På tjusiga Biblioteksgatan i Stockholm ligger en gammal nerlagd biograf omgjord till klädbutik. Här jobbar drygt 40 personer – alla nu uppsagda. Inte för att butiken ska lägga ner, utan för att de krävt kollektivavtal. Det passade inte amerikanska Urban Outfitters Londonkontor, som driver den svenska butiken.

De anställda får nu två val, skriver TT: Antingen finna sig i att bli uppsagda “på grund av arbetsbrist” eller säga upp sig och istället arbeta för det bemanningsföretag som i fortsättningen ska tillhandahålla arbetskraft till butiken i Stockholm.

Detta är precis vad sommarens konflikt på Lagena handlade om, och visar tydligt att bemanningsföretagen är stöttrupperna i arbetsköparnas kamp mot facket – vare sig det handlar om en underleverantör till statliga Systembolaget eller ett amerikanskt klädföretag. Björklund och Olofsson kan gapa sig blå om att LAS måste avskaffas, är manövrer som Lagenas eller Urban Outfitters möjliga är lagen värdelös redan i dag.

Bojkotta Urban Outfitters!

Hänger du på Facebook? Gå med i gruppen Skämmes, Urban Outfitters!

Från Konfliktportalen.se: herman skriver Socialistiska forum Fredrik Jönsson skriver “Som nationalsocialister finner vi grunden för politiken i rasen”

Andra om Lagena, Urban Outfitters, Bemanningsföretag, LAS, Jan Björklund, Maud Olofsson

Igår lyckades Centerpartiet med en dubbel genom att bli publicerade på både SvD Brännpunkt och DN Debatt. Budskapet var tydligt: det är sänkta skatter och lägre ingångslöner som gäller. Och det finns en del som tyder på att det är dessa frågor man kommer driva hårt för att tvätta bort bilden av ett politiskt förvirrat parti (se exempelvis här).

Det är dock två viktiga frågor att ställa. 1) Kan Centerpartiet försäkra sig om att Moderaterna kommer tillåta att man gör arbetsrätten mer flexibel? 2) Hur skiljer man sig från Folkpartiet som också har sänkta skatter och arbetsmarknadspolitiska reformer högt upp på agendan?

Dessutom kan man fråga sig hur klokt det är att driva arbetslinjen i en borgerlig allians där åtminstone tre av de fyra partierna vill profilera sig tydligt för ökad sysselsättning och, enligt förra valets slogan, minskat utanförskap. Vilken vision har och vilken politik för Centerpartiet som gör att en osäker väljare ska lägga sin röst på Maud Olofsson och inte Jan Björklund eller Fredrik Reinfeldt?

Att nå kompromisser för att hålla ihop en koalitionsregering ska inte underskattas. Men med två partier som enligt opinionsundersökningar ligger nära fyraprocentsspärren är det också viktigt att de finner tydliga profilfrågor och naturliga målgrupper. Att vara helt ense om politiska frågor parterna emellan saknar betydelse om man sitter i opposition.

Det är helt klart trångt strax till höger om blockgränsen. De borgerliga partiledarna trampar varandra på fötterna. Och på deras huvuden står Anders Borg…

Simon Hedlin Larsson

I gårdagens Expressen skriver Johannes Forssberg ett flumpedagogiskt inlägg. Han skriver om hur Björklund vänder “en visionär blick mot Kina” och har deras skolsystem som förebild, men påpekar att den kinesiska modellen inte alls leder till de resultat som vi behöver i Sverige; “Lite skolflum är bara bra”.

Morrica skriver om hur den sortens skola leder till lydiga medborgare och undrar om det är det som är Björklunds mål. Jag håller förstås med både Forssberg och Morrica i deras slutsatser; Björklunds pedagogik leder till lydiga och “platta” medborgare, vilket borde vara så lätt att förstå att det är både farligt och “affärsmässigt” fel. (Vad har historien lärt oss om stater med lydiga medborgare? Är det robotar arbetsgivarna efterfrågar?)

Det är ju svårt att få information från Kina men jag har bekanta som har sina barn i kinesiska skolor och det största samtalsämnet just nu är att självmord bland eleverna har blivit så vanliga, långt ner i mellanstadieåldern. Jag vill också påminna om att vi inte behöver gå ända till Kina för att visa att Björklunds pedagogik leder fel, det räcker med att titta på Storbritannien.

We’re charging our battery, and now we’re full of energy
we are the robots…
We’re functioning automatic, and we are dancing mechanic
we are the robots…
We are programmed just to do, anything you want us to
we are the robots…
Ja tvoi sluga, (I’m your slave), ja tvoi Rabotnik (I’m your worker.)

P.S. Återigen vill jag påpeka att jag tycker att Björklund har många bra förslag när det gäller organisationen av skolsystemet, men att det blir fel så fort han försöker uttala sig om själva verksamheten med eleverna. Och det är ju inte så konstigt; han är militär och inte pedagog!

Länkar till andra bloggar om: skola, skolan, skolpolitik, skoldebatt, utbildning, utbildningspolitik, Björklund, Jan Björklund, pedagogik, flumpedagogik, Kina,

Det har nog undgått få att Folkpartiet hållit sitt landsmöte i Växjö helgen. Sydsvenskan beskriver hur partiledaren Jan Björklund håller låda och berättar att Sverige hade “varit fattigare utan Zlatan, uppväxt på Balkan”.

Precis som vi skrivit tidigare så var det som i fallet med “Blattajävlar”-skandalen åter igen Sydsvenskan - i det här fallet ledarskribenten Henrik Bredberg – som var vakna och lyfte upp vardagsfördomarna. Bredberg frågade Jan Björklund på presskonferensen efteråt vilken Zlatan han syftade på. Björklund förklarade med “en lapsus”.

Denna lapsus har garanterat lästs eller till och med författats av fler än Björklund – talet delades ut till journalisterna i förväg. Alltså delas Björklunds syn av fler i Folkpartiets toppskikt. Det finns hundratusentals svenskar som Zlatan, som är född här med utlandsfödda föräldrar. Det är inget självklart och ursäktligt misstag att förutsätta att han kommit hit någon annanstans ifrån.

Det vore kollektiv förträngning av de tiotusentals jugoslaviska arbetskraftsinvandrare som kom hit på 1960-talet för att bygga det svenska folkhemmet, dessa som både Jimmie Åkesson och Jan Björklund hyllat i andra sammanhang.

Även om Björklund dragit till med svensk-bosniske Zlatan Muslimovć som kom hit som 12-åring är det nog tveksamt om han kunnat rädda ansiktet genom att hänvisa till spelaren i grekiska PAOK FC och det bosniska landslaget.

Snällposten (Sydsvenskans ledarblogg) beskriver också hur Fp lägger ut talet på webben i efterhand – fast nu ska Björklund ha sagt att Zlatan “har rötterna på Balkan“.

