Tänk om jag hade fått en krona varje gång någon hade sagt att USA invaderade och stannade i Irak, för oljans skull. Då hade jag varit miljardär!! De som säger så förstår inte kausaliteten bakom skeendeförloppet! Denna idé är som världens kortaste och mest upprepade konspirationsteori. Anledningen till att USA invaderade Irak var nine-eleven, och ingenting annat. Man kan spekulera i hur säkra Bushadministrationen var på att Saddam skulle få tillgång till massförstörelsevapen i form av atombomber, men längre kan man inte sträcka sig i spekulationer! Att Saddam hade tillgång till massförstörelsevapen som han redan hade använt mot civila glömmer man gärna. Men det var inte nukleära sådana. Jag skulle tro att när Bush bestämde sig för att invadera både Irak och Afghanistan så var han ambitiös, och dessutom så tror jag att det var en svepande hämnd för nine-eleven. Men så är det inte längre, kriget mot Irak och Afghanistan har förvandlats till ett befrielsekrig med tiden. Känslorna från nine-eleven svalnar i USA. Just därför att det inte längre är en hämndaktion så är det möjligt att USA drar sig ur kriget framöver. Om jag inte misstar mig så lade USA ett handelsembargo över Irak under Saddam Hussein, så Irak kunde inte sälja mer än högst begränsade mängder olja till omvärlden. Varför skulle då plötsligt oljan betyda allt för USA (George W Bush´s USA) och vara värt att starta krig för? Oljan som USA importerar från Irak idag är ett kausalt resultat av de ökade kontakterna mellan USA och Irak sedan landet blev en demokrati, något som bägge länderna tjänar på!

Roger Klang, Lund, Scaniae

den 26/10/2009

”Dödspatruller ligger bakom en brutal mordvåg på homosexuella i Irak. Regeringen lyfter inte ett finger för att hjälpa offren, skriver Human Rights Watch i en ny rapport.” Citat; Svenska Dagbladet.

Mehdi-milisen, som sysslar mest med att tortyrmörda homosexuella med regeringens goda minne, talar om ”den förlorade manligheten i Irak” som de säger har påskyndats av amerikanarnas närvaro.

Men bara för att dessa homosexuella mordoffer ännu inte var outade så betyder det inte att de var heterosexuella innan de lät sig mördas. Hur kan då den irakiska manligheten gå förlorad för att bögarna kommer ut, antalet heterosexuella irakier är ju detsamma? Det låter som att milisen har egna lik i garderoben i mina öron. Allt amerikanarna har gjort är att föra med sig tolerans, men den tas dåligt emot av de självutvalda barbarerna i Irak.

Roger Klang, Lund den 21/8/2009

Tony Blair, som drev igenom beslutet att invadera Irak 2003, har idag bekräftats som en av de vittnen som kommer att förhöras i Storbritanniens efterlängtade utredning om irakkriget.

Den förre premiärministern kommer sannolikt att få sällskap av Gordon Brown bland dem som kallas att vittna.

Undersökningskommitténs ordförande, Sir John Chilcot, sa hans utskott skulle granska perioden från och med sommaren 2001 och till slutet av juli 2009 som omfattar upptakten till konflikten, de militära insatserna och där efter. Detta är den största omfattningen någonsin av en statlig utredning.

“Vi är fast beslutna att vara noggranna, stränga, rättvisa och ärliga, så att vi kan bilda en opartisk och bevisbaserade bedömningar i alla frågor, inklusive de argument om det rättfärdiga i konflikten, sa han på en presskonferens som tillkännagav lanseringen av utredningen.

Läs hela artikeln på The Times:

http://www.timesonline.co.uk/tol/news/politics/article6733093.ece

När man läser Sven Ove Hanssons bok Till höger om neutraliteten (1985 Stockholm: Tiden) så noterar man att han skrivit ett särskilt kapitel om moderaterna.

I det konstaterar han att moderaterna slog fast en helt ny riktlinje för den svenska utrikes- och säkerhetspolitiken redan 1982 som stred mot den svenska principen om alliansfrihet i fred och neutralitet i händelse av krig.

I samarbetsorganisationen mellan europeiska högerpartier, European Democrat Union, EDU, antog moderaterna 1982 ett gemensamt utrikes- och säkerhetspolitiskt program, och det enda av högerpartierna, som reserverade sig mot det var “Det finska nationella samlingspartiet”.  (a a s 94-114)

I Till höger om neutraliteten 1985 beskriver Sven Ove Hansson:

“EDU har ett gemensamt säkerhetspolitiskt program, som antogs den 2 juli 1982 och som ännu är i kraft. Programmet utarbetades av en arbetsgrupp där det svenska partiet hade tre representanter, nämligen Carl Bildt, Anders Björck och Göran Lennmarker. Programmet antogs därefter av EDUs femte partiledarkonferens, som ägde rum i Paris. Där representerades Sverige av Ulf Adelsohn, Lars Tobisson, Georg Danell och Göran Lennmarker. Beslutet att ställa sig bakom programmet är alltså väl förankrat i det moderata partiets ledning.”

Det framstår som tydligt, att det är detta högerpolitiska program moderaterna nu implementerat genom att nedrusta det svenska försvaret till förmån för “ökad samverkan med Europa och NATO“. 

Högerpartiernas 1982 antagna program är även identiskt  med Lissabonfördragets skrivningar beträffande utrikes- och säkerhetspolitik.

Det 1982 antagna högerpolitiska utrikes- och säkerhetsprogrammet ålägger de europeiska staterna att gemensamt upprusta för att avlasta USA i försvarsbördan, förespråkar en i det närmaste terrorbalanserande kalla-kriget-politik, påbjuder vidare att Europas integration stärks och att den politiska integrationen håller jämna steg så att Europa kan tala med en röst i utrikes- och säkerhetspolitiska frågor. Vidare är 1982 års högerpolitiska programs huvudtes “att banden mellan USA och Västeuropa måste stärkas” och för att “stärka europeisk-amerikanska relationer måste vi också göra övertygande framsteg i Europas enande”. Vidare sägs:

“Medlemsländerna i den Europeiska gemenskapen måste därför komma över sin instinktiva nationalism och organisera sitt samarbete på en mera permanent grund, särskilt på utrikespolitikens och säkerhetspolitikens områden, så att de kan tala med en röst i dessa frågor. Endast som en politisk union kommer Europa slutligen att kunna möta framtidens utmaningar och utföra de uppgifter som följer av partnerskapet med Förenta staterna”. (a a s 104)

Den 3 februari 2008 skrev Lars Bergquist (ambassadör), Carl Björeman (generallöjtnant) och Karl Erik Lagerlöf (författare)  en kritisk artikel på SVD Brännpunkt,  ”Bildt driver en farlig utrikespolitik”där de framförde:

“Utrikesminister Carl Bildt har inget att säga om USA:s rättsövergrepp, men hyllar Sveriges och EU:s anpassning till Nato. Samtidigt avskaffas det svenska försvaret till en nivå lägre än det kritiserade försvarsbeslutet 1925. Bildt driver en ny och farlig säkerhetspolitik som inte diskuteras offentligt.”

