Se mai con Franco battiato…

Ci vediamo…

Vilket språk passar mig bäst?

Det är svårt det här med språkresor. Skulle vara skönt att ha någon att bolla idéer med, någon som varit på språkresa själv någon gång. Engelska kan jag ju faktiskt redan lite, så det kanske är överkurs?

Jag surfar runt och ser resor till Rom, Provence och en massa andra spännande platser som jag inte besökt tidigare. Jag har lite skolfranska från högstadiet som ligger och skramlar i bakhuvudet, men inte så att jag skulle kunna föra en vettig konversation med en fransman.

Sen är ju inte språket man lär sig allt heller, utan platsen, kulturen och människorna. Allt sånt där måste man ju ta med i beräkningarna också. Jag vill se vackra platser OCH lära mig ett användbart språk. Så, franska? Italienska? Spanska är ju stort också.

Språkutbildningar – studera utomlands

Där hittade jag lite andra som varit på språkkurser i alla fall. Det verkar väldigt härligt oavsett vilket språk och land man väljer!

Att inleda en diskussion om misslyckade tv-översättningar är som att öppna Pandoras ask.

Så det här är en diskussion om falska vänner, ord och uttryck i olika språk som till utseendet verkar betyda samma sak men i själva verket har olika betydelser. Många exempel på falska vänner finns i de nordiska grannspråken. Det norska ordet anledning betyder inte anledning på svenska utan tillfälle, och rolig på både norska och danska betyder inte rolig utan lugn på svenska. Det som ofta ställer till det är att man tror sig känna till betydelsen och använder därför ordet felaktigt, istället för att slå upp betydelsen som man gör med helt obekanta ord.

Tv-serien West Wings rappa walk-and-talk och inte sällan teknisk-politiska terminologi frestar de falska vännerna att svika översättaren. Även mellan engelskan och andra språk döljer de sig. I avsnitt 39 av serien fick i alla fall jag stifta bekantskap med termen filibuster och filibustra för första gången. En parlamentsledamot håller timslånga tal för att förhala och stoppa ett lagförslag. Allt i hela avsnitt 39 kretsar runt en filibusterande senator som håller presidentens stab i Vita Huset sysselsatt en fredagskväll. Att ett nyckelord skulle vara en falsk vän vill man helt enkelt inte råka ut för. Men det gjorde den italienska översättaren av serien.

Filibuster på engelska.

Filibuster på svenska.

Filibustiere på italienska?

Nej, nej, nej. Hela avsnitt 39 handlar på italienska om en långpratande pirat! Filibustiere på italienska betyder nämligen sjörövare, lite mer precist de som härjade runt Karibien och kallas buckanjärer och ibland flibustiärer på svenska. Alla falska vänner håller varandra i handen.

Jag följde West Wing med svensk undertext. Här finns den som uppmärksammade den italienska dubbningens största kapning! För den som läser italienska finns fler exempel på mindre lyckade direktöversättningar i West Wing på samma plats. Och kommentarerna blir argare och argare.

På samma sätt som samiskans 18 olika grundläggande ord för snö (se Yngve Ryds bok Snö) speglar behovet av att kunna uttrycka olika typer av snö, så speglar italienskans ord för begrepp inom politiken vad det finns behov av att uttrycka i det italienska samhället. Här följer en mini-parlör med några nyckelord. Inget uttryck bör användas i syfte att smickra.

Comu Kommunist.

Fascistone Fascist (nedsättande).

Sinistroide Vänstersympatisör (nedsättande).

Destroide Högersympatisör (nedsättande).

Contapalle Lögnare (vulgärt).

Sdoganare Orwellskt nyspråk – lura. Att det blir tillåtet (av regeringen) att göra något som var helt oacceptabelt tidigare.

Governo ladro Tjuvregering.

Governicchio Oduglig regering som är dömd att misslyckas.

Governo balneare Bokstavligen “bad(säsongs)regering” – den varar bara sommaren ut.