Den stora frågan här lyder: Om Sydsvenskan inte ställt sin fråga, hade denna nu välciterade nyhet gått den övriga journalistkåren förbi för att de rör sig i samma tankebanor som Björklund? Varför fruktar vi att det kan vara så? Att någon ytterligare journalist kanske ryckte till men avfärdade det hela med att det är en struntsak och inte värd att följa upp?

Vi avslutar genom att citera ur Henrik Bredbergs inlägg på Snällposten:

Zlatan Ibrahimovic föddes i Malmö 1981. Han är uppvuxen i Malmö. Och Malmö ligger i Skåne, Sverige. Inte på Balkan.

”En lapsus”, förklarade Björklund sitt Zlatanpåstående under den efterföljande presskonferensen.

Jo, det tål att sägas. Men dessvärre säger denna lapsus något.

Inte ens för en etablerad svensk partiledare är Zlatan riktigt, riktigt svensk. Han ses som invandrare.

Och det är precis vad Sverigedemokraterna brukar vilja ha sagt.

Trelleborgs Allehanda Östran Expressen Aftonbladet DN

KM

Det svenska bolaget Vattenfall som ägs av svenska folket via Staten är nu inte ett bolag som till huvudsak sysslar med vattenkraft längre.

Sedan det stora köpet av holländska Nuon är vattenkraftens andel av engergi produktionen 21 % medan fossilbaserad kraft utgör 55 %. Vattenfall har därmed en energiprofil som liknar OECD i stort. Kan det var en slump eller en medveten strategi?

Den fallne “energi kejsaren” som SVD kallar Vattenfalls sparkade VD Lars G Josefsson, har varit mycket bra på att bygga en europeisk aktör i energisektorn. Bolaget har gått med 122 miljarder i vinst de senaste 10 åren. I god ordning så ska man alltid vara skeptisk mot angivna vinster, är de riktiga ska man fråga sig. I Vattenfall är det nog så. De har levererat miljarder i utdelning till ägaren, Svenska staten.

Representant för Svenska staten är centerpartisten Maud Olofsson i sin roll som näringsminister. Det framgår mer och mer att näringsministern inte har koll på läget. Vattenfall har expanderat i Europa under 10 års tid, ingen nyhet där inte.

Lars G Josefssons pantsättning av bolaget för att täcka eventuella skador samt planerna på att sälja kraftnätet i Sverige gav Maud Olofsson det rätta tillfället att sparka VD’n.

Den politiska cirkusen runt bolaget har inte lagt sig på långa vägar. Den röd-gröna oppositionen tänker KU anmäla Maud Olofsson i nästa vecka. Folkpartiet vill stycka upp Vattenfall och sälja ut delarna.

Själv hoppas jag att de i så fall är så smarta att de behåller viktig infrastruktur, likt distributionsnät i statlig ägo.

Folkpartiets landsmöte har idag röstat emot sin partilednings linje i förslaget om “medborgarkurs för alla invandrare som vill bli svenska medborgare“. Visserligen har vissa röstat snarare för att inte förknippas med Sverigedemokraterna än att de själva är emot men jag tror ändå att en majoritet av partiets ombud på landsmötet ville stå upp för det toleranta samhälle som liberalerna ofta stoltserar sig med. Siffrorna skilde sig inte så avsevärt mycket mellan ja-sidan och nej-sidan men det räckte för att få folkpartiledningen lite ur balans och visa att populism inte alltid är vad som löser problemen på riktigt.

Partistyrelsens föredragare, integrationsministern Nyamko Sabuni, var dock tydlig med vad partistyrelsen menade med medborgarkursen. Hon uttyckte det som att :  “vuxna som kommer till Sverige ska ha möjlighet att reflektera över den värdegrund som de fått från sin uppväxt och skoltid. En värdegrund som många gånger skiljer sig från den svenska”. Jag personligen har väldigt svårt att se respekt eller tolerans för olikheter och mångfald i den ovanstående meningen där de värdegrunder som andra har med sig direkt räknas som undermåliga och underlägsna och att de vuxna som bär de “undermåliga värdena” bör reflektera och ge upp allt för att ta “svenska” värdegrunder. Vilka värden som är “svenska” har hon inte definierat och jag ser det inte som något mer än rena populismen.

Den ovanstående meningen är precis så som SD menar men de kanske förklarar det med andra ord. Det är precis den tanken om att “mångfald och mångkulturalism” inte är önskvärda. Därför är det glädjande att en majoritet av ombuden på landsmötet röstade emot det populistiska förslaget.

Jan Björklund har meddelat att Folkpartiet tänker ta debatten med Sverigedemokraterna (1, 2, 3, 4, 5). Så länge det sker på sakligt vis är detta ett positivt besked. Jag hoppas därför att tid och fokus inte läggs på anklagelser om främlingsfientlighet och rasistiska rötter, utan istället kommer att ägnas åt arbetsmarknadspolitik, energi, integration, äldreomsorg och skatter.

Det är också viktigt att tänka på när invandringen och integrationen dyker upp – för det kommer de garanterat att göra – att det främst handlar om hur man ska optimera resultaten från invandringen, och hur vi ska gå tillväga för att göra detta. Utlandsfödda som bosätter sig i Sverige ska lära sig språk och lagar – och det är samma princip även för infödingar i det här landet.

Däremot är det populistiskt trams att tjata om svenska värderingar och normer. Detta blir dessutom extra farligt om det kombineras ihop med Folkpartiets partistyrelses förslag om en obligatorisk medborgarskapskurs för alla som vill söka svenskt medborgarskap. Resultatet blir i sådana fall att politiker sitter och hittar på värderingar på godtyckligt vis som ska läras ut till alla immigranter. När detta sker i diktaturer brukar det kallas politisk propaganda, och jag hoppas verkligen det inte blir en verklighet i Sverige.

Ett sådant resonemang skulle för övrigt innebär att det också finns osvenska beteenden, och tycker ni ärligt att vi svenskar är så speciella? Menar ni på fullt allvar att det i världen finns 200 specifika samlingar av beteenden som är möjliga att skilja åt och dessutom inte bör beblandas? Komigen.

Nej, fokus ska vara på språk, lagar och regler. I Sverige ska man tala svenska, och man måste följa de lagar och regler som finns. Men ingen ska behöva tvingas till att lära sig att svära med könsord, använda gud och satan i vardagliga konversationer, eller att man ska stå upp i bussen hellre än att sätta sig bredvid någon man inte känner.

Hoppas majoriteten av Folkpartiet tycker så också.