I “Till höger om neutraliteten” 1985 kommenterade Sven Ove Hansson på samma sätt:

“Varför ger moderaterna uttryck för en helt annan utrikespolitik i dokument som inte är avsedda för den svenska allmänheten än vad de gör när de talar till den svenska allmänheten? Jag kan inte finna någon annan rimlig förklaring än att den moderata partiledningen i själ och hjärta tycker som det står i EDU-programmen, men av taktiska skäl inte vill framföra dessa åsikter i den svenska debatten. Möjligen kommer Moderata samlingspartiet, när detta offentliggörs, att hävda att EDU-programmen är kompromissprodukter. Det är i så fall den svenska neutralitetspolitiken som man har visat sig villig att kompromissa bort.”

Sven Ove Hansson tilläger också i sin sammanfattning av kapitlet om moderaterna:

“Den svenska neutralitetspolitiken har anor sedan 1830-talet. Den har hållit oss utanför två världskrig. En självklar följd av neutralitetspolitiken är att vi själva ska hålla oss med det försvar vi behöver, och inte t ex anknyta vårt försvar till något av stormaktsblocken… Neutralitetspolitiken är först och främst till för vår egen säkerhet. Det har också visat sig att Sverige, tack vare sin neutralitet, kan spela en viktig roll i det internationella arbetet för fred och nedrustning.“

Kritikerna från den 3 feb 2008 skriver i “Bildt driver farlig utrikespolitik” på SVD Brännpunkt:

“Bildt vill ha ”en uppdatering av Europeiska unionens gemensamma säkerhetsstrategi” liksom en översyn av de gemensamma militära instrumenten inom unionen.
De ”gemensamma militära instrumenten inom EU” utgörs – huvudsakligen – av Nato.”

Även Margot Wallström, vice ordförande i EU-kommissionen citeras i ovanstående artikel:

“Carl Bildt (m) och Margot Wallström (s) förefaller plötsligt stöpta i samma slev. ”Nu måste vi göra EU till en militär fredsmakt”, skriver Sveriges utrikesminister…Den 13 januari är det Margot Wallströms (s) tur att framträda. Vice ordföranden i EU-kommissionen exekverar en stor programartikel på SvD Brännpunkt. Och hon tillägger: ‘Det gemensamma arbetet pågår – i EU, inom Nato, i OSSE och inom FN … med det nya Lissabonfördraget får EU en tydlig röst i utrikespolitiska frågor och arbetet för fred och säkerhet stärks.” ‘Stärks’ verkligen vår säkerhet, om Sverige hamnar i militär allians med USA? En stunds eftertanke ger nog många av oss ­intrycket att det förhåller sig tvärtom. Till de möjliga kandidaterna till posten som EU:s ”röst i utrikespolitiska frågor” hör Tony Blair, som med en felaktig uppgift om massförstörelsevapen lyckades få det brittiska folket med sig till den folkrättsvidriga erövringen av Irak, liksom förut till ockupationen av Afghanistan.

Hur många döda har inte den utrikespolitiken kostat – i Irak, Afghanistan och bland civila i London?

Ska ”vi” – verkligen vi – få en gemensam EU-röst i utrikespolitiska frågor förutsätter det att vi har ett ord med i laget, och i så fall ett tungt vägande ord, som förmår representera en majoritet av svenska folket.”

Detta kan då ytterligare jämföras med vad Sven Ove Hanssons i sin bok Till höger om neutraliteten 1985 beskrev ingick i det gemensamma säkerhets- och utrikespolitiska programmet som högerpartierna i EDU antog redan 1982:

“I vår tekniska och nukleära tidsålder talar politiska skäl och etik för nedrustning och rustningskontroll. Nedrustning och rustningskontroll är emellertid inte självändamål utan måste vid alla tillfällen relateras till de långsiktiga målen om att öka säkerheten och stabiliteten mellan Öst och Väst.”

I en kommentar 8 feb 2008 till artikelförfattarna på SVD Brännpunkt 3 feb 2008 skrev Wilhelm Wahtmeister, Sveriges ambassadör i USA 1974–1989, som förtydligande replik följande:

“Självfallet ska vi påtala kränkningar av mänskliga rättigheter varhelst de förekommer. Det kan göras på olika sätt. Vänner emellan, som Sverige och USA, bör det ske i direkta samtal genom diplomatiska kanaler snarare än i offentliga uttalanden. Exemplet Hanoi från julen 1972 – ej 1973 som felaktigt anges i artikeln – är inte efterföljansvärt. Solidaritet och öppenhet gentemot tredje världen är viktigt, men Europa och Amerika bör ha prioritet. “(SVD 8 feb 2008)

De tre kritiska rösterna från Brännpunkt-artikeln från 3 feb 2008 i SVD får fortsätta:

 ”Var finns nu Sveriges särställning som ett land präglat av solidaritet med världens små länder och av en öppenhet mot tredje världen, i opposition mot olika former av utnyttjande och förtryck från den rika världens sida…Enligt vissa beräkningar kommer det markterritoriella svenska försvaret inom kort att endast bestå av hemvärnet, reducerat till 15000 personer. ..Fokus – och pengarna – har riktats på uppgiften att skapa en snabbinsatsstyrka till EU:s – i praktiken Natos – förfogande. Sveriges insatsstyrkor i Natos tjänst kan utlösa terrorangrepp i Sverige, hämndeaktioner för åtgärder som varit styrda av Nato/USA…Det är tydligt att Carl Bildt utgår från att ett nationellt svenskt försvar är obehövligt. Nato är vårt försvar.”

Det underliga är att socialdemokraterna inte gör något för att förhindra det, särskilt med tanke på att USA befinner sig i krig med Afghanistan.

