Det är inte så ofta jag gillar DN:s ledare men det händer. En av de få gångerna som DN har fått min beundran, utöver mitt höga förtroende för deras seriositet i journalistik: en egenskap som Aftonbladet behöver mycket mer av, är dagens ledare under rubriken: “3 x fel resultat“. Ledaren handlar om vårdnadsbidraget som var en av kristdemokraternas profilfrågor och som med dem i regeringsställning blev verklighet, dock inte i så många kommuner och i den höga takt som Göran Hägglund hade föreställt sig om verklighetens folk.

Min hemkommun är dock en av de kommuner där vårdnadsbidraget haft störst inverkan på förskolans ekonomi. vi hr tvingats skära ned på förskolan och skolan för att ha råd med vårdnadsbidraget vars resultat är enbart negativt. Sedan vårdnadsbidragets införande i januari till april hade 189 av 210 ansökningar om vårdnadsbidrag bejakats av koalitionen borgerliga partier+ miljöpartiet. 85% av ansökningarna gjordes av kvinnor. Lennart Bondesson är mycket glad över det och tycker att oppositionens(S+V) kritik mot vårdnadsbidraget är beklaglig. Det som gör honom glad är att 20 barn lämnar sina förskoleplatser till förfogande samtidigt som ett 50-tal som har stått i kö lämnar kön för att stanna hemma. Han går dock inte på djupet för att analysera vilka som får bidraget och vad det kommer att ha för effekt på samhället i stort.

Det är, som DN-ledaren beskriver, främst kvinnor med utländsk bakgrund som hr dålig anknytning till arbetsmarknaden som ansöker om vårdnadsbidraget. Precis som att det är Rinkeby-Kista som har flest beviljade vårdnadsbidragstagare är tendensen enkel är att spåra och finna ett resultat som tyder på att det är just de som behöver komma ut mer och förankra sig mer på arbetsmarknaden som nu får skäl att stanna hemma ett par år till. Det innebär att de mammor som har svårt med språket och kommunikationen utanför hemmet blir riktiga hemmafruar nu när de dessutom får bidrag för att vara med sina/sitt barn hemma. Det leder till att både mamman och barnet/barnen isoleras från de möjligheter till att få hävda sig och integreras i samhället, som finns utanför hemmet och på förskolorna. Mammorna som har svagade språkkunskaper får svårt att lära sig svenska då ingen behöver det när man är hemma och har en familj som kan modersmålet. På samma sätt går barnet/barnen miste om att lära sig det svenska språket i den ålder då barn har lättast att lära sig ett nyss språk, även den pedagogiska delen av förskolan hålls de barnen omedvetna om. Detta skäl, integrationsproblematiken, är ett stort skäl för att vårdnadsbidraget bör avskaffas. Men det finns flera skäl.

Ett annat viktigt skäl är ju det som gör den borgerliga regeringens politik lite paradoxal. En koalition som sitter vid makten efter en valseger med talan om arbetslinjen och arbetet som viktigast har infört ett bidrag som gör att folk uppmuntras att lämna sina jobb för att istället stanna hemma. Inte nog med att begreppet bidrag är ett av de mest ogillade begreppen på högerkanten är det ett riktigt dåligt sådant som nu försvaras av de själva. Många vårdnadsbidragstagare, som utgörs i huvudsak av kvinnor, behöver komma ut mer och jobba för att skaffa sig starkare ställning, inte bara i samhället utan även hemma med undvikande av ekonomiskt beroendeskap. Vårdnadsbidraget är ett stort hinder mot det. Hindret emot arbetslinjen är det andra starka skälet för att vårdnadsbidraget ska avskaffas.

Det största skälet är dock det som de konservativa som kristdemokraterna är fullt medvetna om men vågar inte yttra tydligt. Liberalerna har samtidigt svårt att se de så tydliga problematiken då det inte finns något i deras ideologi som säger att vissa människor diskrimineras inte bara pga sin egen person utan även grupptillhörighet. Att vårdnadsbidraget är jämställdhetsfientligt är det få som tvekar om. Lennart Bondesson vill i sitt inlägg yttra glädje i att “hela” 15% av de beviljade har varit män, men han nämner inte att de resterande 85 procenterna har varit det motsatta könet, dvs kvinnor.  Det är inte svårt att räkna ut ekvationen och komma till slutsatsen att det ekonomiskt sätt är mycket mer sannolikt att mamman och inte pappan i hemmet tar vårdnadsbidrag. De kvinnodominerade yrkena värderas tyvärr lägre än de mansdominerade och det betyder att det blir i de flesta fall mer kostnadseffektivt om kvinnan stannar hemma än mannen. Det leder då till att den jämställdsvision Sverige har präglats av nu är på väg tillbaka till den mörka konservativa tiden då kvinnans liv i stort sett var beroende av mannen då kvinnan var hemmafru och mannen genom sin inkomst från förvärvsarbete gjorde kvinnan beroende.

Alla dessa skäl borde vara mycket mer än tillräckliga för att vårdnadsbidraget ska avskaffas. Egentligen räcker, som DN-ledaren säger, vart och ett av skälen ovan.

Sverigedemokraternas kommunfullmäktige och partisekreteraren Jens Leandersson skriver om den våldsamma händelse som inträffade i Kristianstad förra veckan där en kvinna blir brutalt misshandlad. Den misstänkte ex-pojkvännen har rötterna i Irak även om han är född i Sverige. Utvisning är enligt Leandersson det ända rätta och menar på att ”Allt annat är inhumant”

Jag skulle vilja ta er Sverigedemokrater på allvar, men kan inte sluta undra när skall ni börja föra en realistisk politik? Allt om ofta kopplar ni Sveriges samhällsproblemen till folk med utländsk bakgrund, som om detta konstaterande är er lösning på våld och kriminalitet. Ett vanligt konstaterande är att med islam kommer våldet. Vad spelar det för roll var folk kommer ifrån när problemen ändå uppstår i Sverige? Ta ert ansvar och bete er som politiker om detta nu är vad ni vill syssla med framöver.

 ”Sådana monster borde inte få gå löst i samhället.”   – Nej jag håller med fullständigt, men varför är det bättre att monstret får gå lös i ett annat lands samhälle – Var är ert globala tänkande? Blir allt mer humant bara för att monstret inte längre är kvar i Sverige?

 Att brottsligheten är hög och syns så tydligt i invandringsbefolkade områden beror på att politiken som styr arbetet för motverkande av brottsligheten inte fungerar. Bristerna ligger på institutionell nivå och inte hos en enskilda personen. Även om individen begår brottet, krävs det att myndigheter gör sina jobb för att motverka att det sker igen. Fallet i Kristianstad skulle ha hindrats om polisen plockat in killen efter anmälan mot honom veckan tidigare då han våldtagit samma tjej som han nu åter har misshandlat. Men killen fick gå lös och flickan betalar nu ett högt pris för det.

 Jag förnerkar inte att det finns svin i det svenska samhället, men att utvisa de som har utlandsklingande namn tyder på en brist av intresse för att stödja folket som bor här. Det är en för enkel lösning på ett stort problem och ger ett oseriöst intryck av Sverigedemokraterna som parti.

 Varför kan ni inte föras en realistisk debatt om vad ni vill göra för att stärka samhället?

 Det är inte bara skrämmande att ett parti som Sverigedemokraterna skall kunna styra i Sverige med en så kortsiktig politik. Det är lika skrämmande att folk kastar bort sina röster utan att bry sig om vad partiet står för. Ni röstare som nu stödjer SD, stödjer inget annat än ett missnöjesparti, d.v.s duktiga på att peka på brister, men handlingsförlamade när det väl gäller. Jag tycker det är på tiden att ni som vill rösta på SD tar och sätter lite press på dem innan nästa val och tar reda på vilka kreativa och realistiska lösningar de har.

 /Erica Nilsson, Upptakt

 http://www.kristianstadsbladet.se/article/20091120/KRISTIANSTAD/711219994/1338

Per Vertrag sollen sich neue Zuwanderer künftig zur Integration verpflichten. Eine entsprechende Regelung plant die Integrationsbeauftragte Maria Böhmer (CDU) noch für diese Wahlperiode. Demnach müssten sich Ausländer zu Werten wie der Gleichberechtigung der Frau bekennen, wenn sie in Deutschland bleiben wollen.

Foto: dpa

Junge Migrantinnen in Bad Godesberg

Hier geht es zum Einbürgerungstest

Umfrage

Wie zufrieden sind Sie mit der deutschen Integrationspolitik der vergangenen Jahre? Vergeben Sie Schulnoten.

Ergebnis

4%

1

1%

2

2%

3

3%

4

11%

5

78%

6

19188 abgegebene Stimmen

Die Bundesregierung will die Integration von Zuwanderern verbindlicher regeln. Die Integrationsbeauftragte der Bundesregierung, Staatsministerin Maria Böhmer (CDU), sagte den „Stuttgarter Nachrichten“ und der „Kölnischen Rundschau“, Neuzuwanderer sollten künftig einen Integrationsvertrag abschließen. Darin werde festgelegt, was die Zuwanderer an Unterstützung und Hilfe erwarten können, aber auch, „was wir von den Zuwanderern erwarten“.

„Jeder, der auf Dauer hier leben und arbeiten will, muss ja sagen zu unserem Land“, sagte Böhmer. „Dazu gehört das Beherrschen der deutschen Sprache, aber auch die Bereitschaft zur Teilhabe an der Gesellschaft.“ Werte, zu denen sich Ausländer bekennen müssten, seien unter anderem die Meinungsfreiheit und die Gleichberechtigung der Frau. Der Integrationsvertrag sei ein Ziel für diese Wahlperiode, sagte die Bundesbeauftragte.

Zu den umstrittenen Äußerungen des ehemaligen Berliner Finanzsenators Thilo Sarrazin (SPD), der vor allem Türken und Arabern mangelnden Integrationswillen attestiert hatte, sagte Böhmer: „In der Tat gibt es in bestimmten Vierteln großer Städte Parallelgesellschaften.“ Allerdings müsse man auch auf positive Beispiele hinweisen.

„Zur notwendigen Debatte um schlechte Schulleistungen muss auch die anerkennende Diskussion über diejenigen stattfinden, die Abitur machen, studieren, Unternehmen gründen, Ingenieure, Ärzte oder Rechtsanwälte sind“, sagte sie. Diese Zuwanderer seien entscheidend am ökonomischen Erfolg Deutschlands beteiligt.

Die Absicht, Integrationsverträge einzuführen, ist im Koalitionsvertrag festgeschrieben. Dort heißt es: „Mit Integrationsverträgen werden die notwendigen Integrationsmaßnahmen für eine erfolgreiche Eingliederung in die deutsche Gesellschaft und den deutschen Arbeitsmarkt vereinbart und später kontinuierlich überprüft. Information und Beratung über staatliche und bürgerschaftliche Angebote stehen dabei im Vordergrund.“

Berlusconis framträdande som politisk pajas har vid upprepade tillfällen lett till plumpa klavertramp och olustig pajkastning, som när han kallade Obama och hans hustru Michelle för “solbrända”. 

För att visa att “SD är clowner” klär man ut sig till clowner och det ungefär samtidigt som anlagd brand misstänks utanför flyktingförläggningen i Vellinge – brottet rubriceras av polisen som hets mot folkgrupp.