Simon Hedlin Larsson

Folkpartiet har nu slagit fast på sina landsdagar att partiet inte längre är det alternativ som hela tiden försökt vara mellan socialdemokraterna och moderaterna för att äta upp det som blir kvar både sidor, d.v.s arbetarklassväljare på vänstersidan och borgerliga väljare på högersidan. Den klassiska positionen som liberalismen ofta haft mellan socialismen till vänster och konservatismen till höger har också förändrats i och med att det inte längre förs någon riktigt socialistisk eller konservativ politik av de partier som bekänner sig dessa ideologier. Kriget handlar snarare inom liberalismen, mellan dess två grenar: socialliberalismen och nyliberalismen. Folkpartiet ser nu hur de som för några decennier sedan tydligt angrep varandra för att vara elitistiskt eller orealistiskt kämpar med faktumet att deras likheter hela tiden leder till ett kallare politiskt klimat med medlemsras och förvirring när båda är sugna på att locka till sig den andres väljare med lansering av namn som “det nya arbetarpartiet” från det gamla “lantmannapartiet” och “det nya småföretagarpartiet” från socialdemokratiska arbetarpartiet. Folkpartisterna vet nu att väljarna inte längre behöver ta sig från socialdemokraterna till moderaterna eller vice versa via folkpartiet då partiernas närhet till varandra i retoriken gör en direkt övergång av väljare nästan helt smärtfri. Folkpartiet ses inte längre som det “näst bästa alternativet” av både socialdemokratiska och moderata väljare.

Det problematiska för folkpartiet är att den plats precis till höger om mittlinjen som partiet hade när centerpartiet hade platsen precis till vänster om mittlinjen nuddande linjen idag inte är självklar. Förutom att kristdemokraterna bildades som ett mittenborgerligt parti som skulle ta plats just där folkpartiet befann sig har även miljöpartiet som hade för avsikt att ta plats precis bredvid centerpartiet skapat stort problem för folkpartiet. Inte nog med att den plats runt mittlinjen som innehades av två partier: folkpartiet och centerpartiet, nu är konfliktzon för nästan alla partier så har nyliberalismens våg inneburit att centerpartiet hoppar över mittlinjen till andra sidan för att se att moderaterna också anpassat sin retorik med siktet inställt på den platsen. Med övergivna konservativa värden som kärnfamiljen, försvaret, nationen och traditionerna har moderaterna lagt allt på ekonomin och det har gjort att kristdemokraterna tagit steget till höger för att ta upp just de övergivna värdena. Idag är det just kristdemokraterna som talar om de värdena. Det har gjort att, samtidigt som vänstersidans ordning är intakt med socialdemokraterna innehavande vänsterpartiet till vänster och miljöpartiet till höger om sig, högersidans ordning är förändrad med kristdemokraterna som mest höger gällande konservativa värderingar, följt av moderaterna, centerpartiet och folkpartiet.

Den ovanstående ordningen innebär att centerpartiet har sakta men säkert tagit sig över inte bara mittlinjen utan även passerat folkpartiet för att bli ett klassiskt högerpartiet och därmed göra sitt namn “center-partiet” till ett falskklingande sådant. Samtidigt har moderaterna blivit allt mer medvetna om att de aldrig kan vinna val utan att ge sken av att de kämpar för att föra en “socialdemokratisk politik” pga den starka hegemonin som socialdemokratiska värden präglar det solidariska svenska samhället. Med tanke på hur ganska många moderata ombud på deras landsdagar i Västerås tidigare igår talade gott om arbetsrätten och vikten av kollektivavtal samt att LAS inte ska luckras upp och att miljöfrågan är viktigt att ta tag i ser folkpartiet en stor fara för att den pågående “moderata kannibalismen inom sina egna” blir allt större och angriper även folkpartiet som hittills har klarat sig mycket bättre än kristdemokraterna och centerpartiet vilka nu funderar på sin överlevnad som riksdagspartier.

Denna fara hade även centerpartiet sett när deras kommundagar klubbade igenom en en politik baserad på Maud Olofssons “från sossifiering till liberalisering” med tydlig högervridning av partiet. Kristdemokraterna med Göran Hägglund i spetsen har försökt fastslå att man är det mest högra partiet i riksdagen genom att angripa vänstersidan för att vara kulturelit och förakta verklighetens folk. Det innebär att moderaterna har getts fria händer att få sin retorik som ett parti straxt till höger om mittlinjen trodd och hörd äve om partiets praktiska politik inte behövt ändras märkvärt. Det har gjort att moderaterna ses av folkpartisterna som den största konkurrenten till höger om mittlinjen och Jan Björklunds gäng ser nu ingen nytta i att kämpa för platsen när det mesta folk ser är moderaterna och till och med folkpartiets departement, utbildningsdepartementets politik, ofta betraktas av folk som moderat.

Med tanke på alla dessa övergångar av olika partier ser folkpartiet det som det minst dåliga snarare än det bästa alternativet att söka sig till höger och därmed låta moderaterna få den plats deras retorik skriker efter. Jan Björklunds tydliga angrepp mot de rödgröna, speciellt miljöpartiet, innebär att att partiet önskar varken att sitta i en regering med de rödgröna eller ha miljöpartiet med i en borgerlig regering vid eventuellt SD-inträde i riksdagen. Med de beslut som har tagits på folkpartiets landsdagar är det inte längre önskvärt för socialdemokraterna att ha folkpartiet med i en rödgrön regering. Centerpartiet har ju med tydlig högervridning gjort det ännu mindre önskvärt för de rödgröna att ha dem med för att inte ge SD något inflytande. KD är för det första tveksamt i sin överlevnad och vid överlevnad i riksdagen lär det inte vara möjligt att de ska sitta i en rödgrön regering vilket betyder att, hör och häpna, moderaterna är det minst dåliga alternativet för de rödgröna att ha med i en regering och det lär inte vara så sannolikt att hända.

Eftersom miljöpartiet kommer att försöka anpassa sitt valmanifest efter tanken om en rödgrön regering kommer avståndet till både centerpartiet och folkpartiet att vara stort när de går till val och det kommer att göra att en borgerlig regering med mp inte heller blir så sannolik. Resultatet av alla dessa blir att en blocköverskridande regering efter valet 2010 inte är sannolik.

Enligt Jan Björklund Folkpartiet är vi så illa tvugna att trippa mer åt höger och han har dessutom rätt. Jag som säger det är Socialist. Låt mig förklara varför han har rätt och sedan titta på alternativen.

1. Sänk skatterna

Helt rätt. Det betyder givetvis att man samtidigt ska minska anslagen till skola vård och omsorg eller öka budgetunderskottet ännu mer och det är ju inget bra alternativ. Budgetunderskottet har redan nått den gräns vi kan acceptera.

2. “modernisera” arbetsrätten

Ja. Om vi ska konkurrera på en globaliserad marknad så ska vi konkurrera med Kina och Indien. Då kan man inte dalta med arbetskraften. Vill inte du jobba 12 timmar om dagen utan semester? Ja. Det är logiskt. Om vi vill värna jobben, som Socialdemokraterna pratar om, så ska vi väl se till att vi får mer jobb, eller? T.o.m. Mona Sahlin tycker att ”Vi äldre kan jobba längre” En uppluckring av turordningsreglerna kommer få folk att skärpa till sig och inse att anställningstrygghet är övervärderat. Man måste vara flexibel i framtiden. Ryggsäck och fler vandrarhem kommer förenkla det hela för arbetarklass och gravida kvinnor. Ja`det handlar faktiskt maximalt om två gravida kvinnor per företag som ska bli “flexibla”.