Salto della quaglia Bokstavligen “vaktelskutt” (vaktlar tar ett skutt i sidled när de är förföljda). Om personer som byter politiska sympatier titt som tätt. I andra sammanhang än politiska används uttrycket som finska rycket…

Peones Parlamentsledamöter utan egentlig makt, status eller övertygelse. De vill helst bara bli omvalda och ses därför ofta göra “vaktelskutt”. Har ersatts av ordet Berluscones på senare tid.

Ribaltone En politiker som radikalt och snabbt byter åsikt och taktik.

Liknande ordlistor för att diskutera klass, alkohol, mat, vänner, uteliv, pengar, känslor och musik eller ragga och bråka med ett lite mer avslappnat vokabulär finns på BBC:s utmärkta språksida Languages. Läs här för italienska. Finns även på spanska, franska och tyska.

Jag har länge haft en lärobok i italienska som jag tänkt att jag skulle plugga in. Boken heter Buongiorno Italia och tillhör UR’s italienska språkkurs. Problemet har länge varit när jag skulle ta mig tid att läsa den, men nu har jag kommit på en briljant idé!

Eftersom vi män inte kan gå på toaletten för att utföra nummer 2 utan att ha något att läsa är boken numera placerad på armslängds avstånd (från sittande position) i badrummet. Nu kommer jag att lära mig italienska på nolltid! Man borde ju få nobelpriset…

Ci vediamo…

Äter choklad, fastän att det är måndag. Försökte hämta ut den betygsatta utredande texten, men det gick inte. Vet inte vad jag fick, men jag hoppas verkligen,verkligen att det blev g.
Ska på italienska ikväll, men den eviga frågan cykel eller buss, är fortfarande inte löst. Det är kallt, men jag behöver motion… men det är så grått och mörkt ute, och tycker inte om att cykla den vägen i beckmörker.

15.20 Återgången till verkligheten efter en underbar helg kom med en smäll. Helt plötsligt har vi experiement och samtalsanalyser som ska göras, rapporter på tre och fem och tio sidor som ska skrivas och alla böckerna som ska läsas ut. Till nästa vecka. Alla uppgifter i grupper. Vilket innebär att man måste hitta tider då alla kan. Inte det lättaste alltid. Jag vet inte om jag kommer hinna om jag så pluggar och läser all min lediga tid.

Har huvudvärk och anar en begynnande förkylning med allt det innebär. Och jag är så ofantligt trött, och jag tvivlar på att det kommer gå över den närmsta tiden.. orden går in genom ena örat och ut genom andra.

Men dags för plugg nu antar jag. Nerkrupen i soffan med bok och nyponsoppa. Lycka till till mig.

17.11 Har läst i två timmar. Vet inte hur mycket som faktiskt fastnat, men jag är väldigt, väldigt tacksam över att kurslitteraturen är relativt lättläst och bra skriven. Annars hade det aldrig gått.
Om en timme är det meningen att jag ska cykla till italienskan. Det regnar ute. Vet inte vad jag ska göra. Vill cykla, men inte i regn. Men jag behöver motionen, 35 min av ganska snabbt cyklande är ändå bättre än ingenting.
Hatar detta tragiska höstväder. Hela dagen är mörkgrå och klockan fem går det över till nattmörker. Och så regnar det hela tiden.

Har insett att jag nog aldrig blir riktigt nöjd. Det finns alltid mer jag vill göra, mer jag vill lära mig.

Just nu läser jag informatörsprogrammet på heltid, italienska på medborgarskolan och skriver i studenttidningen.
Nästa termin vill jag lägga till en kurs i socialpsykologi. Bara för att jag tycker det är kul. Kursen är bara på halvfart, för mer än 150% får man inte lov att läsa. Så har skrivit till min tvåafadder och frågat om jag kommer få mycket med programmet till våren. Säger hon att det inte var så farligt kommer jag bli så glad så glad så glad.
Har hört att vårt program är lite av ett “slappeprogram”, är inte så mycket att lära sig utantill till salstentor och sånt.

Har hittat en annan kurs som också skulle vara kul. Den går ut på att man läser spanska noveller (på spanska) och analyserar dem (på spanska). Vet inte vad jag ska välja. Men tror nästan att skriva analytiskt på spanska blir för svårt för mig efter att ha gått ett år utan att öva. Är  nog bättre jag skaffar mig en spanjorskompis.
Dessutom skulle det börja se löjligt ut på mitt CV med fler spanskakurser. Haha.

