats för flera olika informationsvägar, tekniker och medier, men därmed också för mer av råd och hjälpmedel att sortera i informationsflödet och värdera information av skiftande trovärdighet.”

Dessutom säger författarna:
“Att tillgången till personal att rådfråga ligger så högt bland viktiga skäl till biblioteksbesök utgör ett memento för tankar på personalfri digital informationsförmedling.”
Något att fundera på för kollegorna i Lund?

Dags att sparka igång den här bloggen efter semestern. Jag tjuvstartade på Biblioteksbloggen med ett inlägg om att msn messenger fyller 10 år. Det känns konstigt att den tjänsten inte alltid har funnits. Jag minns knappt hur det var att leva i en värld där man inte kommunicerar via nätet! Trots att det var så sent som 1996 nånstans som jag använde Internet för första gången…

Samtidigt finns det en hel del runtomkring mig som inte vet vad msn messenger är och som ser chatt som något nytt it-påfund. Jag syftar på bibliotekspersonal, som får anses som ganska högutbildade människor. Visst finns det kunskapsklyftor också mellan människor med likartad utbildningsnivå. Men vad innebär det för hur man värderar olika typer av kunskap t ex i anställningssammanhang eller i sammanhang tillsammans med kunder/användare? Vilken kunskap är viktig att ha?

Här står vi i någon typ av skifte, det är något som man ofta hör/läser om i de sociala medierna framförallt (bloggar och andra sammanhang). Är det ålder som är vattendelaren? Nej, många menar att det är socialgrupp och klass. Men det är knappast någon heltäckande parameter heller, eftersom skillnader uppenbarligen finns inom yrkesgrupper.

På senare tid har jag läst en del om personalrekrytering och sociala medier. Nu hittar jag inte alla länkar (skyller på semestern), men läs på t ex Mashable om vad rekryteringsfirmor inom “it-branschen” tittar efter när de vill anställa. Varför kollar man personer via de sociala medierna? Det handlar inte bara om att se vilka “skills” som en tänkbar anställd har utan:

[...] a person’s social media footprint gives employers (and others) the best insight into your passions, interests, communication styles, work habits, work/life balance and all sorts of other valuable information.

Ovanstående citat bygger på tanken att när vi tillägnat oss den rent praktiska kompetensen kan vi också använda den som en del av vårt liv, både privat och professionellt. Jag tror att i själva verket har vi svårt att använda dessa “verktyg” professionellt om vi inte också har en känsla för deras värden och egenskaper på det privata planet. Man kan inte förstå potentialen i sociala medier när den egna kunskapen inte bottnar.

Gäller det här då biblioteken? Jag är säker på att det finns många som inte tycker det. Biblioteken tillhör inte “it-branschen”. Men biblioteken tillhör samhället. Det finns en mängd skäl till att den här kompetensen behövs på biblioteken och bl a projekt som “23 saker” har arbetat för att öka den här kunskapen på biblioteken. Att argumentera för att kunskapen behövs känns vid det här laget nästan fånigt, eftersom det är så självklart och framförs i så många sammanhang.

Men hur kommer det sig då att många fortfarande aldrig har chattat eller vet vad rss är för något? De utbildningsprojekt som har genomförts har kanske inte i tillräcklig grad kunnat visa på det personliga värdet i de tjänster som bibliotekspersonalen har fått prova. Man har kanske i för liten grad resonerat kring sammanhangen och fokuserat lite för mycket på praktiskt handhavande.

Vad betyder webb 2.0 och sociala medier för demokratin? Det kanske är workshops där liknande frågor diskuteras som är nästa steg i lärandet. Kanske handlar det också om hur man identifierar sig som yrkesperson – litteraturvetare eller informationsvetare. Vi lär återkomma till ämnet.

Uppdatering:  Hur väl behärskar du den sociala webben? på Slumpnavigator, på svenska om rekrytering.

Anna Wolke, Högskolebiblioteket i Kalmar, och Christel Olsson, Högskolan i Borås, har gjort ett lärobjekt i form av en video/film om Google Scholar. Den är 2.22 min kort och kombinerar tal, bild, exempel på ett föredömligt och avspänt sätt. Indirekt tar den även upp Google ur ett granskande och källkritiskt perspektiv.

