We have a few bits to feature today. Bit of a delay in posting these so apologies to those who were waiting on it.

First up are some demo tracks from Stefan Conrad aka MidRaid straight out of Charlottetown. He’s been slowly building up his work in the scene for a bit now, and is currently working on full length album entitled “The Experiment”. Stefan says he has his roots in early techno, but these new tracks definitely show some advancement from there and have that great raw electronic sound reminiscent of some of the artists he’s inspired by; Justice, boys noize, and others. You can check out the two demo tracks over at his myspace, where he also has some great mixing videos showing the behind the scenes work, or you can download the tracks at the link below

[Download Esplosion from "The Experiment"]

[Download Test Tubes from "The Experiment"]

[Myspace]

Next is a mix we have from Sonny D, first posted over at the EastCoastGroove forums. Got to say, I saw the tracklist and jabbed the download button right there. It’s a great blend of genres with some well knowns mixed into more underground names. Just check this out:

Fireflies Owl City (SpekrFreks remix)
Moar Ghosts n Whatever Deadmau5
Ghosts and Stuff Deadmau5 (Nero remix)
Blow The Bomb Ed Solo (JFB Remix)
Bass 4 Ya Face Havocndeed
Let The Story Begin Sub Focus
King Prawn Opiou
Centipede Ying Yang Twins
Da Funk vs Bring The Noise Mash-Up Daft Punk VS Public Enemy
Slingshot Boogie Instrumental All Good Funk Alliance
Beggarman Smoove Turrell (Crazy P Remix)
Superjam Flow Dynamics
Make My Day Napt
Audio Assault General Midi

I’d say that’s worth a bit of your time. Download link below, and be sure to check out his website for more of this type of work. A+

[Download] [DJSonnyD.com]

Finally we have another DJ from Charlottetown, known as Jakt, who is currently promoing some tracks which he has included in this demo mix. Jakt is another consistent poster over at EastCoastGroove and you can find some of his work there as well as on his myspace, linked below. Check out this tracklist for now:

Aftonbladet publicerar en tänkvärd debattartikel om hur jägarna skapar onödigt lidande genom alla skadeskjutningar.

En vanlig uppfattning är ju att det är helt normalt att man skadeskjuter, eftersom “alla gör ju misstag ibland”, eller man tror att det är grenar eller kvistar eller långt gräs som är ivägen. Så är ofta inte fallet.

Jag har själv varit aktiv i ett jaktlag under flera år, först som min pappas följeslagare och nu senast enbart som jägare. Jag har tagit jägarexamen, har vapenlicens och har varit aktiv i en sport- och jaktskytteklubb. Jag vet att det inte är kvistar som står för skadeskjutningen.

Det är nämligen ingen slump att det är de äldsta jägarna som står för skadeskjutningen. Medan vi unga, nyutexaminerade väljer att inte skjuta om vi inte har rätt läge och lyckats sikta tillräckligt bra, skjuter de äldre trots att allt talar emot att skottet träffar rätt. Även de fall där kvistar eller smuts i loppet spelar in är det på jägarnas ansvar!

Lyckligtvis finns det de som tar sitt ansvar på allvar. Rössjö jaktlag, där jag var aktiv, har valt att ha en “uppskjutning” inför varje jaktsäsong, där man måste skjuta godkänt för att få jaga den säsongen.
Tyvärr är då reglerna -vilka är samma som för jägarexamen- bristfälliga. Man har hur många chanser som helst på sig och även om man skjuter en utanför av fyra kan den räknas som innanför, för i 90% av fallen känner skytten han (det är ju oftast en han) som är ansvarig för uppskjutandet.

Det är här det största problemet ligger. Jägare examinerar jägare. Naturligtvis tänjer man på gränserna, vilket hade varit ganska okej om det inte var för att det var vapen inblandade.

