Klappentext:
Der reichste Mann Göteborgs, Richard von Knecht, stürhzt an einem regnerischen Novembertag von seinem Balkon in den Tod, direkt vor die Füße seines Sohnes Henrik von Knecht und seiner Frau. Unfall oder Mord? Inspektorin Irene Huss ermittelt.

Inhalt:
An einem regnerischen Novembertag stürzt Richard von Knecht, der reichste Mann Göteborgs, von seinem Balkon in den Tod. Selbstmord oder Mord, diese Frage stellt sich der Göteborger Polizei und allen voran Inspektorin Irene Huss. Als drei Tage später das Büro von Richard von Knecht in die Luft fliegt und am Hinterkopf des Toten eine
Schlagwunde entdeckt wird, ist klar, es handelt sich um Mord. Damit ist Inspektorin Irene Huss gefordert. Die Mittvierzigerin, Trägerin des schwarzen Jiu-Jitsu-Gürtels und Mutter zweier halbwüchsiger Töchter sieht sich zunächst vor einer Mauer des Schweigens. Verdächtigt sind so einige: Sylvia, die Frau des Opfers, weint ihrem Mann kaum eine Träne nach. Ebenso der Sohn Henrik und seine schöne Frau Charlotte. Familie und Freunde, alle aus den besten Kreisen, verbitten sich die kritischen Blicke der Polizei in ihre wohlgeordnete Welt. Ein zweiter Mord stellt nicht nur alle Ermittlungen von Irene Huss auf den Kopf, sondern bringt ihr auch endlich eine heiße Spur…

Meinung:
Helene Turstens Debütroman hat so seine Längen, die das Buch langweilig machen, denn die Geschichte ist eigentlich gut. Aber die Ermittlungsarbeit und auch die Besprechungen werden sehr in die Länge gezogen. Dies hätte weniger sein können. Irene Huss, wird von
Helene Tursten, sehr sympathisch dargestellt und gerade dies macht die Längen im Buch wieder weg. Mit Irene Huss versucht Tursten nicht nur eine Inspektorin, sondern auch eine Frau und Mutter mit all ihren privaten Problemen, darzustellen und gibt dadurch der Person Huss viel mehr Raum. Ich hoffe, dass die weiteren Bände mit Irene Huss besser sind und freue mich schon darauf, denn ich will mehr über Huss lesen.

Buchinfo:
Helene Tursten: Der Novembermörder (Den krossade Tanghästen)
Taschenbuch 544 Seiten
btb 2001
ISBN-13: 978-3442725540

På mitt inlägg om The Reader skrev Annelie såhär:

“Vad säger vi då om att de inte pratar skånska (eller ännu hellre – Ystamål) i Wallander-filmerna? Det borde väl vara samma sak?”

Ja, det där är riktigt illa tycker jag, är filmen från Skåne ska skådespelarna självklart prata skånska, ingen fråga om saken. Det här är dock inget jag någonsin reflekterat över. Jag tycker ju faktiskt att Wallander-filmerna, precis som Beck-filmerna, Irene Huss-serien och Liza Marklund-böckerna är riktigt dåliga. Om jag ska vara ärlig så lyssnar jag hellre på EMD en hel dag än att se eller läsa något av ovanstånde. Men sen så är ju jag som jag är. 

Kanske hade funnit Wallander lite mer intressant om de pratat Ystamål, men nu gör de ju inte det.

Brusa högre lilla …Spooks  upp och hoppa dags att shoppa

Oh la la  nu är är bemanningen i Brusargruvan ute vid Lovön överlyckliga.  Snart är det dags för spooksen” att få börja använda sina nyinköpta datorer.  Oj vad det ska vridas och rattas på reglagen. 

Fast det blev inte så tidigt som de hade tänkt sig. Men det gör väl inget då kan Nationella samt SSG och övriga hugade får tid att öva hoande genetmot glittrande ”stråltanter” i Ågestsabunkern.

Det innebär också att tele och internetoperatörer får längre tid på sig att tekniskt förbereda att föra över trafik till särskilda avlyssningspunkter i kabel- och bredbandsnäten.