Under Ny Demokratis glansdagar på 90-talet var det på samma skojfriska sätt ”drag under galoscherna” samtidigt som lasermannen mördade invandrare.

Och nu vädrar Ian Wachtmeister återigen morgonluft och skriver därvid på ökända sajten Newsmill att svenskar “saknar humor” och att Sverige “behöver en Berlusconi“.

För att  visa vilken typ av humor som jag anser att dessa herrar företräder visar jag en bild från 1942 – “This is the Enemy”.

Poster, “This is the Enemy,” 1942. Karl Koehler-Victor Ancona.

Läs: Journalisten – Lisa Bjurwald och Jonathan Leman: “Ge inte  Newsmill Stora Journalistpriset”, Ny Tid – “Den järnhand som skulle forma Sverige”,

Se även tidigare bloggpost: Rasismen i vårt samhälle, 30-talet går igen – Rasismen i vårt villasamhälle, Högerns janusansikte, Del II – Den sovande regeringen ZZ, Vår Gud är oss en väldig Borg,  Hur man underblåser högerextremism

Läs även: SVD – Brand utanför flyktingboenden,   DN1,   Sydsvenskan – Anlagd brand vid flyktingförläggning – Vellinge,  AB – Anlagd brand vid flyktingboendet,   Maria Ferm – Vem försöker bränna ner ett hem för traumatiserade barn? , Sveriges Radio,   AB – Kan vi bli ett land av hat?,   DN2,   DN3,   Expressen – Leif GW Persson: “SD: s tjyvknep med statistiken”,   SVD – Uppskrämd stämning efter branden, SVD3,  Kent Persson (m) blogg,   Henrik Jan Danielsson.SE,   SVD4,

Folkpartiets landsmöte har idag röstat emot sin partilednings linje i förslaget om “medborgarkurs för alla invandrare som vill bli svenska medborgare“. Visserligen har vissa röstat snarare för att inte förknippas med Sverigedemokraterna än att de själva är emot men jag tror ändå att en majoritet av partiets ombud på landsmötet ville stå upp för det toleranta samhälle som liberalerna ofta stoltserar sig med. Siffrorna skilde sig inte så avsevärt mycket mellan ja-sidan och nej-sidan men det räckte för att få folkpartiledningen lite ur balans och visa att populism inte alltid är vad som löser problemen på riktigt.

Partistyrelsens föredragare, integrationsministern Nyamko Sabuni, var dock tydlig med vad partistyrelsen menade med medborgarkursen. Hon uttyckte det som att :  “vuxna som kommer till Sverige ska ha möjlighet att reflektera över den värdegrund som de fått från sin uppväxt och skoltid. En värdegrund som många gånger skiljer sig från den svenska”. Jag personligen har väldigt svårt att se respekt eller tolerans för olikheter och mångfald i den ovanstående meningen där de värdegrunder som andra har med sig direkt räknas som undermåliga och underlägsna och att de vuxna som bär de “undermåliga värdena” bör reflektera och ge upp allt för att ta “svenska” värdegrunder. Vilka värden som är “svenska” har hon inte definierat och jag ser det inte som något mer än rena populismen.

Den ovanstående meningen är precis så som SD menar men de kanske förklarar det med andra ord. Det är precis den tanken om att “mångfald och mångkulturalism” inte är önskvärda. Därför är det glädjande att en majoritet av ombuden på landsmötet röstade emot det populistiska förslaget.

Gestern fand in Frankfurt die sechste Konservativ-Subversive-Aktion statt. Ca. 25 Personen verschafften sich Zugang zum Rednerpodest einer Podiumsdiskussion. Thema dieser Podiumsdiskussion, an der u.a. Daniel Cohn-Bendit (Europaabgeordneter der Grünen) und der Integrationsminister von Nordrhein-Westfalen, Armin Laschet (CDU), teilnahmen: „Aufgaben für die Integrationspolitik“.

Es gab also Seitens der neurechten Aktivisten wieder ein Transparent, Plakate und Flyer, abgesehen hatte man es dabei wohl hauptsächlich auf Cohn-Bendit, dessen Bild einer multikulturellen Geselschaft in rechten Kreisen von konservativ bis offen neonazistisch natürlich keinen Anklang findet.

Da die Protagonisten der KSA alle zum rechten Umfeld der Sezession (Publikation des Instituts für Staatspolitik und Blogtagebuch) und der Blauen Narzisse (Schülerzeitung mit Homepage und Blog) gehören, man dort ganz offen über Ausländerrückführungsprogramme schreibt, man dort einen Sarrazin für seinen Unterschichtenhass lobt, war die Aussage der Störer wohl ganz klar und unmissverständlich: Ausländer raus!

Natürlich wollte das keiner so öffentlich sagen, aber dafür gibt es ja Blogs wie meins, ich helfe da gerne aus und spreche mal Klartext für die Kameraden der KSA.

Und das ist wohl insgesamt auch der größte Erfolg der neurechten Szene, das sie nämlich trotzdem einen anderen Stellenwert als z.B. die rechtsextreme NPD haben. Die Neue Rechte wird, im Gegensatz zur NPD, heute gern dem Spektrum einer demokratischen Rechten zugeordnet, aber das trifft nur teilweise zu. Überschneidungen sind vorhanden und müssen so auch offen benannt werden. Denn es ist ja auch die Arbeit im vorpolitischen Raum, die der NPD in die Hände spielt. Es ist sicherlich kein Zufall, dass immer und immer wieder Applaus von der NPD in Richtung Schnellroda geht.

Kleiner Nachtrag: Menzel schaut schon wieder so verkniffen.

Quelle: Sezession im Netz

Nalin Pekgul, ordförande för S-kvinnor, har skrivit en tänkvärd debattartikel på DN-debatt om den religiösa fundamentalismen som tar sig i uttryck på olika håll av Sverige, därav  Rinkeby i Stockholm, p.g.a. sin höga andel personer med utländsk bakgrund, ofta får stå för rollen som exempel och stereotyp.

Visserligen är det inte så lätt att tala om religiösa grupper och vikten av att begränsa deras inflytande över vardagen med religionsfriheten som en viktig del av lagstiftningen i samhället. Men det handlar om extremism och på samma sätt som man har strategier emot politiska extremismer måste man även se vikten av att ifrågasätta trosuppfattningar som baseras på en tanke om hatfull ställning till andra trosuppfattningar och som begränsar människors fria vilja att leva sitt liv enligt egen ramar. Religiös extremism är lika farlig för det toleranta samhället som de ideologiska extremiteterna. Gällande den islamistiska fanatismen som man kan se i orter som Rinkeby där kvinnors friheter begränsas antingen genom direkta hot eller hotfulla blickar handlar inte bara om religiös extremism utan deras tro har blivit en politisk agenda och religionen och politiken har därmed smällt samman och interagerar.

Att försöka begränsa den religiösa extremismen borde vara lika självklar som att försöka begränsa de politiska extremismerna och det har inget med religionsfrihet att göra för det extremisterna ägnar sig åt handlar inte om deras rätt till sin tro utan DERAS SJÄLVUPPFATTADE RÄTT TILL ATT TVINGA ANDRA ATT FÖLJA DERAS SÄTT ATT LEVA. Detta innebär att extremisterna utnyttjar religionsfriheten och begränsar andras rätt till religionsfrihet genom att tvinga dem till att bete sig på ett sätt som de själva kanske inte vill. Vi måste vara klara med att lagstiftningen kring religionsfrihet innebär att VARJE INDIVID SJÄLV har rätt till att välja sin trosuppfattning, varken tvinga andra sin tro eller bli tvingad av andra deras tro. Vi måste även vara tydliga med att husbonde-tiden är förbi och att de som ser det som sin uppgift att tvinga andra att bete sig på ett visst för att man är familjens överhuvud inte kan göra det med religionsfrihet som ursäkt.

Religiös fanatism handlar om rädsla och hat emot andra trosuppfattningar och det är ett lika stort hot mot demokratin som de extrema ideologierna, bl.a. fascismen. Det är utöver ett hot mot demokratin ett stort hot mot den rätt man utnyttjar för att få ta till sig sådant fenomen, d.v.s religionsfriheten. Ett tolerant samhälle där alla trosuppfattningar är respekterade måste utgå ifrån att man FÅR ÄLSKA SIN EGEN RELIGION men INTE HATA ANDRA RELIGIONER och inte heller TVINGA ANDRA ATT FÖLJA DEN VÄG MAN VILL. Man kan bestämma enbart över sig själv.

För att både rädda barnen från att uppfostras i intolerans samt rädda offren som tvingas till något de själva inte vill måste vi ta den religiösa extremismen på stort allvar och bekämpa den, oavsett vilken religion för extrema finns i både islam, kristendom, judendom och andra religioner.

Ein par Wochen nach der Sarrazin-redet-Unfug-oder-doch-die-Wahrheit-Debatte schauen wir uns an, was uns diese Dabatte gebracht hat.
Anscheined nichts. Keiner hat dadurch eine bessere Integrationspolitik gemacht, nichtmal Heinz Buschkowski. Stattdessen wurden Vorurteile in der Bevölkerung über Migrantinnen und Migranten gefestigt. “Wenn das sogar ein Sarrazin sagt, der Senator war und ein Roter ist, dann muss ja was dran sein.”
Derartige Äußerungen bringen keine Integration sondern nur Entfremdung, Vorurteil und Hass.

trotzdem ist es doch luxoriös, oder? Da macht man diskriminierende und rassistische Äußerungen und wird damit mit weniger Arbeit und Stress bestraft! Die Bundesbank hat Thilo Sarrazin das äußerst wichtige Ressort des Bargeldlaufs entzogen. Die Bereiche Informationstechnologie und Risiko-Controlling werden dabei weiterhin von ihn betreut obwohl er indirekt zum Rücktritt aufgefordert wurde. In den Medien beginnt man ihm Recht zu geben, anstatt sich über seine Äußerungen, auch gegenüber sozial Schwachen, zu empören.

Zugegeben, Sarrazin hat tatsächlich brennende Probleme in der Integrations- und Sozialpolitik angesprochen aber in einer so diskriminierenden und abfälligen Art, dass diese Äußerungen völlig daneben sind.
Vor allem möchte man gleich darauf hinweisen in welchen Vierteln und Kreisen Sarrazin verkehrt. In den feinen Gesellschaften und Golfclubs der Reichen, die sich ebenfalls wie die Armen ghettoisiert haben und dabei mangels Realitätsbezug völlig abgehoben sind. Die Problemviertel sind die Villenviertel der oberen zehntausend, die in den vergangenen Jahren volkswirtschaftliche Schäden in Milliardenhöhe verursacht haben. Dabei erscheint das bisschen Ausländerkriminalität wirklich lächerlich.

Den utmärkta bloggen PI uppmärksammar en ovanligt djärv krönika i ÖP. Det är inga kontroversiella åsikter som förs fram men i dagen debattklimat måste det betraktas som vågat. Vi på birkebein önskar krönikören en fortsatt framgång i sitt yrkesliv och gratulerar till ett sansat och vältajmat inlägg i debatten. Nu väntar vi bara på att vallarna brister och fler debattörer ansluter sig. De som står fast vid sina gamla oförsvarbara positioner finner sig förhoppningsvis framöver allt ensammare i det offentliga rummet även om säkert en del stollar kommer att fortsätta försvara den så katastrofala politik vi lidit under allt för länge nu.