* Inför obligatoriskt skjutprov varje säsong (eller liknande)
* Ge länstyrelsen i uppgift att ge utdelning av hur många djur som får fällas, jägarna ska inte bestämma det.
* Länstyrelsen ska sköta jägarexamen, inte jägarna.

Jag har varit datorlös ett tag och därför inte bloggat men så här i sista timmen på kontoret tänkte jag uppdatera er lite grann i alla fall.

Veckorna har ägnats åt lydnads- och trixträning medan helgerna har vigts åt jakt och jaktträning. Förra helgen var vi på jakt i Svensksund. Lucas fick jaga och Åskar gå fot hela dagen (helt uppåt väggarna enligt honom själv!).

Lucas och Kina jobbade fint fram ca sex stycken rådjur och några harar. Lucas fick även gå ett eftersök på rådjur men efter skottplatsundersökning och eftersök ett par hundra meter förstod vi att det inte fanns risk för att djuret var skadat.

I lydnaden försöker jag fokusera så mycket jag bara kan på helheten just nu eftersom det kommer vara svårare att träna så när det ligger snö – då blir det naturligt mer detaljträning. Ett av mina mål är att elitmomenten ska vara baklängeskedjade innan januari.

Annars börjar det bli dax att utvärdera gamla mål och sätta nya för 2010 – kul tycker jag!

                Gråhäger (Ardea cinerea) Klickbar bild

På jakt efter ett skrovmål!

Har jagat på onsdag och lördag (idag), det har inte varit de bästa av jakter som jag har varit med om under min “jaktkarriär”. Onsdagen blev till stor del förstörd av att Pippi sökte upp en katt och lade ned stort arbete på att skälla på henne, därefter kom hon i kontakt med älg som var folkskrämd så att hon fick inte stopp på den inom rimlig tid därför slutade hon att förfölja den och kom tillbaka till utgångspunkten, vilket var bra, det gäller att se de positiva sidorna!!!
Lördagen samma visa vid första släppet, alltså katt, vilket beror på att vi jagar nära bebyggelse och stora riksvägar för att ta bort de älgar som uppehåller sig nära dessa vägar för att minimera trafikolyckor inför/under kommande vinter.
Andra släppet kom hunden på en älg som rusade rakt fram i 4,2 km vilket gjorde att både älg och hund kom långt utomför det jaktområde som vi har jakträtt på, vi avbröt jakten vid kl. 13,15, nya tag och marker imorgon.

Läs även andra bloggares åsikter om älgjakt, jakt, älg, katt, jakt, jakträtt, jaktområde, trafikolyckor, vinter, jaktmark, hund, buhund

Optimus NOVA+

 

Test av Optimus Nova+

Gullik har benyttet Optimus Nova + i ca 1 1/2 år. Jeg må innrømme at jeg ble skuffet da leste bruksanvisningen og oppdaget at O.N. ikke kunne brukes med gass. Men det var kun min egen feil, for ikke å ha sjekket dette bedre på forhånd. Jeg hadde vippet mellom O.N. og Primus Omnifuel, og falt ned på O.N. pga gode resultater i tester jeg leste og designet på brenneren, som virket kompakt og hendig – noe det da også virkelig er. I dag hadde jeg nok valgt Omnifuel, skulle jeg bare hatt en brenner.

O.N. viste seg dog å være en stabil turkamerat for Gullik. Den gir kanon effekt på renset bensin (anbefaler dette, da det soter minst). Har testet med en del andre drivstofftyper også, og vært fornøyd med resultatet.

Utforming og design:

O.N. har føtter som foldes inn mot brenneren slik at den blir meget kompakt og tar liten plass. Den er også meget stabil når føttene er slått ut. Reguleringssystemet for å styre brenneren er på selve drivstoffslangen. Dette funker greit, men slangen er noe stiv, slik at den ofte kan være litt vanskelig å finjustere.

Brenner:

O.N. fungerer på alle typer flytende drivstoff uten at man må skifte dyser, noe som er en stor fordel hvis man ofte bytter mellom forskjellige drivstofftyper. Brenner rent,men bråker en del.

