Tidigt på morgonen den 28 juni fördes Honduras president Manuel Zelaya – endast iförd pyjamas – med våld bort från sitt hem av militär och sattes på ett plan till Costa Rica.
Roberto Micheletti, talmannen i Honduras parlament, utsågs av kongressen till ny president. Zelaya förbjöds att återvända till sitt land, med hot om omedelbar arrestering, men lyckades ändå den 21 september ta sig tillbaka över gränsen och söka skydd på Brasiliens ambassad.
De flesta länder fördömde i kraftfulla ordalag kuppen, medan exempelvis den svenska regeringen hållit en låg profil i frågan. I kommentarerna i den svenska dagspressen beskrevs händelsen som en reaktion på maktfullkomliga drag hos Zelaya och förståelse uttrycktes för kuppmakarna. Reaktionsmönstret känns igen från statskuppförsöket mot Venezuelas president Hugo Chavez 2002.

Enligt Micheletti var det huvudsakliga skälet till kuppen att Zelaya – i strid med grundlagen – försökte att ändra valsystemet genom att utlysa en folkomröstning. I verkligheten handlade det om att Zelaya sedan sitt makttillträde genomfört reformer till fromma för landets fattiga befolkning. Sju av tio honduraner lever under fattigdomsgränsen och den ekonomiska krisen har slagit hårt mot folkmajoriteten. President Zelaya lade bland annat fram förslag om höjda minimilöner från 170 till 280 dollar, vilket utlöste våldsamma protester från den rika eliten.
Efter Zelayas återkomst till Honduras kungjorde den sittande kuppregimen efter amerikanska påtryckningar ett förslag om ” en samlings och försoningsregering ”. Zelaya uppmanades att acceptera förslaget , men har hittills vägrat detta så länge han inte återfår presidentposten.
De val till parlamentet som Micheletti utlovat den 29 november, har bojkottats av den folkliga oppositionen i Den nationella motståndsfronten.

Från regeringen Obamas sida har man visserligen uttryckt ”oro över utvecklingen i landet”, men förnekat att det skulle handla om en militärkupp. Mot bakgrund av USA:s relativa isolering och dåliga renommé i Latinamerika vill Barak Obama gärna framstå i bättre dager än tidigare amerikanska presidenter.
Klart är emellertid att USA kände till kuppen i förväg via sin ambassadör, Hugo Llorens i Tegucigalpa. Denne hade möte med de sammansvurna dagarna innan operationen ägde rum. Bara det faktum är att planet som förde bort Zelaya mellanlandade på Soto Cano, USA:s militärbas i Honduras, verifierar att kuppen ägde rum med Obamaadministrationens goda minne. Det är näppeligen några sorglösa fritidsflygare som ges landningstillstånd på Soto Cano

Manuel Zelaya hade, sedan sitt makttillträde 2005, alltmer blivit en nagel i ögat på den mäktiga grannen i norr. Han ville bland annat stänga USA:s bas Soto Cano och istället inrätta en kommersiell flygplats. Basen utgör en språngbräda för USA:s militära interventioner och möjliggör stora trupptransporter till olika delar av kontinenten.
Att Honduras politiskt närmade sig Venezuelas president Hugo Chavez, började att importera venezolansk olja och gick med i den alternativa ekonomiska samarbetsorganisationen Alba sänkte Zelayas aktier ytterligare i Washington. USA svarade med att kraftigt reducera sitt ekonomiska bistånd till landet.

Redan från första kuppdagen har det honduranska folket visat att man inte ämnar ge efter för de nya makthavarna och flera demonstrationer har genomförts. Demonstrationerna har emellertid slagits ned med järnhand. Enligt Kommittén till försvar för de mänskliga rättigheterna har hundratals människor dödats och tusentals fängslats. Kritiska radio- och TV-stationer har tystats.

Den nuvarande kraftmätningen mellan det honduranska folket å ena sidan och kuppregeringen, militären och överklassen å den andra är inte bara en fråga om Zelayas återinsättande på presidentposten. Om högerkrafterna lyckas vinna legitimitet genom valet den 29 november och trycka tillbaka det folkliga motståndet sporrar det de härskande klasserna i övriga Latinamerika att återigen hemfalla till odemokratiska metoder så fort dess privilegier hotas. Spåren från 1970- och 80-talets militärdiktaturer förskräcker. Det skulle även innebära ett svårt moraliskt bakslag för den politiska utvecklingen i Latinamerika där man de senaste tio åren i flera länder upplevt en vänstervåg.

Skulle däremot det honduranska folket tvinga bort kuppmakarna från makten kan det bli en viktig inspiration för folken i övriga Centralamerika att, i likhet med det mönster vi sett i flera sydamerikanska länder, ta strid mot nyliberalismen. Därigenom skulle Honduras även i fortsättningen fungera som en språngbräda, men nu för folklig kamp i Centralamerika.

Jag gillar inte att sjunga.

Trots att jag alltid, vid de tillfällen jag gör det, möts av ett ohejdat jubel och trots att jag har ett utseende som platsar på affischer i varje fjortonårings tonårsrum, gillar jag helt enkelt inte att dra till mig uppmärksamhet när jag väl sjunger. Ödmjukt låter jag bli, för att inte ni andra stackare ska känna er underlägsna.

Idag sjöng jag och drog på mig en viss uppmärksamhet under tiden.

Jag var nämligen sekreterare på Socialdemokraterna i Örebro läns förtroenderåd i Degerfors. Då sitter man i presidiet längst fram på scen och blir betraktad av alla. Med det scenljus som finns i Degerfors Folkets hus blev jag också rejält betraktad. Att sitta på scen i Degerfors Folkets hus är ungefär som att bada i en tusenterawattslampa.

Och när man sitter längst fram förväntas man också stå längs fram när mötet avslutas och när ett socialdemokratiskt möte avslutas, om det så bara är att du går förbi en socialdemokratisk kamrat på stan, skall det brytas ut i Internationalen.

Internationalen skrevs med fransk originaltext 1871. Det är snart 140 år sedan. Den svenska texten, den vi sjunger idag, skrevs 1902, alltså för cirka 110 år sedan.

Det är en lång tid sedan. På 102 år, för att inte tala om 140 år, händer det saker. Men ändå sjunger vi Internationalen.

Det tycker jag är lite småroligt och när den sjungs har jag ofta svårt att låta bli att dra på smilbanden, även om jag alltid också sjunger med. Där står LO-ombudsmannen hand i hand med kommunalrådet och det före detta landstingsrådet och sjunger om trälar, slavar och hur vi ska slå oss fria. Fast Socialdemokraterna ägnade betydligt mer tid på Jobbkongressen åt att diskutera småföretagarnas villkor än slavarnas. Tror inte ens slavhandeln var uppe på dagordningen.

Min favoritrad i Internationalen är “när fast vi knyta brodersbandet” som vi inte längre sjunger. Nu är tanken att vi ska sjunga “syskonsbandet”. Det gör inte jag. Jag tar i extra mycket och sjunger brodersbandet. Ska vi sjunga låtar från 110 eller 140 år, då ska vi väl sjunga dem som de är också!? Vi sjunger ju för bövelen bara patriarkala, gubbarbetarlåtar och då måste vi väl stå för det. Eller ska vi döva vårt dåliga samvete över 120 år av ojämställdhet genom att byta ut ett ord? Nej tack!

Jag skulle tycka det var roligt om Socialdemokraterna började sjunga lite nyare sånger, typ kanske… “Inatt jag drömde”. Men ska vi sjunga gamla låtar, vilket jag nog tror majoriteten vill, då ska vi sjunga dem som de är. Allt annat är självbedrägeri.

På sin kongress beslutade Socialdemokraterna att verka för en tredelad föräldraförsäkring, där båda föräldrarna tilldelas en tredjedel var medan en tredjedel får disponeras fritt inom familjen. Detta ska vara ett steg på vägen mot att föräldraförsäkringen slutligen ska delas helt lika mellan föräldrarna.

Det är inget nytt krav. Förra året motionerade tre socialdemokrater om just denna modell som en bit på vägen mot en delad föräldraförsäkring. Och medan Kristdemokraterna och Centern är emot, har flera ledande företrädare inom Folkpartiet sedan 2005 drivit på för samma utveckling som Socialdemokraterna nu vill se, och partiets kvinnoförbund Liberala kvinnor har delad föräldraförsäkring som ett krav. På socialdemokraternas kongress 2005 sade man, med en bestämd Göran Persson i spetsen, nej till fler kvoterade pappamånader, men nu har partiet under Mona Sahlin alltså svängt i frågan.

Idag tar pappor ut omkring 21 procent av föräldraledigheten, och med den rådande långsamma förändringstakten kommer det enligt TCO att ta 211 år innan uttaget är femtio-femtio mellan föräldrarna. Detta har så klart många konsekvenser för kvinnors position på arbetsmarknaden. Deras löneutveckling blir lidande och risken för diskriminering för den som förknippas med lång föräldraledighet är överhängande. Socialdemokraterna menar att med ett mer jämställt utnyttjande av föräldradagarna kommer kvinnors position på arbetsmarknaden att stärkas och föräldrarnas lika ansvar för barnen tydliggörs.