Med tanke på vad en av deras förgrundsgestalter Tage Erlander uttalade om denna politik i ett citat från 1959  just i Sven Ove Hanssons bok Till höger om neutraliteten från 1985, så ter det sig minst sagt märkligt att inga s-röster har höjts till kritik mot Bildts utrikespolitik och den militarisering som Lissabonfördraget ålägger medlemsstaterna med tanke på att det är en hökarnas svindyra högerpolitik som nu implementeras:

“Vill man däremot formellt hålla fast vid alliansfriheten men ändå på vissa punkter inleda eller förbereda en militär samverkan med en stormaktsallians blir de rent militära fördelarna därav ytterligt ringa. Däremot skulle man i ett enda slag rycka undan hela grundvalen för vår neutralitetspolitik. Klarheten om innebörden av vår utrikespolitik skulle försvinna och därmed förtroendet för vår vilja att hålla fast vid neutraliteten. Vi skulle dra på oss de ökade krigsrisker som en anslutning till Atlantpakten bedömts medföra.” (a a s 95)

Källa för bloggposten: Hansson, Sven Ove. 1985. Till höger om neutraliteten. Bakom fasaden hos näringslivet och moderaterna. Stockholm: Tiden s 94-114 (där citaten enligt källhänvisning är hämtade bl a från EDU Bulletin nr 19, 23  och 26 från åren 1982-84 samt från Erlander, Tage. Sveriges utrikespolitik. 1959: 32-33)

Fredskoalitionen i Göteborg

STÖD DEN INTERNATIONELLA FREDSRÖRELSEN
Skriv på namnlista med krav till president Sarkozy om att tillåta fredsdemonstration i
Strasbourg den 4 april 2009

Brittiska familjer får inte sörja sina döda i fred, utan muslimer i Storbritannien hoppar på dem och minnet av de soldater som dött i strider i Irak.

“Calls for crackdown on parade Muslim extremists,” by Thomas Harding for the Telegraph, March 11:

Politicians and families of dead soldiers have united in urging the Government to crack down on the outlawed al Muhajiroun organisation after British soldiers were abused by Muslim protestors in Luton.

The outcry over soldiers in uniform being verbally attacked has continued after a Muslim preacher who was formerly the member of a now illegal group accused them of being “cowards” and “brutal murderers”.

Internet sites have been swamped with families horrified at the men of 2nd Bn The Royal Anglians being confronted with placards that branded them as killers, rapists and terrorists.

The small group of demonstrators in Luton are thought to have links with al-Muhajiroun an organisation that has been outlawed by the Government.”

Brits call for crackdown on Muslims abusing returning soldiers, Jihad Watch

.

Läs också Politiskt Inkorrekt

“Häromdagen anordnades en militärparad med soldater från Royal Anglian troops, nyss hemkomna från Irak. Ett antal stupade i strid tillhörde deras tropp. Soldaterna har varit 6 månader i Basra, södra Irak, för att träna upp irakiska diton.

Nu var det upplagt för fest med paraden genom brittiska Luton, där stolta medborgare applåderade sina landsmän.

Men det blev inte riktigt så ändå…”

]]> http://rolfhansson.wordpress.com/2009/02/26/hate-to-say-i-told-you-so/ Thu, 26 Feb 2009 09:09:18 +0000 Rolf Hansson http://rolfhansson.wordpress.com/2009/02/26/hate-to-say-i-told-you-so/

För bara två dagar sedan skrev jag om hur vänsterextremismen tar sej allt grövre uttryck. De vänsterextrema grupperingarnas antidemokratiska hat- och våldsideologi framstår som minst lika samhällsfarlig som högerextremismen och nynazismen. Men fortfarande finns inom massmedia en tendens att bagatellisera det vänsterextrema våldet.

Det känns onekligen som ett märkligt sammanträffande när jag idag läser att fyra större matbutiker i Södertälje under natten utsatts för anlagda bränder. Det har brunnit i två Willys-butiker och två ICA-butiker. Tre av de drabbade butikerna beskrivs som totalförstörda. I det fjärde fallet upptäckte personal branden när de kom till jobbet på morgonen och lyckades själva släcka.

Tydligen har det tidigare förekommit anlagda butiksbränder i Södertälje, och flera butiker har tagit emot hotbrev. Den gruppering som misstänks stå bakom attentaten kallar sej Global Intifada. Det politiska motivet skulle då vara att de nedbrända butikerna sålt amerikanska varor. Man vill tydligen protestera mot USA i allmänhet och mot Irakkriget i synnerhet. Och ett intelligent och genomtänkt sätt att göra detta är förstås att bränna ner matbutiker i Södertälje…

Skämt åsido: Mordbrand är ett mycket grovt brott. Värden för mångmiljonbelopp har förstörts i bränderna. Det var förmodligen rena turen att ingen människa skadades eller omkom. Kostnaderna för samhället i form av brandkårsutryckningar och polisutredningar blir troligen enorma.

Om det visar sej att det går att binda gruppen Global Intifada till dessa grova brott och identifiera de skyldiga får man hoppas att det fungerar som en väckarklocka för såväl massmedia som för berörda myndigheter. Det är hög tid att sluta bagatellisera vänsterextremismen!

…hur är läget?

Jag är sjukt stolt över mig själv som masat mig upp kl 06.30, ätit frukost, slösurfat så jag har det avklarat, uppdaterat mig om allt från Magdalena Graafs stroke och Linda Rosnings 35-årsshindig till Obamas Salvation Package och att Folkhälsoinsititutet på allvar kommer att åka ner till Thailand och “lära upp” resturanger i svensk renhållning (jag dööööööör) för att ni landat på Stadsbiblioteket i Malmö med 188 sidor manus framför mig och Spotify i öronen (thank you wifi).

Medans Beyoncé wants to put a ring on it och Nina Persson är stronger than Jesus ska jag lära mig allt om Irakkriget ur ett FN-perspektiv och när denna dagen är slut ska jag förhoppningsvis ha ett utskat till en text klart.

Det här är ett videoklipp från den brittiska styrkan I Irak. Bra musik, rolig video!

Försäkringskassan och CSN (Centrala StudiestödsNämnden) struntar i att driva in fordringar från personer som bor utomlands, enligt Riksrevisionen som också passar på att kritisera dessa båda organisationer skarpt för det, enligt SvD.

Nittio procent av alla personer som bor utomlands, med skulder till Försäkringskassan, misskötte i fjol sina återbetalningar. Tjugofem procent av alla som bor utomlands, med skulder till CSN, misskötte sina återbetalningar. Med det antar jag att de helt enkelt sket i att betala tillbaka sina lån till svenska staten – ytterst de svenska skattebetalarna.

Det hävdas i artikeln att; ”problemet är att låntagare i utlandet glömmer eller struntar i att meddela sin nya adress när de flyttar.”