3. Mer kärnkraft

Ja. Om vi ska konkurrera på en globaliserad marknad som fokuserar på att producera mer och mer grejer billigare och billigare har vi helt enkelt inte råd att satsa på miljövänlig kostsammare el. Vad ska vi annars leva av? Potatis, älggryta och äppelpaj? Utan en acceleration av tillväxten får vi ju inte tillgång till alla prylar vi vill ha. Kärnkraftsavfallet är ett senare problem som vi kan titta på senare.

4. In med Euron och ut med den svenska kronan.

Ja. Om vi nu ska vara med i EU kan vi lika gärna gå in fullt ut. Att folket röstade Nej till EMU beror nog mest på att de inte gillar politiken sedan EU-medlemskapet, men folket har ju inte en aning vad som är bäst för små- och medlestora företag. Undrar varför vi har rösträtt? Hade vi alla vetat vad som egentligen var bäst för oss hade vi röstat “Ja” till mer EU d.v.s. EMU som vi blev tillsagda. T.o.m. Socialdemokraternas politikeradel och deras samarbetspartner verkar ju gilla EU, eftersom de inte tänker fälla en Socialdemokratisk regering på den frågan.

5. Mer krig

Sverige ska fortsätta invasionen av Afghanistan under USAs ledarskap. Det är ett bra sätt att hålla industrin igång. Att “skydda unga flickors rätt att gå i skolan” är ju dessutom ett bra argument som går hem i TV-sofforna. Jan, är säkert med på fler krig. En attack av den “intellektuella kulturvänstern” är helt på sin plats. Att USA störtat demokratier och stöttat diktaturer efter 1945 är en liten skitsak i sammanhanget. Dessutom får vi mer opium ur Afghanistan nu.

6. Skydda inte Sverige

Ja. Miljöpartiets idé om att livsmedel ska framställas ekologiskt, närodlat och småskaligt och på så vis se till att det finns närodlad bra mat inom räckhåll är helt enkelt fel. Att transportera besprutad mat, gärna genmanipulerad, långa sträckor, är bra för tillväxten och transportindustrin. Lite skit ränsar magen, som man säger.

7. Slopa värnskatten.

Ja. Att beskatta de med mest inkomst är helt enkelt fel. Man har ju skaffat sig hög inkomst för att man gillar pengar. Beskatta de som har lägre inkomster. De gillar ju inte pengar ändå för då hade de sett till att ha högre löner. De nya moderaterna har blivit mjukisar och blir ett sossealternativ.

Liberala Ungdomsförbundet verkar vara på samma hårdföra linje i det mesta.

Och nu till alternativen…

Alternativ 1: Sossar med anhang.

Det innebär visserligen ett EU-medlemskap och kanske ett EMU-medlemskap eftersom sosseadeln verkar helt med på den linjen, vilket Folkpartiet gillar. T.o.m. fortsatt krig i Afghanistan verkar intressant, verkar det, kanske t.o.m. sänkta skatter för att klara sig i den globala konkurrensen. Kärnkraft verkar ju sossarna vara med på. Ja, Jan, om du inte gillar FP så har du alltid Socialdemokraterna som ett mycket likt alternativ. Det är väl bara värnskatten det handlar om och med de löner som sosseadeln har kan vi nog lätt övertala dem om den saken. De gillar ju pengar. Vi kan skylla på EU-anpassning eller något liknande.

Alternativ 2: Extremvänstern. Kommunisterna. Socialistslynglarna och det gröna flummet i en skön förening.

UT ur EU. Upp med tullmurar, skydd för företag mot utländska storföretag. Höga skatter och bortkastade pengar på skola vård och omsorg. En ny berlinmur mellan EU och Sverige. Fred. Inga invasioner, sänkt tillväxt för företagen. Ekologiskt obesprutat trams och närproducerat och massvis med löjliga vindkraftverk.

Alternativ 3: Extremhögern. Bruna gossarna.

Sverigedemokraterna kan visa sin rätta sida. Denna gång ger vi oss på muslimerna istället för judarna. Kommunister, zigenare och socialistslynglar internerar vi. Mer krig, blondhet, blåa ögon, framavling av folk som lyder blint och springer mot fienden som de blivit tillsagda. Jimmie Åkesson blir rikskansler efter en rungande seger i vanligt representativt val.

Alternativ 4: Direktdemokrati i balans med representativitet

Alla går med i www.aktivdemokrati.se och diskuterar saken balanserat och tar de direktdemokratiska beslut som folket verkligen vill ha i absolut liberalism, d.v.s. frihet. Socialliberaler och Kapitalliberaler i balans.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om saker som är värda att ges en knuff upp i bloggportalerna!

SVD – Moderatledaren Fredrik Reinfeldt försöker identifiera sig med Tage Erlander

DN – FP öppnar för mer kärnkraft

jj.n – Politik och feltänk

hd kb smp exp smp hd sds

/ Homo Obstinatus Observans – Balans!

Det sipprar ut både det ena och det andra i nyhetsväg från Folkpartiets landsmöte. Förväxlingen av Zlatans uppväxt i Rosengård med Balkan, stödet till USA, sänkt skatt, spekulationerna om Birgitta Ohlsson som ny EU-minister. En partikamrat menar:

Hon är väldigt engagerad, färgstark och kunnig.

Så tycker centerns Solveig Zander att FP ska stoppa tvångskvoteringen av föräldradagarna, det vill säga den ersättning mamman får när hon är hemma med barnet. Socialdemokraterna vill dela upp ansvaret mellan föräldrarna i tre perioder. En till mamma, en till pappa och en valfri.

Det luktar naturligtvis kommunism långa vägar och är folkligt mycket impopulärt. Så mycket att det finns en raljant brittisk komedi som heter “Boris the Babysitter”:

Själv tycker jag det är smått intressant att socialliberalerna sitter i samma regering som Alliansen. I EU är det mer det lågmälda som går hem. Kanske tillhör Cecilia Malmström de mest lågmälda bland folkpartisterna medan Birgitta Ohlsson de färgstarka. Båda behövs. En i EU och en i regeringen. Själv beundrar jag folkpartiet som har just den här bredden.

Särskilt om Margot Wallström ställer upp för socialdemokraterna så behövs det flera motpoler i Alliansen som kan ta diskussionen med henne. I Alliansen verkar Jan Björklund vara piggast att diskutera energipolitik med Mona.