Till sist kan vi konstatera att vi på Birkebein är ‘rasister’ enligt den definition som föreslås.

Rasist = alla som på nåt sätt ifrågasätter andra kultur­er och religioner.
Alternativt alla som ifrågasätter svensk integrationspolitik.

Vi ifrågasätter svensk integrationspolitik. Att ifrågasätta andra kulturer är förstås oartigt så vi nöjer oss med att peka på att vi är rätt nöjda med det mesta i den svenska kulturen och inte ser någon anledning att byta ut den mot någon annan. Sålunda är även vi ‘rasister’ och anser att ordet idag förlorat sin mening.

Rasist, javisst!

Det har länge pågått en debatt om en viktig politisk fråga efter valet 2010, dvs huruvida statsministern Fredrik Reinfeldt tänker stanna kvar på sin position med aktivt eller passivts stöd av Sverigedemokraterna vid deras eventuella inträde i riksdagen och ställning som vågmästare, en ställning som ses som en mardröm för dagens 7 riksdagspartier. De rödgröna med Mona Sahlin, Maria Wetterstrand, Peter Eriksson och Lars Ohly i spetsen har sedan länge deklarerat tydligt att de aldrig, under inga som helst omständigheter, kommer att göra sig aktivt eller passivt beroende av Sverigedemokraterna. Men Fredrik Reinfeldt har inte svarat något mer än det svar han gav på en fråga från min vän på Örebro universitet: “Jag tänker inte på något sätt samarbeta med Sverigedemokraterna”.

För en tid sedan gick en moderat riksdagsledamot från Skåne, Staffan Appelros, ut med uttalanden om att moderaterna visst kunde samarbeta med Sverigedemokraterna för att återta makten i Malmö. Efter hård kritik ändrade han sig och sa sig ha missförståtts och att han inte ser något organiserat samarbete mellan moderaterna och sverigedemokraterna som något alternativ. Hans partikamrat och tidigare riksdagsledamot, Carl-Axel Roslund, som nu sitter i Malmös kommunstyrelse går snäppet längre och tycker att regeringen bör ta ner på antalet flyktingar som får stanna för enligt honom kommer de flesta hit av ekonomiska skäl. För över ett år sedan skrev migrationsministern Tobias Billström(m) tillsammans med två partikamrater, Elisabeth Svantesson och Ulf Kristersson, en debattartikel på DN där de efterlyste hårdare krav på “våra invandrare”. De tycker att det inte finns några tydliga krav på hur invandrarna ska leva och att man måste våga att ställa hårdare krav så att ivandrarna vet att arbetslöshet inte är någon rättighet, som om invandrarna själva vill vara arbetslösa.

Nu har det dykt upp nya scenarion och den här gången handlar det mer än bara moderater även om det fortfarande är en moderat som har de största rubrikerna med sig. Moderaten Lars-Ingvar Ljungman som är både kommunstyrelseordförande i Vellinge, moderaternas valberedningsordförande samt förbundsordförande för moderaterna i Skåne, har låtit sina hatiska känslor välla ut och han har uppviglat protester i Hököpinge, Vellinge, emot ett transitboende för ensamkommande flyktingbarn där. På hans uppviglade möte där han själv inte var närvarande fick en Sverigedemokrat, Lars-Johan Hallgren från Malmös kommunfullmäktige, kvällens största applåd när han uttalade de inkommande som problem: “Varför göra Malmös problem till Vellinges problem?”. På kommunens hemsida skriver kommunledningen med Ljungman i spetsen:

• “Detta agerande, som också skett i andra mindre kommuner i Skåne, visar på ett sammanbrott för svensk flyktingpolitik. Det kan inte längre vara ett kommunalt problem i Sverige att ta emot denna strida ström av tonårspojkar från oroshärdar i Asien och Afrika. Detta måste lösas på nationell nivå inom ramen för EU.

Ikväll när några av barnen anländer i det nya transitboendet i Hököpinge är säkerheten skärpt och man är rädd för att de ska vara säkrade. Vilket första intryck av den fristad man har tagit sig till kommer det kunna bli för de barnen, undrar man. I Vellinge röstade 56% av kommunens 33000 invånare på moderaterna i riksdagsvalet 2006.

Utöver de ovan nämnda moderaterna som handlingsmässigt visat sin benägenhet att samarbeta med SD finns det även andra borgerliga politiker som visat samma intresse och tendens. En av dem är folkpartisten Stig Strandberg från Horred som nyligen hade skrivit en debattartikel tillsammans med Sverigedemokraternas William Petzäll. Från centerpartiet är det Jonathan Lindborg som har fått motsvarande rollen.

Efter att ha sett dessa tendenser och tydlig benägenhet till samarbete med SD från många borgerliga, främst moderata politiker, eller en politik från deras sida som liknar SD:s, vore det inget förvånande om bandet mellan Sverigedemokraterna och alliansen kom till och stärktes till att den borgerliga regeringen ska kunna fortsatt regera med aktivt eller passivt stöd av SD efter valet 2010. Eftersom det krävs en absolut majoritet av riksdagsledamöternas NEJ för att den sittande regeringen ska avgå kan en vågmästarroll för SD betyda att regeringen får fortsatt regera då SD med stor sannolikhet kommer att avstå från att rösta emot Reinfeldts regering.

Sämtlichen Statistiken, die sich mit dem Thema Integration befassen, ist eines in unübertrefflicher Deutlichkeit zu entnehmen: Die am schlechtesten integrierte Einwanderungsgruppe in Deutschland ist die der Zugezogenen aus arabisch-islamischen Ländern. Doch scheint es hierzulande ein Tabu zu sein, dieses Phänomen ohne Selbstzensur  – d.h. ohne Verwendung all der Euphemismen, die einer Zuordnung zur rechten Szene vorbeugen – anzusprechen. Dies äußerte sich jüngst in der Reaktion auf die Äußerungen von Dr. Thilo Sarazzin, der sich für diesen Tabubruch nicht nur die Entbindung seiner Aufgabengebiete bei der Bundesbank, sondern auch Ermittlungen durch die Staatsanwaltschaft einhandelte.

So scheint man in Deutschland noch meilenweit davon entfernt zu sein, die Ursachen für dieses mangelnde Desinteresse an Integration aufzuspüren.

Dabei muss man hierzu lediglich einen Blick in den Kulturkreis werfen, aus dem diese Einwanderer stammen: Aus Ländern, die, wie Helmut Schmidt zu sagen pflegt, nie eine Rennaicance erlebten und demzufolge ein sehr dürftiges Verständnis von Bildung und Erziehung haben. Dies äußert sich nicht nur in dem UNESCO-Bericht über die verheerenden Zustände bezüglich der Bildungsstandards in der islamischen Welt, sondern auch in der Tatsache, dass in die arabische Sprache gerade mal so viele Bücher übersetzt werden wie ins Griechische – eine Sprache, die nur etwa acht Millionen Menschen sprechen. Das sind massive Kulturdefizite, die nun nach Europa exportiert werden und sich hierzulande in sämtlichen Statistiken, die das Thema Integration umfassen, widerspiegeln.

 Doch wie kann man dieses offensichtlich unbestreitbare Problem lösen, indem man, anstatt es beim Namen zu nennen, jede Art von ethnischer Unterscheidung als Diskriminierung und oberflächliche Pauschalisierung abtut?

Unsere dänischen Nachbarn – bekanntlich ein erztolerantes, weltoffenes Seefahrervolk – scheinen uns da Lichtjahre voraus zu sein. Diese stellten nämlich vor nicht allzu langer Zeit fest, dass sie rund 40% aller Sozialleistungen an türkische und arabische Einwanderer zahlten, eine Bevölkerungsgruppe, die dort nur etwa 4% der Gesamtpopulation ausmacht. Die Dänen stellten dies nicht nur zur öffentlichen Diskussion, sondern änderten daraufhin sogar ihre Sozialgesetzgebung. Erste Erfolge sollen sie bereits verzeichnen.

Jag har precis läst Mattias Gardells bok “Bin Ladin i våra hjärtan.” Skriven 2005 är den fortfarande dagsaktuell, nu senast kanske på grund av Jimmie Åkessons debattartikel i Aftonbladet riktad mot islam och muslimer. Gardells främsta bedrift är att han är nyanserad i en debatt som alltför ofta innehåller extrema uttalanden och överdrifter och att han punkterar flera av de myter som islamofober lever på.

Islam är den religion som växer snabbast i världen, i fattiga utvecklingsländer är islam alternativet till en globalisering som med hegemonisk styrka sprider det västerländska konsumtionssamhället över världen. När det saknas politiska alternativ till kapitalism och liberalism tvingas de som tror att något annat är möjligt, till att välja politisk islam. Andra sociala rörelser har ofta misslyckats, där islamister i tredje världen har lyckats, med att förena politisk teori med social praktik. Det har stärkt islam och fångat upp många av de som är kritiska till den västerländska kapitalismen och kulturen. På det sättet föds vad vi upplever som kampen mellan två civilisationer där extremisterna på varje sida är de som står beväpnade på fronten. Medan vi som tror på något annat, på förståelse, dialog och kompromiss och på att det är möjligt att leva sida vid sida, kristen och muslim, socialdemokrat och moderat i pluralistiska samhällen om bara respekten för människovärdet finns med, vi får besvikna stå vid sidan och titta på.

Gardell visar att termen politisk islam är så pass brett definierad att den rymmer allt från leninister till välfärdsälskande socialdemokrater till konservativa moderater, som alla gör sin tolkning av islam. Extremism och fundamentalism är ett sällan skådat undantag. Antalet muslimer som stöder militant kamp är mycket färre än de som vill ha politiska reformer och Gardell dödar myten om att islam och demokrati skulle vara oförenligt. Med Gardells ord kan vi få en ökad förståelse för det som annars är okänt och kanske lite läskigt. Men trots detta kan främlingsfientliga krafter i Sverige leva på de många myterna om islam. Aftonbladet visade att hälften av Åkessons påståenden i debattartikeln var felaktiga, saknade stöd i vetenskapen eller var grovt överdrivna. Men vi kommer att höra samma påstående om och om igen i en valrörelse som redan har börjat. Sverigedemokraterna lever på myten om att islam är vårt största utländska hot och vårt problem är att vi måste ta debatten men att debatten alltid sker på deras villkor. Det är i sådana stunder som jag önskar att fler läste Mattias Gardell.

Nyligen har kongressen dragit igång och 350 ombud från landets alla hörn har tagit sig till Stockholmsmässan för att diskutera politik och Sveriges framtid, de har olika erfarenheter och tankar, vissa befinner sig i styrande position i sina hemkommuner medan andra är i dubbelopposition, d.v.s. både nationellt och lokalt. De har även olika samarbetspartier lokalt och därför varierar lite deras syn på några viktiga frågor. Men det gemensamma är att alla är på jobbkongressen för att se till så att Sverige får en regering som det förtjänar, en vänsterregering med tydlig politik, en politik som ska utgår ifrån människornas vardag och som ska bevisa den riktiga demokratin i form av “folkets styre”.

