Föga överraskande tycker FRA i sitt remissyttrande att FRA 2.0 är krångligare och Åkesson vrider sig i sitt ormskinn ute på Lovön över tanken på att hans lilla spionprojekt ska behöva tampas med begränsningar, även rent rent semantiska sådana. Som vanligt lyfts effektiviteten fram som anledning. Åkesson har verkligen gett skamlösheten ett ansikte.

Han slår vidare fast att tanken om insyn enligt PM:et är befängt eftersom allt som rör hans obskyra verksamhet är sekretess belagt bortom den demokratiska tankevärlden. Vidare fastslår han att det går att skilja ut svensk trafik mot utländsk, men ändå inte. Förvirrande? Visst det ligger i den här soppans natur.

Intressant är hur han hänvisar till sökningar på telefon nummer och email för att verifiera sin förmåga att undvika svensk trafik. Detta samtidigt som han och sin Husse Tolgfors stått inför hela hovet och bedyrat att något sådant ”simpelt” sysslar de aldrig med, deras sökparametrar är betydligt mer avancerade.

Hans semantiska hånskratt mot tanken på ett underrättelsekrav gentemot de personer som hamnat i deras sökningar, samt det retoriska flinet gentemot de ansökningar ifrån medborgare som begärt detsamma är värt att notera.

Jag brukar inte använda fula ord, men fy för helvete vilken äcklig stank hela den här historien har. Har gud idiotförklarat alla Alianspartiernas ledningar som ställer sig bakom detta fascistprojekt??? Man börjar verkligen tappa tålamodet.

Demokratins dräpare FRA-lagen 1 jan 2008

Det blåser kallt och iskristallerna formateras på träden.  Det nya året är här.  De politiska laggardsen grymtar och vill inte tänka nytt ang fildelning och IPRED. 2009 kommer att bli intressant och det kommer att bjudas motstånd.

Nåväl nu är lagen här,  ordentligt inslagen i en mängd kontrollöverrockar och skenmanövrar.  Aktiviteterna i de sociala mediaerna har gett avtryck och gjort intryck. Marie Abrahamson SVD utsåg Generaldirektör Ingvar Åkesson till en av årets nyheter i morse i panelen i svt.  

Här håller jag med. För det är Generaldirektör Ingvar Åkesson som rakryggat tagit debatten med oss ilskna bloggare och aktivisterDet fast debatten var politisk.  Sådana professionella autonoma aktörer vill jag se mer av 2009. Det om något har varit en frisk fläkt i samtalen om fra lagen i dess nuvarande form. 

Jag har även med stor förtjusning läst Björn Widmans artikel samt kommentarer hos Jens O som fick mig att le. Banne mig tror jag inte att många journalister har hamnat i den förrädiska uppblåsthetsfällan och vill att tänkande människor subtilt ska manipuleras och inte ifrågasätta. Och det, Björn Widman är en kulturell företeelse om något.

- det som med en socialpsykologisk term kallas impression managment. Jag hade uppe det innan som ett litet svammel. Det jag är lite bekymmrad över trots allt, är att vi inom bloggosfären får se upp så vi inte hamnar där själva, med det fokus som opinionsbildare bloggarna fått.  Framgång är en lömsk formel.

Vi spelar roller, och bloggosfären är en av de arenor vi verkar i och på.  I kommentarerna hos Jens O som är den blogg jag hunnit skanna så är det helt klart att Björn W inte förstår att påhoppen kring hans artikel bottnar i de signaler eller det ”give off” han presenterat.

Alltså den känsla han överför implicit med sin text. Och jag är inte så säker att det han uttrycker i sina text är pålitligt.  Jag tycker inte han uppvisar den äkthet och självreflektion som krävs av en journalist av hans kaliber och alltså upplever jag  något  som jag betecknar som fasadarrangemang..

Bloggar om: Kopierat från jens.

Expressen, Socialamedier, Gammelmedia, Demokrati, Nyhetsförmedling.

Lästips Networking: Laggards and ‘freaks’

Lästips 2 Handbook of communication and social interaction skills

Trafikinformation till rosenbadarna

Nu kommer jag med färsk trafikinformation ang FRA lagen. Tydligen hade det varit en hearing fick jag reda på av Jens O.

Och Mark Klamberg ska ha ruskat om Generaldirektör Ingvar Åkesson.  Nu tycker jag att denne Generaldirektör verkar vara en bra karl.  Och jag tror han välkomnar att det är en seriös debatt.  Jag tycker ni ska läsa Mark Klambergs postning för den är vass.

I dagens Ny teknik skönjer jag alltså ett symmetribrott och det är att nu måste en domstol ge sitt tydliga Ja om FRA ska få metodutveckla. Hoppsann.  Scaber Nestor och otyg var på när detta tickde in vid tretiden idag.

Nu blev jag förvånad eftersom de projekt som det stod om i det 15 sidiga prasslet från Rosenbad angav att så inte skulle ske. Men nu har de alltså insett att forskning och utveckling även kan drabba oskyldiga och inte ont anande medborgare. Men jag tror inte på dem och Från Rosenbad verkar en statssekreterare rädda det som räddas kan. Nämligen att inte tappa ansiktet.

Och vid brusgruvan vid  Lovön har de nog insett att alla inte besitter assymetriskt politiskt intresse. Och har de tur kan de ur bruset sålla bort de eventuellt ruttna äggen ur korgen. Så kan vi blogg-slaskare och särstavnings-freaks ägna oss politiskt roadtalk och politiska trafiktips och trafikinformation i det gigansiska havet av brus och motstånd m.m

Roadtalk kan nämligen sammanfattas genom den här metaforen och den passar på IPRED lagen såväl som på FRA- lagen och det som händer i bloggosfären just nu.

Tack till Bengt Åke Wennberg och Monica Hane och resten av gänget vid samarbetsdynamik. Vad ni ska byta ut vissa ord mot får ni avgöra själva.

Trafiken kan därvid ses som ett socialt system som präglas av sin kommunikation. Denna kommunikation kallas inom forskningen för ”road-talk”. Komunikationen sker inte bara verbalt utan genom det samspel som skapas av trafikanterna.

Genom sitt sätt att framföra fordonet kommunicerar man således med andra i trafiken. Därigenom är man med att skapa det trafikmönster som uppstår.

Detta är innebörden i den fjärde nivån i den så kallade GDE-matrisen (GDE = Goals for Driver Education) som ligger till grund för utbildningen inom ramen för den nya kursplan som har fastställts för förarutbildningen i Sverige.

Denna nya kursplan utgår från att alla i princip skall ges möjlighet att deltaga i trafiken och framföra ett fordon utifrån sina förutsättningar och möjligheter. Därför har frågan om ”självvärdering” fått en stor plats i kursplanen.

Det antas att denna förmåga kan utvecklas under körträningen och att den säkras och görs till en vana genom reflekterande samtal med eleven i under själva körningen.

Dagens äääntligen.. De tre underrättelsebenen slås ihop för att jaga illbattingar och annat illvilligt.

Opassande då vad har hon hittat på idag. Jo hon tipsade mig om en julklapp till våra folkvalda. Jodå jag har skickat in bidrag, självklart

Jag har redan tidigare rekommenderat HAX skrift “Bloggen som politiskt vapen“.

Men jag har varit tvungen att smälta den innan jag kunnat kommentera den utförligare. Jag blev så fruktansvärt arg när jag läste genomgången av FRA-debatten. Jag kommer alltför väl ihåg de starka känslorna när regeringspartierna och FRA ansträngde sig till sitt yttersta för att spela dumma, ljuga och låtsas som om ingen fattade något förutom dem sjäva.

HAX belyser ett fenomen: Genom bloggarna är många människor med och formar samhällsdebatten, och därmed även de politiska besluten.

Detta är ett trendbrott! Enligt professor Gunnar Adler-Karlsson (hans egen presentation här) är alla samhällen uppbyggda på samma sätt, både demokratier och diktaturer. Det finns en “topp” på “pyramiden”, ca 0,05 % av befolkningen, som sitter på den högsta makten.  Ungefär 5 % av befolkningen är ”klättrare” som strävar uppåt.

Men ca 94 % av befolkningen är, enligt denna teori, en passiv massa som låter sig styras. Oavsett om de lever i en demokrati eller en diktatur.

Kan bloggandet ändra på detta månne? Isåfall går vi ett totalt annorlunda samhälle till mötes i framtiden.

Sten’s solo prestation i dagens DN både förvånar och förvirrar, visst har vi alla ibland slängt iväg ett inlägg som är både ogenomtänkt och förvirrat, men innan man skickar det för publicering i DN bör man väl tänka sig för. Man borde ha insikten, att i rådande debatt, kommer ens formuleringar och argument att genomlysas i det som har blivit Sveriges genom tidernas största seminarium.

