1. Liknande bild. Tagen några meter bakifrån.
2. Liknande bild. Tagen från Vänster.
3. Ej liknade bild. Tagen från Vänster.

Karlstad, Inre Hamn

Enligt vissa liknar den denna

Jamen, dom flesta stod ju redan där före jag kom dit.

Cykelställ, Karlstad

Det är inte lätt att göra något kul när det är supergrått ute men igår när jag såg den här skidlöparen i inre hamnen fick jag en riktig superidé.

Eftersom han var på väg mot inloppet så tänkte jag ta den här bilden med honom precis i skuggan under Våghusbron
Allt kändes perfekt. Nu blir det kontrasternas julafton med fastfrusna båtar i kanalen och rikemanna stugorna på andra sidan sjön i bakrunden och allt inbäddat i vit snö sa jag till mig själv med darr på rösten, till och med hans klädsel med ljusa byxor och mörk jacka var som en önskedröm.

Men när han aldrig dök upp i sökaren så zoomade jag tillbaka och då upptäckte jag att han…hade vänt!

Karlstad, Inre Hamn

Projektet med KBABs flytande villor i Mariebergsviken, kallat Sjögången, är lagt på is

I VF kan vi den 9 december läsa att KBAB lagt planerna på flytande bostäder i Mariebergsviken på is tills vidare på grund av konjunkturläget. Men att Karlstad Kommun istället fått en intresseanmälan från ett företag som vill bygga flytande bostäder i bl a Inre Hamn, Mariebergsviken och Lambergstjärn.

Flytande bostäder är intressant att diskutera i en stad med så mycket vatten som Karlstad. Men flytande bostäder i Mariebergsviken, som väl närmast är att beteckna som Karlstads blåa stadspark, och i högsta rad är ett flitigt använt offentligt rum, finner jag högst olämpligt. Ska man bygga i Mariebergsviken så bör det vara för att förstärka den offentliga karaktären ytterligare, t ex badbryggor. Lambergstjärn känns också helt fel då det är alldeles för litet. Längs kajkanten vid Barkassen och Pinassen i Inre hamn tycker jag däremot att de passar bättre in i sammanhanget. Liksom i Yttre hamn, på Kanikenäset och på Örsholmen. Där man har utsikt mot öppet vatten.

Aqua Villas modell Futura, en av flera husbåtar på marknaden

Ett problem med flytande bostäder har dock hittills varit priset. Husbåtar, eller flytande villor som i vissa fall är ett lämpligare namn, finns från flera tillverkare, som Aqua Villa och Modern Marine Homes, och kostar från ca 2,5 miljoner för de billigaste modellerna upp till avsevärt större summor för de dyraste modellerna. till det kommer enligt uppgift en förtöjnings- och anslutningsavgift på uppemot 5000 kr/månad, vilket gör att denna typ av boende vänder sig till en mycket exklusiv kundkrets.

Prisskillnaden beror på konstruktionen. De billigare modellerna vilar på cellplastfyllda pontoner av gummi, medan de dyrare vilar på betongpontoner, i vissa fall med en hel bottenvåning nedsänkt i själva pontonen. De billigare modellerna blir därför också avsevärt lättare och man kan t ex lyfta dem med en kran. Gemensamt för båda konstruktionerna är dock att de fästs vid pålar eller bottenstenar för att åstadkomma en ordentlig förankring.

Villa Näckros från Mobile Marine Homes

Insäljningen av flytande villor har hittills gått ganska trögt i Sverige. En sökning på nätet visar att diskussioner pågår i flera kommuner, men få har ännu fått några villor i sjön. Och säkert finns det många aspekter på ett sådant sätt att bo som också måste utredas. Miljöfrågor, materialval, säkerhet, försäkringsfrågor, hållbarhet, lämplig placering mm.

Men visst är tanken lockande och visst vore det kul om Karlstad kunde bli en av de första städerna ut med flytande villor. Vi har ju onekligen förutsättningarna. Tanken på en placering av tre försöksbåtar vid kajkanten i Inre Hamn är alls inte dum. Läget är rätt och de skulle säkert väcka ett stort intresse. Hade jag råd skulle jag själv gärna provbo en av dem. Och varför inte lägga några längst ute på Örsholmens industriområde med fri horisont mot Vänerns öppna vatten.