 Igår la Jag även märke till att Bengt Svenson RPS chiefen såg mäkta nöjd ut nu när han blir “capo di tutti capi“ för den 8 hövdade kontrollhydran som ska jaga illvillighet och illbattingar. 

Grundaren av Bodströmssamhället måste hjula hela vägen till kammaren och ha solsken i blick.  Samt att det är trevligt att han åtminstone vågar ha kommentarsfältet öppet.   Och nu vill han ha hjälp med spörsmål till Justitieminister Beatrice  Ask . Jag ska nog klura ut något att ventilera.

Om inte annat ska jag förära Thomas Bodström med en länk .  Kanske  ett klipp av Irene Huss  samt en munspelstruddelutt med anledning av piratkapade namn och kryphål i namnlagen

Sen kan vi gå på luffen,  Thomas Bodström och jag. …

Hua Hoa!

Ja så sitter jag här med bitter eftersmak i munnen. Hela söndagen blev förstörd efter ha öppnat Aftonbladets prasselnummer.

Stor annonskampanj ang den duktiga filmpolisen Irene Huss. Det känns som om det aldrig tar slut. Det finns säkert en anledning till att Piratförlaget kallas just piratförlaget.

Och även om Jan Guillou är vass som få då han skriver så tycker jag att måttet snart är rågat ang vissa förfaranden. Nå jag får försöka fokusera på något mer givande.

Zinkadusen svider. Jag lovar, och efter att ha hört 24an imorse och Miljöpartiets hearing ang Rasism hos polisen så blev jag lite klokare men även lite förbryllad.

I synnerhet efter att ha hört polisförbundets Vice ordförande Lillemor Melin Sving svara på en fråga om poliser som begår kvinnofridsbrott m.m. Hon tyckte nämligen de som var dömda för grov misshandel inte skulle få arbeta kvar. Ja men poliser med tyngre domar innebar inte avskiljande från tjänst. Men hon upprepade även det svar som vi kan läsa i Expressen samt i Newsmill att poliser även ska få sin sak prövad.

Snälla Lillemor, ingen har påstått något annat. Men det är svårt att ens komma till prövning då kollegor beskyddar varandra. Samt det är inte alltid slagen är fysiska. Misshandel kan vara psykisk som långvarigt trakasseri, ex genom yttranden som hora fitta träskpadda eller luder och annat ex sexuellt tvång m.m

Sedan tycker jag nog att det är lite märkligt att det var enbart Carin Götblad som fick sitta och berätta om sitt framgångsrika arbete. Jag hade även velat lyssna på andra länspolismästare från Sverige eftersom jag misstänker att den indirekta direkta diskrimineringen kanske har starkare fäste i andra länspolisområden än Stockholm.

Samt det här med “direktavskrivning” bör det borras ännu djupare i tycker jag. Och jag är enig med att poliser inte ska utreda sig själva. Samt att jag hoppas även att det inrättas en speciell kvinnojour och en speciell enhet inom Rikspolisstyrelsen för de kvinnor som ev blir misshandlade av sina män som eventuellt är poliser

Jag hoppas även att det bedrivs forskning inom området på hur frekvent kvinnofridsbrott förekommer bland poliser eftersom jag tror att mörkertalet är högre än vad vi vet.

Det är svårt att bli trodd då poliser som beter sig på det här sättet vet hur de ska gå tillväga så att brott ej kan styrkas. Och ofta har de ett enormt kontaktnät. Det är svårt att anmäla för man vill inte komma på kant med kollegor. Här är den s.k sociala kontrollen och självcencuren mycket effetktiv.

Jag repeterar också ändra namnlagen.

Läs Newsmill Inrätta ny myndighet för polisernas övertramp

Läs artikeln Hon avslöjar polisers våld mot kvinnor

Andra bloggar om polisen

Läs även Sanningen om poliserna som misshandlar kvinnor

Gå till polisförbundet som har en bra hemsida.

