tillbaka till oss …………… solen alltså …….. verkar de som.

vaknade halv 9 av att katten jamade o nästan skrek som bara den. himla sonny som inte kan ligga på en plats o bara sova. han är verkligen en rastlös katt.

som vanligt har jag blivit sittandes här o gör egentligen ingenting. tänker på igår. har fått en del mail från “H” angående när jag ska hämta “mina” saker. han svarar inte på vad som är mitt (klart de blir bråk när jag vill ha de som är mitt även från vårat äktenskap)  men undrar när jag tänker komma. o han skriver oxå att han tänker inte bråka. vilket jag tror på så mycke jag vill …. man kan inte lära gamla djur att sitta ……….. erkänner ärligt att jag är inte snäll o trevlig i mina svarsmail ……….. sarkastisk, ironisk o ganska utmanande ilsken men de är rätt åt honom. de kan han ha efter allt han gjort mot mig o allt han sagt om mig. förstår att jag låter bitter o arg o de är jag verkligen men tänker definitivt inte förbli sådann ………… de går över, de lovar jag ……….. för nån längre tid att gå o ödsla energi på ett sån idiot de är de inte värt ……….

ska hitta på något idag men vet inte riktigt vad …………… ska jobba imorgon igen så de känns som om jag vill ta vara på denna söndagen lite extra ………. precis som de ska vara ………….. :O)

på kvällen körde jag vanessa till gislaved. hon skulle vara med anton tills imorgon. vill inte lägga över ansvaret på henne så jag tänker stanna hemma med martina imorgon. de är inte rätt mot henne att hon ska känna att ett sånt ansvar läggs över på hennes axlar bara för att jag ska få lite mer pengar i plånboken. nej de är de absolut inte värt.

hela dagen var allmänt jobbig ……………. jag vet att jag skulle räkna med nåt men ändå känns de så jobbigt. är maktlös o kan inte göra så mycke, o de lilla jag gör känns ändå inte rätt. hade jättesvårt att somna tror säkert att klockan var mer än 2   när jag somnade. försökte titta på tv men de var inget intressant, försökte läsa i boken som jag egentligen tycker är jättebra men kunde inte koncentrera mig. men de kan bara bli bättre ……… så därför ……. näsan upp o så ska vi titta framåt …………… o inte bakåt …………

Bush er gladere, end jeg er, så ham må I kigge på i dag.

Min kæreste kalder mig smuk, mens jeg i al hemmelighed måler længden på mine benhår med fingrene.

Jeg får muligvis snart diarré, fordi jeg er allergisk over for lactose, og alligevel dypper jeg mine chips i creme fraiche dip.

Jeg brænder hårene af mine tæer, fordi jeg ikke vil være mandig.

Folk roser min dybsindige natur, mens jeg klør hul i såret på min fod.

Jeg bliver søvnig af allergipiller men er nødsaget til at tage dobbeltdosis.

Jeg burde være på druk.

Om man inte gör motsvarande konstruktioner som biblioteksersättningen och kassettersättningen så att den även gäller tillgången till digitaliserat material, så betyder det ju att man i samband med att man digitaliserar allt mer avskaffar informationsfriheten, den fria tillgången till kunskap och kultur. Blir nästa steg då att avskaffa biblioteken?

Biblioteksersättningen bör snarast kompletteras med en “Multimedia”ersättning som innefattar musik, filmer, dataspel – alla elektroniska media så att det analoga biblioteket kompletteras med ett digitaliserat sådant. Man kan ju låna hela världslitteraturen på ett bibliotek – det är ju precis detsamma med övriga media – att de är digitaliserade gör ingen skillnad. Det handlar bara om att de synliggör innehållet på nya sätt genom olika nya multimediala gränssnitt, interface.  

Att Internet bibehålls i demokratiserad form är avgörande för om vi också skall kunna behålla ett demokratiskt samhällssystem. Att ha fri tillgång till att kunna läsa tidningar, tidskrifter, böcker, forskningrapporter, artiklar genom att kunna låna hem eller läsa dem gratis på bibliotek är en självklarhet för oss. Ungdomsgenerationen är samtida med it-revolutionen som möjliggjort en vidgning till elektroniska media i och med att samhället digitaliserats. Och i det multimediala, digitaliserade samhället måste naturligtvis elektroniska media innefattas i bibliotekens utbud i analogi därmed, vilket redan görs – man kan läsa e-böcker, låna ljudböcker, kassetter, CD-skivor med musik, videofilmer, dvd-filmer m fl på bibliotek.

