Igår var jag på föreningsmöte med IOGT-NTO-föreningen i  Söderköping, jag var inbjuden att hålla i kvällens programpunkt. Dels rapporterade jag från kongressen, och dels höll jag i en diskussion kring IOGT-NTO-rörelsens grundsatser och program. Grundsatserna för vår organisation kan man likna vid en nations grundlagar, de är själva fundamenten.

När man tänker på IOGT-NTO så tänker man ofta på nykterheten – och det är ju inget tvivel om att IOGT-NTO är en del av nykterhetsrörelsen. Men det man inte så ofta tänker på är att nykterheten – ett drogfritt samhälle – inte är det som är det huvudsakliga målet, nykterheten är ett medel.

IOGT-NTO startades ursprungligen som en demokrati- och frihetsrörelse. Samhället på mitten och slutet av 1800-talet såg väldigt mycket annorlunda ut än dagens samhälle, det  kan man ju lugnt säga, och alkoholen var ett medel för  att  förtrycka människor.

Jag tror att det från början är ett grekiskt uttryck (möjligen romerskt) “bröd och skådespel”, med innebörden att så länge folket fick äta och fick “underhållning” så kunde de styrande göra i princip vad de ville. Professor Lars Svedberg lärde mig ett uttryck på en föreläsning jag bevistade som nästan är synonymt och det är  det amerikanska “tittytainments”.

Alkoholen fungerar likadant – en berusad eller beroende person ställer sällan några krav på arbetsrättsliga eller demokratiska rättigheter, särskilt  om följden blir att tillgången till alkoholen stängs av. Många brukspatroner och andra styrande insåg naturligtvis detta, och det var inte få arbetare som fick del av sin “lön” i brännvin.

Därför gick arbetarrörelsen och nykterhetsrörelsen hand i hand i inledningsskedet, för båda såg det förtryck som åstadkoms via alkoholen och ville bekämpa det. Därför är jag själv fortfarande nykterist – trots att många av mina UNF-kamrater hoppat av med åren – jag vill behålla kontrollen över mig själv och mina rättigheter och jag vill inte bidra till de enorma pengar alkoholkapitalisterna tjänar på mänskligt lidande.

Vi  har som sagt inte samma samhälle idag, och många gånger ifrågasätts nykterhetsrörelsens och arbetarrörelsens existens. Frågarna som behandlas i S-föreningar och lokala nykterhetsföreningar verkar inte engagera några nya människor – de som träffas träffas för gemenskapens skull. Det är naturligtvis inte något fel med det, men då förtjänar vi nog inte att kalla oss folkrörelse.

Så har folkrörelserna överlevt sitt existensberättigande? Nej, jag  tror inte det – för är samhället fritt från problem? För någon dag sen rapporterades att fler unga dricker farligt mycket. Många i ungdomsgenerationen och många vuxna fastnar i en drogproblem – och lever de fria och rika liv? De barn som växer upp i hem med en eller fler missbrukande vuxna, lever de fria och rika liv? Är samhället fritt från orättvisor?

Så vad är då lösningen? Jo, jag tror att det måste ges utrymme för människor att handgripligen agera för att förändra samhället. Det duger inte längre att sitta på möten och fundera och debattera – nya människor måste ges möjlighet att själv få medverka till förändring och få se resultat av den tid de lägger ner, det var det  vi gav våra medlemmar när vi startade våra rörelser. Då, och endast då, kan vi vara en folkrörelse värd namnet!

Camilla och jag har hunnit med några kongresser inom IOGT-NTO-rörelsen, men för Selma var den gågna veckans kongress hennes första. Hon verkade trivas med de generösa ytorna på svenska mässan, men att lyssna på anförandena från talarstolen var inte lika skoj.