Till våren ordnar KLUBB en kulturresa till Prag. Blir det inte så dyrt ska jag absolut med.
Och sen är det ju Italienresan till sommaren. Dags att börja planera snart.

Man ska göra det mesta av den tid man har!

Helgen är över och vännerna har åkt hem. Det har varit kul, och jag tror min inflyttningsfest blev uppskattad.

Morgondagen är fullbokad med tvätt, plugg och italienska. Har bestämt mig för att cykla till stan (aka italienskan), så får se hur det går, behöver verkligen motionera lite.

Efter tips från Cognato kommer min venetianska nu att anta nya höjder! Nu kan jag bara gå in på Lingua Veneta och börja plugga in glosor! Eller skall jag kanske börja med att lära mig Italienska…? Äh… jag kör det samtidigt. Hur svårt kan det vara?

Ci vediamo…

Italienskan började ikväll. Vet inte riktigt om jag fixar det. Inte för att det är svårt, det är det inte, är väldigt likt spanskan, men med lite annan stavning och uttal. Det är mer… under de senaste åren har jag vant mig vid att läsa språk på en rätt så hög nivå, och att börja i en ”jäkligt mycket nybörjare”-grupp, är lite småfrustrerande. Jag är för otålig för att börja från början. Jag vill lära mig mycket och med en gång. Intensivt.
Men men, inget att göra åt det. Verkar som att vi ska ha lärt oss mycket vettigt tills vi slutar i alla fall. Och fortsätter jag till våren så börjar det nog likna något. Basics duger tills vidare.

Igår träffade jag Cognato på Bar Italia för lite kaffe, mat och skitsnack. När min käre svåger kommer fram till baristan börjar han givetvis prata italienska som sig bör och även om jag förstod kanske 80-90% av vad som sades så kunde jag inte tillföra ett enda vettigt ord. Jag antar att ett inlägg på japanska hade skurit sig som en dåligt tillredd sås mot den underbara atmosfär/stämning som faktiskt råder på Bar Italia (besök nu om du inte gjort det tidigare).

Så nu är det bestämt! Jag skall göra ett ryck och se hur mycket jag kan lära mig innan tiden/orken tryter. När jag var helfrälst i Japan (innan jag träffade Buonasera) lärde jag mig hygglig japanska och om man kan lära sig det språket så bör man väl för f-n kunna lära sig italienska. De senaste två åren har jag lyssnat på Radio Italia på jobbet i hopp om att plocka upp ett och annat och jag inbillar mig att det hjälpt!

Nu är det italienska som gäller! Tjohoo! Forza! Peptalk! Yiiihaaa! 成るべく我慢しないで勉強してがんばります!!!!! イタリア万歳! イタリア万歳! イタリア万歳!

Hm… måste nog lugna mig nu

じゃまたね … ehm… ci vediamo…

PS. Cognato, jag får nog ta och låna dina Topolinoböcker

Jag har blivit fadder. Till en utbytesstudent. Spansktalande hade de inga kvar, så det blev en tjej från Italien. Snacka om att ha flyt. Jag som bestämt mig för att läsa italienska nu till hösten. Har en känsla av att de närmsta månaderna kommer bli riktigt bra. Antagligen stressiga, men ändå bra.

Komparativ är en språktröskel jag ständigt snubblar över. Långa adjektiv och adverb komparativböjs i svenska (och engelska) med ‘mer’, men var den där gränsen går har jag ännu inte lärt mig några regler för. Alltså måste jag prova i huvudet hur det låter varje gång det ska böjas. Mer fantastisk, fantastiskare? Här ska det vara mer, helt klart. ‘Ovanlig’ då? Mer ovanlig eller ovanligare? Det låter ju okej båda två (eller bägge två), och SAOL är inte till någon hjälp här. Att översätta mellan engelska och svenska är tacksamt på det sättet att komparativ fungerar på samma sätt, och i det här fallet tänker jag faktiskt chansa.