Det finns heller ingenting som hindrar att man under lånetiden låter någon, eller flera andra läsa boken eller se filmen som man lånat. Man lånar ju inte direkt en mysig film på bibblan och går hem och sätter sig ensam i ett avskilt, ljudisolerat rum och ser den, vidare har biblioteken heller inga ‘tak’ för hur många gånger de får låna ut ett viss medium. Så, om detta sker digitaliserat spelar ju överhuvudtaget ingen som helst roll. Det är endast en teknisk fråga som bör lösas snarast, så att man förhindrar att antidemokratiska krafter utnyttjar övergången till ny teknik för att inskränka våra medborgerliga fri- och rättigheter, något som gjordes av totalitära stater på 30-talet vid de nya massmediernas födelse – radion och talfilmen. 

De totalitära regimerna i öst och väst – nazism, fascism och stalinism anammade snabbt dessa nya ‘mass-medier’ och ockuperade dem som effektiva redskap för sin propaganda och hjärntvätt. Detta  stoppade effektivt demokratin och hämmade all konstnärlig utveckling inom de nya medierna, utan vilka de totalitära regimerna inte hade kunnat fortleva särskilt länge.

Som exempel hade filmen under stumfilmens 20-tal, i och med de radikala och hyperkreativa, modernistiska strömningarna inom konstarterna en blomstringstid, ja  en guldålder, i både Tyskland och Ryssland, med namn som både Eisenstein och Fritz Lang och filmiska mästerverk som “Pansarkryssaren Potemkin“, nazikritiska “Dr Mabuses Testamente” , “Metropolis” och “Sista Skrattet”. Denna kreativa guldåder ströps effektivt av de framväxande diktaturerna som istället kunde göda sig själva genom att ta över kontrollen över de nya medierna.

I och med övergången till nya medier - radion och talfilmen, så skaffade sig de totalitära regimerna totalitär kontroll av demsamma, och då stoppades brutalt denna radikala och många gånger samhällskritiska och estetiskt högtstående utveckling av filmmediet och dess formspråk. I USA valde man att efterkomma populismen och dess dubbelmoraliska nymoralism genom att självcensurera filmkonsten och pålägga den en tvångströja, genom att inordna den i Hollywoods likaledes förtryckande  ‘Production code’, vilken för lång tid, ja, ända in i våra dagar (1930-1968), hämmade all experimentell och radikal utveckling av filmspråket och även av filmernas innehåll, då intriger begränsades till vissa tillåtna teman och även språket och vilka ord som tilläts användas i dem censurerades.

De nya medierna utnyttjades istället hänsynslöst av diktaturens krafter för att kontrollera massorna - och vad kunde passa bättre för detta syfte än just mass-medier. Uppfinningen av radion och övergången till talfilm exploaterades för att skapa nya propagandainstrument i Hitlertyskland, där propagandaminister Joseph Goebbels höll i dompteringspiskan, och Hitlers hovfilmare Leni Riefenstahl skickligt använde sig av det nya filmspråket och till och med absorberade delar av de modernistiska stilmedlen för att förföra massorna och ge sken av ett anhängarantal vida överstigande det som var fallet IRL, så att säga.

I Stalins distorterade, förstorande projektion av tsarväldet,  i och med framväxten av det storryska Sovjet 1929-1936, hölls ‘kulturarbetare’ i Ledarens tukt och förmaning genom att en mängd kulturpersoner antingen mördades eller fick gå i exil, och konstskapares organisationer förstatligades för total kontroll av dess medlemmar, och i Mussolinis Italien – radions hemland skedde samma sak i mildare form, där de istället försattes i inre exil tillsammans med regimmotståndare, av vilka de senare i Hitlers Tyskland sattes i läger eller mördades till och med före den verkligt industrialiserade utrotningen av judar, homosexuella, romer och zigenare, ärftligt sjuka, förståndshandikappade m fl tagit sin början.

Om TV hade hunnit fram i utvecklingen så hade Hitler även ockuperat detta medium för sitt vrålande, sina demagogiska orgier och illusioner av massivt folkligt stöd som iscensattes i de repetitivt journalfilmade masscenerna som arrangerades vid välregisserade Nürnbergdagar.