Rensing:

Det er et magnetsik, “magisk”, rensesystem, som fungerer slik at man fører det lille verktøyet som følger med, og har en liten magnet, under selve brenneren frem og tilbake noen ganger, slik at man beveger den lille metallnålen inne i selve brenneren. Dette gjøres gjerne rett før eller etter man har brukt brenneren. Man må regne med å rense brenneren grundig etter ca 4-5 dagers bruk. O.N. er enkel å demontere og rense, men noen av delene er ganske små. Derfor bør man ikke gjøre dette i kveldsmørke ved leirbålet, men ett sted der man har godt lys og lett for å finne igjen deler som man legger fra seg.

Det må bemerkes at Gullik har en veldig uheldig episode med nålen som regulerer brensel i selve brenneren. Denne er ekstremt liten og skjør. I et forsøk på å rense denne, klarte undertegnede å bryte av den tynne nåla, noe som har resultert i at hele brenneren nå ligger i deler i en pose, og Gullik har gått til innkjøp av en helt basic Primus Mimer Stove – og er bikkjefornøyd.

Bruk:

Har benyttet O.N. både sommer og vinter og vært godt fornøyd. Den har vist seg veldig effektiv i vinterkulda. Har brukt den sammen med et Trangia stomkjøkken. Dette krevdes dog en liten modifisering med en tang av bunndelen av stormkjøkkenet, slik at slangen til brenselflasken ble liggende riktig. T-Bone skaffet seg en Omnifuel og prøvde den med gass sammen med et stormkjøkken av samme type – noe som viste seg å være totalt mislykket, da Omnifuelen brant i stykker hele bunnen av stormkjøkkenet. Han måtte bite i gresset og skaffe seg en egen type gassbrenner tilpasset Triangia.

Etter å ha koblet sammen brenner og brenselflaske, pumper man opp et trykk i brenselflasken. Dette funker fint, men man kan oppleve at man søler noe drivstoff hvis man ikke har brent ut alt trykket i flasken før man kobler den fra hverandre. Man slukker brennren ved å vende på drivstofflasken. Den er anvist med en side for Off og en side med On. Dette funker bra, og man bør slukke den slik, for å slippe ut trykket i flasken. Man kan selvfølgelig stenge ved å vri på effekjusteringen, men man kan da oppleve at delene blir sittende fast når apparatet kjølner, og man må bruke mutitoolen for å vri delene fra hverandre. Husk derfor å ikke ha effektjusteringen vridd helt på maks eller min når ovnen kjølner.

O.N. krever forvarming. Noe som funker greit ved at man slipper ut litt drivstoff ved å Dette medfører at man får en ganske høy flamme før man starter selve fyringa, så man bør ikke gjøre dette i et lavt telt – heller ikke i leiligheten sin, ved siden av papirsøpla.

Merk:

Vindskjerm, lite verktøy og pumpe følger med. Brenselflaske medfølger ofte ikke. Tar ikke gass.

Hvis man ikke er mye på vintertur anbefaler jeg ikke folk å kjøpe en multifuel. En enkel gassbrenner, som f.eks Primus Mimer Stove (199,- XXL), er mer enn nok og er enkel å ta med seg. Man slipper også å tenke på rens og forskjellige typer drivstoff. Og så er det jæskla mye billigere!

Den här dagen tillhör inte mina favoritdagar, skitväder ute men lite pyssel med den älgkalv som vi, Jonas och jag hängde upp i går, städning och bortforsling utav det skräp som blir när man pälsar ett djur så dagen har blivit till sen kväll nu. Dags att tillfoga sig den skönhetssömn man så väl behöver, så till ER alla godnatt.