Den tragiskt låga nivån på uttag av pappaledighet blixtbelyser hur långt det fortfarande är kvar tills familjer i Sverige anser att män har ett lika stort och naturligt ansvar för barnen som kvinnor nu har. Det är inte särskilt svårt att punktera de argument som förs fram för att hävda familjernas ”fria val” mot statens ”förmynderi”. Till att börja med drabbar denna uråldriga syn på föräldraansvar alla kvinnor – även kvinnor som lever ensamma eller i homosexuella förhållanden, och de som inte ens har barn – och inte bara dem som faktiskt har barn och lever i en konservativ familjekonstellation.

Om kvinnors identitet ständigt länkas till hennes (verkliga eller av arbetsgivaren upplevda) roll som familjevårdare snarare än anställd, ja då har man en inbyggd diskriminering på arbetsmarknaden. Att det är först när vi lever i ett jämställt samhälle som vi alla kommer att behandlas jämställt, är en kanske uppenbar, men nog så viktig, slutsats. Och om ett steg på vägen dit är ”statsförmynderi” – vem har något att invända mot det? Inte de som vill ha verklig förändring, det är ett som är säkert.

Det andra starka argumentet är naturligtvis att barnen har lika stor rätt till alla som kallar sig föräldrar. Att ge sitt barn en chans att intimt och under lång tid få lära känna varje förälder är väl ingenting att ens ifrågasätta? Ändå gör många, och uppenbarligen alltför många män, just det.

Ett skäl som ofta brukar anges när uppdelningen av föräldraförsäkringen till största delen landar i kvinnans knä är att familjen på det sättet förlorar mindre ekonomiskt. Vilket skäl än detta är då bättre att använda för ett sammanlänkat krav: – Höj kvinnolönerna och uppvärdera kvinnors arbete inom vård och omsorg! Detta är krav som ställts i årtionden, och som inte blivit mindre relevanta under alliansregeringen. Ett annat krav som effektivt skulle underminera de ekonomiska argumenten bakom mäns minimala uttag av föräldraledighet är: – Höj föräldrapenningen till hundra procent av lönen!

Men det är naturligtvis inte bara ekonomiska betänkligheter som ligger bakom kvinnors oproportionerligt stora uttag av föräldradagar. Patriarkala idéer som bygger på att kvinnan är bättre lämpad att ta hand om hem och barn är fortfarande starka. Med den borgerliga regeringen, som bland annat infört kvinnofällan vårdnadsbidraget, har konservatismen fått sin renässans. Allt tal om att män och kvinnor kan använda sig av vårdnadsbidraget på ett jämställt sätt ter sig bara löjeväckande i ljuset av verkligheten, i Sverige och i de grannländer som länge haft ett liknande bidrag. Det är kvinnor, kvinnor, kvinnor som stannar hemma till låg ersättning och som förlorar lön och dyrbara pensionspoäng.

I den feministiska backlash som råder är detta ett helt logiskt inslag i den borgerliga politiken. Och inte ska vi tro att en rörelse för mäns frivilliga uttag av fler föräldradagar kommer få det lätt under dessa premisser.

Det kommer att ta många år av kamp för att ändra dessa mönster och synsätt, och även med en röd-grön regering finns det inga skäl att hoppas på snabbt ökade kvinnolöner eller uppgraderad föräldrapenning. Men det är ändå vad vi måste fortsätta sträva efter –med eller utan en lagstadgad jämställd uppdelning av föräldraförsäkringen.

Läs tidigare ledare ur Internationalen

Kalibers uppmärksammande av att “anti-sionisten” Mohamed Omar i samarbete med antisemiten Ahmed Rami (som bl a dömts till sex månaders fängelse 1992 för hets mot folkgrupp) tänker starta ett antisemitiskt parti – vilket för övrigt måste vara ytterligare en olaglig handling då det är hets mot folkgrupp -  föranleder ytterligare poängtering av att meningen med det historiska studiet måste vara att ta lärdom av historien så att den inte återupprepar sig.

Å ena sidan har vi nu SD:s rasism och hets mot folkgrupp - och å andra sidan islamistisk anti-semitism  och hets mot folkgrupp. Man vill inte tro att sådana demaskeringar tillåts demonstrera sitt hat på öppen gata och i tidningsartiklar i Sverige 2009.

Men så är det – och det jag inte kan begripa är att det kan vara lagligt. Det är hets mot folkgrupp, i båda fallen, hur kan det då ostraffat få äga rum?

Jag vill påminna om de högerextremismens historiska trådar som lundasociologen Göran Dahl spårar in i nutiden i sin bok Radikalare än Hitler? : de esoteriska och gröna nazisterna: inspirationskällor, pionjärer, förvaltare och ättlingar  (2006. Stockholm: Atlantis), vilken jag tog upp i bloggposten “Det ockulta högerspöket går igen“. Enligt Thomas Nydahls recension av  Göran Dahls   granskning sägs nämligen:

”Men det kanske allra viktigaste i boken är att Dahl också tecknar ett slag samtids- och framtidsperspektiv. Han gör det via ett kusligt kapitel om nazismens arabiska förbindelser, där han visar hur tongivande nazimakthavare efter det tyska nederlaget etablerade sig i arabvärlden och därifrån spred sin antijudiska politik. Kapitlet om tiden efter 1989 hakar i där denna mellanperiod upphör och analyserar det som ibland kallas ”den nya högern”.”

Vilken slags Harmageddon kommer det att sluta i? Den idéhistoriska pandemin har bara börjat.

Se tidigare bloggpost: Det ockulta högerspöket går igen?

Se Sveriges Radio – Kaliber 1 november 2009: Den oheliga alliansen – antisemitism på frammarsch, Dagen.se – Omar vill bilda antisionistiskt parti,  SR2,   SR3 – Ökad risk för antisemitism med nytt parti,   24,   SVD,    Expo – Vänsterpartist utesluten efter avslöjande,   SVD – Arvet efter Stieg,   SVD2,   AB1,   SVD – Unga lockas av konspirationer,   SVD3,   SVD4,   DN,     Foreign Affairs – Milton Bearden: “Afghanistan, Graveyard of Empires”

Läs bloggarna: Axess – oheliga allianser mellan höger och vänster,

Se även tidigare bloggposter: Del II – Den sovande regeringen ZZ, Dein aschenes Haar Sulamith, Skattepengar på export, Vår Gud är oss en väldig Borg, Moderater med Kärnvapen för fred – till höger om neutraliteten,  Svar på tal till Per Schlingmann på Newsmill,  Världskrig leder till världsfred?,

Läs Paul Celan – Todesfuge

En liten video i brist på annat. Missa INTE dikten i slutet!

*nynnar på Internationalen*

Um alle Informationen über eine Geschäftsidee zu erhalten, bei der Sie…
keine Einstiegskosten oder sonstige Investitionen tätigen müssen…
professionelle Marketingtools und Unterstützung erhalten…
von Beginn an ein internationales Geschäft aufbauen.
>>>Jetzt anmelden<<<

Den professionelle “antirasisten” Kurdo Baksi går på Expressens debattsida i dag (11 augusti) ut och kräver att Nationaldemokraternas tidning Nationell Idag inte skall få det presstöd tidningen i och med planerad veckoutgivning är berättigad till. Den dramatiska rubriken till artikeln lyder “Stoppa stödet till rasisternas tidning”.

“Nationell Idag skulle därmed bli den första högerextrema tidningen som erhåller presstöd i Sverige”, skriver Baksi och fyller på med: “Frågan är om vi ska acceptera det.” Svaret är för Baksis del redan givet, ty slutklämmen på aktstycket blir: “Politiker som värnar om det demokratiska samhället bör nu verka för att lagstiftningen kring presstöd ändras. Samtidigt bör ledamöterna i presstödsnämnden neka nationaldemokraternas tidning presstöd. Att stödja våldsamma gruppers publikationer gynnar knappast den efterlängtade integrationen i vårt land.”

 NDs partiledare Marc Abramsson (i mitten) trivs bland representanter för British National Party (BNP).

Kurdo Baksi har naturligtvis all rätt att tycka illa om Nationaldemokraterna och deras publicistiska verksamhet. Han gör det emellertid på ett selektivistiskt och hycklande sätt. Så här argumenterar Baksi exempelvis: “Nationell Idag är en fördomsfull, partisk propagandamegafon som ägnar sig åt personförföljelse och som bedriver hets mot alla som inte är blonda, heterosexuella och män.”

Låt gå för första delen av sistnämnda citat. Men sedan kan väl inte ens Baksi själv tro på vad han skriver. Eller menar karl´n verkligen att Nationell idag och ND ”hetsar” mot alla som har svart, cendréfärgat eller grått hår (hur blir det förresten med dem som inte har något hår alls)? Eller mot alla kvinnor och barn? Då kan jag upplysa Kurdi Baksi om att Nationaldemokraterna har två representanter i fullmäktige här i Södertälje, och en av dem är kvinna. I Nykvarn är ND dessutom företrätt av en sydeuropé från tjurfäktningens förlovade land, nämligen Daniel Spansk.