Genom att införa liknande system som systemet för biblioteksersättning får alla lika möjligheter att kunna se filmer, spela dataspel och lyssna på musik samt ta del av debatt, forskning och information i digital form. Detta  är att bibehålla demokratin. Att begränsa det är att begränsa eller till och med avskaffa demokratin – i analogi med vad man nu gör även med styrelseskicket i och med antiterrorlagstiftning, Lissabonfördraget och akronympaketet som lägger totalt band på all kommunikation människor emellan, och i synnerhet då det elekroniskt förda, demokratiska samtalet; FRA, IPRED I, IPRED II, ACTA och datalagringsdirektivet. Att EU även vill ha bort presstödet och avskaffa public-service-tv gör att den fria opinionsbildningen riskerar att upphöra helt och hållet.

De nya möjligheterna till interaktivitet som det nya sociala mediet Internet ger möjlighet till måste också vara något som alla får lika tillgång till. I skolorna bör snarast även påbörjas en alfabetiseringsprocess, som syftar till ’computational proficiency, där undervisning i programmeringsspråk måste ingå som bas, och ett minimum bör då vara Python, html och CSS, php och C#.  Detta ger möjligheter till skapande och god grund inför kommande arbetsliv.

Att den borgerliga regeringen stoppade möjligheten att skaffa hem-dator via jobbet var en antidemokratiserande åtgärd, som nu utestänger många från rätten att göra sin röst hörd och uttrycka sin åsikt genom möjligheten att skapa en egen blogg.

Sammanfattningsvis behövs alltså ett system snarast för att upprätta samma typ av system med ersättning till övriga upphovsmän som biblioteksersättningen ger upphovsmännen där. Därför måste regeringen tillsätta en ny översyn över IPRED, IPRED II, FRA, datalagringsdirektivet, och även polismetodutredningen, europeisk arresteringsorder och bestämmelserna om hemlig avlyssning m fl och i det sammanhanget passa på att lagfästa våra grundläggande rättigheter i de lagar som pga terrorhotet eventuellt bedöms nödvändiga att ha kvar, optimalt avskaffa dessa nygamla diktatoriska lagar.  I alla fall om de vill fortsätta kunna kalla sig demokrater, något som de kanske inte längre vill, och då är det vår uppgift som befolkning att kräva omedelbar handling för att bevara demokratin. De historiska spåren förskräcker.

Lagstiftningen mot fildelning sker som sagt inte isolerat – utan i ett fasansfullt sammanhang där man redan i och med Lissabonfördraget i tysthet har avskaffat den parlamentariska demokratin, brevhemligheten, infört en allomfattande och total medborgarövervakning i och med datalagringsdirektivet och FRA-lagen; vilket också sammanfaller med samma slags ekonomisk krasch som var upprinnelsen till de totalitära regimernas uppkomst på 30-talet och den därpå följande förintelsen och det  förödande andra världskriget.

Det som pågår är alltså en tvångsupprepning av 30-talet, en globaliserat uppförstorad projektion av det förflutna.

Denna utveckling måste brytas innan det är för sent.

Att det verkligen är en tvångsupprepning bekräftas även av att det plötsligt också ’dyker upp’  en kulturfientlighet i största allmänhet - regeringspartierna och dess representanter har givit uttryck för en i det närmaste pöbelaktig inställning till kulturyttringar som inte ‘bär sig’ ekonomiskt. Dessa skall inte få lov att finnas – eventuellt kan existensberättigande erhållas om ’alternativ’ finansiering, s k ’sponsring’ kan uppvisas – eller någon annan utilitaristiskt motiverad samhällsnyttig raison d’etre såsom att den ‘befrämjar hälsa och välbefinnande på arbetsplatsen’, ‘ökar prestationsförmåga’ , gör nytta som ‘terapi’  eller tillväxtskapande faktor och färgglatt inslag i upplevelsenäring och turismindustri. I stort sett allt och alla som kan belasta samhället med kostnader måste bevisa sin nyttighet för att på så sätt berättiga sin existens.