Filmen passar alla
Filmen är gjord så att den passar även för studerande på högstadiet och gymnasiet såväl som för vuxenstuderande man möter på folkbibliotek och lärcentra.

Nätverket Sökguiden
Google Scholar-videon är gjord inom Nätverket Sökguiden är ett samarbete mellan framförallt högskole- och universitetsbibliotek, men även ett par gymnasiebibliotek har funnits med genom åren. “Nätverket Sökguiden är till för dig som vill samarbeta kring utveckling av texter och lärobjekt om informationssökning. Idén bakom nätverket är att bygga upp en gemensam plattform med texter, lärobjekt och undervisningsmaterial kring informationssökning.”
// Pia Malmberg-Kronvall

… är enligt min mening en mycket positiv upplevelse. Layouten har förändrats = förbättrats. Se själv här - eller ännu bättre – se tillsammans med kollegor och elever!
Jag tycker webbplatsens nu är luftigare och därmed tydligare. Det går att prenumerera på nya länkar via RSS men också via Twitter

Fler sökmöjligheter
Där finns fler ingångar än tidigare – förutom sökrutan också via skolämnen eller taggmoln samtidigt som den gamla temaindelningen finns kvar, folk och länder osv.

För lärare
Färdiga sökövningar “för lärare” finns som särskild ingång. Och det är väl här jag kan ge ett något negativt påpekande – det hade varit bra om rubriken istället varit “för lärare och bibliotekarier”. För det är uppgifter som man med fördel kan göra tillsammans med bibliotekarie. När man väl är på sidan finns bibliotekarien med, men jag tycker nog att det varit mer pedagogiskt att ha det med redan i rubriken som ett tips om vikten av samverkan mellan dessa två av skolans professioner.

Upp till 12 år – både bilder och text
Genom att ha en särskild ingång till elever på låg- och mellanstadiet har hela webbplatsen fått en neutralare och vuxnare layout. Samtidigt får de yngre en layout och ingång som passar bättre för dem. Ugglor! Dessutom har de länkingångar som är anpassade efter skolämnen. Något att utgå från när vi ska planera framtidens Dewey-övergång?

Snyggt jobbat Skolverket!
// Pia Malmberg-Kronvall

Project Informtaion Literacy  – baserat på ett storskaligt forskningsprojekt om vuxnas nlärande vid University of Washington

Skolverket har fått i uppdrag att skriva ny läroplan och nya kursplaner. Du kan följa processen på Skolverkets särskilda webbsidor för reformarbetet Skola 2011.

Kan väl bara stilla (hittills!) önska att Skolbiblioteksmanifestets inledande ord kring skolbibliotekens uppdrag “Skolbiblioteket förmedlar kunskap och tankar som är grundläggande i ett informations- och kunskapssamhälle. Skolbiblioteket ger eleverna de färdigheter som behövs för ett livslångt lärande. Det ger dem möjlighet att utveckla sin inlevelseförmåga för att de ska kunna ta sitt ansvar som medborgare” kommer att vävas in på ett tydligare sätt än tidigare.

I de befintliga läroplanerna står att läsa under Rektors ansvar “skolans arbetsmiljö utformas så att eleverna får tillgång till handledning, läromedel av god kvalitet och annat stöd för att själva kunna söka och utveckla kunskaper, t.ex. bibliotek, datorer och andra hjälpmedel”. Mer krut och pondus för skolbiblioteken önskas, tack!
// Pia Malmberg-Kronvall

Tack till Peter Alsbjer som lagt upp en videofilmslänk om skolbiblioteks roller av idag på sin Facebook. “School librarians like Stephanie Rosalia have transformed into multi-faceted information specialists who guide students through the flood of digital information that confronts them on a daily basis.”

Enligt min mening visar den verkligen på de olika roller och delar som ingår i uppdraget – förmedla böcker och läslust, stöd till elever med lässvårigheter, hur bemöter och stöttar man elever som nyss kommit till landet. Och så “web literacy” – hur läser, granskar, dubbelkollar man en webbsidas trovärdighet och relevans för ens fråga. Stephanie Rosalia börjar jobba med web literacy tidigt under elevernas skolår, 5th grade eftersom det är försent att börja på det som motsvaras av vårt högstadium och/eller gymnasium.