Jag har testat att dokumentera dom gamla magasinen i inre hamn innan dom rivs, jag har testat många olika vinklar men det blir inte bra.
Igår kom jag på att det är inte var vinkeln som var problemet det var ju naturligtvis avsaknaden av ett snyggt vattentorn i bakgrunden

Karlstad Inre Hamn

Ps. det var action i hamnen igår igen men jag tycker det har varit lite för mycket sånt nu för ett tag, men jag lägger upp dom nästa gång det blir en regndag.

En majoritet av politikerna vill minska öppettidenerna på alla diskotek i Karlstad för att antalet berusade ungdomar på och utanför diskoteken har ökat dramatiskt. Likadant är det med antalet omhändertaganden, antalet misshandelsfall och antalet olyckor. Men nu har discoägarna dragit igång en gemensam manifestation mot förslaget om minskade öppettider på stadens diskotek. De anställda kommer att bära likadana tröjor med budskapet ”Rör ej våra öppettider”. Flygblad och protestlistor finns för gäster som vill ta ställning. En hemsida har upprättats på www.rörej.se där 200 personer valt att skriva under. På Facebook har gruppen ”Rädda Karlstads nöjes- och uteliv” över 1 700 medlemmar.
Att det är en massa fulla ungdomar som ställer till bråk på stan tycker jag mer känns som en brist på polisiär närvaro än att det skulle bero på sena öppentider.
inre hamn

Dock tyckte jag att det var kul att dom har dammat av den gamla rör ej min grejen men vart är handen?

Imorse (eller rättare sagt på förmiddagen) steg maken upp och sa att vi skulle vänta i sängen för han hade en överraskning så jag och dottern låg där förväntansfulla och undrade vad det var frågan om. När han väl kommer tillbaka har han med sig en bricka med frukost till oss alla. Så idag blev det frukost i sängen med hela familjen!

När vi hade ätit klart låg vi kvar i sängen och bara myste, det är så härligt att bara kunna ligga kvar i sängen. Inte känna att man MÅSTE stressa upp. Vi låg och nynnade för varandra och skulle vi gissa vad det var för låt, kan ju säga att den som klarade det mesta var vår kära dotter. Hon är verkligen grym på musik och låtarna som vi nynnade ibland var inte så himla lätta. Tex nynnade maken på två Eddie Meduza låtar som dottern tog direkt, Släpp nu av en fis var den ena låten och den andra var Evert som ni kan lyssna på här:

Jag hoppas dottern kommer vara lika intresserad av musik när hon blir äldre, skulle vara så kul om hon verkligen tog vara på sin musikaliska talang!

Ikväll kommer jag och maken ev. åka in till Inre Hamn och gå på Trubadurfestivalen. Tycker det är så mysigt att gå och lyssna på lite trubadur och dricka en eller två öl. Dottern kommer få vara hos farmor och farfar och få leka lite med farfar och kusin

Nu på förmiddagen har jag haft ett intressant samtal med en av de mer aktiva politikerna här i staden, och fått klart för mig bakgrunden till Håkan Holms utspel på gårdagens kommunfullmäktige. –Säger ni nej till höghuset så vill inte Löfbergs Lila och Anders Löfberg bygga alls. Ett uttalande som av stora delar av församlingen mottogs med förvåning, då detta för de flesta var helt nya fakta.

–Bakgrunden till att de kräver att få bygga höghuset är rent ekonomisk, förklarar personen jag talade med.

Men att just dessa 50 lägenheter skulle vara avgörande för projektets ekonomiska bärighet har jag, och flera andra med mig, haft svårt att riktigt förstå. Det borde väl vara nog så lönsamt att bygga de övriga 700 lägenheterna på detta synnerligen attraktiva område, omgivet av vatten och mitt i stan. Eller?

–Det är inte så Anders Löfberg tänker. Löfbergs syfte med att bygga ett stort höghus på denna synnerligen vackra udde är att skapa lägenheter av en lyxklass, och en prisnivå, som vi tidigare inte skådat i Karlstad. Byggandet av höghuset kommer därigenom att driva upp prisnivån på resten av området, och i resten av Karlstad också för den delen. Och därigenom kommer det skapa en ännu bättre lönsamhet för Löfbergs i projektet som helhet, eftersom höghuset byggs först, förklarar min politikerkamrat.

–Den effekten såg vi tydligt när vi byggde Vågmästaren, Karlstads hittills dyraste område. Då drevs priserna upp på bred front i hela Karlstad, både på nytt och gammalt, och både på lägenheter och hus.