Nu var dock Selma inte med hela veckan utan bara onsdag och torsdag, sedan följde hon med mormor och morfar hem till Axvall. Större delen av onsdagen ägnade Selma och jag i Slottskogen tillsammans med Roffe och Filippa. Selma gillade sälarna och att klappa getteerna i Barnens Zoo. Att jaga duvorna på gräsplanen var inte heller fel.

På tordagen promenerade Roffe, Filippa, Selma och jag till Sjöfartsmuseet och dess akvarium. Fokus låg på nordiska förhållanden så de grumliga vattnen med gråtrista fiskar var väl kanske inte årets största hit. Men det trevliga sällskapet gjorde det hela till en spännade strapats i alla fall.

Det var lite trixigt att ta sig fram i kollektivtrafiken i Göteborg. Det är långt ifrån alla av Västtrafiks spårvagnar som är barnvagnsvänliga. Utan på många turer möttes man av höga trappor. Tur att man är så stark att man kan lyfta barnvagnen upp på spårvagnen.

Som sagt så hämtade Selmas mormor och morfar henne hem till sig på torsdag. Lite nervöst då det var första gången hon var borta över natten utan vare sig mig eller Camilla närvarande. Men det gick ju så klart jättebra. Till och med för mig och Camilla. Vi längtade bara så där lagom mycket. Och Selma älskar ju att vara hos mormor och morfar så hon stortrivdes.

Nu kommer snart Selmas farmor och farfar också på besök här hos mormor och morfar. Undra just hur det blir med allihopa samlade.

Oroa er inte, jag hittade hem från Gotland. Jag kom hem redan i torsdags kväll, men har haft en lång helg på landet för att smälta intrycken lite från Almedalsveckan.

Det var en märklig upplevelse att vara på plats, även bara för ett par dagar, i Visby – att gå runt och hälsa på fackförbundsordföranden, riksdagsledamöter och många andra (i deras och i vissa fall andras ögon) betydelsefulla svenskar. Nu hälsade jag förvisso inte på så många som jag inte redan kände, är lite för blyg för det. Jag kan dock berätta en liten iakttagelse jag gjorde – fackliga ledare pratar väldigt mycket i sina mobiltelefoner… (eller också gör de det för att få vara ifred en stund i hetsen)

Hetsen ja, det fanns oerhört mycket arrangemang att gå på. Ett av dem har jag skrivit om tidigare, seminariet om den kreativa sektorn. Det bästa under dagarna jag var där var Mona Sahlins tal – men jag är väl lite partisk. Det är många andra som har recenserat både talets innehåll och framförande, så jag ska inte göra det igen, jag kan bara säga hur det kändes på plats. Jag hade stått på plats framför scenen i en dryg timme när hon började tala, men jag kände mig inte alls trött när jag gick därifrån – det hade tillräckligt med humor, värme och trygga argument för att få en att vara stolt som socialdemokrat, det var det viktigaste för mig.

Har sett alla partiledarnas tal förutom Göran Hägglunds och en del av Peter Erikssons. Efter Monas så var det jag tyckte var bäst Maud Olofssons… (känn på den). Det var ett bra tal, i vissa delar ödmjukt (Vi vill ha er hjälp…) och i andra delar talade till min folkrörelsesjäl. Det var lite långt dock, och argumenteringen om hur S vill stänga dörrar för jämställdheten var en riktig logisk kullerbytta.

Vi får se om jag åker till Visby för nästa års politikervecka – eller om jag är för upptagen med att arbeta för en valseger på hemmaplan. De kommande dagarna ska jag på IOGT-NTO:s kongress i Göteborg där jag är ombud för Östergötlands distrikt tillsammans ytterligare tre herrar (!). Jag ska försöka rapportera lite här i bloggen!

PS. Jag har valts till ett av ombuden på Socialdemokraternas partikongress i okt-nov för Östergötlands partidistrikt. Tack för förtroendet ni medlemmar i Söderköpings arbetarekommun som har röstat på mig!