Nu gör Sten det i och för sig lite lättare för sig genom att inte föra fram några direkta argument utan koncentrera sig på sin inövade refräng ”ni har inte förstått någonting”. Detta är vad man brukar referera till som att ”dra ned byxorna till fotknölarna”, det känns lite som att ställa sig med munspel och kanindräkt framför Idol juryn, gud vad jobbigt. Hursomhelst, replik är enligt ryktena redan färdigt, och som en aptitretare publicerar Johan Westman en kommentar som både intellektuellt och i sak punkterar Sten’s inlägg, detta innan Johan ens har svalt morgon kaffet, kommentaren publicerades 06:50 i morse, så svårt var det!

Jag tillhör dem som gärna vill förstå vad vi alla missförstått, förstå vad lagen om signalspaning egentligen tillför svensk säkerhet som vi inte redan hade. Jag väntar fortfarande.

Men man måste ju ändå fråga sig; vad hände med Ingvar? Den gyllene rösten som lyftes in i debatten och möjligtvis orsakade en sommarplåga i ordets rätta betydelse. Fick han sparken som frontfigur, tröttnade han på uppmärksamheten. Fortsätter Sten’s solo karriär? På det senare svarar vi tyvär jakande, och fortsatt utan både takt och ton.

Mvh

M

Svenska Dagbladet inleder en artikelserie om Sverige i FRA-debattens spår. Med tanke på innehållet i första artikeln så kan detta bli riktigt intressant! I ingressen skriver Svd:

Med ord som ”bloggbävning”, ”nätdemokrati” och ”deltagarkultur” har det civila samhället delvis förändrat inriktning. Men har det också bytt innehåll? SvD inleder i dag en serie om Sverige i FRA-debattens spår. Det som hänt, skriver Lena Halldenius, är inget mindre än att Sverige åsidosatt sin egen grundlag.

Greppet är också intressant där Lena Halldenius tar avstamp i filosofen Immanuel Kants skrift ”Zum Ewigen Frieden” (”Den eviga freden”) där han diskuterar vad som krävs för fred och rättvisa.

Krig är skräck, rädslan för att bli attackerad, känslan av att man alltid måste vara på sin vakt även då ingenting händer. Därmed är inte heller frånvaro av strid tillräckligt för att fred ska råda. Fred kan inte beskrivas i militära termer; fred är ett rättsligt tillstånd. Fred kan inte förhandlas fram av män i uniform; den kan bara regleras fram av folkligt tillsatta delegater. Poängen med att ha stater är att säkra fred. Den funktionen kan en stat fylla enbart om den är en representativ demokrati med en konstitution som säkrar individuella fri- och rättigheter mot risken att makthavare skor sig själva. Kort sagt, en rättsstat.

En av förutsättningarna för att en stat ska vara en rättsstat är att den lever upp till ett rättvisekrav. Det är Kants andra poäng. Detta grundläggande rättvisekrav utgörs av principen om offentlighet. I det fördolda och sekretessbelagda kan maktens aktörer göra vad som helst; i offentlighetens ljus står de under medborgarkollektivets kontroll. Denna kontroll utgör den mest effektiva begränsningen på vad det är möjligt för makten att göra. Utan offentlig granskning är maktmissbruk oundvikligt och fred en fåfäng förhoppning. Det är alltid farligt att ge folk makt. Makt förför och stiger en åt huvudet, även då man fått den under demokratiska former. Därför måste också folkligt tillsatta delegater stå under kontinuerlig medborgarkontroll.

Lena konstaterar vidare:

Vad är det egentligen som har hänt? Riksdagen har med ett enkelt majoritetsbeslut åsidosatt svensk grundlag som uttryckligen säger att det allmänna inte får lov att undersöka ”brev eller annan förtrolig försändelse” och inte heller avlyssna ”telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande”.

På denna remarkabla uppvisning i politisk fräckhet kan man lägga olika tolkningar. En är smått konspiratorisk: Makten förför; det är läckrare med signalspaning än med rättigheter. Det är också politiskt intressant att hålla folk rädda. Helst ska de vara rädda för något vagt och obestämbart som sker i det fördolda. Detta något kan man skydda dem mot enbart genom något annat som också är vagt, obestämbart och sker i det fördolda, något som är smart och svårt och får folk att känna sig lite dumma. Folklig opposition blir då ett strategiskt problem, som ska avvärjas.

Jag måste säga ett detta är något av det bästa i analysväg som jag sett i FRA-debatten i gammelmedia. Jag rekommenderar alla varmt att läsa hela artikeln och det ska som sagt var bli intressant att se vad som kommer att följa i denna artikelserie.

Annat intressant i FRA-debatten är Mark Klambergs inlägg på SVT Opinion. Inlägget går också att läsa på Marks blogg. Slutklämmen säger en hel del om debattläget:

När regeringen inte vill kännas vid vad som står i den antagna lagstiftningen så är det svårt att föra en meningsfull debatt.

Via HAX kan jag läsa att Max Andersson (mp) har ställt en interpellation till Sten Tolgfors om FRA-chefen Ingvar Åkesson angående Ingvars påstående att FRA inte får tillgång till all datatrafik över Sveriges gräns.

Att en generaldirektör förser allmänhet och riksdagsledamöter med oriktig information om sin myndighets känsliga befogenheter är inte acceptabelt, särskilt inte när det pågår en politisk debatt om vilka befogenheter myndigheten bör ha.

Bloggar om FRA, Sten Tolgfors, Ingvar Åkesson, Immanuel Kant, filosofi, politik

Ett av de allra fösta försvar av den nya lagen som FRAs generaldiriktör Ingvar Åkesson anlade var att vi kunde lita på myndigheten. Självklart kommer inte vår demokratiska regering och våra fina underättelsemän att utnyttja sina utöka avlyssningsmöjligheter till något skumt. Det kunde ju tänkas låta betryggande.

Men man kan ju undra hur det egentligen ligger till med den saken med tanke på vad Expressen (idag, tidigare) skriver i dagarna. Vad sägs om en FRA-tjänsteman som har som privat hobby att snoka i bilregistret och attackera misshagliga bilar med loskor och vandalism. Enligt en utsatt så har han heller inte nöjd sig med det utan även hällt mänsklig avföring över bilen, men just detta ansågs inte bevisen hålla för i hovrätten. Det är alltså sådana människor som snart kommer att sitta och läsa vår e-post och lyssna på våra telefonsamtal. Inte ens FRA-cheferna kan garantera att de har medarbetare som går att lita på.

– På stora arbetsplatser som FRA finns det ibland människor som gör saker på sin fritid som ter sig egendomliga. Vi har en noggrann process när vi anställer våra medarbetare, och vi gör en så omsorgsfull kontroll som möjligt, men hundraprocentigt säker kan man naturligtvis inte vara.

Om man inte kan vara 100%-igt säker på sina medarbetare så borde man inte hålla på med underrättelseverksamhet. Det finns nog dessutom all anledning att misstänka att andelen knäppskallar är större på FRA än på en genomsnittlig arbetsplats. Vilken normal männsika vill ha ett jobb som går ut på att snoka i andras privatliv? För mig låter i alla fall inte bajsmannen som ett undantag utan som precis den typ an person som jag förväntar mig sitta och avlyssna sina medmännsikor.

Ps. Den svenska polisens inkompetens smyger sig åter in i handlingen. Hur svårt kan det vara att ta ett DNA-prov på avföringen för att säkert veta vems det är? Men polisen tyckte säkert inte att det var så viktigt. Bara en skitsak kanske. Ds.

Ingvar Åkesson har nu för första gången, så vitt jag vet, faktiskt bemött kritiken. Hittills har det enbart varit lögner, halvsanningar, blandade äpplen och päron och andra taktiska drag för att slippa debatten.

Efter att Åkesson i sina chattar häromdagen ljugit och svarat “Nej” på frågan om FRA får tillgång till all trafik, började även journalisterna lite försiktigt ifrågasätta den här mannens uttalanden. Som jag skrev häromdagen konstaterade SvD helt kallt att hans svar faktiskt var osant. 

Nu händer det unika; Åkesson replikerar och tvingas därmed att faktiskt besvara i sak en av de kritiserade detaljerna i FRAs (kommande) hantering av datatrafik. Inte oväntat låtsas han som att FRA fortfarande inte får tillgång till all data eftersom 

Ingvar Åkesson:…en datareduktion kommer att genomföras vid samverkanspunkterna, vilket innebär att huvuddelen av de levererade signalerna sållas bort. 

Nu är det ju FRA som utför sållningen (vilket Sanna Rayman mycket kvickt påpekar) och därmed har ju FRA tillgång till all data först, för att sedan göra sållningen. (Denna görs med 500 000 sökbegrepp, medan SAOL innehåller ca 125 000 ord som en liten jämförelse). 

Hur som helst, Ingvar Åkesson tvingas i alla fall indirekt erkänna att FRA kommer att ha tillgång till all data, och att det är precis som kritikerna säger - När kabeln är kopplad är det bara en knapptryckning bort att övervaka och avlyssna vem som helst hur som helst. 