Förlåt mig om jag raljerar litet, men att en figur som likt Kurdo Baksi utan några som helst försök till nyanseringar kör på med sina hopplösa klyschor kan man knappast ta på allvar.

Kurdo Baksi hävdar således att NDs tidning är en “fördomsfull, partisk propagandamegafon.”  Det är säkert en alldeles korrekt beskrivning av Nationell idag. Detta borde emellertid icke vara något skäl till att stoppa presstödet till ND-blaskan, eftersom precis de orden stämmer alldeles ovanligt väl in på tre publikationer som redan (enligt statistik som gäller 2006) uppbär vardera 2 035 000 kronor i skattefinansierat presstöd: Internationalen, Proletären och Norrskensflamman.

Samtliga dessa tidningar är klart vänsterextremistiska, enkannerligen det gammelkommunistiska organet Proletären som väl i närmare ett halvsekel nu pläderat för den väpnade revolutionen. Så vitt jag känner till är denna tidning, som ges ut av Kommunistiska partiet, den enda i landet som har stalinistdiktaturen Nordkorea som favoritland och ideologisk förebild. Jag hyser emellertid inte de bittersta illusioner om att Kurdo Baksi skall börja brännmärka vänsterorgan, eftersom han själv fungerar enligt principen “allt vänster är bra.”

Jag är själv definitivt ingen anhängare av vare sig Nationaldemokraterna eller Nationell idag. Det här gänget kör nämligen, till skillnad från exempelvis Sverigedemokraterna, med en invandringspolitik som är mer rasrelaterad än rationell. Från begynnelsen 2001 har ND vidare kritiserat USA och Israel för att vara “terrorstater” och intar generellt sett tveklöst en gammelnationellt skeptisk (för att säga det minsta) inställning till judar. Partiet tar dessutom regelmässigt hjälp av tvättäkta nazister när det gäller att hålla ordning vid möten eller sprida material.

Som grädde på moset publicerade Nationell idag nyligen desslikes en låååång intervjuartikel med den icke helt okände islamisten, judehetsaren och konspirationsteoretikern Mohamed Omar.

Kurdo Baksi har också troligen fel i att Nationaldemokraterna skulle vara “högerextremistiskt”. Det finns nämligen så många likheter mellan NDs och kommunistgruppernas politik att man lika gärna skulle kunna säga att ND är “vänsterextremistiskt”, men den ärebeteckningen vill Baksi förmodligen reservera för hedersknyfflarna i AFA oc h Revolutionära fronten. Personligen föredrar jag termen “extremnationalistisk” när det gäller ND.

När allt detta är sagt måste jag ändå erkänna att jag tycker Nationell Idag är en rätt bra tidning när man ser till layout, struktur och uppläggning. Innehållmässigt är den kass, men det är en helt annan sak. När tidningen nu också tycks uppfylla de formella kriterierna för att erhålla presstöd så kan jag inte se att det skulle finnas några giltiga skäl att neka den presstöd med de regler som nu finns.

Alternativet vore att ändra reglerna så att endast demokratiska tidningar skulle komma i åtnjutande av stödet, men då är man, med tanke på gränsdragningsproblematiken, inne på farliga vägar. Det är en lösning som säkerligen heller inte tilltalar Kurdo Baksi. Det är nämligen oomtvistligt att ingen av de tre vänsterpublikationer som nu får stöd uppfyller det kriteriet.

Jag hoppas därför nu att de som beslutar i saken inte skall ta intryck av oseriösa demagoger som Kurdi Baksi, som säkert går och hoppas på att hans anknytning till sakrosankta Expo och hans vänskap med den framlidne deckarförfattaren (och trotskisten) Stieg Larsson skall vara nog för att beslutet i presstödsnämnden skall gå hans väg.

Läs här vad en av mina favoritpolitiker, folkpartistiske riksdagsmannen Fredrik Malm, har att anföra i frågan om presstöd till Nationell idag:

http://fredrikmalm.blogspot.com/2007/07/p-andra-sidan-hjrnridn-nd-vill-ha.html

För tillfället är Baksi enligt presentationen i Expressen sysselsatt med att skriva en bok med titeln Min vän Stieg Larsson för att därmed få in några välbehövliga kulor till sin egen verksamhet som partisk propagandamegafon.

På arabiska:

På Nepalesiska, med lite mer oumpa oumpa:

Och 100 andra språk:

Läs även andra bloggares åsikter om musik, revolutionär musik, revolution, frihetskamp, internationalen, socialism, Nepal

Zita, Folkets bios biograf i Stockholm, har under två månader visat kortfilmssatsningen Svensk kortfilm c/o Folkets bio. I dagarna avslutades satsningen med Lidingöligan. (Jag beklagar att inlägget som filmtips betraktat kommer alldeles för sent, i skrivande stund är det någon dryg timme kvar till sista visningen.)

Själv såg jag Lidingöligan på Drömfabriken, där den avslutade ett novellfilmsmaraton med stundom fantastiska filmer. Lidingöligan hade, fick vi veta av konferenciern Åsa Linderborg, belönats med Svenska filminstitutets och Sveriges televisions stora novellfilmspris. Mina förväntningar var därmed ganska höga, med tanke på att samtliga filmer under kvällens visning hade hållit hög kvalitet. Till min stora besvikelse kände jag mig mest som “jaha…?” när eftertexterna började rulla till tonerna av Internationalen.

Lidingöligan handlar om en familj som under tidigt 80-tal flyttar från stan till Lidingö, en rikemansförort till Stockholm. Föräldrarna i familjen är poltiskt aktiva på vänsterkanten (vilket illustreras med all önskvärd tydlighet genom bland annat att flyttlasset består av gamla plakat). Barnen, ur vilkas perspektiv filmen skildras, är gravt färgade av föräldrarna (vilket illustreras med samma överdrivna tydlighet genom att de bär “Atomkraft? Nej tack“-knappar). När de försöker komma till rätta i villan på Lidingö uppstår konfrontationer med grannarna, främst skildrat genom de jämnåriga moderatbarnen som börjar mucka. Barnen gör sitt bästa för att komma in i gemenskapen – de försöker lära sig om aktiehandel och gör allt de blir ombedda för att bli accepterade. Föräldrarna byter “slaget på barrikaderna mot kampen om att äga mest och att ha det alla andra har”, förkunnar berättarrösten.

När vi lämnade biosalongen sa en i mitt sällskap, en gammal klasskamrat från när jag pluggade film, “kanske liiiteee övertydlig”. “Mm” instämde jag, för jag fattade ju vad hon menade. Karaktärerna är tröttsamt stereotypa och tillsammans med berättarrösten förstärker de känslan av barnfilm, trots att filmen enligt regissören vänder sig till vuxna. Men frågan är om den egentligen är så värst övertydlig? Till berättarstilen, ja, men i sitt budskap…? Om den nu har något, jag är inte så säker på det. För vad vill filmen egentligen ha sagt?

Är Lidingöligan en film om politiskt engagemang, eller är det bara en kuliss för att berätta en helt annan story? En historia rivaliteter mellan barn, kanske? För inte är det en film om klasskillnader, eftersom klass inte är en fråga om vad man har för pins på tröjan, utan vad man har för materiella förutsättningar. Mot den bakgrunden är det knappast konstigt att de “radikala” föräldrarna byter bort kampen mot att pyssla om sitt fina hem i den nya villan. Inte förargligt heller. Organiserar oss gör vi för vår egen skull, inte för några vackra ideal. Det finns ingen anledning att anklaga personer som dessa i filmen för att svika sina principer. De har helt enkelt andra intressen.

Manuset är skrivet av Maja Lindström, som också har regisserat. Jag tog en titt på hennes hemsdia för att försöka bringa lite klarhet i vad som varit hennes tanke med filmen. Där berättar hon att Lidingöligan handlar om hennes egen uppväxt. Hon förklarar att filmen handlar om att byta identitet, snarare än om att byta klass:

De flesta som bor på Lidingö har inte gjort någon klassresa vad jag vet. Anledningen till att så många f. d. vänstermänniskor bor på Lidingö [gör de?! min anm.], tror jag har att göra med att det bor många 40-talister på ön. För dom var -68 inte bara ett politiskt uppvaknande, utan också tidpunkten då dom gjorde revolt mot sina föräldrar och ofta borgerliga uppväxter. Men när de sedan skaffade barn och hus sökte de sig tydligen ändå till en miljö som var bekant. Plötsligt befann dom sig i villaförorten igen, för någonstans måste man ju bo. (och elefanterna på slottsmuren byttes ut mot kuddar med elefantmönster från Svenskt Tenn.)