Den sanningen köper jag. Så tänker naturligtvis en vinstmaximerande exploatör. Jag kan förstå att Anders Löfberg kan tjäna ytterligare några kronor genom att exploatera Tyggårdsviken på det sättet. Håkan Holms prat om att området behöver ytterligare “en dragare” är naturligtvis bara tomt prat. Och den estetiska debatten om husets lämplighet för områdets och stadens bästa, och tramset om en “markering av udden” har naturligtvis redan från första början bara varit en skendebatt. Saken har varit avgjord långt innan den började skendebatteras. Det är lätt att se så här i efterhand. Stadsplanerare som haft en annan åsikt har fått sig en smäll på nosen. Och alla andra med liknande åsikter likaså.

Det som avgör hur Tyggårdsviken ska byggas är alltså vad som får slutsumman på Anders Löfbergs kalkylark att bli så hög som möjligt. Inget annat. Där kan jag förstå att höghusen kan ha en positiv effekt. För området, staden och stadsmiljön har det naturligtvis ingen sådan effekt. Det förstår de flesta. Men det struntar Anders Löfberg i. Så går der det till när exploatörerna får bygga staden. Då blir det staden där plånboken styr.

Kanske är det dags att döpa om Karlstad från Solstaden till Plånboksstaden?

Skiss baserad på aktuell detaljplan för Tyggårdsviken (Karlstad Kommun)

Hej!

På torsdagens fullmäktige ska du ta beslut om detaljplan för Tyggårdsviken. Ett på inga sätt okomplicerat beslut för dig som ska fatta det. Inte minst med tanke på de omfattande och oroväckande fakta (Klimat- och sårbarhetsutredningen 2006) kring översvämningsrisker som tillkommit sedan planprogrammet initierades, och som radikalt förändrar synen på områdets lämplighet för storskaligt stads- och bostadsbyggande. Åtminstone så länge det befinner sig på de markhöjder det gör idag.

Tyggårdsviken är ju ett av de mest låglänta områdena i staden, där delar ligger så lågt som strax under 45 meter. Dessa nytillkomna fakta är naturligtvis inget som kan avfärdas med en axelryckning utan är något som måste tas på största allvar. Är Tyggårdsviken verkligen, sett ur detta perspektiv, överhuvudtaget en lämplig plats att bygga ett bostadsområde för 2000 personer? Är detta problem verkligen ordentligt belyst och utrett? Det känns som en högst väsentlig fråga i sammanhanget. Är det inte det kan ett grönt ljus för ett projekt av den här storleken få konsekvenser av en omfattning som är förödande, såväl när det gäller personligt som ekonomiskt lidande.

En annan fråga som bör ställas är om detaljplanen på bästa sätt tar tillvara de lokala förutsättningarna på platsen? Om den skapar förutsättningar för framväxten av ett område med den höga grad av såväl stadsmässighet som variation och mångfald som Karlstad Kommun uttryckligen säger sig vilja eftersträva.

Personligen tycker jag att det finns anledning att betvivla detta. Detaljplanens utformning framstår i mina ögon allt för vag och otydlig i sin styrning. Jag skulle faktiskt till och med vilja gå så långt som att säga att jag aldrig sett en mer vag detaljplan. Åtminstone inte under de dryga två år som jag studerat den här typen av frågor. Det skulle i så fall ha varit detaljplanen för Vågmästaren, som präglades av en liknande vaghet och “flexibilitet”. Också här stod att man ville skapa möjlighet till butiker och kontor i fastigheternas bottenvåningar. Hur det gick med den saken kan vi ju se idag. Ett mer slutet, sönderexploaterat och segregerat område får vi leta efter. Av butiker och kontor ser vi intet. Namnet “Rynkeby”, som området snabbt kom att kallas i folkmun, säger allt som behöver sägas.

Samma sak sker i skrivande stund på Barkassen och Pinassen i Inre Hamn. Den eftersträvade stadsmässigheten lyser i allt för många stycken fortsatt med sin frånvaro. Har vi verkligen lärt oss något av dessa misslyckanden?

Att döma av den föreslagna detaljplanen för Tyggårdsviken så har vi det inte. Här finns en i mitt tycke allt för vag styrning av kvartersstrukturen och av det offentliga rummets utformning. Här har man fyllt en stor del av det offentliga rummet, dvs husens bottenplan, med bilparkeringar. Som en övergångslösning säger man själv, i något som ska kunna omvandlas till butiker, kontor och handel efterhand. Jo, absolut. Alla som tror på att bostadsrättsinnehavarna självmant kommer att rösta bort sina parkeringsplatser till förmån för en kvartersbutik eller ett café, upp med en hand. Det kommer naturligtvis aldrig att ske. Och lek med tanken att det trots allt skulle det, vart skulle bilarna då parkeras?

