ERCM, Eckhard Reimann und die Kioskterminals in Hotels nach »Der Reimann Kommentar«. Bitte auch unten sehen, um abzustimmen.

Reisen. Torschen in Schleswig-Holstein und  Trip Advisor. Schleswig-Holstein und der Tourismus.

04.12.09 Rotes Meer und Last-Minute aus der Schweiz mit Hotelplan: 7 Nächte in Hurghada im Hotel Regina Resort ab CHF 695, im Hotel Calimera ab CHF 795, im Hotel Aladdin Beach Resort ab CHF 795 und im Hotel Iberotel Aquamarine ab CHF 845.

Sieben Nächte in Sharm el-Sheikh im Iberotel Club Fanara & Residence ab CHF 695, im Hotel Sofitel oder im Hotel Baron Resort ab CHF 945. Sieben Nächte in Marsa Alam im Blue Reef Resort ab CHF 935 und im Three Corners Fayrouz Plaza Beach ab CHF 1035.

20.11.09 Gebiete um das Rote Meer, aber ich kenne diese Städte nicht und bin nicht sicher, ob alles stimmt. Hurghada-Tourismus und ein »Hotel-Flop« in Hurghada. Und das schwarze Meer? Die Halbinsel Krim, biss-Reisen, Jalta, Asowschen Meer, Arabatska Stirlka und See Shivas! Und der Golf von Mexico?

11.11.09 Seid ihr schon in Hughada – Ägypten – gewesen? Eure Erfahrungen? Beim Hotel Makadi Resort und aus Deutschland? Und noch: eine Augenweide mit den Fischen und Korallen, für alle die schnorcheln gerne mögen? Viel Trubel da?

- Dein Lieblingssong – Abstimmen

- Eure beste Reiseziele? – Abstimmen

Opera, ein europäischer Browser, und Mozilla, Linux und Apple

- Cocoba Nuss-Nougatcreme, Equita Schokoaufstrich, Cocoba Crème Nuss-Nougat-Brotaufstrich, Coop Max Havelaar Haselnuss-Brotaufstrich

- Die Benedektinerabtei Muri-Gries in Bozen – mit dem Haus Sankt Benedikt Studentenwohnheim und die Klosterkellerei

- Cilentano

- Cilento-Ferien

- Sicilia-Ferien

11. November 2009

verändert am 7. Dezember 2009

calogeromira.wordpress.com – e-mail

Vielleicht Watt/Stunden speichern

Gori, martedì 18 agosto

Nel 2003 avevo solo attraversato Gori in autobus al mattino presto senza poterla visitare. Il nome di questa cittadina di circa 50mila abitanti entrò l’anno scorso nelle case occidentali per i bombardamenti subìti durante il conflitto con la Russia per la questione dell’Ossezia del Sud.

Gori è però famosa soprattutto per aver dato i natali a Josif Vissarionovič Jughashvili (o Dzhugašvili) chiamato Stalin (da stal’, “acciaio” in russo), il figlio più (tristemente) famoso di questa terra.

In moltissime città dell’ex Impero Sovietico si vedono ancora le statue di Lenin. Nel 2002, quando stavamo viaggiando con Andrea per l’intera Ukraina, si ingannava le attese giocando a calcio nelle piazze: nella parte orientale del paese eravamo sempre osservati dal fiero cipiglio di Lenin. Rimasero famosi i palleggi nella piazza di Jalta, in Crimea.

Non succede lo stesso con Stalin. Gori è probabilmente l’unico posto al mondo in cui si trovi ancora il viale (Stalinis gamziri) e la piazza principale (Stalinis moedani) a lui dedicati, così come la grande statua del “baffone” davanti al municipio.

Proprio di fronte una “Coffee House”, ennesima simbolo della globalizzazione.

A Gori esiste anche un museo dedicato al dittatore che ancora provoca profonde discussioni tra i georgiani. Al contrario di quanto si possa pensare, Stalin non è molto amato da queste parti. Anzi, gli amici giorgiani che ci accompagnano volevano quasi convincerci a non andare.

Nel giardino, si vede la modesta casetta di legno e mattoni in cui Stalin nacque nel 1878 e dove visse i primi anni della sua vita. Il resto del quartiere popolare in cui sorgeva venne spazzato via negli anni Trenta per celebrare il dittatore, lasciando solo la sua casa. Si è perfettamente conservata, inscatolata com’è sotto un tetto.