Partiledaren Mona Sahlin har skrivit en debattartikel på DN-debatt om hur regeringens politik har lett till stort missnöje bland folket och att de nu vill ha en regering som tar ansvar själv och inte bara ursäktar sig förbi med finanskrisen som ursäktsmedel. Mona Sahlin tar upp skattesänkarpolitiken som ett misslyckande för en regering som under valrörelsen 2006 gick till val på fler jobb och eliminering av det de kallar för “utanförskap”. Idag ser vi motsatt förhållande, de har med en medveten politik ökat orättvisorna, klassklyforna och arbetslösheten. Sedan har de visat prov på det odemokratiska som alltid funnits i en elitklass, d.v.s att anse sig vara över lagen, genom hemliga tryck och hot mot Apotekets styrelse att begå självmord genom att själva propagera för privatisering av sina verksamheter, något som ledde till mångas avgång där. Finansministern avslöjades även med bisarra planer på sänkning av lönerna för de lägst avlönade i landet, dvs resernationslönerna.

Regeringen har ömse misslyckats och ömse lyckats, de har misslyckats att skapa jobb men de har lyckats med sina ändamål att skapa större klassklyftor och spela bort demokratin när den blir ett hinder mot de själva. Det är väl vida känt hur moderaterna har agerat genom åren, från motstånd mot allmän rösträtt till stöd för Apartheidregimen genom vägran att delta i bojkotten emot dem och motstånd mot all den välfärd som har åstadkommits i Sverige. De kom till makten med en retorik som egentligen var desperat men som folket tyvärr inte tänkte djupt på, de talade samtidigt som skattesänkningar och bättre välfärd, en ekvation som är omöjlig att lösa, även genom deras älsklinsmetod: “nationalekonomiskt”. De fortsätter tala om att de vill skapa incitament för folk att arbeta, men var de arbetena har gömt sig vill ingen i högerblocket svara på.

Sverige är trött på en ansvarslös regering som skyller allt ifrån sig på finanskrisen och ger en känsla av att finanskrisen har varit välkommen för dem så de nu kan ha ursäkter. Det är dags för en kursändring, en kursändring som har sin riktning mot tillståndet där rättvisa, jämlikhet, solidaritet, frihet och ansvarstagande råder. Politikernas ansvar är det viktiga för överlevnad av demokratin, det gäller att lova det man kan åstadkomma. Socialdemokraternas jobbkongress har nu ett gyllene tillfälle att ta vara på och visa det alternativ som folket längtar att se. Det gäller att reformera alla de misslyckanden som gjorts, återigen inge hopp och tro på politiken som ett medel för att skapa det hoppet.

Det finns många områden som är viktiga att ta upp och reformera, jobben är den viktigaste delen, följd av vården där den fria etableringen av privata vårdbolag måste stoppas, utbildningssektorn där kunskap är viktigast och vinstdrivande friskolor ska förbjudas, arbetsmarknadspolitik där en 85-95 procentig a-kasseersättning blir gällande, internt där unga får mer att se till om politiken genom att få platsen i församlingar och inte minst stoppa privatisering av våra gemensamma tillgångar. Jag är optimistisk och tror att det bli ett tydligt alternativ som socialdemokraterna ska gå till val på.

Aftonbladet och United Minds har idag kommit med sin senaste väljarbarometer om det politiska opinionsläget bland befolkningen. När man först får syn på de två diagrammen med röd respektive blå färg är det utan tvekan en glädje som breder sig i hela kroppen, men tyvärr bara så länge ögonen inte har fått fäste vid ett parti som inte ingår i någotdera av diagrammen och som verkligen är ett oönskat namn, kanske med olika grader om man jämför de två blockens ledares talan. Sverigedemokraterna är det partiet som har skapat rädsla och skräck i varje solidariskt och kärleksfullt hjärta som ser på människovärdet som likvärdigt alla, oavsett etnisk, religiös, kön, språk och kulturell tillhörighet. Kanske har just den tanken gjort att man plötsligt blivit överrumplat och börjat agera på ett sätt som gett motsatt resultat än det önskade.

Istället för att tydligare få Sverigedemokraternas martyrskap verka desperat har man förstärkt det drastiskt genom att i morgonsoffan prata som två älsklingar och glömma alla politiska oenigheter som finns mellan de två blocken för att istället komplementera varandras demonisering av Sverigedemokraterna utan att gå på djupet och berätta varför de är så hemska som de är. Den ytliga demoniseringen utan förklaring hjälper Sverigedemokraterna ännu mer, de obestämda väljarna får för sig att Sverigedemokraterna har någon sanning som andra är rädda för att avslöja och väljer därför att inte förklara varför SD är så hemskt parti. Om man har tänkt bekämpa Sverigedemokraternas talan om martyrskap på det sättet är det redan en förlorad kamp vi kämpar.

Givetvis är det viktigt med ett samlat krafttag emot rasismen och främlingsfientligheten men att i TV-soffan eller agenda på kvällen låtsas som att man inte har oenigheter är misslyckat. Man måste ha principen om att Sverigedemokraterna inte är välkomna in i Sveriges riksdag men man måste ge tydligare alternativ när man som två eller flera oppositionella politiker möts i TV och talar om kampen emot rasismen och att många av missnöje röstar på ett parti som har hat som sin ideologi. Då gäller det att tala om människornas vardag och förklara att det inte är någon speciellt folkgrupps fel utan det är strukturer och system som gynnar vissa och missgynnar andra för att upphöja de gynnade till lyxliv på bekostnad av de missgynnade som får sin försäkringspenning indragen. Folk röstar på Sverigedemokraterna, inte för att de är rasister, utan för att de för för sig att deras sämre läge, arbetslöshet och misär beror på att resurserna har omfördelats och gått till några andra som antingen invandrat hit eller är född av föräldrar med utlänsk bakgrund. Det är inte svårare än att folk gick på moderaternas tomma vallöften om fler jobb och det ofattbara med skattesänkning och bättre välfärd samtidigt.

Blockmässigt är det en trevlig läsning som Aftonbladet/United Minds opinionsundersökning bjuder oss på. Oppositionen leder med hela 6,6 procentenheter över regeringen. Socialdemokraterna med 33.7%(+1.1 sedan förra mätningen), miljöpartiet med 8.6%(+0.7) och vänsterpartiet med 5.7%(-0.4) får tillsammans 48.0% och skulle kunna bilda regering även om SD hade kommit in med sina 6.0 procentenheter(+0.4) för de borgerliga partierna får tillsammans 41.4% vilket innebär att ett passivt stöd av SD skulle betyda 47.4% för borgarna och 48.0% för de rödgröna. Av de borgerliga får moderaterna 26.6%(+2.6 sedan förra mätningen), folkpartiet 5.9%(-2.0), centerpartiet 4.6%(-1.7) och Kristdemokraterna 4.2%(-0.3). Regeringspartierna tappar tillsammans 2.7% varav 1.4% går över till de rödgröna och resten till andra partier utanför riskdagen. Skrällarpartiet PP(piratpartiet) får 2.1% och är alltså långt ifrån riksdagen. Men den gemensamma närmaren som de har med SD kan komma att blien räddning i sista stunden genom att många missnöjda väljare röstar på dem istället för ett rasistiskt parti. Övriga partiet, däribland Feministiskt initiativ, får de resterande 2.5% av väljarna.

Detta betyder att folket har nu gett ett tydligt besked till socialdemokraterna inför jobbkongressen som drar igång imorgon. Nu gäller det för ombuden att besluta om en politik som utgår ifrån människornas vardag och verklighet med grundpricipen att det ska vara tryggt och solidariskt att bo och åldras i detta land samt att man ska som en ledande nation se till så att det råder solidaritet på internationell nivå. Jobben är utan tvekan det viktigaste och därefter måste välfärden räknas, en socialdemokratisk välfärd som finansieras gemensamt och solidariskt och som har som syfte annat än vinst, dvs trygghet. Jag ser fram emot ett lika tydligt svar från socialdemokraterna till folket om en kursändring i politiken och en politik som kombinerar välfärd och välstånd, tillväxt och trygghet, arbete och livsglädje.

(Bx)

Die neue Koalition will die Einwanderer nicht als solche bezeichnen, sie aber doch praktisch als solche behandeln. Ein bisschen wenigstens. Koschyk (CDU):

Man wolle nicht mehr darüber streiten, ob Deutschland ein Einwanderungsland sei oder nicht. “Wir wollen, dass Deutschland immer stärker zum Integrationsland wird, denn darauf kommt es an.”

Das MiGAZIN gibt einen knappen Überblick über die Richtung der schwarz-gelben Integrationspolitik und liefert den Text des gesamten Integrationskapitels mit.

Erfreulich 1:

Die künftige schwarz-gelbe Regierung wolle sich auf Migranten konzentrieren, die bereits in Deutschland leben. Deren Qualifizierung soll vorangetrieben werden, um sie fit für den Arbeitsmarkt zu machen. Dazu zähle auch die Anpassungsqualifizierung bei im Ausland erworbenen Qualifikationen oder ein Rechtsanspruch auf ein Anerkennungsverfahren innerhalb von sechs Monaten.

Also: keine Sarrazinische Politik. Im Gegenteil. Aber ob man das ernst meint: die Qualifizierung der Migranten voranzutreiben? Was da getan werden müsste …  und was das kosten würde …

Erfreulich 2:

Das Erlernen der deutschen Sprache – das stehe fest, bleibe auch künftig ganz klar im Vordergrund. Dies soll weiter gefördert werden, etwa durch die Anhebung der maximalen Stundenzahl auf 1200 oder durch eine bessere Bezahlung der Lehrkräfte. In der Vergangenheit hatten Beschwerden über mangelnde Qualität der Kurse zugenommen – bisher hatte knapp jeder Vierte am Ende die Integrationskursprüfung bestanden.

Siehe dazu BlogIG am 18. Oktober! (Im Text des Integrationskapitels selbst lese ich alledings nichts von 1200 Stunden und höherer Teilnehmer-Pauschale an die Träger.)

Erfreulich 3:

Ist die Sprache erlernt und sind auch die sonstigen – bisher nicht näher definierten – Integrationsleistungen erfüllt, soll als Belohnung die “Turbo-Einbürgerung” winken. Der Einbürgerungswillige soll keine acht Jahre mehr warten müssen.

Über das Unerfreuliche werde ich mich einmal später auslassen.

PS in eigener Sache: Hier ist auch Platz für Gastbeiträge. Hätte jemand Lust, die (alle oder einzelne) Vereinbarungen zur Integrationspolitik zu kommentieren? Wenn ja, schickt mir eine eMail: leobrux@arcor.de.