SvD Expressen Dick Erixon

Idag omvaldes Jan Björklund som folkpartiets partiledare. Tidigare än omvalet hade han tid för sitt långa tal och det började han med att försvara svenska truppers närvaro i Afghanistan och kritik emot vänsterpartiets krav på tillbakadragande av trupperna. Han talade om att det skulle finnas stor risk för talibanernas återtag av makten om de internationella trupperna drar sig tillbaka. Han fortsatte sitt tal med ett hyllningstal till USA som demokratins räddare, vid tre tillfällen och att EU ska bli stark makt inte för att bli ett alternativ till USA utan en samarbetspartner till det. Han gick på Göran Hägglunds spår i att kritisera “kulturvänstern” som han menade var mer vänster än intellektuell och kulturell.

Hans tal bestod främst av 10 punkter:

1. Skattesänkningar och löneskillnader: – Stora skattesänkningar och ökade löneskillnader i samhället med motiveringen att ansvar och utbildning ska löna sig, att det är bra att det finns löneskillnader. Han tog exemplet att en sjuksköterska med längre utbildningstid än en undersköterska ska ha högre lön än undersköterskan för att hon/han har högre ansvar och högre utbildning, en undersköterska i sin tur ska ha högre lön än ett vårdbiträde p.g.a högre utbildning och högre ansvar. Sverige tjänar på större löneskillnader tyckte Jan Björklund.
2. Globalisering: – Nej till närodlade matprodukter med angrepp på miljöpartiet som en fiende till u-länder som, enligt Björklund, är direktberoende av handel med Sverige och andra i-länder. Han tyckte att det var en form av protektionism som omhuldades i “ädla argument” och att det i själva verket var närodlat-förespråkarnas mening att kapa handelsbandet med u-länder och därmed släcka deras hopp om förbättrade livssituationer. Björklund menade att det behövdes mer avregleringar av handeln, utan att nämna att det skulle vara rena lotten för de starkaste som utgörs av de rika länderna, började han tycka synd om de fattiga och att de är så beroende av de rika vilket de även fortsättningsvis ska vara. Det var lite konstigt för en partiledare som ofta fördömer alla som är omtänksamma och kallar dem för “tycker-synd-ommare”.
3. Skolpolitik: – Förstatligande av skolor. Göran Persson angreps för att ha kommunaliserat den svenska skolan för 20 år sedan och att det är viktigt att nu återförstatliga skolan för jämlik kvalité. Jan Björklund tyckte att kommunaliseringen av skolan hade medfört att skolan och eleverna resultat hade blivit sämre. Högre krav på kommuner och friskolor efterlystes. Flerskaligt betygssystem som nästa år kommer att föreslås av regeringen att bli lag försvarades av Jan Björklund i talet. Han talade om att läraryrket behöver få högre status för att kunna förbättra skolan.
4. Jämställdhet: – Jan Björklund talade om att den liberala feminismen och  jämställdhetspolitiken skiljer sig från vänstern i att liberalerna inte vill se problemen i grupper och strukturer utan enskilda individer. Han kritiserade vänsterns talan om normer och strukturer samt lovprisade Nyamko Sabuni. Björklund talade om liberala kvinnors vikt i den svenska historien och att de har gjort mycket stora skillnader. Han försvarade hushållsnära tjänsterna och tyckte att det skulle vara ett steg mot ett jämställt samhälle. Jan Björklund betonade folkpartiets kamp om att göra den offentliga sektorn marknadsbaserad så att det ska gå att tjäna på “i den kvinnligt dominerade sektorn”.
5. Klimat och energi: – Människan måste utnyttja naturresurser och det måste ske på ett sätt så att det ska räcka till kommande generationen. Ja till kärnkraft! var också en av de viktigaste delarna av Jan Björklunds tal och han såg på kärnkraften som en lösning på miljöproblemet. Här dömde han ut både Peter Eriksson som energiminister, Lars Ohly som näringsminister och Mona Sahlin som statsminister som han tyckte fegade ur i energifrågan. De rödgrönas eventuella avvecklingen av kärnkraften vid ev. valseger ansågs av Jan Björklund som ett stort hot mot miljön.
6. Integrationspolitiken: – Jan Björklund försökte vinna billiga poänger genom att hänvisa till vissa kända namn som bl.a. Zlatan Ibrahimovic och Nyamko Sabuni men misslyckades med båda när han kom med tabben att Zlatan var uppvuxen på Balkan och glömde var Nyamko kom ifrån när han efter lite tvivel nämnde Afrika. Han talade om att anhöriginvandring samt asylansökan med familjeanknytning ska ha som krav på att personen kan försörja sig själv och familjen som kommer samt att man ordnar bostad åt dem. Gällande oroligheterna i förorter kallade han det ett stort integrationsmisslyckande och efterlyste åtgärder och polisen ska kunna ingripa även hänsynslöst vid behov. Han dömde ut den socialdemokratiska integrationspolitiken som “alltför omhändertagande”. Björklund lovprisade Nyamko Sabunis skifte av integrationsansvaret från socialstyrelsen till arbetsförmedlingen, något som han kallade för “perspektivskifte”.
7. Vård och omsorg: – Gällande äldreomsorgen tyckte Jan Björklund att en make eller maka ska kunna följa med och bo med sin maka/make i en äldreboende om han/hon så önskar, om man har levt stor del av sitt liv tillsammans och vill göra det även i slutskedet av livet ska man kunna göra det.
8. Socialförsäkringar: – Med erkännandet att regeringens avgiftshöjningar 2007 ledde till att en halvmiljon människor i Sverige lämnade arbetslöshetsförsäkringen men Björklund tyckte att det ändå fanns en halvmiljon oförsäkrade i Sverige innan maktskiftet. Utan att nämna några åtgärdsförslag talade han om att “det är dags att alla svenskar blir försäkrade”.
9. Euro: – Enligt Björklund tyckte att euro-samarbetet visade sig starkt under finanskristiden och att det är beklagligt att Sverige inte har varit med i samarbetet. Han nämnde Estland som är på väg att ansöka om att bli inkluderat i euro-samarbetet men han talade inget om Litauen som hade sin valuta bunden till euro och som tvingades devalvera sin valuta för att rädda sin ekonomi, om ens rädda.
10. Företagsklimat: – Mer fokus på kompetens och en gedigen arbetsrätt men om ett företag riskerar att få försämrad ekonomisk situation ska de kunna sparka de som är “mindre kompetenta”. Turordningsreglerna ska luckras upp. Jan Björklund talade om att den svenska arbetsrätten måste “moderniseras och liberaliseras”. Jan Björklund efterlyste därmed reformeringen av LAS(lagen om anställningsskydd).

Jan Björklunds tal innehöll mycket tydligt ideologiska inslag, inte minst när han uppenbart genom att nämna vid många tillfällen, stoltserade med den liberaliseringsvåg som normalt kallas för “nyliberalisering” som har genomsyrat samhället under de två senaste decennierna. Med tanke på att han flagrant ogillade försäkrings- och stödsystemen som byggts upp under de socialdemokratiska regeringarna och att han samtidigt efterlyste mer avreglering, inte minst i att döma ut närodlade matprodukter som äkta argument av protektionism. Det som där var klart var också att Jan Björklund stack ut bland ledarna i att inte nämna sig någon miljökämpe utan istället fokusera på avregleringen av handeln. Björklund talade om vikten av att införa euro samt att kärnkraft ska antas vara en viktig del av den framtida energiförsörjningen.