Un edificio del 1957 ospita il museo vero e proprio aperto durante l’epoca sovietica. È molto interessante, anche se ovviamente si parla solo in termini positivi di Stalin, senza accennare alle sue malefatte che portarono alla morte di milioni di persone.

L’esposizione inizia con la sua infanzia e la famosa prima foto da adolescente, insieme a quelle del padre Besarion (Vissarion) e della madre Ekaterina.

Continua poi con l’attività rivoluzionaria nel Caucaso ed include anche oggetti assurdi come una lampada con carro armato annesso.

C’è anche una stanza in penombra in cui vengono presentate alcune maschere funerarie del dittatore.

Un’altra con i regali ricevuti, in cui fa bella mostra anche un improbabile servizio composto da due tazzine e posacenere omaggiato dalle donne comuniste di Ascoli Piceno in occasione del suo 70º compleanno…

Il famoso telefono da cui impartiva gli ordini dal suo ufficio al Cremlino.

La guida è una tipica bellezza georgiana che ondeggia sui suoi tacchi.

Dopo le sale, ci fa visitare anche lo storico vagone ferroviario antiproiettile con il quale Stalin viaggiò a Tehran (novembre 1943) e Jalta (febbraio 1945): quegli incontri con Churchill e Roosvelt disegnarono il panorama mondiale del dopoguerra. È ovviamente lussuoso e possiede tutte le comodità.

Curiosando tra i cassetti della cucina si vede che qualcuno ha lasciato anche un nocciolo di pesca.

Chiediamo alla guida se ci sia stata una discussione per aggiungere qualche accenno critico sulla figura del dittatore. Ci spiega che l’hanno lasciato com’era proprio come testimonianza storica. Ma aggiunge che sì, in effetti, un anno fa aprirono un’altra sala sulle sue malefatte ma che nessuno visita. È ovvio: nessuno sa che esiste, visto che loro non lo dicono, né è neanche segnata sulle guide.

È molto difficile riuscire ad entrare: la chiave non si trova e c’è ancora la cera lacca, forse da un anno fa quando in teoria era stata inaugurata. Riusciamo finalmente ad aprirla ed esce una zaffata di aria asfittica sovietica. All’interno è stato ricreato un ufficio del NKVD/KGB.

Una foto di una ferrovia con i binari spezzati che simboleggia i prigionieri politici spediti in Siberia.

Si accenna anche a come venivano trattati gli oppositori del regime, una cella, la cartina con tutti i gulag.

Prima di partire, nel negozietto di ricordini l’ennesima sorpresa: una ragazza in uniforme sovietica con tanto di medaglia, vende anche il vino con l’effige di Stalin…

Till min fasa upptäckte jag att en av mina större inspirationskällor försvunnit. Valross har behagat plocka ned gamla inlägg vilket medför att min backup på bilder och gemensamma minnen försvunnit.
-Damn you valross! Damn you to hell ye spawn of satan!
*görs korstecken med pekfingrarna i valros generella riktning*

Egentligen hade jag tänkt att visa andra saker som är onda. Det här en samling rätt onda typer till exempel.

Meeeeen….jag kom inte på så värst onda saker som uppföljning. Inte som gör sig i bild och med sedvanlig tounge-in-cheek i text iallafall.
Men jag kan däremot visa er vem jag tyckte jag såg hela Star Trek (2009) igenom.

-Otäckt eller hur?

För när allt kommer omkring, när såg ni Niklas Strömstedt senast? Mmmm just det.

President Obama har alltså tilldelats Nobels fredspris. Beslutet har mötts med blandade känslor, förvåning och skepticism. Varför gör den norska nobelkommittén på detta viset? För egen del tror jag att Claes Arvidsson i SvD och Daniel Pipes kommer sanningen nära: Priset är delvis en markering mot George W Bush.

Göteborgs-Posten skriver, att Obama har

inlett vad som kan ses som en löftesrik kursändring av amerikansk utrikespolitik – bort från den aggressiva konfrontationsinriktning som George W Bush representerade och över mot en mer lyssnande, anständig och dialoginriktad linje.