Läs även andra bloggares åsikter om älgjakt, älgkalv, jakt, älg, styckning,

Nu när det inte går att fiska i tjärnarna är det tur att man är intresserad utav jakt också, igår var jag ute med norska buhunden grå som har fått namnet “Pippi”, snacka om trevlig jakt. Pippi skällde stånd och gångstånd i över tre timmar innan jag fick tillfälle att avsluta jakten med ett skott i halsen på en kalv, innan dess hade Jonas som är min måg stött ståndet minst 3 gånger, underbara minnen för en jägare.

I dag slickar man “såren” efter gårdagens höjdarjakt, kanske lika bra det i det väder som råder för närvarande

Troligen kommer jag att vara ute i älgskogen kommande onsdag, hoppas att Pippi är på samma humör som hon var i lördags, inte för att det var någon jaktprovsdomare med men det var en stark 1:a som hon presterade då, olyckligtsvis så är jag inte så intresserad utav dessa jaktprov därför blir det inte av att visa upp vad mina hundar förmår ute i skogen.

Läs även andra bloggares åsikter om Jakt, norsk buhund, älg, jägare, minnen

Elof de la Balingue - 6månader

En kompis, hans hundar, mina hundar och jag.
Får vi något så får vi. Annars får vi em fin dag!
Livet på en pinne. Typ.

En fyr i Hedmark har med vilje og viten gått ut med jaktlaget sitt og jaktet på en truet og fredet dyreart,  skutt en bjørn og gjemt den unna.

Denne nyhetssaken beskriver det som en “knusende dom” at han ble fratatt jaktretten i 3 år, som visstnok var det som sved mest.

(Nå antar jeg at retten utpekte riktig medlem av jaktlaget som hovedmann. Han tilsto faktisk til å begynne med. Men det er i alle fall noen i jaktlaget hans som har felt skuddene, så jeg legger ikke vekt på hvem av dem som ble dømt hardest her.)

Spør du meg, er denne dommen veldig mild. “Du gjorde noe du ikke hadde lov til, så de nærmeste 3 årene er det litt mer du ikke har lov til.”

Fyren betaler en symbolsk sum i erstatning og får 90 dager i fengsel (antagelig er dette betinget fengsel, altså sitter han ikke ut tida, og det er ingen grunn til å tro at han blir plassert blandt de hardbarka kriminelle). Han kan fortsatt snike seg ut med kompisene, låne en rifle, og forsøke å utrydde andre truede dyrearter, så fort våren kommer. Eller i januar for den saks skyld.

Greit nok, 90 dager i fengsel, hvis han soner det, er mer enn det høres ut. Slik sett er kanskje fengselsstraffen fornuftig. Men jeg synes godt han kunne fått et mye høyere erstatningskrav, og mistet våpenlisensen.

Resten av jaktlaget hans på fem, som altså dro ut med bil, rifler, hunder og peileutstyr for å jage og skyte bjørn ulovlig, slapp enda lettere unna. De har hoja og hoia rundt i skauen midt på natta i bilen sin og jaga en vettskremt bjørn rundt omkring, helt til en av dem gikk ut av bilen og skøt den. De har nektet for å huske noe, og forandret forklaring underveis i saken. De brøt våpenloven og hundeloven, og jagde blandt annet bjørnen rett forbi 3 skoleelever på overnattingstur.

En av jegerne fikk bare 5000 kr. i bot. En annen 10 000. kr.. De to siste fikk 45 dager betinget fengsel, og mistet jaktlisensen i 2 år. Politiet inndro også et våpen.

Til sammenlikning:

Anne-Kat. Hærland fikk 30 dagers ubetinget fengsel, måtte betale totalt 320 000 kr. (90 000 kr. i bot og 230 000 kr. i skadeerstatning), fikk fratatt bilsertifikatet i 2 år og måtte opp til ny førerprøve, etter noen minutters fyllekjøring i 2004. Riktignok var hun drita, og fyllekjøring er skikkelig farlig, men hun hadde tross alt hverken skarpladet rifle eller målsetning om å utrydde truede dyrearter. Hun skøt ingen, og hun innrømte alt som hadde skjedd.