Dagens Nyheter, genom att ha diskuterat med några stats- och samhällsvetare, försökt få ett perspektiv över de högerextrema partiernas frammarsch i Europa. Olika länder har olika erfarenheter och system som i vissa fall gynnar medan i andra missgynnar de främlingsfientliga. I Sverige har Sverigedemokraterna med Jimmie Åkessons debattartikel “muslimer är vårt största utländska hot” i Aftonbladet dragit igång en ganska onödig diskussion om partiets undanskymda identitet som om det vore något nytt att höra att SD är ett parti som baserar sina politiska antaganden på etnicitet, ras, religionstillhörighet och andra mekanismer som genom användning av känslor kan skapa hat människor emellan. SD:s systerparti i Storbritannien, British National Party(BNP), skapade ännu större tumult när BBC tillät partiets ledare, Nick Griffin, att delta i ett av landets mest populära debattprogram, Question Time,  tusentals personer demonstrerade framför BBC: kontor runt om i Storbritannien.

När vissa politiker talar om att det är bra att SD har fått mer utrymme för folk vet nu hur deras riktiga ansikte ser ut är det väldigt bekymmersamt för det innebär att den såkallande ytliga “normaliseringsprocessen” som SD, enligt Jimmie Åkesson, har tagit sedan mitten av 1990-talet har grundligt lurat de etablerade politikerna och fått dem godtroget tro på SD:s utsagor. Detta fenomen är en av de stora skillnaderna mellan Sverigedemokraterna och BNP då SD trots sin politiska omognad strategiskt försökt komma ut i fårakläder och påstå sig ha gjort sig fritt från rasister och nazister medan BNP tydligt talar om skapande av ett till 99% vitt Storbritannien. BNP har dock också sett svårigheterna med att gå ut med sin egen agenda utan finputsande av fasaden och på ett hemligt möte med en amerikansk vitmaktsgrupp talar Griffin om hur han tänker ändra ordval och låta universiellt populära termer som “frihet”, “demokrati”, “identitet” och “säherhet” prägla deras språkbruk under valrörelsen FÖRRÄN DE HAR FÅTT KONTROLL ÖVER STORBRITANNIENS MEDIA FÖR ATT DÅ KOMMA MED SIN RIKTIGA AGENDA. Precis samma gäller de flesta främlingsfientliga och rasistiska grupper då lagstiftningar runt om Europa har gjort det omöjligt för dem att tala öppet och ärligt.

I Italien och Danmark är det värst sett rent inflytandemässigt med Lega Nord som en del av sexisten och halvrasisten Silvio Berlusconis regering med 4 ministerposter och i Danmark med Dansk Folkeparti som, genom att ha varit en del av högerregeringen, helt ändrat den danska opinionen i invandrings- och integrationsfrågor till att gälla hat emot olikheter. I italien är situation mycket annorlunda än i Norden då ända sedan fascismens början har landet väldigt ofta varit högerdominerat med fascismen levande i de flesta områdena. Lega Nord som kan anses vara en kvarleva av Benito Mussolinis fascistiska gruppering har utan något motstånd fått allts större inflytande och ses mer som ett vanligt parti. Dansk Folkeparti har dock tvingat fram sig som ett samarbetsparti genom vågmästarroll, något som väldigt många är rädda för att Sverigedemokraterna kommer att få efter nästa års val.

I Slovakien har mardrömmen redan inträffat och det öppet rasistiska SNS(Slovenská Národná Stranka) har fått regeringsplats i en regering ledd av, hör och häpna, SOCIALDEMOKRATERNA, Smer – Sociálna Demokracia, och postkommunistiska partiet HZDS, något som ledde till att Smer blev uteslutet ur PSE(Parti Socialiste Européen) 2006 för att 2008 åter få vara med, utan något krav om avslutning av sitt samarbete med rasister. De har redan ändrat debattklimatet och fått Smer och HZDS att lagstifta en språklag som gör det kriminellt för statliga tjänstemän att tala på minoritetsspråket i andra områden än de södra delarna av landet där de flesta ungrare bor, en klart nationalistisk lag som borde vara främmande för socialdemokrater.

I 13 av EU:s 27 medlemsländer är främlingsfientliga partier representerade i de nationella eller subnationella parlamenten medan de främlingsfientliga åtnjuter väldigt höga opinionssiffror i två icke-EU-länder, Norge och Schweiz med 23% respektive 29 % av rösterna. I Belgien har dock Vlaams Belang, “Flamländskt intresse”, inte getts något inflytande över dagspolitiken efter att de andra partierna valt ihjältigningsstrategin och bildat en “cordon sanitaire” med partier från både höger- och vänsterkanten. Samma sak åtgärdsplan kan användas i Sverige om Sverigedemokraterna kommer in. I Norge var det så nära att det värsta av alla exemplen hända, d.v.s att en regering LEDD AV det främlingsfientliga Fremskrittspartiet(FrP) bli av men med ett bra val av Arbeiderpartiet klarades det upp.

Med sina 22.9% är Siv Jensens FrP det största främlingsfientliga partiet i Norden, följt av det något mindre men mer inflytelserika Dansk Folkeparti som har ca 13.8% av danskarna med sig och Sanfinländarna som tog hem 4.1% av de finska rösterna i valet 2007 lämnar sista platsen åt Sverigedemokraterna som för närvarande pendlar runt 4%, en gräns som innebär en pendling mellan riksdagen och utanför enligt opinionsmätningarna. Dansk Folkepartis medverkan i högerregeringen i Danmark har fått väldigt stora konsekvenser med en hetsk syn på islam och invandring generellt, med en låg andel av beviljade uppehållstillstånd till de redan små antal personer som söker asyl där. I Tyskland där nazisterna lämnade sin tydligaste spår och bevis varit hårdare i lagstiftningen, t.ex har man diskuterat, förespråkat av socialdemokraterna, att förbjuda det nynazistiska NDP som har fått allt större stöd på landsbygden i östra delarna av landet.

De ovannämnda exemplen visar att olika länder har valt olika strategier, vissa har försökt stoppa främlingsfientligheten medan andra har gått deras ärende. Vissa har valt strategin att göra allt för att inte ge dem utrymme i politiken som i Belgien medan andra har välkomnat dem öppet som i Italien och Slovakien där en märklig regering bestående av nynazister och postkommunister styr landet tillsammans. I Frankrike har dock det politiska systemet i sig varit ett stopp för rejält inflytande med en stark president, något som saknas i parlamentarismen. I Storbritannien är också det politiska systemet med 2 partisystem i parlamentet ett hinder för det rasistiska BNP att få reellt inflytande. Det hindret är mycket mildare i Sverige då 4% av rösterna räcker för partierna att ta sig in i riksdagen.

Sverige tillhör ett av de få länder som idag inte har något främlingsfientligt parti i sitt parlament men snart kan det ändras och ett oönskat tumult uppstå i och med valet 2010 då de flesta befarar att SD kommer in. Sveriges framgång i att ändå kunnat hålla de främlingsfientliga på avstånd – utom borgarna som fick regera mellan 1991 och 1994 med passivt stöd av Nydemokrati, med Ian Wachtmeister i spetsen, som lade ner sina 23 röster vid regeringsförklaringen den 3 oktober 1991 och därmed låta de borgerliga ledamöternas 163 ja-röster, emot oppositionens 147 nej-röster, räcka för Carl Bildt att bilda regering.

Sveriges fungerande recept emot de främlingsfientligas frammarsch har varit tydlighet i den politiska uppdelningen, med ganska tydliga vänster- och högerregeringar och/eller partier. Moderaterna som det största borgerliga partiet, efter centerpartiets tillbakagång, varit tydligt höger i sin politik även om välfärdshegemonin har tvingat dem att ta på sig fårakläder och tala trygghet och välfärd samtidigt som socialdemokratin länge uppfattats som tydligt vänster. Denna balans har rubbats rejält efter lansering av socialdemokratins Friedman-influerade strategi “den tredje vägen” där socialdemokrater själv började med privatiseringar av de statliga bolag och välfärdstjänster som de själva hade byggt upp, emot borgarnas vilja. Samtidigt har moderaterna som det mest högra partiet av de 4 borgerliga, accepterat en del av välfärdssamhället, något som har gjort att moderaterna valt att lämna vissa delar av sina värderingar, t.ex nationalstats-och den lugna landsbygdsromantiken för att flytta fram sin ekonomiska politik med en nyliberal ton.

Socialdemokratin å andra sidan har med privatiseringar och tredjevägens politik hamnar i andra änden av samma ideologi, liberalismen och fått en alltmer socialliberal identitet. Visserligen har utvecklingen inte varit så hastig så att hela partiets socialistiska värdegrund ska ha raderats bort men det är tydligt att i den interna kampen mellan socialismen och liberalismen har den senare fått säga mycket mer under de senaste decennierna, sedan Kjell-Olof Feldt som finansminister. Man har valt ett mycket neutralare och mildare språk med en tydlig tanke om tredelning av samhället i över-medel-arbetarklass till skillnad från tidigare då det fanns “arbetarklass” och borgarklass.

Förflyttningar mot mitten har gjort att väldigt många av både socialdemokratiska och moderata – till viss mån även andra partiers – väljare inte längre känner igen sig i sina egna partier, de känner sig överkörda och retoriken utan innehåll har haft för lång tid på sig för att visa prov på bristfällighet. Närmande av partierna politikens mitt har gjort att det klart blivit lättare för Sverigedemokraterna att med en ytlig normalisering locka till sig missnöjda väljare från båda sidor. Det har därmed blivit en förvirrande blandning av högerextrema och ultrakonservativa till vänsterorienterade arbetare som Sverigedemokraternas väljarkår. Det faktumet har gjort att Sverigedemokraterna inte har velat tala om andra frågor än just invandring eftersom andra frågor splittrar de samlade väljarna som har endast en sak gemensamt vilket är kritiken mot invandringen. De uppfattar alla andra partier som nästan ett, såkallade etablessemanget – inte så konstigt att det känns så när vid stor majoritet av omröstningar i det europeiska parlamentet röstar socialdemokratiska och moderata ledamöter lika. De röstar på SD inte nödvändigtvis för att de stödjer deras agenda utan för att de vill visa sitt missnöje med de andra och vill ha några att skylla problemen på.

Den senaste tiden har Sverigedemokraternas frammarsch skapat ett kaos bland politiker och istället för att prata om problemen och löstningarna samt de påhittade lögnerna som Sverigedemokraterna kommer med har alla börjat tävla med varandra i att vara bäst på kritik emot Sverigedemokraterna. Detta har ännu mer förstärkt partiets talan om martyrskap och att hela etablessemanget är emot dem för att de har den sanning som andra är rädda för att avslöjas. En sådan attityd hjälper Sverigedemokraterna ännu mer och är väldigt kortsiktigt tänkt för det går inte att fortsätta göra dem martyrer hur länge som helst. Den fungerande strategin istället är att åter skapa tydlighet i politiken för att inte låta besvikna människor känna röstning på främlingsfientliga vara det sista alternativet och ett sätt att nöja sig med att skylla problemen på andra. En början på den processen skulle vara en rödgrön regering efter valet 2010 med en TYDLIG VÄNSTERPOLITIK.

Justitieutskottets ordförande, Thomas Bodström(s), har KU-anmält utrikesministern Carl Bildt i samband med frigivningen av krigsförbrytaren Bilja Plavsic som var president i den bosnienserbiska utbrytarrepubliken Republika Srpska 1996-1998. Hon var en av de ledande personerna bakom folkmordet på  över 100.000 bosnjaker(bosniska muslimer) och kroater med målet att genomföra etnisk rensning. Bodström skriver att Carl Bildt är så självuppfylld att han tycker att allt han säger är sant just för det är han som säger det. I samband med rättegången vittnade även Carl Bildt som tidigare hade varit fredssamordnare i Bosnien, tillsammans med den amerikanska utrikesministern Madeleine Albright, och lovprisade Biljana Plavsic för att ha varit modig med sina insatser efter kriget som skördade liv.