I jämförelse med moderaternas landsdagar där miljöpolitiken och miljövänlighet, åtminstone i tal, var en viktig del av partiledarens tal fanns inga sådana inslag i Björklunds. Även gällande reformeringen av LAS beslutade de moderata landsdagarna att inte talade om uppluckring av lagen om anställningsskydd, något som skiljer dem från Jan Björklund. De ovanstående förslagen som för det mesta är typiskt högerorieterade och de områden som skilde Jan Björklund från resten av de borgerliga partierna handlade om att Jan Björklunds förslag var mer högra än de andra, speciellt i försäkringsfrågor samt skattesänkningar där han utan någon tvekan talade om att det måste finnas stora löneskillnader mellan människornas samt att skatterna måste sänkas för att ge fler incitament att jobba mer och ta egna initiativ. Mats Knutsson kallar det för “borgerlig kannibalism“. För folkpartiet kommer integrationsproblematiken att bli det kommande valet stora fråga, en viktig fråga men tveksamt om folkpartiets politik leder till några inkluderingar. Enligt Henrik Brors på DN handlar det om att folkpartiet är nu efter nya väljare och det är säkerligen till höger om moderaterna som partiet tänker söka sig till nu när moderaterna på tal har accepterat en del av de socialdemokratiska reformerna.

Jan Björklunds hyllning av USA som demokratins räddare samt att EU ska få allt större makt på bekostnad av medlemsländerna handlar om folkpartiets klassiska linje i utrikespolitiken och förskräckandet av folket genom att ta upp Sovjetunionen som exempel på socialismen kommer aldrig att upphöra även om USA har fört så många imperialistiska krig och invaderat olika länder runt om i världen, mördat miljontals människor för att ha kontroll över deras naturtillgångar, är inget som gör Jan Björklund påmind om den amerikanska grymheten.

Jag Björklund försökte utnyttja Zlatan i sin politiska propagandagärning. Tyvärr för Björklund snubblade han på sig själv och föll pladask på ändalykten med en smäll som förmodligen hördes ända till Zlatans binge i Barcelona.

 “Visst hade väl Sverige varit fattigare utan Zlatan, uppvuxen på Balkan, sade Björklund i sitt tal inför partivännerna.”

Visserligen ligger Malmö i det varma södern, men så långt söderut är det inte. Björklunds geografikunskaper verkar inte riktigt vara på topp. Det var kanske tur att Björklund inte länge är militär. En planerad manöver i Bastuträsk skulle kunna resultera i en invasion av Berlin.

NetRoots   AB   Expr    SvD   DN

Jan Björklund har hållit sitt tal, där han bland annat trodde att Zlatan var uppvuxen på balkan (han är uppvuxen i Malmö). Men bortsett från detta var talet klockrent. Det innehöll en känga till Vellinge kommun, om att det är självklart att ta emot flyktingar. Det var också detta som renderade i de högsta och längsta applåderna. Vidare delades det ut en känga till miljöpartiet och Sossarna om att vi måste bevara kärnkraften och motarbeta protektionismen och gynna den fria handeln.

De lite mer kontroversiella bitarna innehöll ett förslag om att a-kassan ska bli obligatorisk. Björklund ifrågasatte att vi har ett system där människor hamnar utanför, bara för att de inte är med i något fack.

====

Efter Björklunds tal återupptogs motionsarbetet, nu behandlas avsnittet Ekonomi. Dock så är de flesta motionerna helt okontroversiella, de flesta motioner kring lägre skatter och förändringar om lagstiftningar så som LAS, behandlas under näringspolitik och företagande som kommer tas upp i eftermiddag. Det ska bli spännande, då kommer också en debatt om upphovsrätten!

====

Som avslutning på förmiddagen fick Daniel Tarschys ta emot Karl Staaf medalj i guld.

En tafatt politik under snart 30 års tid och helt utan politiskt intresse eller styrning har lett till att Vattenfall inte har fått ett ÄGARDIREKTIV som bygger på en långsiktig och uthållig energipolitik.

Flummiga influenser från Centerpartiets (C) och Miljöpartiets (Mp) s.k. “trädkramarintressenter” och danska “vindkraftsintressen” har lett in vårt land i en mycket svår återvändsgränd. Vart tog den politiska vilja vägen ? Även den flummiga folkomröstningen om kärnkraften, utan ja eller nej har gett ett s.k. “deadlock” inom det energipolitiska livet.

Jag kan förstå att INGENJÖRSMÄSSIGA företag inte faller vissa på läppen, såsom politiker, ekonomer, administratörer och hopplöst självcentrerade halvfigurer. Men dessa företag har faktiskt byggt upp grundförutsättningarna för vårt gemensamma samhälle !!!

Vattenfall skall sälja ALLA sina tillgångar utanför Sveriges gränser och investera detta i Sverige, i form av NY energi och infrastruktur. Allt annat är pajaspolitik på en alltför hög nivå för vissa figurer.

Hårt arbete byggde denna nation – hårt arbete krävs för att fortsätta vårt samhällsbygge och lösa de energi- och miljöproblem som vi står inför. Då gäller det att fylla Riksdagen med politiker som har en vilja av svenskt rostfritt stål.

C-G Boström
Civilingenjör energi
Provvalskandidat nr: 0981
Kandidat till Riksdagen
Nya Moderaterna (M)
Tillhör: Stockholms stad

Den här filmen hittade jag hos Anders, som i sin tur hittade den hos Jonas.

Observera att jag kategoriserar den som “flumpedagogik”.
Ni som fortfarande känner att termen “flumpedagogik” känns lite för mycket 70-tal, tänk på att det faktiskt är det här som är motsatsen till Björklunds pedagogik. Att utgå från varje individs förutsättningar och intressen. Att utveckla eleverna till tänkande och kreativa individer som lär under hela livet. Vi valde att kalla oss flumpedagoger av retoriska skäl, men flumpedagogik är inte en återgång till förgångna tider. Det är framtidens lärande. Eller hur?

—————————–
För övrigt finns två lärarrepliker på gårdagens artikel i SvD. Per Kringberg utmanar Stefan Fölster att sätta foten ute i verklighetens skola och Helena von Schantz klämmer i med dagens mening :

“Ska läraryrket återupprättas och skolans kvalitet säkras måste staten ta tag i mer än penningpungen”.