Forum för frivilligt socialt arbete med flera frivillorganisationer kallar till seminarium med titeln ”Varför är den idéburna sektorn så ointressant för medierna?”.

Någon undersökning som visar att så verkligen är fallet presenteras inte. Tvärtom inleder Anna Carlstedt från Forum och IOGT-NTO med att berätta en del organisationer är flitigt omskrivna. Folknykterhetens vecka genererade exempelvis ”tusentals klipp”.

Men detta är undantag. Och med tanke på den civila sektorns stora och växande betydelse så borde medierna rapportera mera anser hon.

Birger Östberg på PR-byrån Westander opponerar sig. Han har egen erfarenhet av att arbeta med pressfrågor inom Fi och vänsterpartiet och av att bistå byråns kunder med mediestrategier.

Han har märkt att det inom olika sektorer av samhället finns konspirationsteorier som ’förklarar’ varför medierna inte bevakar just denna sektor. Inom vänstern beror det på att medierna ingår i det kapitalistiska systemet. Inom näringslivet heter det att journalisterna är vänstervridna. Och inom Feministiskt initiativ heter förklaringen patriarkala medier.

Själv förespråkar han att frivilligorganisationerna lär sig mediernas nyhetsvärdering och levererar sådana nyheter som redaktionerna nappar på. Han föreslår exempelvis inrättandet av ett nytt nationellt pris med kandidatnominering i alla län. Corren i Linköping kan ”garanterat” inte låta bli att skriva om de östgötska kandidaterna hävdar han.

Anna Carlstedt funderar kring karaktären på frivilligorganisationernas pressmeddelanden. Det kanske är ett problem att de ofta handlar om goda nyheter? Röda Korset gör att flyktingar får ett bättre mottagande; Majblomman samlar in pengar till barn på kollo. Kanske ska vi bli mer dramatiska i vår kommunikation med medierna, resonerar hon.

Hon illustrerar tanken med den romerska retoriken. På antikens torg meddelade talaren inte torrt att någon bragts om livet. Nej, den mördades mörkfläckiga kläder lyftes upp för alla att se och förfäras över det blodiga dådet.

En person i publiken frågar om organisationerna bör bli mera av provokatörer och mindre  av ’nickedockor’?

Anna Carlstedt applåderar ungdomsorganisationernas civila olydnad när det finns en medveten tanke bakom sådana aktioner.

Birger Östberg säger att provokationer är bra, de skapar nyheter.

Igår firade nykterhetsrörelsen folknykterhetens dag, bland annat på Skansen. I en intervju i SvD med anledning av detta säger vice ordföranden i IOGT-NTO Anna Carlstedt att fler unga väljer bort alkoholen helt, eftersom “de är trötta på att det sups så mycket”.

Det är ju bra med protester mot ohälsosamt supande. Samtidigt har nykterhetsrörelsen förstått att förbud inte är den väg man ska gå;

Det är inte politiskt gångbart att kräva alkoholstopp. Det gäller att begränsa tillgängligheten, säger Anna Carlstedt.

Jag håller väl själv inte direkt med henne till hundra procent. Tillgängligheten finns alltid där, att försöka begränsa den kommer mest leda till att folk hittar alternativa vägar att få tag på alkohol. Det som är viktigt är att ha ordning på åldersgränserna. Att ha kvar ett förlegat monopolsystem på försäljningen är dock inte en väg för framtiden, inte heller att begränsa införselkvoter inom EU. Dels leder det till ökad smuggling vilket gynnar organiserad brottslighet och dels går det emot principen att vi ska ha fri rörlighet för människor, varor och tjänster inom EU.

Om en vara är laglig så ska den få flyttas fritt inom EU. Vill man begränsa något får man göra den varan olaglig. Vi ska inte särbehandla vissa handelsvaror. Vissa hävdar att det beror på att man har olika skatt och regleringa för alkohol i olika länder i EU. Visst är det så, men vi har också olika momssatser och så vidare inom EU. Ska vi alltså belägga alla andra varor som inte har exakt samma moms i andra EU-länder med införselkvoter? Skulle inte tro att någon ens funderar på att lägga det förslaget. Så varför ska alkohol kunna begränsas med det argumentet?