Glömmer??? Men vad fan!!! Inte glömmer man väl att man har en skuld på ett par hundra tusen till svenska staten??? Jag bryr mig inte om ifall dessa gäldenärer är svenskar eller utbytesstudenter, eller bara rent allmänt känner för att studera i ett land där man inte tar något betalt för kurserna på universiteten, de borde eftersökas av interpol för ekonomisk brottslighet! De hade aldrig någon avsikt att betala tillbaka, är jag övertygad om. Det här byxhålssystemet skulle aldrig ha tillåtits i Amerika.

Om vi ska tala om utländska studenter, så kan vi börja med att kräva att de finansierar sina studier med egna medel, eller tar lån i hemlandet! Vi kan ju inte acceptera att Sverige förlorar 1,3 miljarder bara inom det närmsta året, enbart i fallet CSN, kan vi – spendokrater?

Vad är det för fel på er i regeringen? Hur kommer det sig att ni inte täpper till sådana här miljardkryphål när jag (och andra?) skriver till er ideligen och påpekar bristerna i systemet? Debitera utländska studenter för universitetskurserna någon gång då (om de inte är män från Kina, Thailand eller Polen och kvinnor från andra länder än de uppräknade [men det är väl orealistiskt att förvänta sig något sådant från er, fast man kan ju alltid ha ambitionerna själv])! De allra flesta utländska studenter i Sverige idag är män, vilket förtjänar att ändras på. Och alla svenskar som vill studera utomlands, män och kvinnor, är redan idag tvungna att betala för sina studier ändå, så vad ska omvärlden göra? Göra det gratis för svenskor att studera i respektive land? Dubbla avgiften endast för svenska pojkar? Förmodligen så kommer Europa och världen ändå inte släppa till sina kvinnor frivilligt trots historien mellan svenskor och Europas män oavsett vad vi gör eller inte gör (kanske med undantag för Tyskland, Belgien och/eller Frankrike), så det är lika bra att; ”go for it” och hoppas på det bästa, läget kan ju knappast bli sämre ändå! Och så får vi se vad Kina gör, för européerna kommer inte att släppa till sina kvinnor för dem heller, trots deras historia av kinesiska kvinnor med Europas män (eller ens till polackerna). Talibankvinnoförtryckare i varierande grad är vad europeiska män och stater är mot oss svenska män, och vi vet ju vad européerna tycker om att deras kvinnor är måltavla för araber och afrikaner! Hur kan de då vara sådana som dem är, mot oss svenskar, polacker och kineser utan att släppa till sina egna kvinnor till oss, såsom jag och andra svenska rättfärdiga män vill med svenska kvinnor till kineser, thailändare och polacker? Nej, européerna sätter istället tvärtom glatt upp handelshinder och tullmurar mot kineserna, och det gäller alla stora länder, även Frankrike och Tyskland! Jag hade hoppats på mer av dem. Sverige röstade (som enda EU-land?) emot sådana handelshinder märk väl. All politik handlar om kvinnor, åtminstone internationellt, precis som makro och nationalekonomi med alla dess socioekonomiska aspekter gör för övrigt (ingenting är självklart inom ämnet nationalekonomi, utom att ett land får vad det förtjänar i form av allmänt välstånd eller elände och svält [skalan däremellan är flytande] i det långa loppet, det är en sanning som utgör det främsta gudsbeviset, läs bara Nobelpristagaren i ekonomi, Amartya Sen, bördig från Indien)! Förvisso drar Amartya Sen inte slutsatsen att en Gud finns själv, men läsarna kan lätt fylla i med Guds finger åt honom i boken ”Utveckling som frihet”, och det förklarar på ett snyggt sätt alla inkonsekventa ekonomiska svängningar mellan kulturer – både i och utanför en stat – inom ämnet samt brister i Sen´s teorier som t.ex. det att Nazityskland hade en relativt lång välfärdsepok (fast den än dock ändandes med en förskjuten kollaps), till skillnad från länder som det rasistiska Zimbabwe idag som går mot sin undergång i eskalerande takt.

För övrigt så ger artikelns rubrik i SvD ”Kritik mot att skulder inte drivs in” 17 600 träffar på webben. Det säger lite om spendokraterna i riksdagen och regeringen. Och så undrar ”borgarna” (folk och fä) varför Sverige har så höga skatter (näst högst i världen, med en borgerlig regering). Det är för att de inte har klämt åt vänstern där det gör ont, på grund av en allt för svag regeringsledare! Jag röstade faktiskt på dig, Leijonborg, så moderat jag är. Du vet vad Winston Churchill sade; somliga byter åsikter för sitt partis skull, andra byter parti för sina åsikters skull! Jag ansåg dig vara den enda befintliga ledaren i alliansen, kanske med undantag för Maud Olofsson som har bevisat sig själv lite, efter valet, men jag föredrog dig! Tyvärr fanns det inga möjligheter att personrösta på dig med de valsedlar som fanns i vallokalen, vilket är en sorglig brist för Sverige, och en sorglig brist för en modern demokrati! Sverige behöver hjältar, även om det måste bli jag själv! Tyvärr så motarbetas hjältar av sådana som Reinfeldt och Göran Hägglund (jag tänker då på motarbetandet av Lennart Sacrédeus (kd), som är en ledare till skillnad från Göran ”bekväma-tror att den svenska, amerikanska (idag?) eller franska politiker som har minst blod på händerna kommer först till himlen-främjar sin egen karriär-ministersocialfallet” Hägglund). Han kommer att bli förvånad när han märker att George Bush står en kilometer framför honom i kön till sankte Pers himlaport, och George Bush har ändå gjort några hemska misstag som kan utesluta honom från himmelriket. Jag tänker då på sådana saker som USA-soldaters amnesti från grova krigsbrott av den amerikanska regeringen (våldtäkt och mord på försvarslösa civila i deras hem, ej relaterade till terrorism eller illegala kombattanter i någon form märk väl) i Irak, och statligt sanktionerad waterboarding mot ”aldrig så skyldiga terrorister”, för att översätta och använda en amerikansk fras. Statligt sanktionerad skendränkning är vad jag förväntar mig av länder som Turkiet eller Saudi-Arabien, men inte av USA. För mig handlar det inte om vem som gör vad mot vem, som det gör för Bush, det handlar om vem som gör vad! Att det tidigare välsignade USA för krig är en sak, eftersom som jag säger; ”Om man aldrig slår ifrån sig så är man enbart ett offer, och ett offer kan varken hjälpa sig själv eller andra. Guds utvalda nationer kan därför inte vara pacifistiska offer!” Inte heller det faktum att USA har dödsstraff för mördare har någon betydelse för välsignelsen, men när den utökas till att gälla även pedofiler, som man talar om i USA nu, så har man hamnat i det som filosoferna kallar ”det sluttande planet”. Nästa steg kan bli dödsstraff för våldsbrottslingar. Men jag tror att USA inte kan vara välsignade av Gud längre, med den följden att jag inte tror att de kommer att hämta sig från den ekonomiska krisen, allt i enlighet med Sen´s teorier. Jag kan ha fel, Obama är ett öppet kort som ännu inte har fått chansen att bevisa sig själv. Hoppas, hoppas! Men frågan är hur han reagerar på svenska pojkars hopp om en framtid på Amerikas och stora delar av världens bekostnad för en gångs skull, när vi svenskar väl står upp för Sverige? Det finns andra vägar än Bush´s till förtappelsen, mobbing av ett litet utsatt land som kämpar för sin överlevnad är en väg! Jag säger ju inte att vi är bättre än andra som nazisterna gjorde, jag säger att det finns konsekvenser för det man gör mot andra, precis som ekonomipristagaren Amartya sen säger i sin bok ”Utveckling som frihet”, det är bara det att vi är på den vinnande sidan – Guds sida – för att vi så tålmodigt har stått ut med världens trakasserier och kvinnostölder under så lång tid! Eller kanske man skulle säga att Gud därför är på vår sida. Känns det igen Obama? (Leijonborg, du behöver inte påpeka att det råder ett visst tvivel om vilken sida Obama identifierar sig med, och att han därför kanske inte känner igen det Amerika jag talar om här!) Men om jag säger så här då; tänker Obama dra alla fördelar av sitt stora land och bestämma sig för att sätta oss på plats ekonomiskt, teknologiskt eller militärt, kalla oss rasister, jämföra oss med Nazityskland, Boer och annat dravel?