Länkar till andra bloggar om: skola, skolan, skolpolitik, skoldebatt, utbildning, utbildningspolitik, lärare, pedagogik, flumpedagogik, flumpedagog, Björklund, Jan Björklund, IT, IKT,

Socialdemokraterna beslutade igår om skolpolitiken och det blev förvånande nog ett ganska fegt beslutsområde där det talades gott om välfärdens finansiering genom offentliga skattemedel. Det var där den ideologiska skiljelinjen mellan olika ombud fanns och trots goda tal och prat i talarstolen var det en stor besvikelse som kändes för mig efter avslutningen av politikområdets behandling på kongressen.

Det finns dock viktiga punkter som innebär att socialdemokratins politik om den svenska skolan skiljer sig från den borgerliga. Trots det har jag förståelse för de som med stor besvikelse tyckte att den skolpolitiken lika gärna kunde formulerats av en lite mildare Jan Björklund. Socialdemokraternas jobbkongress beslutade om att säkra kvaliteten i skolan och sätta press på friskolorna att följa de riktlinjerna som finns. Det mest handlade om kvalitetssäkring, något som tog bort fokuset från den riktiga skiljelinjefrågan, d.v.s vinstutdelning i välfärdstjänster.

Jag personligen hade räknat med att den socialdemokratiska linjen skulle behållas och att välfärden skulle självfallet räknas som nödvändig att skyddas mot vinstintressen, att välfärden, speciellt vården och skolan är inga marknadsvaror som ska handla om vinstmaximering, de handlar om alla människors möjligheter till grundläggande rättigheter.

Att SSU:s beslut är mer ideologiskt baserade än moderpartiet är ingen hemlighet, vi beslutade på SSU-kongressen om att välfärden ska drivas av ENBART offentliga utförare och vinstutdelning i välfärden ska inte vara tillåten. Att partiet i en tid av finanskris förorsakad av nyliberalismen och marknadsfundamentalismen öppnar dörrarna till marknaden att ta över välfärden och göra vinstmaximering som norm.

Jag vet dock att många fler ombud än de som röstade för vinstförbud är för det, man vill dock inte att partiet ska anses ha lågt stöd för sina antaganden, det gör mig mer besviken än själva besluten. I och med att kommunerna som desperat och hopplöst försökte få till stånd en kommunal rättighet att säga nej till etablering av nya friskolor för att rädda de kommunala fick nej av partistyrelsen kan man konstatera att nn socialdemokratisk skolpolitik inte kommer att kunna förändra så mycket av den skolpolitik som borgarna för. En besvikelse, givetvis men jag erfar, som Ingvar Carlsson, att det partistyrelsens linje i skolfrågan har förhandling med miljöpartiets liberala skolpolitik i åtanken.

Folkpartiet liberalerna har en aktiv skolpolitisk agenda. Nyligen deltog jag på en skolkonferens med kollegor från 14 kommuner runt om i landet. Temat var bland annat de förändringar som sker på skolområdet. Utbildningsminster Jan Björklund (fp) har presenterat förslag till ny skollag, ny gymnasiereform, ny rektorsutbildning, ny lärarutbildning mm. Fler reformer är på väg. Varför allt detta? Vårt svar är att svensk skolpolitik totalhavererat under åren med socialdemokraterna i regeringen och med ett stödparti som Vänsterpartiet som fortfarande är emot läxor, emot betyg, emot skriftliga omdömen och emot uppföljning av elevernas kunskaper. Fokus under denna tid var på allt annat än kunskap.

Nu låter Mona Sahlin under s-kongressen nästan som Jan Björklund -möjligtvis vill Sahlin att väljare som gillar folkpartiets skolpolitik ska tro att socialdemokraterna har svängt. Faktum är att Mona Sahlin hoppar mellan formuleringarna beroende på dagsnoteringen. Igårdagens DN Debatt använder hon formuleringar som lika gärna kunde vara delar av fp:s skolpolitiska program, för att på kongressen uttala att “Björklunds skola är inte vår”, refereras idag på DN ledarsida. Socialdemokraternas ledare ska dels lugna partikongressen, dels lugna väljare som gillar fp:s skolpolitik. Sahlin ska dessutom lugna Miljöpartiet, men kanske främst Vänsterpartiet som har helt andra krav på skolpolitiska frågor. Med dem tänker Mona Sahin bilda regering och det är en utmaning i sig när det gäller viktiga områden som skolan. Tänk er Lars Ohly som skolminister, nu tror jag inte att en s-regering skulle tillåta detta, men allt är teoretiskt möjligt eftersom Mona Sahlin nu går till val på att bilda en trepartiregering.

Folkpartiet liberalerna måste stå upp och stå fast för sin skolpolitiska agenda. Visst finns det kritiska synpunkter kring flera av våra förslag, men resultaten av den förra politiken har Sverige redan “testat” i många år. Resultaten sjunker inte minst inom matematik och andra no-ämnen. Många elever får snälla G i grundskolan och många elever får inte det stöd de har rätt till i grundskolan- antingen på grund av att lärarna inte lärt sig att upptäcka ex läs- och skrivsvårigheter, men det kan också handla om ekonomi. Skolan skjuter på det till nästa stadium. Allt för mycket resurser läggs på IV-programmet istället för att lägga det på förskola, grundskola och lärarlöner exempelvis. Vi fortsätter satsa på lärarkompetensfrågan och vi fortsätter satsa på systematiska uppföljningar. Socialdemokraterna kritserar vår skolpolitik men har ännu inte levererat ett enda konkret alternativt programförslag. Däremot pratar man gärna om fler platser på KomVux som lösningen på arbetslösheten, ref i Svenska Dagbladet. Västerås är en av få kommuner i Sverige som satsar så mycket av sina kommunala resurser på just vuxenutbildningen, men det är en av flera insatser. I Västerås säger lokala s-politiker i min nämnd att man vill gå tillbaka till det vi hade förr. Min slutsats blir tyvärr att socialdemokraterna gemensamma svar på det mesta är : återställarpolitiken. Jag tror inte att det är det väljarna och Sverige behöver, definitivt inte inom skolpolitiken.

Sanna, i bloggen Jag ska bli lärare, liknar sin utbildning och sina tankar om olika problem vid en Rubiks kub och Morrica hänger på liknelsen.

Den är bra!

Flera små bitar ska fogas samman till en helhet som förhoppningsvis håller för en granskning från olika synvinklar…

Sanna och Morrica funderar kring orden “lärande”, “kunskap”, “prov” och “betyg”.

Sanna skriver: “De flesta barn och ungdomar jag kommer i kontakt med har en hangup på att man blir betygssatt efter vad man presterar på ett skriftligt prov efter vissa normer och regler” och Morrica funderar vidare på vad resultatet av ett skriftligt prov egentligen säger läraren och eleven.

I den teoretiska världen ägnar vi oss åt ett lärande i skolan som leder till kunskaper som vi utvärderar med hjälp av prov och sedan uttrycker i ett betyg… Men det är ju sällan resultatet blir lika snyggt och fullständigt i verkligheten som i teorin (och som på bilden ovan… ).

