Efter att ha pratat, funderat, vänt, vridit och slutligen skapat spel under den första kursen på utbildningen har vi nu gått in i en ny fas. Nu läser vi projektmetodik, vilket i praktiken är en kurs som för oss närmare att bli projektledare istället för speldesigners. Det blir lätt lite luddigt när någon frågar vad jag pluggar. ”Ehh, alltså, speldesign och projektledare… Typ… Brädspel och så… Och projektledning.” Det är inte alla som förstår storheten med att vara en projektledare med spetskompetens inom spel.

Projektmetodik är ganska lätt att förklara. Egentligen är det organisering, sunt förnuft och jävlar anamma. Sunt förnuft är en sak som jag egentligen tycker att vi inte borde behöva lära oss, men ändå går det upp ljus efter ljus när vår projektmetodikslärare Göran Widham pratar om vikten av tidsrapportering, flexibilitet och framförhållning.

En sak vi har pratat om är att värdera vår egen tid. Äntligen satte någon ord på det, för min tid är verkligen värdefull, i det närmaste skitdyr. Jag upplever ganska ofta att jag inte hinner med saker jag vill göra till förmån för saker jag måste eller borde göra. Antagligen är det så att de saker jag vill göra är lite mindre konkreta än de andra sakerna, typ göra något kul, medan de saker som står högre upp på prioriteringslistan är mer specifika i stil med plugga till tenta eller laga mat.

Poängen är inte att jag inte gör något roligt, för det gör jag. Sist jag kollade skrattade jag varje dag. Poängen är bara att det prat vi haft i skolan om preciserade, specifika och mätbara mål borde appliceras på de saker jag upplever att jag inte får gjort. Så fort något blir mer preciserat ökar chansen att det faktiskt blir gjort med hundratals procent.

Tidsrapportering alltså, och specifika mål.

När den här utbildningen är klar kommer jag vara lika vass som den vassaste kniven i lådan. Passa er.

Läser man i media under den här månaden så är det den ena berättelsen efter den andra om kvinnor som fått bröstcancer.. och det är bra..
Läser man dem så ser man att alla har en röd tråd.. alla artiklarna är så lika varandra…

Alla berättelserna är snarlika.. och media skriver på samma sätt.. men de använder ju det där ordet som jag inte gillar.. Fast det lär aldrig media sluta med.. för det ordet låter så hemskt…och det är väl därför de gillar det…

Artikeln jag länkar till är bra.. fast där är en del saker som jag kan haka upp mig på.. men det är alltid så.. media får inte HELA bilden.. och det lär de aldrig få..
Det är Evas tankar.. mina är lite annorlunda.. som det där med döden.. hon visste att hon hade cancer när hon mådde dåligt.. och det var under två dagar….

Redan efter två dagar fick jag en operationstid. Dagarna fram till operationen var nog de värsta på hela tiden. Jag kunde inte sova, tankarna bara snurrade. Jag var rädd för att dö och för hur det skulle kännas att inte ha något bröst.

..

Mina dödstankar om att jag nu kommer att dö.. och att jag inte sov vissa nätter för jag trodde inte att jag skulle vakna.. var kom och gick från den 25 april till den 8 juni.. då jag fick reda på att jag hade cancer.. och då var det som om en stor mörk och mycket tung skugga lyftes från mina axlar och jag kunde börja andas igen.. Denna tid i mitt liv.. var avgörande.. för det var då jag började att blogga.. för att känna att jag inte är ensam.. jag kommer inte att dö.. för det vet man att som cancer patient så lägger man sig inte bara ner och dör.. utan man försvinner sakta men säkert..

Två dagar är ingenting i ett helt liv.. och det är inte 1½ månad heller.. men ångesten som jag hade har inverkat på mitt liv.. jag hade varit fruktansvärt glad om jag hade detta bara i två dagar… för den tiden då jag inte visste.. då var livet ett helvete… och jag menar det..