Vi vet ju, vi svenskar, att amerikanare har hungriga hjärtan, det har också kostat oss mycket i förlust av kvinnor. Amerikanare har dock traditionellt sett inte varit kvinnoförtryckare, fram tills efterverkningarna av 9/11, det ska sägas till deras försvar. Men nu.., vem vet? Jag tror att vi har bevittnat dödsstöten för Amerikas storhet, i 9/11!

Som jag säger; ”Vi är en stat, och vi har rätt att existera!”. Det är ett minimum Obama måste tillerkänna oss för att vinna sitt lands välsignelse åter! I annat fall har USA definitivt blivit det dem har kämpat så hårt för att inte vara, bara ännu ett fundamentalistiskt land på väg utför.

Det jag begär av världen är inte orimligt, eller kanske jag skulle säga; det Gud begär är inte orimligt, eller omöjligt!

Gott nytt år på dig Leijonborg, förresten!

M.v.h. Roger Klang, Lund, på årets sista dag 2008.

Dramatikern och Nobelpristagaren Harold Pinter är död. (DN, SVD, Aftonbladet, Expressen)

Därmed har inte bara en stor dramatiker, utan även en arg samtidskritiker, gått ur tiden.

Jag lyfter på hatten.

Pinters dikt om USA:s invasion i Irak, som publicerades i januari 2003.
Ta en tyst minut och läs!

God Bless America

Here they go again,
The Yanks in their armoured parade
Chanting their ballads of joy
As they gallop across the big world
Praising America’s God.

The gutters are clogged with the dead
The ones who couldn’t join in
The others refusing to sing
The ones who are losing their voice
The ones who’ve forgotten the tune.

The riders have whips which cut.
Your head rolls onto the sand
Your head is a pool in the dirt
Your head is a stain in the dust
Your eyes have gone out and your nose
Sniffs only the pong of the dead
And all the dead air is alive
With the smell of America’s God.

Jag vill passa på att tipsa om en mycket bra dokumentär om spelet bakom kulisserna inför och under USA:s krig i Irak. Vi får bland mycket annat följa hur  hökarna i den amerikanska regeringen, Cheneys misstro mot CIA och politiska motståndare till Saddam lyckades med konststycket att inleda ett krig mot en suverän stat. En stat som varken var skyldig till 9/11 eller hade massförstörelsevapen i sina gömmor.

Det är PBS – det närmaste man kommer SVT i USA – som sammanställt denna 4.5 timmar långa historieskildring.

Här kan ni se hela “Bush’s War”

Mycket nöje!

Över hela världen dras det en lättnadens suck. Att Obama valdes till president stod rätt tidigt klart under morgontimmarna, hade resten av världen röstat så hade det varit klart redan innan Republikanerna utsett sin presidentkandidat.

I resten av världen blickar man nu fram mot morgondagen och det nya USA, det USA som återigen ska bli en trogen allierad i västvärlden, men kanske också få den status som Bill Clinton lyckades med när han bättre än någon annan klarade av att medla i mellanösternkonflikten. Då var det mellan Yitzhak Rabin och Yasser Arafat -båda nu avlidna.

Så vilket hopp ska vi nu ha på Barack Obama?
Ja, som många medier redan nu påtalat så ska vi nu inte vänta någon remarkabel förändring med start 20 januari. Bush-eran är då över till mångas stora lättnad, hade möjligheten funnits att bli vald för ytterligare fyra år hade han ändå inte lyckats. Läste att hans popularitet som president låg på 22% i oktober. Jämför det med nästan 90% efter 11 september 2001.

Faktiskt så har börserna i Asien och Europa öppnat neråt, vilket man faktiskt inte trodde att de skulle göra vid en demokartisk valseger. Att Obama ska komma in och stabilisera ekonomin och börserna, tror jag fortfarande är på tok för tidigt att spekulera i.

Obama har tydligt talat om att han vill att omvärlden ska få en bättre syn på USA, och omvärlden (överlag) vill ha en bättre syn på USA. Jag tror de flesta är överens om att USA bör vara en ledande nation i världen och inte tappa anseendet, med risk för att nationer som Kina och möjligtvis Ryssland ska bli alltför stora aktörer på marknaden.

Hur Obama sköter sitt presidentskap återstår att se, allt folk tror att han kan göra, särskilt människor i Europa och framförallt Sverige, kommer inte Obama att kunna vända på. Irakfrågan är ingen lätt fråga och vad kommer reaktionerna bli och földerna av den minskade amerikanska närvaron? Hur kommer istället Afghanistan att förhålla sig till den ökade truppnärvaron och Europa till kravet från USA att “hjälpa till”?