Detta sätt att resonera påminner om den typ av ultrautilitaristiska och människofientliga och samtidigt ockult präglade inställning som Hitler grundade sin ‘vision’ av samhället på – de svaga skulle utrotas, endast de ‘nyttiga’ och ’starka’ hade existensberättigande – endast de som kan arbeta, arbetslinjen, den har vi där – ett synsätt som nådde sin kulmen i utsorteringen i koncentrationslägren – de arbetsdugliga fick jobba ihjäl sig, de andra mördades - och i kombination med det hyllades en unken kultursyn som härstammade ifrån det trångsynta Biedermeyerideal som 1800-talets småborgerskap med sina ytterst begränsade och mödosamt hopskrapade medel lyckats tillägna sig som ett kulturellt minimalkapital.

Den fann sitt uttryck i att man på ett hycklande och dubbelmoraliskt sätt förfasade sig över all spirande avantgardistisk konst som var det begynnande seklets första decenniers banbrytande särmärke. Den på 20-talet kulminerande kulturblomstringen stämplade den småborgerliga trångsyntheten inom den nationalsocialistiska rörelsen sedan som “Entartete Kunst“.

‘Riktig’ konst var istället den som fick plats inom glas och ram ovanför soffan i det biedermeyerska finrummet (vilket naturligtvis inte hindrade att nazisterna tjänade stora pengar på att sälja den beslagtagna konsten till utlandet samt själv i smyg skapa stora privata samlingar av den). Ingenting fick utmana den lilla och kvävande trygghet man lyckats tillkämpa sig genom småborgerlig och jantelagbunden strävsamhet, där avundsjukan var en livsluft som förgiftade atmosfären med sitt småskurna hat.

Vi har inte gjort upp med det förflutna, och då har historien en tendens att  upprepa sig, i uppförstorade och allt mer spöklika projektioner.

I synnerhet i Sverige och USA vars hemmaarenor stod utanför kriget – kanske dessa tankeströmmar lever kvar i all högönsklig välmåga, eftersom man inte på tillräckligt nära håll upplevt följderna av deras förverkligade iscensättningar. Kommunismen har kontrollerats och förföljts inte minst under socialdemokratins försorg, vilket kommit i dagen i och med avslöjandena om det socialdemokratiska angiveriet och IB-affären, alltså ofta med antidemokratiska metoder, men nazismen ligger tydligen kvar som en (allt mindre) dold farsot, som bara väntar på att få bryta ut.

Dags att göra upp med den också, och botas från den en gång för alla.

Som Anders Rydell påpekade är det alltså den som sitter på koden som har makten, och då vår grundlag stadgar att “all makt utgår från folket” bör vi alltså snarast demokratisera genom att tillgängliggöra koden, vilket alltså måste ske genom undervisning i programmeringsspråk som kärnämne i skolorna. Istället har man reducerat antal timmar i datakunskap i gymnasieskolan – ett mycket märkligt tilltag, i denna digitaliserade tid.

Att inte kunna hantera motsvarigheten till papper och penna i det digitaliserade samhället gör inte bara att våra barn förvandlas till analfabeter, de berövas också något så grundläggande i den mänskliga kulturen att det fanns redan på förhistorisk tid för tiotusentals år sen – nämligen konsten att forma en bild. Så att inte ungdomarna är helt utelämnade åt dataspelsutvecklare som saluför  en möjligen läckert förpackad men med ovanstående betraktat ganska unken människosyn till ungdomar och barn, vilken hade varit omöjlig att saluföra om den presenterats i ett ‘gammalmedium’ som boken – den hade då omedelbart förpassats till marginalisering som skräplitteratur av kioskdeckartyp eller för filmens del B-film, kalkon, skräckkalkon eller någon annan beteckning som gör att en sådan film aldrig blir någon särskilt långlivad succé.

Så demokratiseringen bör gå åt båda hållen – det människor vill ha är ju kvalitet - men den får de inte tillgång till eftersom filmen, dataspelet, musiken inte är jämställd med boken – detta måste ske. Och även vuxengenerationen måste involveras i det digitaliserade samhället. När man försöker spärra människors möjligheter att ta del av dessa verk, så inskränker man  informationsfriheten och det fria tankeutbytet – digitaliseringen blir en mystifiering som man kan utnyttja i antidemokratiska och auktoritära syften. Människor utestängs från information, kunskap och kultur och många kulturutövare berövas sin publik.

Att man överhuvudtaget hade en ‘propagandaminister’ i hitlertyskland berodde väl just på framväxten av de nya massmedierna.