GP sammanfattar väl någon slags mainstream-mjäkig politiskt korrekt europeisk syn på hur utrikespolitik bör bedrivas. Men den är farlig i de allra flesta avseenden, eftersom den av dem som står för den verkligt aggressiva konfrontationen, bara uppfattas som svaghetstecken.

- När al-Qaida aggressivt konfronterade USA genom att anfalla och döda tusentals människor den 11/9 2001: skulle det anständiga svaret från USA ha varit att lyssna och inrikta sig på dialog?
- När Hamas’ aggressivt konfronterar och anfaller Israel med Kassamraketer i det uttalade syftet att utplåna Israel genom anfallskrig: skulle det anständiga svaret från Israel ha varit att lyssna och inrikta sig på dialog?
- När Iran aggressivt konfronterar och provskjuter anfallsvapen på den judiska försoningsdagen: skulle det anständiga svaret från USA och Israel vara att lyssna och inrikta sig på dialog?
- När Saddam Hussein-regimen aggressivt konfronterar och skickar raketer mot Israel och genom anfallskrig ockuperar och annekterar Kuwait: skulle det anständiga svaret från USA vara att lyssna och inrikta sig på dialog?

Nej, knappast.

Har al-Qaida, Hamas och Iran någonsin bett om en dialog med USA? Nej, knappast. Det enda man kan höra från dem är skramlet av vapen och raketernas muller. Det är alldeles uppenbart att den “dialog” al-Qaida, Hamas och Iran vill föra inte ska ske med ord utan med vapen.

Men om då USA, eller för den delen Israel, svarar med samma mynt: vapen, så uppfattas detta märkligt nog som en aggressiv konfrontationspolitik!

Saddam Hussein-regimen bekämpades, inte med dialog, utan med vapen. Därigenom har Irak nu fått möjligheten att utvecklas till en demokrati och en rättsstat som inte hotar andra länder med anfallskrig.

Och normalt sett är det så krig bör föras, nämligen till dess motståndaren kapitulerar. Man för inte dialog med fienden, man besegrar honom.

De allierades försvarskrig mot Nazityskland fördes till dess Nazityskland kapitulerade. Någon dialog var inte aktuell. Hur skulle det ha sett ut om Hitler hade deltagit i Jalta, Teheran, Potsdam? Ur ruinerna av det besegrade Nazityskland föddes ett fritt, demokratiskt och fredligt Tyskland.

Den fria världens försvarskrig mot al-Qaida, Hamas och Iran – Iran understödjer Hisbollahs anfallskrig mot Israel, och hotar enligt JPost (se länk nedan) med att “spränga Israels hjärta” – bör på samma sätt föras till dess angriparen besegrats och kapitulerat.

Att nu börja tala om ett lyssnande, en dialog som mera anständigt än försvar är direkt skadligt. Det går inte att kompromissa med de kompromisslösa, med de stater och politiska rörelser som verkar för Israels ovillkorliga utplåning, för världens ovillkorliga underkastelse under den islamiska lagen och som i likhet med Khomeini anser, att “Allt gott som existerar gör det tack vare svärdet och i svärdets skugga!”

Alltså måste man med svärdet stå emot dem som ovillkorligen vill använda svärdet för att uppnå sina onda syften. Detta är tyvärr det enda språk de förstår.

Låt oss hoppas att president Obama också kommer att förstå det innan det är försent.

Det borde nu vara dags att instifta ett demokrati- och frihetspris. Ett sådant pris skulle vara mera värt än ett fredspris. När Israel utplånats och när världen underkastat sig islam med svärdets hjälp uppnås visserligen fred, precis som fred förelåg både i Auschwitz och i Gulag-arkipelagen. Men förelåg frihet och demokrati? Nej, tvärtom: Där var slaveri, död och diktatur. Fred är som du ser alltså inte tillräckligt för att kunna leva ett människovärdigt liv. Det krävs demokrati och frihet också – men även många andra saker, såsom tro, hopp, kärlek …

Om det funnes ett demokrati- och frihetspris, borde George W Bush få det. Han har nämligen förstått vad saken gäller och agerat utifrån denna insikt. Heder åt honom!