Web literacy
Ännu ett bidrag till floran av benämningar på det som jag ser som en av både nutidens och framtidens viktigaste kompetenser? Fjärde basfördigheten. Eftersom det verkar som att beslutsfattare i allmänhet ännu inte bestämt sig för vad det ska heta… IT-kompetens, IKT- eller digital kompetens. Och så har vi biblioteksbranschens informationskompetens. Här högskolebibliotekens definitioner av lärandemål kring informationskompetens.

Sedan något år tillbaka har jag försökt hålla mig till EU-parlamentets digital kompetens – för att de listar alla olika delkompetenser som ingår. Nu får web literacy bli en bubblare på min favoritbegreppslista. Behövs dock en svensk variant, som inte låter som att det handlar om att kunna webbteknik. Någon som kan hjälpa mig med det?

Undrar om det fungerar att skicka en videolänk som ett inlägg till riksdags och Skolverkets arbete med ny lärarutbildning och framförallt till den kring ny läroplan??? Får väl grunna på det ett tag.

Här är i alla fall länken till Skolverkets portal 2011 om processen med ny läroplan och nya kursplaner. Rekommenderas för den som vill hålla sig uppdaterad! För det måste vi väl?

YouTube har vi väl hört talas och sett ett tag nu. Annika Hultén, bibliotekarie på folkhögskola och medlem i Kolla Källans referensgrupp, skriver om hur man jobbat med info från YouTube, finns på Kolla Källans idélåda.. Är det någon av er här omkring som jobbat på liknande sätt?

TrueTube hittade jag efter att ha läst en artikel i Diu nr 1 2009, Datorn i utbildningen. Jag citerar rakt av: “Truetube.co.uk är en ideell tjänst som inriktar sig på att visa filmer där man tar upp viktiga diskussionsämnen. Ofta är det ungdomar som pratar. Det finns möjlighet att bidra med eget material”.

Sista tipset har också med engelska att göra – Språklänksportalen - ett delarbete inom projektet Ung kommunikation. Kolla gärna på fler av deras temagrupper och du kan hitta mycket matnyttigt inom digital kompetens och lärande.
// Pia Malmberg-Kronvall

Sen några veckor tillbaka diskuteras det lite varstans om hur man bör benämna det jag skrivit som rubrik. Anledningen är faktiskt förslaget (betänkandet) till ny lärarutbildning.

I ursprungliga direktivet verkar det inte alls finnas med vid en sökning på alla tre begreppen i pdf-filen. I tilläggsdirektivet 2008:43 står “informations- och kommunikationsteknik samt lärande i digitala miljöer”. I betänkandet (SOU 2008:109) finns alla begreppen med. Förhoppningsvis menar man samma innehåll…

Jag tycker nog ändå att det är oroande att man inte verkar inse att det är viktigt att bestämma sig för ett begrepp. För innehållet är så pass centralt för framtida kompetensbehov att det behövs en korrekt definition. Biblioteksvärldens “informationskompetens” tycker jag borde kunna vara en lämplig begreppskandidat. För då handlar det främst om ett förhållningssätt till information och kunskapssökande. Inte om vilket verktyg man använder.

Jag kan fortfarande bli förvånad, och ibland förskräckt, över att IT-kunnandet, text, bild, presentationsverktyg, blogg, wikis, kommunikation med mera, fortfarande är så ytligt och begränsat i skolor och ute i vårt samhälle. Och att vuxenvärlden överlämnat ansvaret till barn och unga att skaffa sig kunskaperna på egen hand.

Så egentligen är det kanske inte så intressant vad man kallar det? Viktigast är nog som IT-branschen uttrycker det hela via en artikel i Computer Sweden i höstas:

“Att lärarutredningen lyfter fram den digitala kompetensen i lärarutbildningen är ett stort steg mot ett effektivt lärande och en fungerande undervisning i svenska skolan. Spela inte bort möjligheten.”