Det som gör piratrörelsen osympatisk är att de inte spelat med öppna kort och tydligen mest månar om “affärsmodeller” och nya sätt att tjäna pengar och göra snabba klipp, snarare än att på allvar måna om demokratin, yttrandefriheten och den kulturella pluralismen och kreativiteten. Det är då något som leder till att man tar lika mycket avstånd från dem som från den anarkokapitalistiskt tendentiösa globaseringen, vars mogulmagnater nu sitter på de immateriella rättigheternas outtömliga skattkista.

Om det bara handlar om att helt gratis tillskansa sig frukterna av upphovsmännens kreativitet genom att skapa ‘nya’ smarta sätt att tjäna pengar på den fvb till skatteparadis, så är det ju inget annat än en gastkramande förvärring av den socialt hänsynslösa girighetens kultur som vi tvingats leva i sedan 80-talet. Då man – om man bara är ute efter att på ett sagolikt sätt kunna ta över rodret från de ‘gamla’ piraterna så att säga sitter på allt guld som finns i världen – det som ryms i fantasins rike som har sin boning i våra oändligt sinnrika hjärnvindlingar.

Det visar sig alltså tydligare nu vilka de Nya piraterna verkligen är.

Svensson: “TPB-killarna är inga sympatiska typer“, DN: “Starka åsikter och stora skulder“, SVD om Carl Lundström: “Snedseglaren“, “Tillbaka i Sverige“, “Pirate Bay växer“, “Lundström har gjort vad som ankommer honom“, Leo Erlandsson blogg: “Boktävling: vinn piraterna, Little brother eller att stänga det öppna samtalet“, Newsmill, Newsmill II, IDG, SVD II, SVD III, Schlagerbloggen: “Din riksdagsman är ute efter dig”, Christian Engström (PP): “PR-perspektiv på rättegången“, SVDIV: “Danowsky anklagar Neij för feghet“, Ny Teknik, Sveriges Radio: “Följ hela rättegången“, DN – Dag 4, Aftonbladet, Christian Engström (PP) II,Rickard Falkvinge, “Copy me happy“, Rickard Falkvinge II, Nyheter 24, DN: Dag 4, Ledarredaktionens blogg, Aftonbladet II, Aftonbladet III, Jessica Kempe: “Kulturministern underblåser kulturföraktet” The Real Mymlan, Bitchslapbarbie: “Communication breakdown“

Läs Aftonbladet, Lotta Gröning, Copyriot, DN,, Aftonbladet III, SVD, Expressen, Aftonbladet IV, Metro, Expressen om ett tal innehållande frasen “In your face, Hollywood“, Aftonbladet om samma tal, Sydsvenskan, Aftonbladet VI, Aftonbladet VII: “Pirate Bay var ett bra namn med en snygg logga“, DN: “Pirate Bay-härvan – Detta har hänt“, GP: “Alla nöjda efter dag tre”, DN: “Pirate Bay-åtalad tog poängseger“, DN: “Bortom bukten“, SVD Opinion Brännpunkt: “Förslaget om ACTA måste ut på remiss“, Hultins tankegång: “Ska lagar stiftas i hemlighet?”, DN: “Konstfackselever slår tillbaka“, Lars Vilks: “Omdebatterad konst är bra konst“,

Mentor Peters ego har än en gång lyckats lirka sig in och kontakta Marrajs ego, detta trots det är Marraj byggt upp en mycket speciell skyddsmur runt sitt ego. Marraj försökte svälta ut sitt ego. Marraj försökte torka ut sitt ego. Men detta utan framgång då Mentor Peter la in ego stöten som fick Marrajs ego att samla kraft och bryta sig ut. Marraj kan nu igge upprepar igge sluta att vara otrevlig och ironisk. Detta helt mot Marrajs egna vilja. Mentor Peters dova och igge så hjärtliga skratt får Marrajs ego att mysa och jubla. Marraj skrattar lite då. Men Marraj vill igge detta. Marraj måste nu komma på en ny plan för att krossa egot. Marraj måste komma på en ny plan för att igge låta sig luras av Mentor Peters listiga charm och lysande blå ögon heller ej får Marraj luras av Mentor Peters gloria som blinkar rytmiskt då batterierna är fulladdade och inga av lamporna är trasiga. Marraj ska överlista Egon den stora.  