Nej, det är dags att lägga krutet på förebyggande arbete för att förebygga alkoholskador, genom informationsinsatser och arbete med attityder. Sen måste vi se till att serveringen på krogarna sköts så att ingen överserveras. Det är där de stora vinsterna finns att göra. Förbud och begränsningar hjälper inte i längden för att komma åt de allvarliga problemen.

För övrigt firade jag själv folknykterhetens dag i enlighet med familjetraditionen; jag tog mig en nubbe till middagen.

Ytterligare ett företag viker för den globala krisen. I eftermiddags meddelade Sveriges Radio Östergötland att företagsledningen på Dometic i Motala inlett förhandlingar för att lägga ner tillverkningen och flytta den till USA. Marknadsdirektören som intervjuades i radion var klädsamt sorgsen på rösten när han pratade om de 200 anställda och deras familjer som påverkades av ett sådant beslut.

Ytterligare ett företag med många kompetenta anställda som ev. lägger ner. Och de företag som inte lägger ner de varslar mängder av industriarbetare. Jag och många med mig känner oss oroade för den svenska industrin.

Regeringens passivitet när andra länder agerar gör att Sverige får längre startsträcka när konjunkturen vänder uppåt igen, minskad konkurrenskraft med andra ord. Utbilda, utbilda, utbilda. Mindre gnäll och mer framtidstro. Industrin måste kunna behålla sin arbetskraft så att de är startklara när orderhögarna återvänder.

Nåja, jag ska inte bara klaga på regeringen i det här inlägget, jag har faktiskt haft en del bra möten idag som inte gått ut på varsel och passiva regeringar. På eftermiddagen hann jag med både ett möte med IOGT-NTO-distriktets medlemsvärvargrupp och styrelsemöte med lokala Föreningen Norden i Söderköping.

Det är två organisationer som präglas av olika mått av framåtanda, IOGT-NTO har värvat 20 000 nya medlemmar på de senaste tre åren, där handlar det om frågor som hur vi ska ta hand om medlemmarna, hur får vi medlemmarna att betala och kan vi hitta nya människor som är intresserade av nykterhetsrörelsen. I Föreningen Norden diskuterar vi hur vi ska få 25 st att komma på ett studiebesök på Bolltorps slott den 19 maj.

Under kvällen var det möte med Socialdemokraternas Kommunfullmäktigegrupp som diskuterade ärendena som ska upp på Kommunstyrelsen på onsdag. Mest tid ägnades åt träd, trafik och parkeringar, men så är det ju också konkreta frågor som är lätta att förstå. Remissen på förvaltningsutredningens förslag om effektivare statsförvaltning är kanske inte lika handfast…

Jag har aldrig nyttjat rusdrycker och har därmed inga erfarenheter om hur det är att vara full. En del människor frågar om jag är nykterist. Ibland svarar jag jakande, ibland något mer problematiserande. Till vissa ord följer ett paket av värderingar och symboler som inte alltid är tydliga. Jag skulle nog aldrig själv benämna mig som nykterist, för mig är det starkt kopplat till en nykterhetsrörelse så som IOGT-NTO och det känns inte som jag. Jag har inte avgivit något löfte till någon och tillhör ingen förening eller religiösförsamling som förespråkar nykterism. Jag är ingen nykterist, men jag dricker inte alkohol.