När man talar om att få en hög grad av stadsmässighet och variation så är det stadslik blandstad man vill uppnå, sådan den ser ut inne staden, t ex runt Soltorget i Karlstad. Med handel i bottenplan, kontor och bostäder i de övre planen. Hur många parkeringsgarage hittar du i bottenplanen där? Nej. Stadmässighet åstadkoms bäst med en tydlig uppdelning mellan privat och offentligt. Med stadsmässigt promenadvänliga gator, torg och trottoarer. Med tydliga, slutna kvarter med fasader i gatuliv. Med möjlighet till parkering längs gatan eller inne på de innegårdar som bildas, precis som inne i staden. I moderna detaljplaner brukar man vara tydlig på den punkten. Man ritar tydliga rutnätskvarter och ser till att kvarteren inte blir för långa. Och man ställer krav på att fastigheternas bottenplan utformas som offentliga lokaler, med möjlighet till handel, kontor eller restaurangverksamhet. Så har inte gjorts i tillräcklig utsträckning i detaljplanen för Tyggårdsviken och det är olyckligt.

Och så slutligen till det som ådragit sig den tveklöst största uppmärksamheten i sammanhanget. Höghuset. Allvarligt talat. Om du tar en promenad nere på dagens Tyggårdsviken, men sin lågmälda, tydligt maritima och småskaliga hamnkaraktär, och kommer till udden – är det första du tänker då, wow, vilken lämplig plats för ett höghus på 51 eller kanske 57 meter. Ett som står på pelare. Wow! Det skulle verkligen passa här.

Titta på skissen från detaljplanens framsida i inledningen av detta inlägg, håll för skojs skulle en tumme över höghuset och känn efter med magen om det ser trevligare eller otrevligare ut, mer eller mindre stadsmässigt, med tummen där. Vad säger din magkänsla?

Skiss till detaljplan till snarlika området Norra Djurgårdsstaden

Jämför också med skissen ovan, hämtad från en detaljplan över det snarlika området Norra Djurgårsstaden i Stockholm, där man disponerat platsens förutsättningar på ett helt annat, och åtminstone i mina ögon, åtskilligt både mer stadsmässigt och varierat sätt. Där får jag spontant lust att direkt bege mig ut på udden och ta del av den öppna, inbjudande och tydligt marina känslan. Den längtan känner jag inte alls när jag ser Karlstad Kommuns skiss med ett gigantiskt höghus längst ute på udden. Den miljön är istället närmast avvisande.

Varför har man redan i detaljplanen ritat in ett höghus på den kanske vackraste platsen på området? I mina ögon ser det helt surrealistiskt ut. Och i högsta grad förortsmässigt. Och jag kan inte förstå hur man resonerat. Är detta verkligen det bästa sättet att ta tillvara den småskaliga, maritima miljöns förutsättningar ute på Tyggårdsviken? Eller är det några andra intressen man tillvaratagit före stadens bästa?

Du har en del att fundera över och ta ställning till inför morgondagens möte. Jag avundas dig inte.

Detaljplanens uppgift är att på bästa sätt ta tillvara områdets unika förutsättningar och att berika Karlstads stadsmiljö med ett område präglat av en hög grad av stadsmässighet, variation och mångfald. Ett område som kan fylla sin funktion inte bara idag, utan också i morgon och om 50-100 år. Men detaljplanens uppgift är också att ta ett hållbart, långsiktigt ansvar för de miljöutmaningar som helt uppenbart står för dörren.

Tycker du att den föreslagna detaljplanen tveklöst gör detta, då ska du naturligtvis rösta ja till den. Men om du inte tycker det och tycker att dessa aspekter bör förtydligas och belysas ytterligare hoppas jag att du har mod att rösta nej.

Lycka till med ditt beslut.