Italienska däremot, med hundra sorters genus; här räcker det inte med komparativ i grundformen, genusformen måste hänga med också. Och bara för att förvirra det ytterligare används pytteordet più (mer) även när något är litet. Mindre – più piccola. Helt logiskt… “Jag behöver en mer mindre storlek”. Å andra sidan, hur logiskt är det att säga ‘jätteliten’ och ’skitgott’ egentligen? Och Claudios kattungar non è più, hmm… Är de inte små längre, eller FINNS de inte längre? Och sen kommer poi (sen), ett till pytteord som ser nästan likadant ut, och jag rör ihop det ytterligare.

Men, det bästa är, att ju mer jag tänker på det desto fortare kommer det att sitta, och det är nog bäst det för om ett par veckor ska jag göra ett språkprov. Hu!

När jag jobbar på tågen hinner jag plöja rätt mycket böcker, och frekventerar Pocket Shop på Centralstationen med minst ett besök i veckan. Det ligger närmast och jag har stämpelkort, behöver en lat katt säga mer? Ibland har jag fått ett tips, och ibland bläddrar jag håglöst bland hyllorna. Jag sticker inte under stol med att jag är gräsligt ytlig och en bok med snitsigt omslag är det svårt att låta bli att tafsa på. Den här till exempel:

Och så mitt i läsningen av den här boken kommer kollegan och börjar prata italienska med mig. En sån där gammal räv som flyttat runt hela jorden och förklarat hela resan för mig minst tre gånger. Och ändå har jag glömt. Men vadå, pratar du italienska? Han rullar med ögonen, suckar och säger att han är född i Catania och uppvuxen i Palermo och har halva sin släkt i krokarna. Förstår ni hur spännande det blev just precis då? Om man räknar lite tillbaka och kommer fram till att det borde vara runt 50 år sedan. Det är nästan så att man måste muta till sig en sittning någon gång och höra alla historier.

Sen, när jag hade rast vid en ändstation, stod det en sån där hyggligt läcker spärrvakt och spände sig i dörren. Bredbent och med händerna i sidorna och rakat huvud, och jag blev svag i knäna och tänkte att jag borde kanske säga något, vi är ju i alla fall kollegor.

J – Jaså, här står du och bossar.

S – Jodå, haha.

J – Typ som Capo dei capi eller nåt.

S – A, fast det heter capo di tutti capi, man måste komma ihåg det.

(Vad fan? Försöker människan ge MIG en språklektion?)

J – Ja, fast man kan säga både och, det beror ju lite på vad man menar, bossarnas boss eller alla bossars boss, det är skillnad.

S – (dribblar nåt om att det är det inte alls det och att han har rätt, men jag lyssnar inte…)

J – Fast jag måste gå på toa nu innan rasten är slut.

S – Ja, skynda dig och så kommer du tillbaka sen.

Men vad fan? Försöker han bossa över mig? På riktigt? Helvetets alla kval följer, man gillar det ju lite grann, å andra sidan är inte Jävla Jenny en sån som tar order. “Skynda dig, och kom tillbaka sen”… Pfff! Så, jag laddar med repliker och alternativa vägar så jag slipper gå förbi just där han var och sen glömde jag bort allting och bara gick ändå. Och ångrade mig såklart efteråt. Vilket jävla spån.

Det finns inlärningsteorier och metoder som går tillbaka ända till Platon och Aristoteles. Jag har glömt termerna, men jag kommer ihåg koncepten. Till exempel kommer jag ihåg att eftersom jag levt några år ute i verkliga livet, flyttat hemifrån, haft flera jobb och skaffat barn, hade jag lättare för att lära än andra studenter i min klass. Min hjärna hade redan organiserat alla mappar att lyfta in kunskapen i, medan ungdomarna först måste få till dessa fack och mappar innan de kunde tillgodogöra sig informationen. För allt måste ju in någonstans, annars hamnar det i en enda röra på skrivbordet, och det blir svårare att hitta det man behöver när man behöver det.