Disse folka har bevisst og kalkulert gått inn for å ramme naturen et sted der den var sårbar. Skaden de har gjort på bjørnebestanden er vanskelig, hvis ikke umulig, å måle i penger - noen titalls flere turer av denne typen, så er bjørnen BORTE i Norge. Men bare arbeidet jegerne har kostet de som jobber med viltforvaltning er nok på noen titalls tusen alene. Og de utsatte til og med menneskene i nærheten for fare.

Hvis de blir sjokkert og føler dette er en “knusende dom”, er det sannelig på tide at noen blir tatt.

Saken får meg til å tenke på denne scenen, fra den fantastiske filmen Ghost Dog… Filmen Ghost Dog er en tragedie, og det nytter ikke å skulle drepe de man er uenig med, men symboleffekten i denne scenen er sterk, og jeg blir stadig rørt av den. Lenge leve Ghost Dog.

Mennesket begynte antagelig å inntille seg på bjørnejakt i Norge rundt 1600-tallet, fordi det ble vanligere med seterdrift, og gårsdyr som står og beiter uten mennesker i nærheten, naturlig nok, kan bli spist av andre dyr. I 1850 er det anslått at det var ca. 3 000 bjørner igjen i Norge. Dengang ble det utlyst skuddpremie på dem. På midten av 1900-tallet var de så godt som utryddet av jegere. Og i 2005 hadde vi bare et sted mellom 35 og 55 bjørner her, altså fordelt på hele Norges digre landareale. Det er ikke mye slekt å lage bærekraftig bestand av… Sverige har til sammenlikning godt over 1000 bjørner idag. Det er en skam at vi holder på som vi gjør i Norge.

Jeg oppfordrer ihvertfall alle til å melde seg inn i Foreningen Våre Rovdyr! Gjerne også Naturvernforbundet, WWF og Fellesaksjonen for Ulv. Det koster faktisk ikke mye, og disse foreningene trenger å kunne vise til høye medlemstall hvis de skal bli hørt på. Disse organisasjonene gjør en fremragende innsats idag, men de kan umulig dra lasset alene, og desverre taper de ofte i kampen mot bygdetrollet. Du kan finne ekstra informasjon om rovdyrstatusen i Norge her, og få tips til ting du kan gjøre f.eks. her.

Og ikke stem på Senterpartiet. De gjør så å si ikke annet enn å trumfe gjennom jakt på truede rovdyr.

Her kan du lese litt kort og godt om de store rovdyrene vi har i Norge, og se bilde av dem:
http://www.ungdomma.no/?a_id=5309

Hittade en liten intressant notis på Svensk Jakt Nyheter idag. Några elever vid naturbruksgymnasiet i Forshaga har skapat en webbsida där jägare kan fylla i data om dom rävar man skjuter på lock. Kan bli intressant med tiden att se om man får fram några särskilda mönster kring när, hur och var man lyckas bäst med lockjakten.

Gå in på http://www.viltvardsgymnasiet.se/ravlock/ om du sysslar med lockjakt och hjälp till med faktainsamlingen!

Sedan får vi hoppas att vi med tiden får läsa vad man har kommit fram till.

Det är skönt att våra mesta och bästa träningskompisar är hemma igen och sugna på skogen! Det var därför tre glada retrievers som återsåg varann idag.

Åskar och jag fokuserade på söket även detta pass. Något svårare än senast (som sig bör), vilket berodde på färre apporter i knepigare marker. Idag gömdes endast fyra tennisbollar på en “nybörjarklass-stor” yta som var väldigt blöt (fråga min sko om du inte tror mig!) och beväxt med den starkt doftande busken pors. Rosa näsan måste ju få lite utmaningar!