Detta är en milstolpe. Kritiken är riktig och Ingvar Åkesson är inte sanningsenlig i sin mediakampanj. Nu gäller det att inte släppa taget.

Hektisk vecka, på alla sätt och vis. Jag har jobbat nästan 20 timmar övertid och äntligen lyckats komma loss för att hinna ikapp med att läsa nyheter och skriva i bloggen. En rekapitulation av veckan som gått, och lite tankar om det:

I måndags skrev flera “tunga” moderata kommunpolitiker en debattartikel i DN där de gav väldigt genomtänkta synpunkter på, och kritik emot, FRA-lagen. Läs den om du inte gjort det!

Lämpligt nog kunde moderatledningen skicka ut ett noterat-mail till alla på höga poster inom partiet inom någon timma. Mailet är bara en genomgång av de argument som vi redan hört. Min gissning är att det är Sten Tolgfors som skrivit det. Tyvärr är det ju folk som går på dessa, ja om inte lögner så åtminstone dribblingar med sanningen. Mailet blev snabbt sågat, både av bloggare och i traditionella medier.

Vidare har både Jan Björklund och Fredrik Reinfeldt gått ut och sagt att de nu skall lyssna på kritiken, och ta till sig, men givetvis inte ändra lagen, bara lägga till fler kontrollinstanser. Björklund hotade dessutom med al-Qaida – löjligt! Ja, Fredrik Reinfeldt lyckades alltså sent omsider visa sig. Vissa trodde han var försvunnen. Denne verlighetsfrånvände man har alltså lyckats kommentera sommarens stora debattämne, men säger givetvis ingenting engentligen. Det är dock smart av honom att komma ut precis dagarna innan OS. Från och med i eftermiddag kommer givetvis allt prat om FRA att dränkas i nyheter om och från OS.

Ingvar Åkesson har bedrivit (olaglig?) opinionsbildning igen, och har chattat både på DNs och Expressens nätsidor. Där sprider han rena lögner om vad som kommer hända med lagen. Förbryllande. Men tro inte mig, för all del, läs lagen själv, och bilda dig en egen uppfattning!

Inte nog med att beslutsfattarna sprider lögner och inte lyssnar på opinionen, de lyckas dessutom särdeles dåligt att motivera varför vi alla skall avlyssnas. Nu är 51 % av svenskarna emot lagen, mot 47 % den 18 juni, när lagen antogs.

Det har även kommit fram farhågot att regeringens ovilja att lyssna i debatten inte kommer sig av påtryckningar från USA, utan från EU, “EU-spåret”. Kanske är det så att USA utfört påtryckningar på EU-nivå, eller så beror det på något annat. Det kommande samhället har redan ett namn: “Demokratur“. Mer om detta lär vi höra i den närmaste framtiden.

I dag kl. 13.50 börjar OS-invigningen. Jag antar, som jag nämnde ovan, att FRA-debatten kommer dränkas i OS-prat, men den kommer sannolikt att leva väl även under dessa veckor. Kanske ges det möjlighet att reflektera över olika säkerhetsaspekter av OS-spektaklet, det jag egentligen tänkte jag skulle blogga om!

Nu skall jag gå och knäcka en kall. Trevlig helg!

Statsminsitern har till slut uttalat sig i debatten om hans egna spionorganisation: FRA (Fredrik Reinfeldts Avlyssningscentral). Att riva upp FRA-lagen kommer inte på fråga men integritetsskyddet ska ökas genom juridiskt lappande under hösten. Men tro inte att du får något inflytande kära medborgare. Nejdå, hans excellens statsminsitern avser stänga in sig i ett slutet rum tillsammans med sossarna för att få till sina förbättringar.

regeringen kommer att sträva efter att göra de ändringar av lagen som ska läggas fram i höst i samråd med socialdemokraterna, och om s inte är intresserade av att samverka kommer förslagen att utformas på ett sätt som “socialdemokraterna hade kunnat acceptera om de hade varit i regeringsställning”.
(SVDs ledarblogg)

Man kan undra vad statsministern menar, men det är inget konstigt. Uttalandet betyder bara att Reinfeldt ändå förstått något. Nämligen att FRA-fråga kan komma att kosta honom makten i nästa val. Eftersom han uppenbarligen inte kan tänka sig att lyssna på varken opinion eller sunt förnuft och ändra sig så tänker han istället tillgripa den politiska överhetens vapen nummer ett för att köra över befolkningen: den breda överenskommelsen. Rätt ofta brukar “breda lösningar” ha en bra klang i svensk debatt, men jag har aldrig förstått varför. När regering och oposition sätter sig i ett slutet rum och gör upp i en fråga så berövar de samtidigt medborgarna möjligheten att påverka frågan i nästa val. Somliga kanske tycker att det är helt i sin ordning i en representativ demokrati, men om sossarna och alliansen kommer överens om en FRA-kompromiss vad ska vi som är emot lagen då rösta på 2010? Det blir ju som med EU där vi som inte är EU-kramare bara har att välja mellan kommunisterna och trädkramarna.

Nu är det ju precis det som är meningen med Reinfeldts tanke: att beröva motståndarna i väljarkåren ett reellt alternativ. En tillräckligt missnöjd liberal hade kanske lagt sin röst på S i dagsläget, men om de är med i båten kommer kanske rösten tillbaka till Allisansen trots allt. Finurligt tänkt Reinfeldt, men samtidigt avslöjar du skoningslöst att du skiter i medborgarnas åsikter och endast strävar efter den råa makten över oss. Vi är många som förstår det och kommer sprida det budskapet dina hundögon til trots. Dessutom skulle det förvåna mig om Mona Sahlin frivilligt ger bort ett så utmärkt vapen inför valrörelsen. Sahlin är en sopa på många sätt men jag gissar att hon har varit med för länge för att gå på en så enkel fint.

För övrigt så kan ni få putsa bäst ni vill på er lag. Integritetskränkningen sker när min kommunikation hanteras av FRAs dator. Eftersom både regering och FRA-chef fortsätter påstå att det fungerar på något annat sätt så kan jag tipsa om en väldigt illustrativ bild. Om överheten trots denna fina illustration inte begriper kritiken kan jag bara dra slutsatsen att de antingen är imbecilla eller har oärligt uppsåt. Tyvärr lutar jag åt det senare.

För mig är det fortsatt enkelt hur jag ska bete mig i valduellen 2010: jag avser dra blankt och visa att soffan kan vara mäktigare än lögnen.

Ingvar Åkesson chattade idag med läsare på DN (hela chatten finns här). Själv skickade jag in två frågor men fick inga svar. Den fråga jag var mest nyfiken på att få svar på var hur FRA skulle kunna avgöra om information var intressant och relevant utan att först analysera informationen. Det närmaste ett svar på den frågan som jag fick var följande:

Tobias Som jag förstår det ska all kabelbunden trafik som passerar landets gränser passera genom FRA och dess filter. Sökalgoritmerna i filtret gör inget undantag för några 1:or och 0:or då det är först när man satt ihop dem man vet vad de utgör. Om informationen bedöms vara intressant för FRA:s verksamhet, så larmar det automatiska systemet och de anställda tar en titt på informationen? Är det här korrekt? Och om det är det – varför upprepas gång på gång meningen att FRA inte ska avlyssna alla medborgare. Det spelar ingen roll om det är en människa eller ett gäng datorprogram som gör grovjobbet. Är det inte korrekt? Förklara hur jag har missförstått det. Tack!
ingvar åkesson Det är viktigt att förstå att FRA:s verksamhet endast får avse utländska förhållanden. Endast den trafik som bedöms intressant och avser utländska förhållanden väljs ut, vilket är en bråkdel av all tillgänglig trafik. Den granskas sedan med hjälp av sökbegrepp, och bara en ytterst liten del av denna information hamnar i sin tur någonsin i FRA:s system. FRA har aldrig och kommer aldrig att ”avlyssna alla medborgare”. Som sagt, endast utländska förhållanden är intressanta. Om ett utländskt hot har svenska förgreningar kan det bli en polissak.

Menar Åkesson här att sökbegreppen inte finns i FRA:s system? Var finns de då? Hur sker urvalet av “intressant” trafik?

Åkesson har också en stor tilltro till demokratin när det gäller hur man ska förhindra missbruk i framtiden:

Stefan Siverud Kan FRA garantera att inget som inte är av intresse för svensk säkerhetspolitik registreras eller ses av någon? Kan du säkert säga att ingen framtida regering lägger till fler sökord för att bekämpa annan (enligt dem) brottslighet? Piratkopiering är ett exempel, men om sd eller v hamnar i styrande position, kan vi förvänta oss att muslimer alternativt rasister jagas med den utrustning som nu anskaffas? Båda frågorna gäller även om FRA byter namn eller ersätts.
ingvar åkesson När det gäller framtida regeringar måste vi på FRA, i likhet med alla andra i Sverige sätta tilltro till vår demokrati och acceptera dess resultat. FRA är inte unika i detta avseende.