Nu låter det som om jag inte tycker om Obama alls, och tro mig det är inte sant. Men ni ska veta det att Obama är förmodligen inte den frälsare världen och USA suktat efter 8 år av Bush-styre.

Tidigt i vår tippade jag McCain som segrare i valet, och jag tror att han hade haft bättre chans om han inte valt Palin som VP-kandidat. Jag tror att Palin dock har farmtiden för sig, hon har nu gjort sig ett namn över hela USA, inte bara i Alaska och att hon kommer vara med i 2012 års republikanska primärval är redan givet, men om hon kommer att vinna dem återstår att se.

Obama, som förmodligen inte kommer att kunna leverera ett resultat motsvarande de höga förväntningar som ställts, kan få det svårt att bli omvald. Om han, som Magnus Betnér sa “lever då”. Kanske riskerar han att falla offer för hatbrott, det finns fortfarande i de södra staterna ett stort agg mot afroamerikaner. Senast en president blev skjuten var det 1981 (Ronald Reagan) och senaste mordet var Kennedy 1963 (i Dallas, Texas – söder alltså). Hoppas att Obama klarar sig undan det och att vi istället får chansen att leva i en Bushfri morgondag och om Obama levererar drygt hälften av det som han förväntas leverera förtjänar han att bli omvald.

Jag vet inte om ni sett musikalen Annie, men det finns en scen där hon besöker presidenten (en version av F.D Roosevelt) och tillsammans sjunger de låten som ska ge hopp för framtiden.

“The sun’ll come out tomorrow, bet your bottom dollar that tomorrow – there’ll be sun”

Den gps-styrda artillerigranaten Excalibur från Bofors smäller högt i USA. Den har nämligen fått den amerikanska arméns utmärkelse “Top 10 Inventions of 2007″. Hurra! Det är inte längre miljöteknik som vi ska vara stolta över, den exporten går visserligen bra, men vi halkar ändå efter i världskonkurrensen. Istället ligger vi per capita otroligt bra till i krismaterielindustrin. Störst i världen på krig, och det känner man ju sig inte så stolt över som svensk, från världens “fredligaste” land. Sverige satsar på vapen och dödande av civila (för det är faktiskt mest civila som dör i dagens krig) istället för den betydligt mer – för oss svenskar – prestigefyllda miljötekniken.

Då säger ni kanske: men Sverige tjänar ju så mycket på vapen att det bara vore dumt att sluta stödja Saab och Bofors. Förutom att den Burmesiska militärjuntan resonerar på samma sätt när de säljer knark så är det inte riktigt sant att vapenexporten är rena vinster. Visserligen tjänar företagen förstås på att få sälja, men nu när Brasilien är intresserat av svenska stridsflygplan krävs till exempel motköp och investeringar från svenska staten och svensk industri. Till ett värde av uppskattningsvis 60 miljarder kronor. Lär mer i den här artikeln i E24.

Den svenskutvecklade granatens framgångar i Irak och Afghanistan motiverar den amerikanska utmärkelsen. Sverige menar också att det vore säkerhetspolitiskt självmord att vägra sälja vapen till USA (trots att de ju ligger i konflikt och Sverige som bekant INTE säljer vapen till krigförande länder) eftersom våra industrier är helt sammankopplade. USA kan vilken dag som helst trasha alla våra möjligheter att få fram vapen till vårt eget försvar. Och Sverige är fortfarande ett neutralt land, på pappret.

Till min fasa vaknade jag med refrängen från en kristen metal-låt, som jag uppenbarligen tillverkat själv i drömmen, ringandes i öronen. “We´re gonna walk the path of the living”! Kanske var detta mer trendigt drömt av mig än man först kan tro. Som ateist har jag upplevt mig allt mer ifrågasatt de senaste 10 åren, i takt med att religionen fått en allt mer framträdande roll i samhällsdebatten. Inte minst kristendomen och islam har varit framgångsrika när det gäller att flytta fram sina positioner.

Detta påmindes jag också om direkt på morgonen. Den högraste vicepresidentkandidaten i USA, Sarah Palin, har blivit utfrågad om sin utrikespolitiska linje. Se här några pärlor hon slängde åt oss svin: hon säger sig tro på guds stora plan med världen, vilken givetvis ska verkställas av USA. Irakkriget är “rättfärdigt” och ska därmed fortsätta. Hennes egen son åker snart till Irak som soldat och det är tydligen vad gud väntar sig, för såhär kommenterar fru Palin saken: “jag tror att det finns en plan för den här världen och att den planen för den här världen är av godo”. Om Georgien går med i Nato och dess konflikt med Ryssland fortsätter kan Palin inte utesluta att USA går i krig mot Ryssland.

Jag tycker det är jävligt beklagligt hur många som idag är utvalda av Gud i olika konflikter för att göra Hans Stora Verk. Men man kunde väl inte ha väntat sig bättre av Herr Gud…

Denna konflikt mellan Georgien och Ryssland verkar också ha kommit som en skänk från Ovan för all världens maktgalna regimer. Om det stämmer att Georgien beskjutit sin ryska minoritet så hade Ryssland ett relativt legitimt officiellt skäl att gå in i Georgien. Det inofficiella, men antagligen betydligt viktigare, skälet att tillgripa militära krigshandlingar istället för diplomati, stavas förstås OLJA. Som vanligt. Georgien är ett fotsteg på väg ner till ett område med oljereserv. Georgien å sin sida hade inte behövt svara separatisterna så krigiskt och aggresivt. Istället kunde man ha dämpat konflikten genom att tex ge visst regionalt självstyre (som sametinget eller åländska självstyret), gjort ryska till officiellt minoritetsspråk, avsatt lite godwill-pengar till regionen och så vidare. Men Georgiens regering har också en agenda, man vill bli invald i Nato och vet att Ryssland ogillar detta. Genom att provocera Ryssland till våldshandlingar har man med största sannolikhet velat provocera också Nato att aktivt ta ställning för Georgien genom att gå in i konflikten på landets sida. Nato, USA och Europa har inte fysiskt gått in i kriget. Ryssland är inte en ofarlig militär fiende. Däremot gör man det mesta möjliga av propagandakriget. Samma olja som intresserar Ryssland intresserar självklart även dessa makter.