Och lite svårt var det allt idag! Han försökte undvika området, låg in i det längsta och sökte i utkanterna – på sidorna, bakom och framför men gav sig i alla fall in i rätt område efterhand och fann bollarna. Bra uthållighet! Vi har tränat i pors förut men då framför allt lagt viltspår över dessa områden och nog måste det vara lite klurigare att urskilja doften från en tennisboll bland dessa växter..?

Han fick även några dirigeringsapporter i samma mark som Kina jobbat. Lite klurigt att ge sig ut rakt i terräng utan riktmärken men berget han skulle uppför störde i alla fall inte utan det var nog mest stenar, träd och svackor som gjorde kravet på honom att självständigt hålla linjen större. Jag gillar dock att träna så att hunden får tänka så mycket som möjligt själv, det ska helst inte “råka” bli rätt utan bottna i förståelse för beteendet jag som förare är ute efter.

Han fick även två långa minnesmarkeringar som han fixade plätt-lätt – gött det! Innan vi åkte hemåt gick vi som vanligt en promenad med hundarna lösa och hittade ett riktigt bra ställe att träna vatten. Och eftersom Åskar genast beslutade sig för att bada och ändå var blöt så fick han två markeringar ut på en ö. Det var ju så varmt i luften idag, tyckte Åskar, och badade lite till sen

Glad kille!

Här är den. En fisk som jag har fångat.

En ojämn och besinningslös kamp utspelade sig på västkustska klipphällarna. Människa segrade återigen över fisk.

McRill var hans namn.

Igår var jag lite sliten efter dagens jäkt och stress. Skulle bara vila mig lite på den där soffan som brukar ropa ut sin längtan efter mig när jag kommer hem efter jobbet. Bara en liten stund tänkte jag, annars orkar jag inte gå på kören. Och en stund blev det, men inte så liten. Sambon gav sig iväg samtidigt som jag äntrade soffan och jag vaknade först när han kom hem tillbaka efter fem timmar. Då var körövningen slut för länge sen, liksom Efterlyst och de flesta andra gjorde sig redo för att gå till sängs, samtidigt som jag kom upp tillbaka efter min lilla middagslur. Inte att rekommendera sådana långa tupplurar, för det ställer verkligen till det i kroppen. Nu trodde min lekamen att det var morgon och dags att gå upp igen, så jag har varit uppe till klockan var straxt för fyra, då jag gick och la mig för att sova i ett par timmar. Och pigg är inte det ord som bäst beskriver min uppenbarelse när jag så skulle upp igen, men uppe är jag och nu gäller det att hålla sig på benen så jag kommer i rätt fas igen.

Ute flyger stora vita flingor, fortfarande rätt glest emellan, som för att vänja oss på med vad som komma skall. Under eftermiddagen ska ett riktigt snöoväder komma in över oss, förhoppningsvis blir det inte så farligt ändå. Men rejält halt är det redan, det har jag kunnat konstatera när jag varit ute och farit på morgonen. Bäst att ta det lugnt i trafiken, ja det ska man ju alltid göra, men det skadar inte att vara lite extra försiktig nu när man är ovan med  halkan.

Nu måste jag i alla fall halka iväg för att se vad världen erbjuder mig för utmaningar idag. Vi hörs!

Det blev jakt både lördag och söndag som gick. På lördagen hittade Roy en flock orrar som han skällde på en stund. Rätt snart drog dom dock vidare och försvann. Lite senare på dagen stötte vi en stor tjädertupp som Roy däremot inte skällde på. Han var just då upptagen med några andra fåglar, lite oklart vad.
Söndagen blev i stora drag en upprepning. Först hittade hunden en flock orrar. Dom var rätt många och for lite fram och tillbaka mellan träden. Det blev alltså svårt för honom att lokalisera exakt var dom satt. Så han markerade fel träd, med ca 15 meter, så jag smög bort en orre.
En timme senare for det iväg en ny stor tjädertupp ur en tall. Såg ut inte ut att flyga så långt, och när Roy började skälla blev jag riktigt hoppfull. Men tyvärr, där fanns ingen fågel. Uppenbarligen hade han fastnat för lite kvardröjande vittring. Synd. Den tuppen hade varit kul att få bära hem.