Läs de båda länkade inläggen och titta även in hos Mats som citerar Mona Sahlin från dagens SvD: “Det får vara slut med att socialdemokrater hoppar högt när någon säger att kunskap är viktigt. Man måste ha prov och man måste utvärdera barnen för deras egen skull och för föräldrarnas.“

Att vi inte utger oss för att “utvärdera barnen” när vi egentligen utvärderar de kunskaper som de har uppvisat, eller som vi har lyckats uppfatta med olika metoder, är livsviktigt för barnen. Och hur hänger de fyra orden egentligen ihop? Leder allt lärande till kunskaper som kan uppvisas i prov och betygsättas?

Nej, det var överretoriskt. Det är klart att det inte gör! Som Morrica skriver vore det intressant att få veta hur de som ser på proven och betygen som de enda bevisen på att skolans arbete fungerar tänker. Tror de att verkligheten är så enkel som i den teoretiska modellen, eller anser de att det bara är de kunskaper som kan uppvisas i prov som skolan ska ägna sig åt?

Länkar till andra bloggar om: skola, skolan, skolpolitik, skoldebatt, utbildning, utbildningspolitik, Mona Sahlin, Jan Björklund, prov, betyg, pedagogik, flumpedagogik,

Västerås har hittills under mandatperioden gått från drygt 150 sk lokala kurser i gymnasieskoolan till ca  70. Vi ville tidigt genomföra en systematisk kvalitetsöversyn av samtliga lokala kurser som den nuvarande gymnasieförordningen tillåter. Folkpartiet har sedan november 2006 medverkat till att samtliga lokala kurser setts över, att över hälften av kurserna avvecklats och fasats ut från skolornas utbud. Vi har vidare ställt frågor till skolorna och granskat huruvida det är rektor som inrättat och beslutat om den lokala kurser eller ej (det är kravet idag). Det visade sig att många kurser inte hade inrättats av rektor och var heller inte undertecknade av rektor. Utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden beslutade därför som ytterligare en åtgärd att återkalla delegationen för rektorn att inrätta lokala kurser. Vi har alltså en bättre kontroll idag över de lokala kurserna och vi följer upp så att de kurser som erbjuds eleverna håller de kvalitetskrav som Skolverket förväntar sig. Idag skriver Dagens Nyheter om regeringens planer för de lokala kursernas framtid.

En skola kan fortfarande inrätta en sk lokal kurs, men då måste man inkomma med en ansökan till nämnden för ett godkännande. Hittills har det rört sig om en lokal kurs inom flygteknik som vi måste ha med i vårt utbud vid Hässlögymnasiets flygtekniska utbildningar. Den typen av kurser anser jag är motiverade.

Den nya gymansieskolan måste fortsatt ha en stram och mycket restriktiv hållning till lokala kurser. Skolminister Jan Björklund ska inte backa från denna viktiga position. Det är viktigt att de nya gymnasieprogrammen är attraktiva och håller en aktualitet så att eleverna får en bra utbildning inför kommande arbete eller studier, men det behöver inte bygga på att en skola måste skapa en massa lokala kurser. Det måste gå att forma utbildningen inom ramen för programmet. Programmets kurser ska dessutom ha relevans för arbetslivet och därför är det väldigt viktigt att branschföreträdare är med i de programråden som kommer att inrättas. Regeringen bör hålla fast vid att vi inte ska ha lokala kurser, att dessa endast ska få förekomma undantagsvis. Då ska en kurs godkännas av Skolverket och kvalitetskraven ska vara höga.

Kommunen eller den myndighet som regeringen förordar måste ha till uppgift att granska de lokala kurserna och programmen varje år för att följa upp kvaliteten. Uppföljningen av utbildnigarna i gymnasieskolan har stora brister, och detta är ett nationellt problem. Den statliga Skolinspektionen är mycket bra, men den lär inte mäkta med all behov av uppföljning och tillsyn.

Förra veckan röstade en oenig riksdag igenom att gymnasiet ska reformeras till 2011, läs mer om detta i t.ex. DN här och här. Specialutformade program ska granskas hårdare, vilket inte är mig emot. Det ska också bli svårare för elever på yrkesinriktade program att få behörighet till högskolan, vilket går tvärtemot tankarna bakom det nuvarande systemet då alla program ska ge grundläggande högskolebehörighet.

Att många går ut gymnasiet idag med ofullständiga betyg, och att vissa hoppar av är inget nytt och förvånande. Och detta är antagligen en av anledningarna till att alliansen vill förändra gymnasieskolan. Enligt min mening så tror jag att även det nuvarande systemet, där alla måste läsa åtminstone A-kurserna i ett visst antal teoretiska ämnen, skulle kunna fungera bra även för mindre teoretiskt motiverade/mer praktiskt lagda elever. Att många elever ej lyckas handlar snarare om att de inte haft med sig tillräckliga förkunskaper från högstadiet (p.g.a. bristande resurser), samt att de inte får en tillräckligt anpassad undervisning på gymnasiet (av samma skäl som ovan).

Om inte mer resurser tillsätts så att villkoren för både elever och lärare förbättras så spelar det ingen roll hur mycket man ändrar fram och tillbaka när det gäller gymnasieprogram och dylikt. Läs gärna mer om mina funderingar kring detta i Mission Impossible, Vi utför betydligt mer arbete!, Flumskola eller flummig skolminister?, och Friskolor.

Riksdagen klubbade härom dagen igenom beslutet om en ny gymnasieskola. Det är synd att jag inte föddes typ nu, så jag skulle fått njuta frukterna av Jan Björklunds skolreformer. En mer individanpassad anti-sosseskola är precis rätt. Detta av ett enda enkelt skäl: Alla elever är inte likadana.

Vissa vill bli akademiker. Vissa vill inte bli akademiker. Vissa kan inte bli akademiker. Vänsteroppositionen vill tvinga alla blivande bilmekaniker att läsa Goethes samlade verk, och killen med CNC-operatörsdrömmar ska först genomgå en rejäl dos Chanukka och Pesach innan han får använda hjärnan till det han är intresserad av och har fallenhet för. Nödvändiga, basala faktakunskaper ska trimmas in i grundskolan. Får bara Björklund härja fritt kommer han kirra det också.

Nej, vänstern med socialdemokraterna i spetsen visar återigen prov på den pissljumna skola de vill ha, som inte leder någon annanstans än rakt ned i fördärvet.

Nu har Jan Björklund gjort ett bra uttalande, kanske ett av de bästa?! För många bra saker har han inte sagt, trots att jag själv är folkpartist. Björklund öppnar nu upp för att ev. samarbeta med Miljöpartiet om Sd kommer in i riksdagen.  Det skulle innebära något mycket bra för min egen del och även för Sverige i längden. Förhoppningsvis tar Mp fullt ansvar och avsäger sig kontakten med V och S, då skulle det vara som bäst, tycker jag!

Peter