Följ vidare debatt på Skolverkets Omvärldsbloggen!
// Pia M-K

Informations- och lånecentralerna i Malmö, Stockholm och Umeå arbetar med ett nationellt projekt, som går under namnet Lärbiblioteket. Projektets mål är att bygga upp en webbplats med lärresurser för fortbildning särskilt riktade till personal på folk- och gymnasiebibliotek.

Under hösten genomförde man en enkät där biblioteksanställda fick önska vila typer av fortbildningar man ville ha:

1. Referensarbete med inriktning på bra webbresurser inom olika ämnesområden
2. Omvärldsbevakning med tips på både verktyg och metoder
3. Källkritik och metoder för att lära ut ett källkritiskt förhållningssätt
4. Avancerad sökteknik, t.ex hur man söker särskilda filtyper, bilder, ljud, video
5. Nya webbmöjligheter, t.ex RSS-flöden, bloggar, wikis, ningar, sociala tjänster
6. Betaldatabaser, information och handledning till dessa
7. Wikipedia och andra tjänster med användargenererat innehåll

“Vi kan inte längre läsa”, hävdar DN Debatt idag. Men står det verkligen så illa till på DN:s redaktion? Det hade jag ingen aning om.

Men vänta, vilka är “vi” egentligen? Är det folk som jobbar på DN, journalister i största allmänhet, eller hela svenska folket, eller kanske är det alla som äger en dator? Jag tror att DN lutar åt det senare. Vi tillhör den mentalt urkopplade generationen:

När vi läser online tenderar vi, enligt forskaren Maryanne Wolf, att bli rena avkodare av information. Vår förmåga att tolka texter, att upprätta de komplexa mentala förbindelser som bildas när vi läser djupt och ostört, förblir till stor del urkopplad. Utvecklingspsykologen Wolf poängterar att vi inte är vad vi läser, utan hur vi läser. När vi är uppkopplade digitalt är vi alltså urkopplade mentalt.

Det artikeln hävdar är att vårt läsande och tänkande förstörs av att läsa korta texter på skärm. Vi blir helt enkelt dummare, för att uttrycka det enkelt.

Jag blir så trött på denna ständiga polarisering mellan pappersläsning/skärmläsning, romanläsning/webbläsning.

Forskning från University College i London bekräftar utvecklingen där horisontellt supersökande genom titlar och sammanfattningar i jakt på snabba resultat skapat en ny läsare som skyr läsningen: “Det verkar nästan som om de ger sig ut på nätet för att slippa läsa i traditionell mening.”

Vakna upp till verkligheten, det har alltid funnits människor som inte tycker om att läsa, som inte vill läsa, som hittar genvägar därför att de hatar att läsa. Läsa är svårt. Att läsa har aldrig varit ett nöje för alla. Att människor tror de ska hitta genvägar till att slippa läsa genom att Googla är bekant för alla som jobbat i skolans värld.

Förr i världen var det lättare att slippa läsa. Idag kan ingen klara sig utan att läsa, du kan inte kommunicera som ung idag utan att kunna läsa: sms, chatt, osv. Visst, det handlar om ren avkodning. En avkodning som enligt DN gör oss dumma.

Det är viktigt att kunna läsa och genom läsningen förstå sammanhang och kunna dra egna slutsatser, bilda sig uppfattningar om saker och ting. Men det det ligger en elitism i att tro att alla kommer att vilja och kunna läsa komplexa texter skrivna av akademiker.

I DN låter det som om var och en av oss ligger i farozonen att bli fördummade av datorerna och Internet. Sanningen är ju förstås att världen fortfarande har ungefär samma klyftor nu som då, men att dessa riskerar att fördjupas av ett digitalt utanförskap. Många är de som inte tillägnar sig kunskaper om läsning på skärm ö h t därför att de inte ens har tillgång till en dator.

/ Hälsar en som gärna skriver ut längre texter på papper för att kunna läsa ordentligt

infoo.se heter fortsättningen på SUNET:s webbkatalog över svenska webbresurser som funnits sedan 1993. Nu blir resursen kommersiell men dock med visst fortsatt inflytande från grundarna. Läs mer i pressmeddelandet.