“…någonstans måste man ju bo.” Ja, just det…och då kan man lika gärna bo på Lidingö, eller vadå? Det är bara att välja och vraka! För vissa. Men för alla oss andra ser det inte riktigt ut så. Vi bor där vi bor, helt enkelt. Det har sina fördelar och det har sina nackdelar. Men gemensamt för de allra flesta av oss är att vi inte bara kan flytta till en fin villa i en rik förort, eller för den delen köpa en bostadsrätt i innerstan. Och de flesta har inte heller fina jobb som arkitekter eller textilkonstnärer, som Maja Lindströms föräldrar. Likväl som lönearbetet driver oss till radikalitet, är det också det faktum att vissa har det rätt gott ställt som får dem att prioritera annat. Men, det är inget att sörja övet, för arbetarklassens frigörelse måste vara dess eget verk.

ach, klau|s|ens, du machst dir sorgen um deinen nachlass?

ja, was soll werden, wenn ich nicht mehr bin?

legst du deshalb so viel im internet ab?

ja, denn was da ist, ist erst mal da, bis die server abgeschaltet werden.

wann ist das der fall?

das wissen nur die, die alles vom untergang der welt wissen. – oder die vom kölner stadtarchiv, wenn alles wegsackt und einbricht und dahinstürzt.

das bist du nicht? so ein wisser?

nein!

wo also warst du wegen und für deinen nachlass?

ich besuchte ein symposium, welches sich colloquium nannte, aber als “kolloquium” dann modern mit “k” geschrieben wurde.

war es da spannend?

leider: nein. es wurde nur gesagt, was jeder sagt, wenn es ums aufheben geht.

was?

man muss alles aufheben. das werk selbst und alles zum leben des künstlers / der künstlerin.

einschränkungen?

aber das intime darf nicht jeder einsehen. das intime nur manche. vielleicht nur die forscher.

aha: klassisches archivverhalten. geheim, geheim – so soll es sein!

ERSTES VOLLKOMMEN VERGESSENES INOFFIZIELLES KÜNSTLER-ARCHIVGEDICHT

Was da ist, ist da.
Was bleibt, bleibt.
Was keiner kennt, keiner kennt.
Was verbrennt, ist sowieso wieder weggerennt.
Was man vergaß, wohl nicht richtig so richtig saß.
- Wo bloß nur das Archivgedicht jetzt wieder war?!
Ach, lass! Pack’ dich lieber an die eig’ne Nas’!

Copyright Klau|s|ens in allen Schraibwaisen oder Schreibweisen, u.a. als Klau/s/ens oder Klau(s)ens oder KlauARCHIVsARCHIVens, am 10.5.2009, Sonntag, Königswinter-Oberdollendorf.

das gedicht ist aber nicht von jenem freitag, dem 8.5.?

nein, das gedicht ist von heute. zu diesem zähen freitag habe ich allerdings auch gedichte geschrieben. (siehe: http://www.klausens.com/klausens-und-das…)

warum?

man muss sich doch beschäftigen!

aber sie haben doch gesprochen.

aber sie sagten dinge, die jeder weiß: dafür brauche ich kein colloquium. “wenn es nass ist, muss es unbedingt trocken werden” – oder: “wenn es trocken ist, soll es trocken bleiben.” … solcherlei sätze kennt jeder. es gibt tausende von wahrheiten, die jeder weiß, vom arbeiter bis zum funktionär – dazu brauche ich kein colloquium. ich habe einst mal eine extra homepage-site begonnen, zu diesem was-jeder-weiß-aspekt: NUR GUTE TIPPS. http://www.klausens.com/nur-gute-tipps.h…

dennoch warst du fasziniert?! von dem colloquium, welches sich kolloquium nannte?

ja, es ist immer wieder faszinierend, leute reden zu sehen und zu hören, die sich selber als verwalter der kunst und kultur deutschlands ansehen.

und dann?

dann sagen sie so wichtiges wie: “man muss alles aufheben! auch die steuerunterlagen!” aber kaum mehr. dennoch werden alle nacheinander etwas (eher unwichtiges) äußern, weil es die rituale solcher treffen vorsehen.

und dann?

dann fragt man sich: was soll das alles? womit verdienen diese menschen ihr geld? was zeichnet die denn aus? warum haben sie alle feste stellen mit guten gehältern? jeder student könnte das erbringen, was sie gerade da vorne erbringen. – usw. usf.

und dann?

dann fragt man sich zudem: und die sollen nun meinen nachlass verwalten? oder darüber entscheiden?

wieso?

sie wirken so ideenlos und unspiriert. ihnen fällt kaum etwas ein. (und künstler sitzen gar auch noch dabei!) – dennoch setzen sie sich in tollster besetzung immer wieder und wieder zusammen. monat für monat. jahr um jahr. immer in neuen konstellationen. und die versammlungstitel wählen sie so, dass es jeder schon merkt, dass es eigentlich an vielem fehlt:

Künstlernachlässe und Öffentlichkeit. Konzepte und Perspektiven

Programm

14.00 Uhr

Begrüßung
Dr. Gabriele Uelsberg, Direktorin des LVR-LandesMuseums Bonn

Einführung und Vorstellung der Podiumsrunde
Prof. Dr. Gertrude Cepl-Kaufmann, Rheinisches Archiv für Künstlernachlässe, Bonn

Erfahrungsberichte
Prof. Dr. Anne-Marie Bonnet, Kunsthistorisches Institut der Universität Bonn
Prof. Jo Enzweiler, Künstler, Institut für aktuelle Kunst, Saarlouis
Eberhard Garnatz, Kunstsammler, Köln
Prof. Dr. Günter Herzog, Zentralarchiv des internationalen Kunsthandels e.V., Köln
(Dr. Birgit Jooss, Deutsches Kunstarchiv im Germanischen Nationalmuseum, Nürnberg – ERKRANKT, NICHT ANWESEND)
Dr. Ludwig Krapf, Kulturdezernent der Stadt Bonn
Dr. Karin Lingl, Stiftung Kunstfonds, Bonn
Prof. H.-G. Prager, Bildhauer, Köln
Herbert Remmert, Galerie Remmert & Barth, Düsseldorf

16.00 – 16.30 Uhr

Kaffeepause

16.30 Uhr

Zusammenfassung und Vorstellung der Expertenrunde
Dr. Hans M. Schmidt, Rheinisches Archiv für Künstlernachlässe, Bonn

Expertengespräch
Margarete Bolza-Greis, Künstlerin und Nachlasshalterin
Dr. Ina Ewers-Schultz, Forum für Künstlernachlässe, Hamburg
Dieter Horký, Bundesverband Bildender Künstler e.V., Köln
Dr. Camilla G. Kaul, LETTER Stiftung, Köln
Walter von Lom, Architekturforum Rheinland e.V., Köln
Prof. Dr. Gerhard Pfennig, VG Bild-Kunst / Stiftung Kunstfonds, Bonn
Dr. Norbert Schlossmacher, Leiter des Stadtarchivs Bonn
Dr. Gabriele Uelsberg, LVR-LandesMuseum Bonn

Schlusswort
Prof. Dr. Gertrude Cepl-Kaufmann

18.30 Uhr

Ausstellungseröffnung
Daniel Schütz, Leiter des Rheinischen Archivs für Künstlernachlässe, Bonn

Stiftung
Rheinisches Archiv für Künstlernachlässe
Floßweg 55
53179 Bonn
Tel.: 0228 / 93299935
Fax: 0228 / 93299936

E-Mail: kontakt [ÄTT] rak-bonn.de
www.rak-bonn.de

sie wollten sich wahrscheinlich mal in bonn treffen. und dieses RHEINISCHE ARCHIV FÜR KÜNSTLERNACHLÄSSE, das muss sich ja auch mal öffentlich zeigen. und dann holt man sich die leute eben zusammen, man “kolloquiert” – und dann ist der name präsent, zumal künstler wie klau|s|ens und zweitklausens nachher noch in ihrem blog(g) davon schreiben, weil sie nicht wissen, wo sie sich auslassen können, bei all dem nachlassen.

und du? außer zitaten, die keiner versteht?

ich mache weiter kunst, jenseits aller nachlässe, weil ich nicht nachlassen will:

KLAUSENS und das KOLLOQUIUM KÜNSTLERNACHLÄSSE – Live-Gedichte
http://www.klausens.com/klausens-und-das…

ORIGINALVERSION mit Fettdruck und allen Bildern
und allen Links bei KLAUSENS BLOGG (mit 2 G !!!)
KLAU|S|ENS – LOG – W E L T L I N G
http://klausens.blogg.de

HOMEPAGE VON KLAU|S|ENS: http://www.klausens.com

Pierre Ström & Finn Zetterholm: Första maj (YTF 1973)

Omslag: Anders Åberg (skulptur), fotograferad av Hans Malmberg

Inspelningar av socialistiska kampsånger brukar vara präglade av allvar, raka ryggar och stolthet. De framförs  antingen instrumentalt av en militaristisk blåsorkester eller sjungs av en stor, segerviss kör – ibland bägge samtidigt.

Pampigt och majestätiskt är ord som inte borde passa i sammanhanget men ändå gör det. Även salvelsefullt ligger nära till hands. Aldrig eller sällan har jag däremot utbrustit någonting i stil med följande när jag hört t ex ”Internationalen” och ”Arbetets söner” på skiva:

– Så lekfullt och glatt! Vilken spel- och sångarglädje! Vad kul! Ja, ursäkta, men hör jag inte lite ironi också?