Peter Sörensen
Stadsmiljödebattör via Operation Karlstad

Översvämningshotat område vid beräknat s k 100-årsflöde (klicka på bilden för att se en större karta)

“När det gäller hanteringen av osäkerhetsfaktorer i Karlstad verkar politiker och förespråkare för ”Karlstad 100 000” snarast använda dessa som en ursäkt för att undvika alltför kraftiga insatser mot översvämningsrisker. Exempelvis åberopar man motstridigheten och komplexiteten hos faktaunderlaget som förklaring till att man inte följer ÖSAM: s rekommendationer om nybyggnationer. Om man ska utgå från försiktighetsprincipen vore det mest förnuftiga att helt enkelt undvika nybyggnation på områden som ligger under nivån för det dimensionerande flödet som ÖSAM föreslår. Men vi har ju sett att detta inte genomförs i praktiken. Frågan är hur långt kommunen är beredd att gå för att genomföra sin tillväxtplan?”

Citatet ovan kommer från en nyligen publicerad fallstudie över hur översvämningsriskerna hanteras inom den fysiska planeringen i Karlstad. Fallstudien är skriven av Linnea Bertilsson som en C-uppsats i Miljövetenskap på Karlstad Universitet. I fallstudien ifrågasätter Bertilsson och flera andra klokheten i byggandet på sjönära, lågt belägna markområden som Inre Hamn, Jakobsberg, Västkust och Välsviken, såväl ur ett översvämningsperspektiv som med avseende på naturvärden.

I Holland har man en rad dyrköpta erfarenheter av just översvämmande floder. Där har regeringen infört totalstopp för allt byggande i den här typen av vattennära områden (se artikel i SVD).

Hur väl genomlyst och kunskapsbaserad är den här frågan egentligen här i Karlstad? Enligt vad den ovan nämnda fallstudien antyder finns all anledning att fundera både en och två gånger på den saken.

Ska vi bygga vattennära till varje pris? Vilket Karlstad vill vi egentligen ha?

Med en mer långsiktig planering skulle flera av riskerna enligt Anna Nordlander på Räddningsverkets enhet för bebyggelse och miljö kunna reduceras avsevärt. Varför då denna brådska att bli 100 000?

Ska vi bygga strandnära till varje pris? Och oavsett om det innebär att vi måste bygga bostadsområden som står på pelare? En kunskapsfördjupande debatt i ämnet känns angelägen. Frågan är som vanligt vem som ska ta initiativet till den?

Modern stadsplan för Norra Djurgårdsstaden i Stockholm. Målning av Kristoff Laufersweiler, Sweco FFNS. Klicka på bilden för ett större format.

I Norra Djurgårdsstaden i Stockholm planeras en ny modern stadsdel, på ett område som inte alls saknar likheter med Tyggårdsviken i Karlstad. Här finns kanalen, hamnområdet och udden mot vattnet. Men där upphör också alla likheter.

I Norra Djurgårdsstaden bygger man nämligen tätt, kvartersbundet och i högsta grad varierat och stadsmässigt. Här finns inga monotona förortslängor så långt ögat når. Inga hus på pelare. Och inga höghus som ska “markera udden” eller “ge området karaktär”.

Här finns all den stadsmässighet som Karlstad Kommun efterlyser i sitt detaljplaneförslag, men som Sture Emanuelssons och Wingårdhs förslag till Tyggårdsviken så totalt saknar. Här finns kvarteren, gatorna, torgen och funktionsblandningen. Och tack vare det också plats för fler bostäder på samma yta. Här, i Norra Djurgårdsstaden, skapas förutsättningarna för framväxt av en ny levande stadsdel, med butiker, caféer, handel, kontor och bostäder.

I Emanuelssons och Wingårdhs sterilt förortslika förslag lyser de förutsättningarna totalt med sin frånvaro.

Låt samma arkitektfirma, Sweco FFNS, rita ett förslag till Tyggårdsviken. Låt det som byggs präglas av en mycket större stadsmässighet. Det skulle alla tjäna på. Staden, stadsmiljön och stadsborna utan någon som helst tvekan. Men även Sture Emanuelsson och alla hans konsortiekamrater samt övriga exploatörer i Inre Hamn.

Är det den här typen av stad vi vill ha? Hus på pelare i Sture Emanuelssons och Wingårdhs förslag till miljö ute på Bryggudden, dagens Tyggårdsviken? Absolut livskvalitet av högsta europeiska klass, som stadsbyggaren Emanuelsson så ödmjukt och insiktsfullt uttrycker det.

Eller kanske den här miljön? Funktionsblandad, tät kvartersstad med variation och mångfald, offentliga gatumiljöer, korta kvarter, bottenvåningar med utrymme för handel, kontor och levande gatumiljö.