Hur bra känns det att vi bara får lita på att framtida regeringar är allt igenom goda? Har inte Åkesson läst historia över huvud taget? Åkesson borde ju vara så gammal så att IB borde få små klockor att ringa i skallen.

En annan underlighet i Åkessons argumentation kommer fram i denna fråga:

Christine Hej, Hur kommer det sig att så mycket missförstånd kring lagen förekommer i debatten tror du? Dvs. varför tror “alla” att FRA ska ägna sig åt massavlyssning av befolkningen? Måste vara frustrerande!?
ingvar åkesson Hej Christine! Visst är det olyckligt att missförstånd uppstått i en så allvarlig fråga. Jag kan ändå förstå det eftersom få vet något om underrättelsetjänstens villkor och i synnerhet inte om dess metoder. En sådan metod är signalspaning i kablar vilket är mycket komplicerat. Att man tror att vi ska avlyssna hela svenska folket beror antagligen på att många starka och ofta trovärdiga motståndare till lagen felaktigt gjort detta gällande. Vi får inte, kan inte och vill inte spana på svenska folket. Nog är det egendomligt att så många sakkunniga inte ens reflekterat över de praktiska omöjligheterna att genomföra detta!

Man kan inte spana på svenska folket men tydligen kan man spana på hela omvärden, inklusive Afghanistan! Är inte detta påstående märkligt? Exakt varför är det omöjligt att spana på svenskar? Just Afghanistanspåret tas upp i denna fråga:

Mats Skulle vilja ha ett förtydligande när det gäller möjligheten att rädda svenska soldaters liv i Afghanistan genom signalspanning i KABEL på svensk mark.
ingvar åkesson Mycket information om säkerhetsläget i Afghanistan finns i det globala nätet. Det är faktiskt så att en del av denna trafik passerar genom Sverige. Det utesluter inte att vi gör vårt bästa för att spana efter eterburen kommunikation i Afghanistan.

Spanar man redan i kablarna eftersom Åkesson så tvärsäkert kan säga att information om Afghanistan passerar Sverige i kabel? Man undrar också efter denna fråga:

Claes Du återkommer gång på gång till att etertrafiken flyttar över till kabel… för vilka taktiska vapensystem då? Vill du påstå att talibaners vapeninsatser i Afghanistan eller att en rysk-vitrysk samövning utanför Minsk kan följas via avlyssning av servrar i Sverige?! Detta är ju sannskyldigt nonsens!
ingvar åkesson Det är inte alls nonsens. Information av detta slag förekommer faktiskt i det globala nätet och därmed kan den uppfångas av oss.

Dessutom undrar jag om inte Åkesson erkänner brott i svaret på denna fråga:

kungen Varför behövs en FRA lag?? FRA har väl alltid lyssnat på vad man vill, utan att fråga om lov. Har det funnits någon lag v.g. signalspaning förut?
ingvar åkesson FRA har hittills spanat mot civila och militära radiosignaler som telefoni, telegrafi och dataöverföringar. Dessa har sänts via etern. Den nya lagen innebär inte bara att spaning i kabel nu blir möjlig, utan även att all FRA:s signalspaning regleras. Lagen tydliggör hur FRA:s signalspaning ska bedrivas, vilken förhandsprövning som krävs och dessutom tillförs flera skydd för den personliga integriteten. Motsvarande har inte funnits tidigare.

Förtrolig kommunikation har ju varit förbjuden att spana på även tidigare enligt Europakonventionen som även är svensk lag.

De 103 svenskarna kom också upp:

Björn När det har uttryckts oro för att integritetskänslig information om enskilda svenskar skulle kunna bli tillgänglig för obehöriga, har FRA hävdat att det aldrig läckt ur FRA:s databaser. Ändå har en famös lista på 103 namn figurerat i pressen. Hur kunde den listan läcka ut, och vad görs för att hindra sådana läckor i framtiden?
ingvar åkesson FRA har inte upprättat listan. Den upprättades av den anonyme person som den 12 maj 2008 gjorde en anmälan till Datainspektionen. Anmälan och listan hemligstämplades av Datainspektionen. Hur anmälan och listan har kunnat läcka ut är inget som jag kan svara på.

Med andra ord så begriper inte Åkesson att information alltid läcker oavsett hur många hemligstämplar man täcker dokumenten med.

Hanna Wagenius Varför har inte informationen om de 103 avlyssnade svenskarna förstörts för länge sedan?
ingvar åkesson De 103 svenskarna har inte avlyssnats. De namn på personer som kan förekomma i detta sammanhang har uppkommit som ett resultat av signalspaningen på utländska mål som skedde uppdrag av en svensk myndighet. Utgående rapportering bevaras enligt arkivlagen, hos oss likväl som hos den mottagande myndigheten.

De 103 svenskarna har inte avlyssnats? Hur fick man då reda på deras namn och dessutom så visar ju de läckta dokumenten att man även noterat vem som ringde vem? Nä, just det, signalspaning är ju inte avlyssning i Åkessons värld.

Oron för missbruk kom fram i flera frågor:

Erik Man brukar ju säga att allt som kan gå fel också gör det till slut. Vad talar för att FRAs system aldrig kommer att utnyttjas för felaktiga syften, tex. inhämtning av uppgifter om en person på uppdrag från en annan nation, en person som i sveriges ögon är fri från alla misstankar?
ingvar åkesson Det som talar för att det inte kommer att bli så är att vi får en synnerligen ingående kontroll av verksamheten.

Värne Hur kan jag vara säker på att en enskild värnpliktig inte läser mina mejl av nyfikenhet?
ingvar åkesson Din frågeställning är viktig och jag tar mig friheten att utvidga den. Vi har ett internt regelverk med tillhörande rutiner, tekniska spärrar och ett etiskt förhållningssätt som ska förhindra att obehöriga kan ta del av den, i internetsammanhang, ytterst mikroskopiska mängd information som våra tekniska system valt ut som relevant för underrättelseproduktionen. Enbart de fåtal analytiker som arbetar med just den frågan som informationen relaterar till får tillgång till den. För att svara specifikt på din fråga deltar ingen värnpliktig i FRA:s underrättelseproduktion.

Wow. FRA har ett internt regelverk med tillhörande rutiner och ett etiskt förhållningssätt! Guuuud va’ trygg jag känner mig! Och tekniska spärrar har ju ingen tagit sig förbi förut…

Fallet HAX kom också upp:

Emil Ernerfeldt Hur ska FRA kunna skydda tidningarnas grundlagsskyddade källor om deras korrespondens kommer att avlyssnas? FRA är ju som bekant inte fritt från läckor (se t.ex. http://henrikalexandersson.blogspot.com/2008/07/beviset-p-att-fra-lyssnat-i-kabel.html).
ingvar åkesson Vi spanar inte mot svenska tidningar, eftersom signalspaningen alltid inriktas mot utländska stater, organisationer och aktörer som är intressanta ur ett försvarsunderrättelseperspektiv. Ett särskilt skydd för journalister och deras källor finns i signalspaningslagen. Se svaret på Andreas fråga. Vad gäller Henrik Alexandersson har han nog gjort en analytisk miss som en professionell underrättelseanalytiker inte skulle göra: Han verkar ha tagit för givet att det är FRA som läcker eftersom FRA:s namn står på den aktuella rapporten. FRA:s personal har mig veterligen aldrig läckt några rapporter.

Så trots att Åkesson nu hävdar att dokumentet HAX publicerade inte var ett hemligstämplat FRA-dokument så valde Åkesson att anmäla Henrik Alexandersson till JK som skickade fallet vidare till åklagare. Är inte detta då falsk tillgivelse? Någon juridik-kunnig?

Läs också Rick Falkvinges slakt av moderaternas interna FRA-brev.

Blogge sågar också brevet grundligt. Opassande kommenterar.

Rhodin gör en lysande sammanfattning av debatten.

Fler bloggar om FRA, massavlyssning, Ingvar Åkesson, avlyssning, signalspaning

Pingat på Intressant.se

TJUVEN SOM PRATADE BREDVID MUN

Tre män bodde i en by.
En granne ägde en get.
En dag smög de tre männen in på grannens gård och stal geten.
Ingen såg dem.
De lyckades smita iväg till ett gömställe utanför byn. Där slaktade de geten, stekte köttet och åt upp alltsammans.
Nåväl, så småningom vandrade de hemåt. De var mätta och belåtna och de lovade varandra att tiga om stölden. Ingen av dem skulle prata bredvid mun.
När de kom in i byn, råkade de gå förbi brunnen. Byns kvinnor stod där i en klunga och fyllde sina vattenkrukor.
– Jag är törstig, sa en av de tre männen.
Han trängde sig in mellan kvinnorna.
– Vad vill du? undrade de.
– Ge mig lite vatten så att jag kan skölja ner all maten som jag har ätit! bad han.
– Tänk på vad du säger! varnade en annan av männen. Vi kom ju överens om att hålla det hemligt.
– Men han avslöjade ju ingenting, invände den tredje mannen. Han sa maten – inte getköttet!
Vem av de tre pratade bredvid mun och avslöjade stölden?