Ett sällhört undantag är LPn ”Första maj” med  Pierre Ströms & Finn Zetterholms tolkningar av 11 socialistiska sånger. Kanske beror det på att de var vissångare lika med trubadurer och hur såna är vet man ju: burdusa och bråkiga, kan inte uppföra sig, nej, knappt vistas i möblerade rum.

Zetterholm och en annan kollega, Bengt Sändh, hade orsakat radionämndsanmälningar som hustrubadurer i Ulf Thoréns TV-program ”Hvar 14:e dag”. Och när Cornelis Vreeswijk och Fred Åkerström försökte gå i raka politiska led – (s) och (vpk) slet i Cornelis medan Fred anslöt sig till kfml(r) – så blev det varken långvarigt eller så lyckosamt.  

Just ”Internationalen” respektive ”Arbetets söner” inleder LP-sidorna. Ström, Zetterholm och YTF-kören sjunger och Stockholms Spårvägsmäns Musikkår spelar.

Lekfullheten hörs direkt, trots att det på pappret verkar vara sedvanliga inspelningar. Blåset låter stolt och pampigt men stämningen i studion måste ha varit uppsluppen för plötsligt kan tonerna skratta till. Och nog bör Ströms & Zetterholms sång vara en liten drift med kampsjungandets gravallvar? 

Resten av LPn är mer annorlunda ändå. Många socialistiska kampsånger har blivit  internationella, samtidigt som varje sång uppstått i ett land och ur en musikkultur. Pierre Ström & Finn Zetterholm poängterar detta genom att sjunga på svenska men ligga nära melodin och kompas av instrument som anknyter till ursprungslandet/kulturen.

Stommen är rock- och poptrion Janne Schaffer, gitarr, Göran Lagerberg, bas, och Ola Brunkert, trummor. I ”Partisansången” tillkommer John Lundbergs och Ole Kolinds balalajkor och i Joe Hills ”Världens alla slavar, vakna” sitter Anders Henriksson in på piano och skapar  stämning av westernfilm och saloon. ”Bandiera Rossa” blir väl inte italiensk men högst speciell tack vare Ola Brunkerts och Janne Bandels dubbeltrummande.

Mina favoriter, ”Arbetsmannen” och den helsvenska titelsången ”Första maj”, är spröda och vackra. Anders Henriksson, taffel, och Alm Nils Ersson, viola, respektive Janne Bandel, vibrafon, tar med sångerna in på borgarnas musikområde och får texterna att bli ett ironiskt skratt – nej, en lobba – i nyllet på överklassen.

Tro inte att humorn och leklynnet gör sångerna mindre allvarliga. Hör också hur fint Pierre Ströms & Finn Zetterholms sångröster – lite mörkare och starkare kontra lite ljusare och svagare – passar ihop.  

____________________________________________

”Första maj”-LPn har inte kommit på CD. YTF är en förkortning av Yrkestrubadurernas Förening, som bildades 1971 av bl a Fred Åkerström, Cornelis Vreeswijk, Finn Zetterholm, Bengt Sändh, Pierre Ström, Lars Göransson och Torgny Björk. YTF:s skivmärke finns  kvar, fast nu heter det YTF(r).

Pierre Ström är mest känd för sina inspelningar av rallarvisor. CDn ”Rallare” (YTF 2003) innehåller sånger från tre album, utgivna på 1970-80-90-talen, med Ström, Björn Arabh och norrmannen Ragnar Olsen. Han har även tolkat Leonard Cohen (Intersound 1971), och Bellman (MPB 1999). ”På Palmes tid” (YTF 1976) innehåller egna politiska visor.

Finn Zetterholms största (skandal)succé är albumet ”Folklår” (YTF 1977, Sonet 1994) med folkliga fula visor, gjord tillsammans med Bengt Sändh. Han har också sjungit ”Joe Hill på svenska” (Intersound 1969, Amigo 1995) och gjort barnskivan ” Lillfar och Lillmor” (SR 1970, Gammafon 1999) med Marie Selander. LPn ”Längtans blå elefant” (YTF 1977) innehåller egna visor som sjungs till komp av Kabaretorkestern (med Mikael Wiehe). Det senaste albumet heter ”Teckentydare” (Drömbolaget 1998). Zetterholm har också skrivit fack- och skönlitteratur för barn och vuxna.

(Ur min, Mia Gerdins och Stefan Wermelins bok ”99 proggplattor”, Alfabeta 2006)

…och musik!

Inför första maj är det ju viktigt att ta fram texten och träna upp sångrösten, så håll tillgodo. Sången skrevs ursprungligen på franska, av Eugène Pottier, i samband med det uppror som kallas Pariskommunen. Den svenska texten skrevs av Henrik Menander.

Här finns en länk till en inspelning (mp3). Och här följer texten.

1.
Upp, trälar uti alla stater,
som hungern bojor lagt uppå.
Det dånar uti rättens krater,
snart skall utbrottets timma slå.
Störtas skall det gamla snart i gruset.
Slav, stig upp för att slå dig fri!
Från mörkret stiga vi mot ljuset,
från intet allt vi vilja bli!

|:Upp till kamp emot kvalen!
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär!:|

2.
I höjden räddarn vi ej hälsa,
ej gudar, furstar stå oss bi.
Nej själva vilja vi oss frälsa
och samfälld skall vår räddning bli.
För att kräva ut det stulna, bröder,
och för att slita andens band,
vi smida medan järnet glöder
med senig arm och kraftig hand!

Refräng
|:Upp till kamp …

3.
I sin förgudning avskyvärda,
månn’ guldets kungar nån’sin haft
ett annat mål än att bli närda
av proletärens arbetskraft?
Vad han skapat under nöd och vaka
utav tjuvarna rånat är,
när folket kräver det tillbaka,
sin egen rätt det blott begär!

Refräng
|:Upp till kamp …

4.
Båd’ stat och lagar oss förtrycka,
vi under skatter digna ner.
Den rike inga plikter trycka,
den arme ingen rätt man ger.
Länge nog som myndlingar vi böjt oss,
jämlikheten skall nu bli lag.
Med plikterna vi hittills nöjt oss.
Nu taga vi vår rätt en dag!

Refräng
|:Upp till kamp …

5.
Till krigets slaktande vi dragits,
vi mejats ned i jämna led.
För furstars lögner har vi slagits,
nu vill vi skapa evig fred.
Om de oss driver, dessa kannibaler,
mot våra grannar än en gång,
vi skjuter våra generaler
och sjunger broderskapets sång!

Refräng
|:Upp till kamp …

6.
Arbetare i stad, på landet,
en gång skall jorden bliva vår.
När fast vi knyta brodersbandet,
då lättingen ej råda får.
Många rovdjur på vårt blod sig mätta
men när vi nu till vårt försvar,
en dag en gräns för dessa sätta,
skall solen stråla mera klar!

Refräng
|:Upp till kamp …

Jag kan inte låta bli att återge denna text från veckotidningen Internationalens pappersupplaga. Den är skriven av Katarina Wikström, läst och nedknackad pekfingervis av mig själv. Att jag har stulit den tror jag att redaktionen överser med, men visst tar de emot en gåva som tack. Du som läser, sätt in en slant på postgiro 67 82 72 – 6! Det behövs.

Rättegångarna mot internetsajten The Pirate Bay fortsätter. Målet och dess huvudtema om upphovsrätt, kopiering och otillbörlig konkurrens är visserligen unikt i sitt slag, men bråk på samma grunder har återkommit med jämna mellanrum genom tiderna.

Beroende på hur långt tekniken har hunnit har de rört olika media. Ta bara exemplet att radion skulle förstöra för grammofonen och innebära det definitiva slutet för skivförsäljningen. För att inte tala om vad videospelaren skulle göra för biograferna! Vem skulle någonsin vilja se en film på bio när man kan göra det på en kassett hemma? En total biodöd fruktades således på åttiotalet.

Vilken fasa innebär då inte Internet idag – detta digitala universum där all möjlig information tillåts flöda fritt utan företagens kontroll (nåja, inte så stor som de skulle vilja i alla fall) – för de rikaste bolagen med monopol på en industri.

Av samma princip borde någon egentligen utvärdera den värsta upphovrättskränknings- och gratisgivarinstansen av dem alla: biblioteken! Helt utan yttre störning kopierar alltså själva staten hämningslöst enskilda författares verk – som ju i sin tur tillhör stora bokförlag med sina budgetar att tänka på – och sprider dem öppet i lokaler, helt gratis, till vem som helst. Bara ett plastkort behövs för registrering, möjligen ett par kronor för en kasse.

Något stort amerikanskt bolag med pondus bör snarast ta tag i denna fråga, om detta uppenbara systematiska rån, innan all bokförsäljning går i graven för gott!

DN, DN2, AB, AB2, SvD, SDS

Jag publicerar här ett upprop från veckotidningen Internationalen, som fungerat som en politisk kompass och läromästare för mig i… trettio år. Faktiskt.

“Kapitalismens triumfår tog en ände med global krasch. Sedan i höstas drar den värsta krisen sedan depressionen på 1930-talet fram över planeten. Miljoner kastas ut i arbetslöshet. Massfattigdom och hunger drabbar över en miljard. Även i den nyss bättre ställda västvärlden går botten ur välfärd och inkomstmöjligheter. Här hemma drabbas redan tiotusentals.