Min hjärna är som en svamp, den suger i sig allting och ibland får jag så sjukt ont i huvudet för att det känns som att det är fullt där inne. Men om jag växlar ner eller slutar så blir det ju bara svårare att växla upp sen? Genom alla dokumentärer och vetenskapsprogram som hamnar på mitt skrivbord för översättning blir jag liksom i förbifarten tvungen att lära mig bits and pieces om, för att bara ta exempel ur denna veckas skörd: hawaiianska obskyra frukter och lokal matlagning, hur man tillverkar japanska delikatesser, varför det är farligt att inandas ångor från fågelskit och hur man blir av med duvor, hur många ägg kan en kackerlacka lägga och hur lång tid det tar för dem att utvecklas till en vuxen kackerlacka som kan lägga egna ägg, samt hur man bäst gillrar fällor för råttor. PUST!

Och mitt i allt detta bryter jag av med italienskalektioner. Eller trodde du att jag lagt ner det där? Pfftt… Grammatikmapparna används flitigt och meningar formar sig själva. Fick de tre första filmerna om Il Commissario Montalbano här om dagen (jag råhärmar dig, Johanna. )och glamourtidningarna bläddras fortfarande flitigt. Snart så, snart snart… Men ju fullare mapparna blir desto trögare söker hårddisken också, och det blir rörigt ibland. Bibliotek heter fortfarande inte ‘libreria’ trots att det är förvillande likt det engelska ordet. Nej för det var såklart enklare än så, ‘biblioteca’, naturalmente. Så, ora vado alla biblioteca för nästa steg.

När vi besökte Aleister Crowleys gamla förfallna hus hittade Melvin en anteckningsbok med några teckningar och en lista på saker att ta med sig vid nästa besök. Många svartmetallare hade varit där förut och klottrat satansord på väggarna och målat pentagram med mera. Men den här listan över nödvändiga saker var ju ändå det bästa: theremin, metal detector, bussola.

Vad hade de tänkt göra egentligen, och varför glömde de sin anteckningsbok? Jag skrattade gott åt det här och försökte förklara för sicilienaren utan humor vad en theremin är och att jag i min stöddiga ungdom skrävlat om att jag skulle starta ett band och bara spela theremin och triangel. Nå väl, instrumentet ger grymma och spöklika effekter och har använts av bland andra Jon Spencer Blues Explosion och Led Zeppelin, så det är bra skit. Metalldetektorn då, vad hade de tänkt att de skulle hitta, gömda skatter? Moahaha… Och sist men inte minst, bussola. Klart man tar med sig en pizza, för man blir ju hungrig (och bajsnödig, fast det kanske inte hör hit) av äventyr, hur vettigt som helst. Men här är det sicilienarens tur att titta konstigt på mig. Pizza? Stod det på listan? Klart det gör, står ju här “bussola” vet ju vem som helst att det är köttfärspizza. Sicilienaren skakar på huvudet och suckar… Bussola betyder kompass. Jaha, men vad ska de ha den till då, de har ju redan hittat dit? Och varför döper man en köttfärspizza till kompass?

När han ska betala kontant efter restaurangbesöket drar du plastkortet snabbare än din egen skugga.

När han vill flasha med sin häftiga scooter säger du att du hellre vill promenera.

När han snällt svarar på fåniga frågor om italienska ord, fnissar du hysteriskt åt ord som ’spazzolino’ och ‘francobollo’.

När han försöker dra en rolig historia skrattar du mellan tänderna, drar efter luft och drar en ännu bättre.

Allvarligt, jag är inte ett dugg förvånad nu att det gick som det gick. Och inser än mer att vad jag behöver är en man med humor. Och tålamod.

För övrigt har vi haft en fantastisk dag inne i stan. Barnet och lilla vännen lekte vid fontänen vid Mariatorget i ett par timmar medan jag och väninnan kompensationsdoserade D-vitamin på en parkbänk. Köpte asäcklig macchiato på Café Tivoli, fan vad jag hatar det stället ännu mer nu. Dyrt, snobbigt, äckligt. Vädret gör mig vansinnig också, det går inte att planera för någonting när man vaknar av att man svettas ihjäl täcket, springer till tunnelbanan i spöregn, svettas i solen och fryser ihjäl i skuggan, kommer hem svettig och trött för att slutligen frysa ihjäl i sängen för att man envisas med att sova med öppet fönster. Och varför, varför, varför köpte jag VITA rullgardiner? Det blir ju för fan aldrig mörkt… “Stockholm i mitt hjärta, låt mig besjunga dig nu, åldrad i ungdomlig grönska,
öarnas stad, det är du! … En blandning av sött och salt.” Precis som Jävla Jag.