Det beslutet vilar nu på Stadsbyggnadsförvaltningens anställda med Stadsplanedirektör och Stadsarkitekt Gunnar Persson i ledningen, Stadsbyggnadsnämndens ledamöter med ordförande Håkan Holm i spetsen samt till syvende och sist på våra folkvalda politikers, ledamöterna i Kommunfullmäktige, axlar.

Det beslut de tar i denna fråga kommer att påverka den framtida stadsmiljön i Karlstad mer än något annat under resten av din och min livstid.

Vilken typ av stad ska vi ha i Karlstad?

Nu är det upp till er.

I dagens NWT kan vi läsa att arkitekfirman Wingårdh ritat det vinnande förslaget i någon form av tävling för Bryggudden i Karlstad, dvs Tyggårdsviken. Själv kände jag inte till att det pågick en tävling och heller inte vilka andra som deltagit eller vilka förutsättningar de givits. Inte heller vet jag vem som satt i juryn, bortsett från Sture Emanuelsson själv. Men det kanske klarnar efterhand. (Det har nu klarnat delvis. Från Kommunens stadsbyggnadsförvaltning satt stadsplanedirektör Gunnar Persson samt hans kollega Maria Grahm med, och någon tävling var det heller inte utan ett köpt s k parallellt uppdrag, där vinnare egentligen inte kan utses). Hör också Sture Emanuelssons kommentarer kring förslaget i P4 Radio Värmland.

Precis som i den ursprungliga detaljplaneskissen handlar det dock om en serie likartade, i högsta grad förortslika, gigantiska klossar och en kvarterstorlek och exploateringsgrad som vi i Karlstad inte tidigare sett motstycke till, möjligen då på Kronoparken. Inget är förändrat förutom strandpromenaden som nu fått en åtskilligt mer privat karaktär än tidigare, där den rör sig på ett trädäck utanför de boendes vardagsrumsfönster och öppna, privata gårdar. Och längst ute på den udde som företaget SpaceScape i en tidigare åt Karlstad Kommun gjord undersökning pekat ut som en av Inre Hamns potentiella mötesplatser, har Wingårdhs placerat det omtvistade höghuset, som nu står på ben så att man kan vandra under det.

Gert Wingårdh må vara en av Sveriges hetaste monumentarkitekter, men någon större ryktbarhet som stadsbyggare lär han och hans arkitektfirma aldrig vinna. Förslaget till Bryggudden ser, i likhet med de övriga försök som Wingårdh gjort på området, i mina ögon istället mest storskaligt, överdimensionerat och kallt ut. Tankarna går närmast till miljonprogrammen från 1960-talet och till monumental öststatsarkitektur. Men, smaken är naturligtvis som baken. Arkitektkåren i Karlstad kommer dock tveklöst att hoppa högt i hejdlös förtjusning över de fyrkantiga kuberna, eftersom Wingårdh närmast är en ikon i dessa kretsar. Men frågan som borde diskuterats mycket mer än höghusets vara eller inte kvarstår och är nu än mer aktuell än tidigare – blir detta en levande stadsdel och en bra, varierad boendemiljö?

Vad hände med den småskalighet, stadsmässighet och det marina anslag med natursten och liknande som Karlstad Kommun pratade sig varma för i Karaktärsprogrammet? Och hur rimmar höghusets placering egentligen med den generella, restriktiva syn på placering av höghus som ges i Karlstad Kommuns nyligen presenterade Förtätningsstudie?

Vem är det egentligen som bygger staden i Karlstad idag? Stadsplaneförvaltningen? Politikerna? Sture Emanuelsson? Gert Wingårdh?

Bilder från Wingårdhs arkitektkontor.

PS. På bilden i artikeln i NWT poserar en leende Sture Emanuelsson sida vid sida med en likaledes brett leende herre vid namn Håkan Broström, anställd av WSP. Broström var tidigare projektledare för Mitt i City där Emanuelsson var VD. Broström är också aktiv i bygget av nya CCC där Sture Emanuelsson också är VD. Vad Broströms roll i bygget på Bryggudden är framgår dock inte av artikeln i NWT. Klart är emellertid att de är ett tätt sammanlänkat radarpar när det gäller stora byggprojekt i Karlstad city. Big business. DS