Här har ni ju slående exempel på hur cancervården fungerar i Sverige… vi får alla vänta… vänta på besked.. kallelser.. undersökningar och återbesök..
Återbesöket som jag ska göra på fredag.. flyttades faktiskt fram.. och det med 17 dagar… om de har tänkt till.. eller om det är så att min tid är utsatt vet jag inte.. men om det skulle vara det sista så kommer jag att skrika mig till behandling… allt som finnas kan.. allt.. för hoppet om att överleva är inte slut… mitt jävlar anamma är inte heller slut.. fast det sista går lite på sparlåga… men det ligger så till… att det bara är att plocka fram det på ett par sekunder…

Sen har jag faktiskt fått en annan sak på posten.. jag har inte hunnit läsa allt.. men pappret ligger här… och jag ska blogga om det så fort jag har varit hos doktorn.. när jag vet hur mitt liv i framtiden ska se ut.. så nu mina kära bloggläsare får ni vänta… vänta på att jag ska tala om det vita kuvertet som låg i brevlådan som jag blev både fruktansvärt glad för.. men också så där härligt nervös.. när man vet att något ska hända.. något som man längtat efter.. och som nu.. nu äntligen ska ske…

Nu ska jag fylla dosetter….

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, dosett, bloggläsare, överraskning, nervös, glad, längtan, liv, död, ångest, jävlar anamma, tid, utsatt, behandling, väntan, dödstankar, andas, avgörande, ensam, media, artikel, ord, hemskt, gillas, aftonbladet

Det finns en blogg.. en blogg om att vara kristen..

Om detta säger jag ingenting.. de som är kristna får gärna skriva hur många bloggar de vill… men när det går till överdrift… när det inte blir sant.. då blir man rädd…

Jag är rädd för att den här lilla killen i det här inlägget inte får adekvat behandling.. Utan att alla sätter sin tillit till någon högre makt.. men om den högre makten inte lyssnar och den lille pojken dör.. vems är då felet? Är det pojken som syndat eller är det något annat som man kan skylla på.. att den högre makten ville ha “hem” honom?

Får pojken behandling? Om han inte får det.. då är det nästan så att det går under misshandel… ingen ska behöva lida för att det finns människor runt om en som inte förstår bättre…

Eller den här.. Samma blogg.. och samma högre makt…

Jag vet att när jag först fick cancer.. 2006 så vet jag att det hölls förbön för mig.. och inte hjälpte det… Det var människor som tror på just den kraften.. men jag kan inte tro på den makten.. för det är just det.. en makt.. en makt som ska få människan att bli liten.. att den ska följa de som tycker att de kan bestämma när den högre makten har annat för sig..
Så de där människorna som ser sig vara lite mer värdiga bestämmer att så här och så här ska man leva.. annars är man inte värdig.. annars tror man inte.. då syndar man…

Händer det något.. så kan de där människorna som tycker att de är värda lite mer kan säga att se nu.. nu hände den där olyckan för att h*n inte trodde på den där högre makten.. men människan som satt vid sidan om överlevde för att h*n tror på makten.. Det är rädsla.. man vågar inte gå emot.. för man vågar inte.. man vet inte…

Kom inte och säg att någon Gud har botat någon från cancer.. Jag vill i så fall ha mycket klara bevis.. och det ska inte vara från andra.. utan från personen som verkligen blivit frisk… utan någon form av behandling…

För om nu det är så många barn som dör av cancer.. varför räddar då inte makten barnen först.. i stället för vi vuxna.. eller är det för att den makten är så självisk att den vill ha alla barn och unga omkring sig… ??

Nää.. att det är en högre makt som botar svåra sjukdomar finns inte…

Däremot behandling.. ett jävlar anamma och en tro på att jag fixar det här med människor omkring mig och vettiga och underbar sjukvårdspersonal som vet vad de pratar om…

Se även detta som Eva hittade.. finns också ytterligare en nere bland kommentarerna..

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, makt, bota, cancer, Gud, barn, bestämma, jävlar anamma, sjukvård, rädsla

Hey ho, let´s go!

Konserten var fantastisk. Den var Magisk och alldeles jävla underbar!
Jag och Pax har lyssnat på dom i flera år och jag kan inte tacka nog för biljetten jag fick i födelsedagspresent!
Tack älsk!

Förfest, mys, fix och taxi till trädgården.
Vi var snygga, självsäkra och glada. Lovely.
Vi blev raggade på … (ja, det bör uppmärksammas då det inte hör till vanligheterna längre)
Vi drack öl och cider och njöt i fulla drag av musiken…Lycka!

Sedan blev det en sväng till rb.. men med tanke på att jag int äger något leg fick jag visst inte komma in. En vakt jag inte sett innan dessutom. Nåja.. lika bra var det. vi åkte hem och vaknade friska och krya imorse.
Eller ja, inte stackars bäb vars lunginflamation var katastrof och bihålorna värre men
Vi var i alla fall inte bakfulla!