Det verkar även som att många är mer än nöjda att ha den gamla fienden Ryssland tillbaka på banan igen. Och det är sant att få saker befrämjar demagogi och ursäktar totalitära åtgärder mot den egna befolkningen mer än den kollektiva skräcken för en mäktig yttre fiende. Kriget mot terrorn har hittills fått duga, men en stor nation, med en stark militär och ekonomi, är givetvis ett betydligt starkare kort än ett vagt terrorhot från de fattiga och desperata. Och som sagt, man måste inte avpoletera sina intressen i mellanöstern för det. Kriget i Irak är fortsatt “rättfärdigt”.

Missförstå mig rätt nu. Jag påstår inte att Ryssland skulle vara mindre imperialistiskt eller oresonligt än det så kallade väst. Det jag påstår att det är vi civilbefolkningar överallt som är de verkliga förlorarna i detta urgamla spel om makten. Och personligen tycker jag det är trist att se det kalla kriget återkomma i någon form. Jag är ju gammal nog att minnas den tiden. När vi barn var rädda för neutronbomben och för kärnvapenkriget som skulle utplåna allt, fick lära oss känna igen kriget-kommer-signalen och höll reda på vart närmaste skyddsrum låg (idag får man förmoda att de flesta av dessa skyddsrum är ombyggda till klubblokaler eller liknande).

Apropå något annat som ligger i tiden, tvångsarbete (ja det kan väl fan inte jag hjälpa att det mesta som ligger i tiden just nu är så negativt, låg roliga saker i luften skulle jag vara den förste att vilja skriva om dem). Här är ett old school punkcollage av bloggaren Andrea Dorea. Om detta finns inte mycket att orda. Om ett arbete behöver göras så ska det också betalas. Anställ de arbetslösa och betala normal lön, sociala avgifter och arbetsgivaravgift istället.

Apropå denna form av tvångsarbete, i gråzonen mellan arbete och direkt slaveri, har jag ett helgtips för er i Stockholmstrakten. I morgon lördag kl.13, besöker förtattaren och historikern Dick Harrison Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan. Han ska prata om, och signera, tredje boken i sin serie om Slaveriets historia. Den delen som handlar om vår närhistoria fram till idag. Jag tror det kan bli intressant. Slaveriet är tyvärr en mycket viktig och omfattande bit av mänsklighetens historia, och lika levande än idag. Jag har inte läst dessa böcker men däremot Stora Döden, Harrisons bok om digerdöden. En spännande bok där man får veta i princip allt om denna sjukdoms ingrepp i den europeiska historien (och även lite om dess framfart på andra kontinenter).

• 50 militärbaser.
  

• USA ska ha friheten genomföra vilka militära operationer de vill.(Irakisk regering misstänker krig mot Iran)

• USA ska få gripa vilken irakisk medborgare de vill. (antagligen för att trava nakna irakier i hög för fotografering)

• USA vill ha kontroll över Iraks luftrum.
  
  Sen är det säkert kontrakt förbehållna Amerikanska företag för uppbyggnaden av landet. Iransk olja säljs till USA under marknadpris, eller att oljekällorna hamnar under USA ägande och förvaltning. Iransk millitär (som är underordnad USA) är förbehållen att köpa Amerikanska vapen.
  

Här kan man inte göra något mer än att demonstrera. När folk ser på TV i Irak att de inte är ensamma, då kan de få nytt hopp.

Så talar en modig representant för de fredsälskande pacifisterna i Nätverket mot krig som demonstrerar med anledning av den just nu pågående konferensen i Sverige, vars mål är att bygga ett framtida Irak, fem år efter invasionens början.

Förhoppningsvis tänds inte alltför många ljus av hopp i själarna på Iraks jihadistmiliser och Irans ayatollor – för vilka utöver dylika totalitära grupper skulle ha någonting att tjäna på ett amerikansk tillbakadragande i detta skede? Allvarligt talat: det ligger inget fel i att ha varit emot kriget i ett inledande skede, men att i detta läge vilja att västmakterna tar sitt pick och pack och lämnar båten spelar bara den redan gynnade totalitarismen än mer i händerna.

Att bortse från detta kräver antingen en god portion idioti eller ett brinnande hat mot demokrati, fred och mänskliga rättigheter. Och med tanke på att Nätverket mot krig så febrilt kämpar för just dessa värden kan man inte dra någon annan slutsats än att de har den förstnämnda egenskapen.

Niklas Elert
Läs Germania, en bok som kryllar av såväl pascifister som totalitärer.

Ser att min fellow kompanjon Matilda reagerat på samma sak, nämligen kvinnors osynlighet. Jag tar här vid kritiken och riktar mig mot konferensen imorgon som Bildt också deltar i. Jag är inte riktigt säker på vad den ska handla om, men Irak kommer att nämnas i alla fall. Men icke USA:s invasion och ockupation av landet, trots att det är av avgörande vikt, något som till och med sossar inser och konferensen kommer inte heller att inbjuda kvinnor. Det är märkligt. Att befria kvinnorna är en typisk kolonial kliché. Kommer ni ihåg Afghanistan till exempel? Där handlade det om att befria kvinnorna från talibanerna. Men vi såg ingenting av kvinnorna efter att tv-bilderna där några kvinnor tog av sig sina sjal hade sänts. USA och Väst har nu fått sitt land och ingen bryr sig längre om kvinnorna som fortfarande lever under stark patriarkal styre av krigsherrar. Men i Irak har snacket varit än tystare, vi har en bättre bevakning där och det står utom allt tvivel att ockupationsmakterna försämrade kvinnornas situation. Dessutom fanns där inga onda talibaner och det var tydligt redan från början att väst hade lite att erbjuda kvinnorna i Irak med krig och ockupation.

På 1960-talet utnämndes den första kvinnliga irakiska ambassadören säger Hanaa Edwar, en av fyra irakiska kvinnor som kommit till Stockholm för att delta på alternativmötet i SvD. Idag finns ingen kvinna på ett sådant diplomatiskt toppjobb. En försämrad familjelagstiftning är också införd där religiösa ledare börjat tillåta barnäktenskap. Flera analyser visar att kvinnornas liv och frihet försämrats och det är så det alltid är i ockupation och krig, de svagaste i samhället är förlorare. Men framgången i Irakkriget mäts förstås inte i hur kvinnorna mår utan hur männen mår, speciellt de vita männen.

Kanske är det därför som det irakiska kvinnonätverket, IWN, en paraplyorganisation för över 80 kvinnoorganisationer inte är inbjudna till mötet utan får ha ett alternativmöte? Vid sidan av att kvinnor inte uppenbarligen aldrig ses som människor utan bara kvinnor, kan det helt enkelt vara så att det blir för pinsamt att ha kvinnornas vittnesmål?