Slagen drabbar inte bara enskilda och välfärden. Alternativ och opposition hotas.
Ett sådant slag har träffat veckotidningen Internationalen.

Två dagar före nyår nåddes Internationalen av beskedet att tidningens presstöd sänks med trehundrasextiotusen kronor per år. Detta trots att den prenumererade upplagan för första halvåret 2008 låg över presstödsgränsens 2 000 exemplar. Och trots att upplagan fastställts efter revision av Tidningsstatistik. Motivet från den politiskt tillsatta presstödsnämnden var att man ville ”dra åt tumskruvarna” på tidningar som låg nära gränsen. Nämndens beslut kan inte överklagas.

Tidningens personal och ekonomi står därmed inför mycket stora svårigheter. 30 000 kronor försvann ur månadsbudgeten med ett par dagars varsel. Stora personliga uppoffringar görs nu. Och under våren måste betydande förändringar äga rum i utgivningen. Men Socialistiska partiets styrelse har beslutat att inga krafter ska sparas för att försvara Internationalen. Och uppmanar alla läsare, socialister och människor med hjärtat till vänster att delta i den kampen.

Just nu, när den kapitalistiska världskrisen ropar efter demokratiska och socialistiska lösningar, just nu, när massavsked och välfärdsförstörelse skriker efter motstånd,
nu, när människor måste ifrågasätta och söka alternativ till marknadsextremism och rovkapitalism.

DÅ SKA VI INTE TYSTAS!

Då ska vi förena oss med det motstånd mot girighetens klassklyftor som växer från Aten till Reykjavik, från Riga till Bogota.
Då ska vi göra gemensam sak med den antikapitalistiska vänster som just i dessa dagar förenas till masskraft i Paris.
Då ska vi fortsätta att utmana borgerliga mediemonopols desinformation och ideologiska krigföring under journalistisk fernissa.

I vår fyller Internationalen 35 år – och i 35 år har tidningen slagits för de maktlösas och underkuvades rätt att göra motstånd och resa sig ur förtryck varhelst det sker i världen. Då gällde det Vietnam, Tjeckoslovakien, Chile och Sydafrika. Just i denna minut, Palestina! Vårt socialistiska budskap har aldrig handlat om socialdemokratins funktionärsstyre eller stalinismens despoti utan om de många arbetande människornas direkta inflytande och makt. Vår rörelse har aldrig gällt bara den egna täppan – utan om att hålla samman kämpande socialister från Filippinernas djungler till Sydafrikas kåkstäder, från polska kolgruvor till svenska förorter.

Vi ingår som länk i en kedja över jorden där människor kämpar under de allra svåraste förhållanden, mot bödlar i Teheran och fosforbomber i Gaza. Vi vet att i kampen för varje människas lika värde har politiska riktningar segrat och förlorat, organisationer kommit och gått, världar uppstått och gått under. I det sammanhanget är vår tidning bara en del i en ström av kamp och motstånd genom tiden.

I den strömmen befinner sig också ni, våra läsare, som i tusentals genom åren följt och deltagit i den väldiga strävan efter en värld för alla, där människornas behov sätts före den lilla elitens profitjakt. Utsiktslöst? En illusion? Fantasier?

När glaciärerna smälter, odlingsjordar torkar bort och 1800-talets fossilkapitalism nått vägs ände, eller när finansbedrägeriet kollapsat och marknadsfiaskot lägger välfärden i ruiner, vad är då illusion? Att falla på knä och krusa banker och bolagsdirektörer med nya miljarder? Eller kämpa för de många människornas demokratiska makt att gemensamt besluta över skötseln av vår världs ändliga tillgångar?

Alla som har hjärtat i den kampen manar vi därför att sluta upp i kampen för Internationalen, hjälpa till med att sprida tidningen, prenumerera och stötta tidningen ekonomiskt. I synnerhet de närmaste månaderna blir ett kritiskt ögonblick då utgifter och inkomster hastigt riskerar att glida isär. Vartenda öre är ovärderligt – från gåvor av stora belopp till kaffepengar och änkans skärv. Redan har kamrater och läsare börjat skänka alltifrån tusenlappar till växelmynt. I veckan betalar många sina räkningar, plussa på och avrunda belopp för Internationalen! Låt småpengarna i fickan gå till insamlingen! Fundera över vad du kan avvara. Gå samman med vänner och kamrater. Vi är många, många bäckar som kan förenas till en flod.

Från och med idag kommer Internationalen att varje vecka följa kampen för att försvara tidningen. Våren 2009 kommer inte att bli slutet på 35 års strid för vårt socialistiska budskapet – om vi litar till varandra och gör vårt yttersta!”

STÖD INTERNATIONALEN
Pg 678272-6
Märk talongen: ”Internationalen ska leva”

Künstler – Showmanagement – Shows – showag – 4vision

Die showA.g betreibt das erste und das einzige zusammenführende Agentur-/ Management-/ Künstler-Event-/ Partner-/ Kunden-Internetportal in ganz Europa!!

4vision gmbh germany
showA.g · show-A.gency-group

Auf dem Schildrain 3

D-78532 Tuttlingen (Schwarzwald)

Telefon: (0049) 0700/88446633 (12 Cent/Minuten)

eMail: info@showmanagement.de

http://www.showmanagement.de

http://www.showmanagement.de/showag

http://www.showmanagement.de/showag/kontakt

http://www.showmanagement.de/showag/willkommen

http://www.showmanagement.de/service-details.php?sid=320_1213114927_1463&id=162

http://www.showmanagement.de  Titelseite Katalog: 7000 Künstle

http://www.showmanagement.de/showag  Auswahl: 440 Künstler im Schnellzugriff

http://www.showmanagement.de/showag/brasil  Brasil, Karibik, Limbo, Beasiltänzerinnen …

http://www.showmanagement.de/showag/top88  Auswahl von TOP88 …  88 von 7000 Künstler

http://www.showmanagement.de/showag/oldies  Das Beste das wir haben … OLDIES, 50er, 60er, 70er

http://www.showmanagement.de/showag/service  Wir tun alles für Sie!!

http://www.showmanagement.de/showag/kontakt  Kontakt zu uns der showag, 4vision gmbh 

http://www.showmanagement.de/showag/gesang  Sänger, Sängerinnen … Gesangsgruppen,

http://www.showmanagement.de/showag/artisten  Akrobaten, Seilakrobatik, Artisten auf Räder 

http://www.showmanagement.de/showag/comedy  Comedian, Bauchredner, Clowns und Magic

http://www.showmanagement.de/showag/klicktipp  Ein Besuch lohnt sich bei den Klicktipps

http://www.showmanagement.de/showag/kapellen  Bands, Partybands, Galabands, Orchester

http://www.showmanagement.de/showag/schlager  Schlagerkünstler, Sänger und Sängerinnen

http://www.showmanagement.de/showag/mallorca  Mallaorca-Party, Apres-Ski-Party … Spaß

http://www.showmanagement.de/showag/managen  Wie wir uns für Sie managen!

http://www.showmanagement.de/showag/animation  Zur Unterhaltung zum Empfang und zwischendurch

http://www.showmanagement.de/showag/kleinkunst  Schnellzeichner, Karikaturisten … und Magie

http://www.showmanagement.de/showag/partyband  Bands für Ihre Party, Gala und zur Unterhaltung

http://www.showmanagement.de/showag/moderator  Moderatoren, Sprecher, Unterhalter, Entertainer

http://www.showmanagement.de/showag/volksmusik  … volkstümliche Schlager, Spaß und gute Laune  

http://www.showmanagement.de/showag/willkommen  Hier bei uns, den Partner der showag / 4vision gmbh

http://www.showmanagement.de/showag/frauenpower  Bands für Ihre Party, Gala und zur Unterhaltung

http://www.showmanagement.de/showag/bauchredner  Bauchredner, Comedy, Kabarett und Unterhaltung … http://www.showmanagement.de/showag/saengerinnen  Sängerinnen, Schlager, Oldies, Gospel und Musical

Det fria ordet är i fara! Du kan göra en insats! Rädda veckotidningen Internationelen!

Internationalen har i snart 30 år skrivit om dom senaste nyheterna från vänster och fört fram röster som annars inte får komma till tal. Men nu är risken stor att regeringen ska lyckas tysta denna kritiska röst. Folkpartiledaren Lars Leijonborg har lagt ett förslag som innebär att tidningsutgivning kommer att bli helt marknadsanpassad och beroende av reklamintäkter. Något som kommer innebära att framtiden blir osäker för alla små samhällskritiska tidningar och kulturtidskrifter.

Därför ser jag det som en självklarhet att göra vad jag kan för att denna kritiska röst inte ska tystas. Därför så hjälper jag till att sprida ordet.