Både Bodström och folkrättsjuristen Mark Klamberg tycker att det är fel att regeringen hänvisar till den internationella krigstribunalen när det gäller frigivningen. Klamberg säger att det som Plavsic är dömd för är så allvarligt så att det borde ske en individuell bedömning och det är den svenska regeringen som gör det, inte internationella krigstribunalen.

Även en annan bosnienserbisk krigsförbrytare, Radovan Karadzic, har sagt sig ha lovats åtalsimmunitet av Carl Bildt och den amerikanska diplomaten Richard Holbrooke. Bildt nekar dock och påstår att han inte har varit närvarande vid det mötet avtalet påstås ha ingåtts och han tycker att Holbrooke inte heller har lovat något sådant.

Alla dessa turer visar Carl Bildts självupptagenhet och självfyllande.

Det är ett välkommet besked från partiledaren Jan Björkland, att folkpartiet liberalerna inte tänker försätta sig i en situation där vi är beroende av Sverigedemokraterna i riskdagen. Idag rapporterar flera medier ex SR Svenska Dagbladet  och Dagens Nyheter om detta. Detta om SD skulle få en vågmästarroll i Sveriges riksdag efter valet 2010. Fp-ledaren aviserar att vi vid ett sådant läge kommer att vända oss till Miljöpartiet för att diskutera regeringsfrågan. Det känns viktigt att vi är tydliga med vilken politik vi för, men också på vilken ideologisk grund vi som parti agerar utiufrån. Därför är det också viktigt att folkpartiets partiledare idag meddelar vårt ställningstagande gentemot Sverigedemokraterna.

Att samarbeta med Sverigedemokraterna är inte förenligt med våra liberala principer på något sätt, oavsett om vissa lokala företrädare för fp eller andra partier tycker det. Jag tycker att det är felaktigt att samverka och samregera med ett parti som så tydligt inte har som utgångspunkt respekten för alla lika värde och som sätter likhetstecken mellan olika religioner, etniciteter och de problem vi har i många städer i Sverige. 

Folkpartiet har en tydlig liberal kompass och en stark socialliberal övertygelse. Vi ska ställa krav på alla, men vi ska stötta när man inte har möjlighet att klara sig själv, exempelvis vid sjukdom eller arbetslöshet. Folkpartiets språkkrav för medborgarskap som vi presenterade 2002, ett förslag som jag gärna ser blir verklighet, väckte och väcker fortfarande diskussioner där en del tyvärr jämför oss med främlingsfinetliga partier. Denna bild och jämförelse är helt fel eftersom vår utgångspunkt är att språk och arbete är nyckeln till att lyckas med integrationspolitiken. Den är inte baserad på att man ska stoppa invandringen eller baserad på olika religioner etc. Men vi ska aldrig ta över eller ta om hand en människa och passivisera människor i ett bidragssamhälle. Det är den största skillnaden gentemot vänsteroppositionen. SD baserar sin poltik å andra sidan på en nationalistisk bas som i sig inte behöver vara fel, men det blir heltokig när de pratar  om assimilering, islam som det största hotet och att vi ska stoppa invandringen. Vi kan läsa i bl.a. Svenska Dagbladet om lokala SD-politiker som hoppar av eftersom de anser att SD företräder en “politik som förtalar muslimer”. Partisekretetaren Björn Söder (sd) svarar med att de som tycker annorlunda, “ändå inte passar in” och då är det lika bra att de lämnar partiet, ref i Svenska Dagbladet.

Ett sådant parti som generaliserar, har en människoskyn byggd på fördomar, kan vi inte som liberaler samarbeta med.

Den offentliga sektorn, driven med skattemedel för att alla oavsett ekonomiska situation ska ha tillgång till sina basala mänskliga behov som utbildning, sjukvård och barn- och äldreomsorg, har länge varit det socialdemokratin kämpat för och hållit som jämlikhetsframbringande faktor i sin strävan efter ett klasslöst samhälle. Den reformistiska socialismen hade för avsikt att välfärden skulle vara vägen till ett socialistiskt samhälle där alla skulle känna sig behövda och delaktiga, där det inte skulle finnas över- och underordning och där det var människors solidaritetskänsla som drev samhället framåt. Som en kompromiss med högerpolitiker valde socialdemokratin till skillnad från kommunismen vägen att ge upp tanken om revolution och istället inom ramen för reformer ta samhället till ett jämlikt tillstånd. Man kom då på att en välfärdsstat skulle vara en väg till det jämlika samhället och där byggde upp välfärden med tydliga politiken att ingen konkurrens fick råda i den offentliga sektorn och att det skulle vara behovet och inte efterfrågan som avgjorde om man fick vård och utbildning eller inte.

Socialdemokratin bevarade denna hållning framtill mitten av 1980-talet då Kjell-Olof Feldt som socialdemokratisk finansminister kom med en drastisk våg av förändringar och försökte ändra socialdemokratins syn på privatisering genom att ta till sig en mer Friedman-influerad ton, något som blev början till den nyliberala vågen i den svenska politiska debatten. Tidigare hade den socialdemokratiska finansministern vid tre tillfällen på 20-, 30-, och 40-talet haft stort inflytande på dagordningen som en ledande figur sett till att välfärdshegemonin skulle etablera sig i Sverige. Han var en av de som tydligt föreskrev vikten av en välfärdsstat som en väg till det jämlika samhället. Han såg välfärden som en väg till jämlikhet och inte något självändamål i sig, något som en mängd socialdemokrater idag gör.

Idag är situationen annorlunda, trots att merparten av både 1980- och 1990- samt 2000-talet har haft socialdemokratiska regeringar styra landet har dagordningen bestämts av andra. Ordvalen har förändrats, klasskampen har helt eller delvis getts upp, radikala begrepp har förpassats till historieböckerna och ersatts av liberalernas älsklingord som valfrihet, utanförskap, konsumentmakt och privatisering då alla dessa begrepp i mer eller mindre grav handlar om att den som har mer pengar ska ha rätt till mera tjänster än den som inte har det. Valfrihet innebär ju tydligt att man får välja fritt, ett gott tanke visst, men inte så gott när man går på djupet och ser att en som inte har pengar inte kan välja fritt heller då man måste betala för sina basala behov. Utanförskap är raka motsatsen till tanken om klassamhället då i fallet med utanförskap hamnar enskilda personer som är fattiga, sjuka och arbetslösa utanför innanskapet som utgörs av friska, arbetande och rika människor. Det är tydligt älskat av liberaler då tanken om att det finns klassamhälle försvagas rejält, om inte helt omöjliggörs. Konsumentmakt som många socialdemokrater talar om utgår ifrån att man som konsument ska ha makten över varor och tjänster men ingen frågar sig vad som förutsätts för att man ska bli konsument, jo det är ju pengar, har man inte pengar är man inte konsument så det får en form av att de som har ekonomiska muskler och kan konsumera mycket ska få större makt men de som inte har råd med att konsumera mycket får inte det bättre. Privatisering innebär att de bolag som har byggts upp av gemensamma medel i form av skatter nu lämnas över till ett fåtal rika personer som kan konkurrera och dra ut mer vinster.

Socialdemokratins talan om att välfärdssektorn ska vara skyddad från vinstintressen då det handlar om att ge människorna rätten att ha sina basala behov tillfredsställda är väldigt svag inom partiets ledning även om det inom s-föreningarna finns en väldigt stor indignation och frustration över hur ledningen hanterar frågan. En stor anledning till detta är tvåtredjedelssamhället där de socialdemokrater som har lyckats ta sig ur de svåra tillvarorna till en bättre nu får svårt att representera en väljarkår som har mycket lägre lönenivåer än de själva. Det finns helt klart en intressekonflikt mellan de socialdemokratiska väljarna och de förtroendevalda, ett problem som t.ex moderaterna saknar då både väljarna och de valda kommer från välbärgade hem och intresset att sänka skatter och privatisera gynnar båda.

Nu har Ylva Johansson, talesperson för socialdemokraterna i vårdfrågor, skrivit om partiets hållning i vårdfrågor där man inte vill låta privata vårdföretag etablera sig fritt var och hur de vill. Hon menar att en sådan princip där privata vårdföretag får etablera sig var de vill gör att det blir efterfrågan på och inte behovet av vård som avgör var etableringsplatsen kommer att hamna. Hon talar dock inte om att socialdemokratin inte tillåter vinstuttag ur människornas illamående och sjukdomstillstånd, att vårdföretag etableras inte för att kura de sjuka i första hand utan att dra ut vinster och göra sig rika på folks sjukdom, något som påminner mig om en dag då jag passerade två personer, en läkare och en vän till honom, som samtalade med varann. Den andra personen frågade läkaren hur verksamheterna var och läkaren svara med “tack gode Gud, nu för tiden är det mycket sjukdomar så jag har många patienter och får mer vinst då jag även har råd med att erbjuda vård till överpris”. Jag är rädd för privata aktörer i välfärden sedan dess, därmed inte sagt att det finns bra privata utförare. Men om dessa bra utförare har tjänsten som viktigast borde det väl inte vara så svårt att göra det inom ramen för offentlig regi.

Socialdemokratins hållning, berättad av Ylva Johansson, är givetvis bra och viktig men det räcker inte. Välfärden krusades ned i bitar och går en långsam men säker död med principen om behovstyrning om vinst blir det övergripande målet. Förutom att det blir överetablering i de rika kommunerna och underetablering i de fattigare kommer de välja att utföra tjänst på de människor som har minsta komplikationer och avvisa de som har stora komplikationer eller inte har råd med att betala priset. Sådana samhällen behöver inte experimenteras för vi har levande exempel runt om i världen där de som inte har pengar nog att söka vård och utbildning anses praktiskt taget mindre värda även om det i författningar och lagstiftningar betonas alltid att alla människor är lika mycket värda.

Därför vill jag inte ha en privat välfärdssektor där det alltmer blir avgörande om man har förmögenhet för vilken vård och vilken skola man ska kunna välja. Det handlar om valfrihet baserad på ekonomisk situation och en sådan princip är inte förenlig med socialdemokratins strävan och mål om ett jämlikt samhälle där alla oavsett bakgrund ska få sina grundläggande mänskliga rättigheter tillfredsställa även om man inte kan betala för det.

Vi kan i dagens Metro läsa att samtliga 7 partier tar avstånd från samarbete med SD – Det är härligt med en så enad front, men vilket budskap sänder det till väljarna? – Vad händer med integrationsfrågan och invandringspolitiken?

http://www.metro.se/2009/10/21/5215/riksdagspartierna-enade-mot-sd/

Jag diskuterade igår med en av Sverigedemokraternas sympatisör om varför han valt att rösta på SD i de senaste 2 valen. Han klargör att han inte ville bli missförstådd som rasist. Han sympatiserade inte med SD:s främlingsfientliga åsikter och var noga med att poängtera det, men han vill se en förändring i samhället. Genom att rösta på SD även i nästa val önskar han att riksdagspartierna vaknar till liv och ”börjar använda skallen”. Det är inte hållbart att integrationen av invandrare sker under så dåliga omständigheter som idag.