Now available in trade paperback:

The Glass Devil
Helene Tursten
Soho Press
ISBN 978-1-56947-489-1
1 April 2008
$14.50 in Canada

Pastor Sten Schyttelius, his wife, and his son, a schoolteacher, have been shot dead. Could this be the work of a cult of Satanists, as the clues left by the murderer indicate? Detective Inspector Irene Huss is on the case.

Ikväll har jag sett filmen Tusenbröder – Återkomsten. Den är regisserad av Erik Leijonborg, som också gjort Selma. Från början var detta en tv-serie. Tredje säsongen släpptes som långfilm. Tusenbröder handlar om en kille Hoffa (Ola Rapace) som är på rymmen anklagad för tre mord och vars son behöver en njurtransplantation.

Jag gillar filmen. Den har något som är ovanligt för svensk film. Tempo. Och ett bra manus (Lars Lundström). Flera sidohistorier bjuds jag på. I och för sig lite klichéaktiga, men ändå spännande.

Den scenen jag gillade bäst var när Hoffa ska ta avsked av en estländsk kvinna som han delat lite ensamhet med. De står i vattenbrynet och knuffas med alla känslor av omsorg runt sig.

PS. Eftersom jag klagar lite lite här på bloggen tänkte jag i kväll klaga på filmen Irene Huss – Guldkalven som saknar just precis det ovanstående. Se den inte! DS.

Att jag blir lite illamående och får lite yrsel av den skevhet som pågår i IPRED och fildelardebatten är väl inte så konstigt. Det eftersom författare fritt får göra intrång i ovanliga efternamn som tillexempel Huss.

Personnamnsintrång är alldeles lagligt, och inte att jämställa med ett varumärke ännu! Här kan jag som enskild inte väcka talan för närstående ens.

Jag är så klart positivt inställd till att konstnärer, författare, skådespelare ska tjäna pengar på sina verk och sitt hantverk.

Men då tycker jag etablissemanget och filmproducenter manusförfattare ska visa lite god ton och hyfs och respekt för en sargad själ Det då de får indikationer på att sinkadusen och tillfällighetens spel inte är en slump längre. 

Trailer med den duktiga polisen Irene Huss. Ja replikerna och bilderna här är inte att leka med. En del svider som eld.  Undrar Hur sturske Stefan Sauk skulle må om jag lånade hans namn utan att fråga. eller ha gjort research.  För er som är nyfikna så hänsvisar jag till folkbokföringsregistret och andra öppna källor eller mitt klotter på bloggen.

Andra som skriver om ipred idag  Jens O  Opassande sagt hittils om IPRED lagen 
 SVD branchen har eget ansvar

Ipred stoppar inte fildelning i Finland

Hej. Mitt namn är Irene Huss, Svensk polis. Då är hon igång igen den lömska och hårda kriminalskribenten Helen Tursten.  Känner mig väldigt trött på denna duktiga poliskvinna.

Denna gång har hon fabulerat ihop ett alster som heter det “Lömska nätet” och Grooming. Det är väl en ripoff av Milleniumtriologin. För så mycket egen fantasi har hon inte verkar det som.

Jag sett de flesta filmerna. De var skräp rakt igenom. Ingen Wallanderkvalitet direkt.

Hon borde ta ett snack med den riktiga polisfamiljen Huss i Värmland så kanske hon kan få lite insikt i hur riktiga poliser arbetar med våldet i sitt eget hem. Samt hårdhänt behandling i arrester och på andra ställen där ingen hör eller ser.

Den riktige fiskalen Huss använde sin pistol så att det blev dödlig utgång. Han tänjde dessutom lite på reglement och tog emot svarta pengar. Och det är ingen kioskroman jag talar om. Det här var min verklighet i många år

Författa om något du behärskar i stället. Som att dra ut en molar eller visdomstand utan bedövning. Eller gör en rotfyllning. Pyssla med ett annat du namnpirat. Nätet är Cold Case för din del. Du och dina böcker samt filmer får 5 överkryssade kvastar av mig . 

Recensioner av Det lömska nätet 

Beck blir Späck på bio.