Denna sedelärande dilemmasaga från Anechofolket i Togo, som Janne Lundström återberättar i boken “Pumpan som födde ett föl” (Natur & Kultur 1996), använder jag som krok i gårdagens krönika för att beskriva Fredrik Reinfeldts, Sten Tolgfors & Ingvar Åkessons förmåga att stjäla & bedra för att sedan prata bredvid mun i fråga om FRA-lagen.

De västafrikanska dilemmasagorna är av en alldeles särskild sorts sedelärande karaktär. De bjuder alltid på ett öppet slut. Skriver inte läsarna sensmoralen på näsan.

Och ett öppet slut står vi inför också i FRA-frågan. Den senaste veckan har ett flertal borgerliga debattörer – PM Nilsson, Per Gudmundson, Sanna Rayman, Thomas Gür – efterlyst en kompromiss i FRA-frågan. Alliansregeringen har spottat sina viktigaste opinionsbildare i ansiktet. För regeringen är en kompromiss som kan blidka motståndarna förmodligen avgörande för att vinna valet 2010. Utan engagerade “pratare” som talar för regeringen blir det svårt att vinna val. Men bör liberala opinionsbildare & FRA-motståndare bjuda regeringen på en sådan kompromisslösning? Finns alls någon mening med att försöka nå en borgfred?

Tjuvarna stal vår get, bad om vatten & fick en syndaflod. I Afrika löser man konflikter i en bydomstol, genom samtal som mynnar ut i en kompromiss. Bör vi försöka uppnå en sådan om FRA-lagen?

Av två anledningar är mitt svar ja:

- Dels för att jag inte vill regeras av Mona Sahlin, Lars Ohly och Peter Eriksson. En regering ledd av det gänget skulle vara inte bara allmänt inkompetent utan på många sätt destruktiv för en liberal samhällsutveckling. Jag menar också att det, Almedalslöftet till trots, är otänkbart att en s-dominerad regering skrotar FRA-lagen.

- Dels för att FRA-lagen redan är ett faktum. Sverige kommer, precis som andra europeiska länder att på ett eller annat sätt bedriva signalspaning. Och det är egentligen inte signalspaningen som sådan jag vänder mig mot, även om det med säkerhet finns mer effektiva metoder att bedriva underrättelsearbete på. Nu måste det viktiga för oss som diggar personlig integritet vara att få till en signalspaningslag som ger oss rimliga garantier mot övergrepp. En lag med inbyggda spärrar mot maktfullkomlighet.

I kommentarfältet i inlägget innan detta beklagar signaturen “In absentia” att jag fallit till föga.

Det innebär att du ändrat inställning frågan ganska rejält. Du var betydligt mer oförsonligt i ett tidigare inlägg.

http://kamikazepiloten.wordpress.com/2008/06/23/folkpartist-ar-du-inte-riktigt-klok/Då beskrev du Federleys ändringar som “köttben” och “kosmetika”. Nu kan du med en mindre ändring nöja dig. Jag tycker det är ok om folk ändrar sig och jag tycker det är bättre att göra det i en debattartikel än genom teater i riksdagen. Likväl är jag emot FRA-lagen. Det verkar som det är en naturlag att staten ska ha rätt att koppla in en dator i vårt kommunikationssystem och filtrera samtliga mail och sms. Vi som är emot denna tanke har fått ta någon form av ansvar att förbättra denna styggelse och nu tycker jag att du, Aaron, har fallit till föga. Det är synd.

Och vidare:

Om jag får fortsätta med en kommentar du skrev till inlägget

http://kamikazepiloten.wordpress.com/2008/06/23/folkpartist-ar-du-inte-riktigt-klok/

Aaron Israelsson “Tilläggen till lagen är, som någon uttryckte saken, att likställa med att ge en sexualförbrytare straffrihet mot att han använder kondom.”

Jag tycker att ditt krav på att “oskyldiga spaningsobjekt ska informeras” kan likställas med att den kondomförsedda sexualförbrytaren får straffrihet om han informerar brottsoffret om sin identitet i efterhand.

Det finns säkert bättre liknelser, men dessa får övriga i blogosfären komma på.

Jag håller inte med. En underrättelseplikt för FRA gentemot spaningsobjekt är ingen kosmetisk förändring av samma typ som Federley yvats så mycket över. Det är en förändring som med skärpa förser lagen med något som i dag totalt saknas: effektiva rättsmedel på juristspråk. Det ger övervakade en möjlighet att rättsligt pröva de övergrepp de eventuellt utsatts för. Såväl Svenska Helsingforskommittén som Centrum för Rättvisa förespråkar underrättelseplikt som den viktigaste pusselbiten för att göra FRA-lagen rättssäker. Finns detta på plats är sannolikheten att FRA skulle våga missbruka sina befogenheter decimerad.

Jag vill också slå ett slag för mitt eget förslag – en domstol ska, bakom lyckta dörrar, i förväg godkänna spaningsobjekt. Det tror jag är nästan ännu viktigare. Och vad kan man då, som vän av integritet och bekämpning av terrorism och andra hot mot rikets säkerhet egentligen ha att invända?

Viktigt är också att lagens syfte är klart & snävt definierat. FRA ska skydda oss mot hot mot rikets säkerhet; hot om väpnat anfall eller icke-militära territoriella hot, terrorism, utländska underrättelsetjänster & grov internationell brottslighet. Inte ekologiska obalanser eller valutaspekulanter.

Detta menar jag är avgörande förändringar. En FRA-lag som åtminstone jag kan leva med.

Nej?

Jag dristade mig till att skicka en fråga till Försvarsminister Sten Tolgfors för att att få upplysning om  vad han eller de i regeringskansliet menar med teknisk variabel i sin artikel.

Jag har fortfarande inte fått någon underättelse. Och lär inte få det heller eftersom spörsmålet säkerligen betraktas som dum och trivial. Men jag hoppas ni läsare ursäktar mig i fall det blir fel ibland då jag bara har tvåa i matte.

Ni kan se kopia e-brevet nedan. Lex Orwell i nuvarande skick ger inte möjlighet till accountability. Lagstiftningens syfte ska vara att hjälpa till att reda ut i fall det finns tveksamheter när det inte föreligger uppenbara hot mot den svenska staten. Som FRA lagen ser ut nu så är det mest trams oavsett vad FRA-kramarna på blaséholmen säger.

Värt att hålla i minnet är också att enligt den europeiska definitionen så är det inte alltid så att den organiserade brottsligheten hotar de demokratiska fundamenten i stabila demokratier. Det är mer klädsamt om våra politiker istället  talade om de länder som befinner sig i en övergång från andra statsskick till demokratier och inte drar in Sverige i det där lallandet.

Vi ska heller inte allt för tidigt binda samman terrorism och den organiserade brottsligheten, det är också grov förenkling. Men det är något som görs. Och allt för ofta i försvarstalen för FRA lagen.

Så här beskrivs det i en text som heter Making Intelligence Accountable: Legal Standards and Best Practice for Oversight of Intelligence Agencies den beskriver metodiken bakom lagstiftning för underrättelsetjänst och accoutnability

A key aspect of accountability for security and intelligence agencies is that their roleand sphere of operation should be clearly defined. This should be done in legislation

– emphasising that responsibility for delineating the tasks of a security or intelligence agency lies with Parliament and that this role should not be changed without reference to legislators.

In transitional states particularly this may help to provide protection from abuse of the agencies by the government. A legal basis is also necessary because of the exceptional powers with which these agencies are often entrusted.

It is also important that security and intelligence agencies are differentiated from other institutions, such as law enforcement bodies, and the legislative mandate can help to do so.

Failure to make these clear distinctions, however, will lead to blurred lines of accountability and to the risk that the special powers that security and intelligence agencies possess are used in routine situations where there is no pre-eminent threat to the state.

Lästips:Making Intelligence Accountable: Legal Standards and Best Practice

Frågan till Försvarsministern

Tindraannette@gmail.com
till registrator@defence.ministry.se
kopia Tindraannette@gmail.com
datum 2008-jul-29 11:44
ämne Fråga Ang tekniska variabler! (till Sten Tolgfors, svar går till Tindraannette@gmail.com)
skickad av regeringen.se

Från: Tindra-Annette Broström

E-postadress: Tindraannette@gmail.com

Meddelande: Jag har läst din artikel i SVD den som du döpt till FRA spanar inte på enskilda svenskar

I den använder du begreppet teknisk variabel.

Vill Försvarsministern eller någon annan inom regeringskansliet/försvarsdepartementet förklara vad som menas med en teknisk variabel?