Jag håller fullständigt med min samtalspartner i att integrationspolitiken har gått åt skogen och att detta nu är vad som måste prioriteras inför nästa val! Även om jag absolut inte sympatiserar med SD’s tillvägagångssätt att lösa frågan, så är det givet att det leder till publicitet och ett ökat väljarantal, eftersom de är det enda partiet som tar upp frågan.

Det är en fröjd att se partierna enade mot SD, men räcker det inte. Riksdagspartierna måste ut och visa väljarna att de tar den bristande integrationen på allvar och lova en bättre efter nästkommande val, oavsett vinnande block. Det är möjligen så man vinner över sympatisören jag pratade med och många med honom.

<a href=”http://www.dn.se/nyheter/sverige/jan-bjorklund-tar-strid-mot-sd-1.998723“>

Erica Nilsson
Upptakt

Fredrik Pettersson har nu dragit igång en kampanj där alla uppmanas att säga nej till främlingsfientlighet genom att tydligt klargöra att man aldrig, under några omständigheter, kommer att göra sig beroende av Sverigedemokraternas stöd, vare sig i riksdagen, landstingsfullmäktigena, kommunfullmäkrigena eller program- och driftnämnderna. På det sättet vill man visa att man står för alla människors lika värde och inte skyller alla samhällets problem på en viss grupp, denna gång en religion och dess följare. Han skriver:

• I rimlighetens namn borde samma löfte kunna uttalas av varje enskild politiker som har för avsikt att kandidera till nästa års val, oavsett nivå. Jag utmanar därför den politiska bloggosfären, från höger till vänster, på en bloggosfärsomspännande kampanj – Säg nej!

Därför hoppas jag allt fler sällar sig till kampanjen och visar sin respekt för alla människors lika värde genom att skriva ett inlägg på sin blogg, Facebook- eller Twitterstatus och säga nej till Sverigedemokraterna. Glöm inte att skriva med etiketten JAG SÄGER NEJ när ni skriver om det!

Sverigedemokraternas partiledare, Jimmie Åkesson, kom idag med en debattartikel på aftonbladet där han genom påhittade statistik försökte förklara att muslimerna är det största hotet mot det svenska samhället sedan andra världskriget. Att det är sedan just andra världskriget är något som kan tolkas fritt men det logiska borde ändå vara att Åkesson anser att det framtills dess fanns några andra som var det största hotet, därav judarna som utgjorde den största minoriteten i Europa. Jan Helin, Aftonbladets chefredaktör, påstådde i en chatt med läsarna att han visste och hade fått höra av några jurister om att artikeln kunde räknas som hets mot folkgrupp men att han ändå valt att publicera den för att visa Sverigedemokraterna sanna ansikte och inte fortsatt göra dem till martyrer. Dagens Nyheters chefredaktör, Thorbjörn Larsson, har sagt att han inte skulle låtit den rasistiska artikeln publiceras om han hade tillfrågats. På morgonen hade dock DN skrivit en ledare om att Sverigedemokraterna var på god väg att bli ett parti likt de andra, åtminstone i retoriken, men att deras mörka sidor fortfarande var aktuella i deras sätt att formulera samhällsproblemen.

I sin debattartikel har Jimmie Åkesson räknat upp några områden där muslimer, enligt honom, är orsaken till. Han nämner t.ex. att muslimska män är kraftigt överrepresenterade bland förövarna och att Sverige har det högsta antalet våldtäkter i Europa som ett resultat av invandring av muslimer hit. Senare när både Säpo och Brå ifrågasatt hans siffror backar han och säger att han “tolkat statistiken som han velat”. Professorn i islamologi vid Lunds universitet, Jan Hjärpe, tycker att det Jimmie Åkesson skriver är ren rasism och att det hela handlar om ett naziutspel med skillnaden är man under andra världskriget talade om judar som det största hotet medan det nu handlar om muslimer. Centrum mot Rasisms ordförande, Mariam Osman Sharifay, skriver att hon anmäler Aftonbladet då det finns tydliga tecken på het mot folkgrupp i debattartikeln. Justitiekansler, Göran Lambertz, har dock sagt att han inte kommer att starta någon förundersökning om hets mot folkgrupp i artikeln men att han förväntar att många anmälningar ska komma till honom varefter han kan utreda om det finns något som styrker den misstanken. JK:s talan styrker nästan Sveriges Unga Muslimers ordförande, Mohammed Amin Kharraki, som tycker att “det har blivit okej att kritisera muslimer”. Religioner bör nog ses kritiskt på, då menar jag alla religioner, men till vilken grad och med vilket argument är något som fått många att undra om.

Reaktionen från de etablerade partierna har varit kritiska men i olika grader, från Lars Ohly(v) som kallar artikeln för “en rasistisk smörja”, Maud Olofssons(c) talan om att “den är förfärlig” till Jan Björklund(fp) som inte svarar direkt utan kommenterar skriftligt och påstår att artikeln har haft “en osmaklig ton”. Mona Sahlin tycker att den visar tydligt hur inpräntat främlingsfientligheten är i SD:s hjärta samtidigt som Fredrik Reinfeldt anser att den artikeln visar kärnan i Sverigedemokraterna, d.v.s att göra skillnad på människor beroende på deras bakgrund. Kristdemokraternas partiledare, Göran Hägglund, vars partikamrat Dan Kihlström för ett par månader sedan kom ut med utspelet om att KD värnade om “det svenska kulturarvet” säger att Åkessons syn ligger miler ifrån hans egen. Maria Wetterstrand(mp) betonar ännu en gång att de rödgröna inte, under några som helst omständigheter, kommer att regera med stöd av SD.

Aftonbladet kommer nu med löftet att granska Åkessons fakta imorgon.

Det budskap som Jimmie Åkesson försöker förmedla har utan tvekan sin grund i ett djupt hat där partiet gör allt för att hitta på siffror som kan stödja dem i deras kamp emot tolerans och mångfald. Den senaste tiden, före dagens artikel, hade partiet gjort sitt yttersta i skrivningar och artiklar att visa en mildare sida av sig och på sina landsdagar prata om fackets vikt och tryggheten som viktigt, dock fortfarande för enbart etniska svenskar. Det hade fått DN att skriva en ledare om att Sverigedemokraterna var på väg in i etablissemanget, för att direkt efteråt se motsatsen i Åkessons artikel. Det visar att Sverigedemokraterna generellt har en gång haft tron att en mildring av tonen, något som de själva kallar för “normaliseringsprocess”, skulle få dem bli mer accepterade av de etablerade och även inte ifrågasätta deras syn på demokratin som förutsätter att alla, oavsett etnisk, religiös, sexuell, könsmässig bakgrund, har rätten att yttra sig och delta i det politiska livet. Men nu när de inte har fått det resultatet de önskat är det dags att återta sin gamla rasistiska ton och uppnå lika stora framgångar som Front National i Frankrike och Dansk Folkeparti i Danmark, en process som av Marie Demker, kallas för en strävan till högerflanken för SD.

Frågan är nu hur det kommer att hanteras av Justitiekanslern och hur reaktionen bland folket blir när artiken vänder strålkastaren mot SD och visar partiet sanna ansikte som ett rent rasistiskt parti.

Efter att ha läst dagens debattartikel på Aftonbladet, skriven av Jimmie Åkesson, Sverigedemokraternas partiledare blir jag helt förskräckt och verkligen börjar rysa inför framtiden. Tänk om han och hans parti får rejält inflytande över dagordningen i den svenska dagspolitiken, tänk om andra världskrigets hemska förintelse mot judar den här gången får ett nytt föremål och en ny religion ska betala för allt problem i samhället. Mellan raderna på debattartikeln kan man läsa vilken hemsk hatideologi som döljer sig och vad syftet med deras politik är. Åkesson beskriver muslimerna som det största hotet mot det svenska samhället, SEDAN ANDRA VÄRLDSRKIGET, underförstått att det framtills andra världskriget var en annan grupp, d.v.s judar som utgjorde det största hotet i Europa.

Jan Hjärpe, professor i islamologi vid Lunds universitet beskriver Jimmie Åkessons artikel som värre än nazisternas med skillnaden att det nu är muslimer istället för judar som står för skulden. Han beskriver det som:

• Om man byter ut muslim mot jude i debattartikeln så blir den precis en kopia av nazisternas propaganda under 30-talet. Den byggde också på att ta upp enskilda problematiker som gäller ett fåtal och låta dem gälla för en hel folkgrupp.

Som en muslim själv kan man inte göra annat än börja darra av hemskheten och tankarna på vad som kan vänta en när någon hemsk dag får Sverigedemokraterna maktinflytande och genom användning av folks känslor än förnuft, precis som nazisterna gjorde under andra världskriget, skapa ett hat som ger sig i uttryck i vardagen. Jimmie Åkesson tar t.ex. upp invandring av muslimer som det största problemet utan att nämna andra gruppers invandring och på det sättet visar man tydligt hatet mot en minoritetsgrupp, muslimerna, då själva invandringen som helhet inte blir problemet de söker utan invandringen från en specifik grupp. Det betyder att om kristna serber invandrar är det inget stort problem men om muslimska bosnier gör det blir ett stort hot. Detta innebär att dagens nynazistiska parti ersätter judarna mot muslimer i sina analyser av hot mot samhället för att på det sättet ingjuta hat i samhällets hjärta och lägga alla problem på muslimers axlar. Hade detta handlat om judarna är jag 100% säker på att åtal om antisemitism skulle väckas, men nu är det muslimer så det är inte så farligt.

Han tar även upp barnafödelsen bland muslimska invandrare och tycker att det samtidigt som fortsatt invandring från muslimska länder kommer att snart göra antalet muslimer okontrollbart stort i Sverige och att Sverige därmed kommer att förstöras helt. Han tar upp andra händelser som att ritualslaktat kött erbjuds muslimska elever på skolor. Han tar även upp att våldtäkt har ökat i Sverige som ett resultat av muslimers invandring till landet. Hemska mörkerbilder som målar upp, men eftersom det handlar om muslimer är han nog immun.

I sin helhet ger debattartikeln en tydlig bild av Sverigedemokraterna som dagens nazistiska parti och Jimmie Åkesson som dess ledare.

Noch vor knapp 20 Jahren verlautbarten die Versagerparteien, Österreich habe kein „Ausländerproblem“ und verkannten damit wohl absichtlich ihre Unfähigkeit. Ich würde sogar sagen, die Parteien handelten im Interesse der Großindustrie und versuchten Billigarbeiter nach Österreich zu holen und auszubeuten, doch dazu später mehr.

Begonnen hat die Lügerei schon am Beginn des so genannten Wirtschaftswunders vor 45 Jahren, nachdem die Trümmerfrauen und Kriegsheimkehrer dieses Land mit ihren eigenen Händen wieder aufbauten. Die Wirtschaft begann sich von den Nachkriegswirren zu erholen und die Besatzer zogen langsam wieder ab. Die Arbeiter wurden gerecht entlohnt und alles entwickelte sich zum Guten. Doch nun wurde die „Arbeitskräftemangel-Lüge“ erfunden.