Jahapp då var det dags för ytterligare en svensk polisthriller, eller vänta nu? Jaha, en Svensk Poliskomedi, aja ungefär samma sak. Inte alls så att svensk film fastnat i en genre eller hur? Men ok, detta bådar i alla fall lite gott. Fredde Granberg skall alltså spela in en polis-komedi (vänta nu, har inte detta redan gjorts också redan? Kopps hette väl den?)

Leif André spelar “Mårten Späck” inte svårt att se vart det namnet kommer från eller vad säger du Martin Bäck. Vid sin sida har han självklart “Irene Snusk” & “Grynvald Karlsson” dvs Cecilia Frode & Johan Hedenberg. Enligt aftonbladet så skall denna filmen ha premiär i hösten 2009. Vilket känns väldigt långt bort ändå måste jag säga, Fredde pratade ju om denna filmen redan i början av året i Filmkrönikan på SVT. Aja, vet inte vad jag skall tycka om denna än, lite för långt bort.

Läs även andra bloggares åsikter om Kommisarie Späck, Nätpiraterna, Svensk film, Fredrik Granberg, Spoof, Komedi, Leif Andre, Cecilia Frode, Johan Hedenberg, Kommande Film, 2009

Jag och maken har nu varit in till stan. Dottern ville absolut inte följa med så vi lämnade av henne hos sin farmor och farfar där kusinen också var. Åkte ut till Bergviks Köpcenter och gick först in på apoteket så nu har jag äntligen pencillinet. Ska ta 1 tablett 3 gånger om dagen i 5 dagar, hängde ni med Så jag fick springa in på toaletten för att ta en tablett direkt eftersom jag låg efter. Trodde ju att jag skulle ta en tablett om dagen bara. Sedan bestämde vi oss för att gå runt och titta lite i affärer. Dottern ringde efter en stund och frågade om hon fick följa med till Mariebergsskogen där det är Barnens Allsång på Skansen idag med bla Marie Picasso och Pippi. Det fick hon ju naturligtvis så jag och maken behövde inte ha bråttom hem. Satte oss och åt lite mat och tittade lite mer i affärer innan vi drog oss hemåt.

Väl hemma passade jag på att titta klart på Irene Huss-Eldsdansen som jag inte orkade titta klart på igårkväll. Filmen var inte någon höjdare faktiskt, en av de sämsta Irene Huss filmerna. Ikväll blir det nog att vi tittar klart på No Country For Old Men med Tommy Lee Jones som vi började kolla på häromkvällen. Det blir mycket film nu när vädret är så dåligt!

Eldsdansen

No Country For Old Men

Ska kolla på Irene Huss, Glasdjävulen nu. Gomorron!

Det är nån dag sen nu… ja dagen efter jag hade sett torsofilmen faktiskt, så tyckte jag det var lika bra att kolla av denna oxå trots att den första var allt annat än en höjdare. Men här hade de faktiskt lyckats mycket bättre, stor förbättring måste jag säga… så bjussar på här med 5½ sushibitar…

Lite ovant att se Lasse Brandeby som en allvarlig karaktär… Han är liksom kvar som Rena Rama Rolf för mig för alltid… 

Vet inte om det är för att jag är trött som fan och forfarande irriterad på tvätthelvetet idag, men den här filmen var inte mycket att ha faktiskt. Sista tio minuterna var väl egentligen de enda som var bra i hela filmen, så jag ger den totalt endast 3 fläskasvålar, av tio möjliga…

Den unge Folkkommissarien vaknade på lördags morgonen, men trots att det var helg, var det inte helg – det var inte ledigt. Det var aldrig ledigt i prektariatets tidzon. Ledigt var en tid, som uppstod efter, innan eller mellan fast arbetstid, som prekär arbetare insåg han det, han hade inte dem villkoren. Så han gick motvilligt upp ur sängen, åt frukost och läste bloggar. Drack kaffe och rökte. Han gjorde i ordningen en snabb matlåda. Han hann inte diska utan gick direkt till jobbet. På bordet stod fortfarande en halvt urdrucken kaffekanna. Han kom till jobbet vid tvåtiden på eftermiddagen. Arbetsplatsen låg lugn, som ofta under helgen. Någon hade haft vänligheten att sätta på kaffet. Folkkommissarien gillade denna vänliga tradition att det alltid fast nytt kaffe, när man började sin arbetsdag. Arbetsdagen gick ganska snabbt. Inte för att den var stressad utan därför att det var ett makligt arbetstempo. Framåt kvällen tittade de melodifestivalen. Skrämmande dåligt i år, tänkte Folkkommissarien. Folkkommissarien inbillade sig att melodifestivalen hade varit bättre när han var yngre. Efter melodifestivalen slutade han för kvällen och begav sig hemåt. Han var trött och somnade med Irene Huss.

