Denne posten er ene og alene dedikert til Anja på jobb. Hun mener jeg ikke gir nok kjærlighet (?) til henne om dagene og ønsket derfor en post slik at hun hadde noe spennende å lese om. Problemet er bare følgende, jeg har ikke noe å blogge om for tiden, med mindre jeg skal gjenta meg selv om og om igjen, siden det eneste jeg gjør om dagene er lese til eksamen, jobbe med hjemmeeksamen, jobbe med eksamensoppgaver, jobbe eller sove. Det høres ikke så spennende ut, og det er ikke så spennende i grunnen (for andre), men det er ganske spennende for meg (på en måte). Jeg tror læringskurven min har sin bratteste stigning i eksamensperioden, og jeg har aldri så mange spørsmål som når jeg leser til eksamen – derfor er det greit med snille forelesere som sier seg villige til å svare på eposter når de hamrer inn i slutten av semesteret.

Uansett, tilbake til det jeg skulle skrive om. Ja det stemmer, jeg har ikke noe å skrive om – derfor skriver jeg om: ingenting. Det viser seg nemlig at et av de mest interessante spørsmål for filosofer er tolkningen av ingenting. Hvordan kan man definere eller tolke ingenting, når det er nettopp, ingenting. Det omhandler lite, men det er skrevet ganske så mye om det fra filosofers ståsted. Ingenting er ekstremt vanskelig å definere, men samtidig et av de mest brukte ord (spesielt i fjortenårs alderen når svaret alle foreldre får er: ingenting…) En fjortenåring driver ofte, eller alltid (?) med ingenting. Det er faktisk ikke mulig. Du gjør alltid noe, på et eller annet plan. Enten tenker du, slapper av, leser, ser tv, eller sløver foran datan (som jeg gjør nå). Likefult har jeg ekstremt mange ganger påstått (i uvitenhet) at jeg driver med ingenting. Men det stemmer altså ikke. I allefall om du spør en filosof. Selv hevder jeg fortsatt fra tid til annen at jeg driver med ingenting, men en bedre beskrivelse er kanskje at jeg driver med “hjernedøde aktiviteter som krever lite eller ingenting fra meg”? Selv får jeg ikke sagt det like godt som denne komikeren gjør det;

sitter och begrundar, har haft en (på mina mått) sysslolös onsdag då jag skjutit upp allt arbete jag borde ha gjort för att kunna göra ingenting istället. Under tiden som jag gjorde ingenting blev en lista klar, samt lite träning avklarat, och 18 rader latin översatta, två mål mat intagna och ett tiotal barytoner genomhörda. Jag vill härmed deklarera att jag anser att något är skumt med begreppet ingenting – ett begrepp som jag för övrigt presenterade för mina klasskamrater i måndags utan större framgång.

Om man under tiden ingenting hände hinner göra allt det som jag tidigare i detta inlägg beskrivit så känner jag mig tvungen att ställa frågan: “Vad menar vi egentligen när vi säger ingenting?” Svaren är säkert lika många som läsare på denna blogg. Man kunde tänka sig att ingenting är en avsaknad, eller en brist. Men i vardagligt språkbruk ser man ofta att sådant som egentligen är ting hänvisas till som om de vore ingenting. Detta skapar ju som ni säkert förstår ett problem vad gäller kommunikation och förståelse av ting.

Den konservativa i dessa frågor skulle kanske säga att ingenting är det som hittas i en mans plånbok efter en tillräckligt lång tid spenderad med kvinnor. Bakom denna tanke finns det såklart ett resonemang som till sin natur är väldigt logiskt och därför högst antagligen kommer att förkastas. Resonemanget går på följand vis: Kvinnor kräver tid. Tid är pengar. Vi kan utifrån detta komma till slutsatsen att kvinnor kräver pengar. Om vi gör en fallstudie i den typiske gifta mannens ekonomi kan vi säkerligen i de flesta fall finna att teorin är hållbar. Denna teori framhåller alltså ingenting som en avsaknad.

Är man mera lagd åt det filosofiska hållet så kan en bra utgångsfråga vara: “I vilket skede upptäcktes ingenting?” Man kunde vidare fråga sig om det ens är en möjlig fråga.. Dock så menar vana filosofer att det som skiljer filosofin från resten av vetenskaperna är att filosofins frågor aldrig har ett bestämt svar utan finns till för att leda tanken till ställen den aldrig varit vid förr. Ungefär som orientering utan kontroller.