Ironisk ringsignal eller kommentar?

Läs även andra bloggares åsikter om humor, serier, zits, föreälder, ironisk, telefon, mobil, ringsignal

Jag vet inte om man kan vara lyckligare än mig just nu. Ok, kanske om din älskade precis har friat till dig men det är knappt alltså….

Igår var som ni vet sista dagen för mig på mitt usla arbete. Jag blev otroligt överraskad av min chef som sprang och köpte 2 kanellängder, en med vanilj och en utan. Jag skämtade med honom, eller ja, försökte mig på en ironisk utläggning och sa något i stil med att:

-”ja, men, du har ju knappast köpt kanellängderna pga att jag slutar idag. Vi hade ju ingen som hade tagit med sig fredagsfika.

-”Ha, ha, du tror väl inte att jag bryr mig om fredagsfikat. Jag äter ju själv nästan aldrig av fredagsfikat.”

-”Jaha, så det var till mig alltså”

Då kom en kör av röster från mina arbetskamrater:

-”Tack för att du slutar idag mmmmmm mums vad god kanellängd. Mmmm vad gott det var, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha………”

Min arbetskamrat som även hon slutar om några veckor sa:

-”Får jag bestämma själv vilken fredagsfika ni bjuder på när jag slutar? Får jag det, får jag det?”

Min chef bara tittade på henne och log utan att svara henne.

Jag fyllde då i med:

-”Jag hade ju velat ha en kladdkaka. Och jag är jättebra på att baka kladdkaka. Mmmmm vad gott!”

-”Jag hittade inga kladdkakor på Johnséns, de var nog slut. Ha, ha!”

Ja, ni förstår vilken humor vi har på mitt f.d. jobb. Ironi, dåliga skämt, kränkningar…. ha, ha! Jag fick dessutom en kokbok skriven av Mannerström, Gbg:s stolthet. Det blev jag faktiskt väldigt förvånad över. Jag har alltid kännt mig väldigt hmmm… icke uppskattad på jobbet men, jag fick minsann en present av jobbet. Och kokbok var helt perfekt. Jag får nästan alltid kokböcker av vänner och familj som present just för att jag älskar att laga mat. Det var mitt i prick. I och för sig tror jag inte att min chef tänkte särskilt mycket när han valde ut den för att vi har ett gäng av samma slags kokbok liggandes på vårat kontor. Jag vet inte om det har att göra med att vi sponsrar Mannerströms restaurang eller vad det kan vara. Men jag såg hans kokbok stå i ett slags vitrinskåp bredvid alla andra saker som jobbet satt sin logga på.

Jag blev med andra ord glatt överraskad. Och det var skönt. Inte för att jag behövde bekräftelsen men, jag ville hellre gå ifrån jobbet på min sista dag med en bra magkänsla än en dålig som jag hade förberett mig på. Jag har inte haft världens bästa chefer utan 2 av de sämre lämpade och de har vid alldeles för många tillfällen fått mig att känna mig osynlig. Men, nu fick jag i alla fall en bra magkänsla och igår fick jag också chansen att vara spydig mot min chef. Det var skönt. Jag fick honom att förstå att jag redan hade letat mig därifrån för flera månader sedan då jag redan hade sökt andra arbeten och studier och att jag nu kommit in på en toppenutbildning som jag tackat ja till.

Dagen rullade på igår och allt kände bara bättre och bättre. Snackade med en kompis som övertalade mig att följa med på Brassefest på Valand trots att min plan bara var att gå på middag och sedan hem. Och jag sprang iväg till Systembolaget och köpe skumpa, närmare bestämt en Rosé vid namn Törley’s. Men, jag fick den aldrig upprdrucken då det blev som jag trodde…. att jag bara orkade gå på den middag jag var bjuden på och sedan släpa mig hem.