- På denna bild ser man vad som enligt malisen är några fler Obama-supportrar, vid sidan av GP och norska nobelkommittén alltså:

Två av dem som förekommer på bilden har numera fått Nobels fredspris: Obama och Carter. En som märkligt nog inte finns på bild är fredspristagaren Arafat. Han är visserligen död, liksom “vännen” Yassin. Men deras fördärvliga inflytande lever tyvärr kvar. Läs mera om “Obamas fan-club?” här.

Länkar: Sapere Aude!, Ulf Nilson på Newsmill, JPost, DN, SvD, YNet.

***

Läs även andra bloggares åsikter om kärnvapen, Israel, islamism, Hamas, demokrati, försvar, Barack Obama, Adolf Hitler, Jimmy Carter, Yassir Arafat, Sheik Yassin, George W Bush, Khomeini, Hisbollah, al-Qaida, Iran, Jalta, Teheran, Potsdam, Nazityskland, Tyskland, Kassamraketer, USA, Daniel Pipes, fredspriset

Nytt av året var at jeg måtte posere på mange bilder. Deriblant en hel del med viking.

Krim har alltid vært populært reisemål for de russerne som har hatt råd til det, og de som virkelig har hatt råd, har også etterlatt seg noen nokså spektakulære datsjaer og palass her. I dag besøkte vi ett av dem.

Etterpå gikk vi ned for å finne en strand, og vi fant helt tilbake til Jalta, omtrent.

Vi ble overrasket av en ordentlig regnskur, og hadde feriens dårliste lunsj. Jeg hadde også observasjonen av full mann som bader, en typisk observasjon å gjøre her nede.

Bussen tok vi hjem fra Jalta.

Yalta  is a city in Crimea, southern Ukraine, on the north coast of the Black Sea. The city is located on the site of an ancient Greek colony, said to have been founded by Greek sailors who were looking for a safe shore (γιαλος – yalos in Greek) on which to land. It is situated on a deep bay facing south towards the Black Sea, surrounded by wooded mountains. It enjoys a warm Mediterranean climate with many vineyards and orchards in the vicinity.

The term “The Greater Yalta” is used to designate a part of the Crimean southern coast spanning from Foros in the west to Gurzuf in the east and including the city of Yalta and multiple adjacent urban settlements (the area of the Greater Yalta is marked dark blue on the map).

Main sights

Famous attractions within or near Yalta are:

• Yalta’s Sea Promenade (Naberezhnaya), housing many attractions and being recently renovated (2003-2004);
• Armenian Church, built by V. Surenyants;
• A Roman Catholic Church built by N. Krasnov, a famous Russian architect
• Yalta’s Cablecar, taking visitors to the Darsan hill, from which one can see Yalta’s shoreline;
• Renovated Hotel Taurica, the first hotel in the former Russian Empire with elevators;
• Alexander Nevsky Cathedral, constructed by the architect Krasnov, which also constructed the Livadia Palace and the architect P. Terebenyov;
• Former main building of the Ministry of Defence hotel, built in the style of a Gothic castle;
• Palace of Bukhara Emir;
• Yalta’s Zoo;
• Yalta’s Aquarium, housing small dolphins;
• Park-museum Polyana Skazok (Glade of Fairytales);
• House-museum of Anton Chekhov;
• House-museum of Lesya Ukrainka;
• House with Caryatids, where the composer A. Spendiarov lived

Moreover, Yalta’s suburbs house:

• Nikitsky Botanical Garden (Nikita)
• Livadia Palace (Livadiya)
• Organ hall in Livadiya
• Massandra Palace (Massandra)
• Massandra Winery and Vaults
• International children’s centre of Artek(Gurzuf)
• Ai-Petri Mountain (1233 metres high, with a cable car traveling to and from the mountain)
• Vorontsov Palace (Alupka)
• Swallow’s Nest castle near Gaspra.

http://www.come2ukraine.com/

USS HARRY S. TRUMAN, At Sea (NNS) — USS Harry S. Truman

USS HARRY S. TRUMAN, At Sea (NNS) — USS Harry S. Truman

USS HARRY S. TRUMAN, At Sea (NNS) — USS Harry S. Truman

Barack Obama last month enlisted Theodore Roosevelt in his campaign for increased governmental control of health care, arguing that TR “first called for reform nearly a century ago.” Google “Theodore Roosevelt, universal health care,” …[More..]