Kvinna till Kvinna som Matilda skriver om, kritiserade också media för att de har en oerhörd skev könsfördelning i sin rapport. I genomsnitt är kvinnor med som “nyhetssubjekt” i 15 procent av fallen medan män står för resterande 85 procenten.

Representanter från Ekot, Svenska Dagbladet och TT ställde sig samtliga något skeptiska till rapportens rekommendationer på ett seminarium som hölls.

Karl Viktor Olsson, utrikeschef på TT citeras i Arbetaren:

– I den snabba bevakningen måste vi tala med dem som fattar besluten och det är oftast män.

Och:

– Det är inte journalisternas uppgift att förändra samhället som sådant och jag är inte missnöjd med att det syns i vår rapportering att världen är skev.

Vilket önsketänkande Kalle att din skeva inställning till kvinnor som syns genom i TT rapporter (där kvinnor bara förekommer i 2 procent!!) inte skulle påverka världen. Du kan ju lika gärna påverka världen åt det andra hållet. Om du bara ville. Samma sak med den andra Kalle, Bildt alltså. Ville du hade du sett till att kvinnoorgansiationerna varit på plats.

Det vore på sin plats om väst uppfostrade sina egna män till att se kvinnor som människor innan de tar sig an Iraks och Afghanistans män. Och en bättre journalistutbildning tack.

Löwdin , ett hjärta rött, Trottens betraktelser, Jonas Morian, Svensson HBT-sossen X 2 skriver också

Förresten, hittat en grym feministisk blogg: vi som aldrig sa sexist!

/Roya
Läs även andra bloggares åsikter om irak, kvinna till kvinna, karl viktor olsson

För en som personligen har förförts och inspirerats av neokonservativa ideal, så är nedanstående min egen uppgörelse, min egen konflikt som nu skall benas ut.

Den neokonservativa idén, såsom den formulerats av Bush-administrationen och såsom den utgör en stöttepelare i denne presidents doktrin, är sannolikt den mest kontroversiella nya ideologiska avknoppningen på senare tid. Vid sidan av det inrikespolitiska programmet, där läsaren antagligen är fullt på det klara med att jag inte sympatiserar överhuvudtaget, så förespråkas en nationsbyggande, nästan expansiv utrikespolitik, byggd på och ledd av ett moraliskt patos om mänskliga rättigheter. Rättigheter som är riktiga rättigheter, och alltså tillhör alla och envar, oavsett var i världen vi må bo. Denna moraliska kompass är givetvis också min (även om detaljer kanske kan skilja). Jag anser det finnas härledbara och existerande individuella rättigheter, som tillkommer oss som människor, inte skänks till oss av en stat eller någon annan, utan är våra, främst på grund av vår förmåga att tänka förnuftigt och använda våra sinnen för att förstå vår verklighet och omgivning.

Neokonservatismen omfamnar idén om individuella rättigheter, och anser dessa stå över folkrätten. Kan en moralisk-filosofisk idé stå över internationell lag? Ja, självklart. Folkrätten är ett trubbigt, föräldrat, mellanstatligt dokument, som är sprunget ur en global ordning av diktaturer, och som inte på något sätt tar hänsyn till styrelseskicket i den berörda staten. Folkrätten skänker stater, inte människor, rättigheter. Om detta har det dryftats i det oändliga, men att någon från botten av sitt hjärta kan hålla folkrätten som den högsta av sanning, det har jag svårt att förstå.

Således har de neokonservativa rätt i att rättigheterna är individuella. Ur detta härleder de idén om att man har rätt att störta förtryckarstater, omsatt i praktiken med Irakkriget som det mest talande exemplet. Vi måste frångå våra känslor för hur det ser ut i Irak idag, och hur man kunde ha gjort saker annorlunda, för att helt enkelt besvara frågan om det är rätt eller fel att störta en diktator som förtrycker sitt folk. Rättighetsteoretiskt har ju denna diktator ingen som helst rätt till den tron han besitter, och han gör sig i princip ständigt skyldig till överträdelser, våld, stöld och mord. Han har självklart ingen rätt till att sitta kvar vid makten, och borde straffas som den mördare han är. Men vem har rätt att avsätta honom? Vem har rätt att sätta sig upp emot honom, och tvinga honom att avgå? Svaret är enkelt: vem som helst har rätt till detta.

Jag håller alltså med även där. Men neokonservatismen gör ett annat felslut. Den liberala staten är en skyddssammanslutning, tänkt att skydda de människor som anslutit sig till den: från varandra, och mot en yttre fiende. Och därtill, och detta är mycket viktigt, nattväktarstaten regleras efter en icke-agressionsprincip, den heliga princip på vilken liberalismen vilar, den princip som är grunden till hela rättighetsteorin, till hela poängen med att liberalismen överhuvudtaget är en ideologi. Staten är (i sitt idealiska tillstånd) en konstitutionell konstruktion, formaliseringen av den liberala tanken, det fysiska uttrycket för mellanmänsklig moral. Att kriga är således någonting staten gör för att skydda sina medborgare från en angripande fiende. Notera angripande. Notera vidare att första och andra världskriget samt Afghanistankriget är de enda väpnade krig Förenta Staterna kastat sig in i som kan rättfärdigas på detta sätt. Irakkriget – de neokonservativas krig – kan det inte.

Men sade jag inte just att vem som helst har rätt att avsätta en mordisk diktator? Jo självklart, och ingen blir gladare än jag för varje diktator som faller, men det är inte en liberal stats uppgift att skydda människor utanför staten. Detta har ingenting att göra med att jag vill neka människor utanför Väst frihet, ty frihetens spridning är min innersta önskan, det handlar, som så många andra gånger, om statens begränsning, om det moraliska i några konstitutionella begränsade uppgifter. Bara för att jag vill störta en viss despot på andra sidan jorden, så har jag ingen rätt att med en majoritet i ryggen ge mig ut på krigsäventyr för andras (skattebetalarnas) pengar. Det är samma tanke som alltid: staten är ingen spelplats för mina favoritprojekt, den är en liten, mycket speciell institution som skall skydda våra individuella rättigheter.

Däremot, när jag en dag blir oändligt förmögen, så planerar jag en liten, osynlig attackstyrka, som stormar palats om nätterna och fängslar envåldshärskare jorden över. Vilka är med mig här? Libertarianer, anarkokapitalister, neokonservativa, gammalkonservativa, frihetliga och socialliberaler: skall det bli denna attackstyrka i vilken vi alla förenas för en gemensam rätt?

Jonas Sigedal

Om orättfärdiga krig av ett lite mer totalitärt snitt än fallet Irak, läs Germania.