Missade en stor och viktig detalj. Under senare del av eftermiddagen igår under tiden som jag var på jobbet så fick jag samtal av ordförande i den BRF jag hyr min lägenhet från. Hon var jätteglad och berättade för mig att jag fått det bostadsbyte jag sökt, godkänt. Helt otroligt!! Helt fantastiskt. Jag slipper betala 5700 kr i hyra, den kommer ist. bli 2700 och jag kommer bo supercentralt och fint. I en mindre lägenhet än den jag bor i nu men det bryr jag mig faktiskt inte om för att jag är så tokigt glad för denna nya lägenhet. Plus att jag kommer ha ett ordentligt kök. Utan fläkt men det får jag skaffa själv för att som jag förstått det så ingår inte det. Fläkt är ju väldigt nödvändigt!! Särskilt när jag steker lax. Har en del erfarenhet från det sen min tidigare lägenhet som även den saknade fläkt och var en lägenhet på ynka 32 kvm. Denna nya lägenhet är inte så mycket större, endast 7 kvm större men den har i alla fall ett kök man får plats att gå runt i och sitta vid bordet. Väldigt mysigt. Och dessutom är det bara några meter till Slottskogen. Alltså det är helt otroligt. Jag är så lyrisk.

Jag har sånt otroligt flyt.

1. Jag slutade mitt jobb igår.

2. Jag åker till Israel på 3 veckors semester.

3. Dagen efter att jag kommer hem från Israel börjar skolan. (En vecka efter alla andra för att jag är så satans lat och hellre ligger på stranden naaaaaa )

4. Några dagar senare flyttar jag till min fantastiska nya lägenhet i stan.

5. Helgen efter, alltså veckan efter att ska jag åka iväg och paddla med mina underbara vänner och the mystery man (som även han följer med till Israel första veckan)

Är livet underbart eller vad?

Jag kommer ihåg när jag bodde i min första lägenhet ute i Askim, en förort till Göteborg och jag drömde mig bort till Majorna och Masthugget och centrala delar av Göteborg. Jag tänkte och filosoferade kring om chansen att bli en lyckligare person ligger i var jag kommer bo. Och bestämde mig för att jag kommer bli en lycklig person om och när jag får en lägenhet i Majorna, Matshugget eller Linnéområdet. Och nu har den dagen kommit. Ta mig tusan om jag inte blir lycklig nu! Ha, ha!

Igår, när jag var på middag. Så träffade jag några bekanta från några år tillbaka. De bor vanligtvis i Israel men, var på besök i vårat kalla land. Och de har fått barn. Och som om det bara regnade så fick jag hålla i deras barn. Oj, oj, oj, jag var så lycklig- igen !! Och jag fick komplimanger. Min kompis som hade middagen påstod att jag har en “natural gift” med barn. Och jag bara mös. Det var så mysigt att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Det här lilla livet var bara 3 månader gammal och så galet söt att man bara ville äta upp henne. Hon var faktiskt ovanligt liten för att vara 3 månader men, hon kommer växa till sig när man minst anar det. Önskar att jag hade ett stadigt förhållande och en man som jag visste att jag ville dela mitt liv med och som jag visste att jag vill skaffa barn med. Men, det ligger långt bort idag. Gud, vad det här lilla livet vad underbart sött. Herregud! Jag brukar skämta och säga att jag ska få minst 10 barn. Det är kul att jag gör det för att för några år sedan (innan min biologiska klocka började ticka), brukade jag säga att jag vill ha högst 2 barn men att jag då var så trött på barn att jag knappt ville se de. Men då var jag ung. Nu är jag ju hela 25 år och saker och ting rör sig. Jag blir äldre och mer stadig i mig själv och är inte rädd för att åldras. Jag är inte längre rädd vid tanken på att bilda familj och dela mitt liv med samma person i resten av mitt liv. Att åldras tillsammans är numer en vacker tanke för mig. Och när jag tänker på det infinner sig en lugn och varm känsla. Var är han ?

Smått ironisk at jeg har vært innmeldt på sjekkeside på nettet, og rett etter at jeg skrev at jeg kom til å være utilgjengelig i lengre periode på profilen min, dukker det opp mannfolk etter mannfolk… Og da spør jeg meg hva de egentlig liker, liker de jakten? Liker de sider der det tydelig står at du ikke har sjangs fordi jeg har gått under jorden for en måned eller hva er greien?

Sånn når jeg fjaser skal jeg komme med en digresjon også: Jeg gav en venn en bursdagsguinnessøl på facebook. Nam, det må ha vært godt du!

Skikkelig kos, når det var favorittølet hans. Vær se god, her har du en digital øl. Kos deg! Æsj, jeg skal slutte med det skitet. Er jo nesten for ap å regne, når du gir en fyr en digital guinness på bursdagen hans…