Sökmästaren
är en tävling för skolklasser. Varje fredag kl 8.00 finns en klurig sökuppgift på www.diu.se/sokmastaren. Det gäller att lösa en uppgift genom att söka på Internet och redovisa hur man kommit fram till svaret senast torsdag kl 18.00 veckan därpå. I svaret ska sökmetoden förklaras, vilket sökverktyg och vilket sökord som använts. MiniSök gäller åldern 7-9 år och JuniorSök 10-15 år. De som tänker ut alla kluriga frågor och som också bedömer svaren är Morgan Holm och Madelene Hartwig på Skolbibliotekscentralen i Jönköping. Veckans vinnare får ett USB-minne med figurerna Morgan och Madde som pris.
Syftet med tävlingen är att fördjupa det kvalitativa användandet av Internet i skolarbetet. Men det är ju inget som hindrar elever från att gå in och försöka lösa uppgifterna på fritiden.
Arrangör är tidskriften DIU/Datorn i Utbildningen med stöd av SE/Stiftelsen för Internetinfrastruktur

Kan du lösa Veckans problem?

Först ut – NE
Är det någon mer än jag som för snart en månad sedan undrade vad som hänt med NE? Hackers? Nya ägare? Nytt gränssnitt? Varför? Sen tänkte jag att det är nog bara jag som är ovan och reagerade mot att jag nuförtiden inte visste med automatik var jag skulle klicka. För jag hade missat alla eventuella nyhetsbrev och förhandsinformationer.

Alltså kontaktar jag skolkontakten på NE, den mycket vänlige Kenneth Andersson, och fick mycket förklarat. NE Skol är dagens NE junior (och lite till) och NE Enkel-artikel är forna NE junior. Personligen känner jag just nu att det är mycket text och få bilder. Vad tycker du? Det finns ett tyckande-formulär på NE:s webb

Och så – Wikipedia
Nej, inte ens förhållandet till Wikipedia är entydigt svart eller vitt/för eller emot. Jag kan väl säga att jag fortfarande hyser en sund skepsis som grundinställning, framförallt till den svenska upplagan, eftersom vi är ett så litet språkområden. Samtidigt jag tycker att Wikipedia har ett försprång framför NE när det gäller nya företeelser, “ungdomskultur” och specialintressen. Och att man kommer långt i diskussioner med elever genom att helt enkelt klicka på flikarna historik och diskussion plus att man kollar några användare/skribenters bakgrund och kunskaper. Granskande förhållningssätt och källkritik.

Ett intressant lästips är Maria Mattus avhandling “De länkade orden : den digitala arenans dynamik”, utkom april 2008 (78 sidor och läsvänligt språk). I de intervjuer hon gjort med wikipedianer och andra brukare ser hon bland annat : “… de tyckte att Wikipedia snarare kunde ses som en ingång, för att få uppslag och idéer om var eleverna kan leta vidare, snarare än att stå för den stora sanningen”

Kolla även på vad som kom fram under Wikipedia-konferensen i Lund nu i november 2008.

Hur tänker du? Hur tänker lärarna? Hur tänker eleverna? Kommentera gärna!

Olof Sundin föreläser om Wikipedia i Kalmar 2 december 2008. Arr: AvMedia Kalmar län

Jo,  jag vet vad som står i UNESCO:s Skolbiblioteksmanifest och vad Limbergs och övriga goda forskare säger. Men om vi tillsammans skulle lista, låt oss säga, de 10 bästa argumenten – vilka ska vi då välja?

På måndag ska jag föreläsa om strategier för informationssökningar, -kompetens, källkritik och – SAMVERKAN. Jag är nöjd med mitt upplägg, i powerpoint såklart, och känner att faktiskt så andas allt jag säger att det krävs samverkan mellan bibliotekarier och lärare för att eleverna verkligen ska handledas fram i informationsdjungeln på väg mot någon form av självständighet och -säkerhet. Bara det faktum att det är jag – en bibliotekarie – som står framför dem (lärarna) och föreläser borde få dem att inse att bibliotekarier är oumbärliga. Men vilka 10 argument skulle jag kunna ge dem rakt av? –> Kom med förslag!