År 2006 lät Karlstad Kommun företaget SpaceScape göra en s k SpaceSyntax-analys av Karlstad Innerstad. Den visar, kort sagt, hur väl sammanlänkade och tillgängliga olika områden är ur ett gångtrafikperspektiv. Syftet är dels att titta på hur man kan förbättra tillgängligheten och flödet i den befintliga staden, men också att hitta potentiella utbyggnadslinjer och områden. Ett sådant område som pekas ut är Inre Hamn. Här sägs bland annat:

Ett annat område som idag är synnerligen segregerat är de stora hamn- och industriområdena i sydväst, vilka omfattar några av de mest attraktiva lägena i hela Karlstad med närhet till både Vänern och centrala Karlstad. I det läge där dessa industrier börjar avvecklas, flytta eller byta verksamhetsinriktning, vilket händer i många städer över hela världen idag, förefaller detta vara ett synnerligen attraktivt expansionsområde för Karlstad. Eller uttryckt annorlunda, det förefaller som om Karlstad här har attraktiv mark att växa i som står sig mycket starkt i konkurrensen om företagsetableringar och nya invånare.

År 2005 genomförde SpaceScape en liknande analys inriktad enkom på området vid Inre Hamn, för att se hur väl kommunens planer skulle uppnå deras vision. Här sägs bland annat:

Inre Hamn kännetecknas även i prognosen av lokalt centrala gator med inbördes svaga kontakter. Dessa är Bergendorffsgatan i Tyggårdsviken, den innersta asfalterade körvägen i Vågmästaren och Packhusgatan intill Barkassen. Detta talar för att Inre Hamn inte kommer att upplevas som ett gemensamt område, utan snarare som ett antal mindre enklaver.

I Inre Hamns näromgivning finns ett flertal lokalt mycket tillgängliga stråk som leder fram till men inte i genom Inre Hamnsområdet. Detta innebär att stadstrukturen inte naturligt understöder en förflyttning genom Inre Hamn och dess näromgivning och ger området en svag lokal förankring.

Problematiskt utifrån målsättningen om en blandstad är att Inre hamn, med de strukturella förändringar som här utvärderats, trots sin närhet är relativt avskilt omgivande stadsdelar. Detta innebär att stadsstrukturen ger svaga grundförutsättningar för butiker och service som efterfrågar ett bredare kundunderlag än de boende i grannskapet.

Om planerna på byggnationen vid Vågmästaren kommenterar man:

På grund av den uppbrutna och småskaliga strukturen i Vågmästaren skapas här förutsättningar för en mer privat karaktär. Detta kan eventuellt bidra till att Vågmästaren upplevs som avskilt gentemot besökare i området. Om målsättningen är att besökare ska använda Vågmästaren längs med vattnet är det betydelsefullt att detaljutformningen av den aktuella sträckan medverkar till en tydlig uppdelning av privat och offentlig mark.

I analyserna radar SpaceScape upp ett antal tydliga farhågor samt konkreta förslag till hur man skulle kunna åtgärda dem. Jag rekommenderar en läsning av dokumenten.

Vad har då hänt sedan dess? Lyssnade Karlstad Kommuns stadsplanerare på råden? Nej, över huvud taget inte. Istället har man fullföljt planerna i sin ursprungliga form och med öppna ögon gått rakt i samtliga de fallgropar analysen varnade för.

Vi har fått ett synnerligen segregerat och exploaterat bostadsområde vid Vågmästaren, i folkmun tidigt benämnt “Rynkeby”. Ett område som precis som påpekades är helt avskilt från omgivningen och som brutalt stjäl tillgängligheten till strandpromenaden från allmänheten. Och på Barkassen har ett antal låga, mer eller mindre renodlade punkthus med exklusiva bostadsrätter börjat byggas. Med upphöjda parkeringsgarage och blindväggar in mot gatan som går genom området. Och ett dött torg mitt i. Helt utan den stadsmässighet man så storstilat säger sig eftersträva. Och på det Bryggtorg på Tyggårdsviken som enligt analysen har förutsättningar att jämte Hamntorget bli en av områdets två stora publika mötesplatser planerar man ett höghus på 20 våningar.

Vad är det egentligen som pågår här i Karlstad?

Karlstad Kommuns egens vision är att “Inre Hamn i Karlstad ska bli ett av Sveriges tio mest attraktiva stadsförnyelseprojekt”. Det krävs ingen större kunskap i stadsplanering för att konstatera att hela denna storslagna ambition nu med raska steg håller på att gå om intet direkt från start.