I only just sent an email a few hours ago into the Roosevelt Island Operating Corporation asking if they have any plans to participate in Earth Hour 2009 by turning off non-essential lighting so I have not yet received a response. …[More..]

Format: Film photonegative Notes: Sabu Dastagir (1924-1963) was an actor best known for his roles in the films The Thief of Baghdad (1940) and Jungle Book (1942). The Roosevelt Night Club was in Orwell St, Potts Point, Sydney.[More..]

USS HARRY S. TRUMAN, At Sea (NNS) — USS Harry S. Truman

Amii Stewart – Jealousy

Med ett sånt intro kan det inte bli annat än högt Cerwinbetyg. Att sen låten är asbra är ju bara en bonus som vanligt. Förflyttas tillbaka till tonårsdiscot på Centrumgården i Västervik när jag hör den här låten. Var i princip stamgäst där under den korta period som man var hänvisad dit för att man var för liten för att gå på 15-årsdisco osv. Men 1980 slog ju Mayday upp portarna och då var det det som gällde även fast jag inte hade åldern inne. Men man lyckades komma in ändå, något som retade många äldre som tyckte att vi småglin inte hade där att göra. Ja, den svängen går nog alla ungdomar igenom och i efterhand så kan man ju skratta åt det men på den tiden var det lite mer allvar på nåt vis.

Är förresten hemma igen efter att ha varit och hälsat på föräldrarna i V-vik ett par dagar. Passade på när jag blev lite piggare för man vet inte när man blir dålig härnäst så då får man passa på när man är hyfsat pigg. Trevligt var det i alla fall och väldigt roande oxå för mina föräldrar som är 75 (far) och 72 (mor) år håller på att planera för en kryssning nästa år och deras gnabbande om var, hur och gud-vet-vad är riktigt underhållande. Ser fram emot att få höra vad det blir till slut. De har blivit ena riktiga kryssningslejon, fast i höst ska de göra Nordamerika under några veckor och avsluta med en vecka på Hawaii om jag inte tar helt fel. På kryssningen i vår så vill de i alla fall avverka Australien och Nya Zeeland för då har de klarat av alla kontinenterna. De har varit ute på en hel del resor genom åren och egentligen borde både min mor och far starta varsin blogg och berätta om sina resor.

Själv siktar jag på att försöka komma till Jalta nästa sommar, väntar närmast på svar på en förfrågan jag skickat iväg om en tvåveckors vistelse. Får se vad jag får till svar och om det passar. Tror i alla fall att min kropp mår bra av klimatet där för när vi var på vår flodkryssning i Ukraina härom året så mådde jag riktigt bra i kroppen och hade inte alls lika mycket ont som jag brukar. Det var ju då jag upptäckte vilken pärla Jalta är och sedan dess har jag velat åka tillbaka helt enkelt.

Tjillevippen

notbugs

Kym Sims – Take My Advice

Den här låten är så otroligt mycket Miami för mig. Har redan tidigare berättat om den resan jag gjorde i början på 90-talet. Hur som helst så är det här ännu en låt som var med på den kassetten som snurrade i bilen jag gled runt i då.

Det får mig att ångra lite att jag inte lyssnade mer på musik i min MP3-spelare när vi åkte flodkryssning i Ukraina i somras. Har en jädra massa bilder från den resan, men inga musikminnen, något som annars brukar vara bästa sättet för mig att komma ihåg saker och ting.

Nu blir jag ju helnostalgisk när jag tänker på resan vi gjorde i somras. Har faktiskt funderat på att åka till Krim igen och stanna i Jalta några veckor. Hittade bl.a en paketresa med hotell i 16 dagar för drygt 16.000:- vilket ju inte är helt fy skam. Sen finns det så otroligt mycket fascinerande saker att se där. Helt klart står ett besök på ubåtsbasen i Balaklava högt uppe på listan. Men även nya besök i Sevastopol och kolla in Ryska Svartahavsflottan och kanske se om deras orkester och danstrupp håller nån konsert. Det vore nåt för Eksjö Tattoo att boka in.

Hur som haver, en sådan resa kommer inte ifråga detta året utan får bli längre fram. Vem vet, kanske ryssarna tar tillbaka Krim, något som de faktiskt har hotat med. Befolkningen där lär inte ha nåt emot det då majoriteten är ryssar. Den som lever får se.

Tjillevippen

notbugs