Diskussionerna om FRA-lagen har varit en parodi och parodin bara fortsätter. Tolgfors och Åkesson verkar inte ha en susning om hur dom ska bete sig för att klara sig ur den knipa de själva har satt sig i. Lite repetition av den senaste tidens händelseutveckling kan här vara på sin plats, inte minst för mig själv eftersom jag har varit bortrest och inte följt med i utvecklingen.

Centerupproret och folkpartiupproret sprider sig och det bildas en borgerlig grupp som ska jobba för att riva upp Lex Orwell. FRA “läcker” uppgifter om att dom minsann visst har gjort nytta. Man hoppas verkligen att FRA har gjort mer än dessa exempel för de 550 miljoner kronor man får årligen ur statsbudgeten. Inget av det dom presenterar verkar dock vara sådant som skulle gå via kabel idag (t ex kommunikation mellan ryska stridsflygplan som busflyger). Henrik Alexandersson, HAX, publicerar ett dokument som FRA påstår är hemligt. Samtidigt upprepar Åkesson och Tolgfors som druckna papegojor samma gamla argument för lagen och visar inga som helst tecken på att ha förstått kritiken. Därefter slår det fullständigt slint i skallen på Åkesson som JK-anmäler HAX. Det var ungefär lika smart som att kasta in en brandfackla i ett krutförråd, dvs det exploderade och dokumentet publicerades av en hel hop bloggare som t ex följande:

Ministry of Truth | Louise P | Aqurette | Motbilder | Dexion | Falkvinge | Klotband | Johan P, L & C | Joshua Tree | Blogge | Erik Laakso | Zaramis | Cynism | Töhrnebom | Trottens betraktelser | Se till vänster, där går en arab | Erik Hultgren | Blågrön röra | Peter Karlberg | Folin | Scaber Nestor | Nordh | Liam | Politically incorrect | Isobels verkstad | A die wundes weblog | Frapedia | Alltid varför | Projo | Fria vingar | Tomas sida | Jonas Morian | Oscar Swartz | Svensk myndighetskontroll | Projekt på riktigt | Mersmak | Björn Wadström | Lakes Lakonismer | Arbetsnamn

Sedan meddelar JK att anmälan har hamnat på fel bord och lämnar den vidare till åklagare. HAX får på omvägar reda på att han eventuellt ska gripas av polis när han kommer till Sverige. Piratpartiet med Rick Falkvinge och Emma Opassande i spetsen rycker ut för att möta HAX på Arlanda. Rick live-bloggar och händelsen filmas. SvD:s ledarsida, liksom många andra, förundras över regeringens, Åkessons och FRA:s underliga krishantering. Samtidigt undrar vi alla: Var är statsminister Reinfeldt?

Som sagt: Parodin fortsätter..

Bloggar om FRA, avlyssning, HAX

Jag noterar något chockad att FRAs generaldesinformatör Ingvar Åkesson har anmält Henrik Alexandersson för yttrandefrihetsbrott. Henrik är ordförande för det nyliberala nätverket Frihetsfronten, och har en längre tid bloggat om integritet och FRA-lagen. De senaste veckorna har han punlicerat flertalet mycket komprometterande uppgifter om FRA. Bl.a. den hemliga listan med 103 namn på oskyldiga svenskar (den innefattades nämligen av spaningsuppslag som SÄPO avvisade) som olagligen avlyssnades och registrerades av FRA under 1990-talet. Han har även publicerat den hemliga anmälan till Datainspektionen, där listan var en bilaga, som gjordes av en tjänsteman som uppges ha arbetat på Rikspolisstyrelsen tidigare, och alltså får antas ha god uppfattning om dessa förhållanden. Det senaste scoopet från Henrik var när han publicerade ett hemligt dokument med spaningsuppslag som skickats från FRA till SÄPO, vilket indikerar att FRA skall ha spanat i kabel redan ridigare. Vilket av dessa avslöjanden som givit anledning till anmälan är inte klart, men det kan ju lika gärna vara alltihop. Anmälan går att läsa här. Enligt ett tips till Henrik från utländsk polis (!) har han hamnat på en lista över personer som skall omhändertas om de upptäcks. Dock blev han inte omhändertagen när han landade på Arlanda i går kväll.

Känns detta igen? I IB-affären valde myndigheterna också att skjuta budbärarna, vilka i det fallet var Jan Guillou, Peter Bratt och Håkan Isacson. Skall människor som granskar staten verkligen riskera att hamna i fängelse? Det är inte utan att man börjar fundera hur det kan ha gått så här illa.

Det är intressant att mycket av detta, och då framförallt Ingvar Åkessons agerande påminner om handlingen i just Jan Guillous roman Fienden inom oss från 2007. I Guillous roman är det nämligen tillåtet för höga SÄPO-tjänstemän att “ventilera”, dvs. gå ut med information så att “massmedierna inte far iväg i spekulationer“. SÄPO-chefen gör där skillnad på “ventilage” och “läckage”, och menar att s.k. sanktionerat ventilage är tillåtet, för att styra medierna och debatten, men läckage, dvs. icke sanktionerat läckage, är otillåtet. Följande dialog mellan huvudpersonen, förhörsledaren Ewa Johnsén-Tanguy och SÄPO-chefen Ralph Dahlén äger rum:

“[...] Det är en väldig skillnad mellan läckage och ventilage.”
“Ventilage?”
“Ja, vi använder den termen internt. I extremt hemliga utredningar är det av vikt att massmedia inte far iväg i spekulationer, av en mängd skäl. Därför reglerar vi i viss mån det där själva.”
“Vilka är vi i det sammanhanget?”
“Jag själv och avdelningscheferna, i princip du också. Om du vidarebefordrar sovrad information så är det inte läckage utan ventilage, en säkerhetsventil för att se till så att inte allmänheten får en förvriden bild av vad vi sysslar med. Det är ytterst en demokratifråga.”
Ewa var var förstummad för första gången på mycket länge. [...] Samma gärning, flera års fängelse i det ena fallet och, om inte lagligt så ändå straffritt i det andra fallet.

Det leder mig genast till tanken att den opinionsbildning som Ingvar Åkesson ägnat sig åt de senaste veckorna (vilken eventuellt är olaglig i sig), där han onekligen spridit hemligstämplad information, får anses vara “ventilage”, medan det Henrik Alexandersson gjort är att betrakta som “läckage”. Dubbelmoral? Javisst!

Guillous roman är mycket läsvärd och rekommenderas varmt. ISBN-numret är: 91-642-0242-9.

Pingat på Intressant.

För att vara en liberal tidning är Göteborgs-Posten märkligt tyst i FRA-frågan. Den senaste tiden har man helt enkelt bara publicerat TT-nyheter rakt av. Tråkigt.

Men i söndags publicerades en intervju med Ingvar Åkesson, som får uttrycka sin frustration över att vara missförstådd. Några missförstånds reda naturligtvis inte ut i intervjun. Men det som är riktigt intressant är följande:

(källa Göteborgs-Posten, min fetning)

På grund av “missuppfattningarna” ska FRA under hösten gå ut och informera mera.
- Vi kommer försöka nå de nyckelgrupper som är viktiga, som de politiska ungdomsförbunden. Många av de som uttalar sig grundar sin uppfattning på det som stått i tidningen.
I veckan tog man ett första steg i kampanjen.
- Ett aktuellt sätt är när vi, eller rättare sagt Svenska Dagbladet, publicerade en artikel om några fall.

Så det är på ert initiativ?
- Nja. Journalister och politiker har under lång tid velat få oss att bli mer konkreta. Därför har vi letat i våra arkiv och kommit fram till att det finns några fall där vi kan lätta på förlåten.

Alltså, artikeln om de fyra fallen i SvD var placerad. Låt gå för att det naturligtvis fanns ett stort intresse att få något substantiellt överhuvudtaget från Åkesson, och att Svenskan hugger på den möjligheten. Men i Åkessons värld är det tydligen så uppenbart att han kan styra medias dagordning att han inte ens ids ljuga om det. 

Ingvar Åkesson driver, med sina egna ord, en kampanj. Det är oklart på vems uppdrag. Det är varningsflagg på det, kära SvD. Big Time.

Har vi fått en stammande debatt ang FRA. Äntligen tog Sten Tolgfors ett avbrott från sin välbehövliga semester. Han bemöter oss kritiker i Svd med samma gamla argument som tidigare.

Varför hjälper inte PR byråer eller ännu heller underrättelseorganet SUND inom regeringskansliet till, så att han och andra FRA kramare följer de argument som finns inom bloggosfären.

Återigen så tycker i alla fall jag att tilltalet i artikeln FRA spanar inte på enskilda svenskar vittnar om att vi kritiker fördummas. Som om vi inte skulle förstå att Sverige behöver en (försvars) underrättelsetjänst som värnar om landets egna intressen.

I artikeln så säger han till och med att det inte kommer att spanas på enskilda. Men det är en sanning med modifikation för i en SOU utredning som jag tror heter Försvarsunderrättelse integritet effektivitet så läste jag nyss att en sökriterierna kan vara namn och kopplad e-postadress.