För att då personligen göra en utsvävning inom denna struktur för förståelse kan jag argumentera enligt följande. Ingenting upptäcktes då när den första krukmakaren hade färdigställt sin första kruka, stoppat handen i den och i stor förvåning tagit ut den igen utan att finna spår av någonting. Detta i sig var en så stor upptäckt att han genast därefter lade tillbaka handen dit och gick för att visa sina vänner. Vännerna ansåg dock att han inte funnit någonting alls, eftersom han hade handen i krukan, alltså hade ingenting funnits och krukmakaren gick ledsen hem – eftersom hans övertygelse om att ha funnit ingenting hade brutits av hans vänner som visat att han ingenting funnit.

För att vidare utveckla ämnet som vi diskuterar kan man gå in i en mera abstrakt tankemodell. Ett mått på ingenting som under flera generationer ansetts vara hållbart är också grundat i den könsdualism jag vidrörde i samband med tanken kring plånboken. Kvinnor har i århundraden hävdat att ingenting är det som män förstår om kvinnor. Jag frestas att hålla med. Dock kan man också här göra en utsvävning: Om måttet på ingenting kan grundas i denna tankemodell måste vi komma till en definition av ingenting som inte har någonting att göra med det praktiska handlandet. För många män har uppvisat förmåga att bete sig som om de förstod något om kvinnor. Detta betyder alltså i längden att ingenting är något som (i detta fall) huvudsakligen finns i mannens huvud. Ingenting ligger alltså mellan öronen. Denna tes har dock en så metafysisk karaktär att det är svårt att göra absoluta uttalanden. Dock väger halva befolkningens åsikt åt det hållet att detta, dvs att ingenting finns mellan mannens öron, är sanning.

Vill man belysa en praktisk dimension av ingenting kan man dra sig till minnes den gångna tiden då glödlampor ännu ansågs vara ett strålande koncept. Otaliga fäder har under många års tid beskrivit glödlampans innehåll enligt följande modell: “Ja, en tråd av wolfram – och så: ‘ingenting’”. Bruket av ingenting i denhär kontexten var ju så klart väldigt vagt. När man sade ingenting vad menade man då? Menade man att man placerat sitt bristande plånboksinnehåll i glödlampor? Kanske man får skylla sig själv för situationen med plånboken i så fall? Kanske man menade att kunskapen om kvinnan fanns i lampan? I så fall så fanns ju i alla fall en möjlighet till att nå upplysning i frågan. Kanske menade man att glödlampans innehåll var en symbol för innehållet i den manliga huvudet? I så fall så kanske man kan förstå varför det anses hövligt att ta av sig mössan i vissa sammanhang – annars kunde ljuset inte komma igenom.. [<- Väldigt dåligt, men man kan inte alltid lyckas..]

För att avsluta denna korta betraktelse kring ingenting kan jag då konstatera följande, den analys jag gjort har gett oss: ingenting. Det vi kan göra av denna fakta gränsar till: ingenting. Man kan också begrunda vad jag tänkte medan jag skrev detta: ingenting. Så vad är då pointen? – Absolut ingenting.

//Wallis
ps. Jag hävdar också att genom att nämna ingenting har jag förstört ett av de grundläggande faktorerna i att förstå begreppet. För att ännu lite vidare klargöra kunde jag inte säga någonting för då skulle jag bara förstöra situationen mera – i slutändan har jag alltså totalt misslyckats i min förklaring i samma stund som jag bestämde mig för att förklara. Det är inte lätt det här..

Jag såg solen i lördags. Det var fint. Nu är allt som vanligt igen. Mina fönster gråter.

sitter här och lyssnar på [ingenting]’s nya(ste) skiva. den är helt fantastisk. varenda låt är underbar! superbra! svensk pop när den är som bäst.

såhär ser skivan ut. säger väldigt mycket va? 

Kolla här! Min ruta ligger längst ner till höger i bild. Visst är den fin?! 

Det blir bättre och bättre dag för dag. Fortfarande täppt och lite ont i halsen, men jag kan åtminstone leva ett normalt liv igen. Idag är det Fotomässa som gäller och då måste man bara vara frisk.

Jeg eksisterer ikke. Tror jeg. Skillene mellom meg og snøfnuggene som sakte flyter forbi hviskes ut, og jeg slutter å være… eller så er jeg mer enn noensinne. Det er når verden oppleves sidelengs at alle sanser øker til en størrelse som dekker verdensrom og som likevel ser hvert minste støvkorn. Jeg puster og jeg er. Jeg lurer på om ordene mine noen gang vil strekke ut om min egen sfære. Jeg lurer på om jeg noen gang vil bli definert som et menneske. Jeg merker at tankene mine er ord, men mer enn ord, og likevel ingenting. Verden er dempet av en parallell verden av hvit intethet, som lukker oss inne. Det fyller meg med varme. Jeg er mer vinter enn menneske. Jeg merker at tårene renner og fyller sansene med vått, salt, og overveldende følelser fra barndommen, da det var greit å gråte, da vinteren var der og jeg var alene i snø med fnuggene og stjernene og lukten av friskhet som bare kommer med isvær. Jeg la meg ned i det hvite og håpet at hvis det ble kaldt nok ville jeg forsvinne sammen med snøen og verden bare ville være tanker. Tanker som er mer enn ord, og hvitt og tårer. Da forsvant skille mellom meg og verden, og alt var godt.