När han erbjuder sig att bära din väska flexar du dina armmuskler och tar den själv. Han är ju ändå bara tre äpplen hög.

När du kommenterat hans fina skyltfönster fortsätter du med att säga att det är överflödigt eftersom personalen ändå är så förbannat skitsnygg.

När han gått förbi dig och lett fjorton gånger på stranden påpekar du att han är en strandraggare.

När han pratar tafflig engelska korrigerar du hans uttal, och gör detta på avancerad akademikerengelska så att han känner sig ännu mindre.

När han kommer med blommor ryggar du undan och säger att du är allergisk.

När han kommer med förslag ifrågasätter du dem.

Det här är bara början och jag erkänner mig skyldig till alla ovanstående punkter.

I TV4:s morgonsoffa bjuder de just nu på italiensk antipasti. Kocken säger att hon gjort italiensk antipasto. Men hon har ju gjort flera sorter? Säger vi så i Sverige? Det fluktuerar, och språknörden vill så gärna att det ska vara rätt. Det är ju skillnad på plural och singular av en anledning.

Och varför skyltar svenska caféer med att de säljer både smörgåsar och panini? Men när man kommer in är det samma sak. Kan man inte bara skriva smörgåsar då, om det är det man säljer? Här säljer vi både makaroner och pasta! Härliga tider! Lika idiotiskt som att säga cd-skiva och ram-minne. Korv på korv.

Uppdatering gällande tillägnandet av det nya språket: jag kämpar på. Bygger ut ordförrådet och försöker förstå grammatiken. Har börjat konstruera egna meningar och tänker ut repliker för de situationer jag befinner mig i. Jag köpte med mig glassiga italienska damtidningar, en av mina fäblesser, och de peppar mig att fortsätta. Tur att Presstop finns i stan, så det finns fler att få tag på när de här är sönderbläddrade. På Johannas rekommendation kollades Kommissarie Montalbano på ettan i måndags. Pratat språk, perfekt. Med vitsiga svängningar, något helt annat än en mossig överkorrigerad språkkurs. Men jag ska lämna tillbaka den snart, och ta fortsättningskursen innan jag går in på hard-core varianten i grupp i höst.

Till dess, kan någon tillhandahålla en fiffig regel för när det ska vara ‘del’ och när det ska vara ‘dei’?

Det är en så skön och otroligt hisnande känsla, som en kod jag är på väg att knäcka, haha. Två veckors intensivt lyssnande, uppbyggande av ordförråd och att äntligen kunna hänga med i konversationer, förstå vad folk säger och att faktiskt kunna konversera själv. Hjälpligt, men ändå. 1 400% mer än för fyra veckor sedan. Ofta, men inte alltid, påminner ord och fraser om något annat språk och om hårddisken är nyservad (arancinas och macchiato) kan den lägga ihop ett plus ett. Ibland blir det rätt och ibland är jag ute och cyklar. Totalt.

Oftast är dock S ute och cyklar, han tycker att jag använder för krånglig engelska och att jag pratar för snabbt och när jag använder figures of speech hänger han inte med alls. I går till exempel; jag skojade med honom på stranden och han tog illa upp så jag skrattade och sa att “I’m only pulling your leg”, vilket fick en om möjligt ännu mer förvirrad reaktion. Svårt att förklara vad det betyder, men jag sa att om det är något som låter konstigt så fråga innan du tar illa upp. Precis som att man skulle vilja sitta vid ett varmt bord och äta i 30 graders värme – Tavola calda. Typ varm mat om jag förstått det rätt. Och sen, hemma hos några kompisar, de satt och pratade och jag gick på toaletten och när jag kom tillbaka skämtade jag till det och frågade vad de suttit och ljugit ihop om mig. Så där som man säger ibland, lite löst… Synnerligen förnärmade miner till svar. Mi dispiace? Typ…