Och sedan har vi det där med lagringen. Självklart kommer en massa överskottsdata lagras och inte förssvinna och ett av skälen som det hävdas från utredares sida är -att det är för att privatpersoner ska kunna få rättelse, utifall de varit oskyldigt misstänkta. Nu går det ju inte att få reda på det, eftersom FUN inte fungerar som den ska.

Det känns som om det är läge för att upprepa delar av en Bullentin från Pär Ström om det ändå ska stammas lite i Fra debatten.

Varje ord är vägt på guldvåg för att inte avslöja för mycket om skribentens insyn, eftersom detta skulle kunna bidra till att ge ledtrådar om hans/hennes identitet. Det är också mycket initierade synpunkter på den planerade FRA-övervakningen som förs fram. Här kommer insändaren:

Den 12 april  tog jag del av utfrågningen i riksdagen om FRA-förslaget. HG Wessberg och Ingvar Åkesson gav dessvärre bristfällig information och förteg viktiga fakta under hearingen.

1) “FRA kommer inte att lagra all kommunikation“

Detta är en halvsanning, eftersom FRA ges möjlighet att lagra enorma mängder trafikuppgifter: Vem har haft kontakt med vem och när.

Även fru Karlssons utlandskontakter riskerar att lagras. FRA kommer här sannolikt att använda mycket breda sökbegrepp (för sin egen metodutveckling).

Läs i propositionen på s. 71-72 och i FRA:s eget remissvar. Innehållet sparas kanske inte vid denna inhämtning, men kontaktuppgifterna kommer att kunna lagras mycket länge. Lagen medger också att dessa uppgifter får utbytas med andra länder.

Dessutom: Oavsett vad som lagras kommer åtskilliga svenskars meddelanden att genomsökas efter nyckelord. Även lagrådet har tydligt markerat att integritetsintrånget består i att FRA överhuvudtaget ges tillgång till kabelflödet.

3) “FRA kan inte spana mot enskilda telefon- eller internetabonnemang”

Fel. FRA har redan förklarat att sökbegrepp kan utgöras av t.ex. telefonnummer, IP-nummer eller e-postadresser.

4) “Underrättelserna får inte användas i den direkta brottsbekämpningen“

Fel. Underrättelseinformation används redan idag vid vissa utvisningsärenden. Som Anders Eriksson så riktigt påpekade handlar det ju här om hemlig preventiv avlyssning. FRA samlar information som i sin tur kan ligga till grund för uppdragsgivares åtgärder mot enskilda. Dessa åtgärder kan vara av olika natur. Givetvis lämnar FRA också över uppgifter om enskilda till utländska tjänster.

5) “Säkerheten för våra soldater utomlands äventyras om propositionen bordläggs”

Mycket tveksamt. Trådinhämtningen kommer att ha högst marginell betydelse för detta. Vi kan ta Afghanistan som exempel. Studera gärna hur kommunikationsnäten ser ut där borta. Det är i hög grad satellitburen trafik som gäller.

Den kommer man troligen åt från Sverige. Dessutom: Det bästa skyddet får man i regel genom eterspaning på plats. Det är mycket vanligt att det är just luftburen trafik som dominerar i krisområden. Ett mervärde av kabelspaningen kan förstås inte helt uteslutas, men svensk trupps säkerhet står inte och faller med kabelaccessen, som HG Wessberg hävdade. Detta vet naturligtvis FRA.

6) “Försvarsunderrättelseverksamhet syftar inte till att kartlägga enskilda“.

Fel. Här räcker det kanske med att citera integritetsskyddskommittén. Man konstaterar nämligen att verksamheten “berör enskilda i stor omfattning“. Lagen medger också spaning mot enskild om det föreligger synnerliga skäl. Anne Rambergs, Thomas Bodströms och Anders Erikssons inlägg var också mycket klargörande på den här punkten. Förhoppningsvis har vi nu hört detta felaktiga påstående för sista gången.

7) “Inrikestrafik kommer inte att inhämtas, eftersom inga positiva sökbegrepp kommer att ge träff i detta flöde”

Fel. Självklart kommer även positiva sökbegrepp ibland ge träff i inrikestrafik. Filtrering med nyckelord kommer aldrig att ha perfekt träffsäkerhet. Detta framgår också på s. 102 i propositionen. De uppenbara problem som FRA har med träffsäkerheten idag kommer dessutom att öka, eftersom materialmängderna mångdubblas med kabelaccessen. /..

- Utred FRA:s verksamhet under de senaste 10 åren från integritetssynpunkt. Om FRA ske ges utvidgat mandat, måste vi vara säkra på att vi kan lita på myndigheten.

- Skapa särregler för användning av sökbegrepp som är hänförliga till enskilda som uppehåller sig i Sverige. Ett direkt förbud bör övervägas.

- Förbjud FRA att lagra trafikuppgifter som inte är kopplade till redan godkända spaningsobjekt.

- Detaljreglera FRA:s samarbete med andra länder.

- Invänta Integritetsskyddskommitténs slutbetänkande.

En initierad källa som arbetat hos en av FRA:s uppdragsgivare

(Källa Pär Ström Big Brother Bullentin)

Några dagar nu har jag tagit ett litet steg tillbaka och funderat lite och kommit på att det överhuvud taget inte existerar någon debatt om FRA överhuvudtaget.

Om man slår upp ordet debatt på wikipedia finner man följande förklaring:

Debatt är ett formaliserat och reglerat system för logisk argumentation där två eller fler parter försöker övertyga en grupp åhörare i en avgränsad fråga. Ordet debatt kommer från franskans de- ‘av, från’ och battre ‘kämpa’, och betyder slå sönder (motståndarens argument).

Om detta resonemang skulle överföras till FRA-debatten blir det hela mycket märkligt. Regeringen som då skulle vara en sida i den här debatten har för länge sedan barrikaderat sig vid sin ståndpunkt och har för flera månader sedan dragit sig ur debatten. Men inte bara det. Reinfelldt har till och med offentligt beklagat att han kommenterat debatten. Detta uttalande visar mycket tydligt regeringens syn på demokratin. Att de som har makten inte längre behöver se sig själv som en aktör i debatten. De står över, flyter ovanpå och blickar ner på de kritiker som de menar inte förstår vad det hela handlar om.

De som skickas fram är istället är istället halvfigurer som FRA-chefen Ingvar Åkesson fram att föra debatten. Någon debatt blir det dock inte eftersom han totalt undviker att bemöta den kritik som finns mot förslaget. Om och om igen dras samma gamla utgångna argument som kastas fram nu ända sen beslutet fattades.

Jag ställer alltså frågan, När ska debatten börja?

Kommer vi någonsin att se en direktsänd TV-debatt mellan till exempel Rick Falkvinge och Fredrik Reinfeldt om FRA? Eller kanske mellan Frida Johansson Metso och Maud Olofsson. En spännande tanke minst sagt.

Media verkar dock inte fått den idén än men om nu förslaget är så förträffligt skulle de ju inte missa en chans att få möta kritikerna öga mot öga…

Alltså. Regeringen och Civilkurage samt förslaget om dess lagstiftning. Jo det är bra men då ska våra politiska ledare gå i spetsen och vara pedagogiska förebilder i stort som smått. De ska anamma civlkuraget i sitt egna ledarskap. Även om det gäller att gripa inoch förtydliga och riva upp en lag som skrämmer en stor del av svenska folket.

Professionell integritet är inte det samma som att vara tyst eller tro att opinionen har fel. Det ska bli intressant att se Alliansens whitewash i FRA frågan. Och alliansupproret är säkert en del i denna taktik.

Maud Olofsson är besvärad med tunghäfta. Men hon kanske är tagen efter sitt rendevouz med Bilderberggruppen så det är därför hon valt tystnaden. Bara hon inte blir högfärdig efter att ha fått golfa och god mat och och allt prat. Statsministern förblir stum. Sten Tolgfors mumlar likt en gulblå arapapegoja. Och i Försvarsministerns trallala svar är det lätt att höra att han blivit sufflerarad av Ingvar Åkesson eller annan personal inom Sigintfältet.

Det finns heller ingen bra förklaring till varför geraldirektör Ingvar Åkesson ensam behöva ta ansvar för denna politiska debatt. Men det är ju lätt att förstå eftersom alliansen inte vill verka splittrad i sakfrågan.

Även om många kritiker likt Birgitta Ohlsson smular sönder argumenten ang FRA och Ingvar Åkesson debattartikel, så ska han ha all heder för att han tar debatten öppet och rakryggat. Det är hans jobb att slåss för sin organisation och personal. Men sakfrågan är politisk och ska tas av politiker.

I en annan artikel i SVD idag skriven säkerhetspolitisk forskare Fredrik Bynander som anser att Sten Tolgfors bör redogöra för hotbilden först så kan vi diskutera FRA lagen sedan.