Ett samtal med en vän om begreppet heterosexuell fick mig att fundera på vad som menas med att vara hetero. Skulle vi behöva ett begrepp som Queerhetero eller Heteroqueer dvs. heterosexuell men inte heteronormativ. Jag gillar vanligtvis begreppet Queer, det är så där postmodern otydligt och svävande som egentligen inte går att definiera på ett önskvärt sätt. Normalt ogillar jag ordet hetro och heterosexuell. Vem är hetero egentligen och vilka värderingar väcker det hos oss när någon säger att de är hetero. Är hetero något värdeneturalt eller något som har det en positiv eller negativ grundtouch som fäster vissa värden till vår identitet. Kanske skulle vi lägga alla betäckningar och kategorier åt sidan. Det kanske är omöjligt. Blir man automatiskt hetero bara för att man endast känner attraktion till personer av motsatt kön?

Givetvis kan vi säga vad vi vill och mena vad som helst, bara vi har någon som förstår vad vi menar.

Idag har jag varit på årsmöte med NBV (Nykterhetsrörelsens Bildningsverksamhet) Östergötland, som är det studieförbund nykterhetsrörelsen jobbar med.

Folkbildningen har en lång historia inom Nykterhetsrörelsen. Förkämpar inom rörelsen skapade den första studiecirkeln och de första biblioteken. Vi driver flera folkhögskolor och kursgårdar, och det har vi gjort länge. Från början var det med ett viktigt fokus: bildning och kunskap var – och är för all del ännu idag – ett sätt att bekämpa de grava alkoholproblemen.

Med tiden såg man andra stora fördelar, med demokratisk skolning och kunskap kunde man också lära sig att påverka andra. Kulturen har även den varit ett viktigt inslag under vår drygt 150-åriga historia. Det manifesteras till och med i IOGT-NTO:s stadgar. Den första meningen i första paragrafen säger ”IOGT-NTO är en nykterhets- och kulturorganisation i Sverige”.

Studiecirklar och studieförbund är för många i dagens samhälle okända, eller har en oklar innebörd, så du kanske frågar dig om studie- och kulturverksamheten har något fog i dagens moderna samhälle där utbildningar och högskolor är öppet för alla och en var? Faktum är att kulturen som arrangeras av studieförbunden tillsammans med ideella organisationer är Sveriges största producent av allmänkultur utanför de statliga institutionerna. Det är fler deltagare på studieförbundens kulturarrangemang per vecka än på fotbollsmatcher, teaterföreställningar och hockeymatcher sammanlagt. Dessutom är kulturen är ett av de allra främsta sätten för idéburna organisationer att komma i kontakt med nya människor utanför våra organisationer, nya målgrupper, nya medlemmar.

Genom vår studieverksamhet kan människor mötas i ett samtal över en kopp kaffe där vi kan diskutera alltifrån demokrati och knyppling till alkoholpolitikens roll i det förestående EU-parlamentsvalet 7 juni. På det sätt kan organisationerna skapa en bredd i verksamheten så att fler människor kan hitta den verksamhet som passar dem bäst.

Jag kom nyss hem från ett av mina mest absurda förtroendeuppdrag. Jag är med i kaffekommittén i min IOGT-NTO-förening. Idag har vi haft våffelkväll, så jag har spenderat kvällen med att koka kaffe, grädda våfflor och samla ihop disk. Jag funderade en del på syftet med ett sånt här föreningsmöte och allt jobb vi lägger ner, på vägen hem från lokalen.

Drygt 40-tal medlemmar samlas en kväll för att umgås och äta våfflor, de flest rätt så till åren komna. En av de yngre gästerna kläckte ur sig att till och med människorna på PRO var piggare, nu är inte det riktigt sant för det finns många medlemmar i IOGT-NTO som inte är pensionärer, men det kan ju en bild av vilka som går på mötena. Många av dessa har varit med i rörelsen i hela sitt liv, och en stor del av sin bekantskapskrets inom förening, för dessa fyller det en stor funktion.

Nu gör vi mycket annat än just de regelbundna föreningsträffarna i det här stuket iofs som den alkoholpolitiska verksamheten och arbetet med drogförebyggande verksamhet. Men jag har ändå tyckt att många föreningsträffar också gett mig något, tänk till exempel all dragspelsmusik är guld värt när jag ska ge mig på Melodikrysset!