Arbeitskräftemangel

Was bedeutet dieser Begriff denn in Wirklichkeit? Den Menschen geht es gut, sie bekommen einen gerechten Lohn, keiner steht auf der Straße und die Auftragsbücher sind voll. Das ist gut für die Wirtschaft und gut für die Menschen. Den einzigen denen es nicht gut geht sind Spekulanten, Geldverleiher und Großindustrielle, denn sie können die arbeitenden Menschen nicht durch Zins, Spekulation oder Lohnkürzungen ausbeuten, weil man von ihnen abhängig ist. Nun könnte man dafür sorgen, dass die Menschen viele Kinder bekommen, um auch in Zukunft genügend Arbeitskräfte zu haben. Doch wären diese Menschen dann aus dem eigenen Volk und es würde aufstehen, würde man versuchen es auszubeuten.
Also müssen Menschen her die man ausbeuten kann. Man holte „die Ausländer“. Es waren vor allem Italiener und später Menschen aus dem slawischen und baltischen Raum, die als Gastarbeiter zu uns kamen.

Nun gab es die ersten Arbeitslosen und das Lohnniveau konnte langsam gesenkt und auf die Arbeiter Druck gemacht werden. „Wenn du nicht um den Lohn und nicht zu meinen Bedingung arbeitest, hole ich mir einen anderen“, hieß es plötzlich und die Ausbeutung begann.

Doch die Gastarbeiter gingen wieder oder holten ihre Kinder und Verwandten nach und integrierten sich in unserem Land. Ganz von selbst, ohne Sprachkurse und Milliarden an Steuergeldern. Das war für die Großkonzerne und ihre Freunde in den Versagerparteien nicht unbedingt gewollt, denn so konnte man In- und Ausländer nicht mehr länger gegeneinander ausspielen. Also musste eine neue Lüge her:

Die „Drecksarbeit-Lüge“

Drecksarbeit, was versteht man darunter? Früher behaupteten die Politiker, uns Österreichern und überhaupt uns Europäern ging es zu gut und so würde angeblich keiner die „Drecksarbeit“ machen wollen. Darunter fiel die Müllabfuhr, Kanalreinigung, Putzfrauen usw. Natürlich wollten und konnten das auch Österreicher machen, doch ging es wieder einmal um den Lohn. Drecksarbeit will nur dann keiner machen, wenn sie schlecht bezahlt wird. Die Lüge wird übrigens auch heute noch verwendet, nur sind es nicht mehr die zumeist gut bezahlen Müllmänner, sondern nun eben die Pflegekräfte. Heute werden die Pflegekräfte nicht ausreichend bezahlt, sondern lieber – wie schon damals – Ausländer geholt und ausgebeutet. Lange wird es nicht gut gehen, aber die Wirtschaft und die Versagerparteien ersparen sich ein aufwendiges umdenken und umgestalten im Pflegebereich und können so weiterwursteln bis die jeweilige Legislaturperiode vorbei ist und sie sich aus der Verantwortung stehlen können. Also brach auch diese Lüge in sich zusammen, auch wenn sie derzeit eine Art Wiederbelebung erfährt.

Doch hatten wir mit dieser Lüge eine neue „Qualität“ der Zuwanderung. Es kamen nicht mehr Gastarbeiter aus dem benachbarten Ausland, sondern Fremde aus dem nichteuropäischen Ausland. Türken, Inder und Araber bevölkerten unsere Städte ebenso wie Gemeinden und Dörfer. Doch die Arbeitsplätze waren schon durch Inländer und europäische Gastarbeiter belegt. Doch das war den Fremden egal, denn unser Sozialsystem steht ja allen offen. Integration war für die neuen Fremden auch unmöglich, da sie weder unsere Sprache noch unsere Kultur verstanden oder verstehen wollten. Sie hatten einen Glauben, der es ihnen geradezu verbot sich hier anzupassen. Sie denken eher umgekehrt und wollten in Österreich ihren Glauben und ihre Kultur verbreiten. Wie man an den zahlreichen Kebapbuden und Moscheen erkennt – mit zunehmendem Erfolg.
„Unsere“ Politiker waren teils unfähig, hilflos oder auch fahrlässig bis kriminell im Umgang mit dieser Massenzuwanderung. Viele trauten sich auch nichts zu sagen, weil sie glaubten so die große Schuld der Kriegsjahre wieder gut machen zu können, was in mehrerlei Hinsicht einfach nur Schwachsinn ist. Da diese neue Massenzuwanderung nicht mehr mit der „Drecksarbeiter-Lüge“ erklärt werden konnte musste etwas Neues her.

Die „Wir sterben ohne Zuwanderung aus – Lüge“

Uns wird eingeredet, dass wir in Österreich – einem der dicht besiedeltsten Gebiete der Welt – aussterben. Natürlich würde eine ordentliche Familienpolitik helfen, aber das ist nicht im Interesse der Wirtschaft und der Hochfinanz und würde unsere Versagerparteien dazu zwingen einmal etwas richtig zu machen. Also erfindet man die „Wir sterben ohne Zuwanderung aus – Lüge“. Natürlich wurde diese Lüge sofort durchschaut, denn an ein Aussterben ist nicht im Geringsten zu denken. Nun wird uns eben erklärt, es sei etwas Schlechtes dass wir immer länger Leben und wir würden „Überaltern“. Die Lüge wurde also kurzerhand modifiziert. Auch hier wäre nicht nur mit einer guten Familienpolitik entgegen zu steuern, nein, es sollte uns eigentlich freuen, dass wir immer länger leben. Das Problem der Überalterung ist aber, dass unser Pensionssystem nicht mehr funktioniert. Und anstatt ein anderes und besseres System einzuführen (um auch hier mal was richtig zu machen) soll das alte System durch Massenzuwanderung am Leben erhalten werden. Was völliger Unfug ist, denn auch die Menschen die hier Zuwandern werden immer älter und wollen einmal eine Pension.
Aber wenn eine alte Lüge durchschaut ist, erfinden wir kurzerhand eine Neue:

Die „Bildungslüge“

Ja richtig. Ein Land, das einen der höchsten Bildungsstandards der Welt hat, braucht Massenzuwanderung aus dem Arabischen Raum und der dritten Welt, weil unserer Wirtschaft „qualifizierte Arbeiter“ fehlen. Wenn das stimmen würde, ergäbe es das Problem, das wir den ärmeren und ärmsten Ländern dieser Erde ihr qualifiziertes Personal wegnehmen und sie so noch abhängiger von den Industriestaaten machen und ihre sowieso schon schlimme Lage noch weiter verschärfen würden. Was grobes Unrecht wäre, würde die Lüge wahr sein. Doch auch diese Lüge ist zu durchschauen und wenn daran nur minimal Wahres wäre, müssten wir durch eine Verbesserung unseres Bildungs- und Ausbildungsstandards dem entgegenwirken und nicht die kaum noch zu bewältigende Massenzuwanderung noch weiter vorantreiben.

Nun, da alle Lügen wie ein Kartenhaus zusammen zu brechen drohen kommen die Versagerparteien drauf – wir haben ein Ausländerproblem. Gut so. Falsch! Denn schon schmieren sie uns genüsslich die nächste Lüge aus Brot:

Die „Integrationslüge“

Wir haben nun viel zu viele Fremde im Land und jährlich werden es mehr. Nun ergeben sich daraus zwei Probleme. Einmal die Überfremdung, also dass wir zu viele Menschen hier haben die sich Fremd fühlen und auch so handeln. Sie gehören nicht hier her und das sehen sie selber auch so. Ihnen ist unsere Kultur genauso egal wie unsere Sprache aber vor allem auch unsere Gesetze. Sie halten sich an nichts und bauen mit vollem Einsatz an ihrer eigenen Gesellschaft. Mit türkischen Vierteln in den Großstädten, ihren eigenen Geschäften und Banken. Vor allem aber mit ihren eigenen Moscheen. Und nein, eine Moschee ist keine „islamische Kirche“. Es sind Gebäude in den politisiert, gehandelt, gefeiert und gebetet wird. Ein kleiner eigener Organismus in einer fremden Welt. Hier wird vernetzt und gegen die Ungläubigen gehetzt usw.

Das zweite große Problem ist die Massenzuwanderung. Vor nicht einmal zehn Jahren hatten wir noch eine Zuwanderung von ca. 60 000 Fremden in unser Land. Mit der Regierungsbeteiligung der FPÖ explodierte die Zuwanderung auf das Doppelte, was besonders beachtlich ist, weil die FPÖ ihren Wählern Jahr für Jahr bzw. Wahl für Wahl genau das Gegenteil verspricht. Aber das ist wieder ein anderes Thema.
Nun, die Versagerparteien und deren Politiker können uns jetzt nicht mehr vorlügen, dass die Überfremdung und die Massenzuwanderung keine Probleme darstellen. Doch sie unternehmen nichts, sondern versuchen nun uns zu erklären, dass nicht die Überfremdung und die Massenzuwanderung die Probleme sind, sondern die Integration bzw. deren Fehlschlagen.

Die FPÖ fordert in diesem Zusammenhag verpflichtende Deutschkurse. Also werden Ausländer die hier nicht leben wollen uns und das durch das nicht erlernen unserer Sprache – was ja eigentlich eine Grundvoraussetzung sein müsste um überhaupt in unser Land zu kommen- auch zeigen, nicht wieder nachhause, sondern in einen von uns bezahlten Deutschkurs geschickt.

Die Grünen behaupten gleich Integration sei „ein aufeinander zu bewegen“. Geht’s noch? Hier ein Beispiel um Integration auch für die Grünen verständlich zu machen: Man nehme einen Ziegelstein und integriert ihn in ein Haus. Was passiert? Werden das Haus und der Ziegelsein „aufeinander zu gehen“? Wohl kaum. Der Zielgestein muss zum Haus gehen – und dann, für die FPÖ-Chefetage ein kleiner Tipp – muss der Ziegelstein auch noch in den Haus passen. Wenn der Stein nun nicht passt oder das Haus (wie im Falle unsere Landes) schon fertig und mit zusätzlichen Ziegelsteinen überfüllt ist, wird man den Ziegelstein wieder zurück schicken in die Firma (in das Herkunftsland) aus dem der Ziegelstein gekommen ist. Und nein, kein Bauherr würde versuchen dem Stein beizubringen irgendwie ins Haus rein zu kommen und sich zu integrieren.

Die Integrationslüge wurde also wie die anderen Lügen relativ schnell durchschaut. Nun wissen wir, das Problem ist die Überfremdung und die Massenzuwanderung. Gleichzeitig wissen wir, dass die Versagerparteien nichts daran ändern werden. Sie werden weiter versuchen uns ihre Lügen zu verkaufen und diejenigen die ihnen nicht glauben versuchen zu kriminalisieren, einzusperren, zu verbieten, zu verfolgen und mit weiteren Repression zu bedrohen.

Das können sie tun bis es keinen Gegner mehr gibt, die ihre Lügen aufdeckt und sich ihnen entgegen stellen. Die Frage ist nun, ob wir dabei zusehen wollen oder wir die Versagerparteien stoppen?

Es ist deine Entscheidung!
Robert Faller

Quelle:

NVP