Det var en perfekt, perfekt kväll!

Tack älskling!

ÄlsklingsPax

… när Hanna är på Korttis.
Jag saknar henne så det gör riktigt ont ju.
Saknar hennes många pussar
och smekningarna när hon går förbi.
En klapp i förbifarten.. och hennes “Heeeeej mamma”
Saknar hennes ibland oavbrutna pladdrande..
Saknar hennes så varma kramar..
När hon kramas så vill hon inte släppa…
förrens hon vet, är riktigt säker på
att hennes värme har nått fram.
Ingenting av känslor går på rutin..
Dom är så äkta så innerliga.. så vackra.
Saknar hennes Kärlek..
Saknar min älskade vackra Hanna!

Jovisst jag har ju 3 grabbar hemma..
Tre underbara lika värdefulla grabbar..
Men dom är ju inte Hanna..
Likadant känns det när dom är borta..
Precis likadant.
Jag tror dom saknar henne med ju… i massor! *ler*

I morgon kommer dom med all säkerhet börja fråga
när Hanna kommer hem..

Saknar vart enda en av barnen när dom är borta..

Men snart är det Måndag förmiddag så då kommer hon hem.
Då är allt som det ska vara.. precis allt.
Då är familjen Hotti fulltalig.. *ler*

Det började snöa tidigt i morse..
Så nu är det så fint ute.. med mycket snö.
I morgon måste jag välan masa mig till pulkabacken
Misstänker att det bara blir med Marcus.
Johannes och Elias har säkert annat och göra.

Och Elias skulle nog inte ens tänka på
att följa med morsan till backen nu för tiden.
Han är ju tonnis ju.. *ler*

Igår så känndes det som om jag höll på att bli förkyld.
Men idag så känns det faktiskt bättre…
Somnade väldigt sent dvs tidigt i morse.
Hade ju planerat att somna vid 23 tiden på kvällen.
Men visste ju att grabbsen skulle sova länge så det var ingen panik.
Bara jag får sova en 3-4 timmar så funkar jag en hel dag.
Så om dom går upp vid 10 tiden på förmiddagen
så räcker det att jag somnar vid 6 tiden på morgonen.. haha
Vilket var ungefär vad jag gjorde i morse.. *gääsp*
Jodå.. nog känns det.. men det är ingen fara alls.
Allting går ju med lite jävlar anamma.. det med.

På Måndag så är det en mellandagsvardag igen
Sen är det en röd dag och en planeringsdag för Köpings skolor
Sen.. på Torsdagen börjar skolorna..
Två dagars skola har barnen nästa vecka.
En liten försiktig mjukstart.…. tyvärr!!
Efter lov borde dom ha skola minst tio dagar i sträck… haha

Har massor med osedda DVD filmer hemma.
Ska nog kolla igenom dom nu
och hoppas på att det finns någon som verkar bra.
Sen får jag välan sätta på den och kika.. *ler*

Ha en Attans trevlig Lördagskväll!

Be Nice där ute…

KramKram!

Detta är i sanning en hjälte!

Och detta mottot håller jag på nästa år också!

Läs även andra bloggares åsikter om Himlen kan vänta, Pysan, cancer, motto, jävla knöl, jävla sjukdom, jävlar anamma

Mitt motto finns som tavla på Aftonbladet…

Tyvärr har någon anmält den så jag fick göra en ny…

Trist men förbannat sant.. så jag lägger inte ut länken här…

Den som söker finner…

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, broderi, cancer, knöl, jävlar anamma, jävla knöl, jävla sjukdom

Jag fick bröstcancer och hade ett jävlar anamma…

Den här killen har en hjärntumör och ett jävlar anamma..

Jag tror att man ska ha det.. då fixar man i alla fall att ta sig fram till andra sidan diagnosen någorlunda hel.. att man sen inte är hel kroppsligt gör inte så mycket.. det är själen vi pratar om nu…

Heja Anders säger jag bara…

Sen den första kommentaren blir jag lite less på.. för naturligtvis så kommer en sån där som ska försöka förklara cancern och dess uppkomst..
En cancer kommer för att cellerna i kroppen börjar dela sig på fel sätt… det har inget med kost, motion eller färgat toapapper..

Lev som du vill… ät det man gillar.. och rör på dig så mycket du själv vill…

För cancer kan du få endå..