//Trotten

Andra bloggar om: Internationalen, Veckotidning, Veckotidningar, Tidning, Tidningar, Tidskrift, Tidskrifter, Media, Massmedia, Pressstöd, Pressstödet, Pressfrihet, Pressfriheten, Yttrandefrihet, Yttrandefriheten, Demokrati, Demokratin, Socialistiska Partiet, Fjärde Internationalen, Samhälle, Politik
Technorati: Internationalen, Veckotidning, Veckotidningar, Tidning, Tidningar, Tidskrift, Tidskrifter, Media, Massmedia, Pressstöd, Pressstödet, Pressfrihet, Pressfriheten, Yttrandefrihet, Yttrandefriheten, Demokrati, Demokratin, Socialistiska Partiet, Fjärde Internationalen, Samhälle, Politik

Die Künstler-Vermittlung mit neuem Konzept

4vision gmbh · showag · ShowAgency-group
Auf dem Schildrain 3
D-78532 Tuttlingen (Schwarzwald)

eMail: info@showag.de
http://www.4vision.showag.de
http://www.4vision.showag.de/showag
http://www.4vision.showag.de/showag/kontakt
http://www.4vision.showag.de/showag/willkommem

Ob Firmenfeste, Tagungen, Messen oder Jubiläumsveranstaltungen, SHOWAG ist die führende Künstlerdatenbank in Deutschland und sorgt für die perfekte Beschaffung und Unterhaltung Ihrer Gäste. Wenn Sie Ihr Publikum mit einem Künstler überraschen möchten, hält die SHOWAG die größte Auswahl von internationalen Künstlern – Stars & Sternchen – für Sie bereit. Aus einer Vielzahl von Künstlern bietet Ihnen die SHOWAG den größten Querschnitt aus der gesamten Show- und Unterhaltungsbranche.

http://www.4vision.showag.de   Titelseite Katalog: 7000 Künstler
http://www.4vision.showag.de/showag   Auswahl: 440 Künstler im Schnellzugriff
http://www.4vision.showag.de/showag/brasil   Brasil, Karibik, Limbo, Beasiltänzerinnen …
http://www.4vision.showag.de/showag/top88   Auswahl von TOP88 …  88 von 7000 Künstler
http://www.4vision.showag.de/showag/oldies   Das Beste das wir haben … OLDIES, 50er, 60er, 70er
http://www.4vision.showag.de/showag/service   Wir tun alles für Sie!!
http://www.4vision.showag.de/showag/kontakt   Kontakt zu uns der showag, 4vision gmbh 
http://www.4vision.showag.de/showag/gesang   Sänger, Sängerinnen … Gesangsgruppen,
http://www.4vision.showag.de/showag/artisten   Akrobaten, Seilakrobatik, Artisten auf Räder 
http://www.4vision.showag.de/showag/comedy   Comedian, Bauchredner, Clowns und Magic
http://www.4vision.showag.de/showag/klicktipp   Ein Besuch lohnt sich bei den Klicktipps
http://www.4vision.showag.de/showag/kapellen   Bands, Partybands, Galabands, Orchester
http://www.4vision.showag.de/showag/schlager   Schlagerkünstler, Sänger und Sängerinnen
http://www.4vision.showag.de/showag/mallorca   Mallaorca-Party, Apres-Ski-Party … Spaß
http://www.4vision.showag.de/showag/managen   Wie wir uns für Sie managen!
http://www.4vision.showag.de/showag/animation   Zur Unterhaltung zum Empfang und zwischendurch
http://www.4vision.showag.de/showag/kleinkunst   Schnellzeichner, Karikaturisten … und Magie
http://www.4vision.showag.de/showag/partyband   Bands für Ihre Party, Gala und zur Unterhaltung
http://www.4vision.showag.de/showag/moderator  Moderatoren, Sprecher, Unterhalter, Entertainer
http://www.4vision.showag.de/showag/volksmusik   … volkstümliche Schlager, Spaß und gute Laune 
http://www.4vision.showag.de/showag/willkommen   Hier bei uns, den Partner der showag / 4vision gmbh
http://www.4vision.showag.de/showag/frauenpower   Bands für Ihre Party, Gala und zur Unterhaltung
http://www.4vision.showag.de/showag/bauchredner   Bauchredner, Comedy, Kabarett und Unterhaltung …
http://www.4vision.showag.de/showag/saengerinnen   Sängerinnen, Schlager, Oldies, Gospel und Musical
Telefon: (0049) 0700/88446633 (12 Cent/Minuten) … dieser Nummer hat Gültigkeit in ganz EUROPA

Das Angebot der Kunst-Schaffenden in Deutschland ist vielfältig und kaum überschaubar. Die richtige Auswahl für eine Veranstaltung zu treffen, die Verfügbarkeit der Künstler zu prüfen, die Buchungsformalitäten abzuwickeln und schließlich ein einfaches und überschaubares Buchungs-Management abzubilden, war bisher für viele Künstler und Event-Schaffende eine zeitintensive und teure Angelegenheit. Genau aus diesem Grund entwickelte die showAg ein auf Web und Datenbank gestütztes Show-Management-System. Die showAg hat es sich zum Ziel gesetzt, durch ihr innovatives Konzept Ihre Künstler- und Event-Organisation zu optimieren und Ihnen gleichzeitig Kosten und Zeit zu sparen. Durch das Zusammenspiel von Inter- und Extranet entstand zum ersten Mal in der Geschichte des Showbiz eine echte Vernetzung aller an der erfolgreichen Realisierung eines Events beteiligten Personen. Plattform hierfür ist eine über Jahrzehnte gewachsene und über Data Warehouse klassifizierbare Datenbank, auf die Sie in Ihrem eigenen Extranet-Bereich selektiven Zugriff erhalten. Gleichzeitig finden Sie hier eine Dokumentation aller Anfrage-, Reservierungs- und Buchungsprozesse Ihres Unternehmens.

4vision gmbh germany
showA.g · showAgency-group
Auf dem Schildrain 3
D-78532 Tuttlingen (Schwarzwald)

eMail: info@showag.de
Internet: www.showag.de
Internet: www.showag.de
Internet: www.showag.de/showag
Internet: www.showag.de/showag/kontakt
Internet: www.showag.de/showag/willkommem
Telefon: (0049) 0700/88446633 (12 Cent/Minute)

Internet: www.showag.de Titelseite Katalog: 7000 Künstler
Internet: www.showag.de/showag Auswahl: 440 Künstler im Schnellzugriff
Internet: www.showag.de/showag/brasil Brasil, Karibik, Limbo, Beasiltänzerinnen …
Internet: www.showag.de/showag/top88 Auswahl von TOP88 … 88 von 7000 Künstler
Internet: www.showag.de/showag/oldies Das Beste das wir haben … OLDIES, 50er, 60er, 70er
Internet: www.showag.de/showag/service Wir tun alles für Sie!!
Internet: www.showag.de/showag/kontakt Kontakt zu uns der showag, 4vision gmbh
Internet: www.showag.de/showag/gesang Sänger, Sängerinnen … Gesangsgruppen,
Internet: www.showag.de/showag/artisten Akrobaten, Seilakrobatik, Artisten auf Räder
Internet: www.showag.de/showag/comedy Comedian, Bauchredner, Clowns und Magic
Internet: www.showag.de/showag/klicktipp Ein Besuch lohnt sich bei den Klicktipps
Internet: www.showag.de/showag/kapellen Bands, Partybands, Galabands, Orchester
Internet: www.showag.de/showag/schlager Schlagerkünstler, Sänger und Sängerinnen
Internet: www.showag.de/showag/mallorca Mallaorca-Party, Apres-Ski-Party … Spaß
Internet: www.showag.de/showag/managen Wie wir uns für Sie managen!
Internet: www.showag.de/showag/animation Zur Unterhaltung zum Empfang und zwischendurch
Internet: www.showag.de/showag/kleinkunst Schnellzeichner, Karikaturisten … und Magie
Internet: www.showag.de/showag/partyband Bands für Ihre Party, Gala und zur Unterhaltung
Internet: www.showag.de/showag/moderator Moderatoren, Sprecher, Unterhalter, Entertainer
Internet: www.showag.de/showag/volksmusik … volkstümliche Schlager, Spaß und gute Laune
Internet: www.showag.de/showag/willkommen Hier bei uns, den Partner der showag / 4vision gmbh
Internet: www.showag.de/showag/frauenpower Bands für Ihre Party, Gala und zur Unterhaltung
Internet: www.showag.de/showag/bauchredner Bauchredner, Comedy, Kabarett und Unterhaltung …
Internet: www.showag.de/showag/saengerinnen Sängerinnen, Schlager, Oldies, Gospel und Musical
Telefon: (0049) 0700/88446633 (12 Cent/Minuten) … dieser Nummer hat Gültigkeit in ganz EUROPA

Et juleeventyr

- genbrug tilladt blandt præstevikarer

De, der er udset til at komme hen i nærheden af sandheden, er gemt godt af vejen i regeringens tænketanke og kommissioner. Og de der kommer den nærmere skal helt væk.

Velfærdskommissionen tegnede billedet tydeligt til offentligheden den 1. december 2005 i Børsen. Året efter den 25. november kom Rockwoolfonden til det samme resultat, efter Velfærdskommissionen endog sammen Dansk Arbejdsgiverforening den 12. november havde talt om “en katastrofe” på TV-Nyhederne. De to førstnævnte er regeringens tænketanke. Men de talte tilsyneladende for døve øre, når vi lytter til politikerne. Det er som om politikerne er kørt helt af sporet: Gruppen indvandrere fra ikke-vestlige lande modtager som helhed dobbelt så meget i kontantudbetalinger og service regnet i penge, som samme gruppe som helhed indbetaler i skatter og afgifter i vort skattefinansierede velfærdssystem.