“Kluvenheten i denna politik skördas alltjämt av dagens politiska eliter som i regeringsställning måste ta ansvar för säkerhetspolitikens förmodade realiteter och i opposition attraheras av de lättköpta poänger som motsatsen erbjuder”

När nu flera av regeringspartierna själva skakas av interna motsättningar i en säkerhetspolitisk fråga, och partirevolt hotar i åtminstone folkpartiet kan man fråga sig om situationen längre är hållbar”

Gör om. Gör rätt och lyssna till opinionen!

I dagens SvD tillrättavisar FRA:s generaldirektör riksdagsman Birgitta Ohlsson och därmed också indirekt en hel hoper andra riksdagsmän. Kanske mer än hälften?

Mer än lovligt grötmyndigt förklarar generaldirektören att Birgitta Ohlsson totalt har missförstått FRA:s uppgifter. Det fascinerande med Ingvar Åkessons inhopp i debatten är att riksdagen fortfarande inte slutgiltigt har tagit i beslut i frågan. Ändå kan generaldirektören med bestämdhet hävda, att riksdagsledamöter har fel, när de försöker komma fram till hur integriteten för medborgarna skall säkras.

FRA är själv bidragit till att frågan växt i betydelse och skapat misstro bland riksdagsledamöterna. Enligt uppgifter i pressen har FRA avlyssnat både pastorer och andra enbart för att de haft kontakter i Ryssland. Nu sägs det, att idag skulle en sådan avlyssning inte kunna ske. Hur vet vi det? Ingvar Åkesson skriver:

“FRA ska inte granska vanliga svenskars e-post, sms eller telefonsamtal. Frågan om brottsmisstanke är därför relevant för polisen men inte för FRA. FRA sysslar ju inte med brottsutredningar. Det integritetskänsliga intrång som sker genom avlyssning gäller utländska förhållanden, inte svenska. De utländska förhållandena måste också stämma med regeringens inriktning. De myndigheter som vill använda signalspaningen måste dessutom ha en fristående myndighets tillstånd.”

Det låter bestickande: “FRA ska inte granska vanliga svenskars e-post, sms eller telefonsamtal.” Men vad händer med alla “ovanliga svenskar”? Det är ju inte så, att svenskar inte kan inbegripas i begreppet “utländska förhållanden.” Det var ju det som drabbade de svenskar som hade kontakter med Ryssland. Alla som har några som helst kontakter med individer eller organisationer utomlands kan drabbas av avlyssning. De är ju delar av “utländska förhållanden.”

Språkbruket, “vanliga svenskar” är också intressant ur en annan aspekt. Vilket integritetsskydd har alla de människor bosatta i Sverige och som t ex inte är svenska medborgare? Räknas de till gruppen “vanliga svenskar” eller är de delar av det abstrakta ”utländska förhållanden”? Det har betydelse för hur åtminstone jag ska tolka “FRA ska inte granska vanliga svenskars e-post, sms eller telefonsamtal.”  

Frågorna är många och det vore klädsamt om en statlig tjänsteman väntade tills den lagstiftande församlingen fattat sina beslut, innan han okunnigförklarar stora delar av dess ledamöter.

Andra intressanta bloggar om: FRA-lagen, Ingvar Åkesson, Birgitta Ohlsson, Riksdagsledamöter, Avlyssning, Signalspaning, Lagstiftande församling

Man ska kanske inte påstå att det är tryck i frågan, men: I Svd har viss debatt funnits. Enligt min humla betvivlar lämpligheten i FRAs mediautspel. Svt berör också frågan som hastigast igår och piratpartiet får en chans att utveckla.

Som ofta lyfts det ekonomiska argumentet fram.

De har inte mandat, att för skattebetalarnas pengar, försöka övertyga allmänheten att deras uppdrag behövs. (Rick Falkvinge, ur Rapport)

Jag skulle vilja att ideologiska argument syntes oftare. En diskussion kring rollfördelningen. Kring syftet och meningen med myndigheter och ämbetsmän. För en sådan argumentation är egentligen starkare än att bara ifrågasätta användandet av skattepengar. Det ekonomiska argumentet håller bara om myndigheten i strid med sina direktiv sysslar med opinionsbildning. Men ofta lämnar politikerna i uppdrag till myndigheten att även opinionsbilda och då skulle det vara tjänstefel att inte göra det.

Men varför är det ett problem med myndigheter som opinionsbildar? Inte ens journalister (vars uppdrag är att granska statsmakten) verkar ifrågasätta:

Men FRA vet ju bäst själva vad de gör och vad de behöver, är det inte bra att de informerar om det? (Okänd journalist, Svt)

Om en myndighet ska opinionsbilda måste den vara politiskt medveten.

Vårt system bygger på att stat och förvaltning är separerade. Rollerna är olika, vilkoren är olika. Tjänstemännen tillsätts efter “förtjänst och skicklighet” och åtnjuter normala anställningsvilkor. Politiker tillsätts i allmänna val, förhoppningsvis utifrån värderingar och ideologi, och saknar anställningstrygghet i traditionell mening.

Det finns en balanserad triangel mellan medborgare, tjänsteman och politiker. Tjänstemannen har kompetensen men inte åsikten. Politikerna har åsikterna men inte kompetensen. Politikern har beslutsmakten, men bara om hennes åsikter stämmer med medborgarens värderingar. Medborgaren har inte beslutsmakten, men makten att godtyckligt sparka politikern om handhavandet av beslutsmakten inte stämmer med värderingarna.

De tre balanserar varandra genom ömsesidigt behov.

Därför är det ett hot mot demokratin när den ena tar den andres roll. Speciellt farligt är det om tjänstemannen blir politisk, eftersom det berövar medborgaren rätten till utvärdering av åsikter och beslut. Med politiskt medvetna tjänstemän och myndigheter kommer de allmänna valen i förlängningen att bli meningslösa. Det spelar ingen roll vilka ideologier som tilltalar väljarna om beslutsmakten är förflyttad till politiserade tjänstemän som inte kan avsättas.

Om en myndighet ska opinionsbilda måste den vara politiskt medveten. En politiskt medveten organisation skaffar sig åsikter om lösningarna. När utförandemakten och åsikterna finns på samma ställe, förlorar medborgaren sin makt.

Politiskt medvetna myndigheter dödar demokratin. Att försvarsminister Tolgfors lämnar Ingvar Åkesson ensam är alltså mer än bara uselt politiskt ledarskap.

Ingvar Åkesson får idag bra mediatäckning på sitt utspel om nyttan med signalspaning. Han får även rejält med mothugg. Jag vill komplettera med en liten analys av hur och vad Åkesson väljer att gå ut med. 

Ett av case:en är ett mordförsök. Åkesson väljer detta case för att hitta något som är svårt att säga att man inte vill ha. Utan FRA, ytterligare ett mord. Vad är ett liv värt? I pengar? I integritetskränkning? Svaret blir för de flesta att man kan acceptera ett ganska högt pris. Ingvar Åkesson säger:

FRA:s signalspaning hade gett sådan information att man kunde förhindra ett attentat i Sverige med dödlig utgång. Eftersom attentatet misslyckades kunde vi även följa hur de förklarade sitt misslyckade för uppdragsgivaren, säger FRA:s generaldirektör Ingvar Åkesson för SvD men vägrar ge ytterligare uppgifter då det skulle försvåra FRA:s arbete framöver.

OK. Men som alltid med Åkesson måste man ställa frågorna; Är det sant och är det relevant?

Det finns inga bevis för händelseförloppet. Åkesson själv lämnar inga detaljer, inte ens till journalisten i intervjun. Andra journalister undersöker men får inte ut några handlingar från FRA. Alltså, storyn kan vara sann, men det går inte att fakta-kontrollera.  

Ännu mer intressant är frågan om relevans. Jag drar mig till minnes att det läckt ut ett dokument från FRA som beskriver effekten på FRAs verksamhet när den nya lagen träder ikraft. Att det där framgår att man inom FRA haft just frågor kring hur man ska agera vid mordplaner. Mycket riktigt, jag hittar dokumentet, och där står det tydligt hur FRA ska agera. Eller rättare sagt, inte agera:

Instruktioner hur FRA ska agera vid mordplaner

Alltså – Det är en katt-och-råtta-lek på sanningen nu. Om frågan ställs så att det är viktigt att det verkar som att man skyddar den personliga integriteten, då blir svaret att överskottsinformation ska förstöras. Om frågan ställs om vilken nytta FRA gör, då är svaret att FRA använder insamlad information till att förhindra mord. 

Åkessons sätt att debattera, att missförstå, omdefiniera och att attackera, är bara normala skyddsåtgärder. Det här är Åkessons jobb och han är ganska duktig på det. Men vi är fler och människor är mycket bättre än datorer på att analysera vad som är sant och rimligt. Därför måste vi alla fortsätta att jaga och slå sönder argumenten i Åkessons marknadsföringskrig.

PS hela det hemligstämplade dokumentet finns här (ev här) .  (Om det försvinner har jag en kopia)