Söndags morgon så ringde klockan, han stängde av. (Är inte off-knappen på väckarklockan den största produktionsmissen i kapitalismens historia?) Han somnade ju så klart om, på det där sättet när man ligger med ett halvt öga öppet och stirrar på klockan samtidigt som man faktiskt sover och samtidigt som man är alldeles oförmögen att förstå vad klockan verkligen visar och vad tiden har för relation till ens stundande arbetstid. Men till sist vaknade han – försent. Han duschade snabbt. Rakade sig samtidigt. Borstade tänderna samtidigt som knöt skorna. Han tittade på klockan. Enligt den dåvarande tiden, var han tio minuter försenad. Eller han skulle bli tio minuter försenad. Han kom ut på gatan. Funderade på om han skulle ta bussen eller springa till jobbet. Han såg bussen. Bara 50 meter mellan bussen och busshållplatsen och 60 meter mellan honom och busshållplatsen. Han började springa. Hjärtat pumpade. Han accelererade. Han tog extra långa spritsteg. Han böjde sig framåt. Använde armarna som pendlar – i detta ögonblick förstod han Sanna Kallur.

Det är bara jag och gatan. Och jag ska hinna först. Jag ska vara före bussen vid busshållplatsen – det finns ingen andra plats.

Han slängde sig utmattad ombord på bussen. Rökningen hade förvisso inte påverkat explosiviteten i hans löpning, den var lika explosiv som den varit för tio år sedan, men rökningen hade påverkat det så kallade “flåset”. Han hoppade av bussen en hållplats tidigare, hans 60-meters lopp till buss hade gjort att han tjänat in tiden till att stanna och… köpa cigaretter. Precis så ironiskt var den prekära Folkkommissariens liv. En ny arbetsdag började i den unge Folkkommissariens liv.

Tindra66

Namnpirat med stentur, Vrede är kärlekens språk då något man älskar skändas. Rolf Edberg.

Klart jag är arg. Jag är hederligt svenskt förbannad. Får man vara det, utan att man skall betraktas som utagerande och halvgalen. Är det farligt att tala om hur man känner sig. Måste man vara tyst.

Och jag undrar vidare, varför det är viktigare att Kändisar får lov att bli arga och känna sig lite mer “kränkta” än en vanliga människa. Då skriver tidningar spaltmeter. Jag läste artikeln om Martin och Dilba.

Han hade ju i alla fall den goda smaken att inte namnge någon i sin biografi. Och hon har möjlighet att stämma för förtal. Jag är bakbunden och maktlös.

Kan inte göra något för då betraktas jag kanske som besatt. Och omgivningen kan skylla på att hon är lite psykiskt instabil. Inget att bry sig om. Det jag känner, det känner jag. Men jag försöker vara mitt bästa jag.

Jag är så ledsen, och så uppgiven, och så infernaliskt trött, mentalt ang  namnpirtatens tilltag och  bombardemanget om den nya kvinnliga filmpolisen Irene Huss.  Det väcker hemska personliga saker till liv. 

Hoppas ni läsare förstår det.

Tvillingarna Broström-Huss.

Verba Volant, Scripta Manent,
Det talade ordet förgår, det skrivna består!

Tja vad säger man.

Jag sover skitdåligt. Corisolet klibbar på min hud. Min vilopuls är ca 100 och kan gå upp till 120.
Jag kanske måste åka till psyk, ett ställe jag inte besökt på flera år. Men det skiter du och produktionsbolaget och medinvesterarna i eftersom du ni är berömda, och måste ta hänsyn till produktplaceringarna.  När kommer dr Jernfeldt att framträda då?