Till minne av Jerry Bergström, legendarisk företagare inom information/Public Relations, har Sveriges informationsförening instiftat ett stipendium för informatörer inom kultur- och utbildningsinstitutioner.

Stipendiet består av två delar:
• Ett personligt stipendium i form av kompetensutveckling för informatör som är anställd vid kultur- eller utbildningsinstitution. Detta inbegriper Sveriges Informationsförenings grundkurs i information samt medlemskap i föreningen.
• Seminarium för ledningen vid samma institution om information och kommunikation, som formas efter institutionens behov.

Mottagare av stipendiet ska vara anställd vid institution som till exempel museum, teater, bibliotek, skola eller arkiv. Stipendiet kan sökas när som helst på året, via personlig ansökan eller rekommendation. Utdelning sker vår och höst.
Mer info här.

Det finns en annan förening för informatörer – som också delar ut stipendier (från Swets). Om det hade gått så hade jag lagt en länk till utlysningen på webbplatsen, men det fanns inte mycket info om man sökte. I stället får ni nöja med detta via BIBLIST.

Under den upp(ut)manande frågan Vem tar ansvar för framtiden? arrangerar nätverket NIK sin fjärde konferens om informationskompetens i gymnasieskolan. De tre föregående konferenserna har varit välbesökta, och det tror jag säkert denna fjärde också blir. NIK fyller ett behov som inte täcks av någon annan instans. Konferenserna diskuterar skolbiblioteksfrågor, men utan den annars så vanliga fokuseringen på läsning och skönlitteratur.

Ur programmet:
”Wikipedia – älskad och avskydd” – preliminära resultat av en undersökning bland lärare och elever vid några Stockholmsskolor, Einar Spetz, bibliotekarie, Vallentuna gymnasium

“Digital kompetens”, ett nytt bildningsbegrepp i det globala samhället, Stefan Pålsson, omvärldsbevakare för KK-stiftelsen samt frilansskribent inom området IT och lärande

”Informationskompetens – grunden för framgångsrika universitetsstudier” -gymnasieskolans och universitetets gemensamma ansvar. Erfarenheter och tankar inför framtiden, Agneta Lantz, Förste bibliotekarie, FD, Föreståndare för Centrum för Biblioteks- och IT-pedagogik, Linköpings universitetsbibliotek

Ska bli spännande och intressant. Allt detta för bara 400 kr. Den 21 november på Östra real i Stockholm.

Och då menar jag förstås en oanpasslig kolloss, på väg att dö ut. Det vore så enkelt att svara ett rakt Ja, eller Nej på den frågan, utan att förklara sig. Men så får man förstås inte göra. Man måste som alltid problematisera allt…

Jag lyssnade till Stephen Abram (utvecklingschef på SirsiDynix, Stephen’s Lighthouse med mera) för knappt ett år sedan på konferensen Internet Librarian International. En del av det han sade då har jag återgivit i en tidigare bloggpost.

Och nu har han publicerat en läsvärd artikel på Information Today, Evolution to Revolution to Chaos : Reference in Transition. Utskriven blir den nästan 6 sidor lång. Jag klarar bara inte av att läsa sådana här texter på skärm.

Hur är det egentligen? Är vårt referensarbete på biblioteken av sådan 1.0-mässig art att det håller på att självdö? Kanske kan Wikipedia numera lösa alla de informationsproblem som det tidigare behövdes bibliotekspersonal för att klara av? Så förenklat förhåller det sig naturligtvis inte (som väl de flesta inser?). Jag ska med hjälp av Abram försöka peka ut några skäl till varför.

Ett av de scenarion som Abram föreställer sig inför framtiden är att biblioteksvärlden vägrar att anpassa sig efter förändringar i samhället och i tänkandet hos människor runtomkring. Fortsätter vi på precis samma sätt som vi “alltid” har gjort, kommer vi att tjäna en liten men krävande grupp, och kommer att utplånas i takt med att denna grupp försvinner. I 13 ytterligare scenarion beskriver Abram hur biblioteken istället kan leva vidare, genom att bli en del av människors lärande och vardag.