Vi kan også sige lidt mere mundret, at i gennemsnit belaster ikke-vestlige indvandrere den offentlige sektor, der må hente sin købekraft fra virksomhederne og hos de øvrige skatteydere, dobbelt så meget i sammenligning med, hvad de bidrager til samme i gennemsnit.

Eller udtrykt på en tredje måde: Indvandrerne fra ikke-vestlige lande er 3,3 gange så dyre i forhold til den offentlige sektor i sammenligning med danskerne i følge Børsens referat af Velfærdkommissionen rapport fra samme år 1. december 2005. Vi har kontrolleret rapporten. Det er sandt.

Sådan har det kørt og udviklet sig yderligere med flere og flere siden 1984, der var året efter den famøse udlændingelov af 1983 vedtoges, den som blotlagde landet med adgang til frit ophold inden for grænsen, medens de fremmedes sager behandledes med anke på anke og med omvendt bevisbyrde samt jurisdiktionen (d.v.s rettens virkefelt) udstrakt til den ganske jordklode.

Det har vist sig, at de kommende generationer af fremmede, der fødes her i landet, endog er mere belastende 1), mere kriminelle og føder flere børn end deres forældre. Regeringen havde endelig fået absolut flertal sammen med støttepartiet i 2001; men intet er sket siden udover, at yngre nygifte lige skal en tur over Sverige for at trænge sig ind via Schengen-aftalen, der har åbnet grænserne, og der kommer intet til at ske.

En organiseret kampagne fra august 2008 med at overbevise ‘den ikke – bevidstløse del af den danske offentlighed’ om at danskerne nu pludselig føder flere børn og de fremmede pludselig meget færre bygger på lodrette løgne.  

EU bestemte allerede i Nice-traktaten (med Schengen som centralt element), som Poul Nyrup Rasmussen underskrev den 27. februar 2001 med ikraftræden 21. marts samme år, at indvandringen til EU skulle være fri. Med EU’s roadmap-system (et eks.), der binder kommende beslutningstagere i en ny regering (og ganske i strid med den danske grundlov) blev toget sat på skinner i 2001.

EU topmøde den 15. december 2006: Ideer og planer (efter the roadmap) skal blive til virkelighed var konklusionen på EU-topmødet om indvandring i december 2006. Meget tyder på, at det ikke lader sig gøre at omdanne indvandrings-projekt-ideologien til virkelighed, som vi skal se kendsgerninger om i denne korte gennemgang. Et Polen med 38,5 mill. indbyggere og med halvdelen af arbejdsstyrken sendt i ledighed er bare lidt af det. At en del EU-lande forhindrede dem adgang til de nationale arbejdsmarkeder førte til, at 750.000 tog til England og Irland i 2004. I maj måned 2004, hvor 8 centraleuropæiske lande blev medlemmer af EU, meddelte den engelske regering muntert, at dette ville føre til, at 13.000 arbejdere ville ankomme hvert år fra de nye medlemslande. Det blev 25 gange flere. Offentlighedens opfattelse var helt klart og ikke overraskende, at regeringen ikke kunne håndtere indvandringen. Det tager Eliten ikke notits af.

‘De såkaldt borgerlige’ havde chancen 1984-1991 og 2001-2007. De ’såkaldt borgerlige’ forspildte chancen begge gange. I 1980-erne gav den borgerlige mindretalsregering de radikale skylden. Det viste sig, at V, K og O endda med flertal og uden de radikale ikke kom længere, fordi de ikke skulle komme længere. Liberalen og Internationalen i skøn forening. Og er ansøgerne endelig afvist bliver de her nu med myndighedernes billigelse og kan arbejde og opholde sig, hvor de vil. Dermed er Danmark ikke længere at betragte som en retsstat.

Om nationalstaten Danmark opløses afgøres ikke ved et folketingsvalg.

Indtrængernes rettigheder er således udvidet med retten til som ansøger og endog som afvist ansøger at slå sig ned i vore boliger og arbejde her i landet. Sådan vil EU, FN herunder Verdensbanken have det, og så parerer alle de danske politikere ordre, fordi de er marionetter. Dette har selvfølgelig som konsekvens, at Danmark hurtigere overtages endeligt af de fremmede, og indtil dette er sket mellem 2035 og 2047 (som det forløber netop nu), skal vi se kriminaliteten stige mere og mere år for år, nøjagtig som det også er sket de senere år med den større nytilstrømning år for år.

Det betyder, at de etniske danskere løbende skal se deres frihedsrettigheder gradvist indskrænket mere og mere p.g.a af den øgede ustabilitet og terroren, som indvandringen bringer med sig. Et egentlig terror-angreb, som det er blevet stillet i udsigt flere gange af terrorister i udlandet og nu også af herboende agent in spe for efterretningstjenesten, vil i en kortere periode kunne få danskerne på andre tanker. Derefter dæmper medierne dem ned igen. Danskerne har nemlig valgt at tro på TV.

Toppen og dens tro tjenere i medierne har også valgt: Den danske befolkning skal udskiftes; man ønsker nye undersåtter, medens den Euro-forbrugende Elite mener sig sikret via arrangementet med Euro i olie. Ideen kaldes Eurabia og mere tilforladeligt Barcelona-Processen i det halvt åbne.

Da nu landets bedste hoveder allerede fra begyndelsen advarede om, hvad resultatet ville blive, kunne man forestille sig, at de nu trods alt ville komme til besindelse. Men nej, Liberalister og Internationalister er forblændet af deres respektive ideologier, vil nogen hævde – nej, de er forblændet af IDEOLOGI. Det er ren illusion at forestille sig nogen form for besindelse; så skulle de værste ideologer konvertere til realiteternes verden, men deres liv står og falder med ideologien. Så glem det.

Vælgerne lod sig simpelthen snyde af politikernes og mediernes løgne mindst to gange. Derfor skal vi regne med, at indstrømningen af den nye muslimske befolkning til erstatning af danskerne kommer til at ske en hel del hurtigere, efter tilstrømningshastigheden også er blevet øget ganske betydeligt de sidste to år. I 2006 en tilstrømningshastighed af ikke-vestlige, der blev 14 pct. større i forhold til i 2005, hvor tilstrømningshastigheden også steg i forhold til året før. Landsforræderiet er så bastant, og situationen så bekvem for de værste, at udviklingen får lov at forløbe ad tankens vildveje og direkte mod danskernes totale udslettelse.

Lykkelandets Ligevægts-Ligning:
Ny-tilstrømningen af ikke-vestlige plus tilvæksten i øvrigt i antallet af andre ikke-vestlige via fødsler = antallet af naturalisations- eller forvandlingsbreve til samme kategori = antallet af flygtede etniske danskere det samme år. Supplerende pædagogisk tegning: http://danmark.wordpress.com/2006/05/30/71/

Efter “Lykkelandets Ligevægts-Real” sker udskiftningen af landets retmæssige borgere som planlagt, stille og roligt, ja, umærkeligt. Det koster selvfølgelig enorme summer og dyrekøbt efterfølgende stilstand, som nu både Rockwool Fonden og tidligere Velfærdskommissionen begge har beregnet er resultatet, vel også for at dække sig lidt ind som organer i statens tjeneste.

”Men tænk nu på, hvor godt landet bliver, når befolkningen er helt udskiftet med ikke-vestlige – arbejdskraftens fri bevægelighed og plads til alle, haleluja!”

Der var selvfølgelig meget støj på signalerne undervejs, og virksomhederne fik ikke den arbejdskraft, de hævdede de savnede, for den sidder i den offentlige sektor og forbruger, eller også er den udstødt af a-kasserne og end ikke værdig til en korrekt officiel optælling. Måske findes den i Pakistan eller Uganda. Måske vil Uganda sågar være medlem af unionen.

Danskerne, der blev her, duede ellers ikke til noget (og så var der det unævnelige med fagforeningstarifferne, skatterne og organerne, der faktisk har ædt sig meget ind på endog ejerskabet rundtom), og så er der de offentlige embedsmænd, der styrer tilstrømningen af nye fremmede klienter ind i landet sammen med frelserindustrien i Internationalen. Andre offentlige og private, men offentligt finansierede behandlere skal øve deres ideologiske kunster på de nytilkomne, de lever af og begrunder deres virke med indvandringen til det bliver rigtig godt; når ideologiens endemål er nået og al modstand er ophørt eller fjernet. Se, det er et rigtigt eventyr, og hvis de ikke er døde, så er de her endnu.

Seneste nyt: Søren Krarup om statsborgerskaberne i JP-kronik

Yderligere stigning i tilstrømningshastigheden i 2007

Strategiske udviklingslinier 2008-2020

Billeder fra Europa:

J. E. Vig, 21. november 2007
http://www.lilliput-information.com/
http://informationomdanmark.blogspot.com/

“if your heart is filled use your brain”