Analyserna från SpaceScape är professionellt gjorda och synnerligen tydliga i sina råd. Stadsbyggnadsförvaltningens synnerligen utmärkta Förtätningsstudie talar i många avseenden samma språk och är likaledes tydlig i sin analys av t ex Vågmästaren. Ändå tycks ingen riktigt vilja se eller erkänna detta. Ingenting händer.

Stadsbyggnadsnämnden förefaller aldrig ha läst dokumenten utan tutar och kör på enligt sedvanligt manér. Och Stadsplaneförvaltningen, de skyller på gamla planer och på att exploatörerna inte vill bygga stadsmässigt. Men, mest av allt, tiger de som muren och försöker att tysta ner hela frågan. Denna inställning gäller alla våra höga politiker och tjänstemän. Hela vägen upp till de högsta hönsen. Ingen anser uppenbarligen att stadsmiljöfrågorna är deras bord. Någon offentlig debatt eller diskussion förekommer i alla fall inte. Och någon lust att uppmuntra en sådan förefaller milt uttryckt heller inte förekomma.

Vem är det egentligen som har huvudansvaret för stadsbyggandets inriktning i Karlstad? Ibland får man intrycket att ingen egentligen intresserar sig för att fördjupa kunskapen i ämnet utan att man istället ägnar sig åt ett politiskt tjuv- och rackarspel med stadens stads-och kulturmiljövärden i kampen om den politiska makten. Det är i så fall såväl både oseriöst och kostbart för staden.

Det är dags att vi får en snabb kursändring i stadsbyggandet i Karlstad, där planerna vilar på gedigen stadsbyggnadskunskap istället för på individuella exploatörers eller politikers personliga tycke och smak. Och det måste ske nu, idag. Inte imorgon.

Karlstad har inte tid att vänta längre.

Levande stadsmiljö och gemyt på Kullagatan i Helsingborg. Foto:Ole Jais

Den nya byggnationen i Inre Hamn lämnar i mina ögon mycket att önska. Den stadsmässighet man från Kommunen själva talat om lyser helt med sin frånvaro i detta renodlade bostadsområde. En unik stadsbyggnadsmöjlighet håller på att glida Karlstad ur händerna. Men ingen orkar reagera på det. Varför? Ser de det inte? Stadsplanedirektör Gunnar Persson? Stadsarkitekt Pär Höjman? Stadsbyggnadsnämndens ledamöter? Kommunstyrelsens ordförande Lena Melesjö Windahl? Och byggarna själva – Peab och Sverigehuset? Ingen av dem vinner på det som nu sker. Tvärtom.

Här skulle kunna byggas fullvärdiga stadskvarter som inne i stadens centrala delar. Med allt vad staden innefattar. Men då får man inte som nu “fega” från starten. Då blir det nämligen pannkaka av alltsammans.

Ett mer stadsmässigt byggande skulle innebära en avsevärt högre och tätare kvartersstad. Med större hus, fler hus och plats för avsevärt fler människor. Och en avsevärt mer levande gatumiljö med korta kvarter med maximal dynamik och rörelsefrihet. Och med butiker, verksamheter, caféer och restauranger i bottenvåningarna. Promenadvänliga gatustråk, parker och torg. Det skulle kunna bli ett helt nytt ansikte för Karlstad. Sjöstaden. Ett stenkast från den gamla älvstaden. En stadsdel som i högsta grad skulle kunna ge välkommen skjuts åt kommunens vision Livskvalitet 100 000. Här skulle kunna skapas massor med nya bostäder, verksamhetslokaler och handel. Allt förpackat i en levande stadsmiljö med hög livskvalitet.

Att som idag bygga ett antal, små förvirrade punkthus av tydlig förortskaraktär med parkeringshus i döda bottenvåningar i sterila gatumiljöer är allt annat än förenligt med visionen om Livskvalitet 100 000. Här blir alla förlorare. Inte minst ekonomiskt. Exploatörerna får inte alls den avkastning som de skulle kunna fått om de fått bygga högre och tätare kvartersstad. Och staden förlorar en extrem intressant möjlighet att växa. De enda som vinner är möjligtvis de som köpt dyra bostadsrätter och vill bo i ett tyst och lugnt bostadsområde. Och inte i en stad.

Bygg stad, inte bostadsområden. Bygg högre, tätare, stadsmässigt och kvartersbundet. Bygg levande stadsmiljö. Inte bostadsområden.

Panasonic DMC-FZ5. S1/125 F3.6 ISO 800 Focal length 325mm Fredag 16/11