Kan inte heller undgå att kommentera det här med bonusarna. Jag tycker att Wanja fortfarande är svaret skyldig, och Ibbe Baylans svar på Agenda i söndags hade en hel del kvar att önska. Det vettigaste i det här läget är för Ibbe att säga att S tar avstånd från dessa orimliga pensioner, löner och bonussystem och vi har gett våra styrelseledamöter ett tydligt uppdrag att genom sina styrelser försöka ändra på det. Inte skylla på regeringen… Vidars ledare i Folkbladet idag är klockren.

Efter en kort promenad från hus A till B i julaftonsnatten så har man skådat hur de tusen juleljusen lyser upp Avenyns vinterdunkla asfalt. Jag vandrar hemåt med min far och konstaterar samtidigt som laptopen spelar SR:s webbradio Klassisk Jul i datorväskan som jag bär med mig att julaftonen har varit skön och lugn. Jag har haft en julafton jag vet att jag senare i livet kan se tillbaka på med glädje där både far och den ömma modern firar den tillsammans för första gången på 10 år. Och själv njuter jag tillsammans med min lillasyster i fulla drag av en (förvisso) barnlös jul men lugn och skön och väldigt mättsam.

En kort redogörelse för er som kan tänkas vilja jämföra den med er egna.

8.00 Uppstigning
8.30 Avgång mot Vasakyrkan (ca 300 meter)
9.00 Julkonsert med Göteborgs Gosskör i Vasakyrkan
11.00 Grötfrukost med skinka¨
13.00 Besök vid farfars/farmors och mormors/morfars respektive gravar för att tända ljus
15.00 Glögg, kakor och godis framför Kalle Anka (som man ser på med ett öga nuförtiden)
16.00 Se en videofilm om hur min familj firade jul och nyår för 21 år sedan som vi inte sett på länge.
18.30 Äta julmiddag
21.00 Julklappsutdelning och umgänge med min familj
23.00 Börja spela spel
00.30 Avbryta spelet i förtid då Merkaptans föräldrar var för trötta och ville sova (men på det vi hunnit så vann jag)

Och nu ligger jag häroch berättar om det.

Jo, just det. Det var så sant.
Den 22 juni i år skrev jag inlägget “Sommartider”. I inlägget diskuterade jag lite kring oddsen kring julvädret Kalle Anka tid den 24 december 2008.

Jag var ute på gatornai Göteborg, i relativ nära anslutning till Kalle Anka och kom fram till att det… duggregnade. Jojo

Nu var det ingen som spelade på det svaret. Det kan ju bero på att det var så säkert så jag satte oddset till 1,0 och det mest troliga alternativet.

Det blev återigen en blöt jul på västkusten, som det brukar vara. Det är tydligen bara i Norrland och på IOGT-NTO:s julmässa som man har firar en vit jul.

Lite snö som omväxling åtminstone. Det skulle ju inte sitta fel, eller hur. Men nu önskar jag er en stilla natt och en god fortsättning på juldagarna vi har framför oss.

Jag har äntligen tittat på SVT:s Dokument innifrån som sändes den 16 november (länge leve SVT Play!) – Rör inte min sup! En träffsäker dokumentär av Evin Rubar om hur barn upplever vuxnas drickande.

Jag rekommenderar verkligen alla (småbarns)föräldrar att titta på den 55 minuter långa dokumentären som skildrar barnens syn på vuxnas alkoholkonsumtion. Sevärd och tänkvärd, speciellt så här i juletid när snapsen åker fram på julbordet.

Kolla in dokumentären i SVT Play. Och när du har gjort det kan du surfa vidare till IOGT-NTO-rörelsens kampanjsite – Vit Jul.

Läs även andra bloggares åsikter om alkohol, barn, iogt-nto