Läs även andra bloggares åsikter om Pysan, bröst, cancer, tumör, hjärna, jävlar anamma, kommentar

vid fel tillfälle pratas det mer ofta om än att vara på rätt plats vid rätt tillfälle.

För en gångs skull har Kloktok varit på rätt ställe vid precis rätt tillfälle och tankat innan “bensinen” tog slut helt:-) I mitt förra inlägg kanske ni anade min förvirring om livets valmöjligheter. Det är inte lätt att välja när man som jag börjat tvivla på min egen förmåga om att jag kan något, att jag är värd något. Men visst kan jag och är värd massor! Men rena fakta överenstämmer inte alltid med känslan. Faktan gör liksom inte känslan mindre… Å ibland är det synnerligen svårt att sparka sig själv i ändan för att komma igång. Det är ju så mycket lättare att sparka igång andra… Men nu j-lar är jag på g igen!

Sköt om er & varandra! Fridens liljor

Fick den från Blottad Bitch och hon ville att jag skulle skriva om följande: Hur upplever du människans överlevnadsförmåga när det otänkbara hänt ?

Så nu sätter jag igång och låter tankarna gå tillbaka flera månader..

Den där dagen när jag var till vårdcentralen och läkaren kände på mitt bröst.. och sen ville känna i armhålan och hittade den där svullna lymfkörteln… Det var då rullgardinen åkte ner.. den där som var helt djupsvart med ordet cancer blinkande i neonfärger..

Hem och pratade med maken som tyckte att vi säger att det är cancer.. så kommer vi inte att bli chockade om det nu är det…

Så kom då dagen då vi faktiskt skulle träffa doktorn.. den där i vit rock och som talade om att jag hade bröstcancer.. och att knölen var för stor för operation så vi sätter in cytostatika först och sen när tumören krympt så blir det operation..

Hem.. tankar.. de där dumma tankarna på att kommer jag att vakna i morgon.. vad och på vilket sätt pratar jag med barnen… sova – vad var det?

Sen inträffar det där vidunderliga.. man blir så jävla arg.. inte för att jag har fått bröstcancer.. utan för att den där jävla knölen valde att ge sig på mig.. arg på min kropp.. arg.. det är då man tar den där argheten och gör till positiv energi.. den där knöljäveln ska få vad den är värd… fast jag kommer att tappa håret.. jag kommer inte att kunna jobba.. för nu ska jag bli frisk… Mitt jävlar anamma klampar in i storstövlarna..
Jag hade inte klarat det utan humorn.. en humor som i många människors ögon nog har varit rätt så morbid.. men det är min överlevnad… Ja, jag har cancer.. jag har en dödlig sjukdom.. och vad hjälper det mig om jag tycker synd om mig.. då kommer jag bara att må sämre.. Nej.. här ska det skämtas.. hej vilt.. om både cancern och om mig.. Jag härjade rundor på bloggen.. jag skrev hur jag mådde.. jag skrev ur mig allt jobbigt men med en viss glimt i ögat… jag fick kommentarer som berörde mig djupt.. jag fick kommentarer som gjorde att jag faktiskt klev ur sängen på morgonen.. men humorn lämnade mig aldrig..

Fast jag idag kan se tillbaka på en mycket jobbig tid så överlevde jag… jag klarade av det.. Jag fick den där cancern att ge vika.. om det var för min humor eller mitt jävlar anamma vet jag inte.. men med ett jävlar anamma kommer man mycket långt…

Min värsta skräck en gång i tiden var faktiskt cancer.. eftersom jag utbildar mig till sjuksköterska så var jag livrädd för att ha med cancerpatienter att göra.. men genom min egen erfarenhet idag så vet jag vad jag vill jobba med den dagen jag blir klar.. jag vill helt klart arbeta med cancerpatienter i en eller annan form..

Jag vill också förmedla att vi människor tror innan vi har råkat ut för något jobbigt.. att det där kommer jag aldrig att klara av.. men den dagen det händer.. då sker något med oss.. en insikt som gör oss starka och gör att vi faktiskt klara av det vi inte trodde var möjligt.. jag om någon är ett levande bevis på detta…

Nu skickar jag pinnen vidare till Vilse och jag vill att han ska skriva om följande ämne:

Vad är hälsa/sjukdom för dig? Kan det vara så att man kan vara sjuk och ändå ha hälsa?

Läs även andra bloggares åsikter om Pysan, bloggstaffeten, bröstcancer, bevis, humor, jävlar anamma, jävla knöl