Men naturen är full av jägare, långt skickligare än Roy och jag. På en tuva hittade vi resterna efter denna orrhöna(?):

Och lite senare hade någon kalasat på en skata:

Så – som dom flesta vet – vi tvåbenta jägare skördar en väldigt liten andel av naturens överskott. Jämfört med skogens egna djur och fåglar.

Och det finns små djur som är ena baddare på att bygga. Om man ser till relationen mellan hyreshusets storlek och storleken på de som bor där, och ifall denna myrstack i stället vore ett höghus för människor – hur högt skulle det vara måntro?

Svar: Jag gjorde en grov beräkning och kom fram till ca 1 km! (Turning Torso i Malmö är 190 meter, som jämförelse…)

… har jag alltid varit för och om nöjesjakt!

Allt sedan min tid i olika djurskyddsföreningar, djurskyddsorganisationer och framför allt de synpunkter man anger som ursäkt för jakten att det skulle vara naturupplevelser har jag tvivlat.

Mer tvivlande blir man när man läser rubriken

” Jägare sköt björn – trodde det var en älg”.

Har under närmare fyrtio år som jag mer eller mindre varit engagerad i olika djurskyddsorganisationer tvivlat på den utbildning våra jägare får av sina organisationer och denna historia som blir ändå mer tvivelsaktig ju mer man läser.

Det är väl en viss skillnad på älg och björn!

Läs mer om Natur på

http://www.semera.eu/Natur.htm

 
“Typiskt beteende hos fågelhundar”

Åh, vilken skön helg vi haft med många aktiviteter och bra träningspass!

Åskar har fått vila från jaktträning i 2 veckor nu, egentligen längre tid men besöket på kennel Kvicksans var för två veckor sedan. Då kändes han fin, mer dirigerbar än självständig, så med detta i bakhuvudet tränade vi i huvudsak sök och markeringar idag.

Eftersom vi var på hemmaplan idag (Mem) med välkända marker höjdes svårighetsgraden på markeringarna: apport kastades och därefter gick vi iväg 100-150 meter innan han skickades. Jag upplevde att han hamnade lite grunt men såg hur han sökte sig vidare några meter i taget åt motvindssidan och när det inte gav något sökte han sig utåt. Så jag är ändå nöjd med tekniken eftersom han knappt störde någon mark alls och systematiskt hittade apporten. Men vi ska jobba mer med exakt markering och så minnet som alltid kan bli bättre!

Söket lades med tennisbollar på fält med högt gräs och så pass djupt att vi inte såg varandra när jag lade ut. Dagens träning syftade till att följa upp vittring med stor noggrannhet så jag såg till att de fem bollarna hamnade i grästuvor eller sänkor i marken. Det inledande skicket gick han lite väl fort men fick på något sätt snabbt in en boll. De tre övriga skicken satte han på den rosa näsan och snusade i luften redan innan jag skickade och hade ett anpassat tempo. Han fick hämta in 4 av 5 och det var bara någon som han fick jobba en stund för och då kom han in med munnen full av gräs och insnodd i detta var bollen

Helt otroligt vad kul det är att träna jakt! Fick respons av mamma efteråt, hon hade stått med kikaren i köksfönstret och tittat på oss

 
Mem. På fältet nere vid vattnet höll vi till idag.

Idag fick Spana äntligen upp en hare, skööönt! Drevet gick som tåget och hon drev klockrent tills det naturligtvis gick ut på skogsbilvägen och där tappade hon. Kanske inte så mycket att säga något om, det är isigt och hårt på vägen så det är säkert inte lätt att hålla i där nu. Strunt samma, hon fick upp hare och drev klockrent så länge det varade och matte är toknöjd!!