Vad är det som bibliotekarier redan idag har och som de kan använda sig av på väg mot framtiden? Jo, det är förstås det mänskliga mötet. Oavsett om det sker ansikte mot ansikte irl, i en virtuell värld, i telefon, via chatt, på ett socialt forum. I biblioteksvärlden finns redan kompetensen att möta olika typer av människor; barn, studenter, människor med annat förstaspråk, gamla, handikappade av olika slag, och anpassa information, medier och tilltal till den de har framför sig (irl eller virtuellt).

Just det här är något som Abram ofta framhåller i sina tal och artiklar, har jag förstått. Men varför ska han behöva upprepa det om och om igen, om vi nu är så duktiga på detta att möta människor? I så fall föreligger ju inget hot eller problem.

Som jag ser det vågar vi inte alltid stå för våra kompetenser i biblioteksvärlden. Vi vågar oss inte ut ur vårt trygga bibliotek i tillräcklig grad. Vi måste till människorna, för de kommer inte att förstå varför de ska komma till oss. När vi väl har kommit till dem, då kanske en eller annan självmant kommer att söka upp oss. Men först då.

Därför måste vi på biblioteken kunna våra nya verktyg, de som bärs runt i fickan på snart sagt envar . Abram skriver:

[...] microblogging, Twitter, text messaging, social networking, tagging, and digital phones with advanced web features offer great opportunities for us to be at the point of every user’s need.

Som jag ser det har vi stora möjligheter att även i fortsättningen vara angelägna som en instans dit människor kan vända sig för att få vägledning när det gäller information av olika slag. Men då måste vi som sagt hantera de verktyg och platser som gäller, och visa att den mellanmänskliga faktorn kan betyda mer än 1000 textsidor i Wikipedia. (Och nu menar jag INTE att kritisera Wikipedia.)

Det kan bli ett lärande 2.0, som ju handlar om ett samspel mellan människor, och där lärande faktiskt kan uppstå hos båda parter.

Idag när jag skrev in en idé/projekt på Idébiblioteket kom jag att tänka på att ganska mycket som man verkligen vill göra är genomförbart.

Jag var med och bildade Nätverket för Informationskompetens för drygt tre år sedan. Vi var några personer som verkligen ville diskutera informationskompetensens roll i skolundervisningen, från både praktiskt och teoretiskt perspektiv. Och vi hittade inga forum för det, inga konferenser som vände sig till oss eller var möjliga för oss att delta i. (Oss=några gymnasiebibliotekarier och en lärare.)

Så vi började ordna egna konferenser. Jag hade aldrig gjort något liknande förut, men det var väldigt inspirerande att se att det gick! Och att vi fick sådant gensvar.

Ganska snart fick vi förfrågningar från olika delar av landet. Skulle vi inte kunna ordna något där också? Men nej, hela idén byggde ju på att man ska fixa något själv, lokalt utifrån sina förutsättningar och intressen.

Så tycker du att just ditt forum eller din (un)konferens saknas, och att vi på läns/regionbiblioteken är ena slöa typer (jag jobbar ju där numera), ordna något själv! Det funkar förstås inte för den som bara vill beta av sina timmar på jobbet och inget mer, men är man villig att lägga ner lite energi så funkar det. Och jag lovar att man kommer att få stöd från ena eller andra hållet, bara man visar att man har en idé och är aktiv.

Samarbetspartner kan du t ex söka via Idébiblioteket.

De båda Bivil-studenterna Jacob Lundtofte och Annika Withycombe diskuterar i sin färska magisteuppsats Källsortering på nätet   hur gymnasieelever förhåller sig till källkritik på internet.

“Våra resultat visar att det finns en tydlig medvetenhet om att gymnasieelever bör förhålla sig skeptiska till
material på Internet. Samtidigt finns det stora brister i de intervjuade elevernas förmåga att kritiskt värdera och bedöma källorna de använder sig av på Internet.”
Kort sagt: eleverna har hög kompentens i att använda internet men de brister i källkritisk förmåga.

Den som vill läsa mer om källkritik kan också kolla upp Caroline Ekelöws och Malin Gillbergs undersökning (också en Bivil-magisteruppsats) av Komvuxelevers informationskompetens: “Det som står i Internet kan också stå i en bok, så då måste det ju vara sant”