More than the distance is scaring me proximity

Tuesday morning around 10 o’clock:

• Oh, it snowed… It’s white outside…
• You’re kidding, right?

But does that look like kidding? It snowed, in Bukarest, but the snow followed me till close to Graz. And yesterday, wednesday, it arrived in Graz.

Snön ligger vit på taken.

Så fort det börjat skymma infann sig genast ett enormt sug efter att julpynta hos mig. Men jag måste försöka hålla mig ett tag till. Det får duga med några tända ljus och en blommig ljusslinga så länge.

lördag   o idag vakna jag ganska tidigt. redan innan 8 slog jag upp mina blå o kännde mig utvilad till skillnad från igår …….. *suck*  …. var ute med vovvar på baksidan men attan va kallt de var

vanessa o anton vakna oxå tidigt så jag åt frukost med dom. martina o jochem åt lite senare. tog sen en jätteskön promenad med vovvar. sen har jag plockat o städat lite ……… lagat middag som vi allihopa åt tillsammans. potatisgratäng med panerad kycklingfile o sallad …………. alla mätta o belåtna

o nu gör jag absolut ingenting o har inte tänkt att göra något heller.

Sagor för barnen som är som du
om en tunnel vid ljusets slut
Jag är din vän och vi lär oss av varann
det är ett av skälen
Ge dom ett finger och värm min hand
i ett iskallt IKEA-land
Du är min vän och vi lär oss av varann
bara ett av skälen

Så snurra min jord igen
Radion spelar vår sång
Stockholm ligger öde och världen håller andan
vilken färg har själen
Snurra min jord igen
För allt vi drömde en gång
Allt som du gör blir till pärlor på min panna
vilken färg har själen älskling

…

“Ett iskallt IKEA-land”. Textraden från första versen i Kents låt “Pärlor” som knappast har gått många svenskar förbi. Låten är en kändis från albumet Vapen & Ammunition från 2002.

Än en gång återkommer jag till ämnet covers, nu har en ung kvinna vid namn Carolina Wallin Pérez bestämt sig för att göra en egen tolkning av Pärlor. Och jag säger det direkt: kudos till henne för att hon vågat ge sig på Jocke Bergs vemodiga, svåra texter. Jag kan tänka mig att det lätt skulle kunna bli pannkaka av alltihopa, för Kents texter är inte de lättaste. Det kan många gånger vara svårt att förstå vad som egentligen menas. Men Carolina har lyckats bra. Underbart bra. Hon har lyckats förvandlat Kents “Pärlor” till Carolinas “Pärlor”. Hon har (med hälp av jocke Bergs texter då) skapat en själslig musik-orgasm, en våg av himmelskt välbehag sköljer över en. Folk kallar Kent för ett depparband, men jag håller inte med. Pärlor, oavsett om det är Kents Pärlor eller Carolinas Pärlor är en ljudvåg av melankoli och vemod, man blir sentimental. Men, åtminstone jag, blir också glad. Inte glad som man blir av glad-pop/-rock men glad på ett sentimentalt sätt. Carolina har lyckats med bedriften att behålla det magiska i texten men ändå gjort något eget av det. Det är musik som får en att uppskatta all ljuvlig musik ännu mer och som mer eller mindre frivilligt får en att dumförklara och nedvärdera Måns Zelmerlöv, Sarah Dawn Finer och allt var Rix FM-pop heter. Kents musik  är inte det mesta unika som finns, men det berör, något som inte Darin lyckats med än.

Hon har inte bara tolkat Pärlor utan också låten Ingenting, och även denna har hon lyckats göra till sin egen. Carolinas Ingenting är en mer jazzig, vis-aktig version. Carolinas Ingetning är en rökig låt med lång eftersmak, om man får använda sig av Whisky-termer. Inte utan anledning ser jag fram emot morgondagen, 28 oktober. Då släpper Carolina Wallin Pérez Pärlor och Svin, ett coveralbum med några av Kents låtar genom tiderna.
Så snurra min jord igen, jag längar till en spännande musikupplevelse.

Carolina Wallin Pérez på iTunes
Carolina Wallin Pérez på Spotify

Uppdaterat inlägg om svininfluensan.

 Förlåt för min bristande fantasi men idag såg jag verkligen ingenting alls. Jag är inte blind men uttråkad.

Thoughts about the brain’s entropy:

The question is, who is thinking your thoughts? You or your brain?