Du är en av de berömda kvinnorna från Sunne. Och människor vill sola sig i din glans.

De ser upp till dig. Det måste ha varit ärofullt att få komma med på din premiärfest i Sunne. Om du hade någon. Men till bion kom de väl. Brobyfolket på jakt efter ” hyckleriets evi gläja” ja så känner jag nu.

Och det är självklart inte ditt fel att jag mår så här. Men din sagolika tur i berättarkonsten blev en trigger. 

Minnen från barndomen tränger sig på. Minnen som jag ville lägga bakom mig. Jag ville nå försoning och få frid. Minnen från det som kallas sexuella övergrepp.

Dofter och fragmentariska bilder gör sig påminda.

Jag måste spruta parfym för att hålla dessa intryck från mig

Det luktar surt, otvättat och fränt. Det är klibbigt. Varmt fuktigt och mjukt. Någon suckar stönar och flåsar..

Jag känner mig smutsig och äcklig. Lukten går inte bort. Fröken smuts blir en struts. En dyadisk personlighetsstruktur har återigen tagit gestalt. En flick/kvinna som är ämnad att leva i ett intervall mellan 0-1

Jag har även gått på BUP. Började då jag var 25år. Men jag heter inte Sophie. Och jag leker inte med tändstickor. Men jag tycker om att dansa. Det vet de som gick på fryxellska samtidigt med mig.

Jag dansade på vår skolas dag. Jag tyckte om att stå på scenen. Men jag valde att undvika det eftersom jag såg vad teaterskolan gjort med min mamma och var rädd om min egen persona.

Skall vi ta yttreligare en parallell då..

Mammas och mormors och morfars hus som de bodde  i Backa utanför Sunne brann ner. Alla min mors minnen försvann från hennes tid i Stockholm. Dels en tavla som en konstnär som heter Ardy Struwer målade åt henne. Hon talar om den än i dag.

Det ironiska i sammanhanget är att du heter Helene, och min mamma spelade Helene i en Moders kärlek. Hon har gått teaterskola men inte Kalle flygare.

Berättade Maina, din föreblild till Irene Huss för dig hur barn kan må i vuxen ålder då de blivit utsatta för övergrepp? Det känns som jag är med i eldsdansen.

Din Irene Huss spelas av en August Strindbergs stipendiat

Beja Lööv

Berith Broström Persson,..med Ingemar Bergman som förebild. Gestaltande Helen i en moderskärlek. Mamma med schizoid personlighetsstruktur. Ett affektivt symptom

sorrow lives in my heart!

Skrevs innan filmen hade premiär.. 

Jag hoppas ni haft en fin helg. I Sunnes lokala tidning Fryksdalsbygden så kunde jag läsa att Helen Tustens film tatuerad torso kommer att visas på den nedlagda teaterbiografen.

Verkligen roligt för Sunne och de som nu blir lite speciellt inbjudna .

Den värmländska kulturella eliten förärar berömda författare och författarinnor ett Selma Lagerlöfstipendium. Så nog finns det en del berömda män och kvinnor som sätter Sunne på kartan och det är vi Fryksdalingar tacksamma för..

Men ibland blir berömmelsen lite väl prålig och glittrig. Och ibland så gömmer man sig bakom lånta fjädrar!

Jag kan inte hålla tyst om det här, för det skulle vara detsamma som om jag i tyst samförstånd accepterade vad Helene Tursten gjort. Ungefär som om man inte går ut öppet med hot som Mona Sahlin gjorde i sitt sommar program. Håller man tyst om hotet så accepterar man ju hothandlingen..

Och kom i håg, jag har nära till skrattet även om det stockar sig i strupen just nu och som levde i ca 10år med den riktiga polisen vars efternamn till sin polisinspektör deckarförfattarinnan lånat? Och det var ingen dans på rosor som ni kanske läst i min blogg fått veta.

Ni som vill kan även läsa inlägget om Helene Tursten därtill var jag nödd och tvungen Läs här: