Det har inte blivit så mycket skrivande om vad jag gör om dagarna, på senaste tiden. Jag är väl medveten om det. Tyvärr känns det som det enda jag gör om dagarna är att gå upp, gå till skolan, plugga, gå hem från skolan, plugga, prata med folk och sen gå o lägga sig. Mycket roligare än så är det inte. Eller, det känns som att det är så många dagar är i alla fall. Dock uträttar jag små ärenden och leker med klasskompisar och familj. Jag har knappt ätit middag hemma på en vecka. I söndags var jag på middag hos mami, i måndags hos Liv, tisdags hos André och igår va det Thankgiving dinner hos Momma. Jag älskar att gå på middag hos andra. Det är så trist att äta för sig själv hela tiden! Jag blev särskilt glad och lycklig över att Momma lyckades fixa en Thanksgiving dinner bara för mig igår. Jag som varit så deppig hela veckan över att jag missar Thanksgiving detta år. Men så fick jag en egen istället. Lycka!

Däremellan har jag uträttat lite olika ärrenden och firat att vi äntligen skrivit färdigt vår kommunikationsplan med turisterna. Det var väldigt kul! Förutom den jäkla kärringen som tyckte att de skulle spela teater på skolpuben den ENDA dagen i veckan som puben är öppen – och tyckte att vi alla skulle vara tysta. Ursäkta mig, men sen när håller du i en teaterövning på en skolpub? och för det andra, hur kan de ens tro att vi som kommer dit ska bara rätta oss efter dem och sitta där helt tysta? Vi är ju där för att vara sociala. Nej, skärpning! Va nån annanstans, eller iaf en annan dag i veckan.

Svinvaccinet har gjort mig inmobil de senaste två dagarna. Har sett ut som jag har haft en stor muskel på armen pga av hur svullet det varit där de injectade mig. Jag som inte ens har några muskler i armarna! Ha! Det har gjort svinigt (!) ont i alla fall.

 Slutligen vill jag säga att våra kära kommunikationsböcker är fullständigt hemska att läsa! Jag läser och läser och läser, men förstår jag nåt? NEJ. Det är nästan så man får räkna med omtenta. Baah! Jag kommer vara så glad när den här kursen är över! Jag vet att jag är väldigt negativ till våra böcker och kurser, men seriöst så känner jag inte att jag har lärt mig något på den här kursen. Särskilt inte med de “lärorika” seminarium och föreläsningarna vi har haft. Hoppas verkligen att historia-klassen blir bättre nu i December!!

Incidenten jag skrev om nedan var lite längre än vad jag orkade ta med i ett inlägg. Nu har dock tre gjort sig förtjänta av ytterligare ett surt/ilsket inlägg.

Att jag till att börja med ringde deras kundtjänst var för att min telefon spärrades igår kväll. Det skedde efter att de schabblat med mitt autogiro. Jag bytte konto för två-tre månader sedan och avslutade då mitt autogiro för tre när det gällde det gamla kontot och startade ett nytt på det nya. Den första fakturan hamnade “mellan stolarna” och jag fick betala den via tre:s hemsida. Helt okej.

Nästa faktura fick jag aldrig och förutsatte att den betalts via autogirot (som jag fått bekräftelse om och som skulle fungera). Så skedde inte tydligen och igår så spärrades min telefon.

När jag pratade med kundtjänst imorse så medgav de att det skett något misstag och tjejen jag pratade med först skulle genast häva spärren, vilket annars skulle ta tre dygn!

Nyss skulle jag skicka ett sms. Det funkade inte. Spärren är inte hävd.

När jag ringer upp så bekräftar nästa tjej på kundtjänst att inget är gjort. Hon har nu hävt spärren. Igen. Säger hon i alla fall.

Hur svårt kan det vara?

Man kan väl säga att rubriken på vår blogg ändras ungefär var femte minut. Personligen tycker jag att det ser apmongo ut att skriva “blodpudding” med versaler för då hamnar “tacos” ensamt på raden under.

Det tycker uppenbarligen inte min make.

Därför sitter vi och ändrar rubriken så som vi vill ha den från våra respektive datorer, på våra respektive arbeten, med fem minuterns mellanrum. Jag ändrar till gemener och han ändrar till versaler.

En sak han inte har tänkt på är att jag kan ta bort honom som användare när jag tröttnat. Det kan inte han.

HA!

Ungen i magen alltså…

Jag tror banne mig att han/hon står upp i magen och trampar rakt nedåt hela tiden. Min urinblåsa känns redan rejält mörbultad nu i vecka 22. Man blir galet kissnödig också. Akut.

Dålig kombo för en person som har knipit lite för dåligt sedan senaste förlossningen.

Glöm aldrig att kniiiiiiiiiiiiiiiiiiiiipa.

Så här ligger alltså inte mitt barn. Det står upp. Står upp och trampar. Hårt!

Ytterligare ett skäl att sakna USA – Drycleaners! Jag var precis nere och lämnade min klänning. Killen i kem:n va riktit otrevlig. Om det här hade varit i USA hade jag istället möts av de supertrevliga asiatiska drycleaner:sarna som finns på Abington Plaza. Usch. Jag som bara ville få bort skrynklorna på klänningen, men istället fick han det att verka som jag va världens skitgris. What’s wrong with people? Näh, han ryckte faktiskt bort en liten bit av min ILAC sign nu

Här kommer man hem efter en tvådagars konferens, är toktrött och det enda jag har sett fram emot idag är att jag ska få komma hem, registrera mig på kanal5.se, så jag kan se de två senaste avsnitten av Grey´s Anatomy som jag missat. Registrerar mig, men inte FAN kommer mailet där man ska aktivera sitt konto. HALLÅ??? Jag är just nu så frustrerad att jag snart börjar tugga kudde. Jag VILL se Grey´s NUUUU!!!!! Det är nästan två timmar sen jag registrerade mig, jag till och med registrerade två mailadresser, men icke, det ekar tomt i mailboxarna. Försökte logga in, men jag existerar inte, försökte registrera mig igen, men det går inte för att mailadresserna redan är registrerade. Jag har hamnat mellan två stolar:(
WHY???
Snart lägger jag mig ner på golvet och bankar med nävarna och gråter, så mycket vill jag se Grey´s. Grey´s är det enda jag tittar på, och så har jag missat det TVÅ veckor i rad, bitter som fan!!!

Men mitt lag byggde i alla fall den finaste lådbilen igår, som vi också vann med, alltid nått:)
Och det bästa av allt, min älskling kom och överraskade mig på Skepparholmen igår kväll, så jag smugglade in honom på mitt hotellrum. Finns inget bättre än att få somna i hans underbara famn!!!

Paketet från ice.net. Man säger sig ha 90%-ig täckning i landet.

Det har varit lite dåligt med blogginlägg från mitt håll på sistone, som nog den uppmärksamme besökaren har märkt. Förklaringen ligger i en kombination av plötsligt uppkommen bloggleda samt byte av operatör. Jag tröttnade helt enkelt på att pynta 299:-/mån för Tele2:s dongel, som ibland funkade (och då med snigelfart) och ibland helt sonika kopplade ned. Istället följde jag exet Agapanthus råd och kontaktade ice.net, som omgående skickade mig en router med fyra (!) antenner och oerhört enkelt inkopplingsförfarande. Dessutom till ett betydligt lägre pris!
Agapanthus och “fästmannen” hjälpte mig att installera anläggningen, vilket gick mer eller mindre på nolltajm. Sedan behövde jag bara göra en del smärre justeringar i inställningspanelen för nätverk på Macen och så var jag vips ute på nätet igen. Och den här gången med betydligt högre hastighet!
Det lär visst finnas en 3G-sändare här i Eksta, men jag har ju noterat att jag får ut långt ifrån maximal utlovad hastighet vid surfningen, så ev kommer jag att smälla upp en extern antenn utomhus för att optimera den. Hittills har det gått bra, även om skillnaderna i uppkopplingens snabbhet vid olika surftillfällen är påtaglig.

Intressant…?

Det finns förkylningar och det finns förkylningar. Nu har jag varit sådär ihållande småkrasslig i nästan två veckor. Det ligger där hela tiden, man är täppt i näsan av och till, hostar lite och orkar inte riktigt lika mycket som vanligt. Men det bryter liksom aldrig ut ordentligt. Otroligt irriterande. Jaja, bara att bita ihop och vänta tills det går över.

- Oskar

Lördag 10 oktober

Medan jag var och pudrade näsan får Mi besök av en “kund”.  Det var en äldre dam, och hon lägger upp några böcker på bordet med orden:

- Dom här ska jag ha. Hundra kronor får du!   (Oh well….here we go again….)

Mi räknar, och säger: -Det blir etthundratjugotre kronor.

-Du får hundra! Damen, som nu håller på att förtjäna beteckningen “kärring” är påstridig, ohövlig och bär på en tydlig jag-ska-ha-mentalitet.

Men jag har hittills inte på snart 20 år sett någon som lyckats köra med Mi Hon svarar henne inte ens denna andra gång.

Motvilligt fiskar kärr…  damen upp en tjugolapp till. -120 får du! Men vid det här laget har hon för längesen bränt alla chanser hon eventuellt hade att lyckats pruta.

-3 kronor fattas det, säger Mi vänligt.

Till slut betalar kärringen vad det kostar. Det får de alltid göra, dessa typer som tror att de kan få som dom vill, bara de är tillräckligt framfusiga och otrevliga. Hittills har varken jag eller Mi släppt en enda 50-öring till den här typen av Sapiens. Däremot kan vi själva ibland få för oss att bju på några kronor.

Till snygg…   trevliga kunder.

Och på vårt eget initiativ.

Jaha?

Jag ska inte påstå här att vi säljer skitdåligt i Götene, för det vore en lögn. Av någon mysko anledning så kommer det in lite pengar varje gång vi är där. Men…

Gud i London vad det är T*r*å*k*i*g*t!!! Jag står upp och nästan somnar. Och framemot eftermiddan kommer ungjävlarna som bara gapar, skriker, sprayar, häller Cola i huvet på varann….   Jaja – jag har gnällt över detta förut.

Och när – NÄR!!!! -  ska marknadsarrangörerna lära sig följande Regel nummer ett:

När man ritar ut platserna – se till att varje knalle – varenda en! – kan komma in till sin plats, eller ut från sin plats oavsett vad klockan är!! I Götene är det åt helvete för trångt. Kommer du för sent är det kört. Du kommer inte fram till din plats med bilen, för att de andra knallarna hunnit före.

Första gången hade vi ett helvete. En knalle vägrade att ens lyfta bort ett (1!) paraply för att vi skulle kunna komma in. Det slutade med att Kryddhuset rev betydligt mer av sin ställning – enbart för att släppa in oss. Stort tack i efterhand!!

Men så här får det naturligtvis inte gå till. Eller?

Klantigt är bara förnamnet när man anstränger sig och lagar en riktigt god middag som också ska räcka till matlåda dagen därpå. Man packar allt ytterst nogsamt, inklusive en massa små pytsar med tillbehör av både det ena och det andra slaget. På morgonen tar man ut hela härligheten ur kylskåpet, packar den i en påse och….

……..glömmer kvar allt på köksbordet.

Att hålla reda på ryggsäck med träningskläder, ordinarie handväska med innehåll, mapp med viktiga-papper-från-jobbet och samtidigt få med sig lunchmaten var tydligen inte genomförbart.

Det värsta är att maten var grymt god. Men efter åtta-nio timmar i rumstemperatur så törs iaf inte jag chansa på att äta den. Morr.

Är mys någon ny väckelserörelse i Mammonvärlden? Själv känner jag en viss irritation över att ordet mys förekommer i det ena sammanhanget efter det andra, ofta för att jag ska konsumera produkter som egentligen inte behövs i mitt vardagsliv. Nu när OLW också sällat sig till ”Mysrörelsen” så drar jag i nödbromsen. Det här var ett rejält bottenskrap. Jingeln riktigt skaver i mina öron och framkallar så mycket irritation att företaget ifråga har satt sin sista potatis i min mun för en lång tid framöver.  Förmodligen en något oväntad reaktion från hon som utan att tveka kan käka chips, godis och läsk dygnet runt. Hädanefter kommer jag att vara trogen det lokala alternativet - en knöl med attityd!

Viruset sprids rekordsnabbt…

Det finns över en miljon virus som är inriktade på Windows operativsystem..

…att jag kör Macintohs’s operativsystem, haha….
Det sades för en tid sedan (ganska länge sedan, i o f s..) att det fanns
10 kända virus för Mac-plattformen och att alla dessa var “snälla”.
Östtysklands f d regeringschef Erich Honecker kunde på en smittad Mac
plötsligt dyka  upp i rutan och hotfullt väsa “I’ll pi pack..!” och liknande lustifikationer..

Läs även andra mera oroade (?) bloggares åsikter om Datasäkerhet, IT, Datorer, Windows, MacOS, Macintosh, Apple, Virus, Trojaner, Virusattacker, AB, Virusvarning

Idag lämnade Malin Stockholm för att åka tillbaka till Philly. Jealous? Me? Oh yes. Hade gärna suttit på planet själv, kan jag säga. Men snart så, snart kommer jag tillbaka! : )

Studierna går lite halvsegt. Känns konstigt att vara tillbaka i skolbänken, i Sverige.. Men Em, det kanske inte blir så länge till, eller hur? ; ) Stora projekt håller på att planeras. Stora och väldigt roliga projekt. Tills dess blir det träsmak i rumpan i föreläsningssalarna på Södertörn. Tur att man i alla fall har lite roliga människor omkring sig som väger upp det mindre bra sakerna..

Imorgon har jag min första dugga, och även första inlämningen av grupparbetet. Det här grupparbetet kom kanske lite för snabbt in på terminen. Hade varit bättre om man hade kommit in mer i terminen och folk hade fått vissa saker klart för sig. Eller vad säger du Sandra? ; )

Tog en välbehövd nap idag, efter jag stuffat mig själv med mat. Efter nattens Skype-samtal behövde jag nya krafter. Har märkt att jag blivit mycket tröttare nu när jag pluggar så mycket varje dag, men också av alla andra anledningar som ligger bakom min kropps funky-state. Nej, jag hoppas på uppryckning i framtiden. Det has inte tid att bli sjuk eller missa viktiga saker. Från o med nu är det full fart framåt!!

Sen vi började med “utomhus bokrea” har vi varit i Skene varje gång. Så inte i år.

Varför? Vi säljer ju helt okej där?

Vi har helt enkelt ledsnat på att vi knallar alltid ska vara de som tar de ekonomiska riskerna. Det handlar alltså om alla dessa arrangörer som KRÄVER  att man betalar platsen i förväg.

Man kanske betalar 1200, 1500 eller tom 2500 för en plats på en bra marknad. När marknadsdagen kommer så kanske det visar sig att det ösregnar eller haglar/snöar, och blåser utav helvete. Eller det kanske är 612 minusgrader. Eller du kanske är sjuk?

Då går det inte att ställa upp. Även om vi knallar uthärdar vädret  så kommer det inget folk. I båda fallen blir försäljningen i stort sett lika med noll. Och vi åker hem igen, med röda siffror i plånboken.

Arrangörerna däremot tar aldrig dessa risker. Dom kammar in sina pengar oavsett vilket väder det är. Och prata med dem om att få pengarna tillbaka, eller delar av dem? I bästa fall garvar dom åt dej. Samarbete mellan knallar och arrangörer finns inte på kartan. På några ställen (främst månadsmarknader) ska de ha betalt för flera månader i stöten – i förskott.

Ett undantag är Hjo. Hos dem har du pengarna tillgodo till nästa marknad, om du inte kan ställa upp pga väder. Ett föredöme! Särskilt som det ALLTID regnar i Hjo!  )

Så – det här är vårt sätt att säga ifrån. Om fler knallar gjorde likadant kanske det skulle kunna ske en förändring? Det börjar bli dags att vi säger ifrån på allvar… Det handlar ju trots allt till en del om vår överlevnad, eller hur? Kan vi inte betala platsen när vi kommer dit, så får det faktiskt – med några få undantag – vara. Det finns andra ställen att åka till.

En annan dag kanske jag ska prata om nivån på platshyrorna. Don’t get me started on that one….

Till dess…. Håll ställningarna!

Här sitter/ligger jag. Tycker synd om mig själv.

Halsont och lätt febrig. Invirad i en rutig yllefilt.

Knaprar Echinaforce och vitlöksklyftor på hårt bröd.

Mitt nya träningsliv har spolierats denna min andra vecka.

Känner mig som Häxan Surtant just nu.

Får väl hoppas att det inte är baconsjukan, borde inte vara det.

Omgivningen bedyrar att det är vanlig förkylning som går över på ett kick.

Tar bara max fyra dagar.

Dream on säger pessimistkonsulten på min högra axel. Hejkonbejkon säger optimistkonsulten på min vänstra axel.

Jag har vetat ett bra tag att mina presenningar (för er som ev inte vet består marknadsställningens tak av presenningar) börjar bli lite slitna, och kanske aningen för välventilerade.

Idag fick jag reda på exakt var alla hål och revor fanns nånstans… Det blev ett jäkla spring med att torka av böcker och putta upp presenningen så att vattnet rann av från taket.

Människor + paraplyer

En del människor är rent ut sagt förbannat korkade…

Jag tycker intensivt illa om folk med paraply! Här kommer dom fram till disken, hukar sig under taket och lutar sig fram över bordet medan vattnet rinner i en stril rakt ner över böckerna. När man säger till dem att ta bort det, så bildas två läger; vissa ber om ursäkt och säger att de inte tänkte sig för, vilket jag accepterar utan vidare. Andra blir skitförnärmade, snäser tillbaka och säjer att nu tänker jag minsann inte köpa den där boken jag tänkte köpa…

Men folk är korkade på andra sätt. Som mamman till en liten flicka, som satte tösen på marken och gav henne en av våra barnböcker att sitta och bläddra i medan de “vuxna” gick runt och tittade på böcker…

Men som tur är, är de allra flesta riktigt trevliga. Jag skrattade hjärtligt åt en kommentar en kvinna fällde: De är två eller tre kvinnor som står med ett par böcker var i handen som de ska köpa. Mi är inte där just då. Förbi ställningen kommer en av våra knallekollegor. Hon vinkar Hejsan och frågar om jag är ensam idag?

-Närå, svarar jag. Hon är ute och promenerar med vovven. Då säger en av de tre tjejerna vid bordet: “Då har hon nog glömt vovven, för hon ligger och sover bakom dig!”

Mi hade redan kommit tillbaka med Ida, och sedan ränt iväg igen, för att köpa fika…. Det blev ett allmänt gapskratt runt hela bordet.

Det fanns många som hade mycket att göra. Här är några som fick betalt för ost:

Lördag och söndag ska det vara höstmarknad i Hjo. Jag vågar inte ens tänka på hur vädret ska bli. Hjo-statistiken är inte munter…

Ingenting går upp mot att sitta inomhus och lyssna på när regnet smattrar på taket och fönsterrutorna. En brasa, en god bok och en kopp te därtill och hemtrevnaden är total.

Kärleken och jag myser istället till ljudet av vattendroppar som faller så sakteliga från taket ner i en tioliters hink. Idag står regnvädren dessutom på kö i vårt lilla hörn av världen, så hemtrevnaden är total

Men vi har fyra små hål i taket som man kan titta på himlen och stjärnorna genom. Mysigt!

…på reggaefestivalen i Uppsala. Hittills har polisen delgivit över 240 personer misstanke om narkotikabrott. 280 enligt bl a text-TV på TV4.
Snacka om bortkastade skattepengar!

Polisens trakasserier av festivalbesökarna är malört i glädjebägaren på den i övrigt lyckade reggaefestivalen i Uppsala

Personerna på bilden har inget med artikeln att göra
Foto:nina ahlén

-Det är en festival som har mindre ordningsstörningar än många andra festivalen, säger Solveig Öjeberg vid Uppsalapolisen.

Naturligtvis, eftersom det är cannabis som här är den förhärskande stimulantian, istället för alkohol. Men det spelar ingen roll om man är en Robocop!
-Lagar är till för att efterlevas! tycker de och andra Vänner av Ordning!

TV4 Uppsala ordnade en debatt mellan professor Ted Goldberg och Ella Bohlin (kd) om polisens agerande vid festivalen. Klicka för 1:a delen!

Och om du klickar på majakulorna, kommer andra delen av debatten!

Nåja- inget ont som inte har något gott med sig, heter det ju. I det här speciella fallet var det goda att jag i samband med researchen kring det här inlägget fick upp ögonen för en riktigt läsvärd och välinformerad blogg:
Drogpolitiken i Sverige och världen!

Läs även andra reggaefrälsta (?) bloggares åsikter om Trakasserier, Reggaefestival, Uppsala, Ted Goldberg, Ella Bohlin, TV4, Drogdebatt, Cannabis, Nolltolerans, Välbefinnande, Polisen

När tårarna hade torkat på Arlanda i torsdags satte jag mig på tåget in mot sta’n igen för att sedan ta mig ut i skärgården. Långt därute har min bästa kompis från skoltiden slagit sig ner. Mitt i skogen, granne med havet och klipporna.

Första kvällen ringde kompisens mobil – mitt i middagen. Det var en av våra gemensamma bekanta, en herre i 60-årsåldern. Han hade ett akutärende som krävde min kompis hjälp, gärna på plats, 40 mil bort. “Glöm det”, sa min kompis och berättade att jag var på besök och att vi hade semester. “Aha”, sa bekantingen, “ni ska ha tantmys”. Och tantmys blev det! Vi har:

• Vandrat längs havet. Igen och igen och igen.
• Suttit och glott ut över fjärden.
• Pratat, pratat, pratat.
• Löst samtliga världsproblem – stora som små.
• Druckit vin. Flera gånger.
• Ätit god mat.
• Outletshoppat lite i Gustavsberg.
• Plockat fyra liter kantareller och ätit upp den största delen av dessa.
• Besökt kompisens mamma och fikat och fnittrat tillsammans med henne. Det gick precis lika bra att fnittra som för 35 år sedan
• Bara varit.

Till saken hör att min kompis är en lika stor marschnörd som jag är – så vad passade bättre än att besöka Stockholm Military Tattoo på lördagkvällen? Det blev en toppenkväll som tyvärr stördes rejält av ordningsmakten under den första timmen.

Precis när programmet hade börjat dök en polishelikopter upp från ingenstans. Den stod sedan och hovrade (det heter väl så när en helikopter står stilla i luften) precis över oss med den påföljd att vi knappt hörde musiken. Helikoptern gav sig iväg, men kom tillbaka gång på gång. Vid ett tillfälle ställde sig en man i publiken upp och viftade bort helikoptern. Det initiativet utlöste en spontan applåd i publiken och flera hängde på viftandet. Helikoptern gav sig iväg – men kom tillbaka igen efter en liten stund.

Jag förstår att de hade jättefin utsikt däruppe – men fattar de inte hur mycket de störde?? Och jag kan inte tänka mig att det här var ett event som krävde polisbevakning medelst helikopter. Andra avdelningen genomfördes helt utan helikopterljud så jag gissar att någon ringt till polisen och påtalat problemet.

Det var fyra dagars tantmys i sammandrag. Nu väntar fyra dagar annat mys – Kärleken och jag ska på minisemester.

Over and out!

Hm….Nån som tänkt åka till Norvalla i morgon?

Tala om hur det blev sen – pappa tänker nanna kudden. Enligt vad det ser ut som just nu i alla fall, så är det nån som tänker hälla ut hela Atlanten och delar av Fegen och Mjörn över Varberg…

Inte ett nytt Sjönevad, tackar så mycket…

Att åka till Henån är alltid trevligt. Det är en fin plats uppe på Orust alldeles vid havet (Om nu inte ALLT på Orust i princip är alldeles vid havet ) Nu under semesterperioden råder en avslappnad stämning, och människor är allmänt trevliga att ha att göra med. Vi står alldeles utanför ICA och Systembolaget vilket är bra. De allra flesta går ju till endera, om inte båda, affärerna.

Idag blev jag lätt grumpig ett litet tag. Det var när Anita kom fram och sa “Hade du inga böcker med Viveca Lärn?”

“Hur så?”  “Jo, sa Anita, Viveca själv stod ju här och tittade på böckerna en stund…”

Fan! Jag missade det. Jag som försöker ta kort när nån känd person går förbi. Och dessutom ligger ju “Kvinnan som var en fyr” på bordet! Skulle ju kanske kunnat övertala henne att signera dem?

Nåväl.  Det var väl meningen. Jag hade förresten inte ens kameran med mig.

På vägen hem, strax före Tjörn, blev vi vittne till hur ett rådjur hade en enorm änglavakt. På 90-sträckan möter vi en bil. När det är kanse 25 meter emellan oss springer ett rådjur upp på vägen precis framför bilen vi möter.  Med maximalt en halvmeter till godo hinner han förbi och ner i fälten på andra sidan vägen.

Vilken uppgift har dessa enerverande flygfän? Att förstöra sommarglädjen?

…undrar jag ibland.
Om Skaparen skulle fixa mat åt flugsnappare m fl som livnär sig av dessa påflugna (!) skapelser, så kunnde väl han/hon/den/det ha valt ett mindre irriterande objekt?!
Eller är det för att vi minsann ska haja att här handlar det om “doing time on planet Earth”? Det här är en straffkoloni och inget paradis, så därför sätter jag in flugorna, så att sommarens glädje fördunklas för dem som bebor Jorden?
Jag hade för mig att flugorna i något avseende hade anknytning till Hin Onde, så jag googlade på flugor + symbolik och fann följande:
“Bland de Kanaanitiska folk, egypternas släktingar, var flugorna också en symbol för Baalzebub, guden för Ekron. “
Och såvitt jag vet, är Belsebub (försvenskad stavning, antar jag) synonymt med Fan själv.
Ja….man kan ju undra! I natt var jag tvungen att rota fram någon typ av moskitnät ur förrådet en trappa upp för att över huvud taget få en blund i ögonen!
Grrr….! 

Läs även andra flugtrötta (?) bloggares åsikter om Gnäll, Irritationsmoment, Förtretligheter, Naturen, Flugor, Sommar, Livet

Eckhart Tolle, en av vår tids gurus, står för dagens citat.

“The secret of Life is to die before you die and find out there is no death”

Ovanstående citat kan förefalla en smula kryptiskt kanske..? Nåja, Tolle menar att när vi dör en fysisk död, d v s när vår kropp upphör att fungera, så berövas vi allt det som vi identifierat oss med under livet, som t ex vår kropp, vårt yrke, våra meriter, vår rikedom, vår familj och vårt släktträd etc etc…
Men enligt Eckhart är alla dessa identifikationer falska, eftersom vårt sanna jag i alla fall hör till det han kallar Being (han undviker att använda namnet Gud, eftersom han anser att det gått inflation i begreppet). Detta Being är den underliggande matrisen för allt liv och vi är i själva verket en liten del av detta ofattbart stora, där sann intelligens, sann kärlek och sann lycka finns. Och vi har alla möjligheten att komma i kontakt med denna Livets urkälla. Det enda vi behöver göra är att stoppa det outsinliga tankeflödet och den inre dialog, detta oupphörliga tjatter som vårt sinne (Mind) och vårt ego tillåter styra våra liv och därigenom orsakar lidande.

Peak experiences

Vi har väl alla någon gång upplevt oförklarliga, ofta helt omotiverade, stunder av lycka och sällhet, s k peak experiences, även om dessa ögonblick är korta och sällsynta? Enligt Tolle har vi då lyckats få till ett gap, ett litet mellanrum i det oupphörliga tankeflödet som vårt Mind hela tiden utsätter oss för. Vi har då sekundsnabbt kommit i kontakt med vårt sanna Jag, som alltså är en del av det han kallar Being och frid, kärlek och lycka är ständiga, oförstörbara och oföränderliga beståndsdelar av Beings allomfattande struktur.

Nuets kraft

Buddha har, enligt Eckhart Tolle, definierat upplysningen som slutet på allt lidande. Dessvärre, säger Tolle, tror merparten av världens buddhister att detta stadium är förbehållet Buddha. De inser inte att de själva har alla möjligheter att bli buddhor, liksom var och en av oss. Vägen dit går genom att tillskansa sig Nuets kraft. Närhelst vi befinner oss i Nuet (och någon annan tid existerar ju faktiskt inte!) så är vi också i kontakt med vårt egentliga Själv (och förstås också med Being). Men varför är vi då inte alltid i detta lycksaliga stadium? Varför försöker vi inte alla att undgå smärtan och plågan som inre och yttre konflikter, oro och rädsla, ilska och aggressioner skapar?

Vår inre fiende

Jo, vi har alla en inre fiende som hela tiden gör allt för att hindra att detta sker. Fienden är egot och dess redskap att hålla oss från Being och Nuet heter Mindet. Egot och Mindet är livrädda för att befinna sig i Nuet, för de har ingen kontroll över Nuet. Bara när vi laborerar med tiden och tänker oss antingen bakåt eller framåt, kan Mindet vara verksamt. Ofta grubblar vi över hur framtiden ska gestalta sig och vilka tänkbara bekymmer och hinder som kan dyka upp där etc etc…

Egot är den del av oss som identifierar sig med våra yttre attribut och det kämpar förtvivlat för att vi aldrig ska få något tillfälle att tro att vi är något annat. Egot är alltid intresserat av konflikter och stridigheter och att använda intellektet till att bevisa att det har rätt. Det kräver att vi hela tiden matar det med nya utmaningar att sätta tänderna i. Om den inte får några sådana, blir det uttråkat, rastlöst och irriterat. Och dess inre pladder tystnar nästan aldrig. Vi tänker oupphörligt på något.

Hur bli av med eländet..?

Nå, hur ska vi då gå tillväga för att förpassa denne objudne gäst till sitt rätta ställe, så att vi kan använda intellektet som det verktyg det är, istället för att låta det ta över hela showen? Hur ska vi slippa bli besatta av Egots stridslystna och problemuppsökande närvaro, som ständigt störtar oss in i inre och yttre konflikter?

Tolles recept är att så fort vi får en ofrivillig tanke eller känsla, så ska vi ställa oss bredvid den som en objektiv, icke-dömande observatör och bara iaktta den. På så vis undviker vi att automatiskt identifiera oss med tanken/känslan och därmed försvinner den. Detta kan vara enklare sagt än gjort, förvisso! För det mesta går den här processen så snabbt, att vi inte hinner med eller kommer ihåg att betrakta den, utan vi sugs istället med och identifierar oss med vår rädsla, ilska eller vad det nu handlar om. Dessutom är det ju frågan om att köra in ett helt nytt program i vårt tänkande/handlande, så det kan ta ett tag innan vi etablerar den här vanan.

Det egolösa stadiet

Med tiden kommer emellertid våra tankepauser att bli allt längre, förutspår Tolle, och vi kommer då att kunna befinna oss i det eftertraktade egolösa stadiet.
I kontakt med Being och våra sanna jag, vilket gör att vi har tillgång till inre frid, glädje och kristallklar intelligens, så att vi kan fatta de rätta besluten.

Kolla gärna in den här sajten, där Tolle högläser ur sin bok The Power of Now:
(Klicka på boken!)

Eckhart Tolles manual till upplysning

Lycka till!

Läs även andra upplysningsbenägna (?) bloggares åsikter om Eckhart Tolle, Nyandlighet, Mind, Ego, Being, Upplysning, Lidande, Power of Now, Kärlek, Intelligens, Frid

Idag så känns det verkligen som om det ena irritationsmomentet följs av en glädjestråle och tvärtom. Om denna dagen ska fortsätta så här så kommer jag vara helt slut i huvudet när jag lägger mig ikväll.

Det blir lite lätt turbulens i mellanåt.

Glädjestråle nr.1 är att min dotter har lärt sig att vinka och peka. Och givetvis är hon alldeles bedårande när hon gör det.

Irritationsmoment nr.1 är att det verkade som den stora datorn skulle krascha i morse. Men jag lyckades och har gjort backup på den så jag är inte fullt så orolig nu. Men jag måste ändå ta tag i den.

Glädjestråle nr.2 är min son som leker skoaffär i hallen. Skorna kostar allt från 5 kr till 1000 kr och är i blandade storlekar. Får nog säga att han är en riktigt trevlig affärsinnehavare även om han bara står i kalsonger.

Irritationsmoment nr. 2 är den röra som fortfarande kvarstår i mitt vardagsrum och som ska vara borta innan fredag. Men eftersom det verkar vara snålt med besked så är det inget jag räknar med.

Glädjestråle nr. 3 just nu är Jamin. En fantastisk människa med musik som går rakt in i mitt hjärta. Trevlig att prata med dessutom! =)
Lägg detta namnet på minnet för ni kommer höra det igen.

Givetvis är både glädjeämnena och irritationsmomenten fler men nu har jag inte tid mer. Ska ut i det fina vädert och göra detta till en underbart skön måndag!

Lyssna och njut!