Samma sak i går kväll, sent på kontoret, S och M pratade om hur dagen varit och vad de skulle göra senare och hela tiden klagade de över något som stank. Men jag kände ingenting som luktade illa någonstans, så kanske är det nåt man bara säger. Som att man säger att det stinker om något som suger, fast det inte gör det heller, det är bara dåligt. Nå väl, skit i det, de får väl tycka att nåt suger bäst de vill. Och senare, när jag var skittrött och hade apont i aphuvudet frågade jag hur man säger att man är trött, och fick tillbaka ett unisont:  “Sono stanco”. Haha! Ja men då så. Myntet trillade ner. Det var ju varken de eller stan som luktade illa, alla var bara trötta.

I gàr satt jag uppe till nàstan tvà pà natten med Alessandro och pratade skit om Sicilien. Det finns sà himla mycket att sàga om den hàr skitòn, men om den inte var helt uppfuckad skulle den inte vara lika charmig heller. Varfòr betalar de mest skatt i hela Italien fast de àr fattigast? Varfòr àr lokaltrafiken helt àt helvete, vad fàr de fòr sina skattepengar egentligen? Inte àr det gatuarbeten och lekparker i alla fall. Sàger Alessandro. Jag kan inte uttala mig, men lokaltrafiken dàremot… Ar det bara jag eller finns det inga skyltar vid busshàllplatserna? Jag kanske inte bara ser dem, men bussen stannar dàr det stàr folk i alla fall sà pà nàt sàtt fàr de ihop det. Och det fòrsta som hànde i morse var att bussen hamnade bakom sopbilen, men det var ingen fara. Vi kommer ju fram nàr vi kommer fram, eller hur? Och varfòr ska sopbilen flytta pà sig? De har ju ocksà ett jobb att skòta.

Mit huvud àr fortfarande pà vàg att explodera av alla spràksvàngningar och alla àr sà ivriga att làra mig hela tiden, uff! Jag kànner mig lite som apan pà cirkus, mata mig med glass sà sàger jag vad som helst… Men det àr olika dialekter òverallt och alla sàger olika. Favoriten fòr veckan àr àndà skàmtet som Diego fòrsòkte sig pà hàromdagen (àr det nàt i luften eller spràkfòrbistringen som gòr att ingen lyckas med sina skàmt? But you cant blame a man for trying, anyways…) Men, det hàr àr helt fantastiskt, delad fòrstaplats med pingvinskàmtet (du vet vad jag menar, och det àr bara jag som tycker att det àr kul àndà): Un uomo entra di caffé – splash! A guy walks into a bar – bam!

Hàngde du med? Dubbla poàng till dig som fattade…

Nà vàl… curiosity killed the cat. And satisfaction brought her back. Till dàr allt bòrjade och allt àr bellissimo.

Eller vilken jävla röra… Jag har alldeles för stort förtroende för människor, alldeles för stort hopp om mänskligheten. Jag tror på andra (secondo), tredje (terzo), och fjärde (quarto) chanser. Och när de är slut finns det alltid fler om personen i fråga ångrar sig på riktigt och ber om ärlig förlåtelse. Jag vill ju så gärna. Och nötpåsen ringde i går kväll och smörjde ordentligt, ångrade sig, talade uppriktigt om att han insett att han gjort fel och agerat utomordentligt märkligt. Och snälla kom hit, jag saknar dig, jag saknar dina kramar, jag vill träffa dig, kom hit och var med mig i helgen, jag ska inte jobba så mycket, jag längtar, jag ångrar att jag gjorde som jag gjorde… Oh, the drama…

Så, jag skickade ett sms till Angelique, hon var ju med när det begav sig och har hört hela historien och har också ett hum om hur folk funkar däruppe på bondkusten. Jag bad om hjälp och sa att jag antagligen behöver en hjärntvätt och berättade vad han sagt och hur det kändes och vad tusan ska jag göra… Och när jag fick leveransbekräftelse på sms’et hade jag skickat det till honom. SKIT OCKSÅ!