The brain is a parasite, preoccupied with using your energy filling itself with thoughts making you thinking even more…

Have you ever heard “your” thoughts before?

Exercise discretion as to what your brain is thinking – thoughts tend to emanate in the eyes of the beholder

Sitter här och dricker mycket gott kaffe.. Fy sate vad gott!
Vet inte. Men kaffet blir mycket godare när man verkligen vill ha!
(ska nog ta & hämta mig ännu en kopp)

Iallafall. Imorgon är det en vecka sen jag befann mig i skolan men jag ska ju dit imorn. Det blir säkert jätte kul not.

Vafan , jag skulle skriva någonting sånt här intressant ni vet.
Men det blev sånt här tråkigt skit som bara intresserar mitt
egna ego liksom.. höhöhö

Nej jag skriver ett bra fint eller något sånt där i den stilen sen
Peace!

Sweden – warmest place eventhough being most northern place too?

Incredibly: Graz, most southern place, people say it’s even having kind of seaside-weather, is colder than Sweden. And Saulgau, in Southern Germany is coldest, but it’s located in the foothills of the Alps.

Now snow in Sweden, but forcasted for Germany and (mediterrainian) Austria.

Igentligen borde jag vara i skolan nu vid denna tid. Men icke. Jag får tillbaka det
där suget att inte gå till skolan, Igen. Jag borde ändra rutinerna och försöka vara
där mer. Även fast jag inte har så mycket skola så är jag redan less.
Tänker jag på den här veckan så har jag inte vart där alls.

Måndag = praktik . Dock börjar jag min nya praktik efter höstlovet på Jack and Jones.
Tisdag = skolbio . Sen slutade vi efter så ingen skola den dagen.
Onsdag = var hemma & chilla
Torsdag = är hemma & chillar
Fredag = praktik . Dock börjar jag min nya praktik efter höstlovet på Jack and Jones.

Jag har ju redan varit sjuk så borde ta mig i kragen och palla mig dit.
Oavsett om det är uselt eller inte. Det blir vad man gör det till. Sägs det.
Så jag får väl försöka göra något bra av det hela.
Om jag nu ska komma in på ett riktigt gymnasium eller gå på Uven alla dom
få skolåren som är kvar eller om jag ska hamna på Skogstibble..

Mhmm ,, ja jag måste nog vara där och plugga lite nu..

Peace!

..så jag skiter i det. Jag kan verkligen inte det här med power naps. När jag var färdig med disken efter dagens kvällsmåltid var jag dödens trött. Jag orkade inte ens sätta mig vid datorn och slösurfa, så illa var det. Jag såg ingen annan utväg än att gå och lägga mig på sängen en stund. Denna stund varade i sissådär två-tre timmar vilket resulterade i att det nu är helt omöjligt att somna. Viljan finns, men inte kraften.

& jag vet att ifall du var här
skulle jag vara så mycket starkare
det finns inget som hade kunnat hindra mig
inte ens min svaghet

men du är inte här
& jag vet, jag är en svag människa

As European citizens people in general don’t need a passport in normal live and with normal European holiday behavior. But I know, Austria, France, Italy and whatever is not enough for me, I applied for a passport.

It’s strange to get that kind of a thing with 23, while others have to apply yearly for it, when they wanna live abroad. And it’s unfair… I can be happy but I also can feel (at least little or because of being kind of affected by this) with those who have to pay and show money on the account, who have to deal with stupid, unfair as not to say discriminating people.

Ibland blir man så tagen av en låttext att man blir alldeles mållös. Något slags varm känsla sprider sig i kroppen och man vet inte riktigt vad man ska känna. Det är bara underbart. Man låter ögonblicket gripa tag i en.

Den text jag tänker på just nu är inte särskilt litterärt avancerad, men den är så rak, så fylld av känslor, och så oändligt, outsägligt vacker.

Mer behöver inte sägas. Istället låter jag texten tala för sig själv.

älskling när jag ser dig
förändras allt
du värmer upp
allt i mig som varit kallt
du är som solsken efter regn
jag har ingenting att ge dig
men jag ber dig
stanna kvar hos mig
älskling när du är med mig
går jag omkring i en dröm
jag vågar visa dig
allting som jag håller gömt
när jag mår dåligt ger du mig tröst
lägger mitt huvud mot ditt bröst
och jag kan höra änglarna i din röst
du är det enda fina
som finns kvar på denna jorden
och nu har jag samlat modet
att säga de svåraste orden
jag älskar dig
jag älskar dig
jag älskar dig

Låten är De svåraste orden med den smått fantastiska popgruppen [ingenting]. Jag ryser. Och ler fånigt. Och är alldeles, alldeles varm.

Few impressions from out of the train in Austria somewhere between Graz and Vienna: