Åh gud, kära vänner. Jag har läst en Så Jävla Bra Bok. Tusen gånger starkare av Christina Herrström. Började läsa när jag gick och lade mig igår och sträckläste sen tills jag läste ut den halv tre, trots att jag visste att jag skulle upp klockan sju idag. Jag bara visste att det inte var någon idé att lägga ifrån mig den och försöka sova. Att det skulle vara omöjligt.

Jag var arg och glad och ledsen om vartannat och jag föll en tår eller två. När jag läst klart somnade jag dessutom med mina tårar, som var lite av lättnad av att äntligen ha fått ord på tankarna, bekräftelse på det som har varit och sorg för den person jag kanske hade kunnat vara när jag växte upp, om omständigheterna sett annorlunda ut.

Den handlar om könsrollerna, främst i skolan. Om hur killar och tjejer blir behandlade olika från första början och vilka effekterna blir av det. Om vad som händer när man utmanar dessa roller och om hur tjejerna får skulden för ALLT, för att det har blivit som det blivit och, när vi protesterar mot orättvisorna och oförfördelningen, blir kallade för feministfittor.

Den här boken bör vara obligatorisk i skolan. ALLA skulle vara tvungna att läsa den, inte minst vuxna runt omkring. Jag vaknar denna morgon och är ungefär tusen gånger starkare. (Läs den nu, snart blir den film också.)

Jag tittar på väldigt mycket teveserier. Har ett litet dokument på skrivbordet där det står vilka dagar jag ska se vilka serier. För tillfället följer jag ELVA serier. Först tänkte jag göra ett inlägg där jag skriver varför serierna är bra och varför man bör följa dem. Men sen kom jag på att sånt där är ju subjektivt. Så istället tänkte jag skriva vem jag vill ligga med i varje serie.

Desperate Housewives. Det finns ju ingen som jag helt uppenbart skulle vilja ligga med i den här serien men jag väljer Julie. Man har ju hört om rödhättor va, moahahahaha.

Brothers And Sisters. Skulle lätt ligga med Justin. Hade en period då Justin fick kliva ned från förstaplatsen till förmån för Ryan men Justin vinner i längden.

Medium. Vill ligga med Alison Dubois. Lätt. Bara på grund av hennes sjukt snygga vampyrtänder.

How I Met Your Mother. Barney Stinson. Tänk att ha det på sin resumé liksom.

Two And A Half Men. Ja gud, om man måste välja så tar jag Judith. Skulle inte ta i varesig Alan eller Charlie med tång.

90210. SILVER SILVER SILVER.

V. Jag är väldigt besviken på att det inte finns någon jag vill ligga med i den här serien. Möjligtvis Anna, men då enbart för att hon är ledaren för ödlorna.

The New Adventures Of Old Christine. Här är också alla helt osexiga, men om jag måste välja så får det blir Matthew.

The Vampire Diaries. Elena är jäkligt hot emellanåt. Stör mig på att vampyrerna inte är snygga i den här serien. Vanligtvis brukar jag inte ha några problem med att finna vampyrer snygga men det är väl kanske något med det amerikanska high school-idealet som jag inte förstår.

FlashForward. Dr. Bryce Varley kan få undersöka mig any day.

Greys Anatomy. Vill fortfarande ligga om Karev, som jag nämnt i ett tidigare inlägg för hundra år sedan.

Vilka vill du ligga med? Här följer helt naturligt ett litet kollage med människor jag vill ligga med alltså.

Dessa är, från vänster top till höger bottom:
Justin, Elena, Dr. Bryce Varley, Karev, Judith, Julie, Anna, Alison, Ryan, Silver och Barney Stinson.

Sånt här brukar jag ju iofs inte ägna mig åt i vanliga fall, men de senaste dagarna har det pockat på uppmärksamhet.

Måste Döma Idol-Deltagarna Måste Få Säga Vad Jag Tycker.

Det var alltså robotrösten jag hör i mitt huvud. Så nu kommer det.

Erik. I början var jag inte så förtjust. När han var bland de sista att få guldbiljett hejade jag faktiskt på en annan kille. Men från och med förra veckan då han sjöng Queen så är jag nästintill övertygad om att han måste vinna. Dessutom blir han ju bara sötare och sötare för varje vecka. Gillar frillan. Inbillar jag mig eller spenderar han tid i gymet också? Hur som helst så blir nog den där lilla blonda hjärtekrossaren riktigt snygg om ett par år. Och det är ju ytan som gäller, såklart, även om han sjuger väldigt fint också.

Tove. Redan klar som artist. Behöver inte Idol. Utvecklas inte speciellt heller, som man sett med de andra. Hon är bara cool hela tiden. Och lite hemlig. Och jävlig snygg. Stjärnkvalitét sipprar ur varje por. Antingen vill man ha henne eller så vill man vara henne. Drar paralleller till Amanda Jensen som bara var artist från början. Likt henne går Tove en lysande karriär till mötes.

Calle. Calle är cool och koft-mysig och giftasmaterial. Men… det är något som fattas mig. Trots att jag älskade när han rockade loss till With A Little Help From My Friends så skulle jag till syvende och sist hellre gifta mig med honom än köpa hans skiva. Ja, det är det jag drömmer om när jag ser honom i rutan. Äktenskap. Att sitta och spela gitarr tillsammans på en renfäll framför brasan i stugan i fjällen medan barnen ligger och sover i sina sängar. Det är jul också, i min fantasi. Och vi har båda på oss lusekoftor.

Reza. Ja, hon sjunger jättebra och det ser ut som hon hör hemma på scenen. Men jag tänker mig snarare henne sitta lite nonchigt på en barstol i en pianobar i toppresturangen på något lyxigt hotell. Eller varför inte i Las Vegas. Nu har jag ju aldrig varit i Las Vegas, men jag inbillar mig att det är typ där hon hör hemma. Vill på något vis skydda henne från köpcentrumsturnén som kommer. Tror tyvärr att hon kommer åka ut på fredag.

Mariette. Som jag faktiskt fick lov att gräva lite i minnet för att komma ihåg nu. Konstigt. Jag tycker att hon är bra… Men sen känns det inte så mycket mer. Har förstått att halva flatsverige sitter hemma och dreglar framför teven och är beredda att lämna sina långa monogama förhållanden för en enda suck till chans med denna kvinna. Är det bara jag som tycker att hon känns lite… pretto? Jag känner igen mig själv i henne ibland, när hon känns sådär som att hon inte tycker att hon har något att lära, att hon redan är överlägsen alla andra. Och då det är ett drag jag hatälskar med mig själv så kan jag inte låta bli att hatälska henne också.

Åh, tänk att det är så härligt att DÖMA folk. Jag känner ingen av dessa. Mariette är säkert jättemysig. Jag är förmodligen bara avundsjuk. Men att få luta sig tillbaka med magen full att pizza och bara DÖMA folk jag sett på teve. DET är livskvalité det.

Hank von Helvete ska sjunga duett med Carola, men jag kan ändå inte säga det bättre än såhär.

Däremot vill jag tala om Peter Jöback. Jag har inget emot killen egentligen. Han är ju rätt snygg, typ, och han sjunger väl rätt bra, typ. Men alltså. Jag pallar inte, klarar inte, reklamen för den nya skivan. När Peter Jöback ger sig i kast med den helt underbart vackra och fantastiska Depeche Mode-låten Somebody så känns det ungefär som när någon drar med naglarna längs med en griffeltavla.

Jag vill dö.

Den där låten har jag älskat sedan jag var ung sparvel. Jag FATTAR inte hur Jöback kan sjunga den så totalt själlöst. Total slakt. Mår så dåligt. Stackars stackars mig.

Det fantastiska orginalet: spotify:track:62uDohtaQGUuRPnd9yaiou
Jöbacks slakt: spotify:track:7GJT6nDiri714lmnzY0Ihc

Lisa ska få bli min personliga fotograf. Hon tog några kort på mig igår och typ ALLA blev bra. Det har aldrig hänt förut i min snart tjugonioåriga historia. Typ som det här kortet nedan. Jag är ju verkligen skitsnygg. Och på bra dagar är det precis såhär som jag tror jag ser ut. Precis såhär, förutom att jag gör mig lite till. Varje gång jag vänder kameran mot mig själv och försöker porträttera det som är jag så är det såhär jag tror det ska se ut. Snygg, alltså. Hur fan kan jag vara singel?

Ibland roar (plågar) jag mig med att kolla på vimmelbilder från trevliga och queera fester på QX. Idag tyckte jag att den här bilden, med tillhörande bildtext, var värt ett fniss. Humor och självdistans flippar jag.

Att spela trummor i Guitar Hero World Tour är tusen gånger coolare än att låtsas (min bror påpekade att jag alltid stavat det ordet fel) spela gitarr genom att trycka på knappar. Det hörs ju hur himla ologiskt och slöseri med tid det är (fast roligt, oj så roligt) att trycka på knappar på en gitarr. Jag är närmligen övertygad om att det faktiskt går att lära sig spela trummor på riktigt genom att sitta och nöta på World Tour. Det finns ju inga knappar att trycka på. Du måste klara av koordinationen i både armar och ben (med undantag för den vänstra foten som vanligtvis används till hi-haten) och du måste lära dig bli uthållig och snabb och låta bli att slå ihop pinnarna och tappa dem och sjabbla i allmänhet.

Det födde en liten tanke. Det borde tillverkas övningstrumset för en rätt billig peng, med tillhörande mjukvara till exempelvis PC med massa övningar på. Det tycker jag är en mycket bra idé och lätt att jag hade köpt det på en gång. För det är, som sagt, helt sjuukt coolt att spela trummor. Om jag fick önska att jag kunde några saker skulle jag vilja kunna spela trummor, åka skateboard och rita serier.

Eftersom jag vägrar gå upp tidigare än nödvändigt kollar jag på Luciamorgon via SVT Play. Mycket vackra särkar, bra sånginsatser, Miriam Aidas tolkning av När Det Lider Mot Jul var helt fantastisk bra, andra tärnan från vänster var snygg. Tyvärr tycker jag att det var för lite Luciastämning; för mycket julkonsert över det hela och inte tillräckligt med traditionella luciasånger för att vara ett luciatåg. Förra året var mycket bättre. Kan hända att jag är aningens partisk.

Idag bjuder jag på ett klipp från förra årets Luciamorgon där jag syns i bild. Det fanns inte så mycket att välja på av de klippen som låg uppe på YouTube men i början av den här låten ser man i alla fall mitt huvud. Eller ja, halva.

Haha! Jag läser några sidor till i Hem&Hyra och hittar den här insändarfrågan:

“Det stinker matos från våra utländska grannar. Hela trappuppgången luktar friterad olja och starka kryddor. Jag står inte ut, men vill inte ringa på och klaga. Jag kan ju inte gärna begära att de ska sluta laga “sin” mat. Kan jag göra något? /Inte rasist”

Vi har gått igenom det här förut, men om man nu måste försvara sin illa formulerade fråga med att man inte är rasist så fattar man väl också att frågan är/uppfattas som rastistisk och då kan man väl, typ, omformulera sig.

Ordet hyggligt har en ganska medioker klang. Det kan man använda när nån hämtar ett glas vatten åt en, eller plockar upp något man tappat. Hyggligt, kompis, hyggligt av dig att låna mig en tia. Men ordet ohyggligt blir plötsligt himla starkt. Det är ohyggligt hur folk våldtas och rånmördas, verkligen ohyggligt.

Det är inte jättelätt att hitta meningslösa saker att blogga om ska ni veta. Men Days Of Our Lives måste vi ju prata om ett slag. Jag har kollat på serien i massor med år. För er som inte vet vad det är så går den på tv3 och är en evighetsserie från USA som går varje dag. (Åh, ibland är jag så bra på att formulera meningar.)

Det näst bästa med den serien är att det går att låta bli att kolla på den hur länge som helst och ändå fattar man direkt vad som har hänt. Dels på grund av att alla pratar för sig själva och i dialoger hela tiden är övertydliga med vad de pratar om. Men också för att ingenting händer, egentligen. Det mesta i serien är bara utfyllnad i form av konstpauser och ansiktsuttryck. Vilket för mig till det bästa med serien.

John Black’s minspel. I Love It So. Kan inte få nog. Jag älskar när han höjer på ena ögonbrynet, rynkar pannan, kniper ihop läpparna och frustar ur närborrarna. Då vet man att han verkligen är misstänksam, arg, allvarlig eller vilken känsla det nu är som porträtteras. Please enjoy det här YouTube-klippet.

Kvinnliga filmstjärnor över förtio börjar morfa ihop till en och samma människa. De var alla så otroligt vackra innan de började nippa och tucka. Nu har de fått det där fixade-fejset-looken och det går knappt att se skillnad. Är det inte lite respektlöst mot oss alla som bara önskar vi fick se ut sådär, och så går de och förstör det? Fy skäms.

Nu vet jag ju att det är Nicole Kidman på kortet och det kanske man fattar när man tittar fort också. Men luta dig in mot skärmen lite, titta närmare, var noggrann. Jag känner inte igen henne längre.

Kollade just på film med Meg Ryan. Hon var så himla snygg förut men sedan opererade hon sönder läpparna och nu ser det ut som hon går omkring med en hel dosa portionssnus under överläppen. Seriöst ser läpparna helt stenhårda ut.

Jaha, vart är nu bloggen påväg när jag börjar blogga om sådana här helt meningslösa saker? Trafiken på den här sidan är inte särskilt imponerande hur som helst så från och med nu ska jag blogga om allt jag kommer på. Det kommer bli ett par intensiva dagar mina vänner. Snart ska jag börja posta önskelistor och ha bloggtävlingar också. Sanna mina ord.

Vet ni vad jag avskyr? Sånna där förlossningsscener i filmer när alla blir helt hysteriska och börjar skrika och prata i falsett och springer fram och tillbaka och gör det hela till en dålig parodi. Jag har ju sett Barnmorskorna va så jag vet ju att det inte är sådär i verkligheten. Det är också skitirriterande när någons vatten går och sekunden efter är det skitbråttom till sjukhuset och barnet håller nästan på att tryckas ut redan i bilen.

Jag läser Blondinbellas blogg. Det mest intressanta med den bloggen är dock det som förekommer i kommentarsfälten. Som idag när Blondinbella, efter att ha sett utställningen Rainbow Animals om homosexualitet i djurvärlden, frågar “Förresten, hur skulle en djupt kristen förklara djurs homosexualitet?”. Här är det inlägget. Jag börjar med en rätt harmlös kommentar.

“Det där med homosexualitet ser många olika på. Själv tror jag att det har med syndafallet att göra. Att det är en slags “sjukdom”, som kom med syndafallet. Som cancer tex, Det finns, men man vet inte vart det kommer ifrån. Själv har jag inga problem med homosexualitet, många av mina närmsta vänner är homo eller bi!”

Är det inte ett välkänt faktum vid det här laget, att om man måste försvara sina åsikter med att man har många nära vänner som är homosexuella så har personen med 99 procents säkerhet inte en enda homosexuell i sin närhet? Vilken homosexuell människa skulle dessutom umgås med någon som anser att homosexualitet är en sjukdom? Nä, you are busted!

“De där med att djur kan va homosexuella låter helt orimligt för mig. Jag har absolut inget emot homosexuella. Men att djur kan va det?! Nej, det finns inte riktigt i min värld..”

Återigen, att säga att man absolut inte har något emot homosexuella, men… är typ synonymt med att ha något emot homosexuella. Och sen är det ju intressant hur folk bara kan bortse från fakta och forskning med att det “låter helt orimligt för mig“.

“hm. ja blondinbella.. precis som du skriver.. djur äter upp sina barn? ska vi oxå börja äta upp våra barn bara för att det existerar?men att det sen finns homosexualla djur. jaa.gud. då är det heeelt okej., bara för att finns bland djuren oxå. ja bla bla bla. att vara homosexuell är fel..whatever.jag har rätt att tycka det precis som du tycker att det är okej. Men bara för att detexisterar innebär inte att det är okej. fatta det nån gång.”

Här ställer jag mig själv frågan om man verkligen har rätt att tycka vad som helst? Jag måste nog faktiskt hålla med om det, tyvärr. Men det här är ju så klassiskt. Djur gör massa andra saker förutom att äta upp sina barn och ha homosex. Till exempel äta, bajsa, dricka vatten, para sig och sova. Om man kan säga att homosex är fel för att djur också äter upp sin barn kan jag lika gärna säga att homosex är lika naturligt som att bajsa.

Ja, såhär fortsätter det. Det blir värre också, men det kan jag tyvärr inte ta med för jag blir så upprörd att jag får det där vita bruset i huvudet som vanligt. Vad alla som kommenterar i Blondinbellas blogg verkar ha missförstått är att hela homosexualitet bland djur-debatten inte alls handlar om att homosexualitet numera är bevisat naturligt eftersom att djur också ägnar sig åt det. Det handlar om att ta död på det allra vanligaste argumentet mot homosexualitet, nämligen att det ska vara onaturligt och något som människan hittat på. Människan har varit så jävla pigg på att jämföra sig själv med powerdjur som lejon och tigrar och andra coola creatures (att äta kött är natuuuurligt, eller det är typ såhär en djurisk insinkt att vilja hoppa på folk och döda dem, alternativt våldta) och sedan bara valt ut några saker som djur gör och peka på det och säga “Titta Här!” Att förklara att det är jävligt onaturligt att flyga flygplan, kolla på teve, prata i mobiltelefon, bo i hus, köpa mjölk i tetra och andra vardagliga saker har tydligen inte räckt.

När det gäller ensamhet finns det en rätt bra symptomlindring. Hitta nya tv-serier att sällskapa med. Jag har på senare tiden klagat lite här och där på att det inte görs några bra tv-serier nu för tiden. L Word börjar inte förrän i januari, Gilmore Girls slutade för flera år sedan, My So Called Life gick någon gång på nittiotalet och ja, sen fanns det inte så mycket mer.

Nu har jag hittat inte bara en symptomlindring utan möjligtivs ett botemedel. True Blood. För de av er som är välsignade med Canal + så börjar serien sändas 22 oktober. För resten av er finns det ju andra alternativ.

Redan efter trettio sekunder in i första avsnittet fattade jag att det här skulle blir riktigt bra. Vinjetten är genialisk. Hela serien är makalös. Och det handlar om vampyrer. I avsnitt fyra blev jag för ett ögonblick lite förvirrad när en vampyr helt plötsligt började prata svenska. “Vår lilla djurpark börjar växa till sig.” Lite senare frågade huvudrollsinnehavaren en annan vampyr vad det var för språk varpå han svarade “kambodjanska”. Eh. Den svensktalande vampyren var förresten Alexander Skarsgård. Det borde jag ju ha sett på en gång.

Hittills har endast sex avsnitt sänts i USA så nu får jag äntligen en anledning till att se fram emot måndagar. Se den du med. Här nedan kan du se en liten trailer. Den ger dock en liten felaktig bild av serien. Det är inte nån Buffy vi har att göra med.

Möjligtvis är det så att jag tror för lite om Mora som samhälle. Att Mora är insnöat och heteronormativt. Det kan ju lätt bli så när alla bögar och lebbor flyr fältet så fort de blivit könsmogna och kvar är bara Böje och Britta som sitter mitt emot varandra med varsin kaffe och bulle på Kaffestugan och säger ingenting till varandra i en halvtimme och sedan tar sina saker och går. (Det där baserar jag faktiskt på en verklig händelse. Jag och Anna satt som vanligt på Kaffestugan och fikade och hade bänkat oss vid två av de där fönsterplatserna som finns. Ett äldre par slog sig ner bredvid oss och satt där i ungefär en halvtimme och fikade utan att säga ett ord. Sen sa den ena till den andra “Ska vi gå?” och så gick de.)

Efter dagens bankbesök gled jag in på biblioteket för att slå ihjäl lite tid och hittade en rolig tidning: Ful – feministisk analys och queer kultur. Jag kände mig ungefär som jag gör vid godishyllan i mataffären. Yey, tänkte jag alltså och slog mig ner för att läsa. Och sedan det mest fantastiska, det som gjorde att jag fortfarande går runt med ett litet pirr i magtrakten och ett flin i mungipan: alla benämndes hen och henom. Wonderful. För att demonstrera detta tog jag kort på en del av en artikel om boken Suggestioner (som jag fortfarande efter tiotals försök inte fattar hur man uttalar, help me) och grönmarkerade alla hen och henom.

Artikelförfattaren lovprisade boken och förklarade hur mycket den hade betytt för henom vilket för mig till den verkliga tanken med detta inlägg, nämligen favoritböcker. Sånna där böcker som berör, som en läser om, betyder något nytt för varje läsning och som en för varje gång hittar massa nya briljanta nyanser i. Sånna böcker, nivet. Har ni sådana?

För tillfället kommer jag på två böcker som ligger mig varmt om hjärtat. Den första är såklart De Galnas Hus av Karin Fossum. Jag vet inte hur många gånger jag nämnt den boken men jag tycker den är helt fantastisk. Fast jag tycker mest den är fantastisk för att Fossum har ett så vackert språk och hennes personbeskrivningar är helt sjukt geniala. Varje gång jag läst den, inte heller har jag koll på hur många gånger det är, så vill jag inget annat än att sätta mig ute i en stuga och skriva en roman.

Den andra boken jag vill nämna är Stjärnor Utan Svindel av Louise Boije Af Gennäs. Den har jag nog också nämnt förut. Första gången jag läste den bodde jag några månder i en lägenhet i centrala Tel Aviv. (Det låter såklart mycket flashigare än det faktiskt var. Jag hade mest ångest och hemlängtan.) Då var jag mest fascinerad av homosexet minns jag. Kvinnor och kärlek mellan kvinnor och sånt där. Och jag missade typ allt det där andra, det politiska och feministiska. Jag var nog inte redo. Men så läste jag den igen för ett par månader sedan och det var som att gång på gång tända små lampor i mitt huvud. Fan, inte mindes jag att det var det här boken handlade om. Dessutom fick nog den boken lite extra plats i mitt hjärta just på grund av att huvudpersonen, the second time around, gick igenom allt tillsammans med mig. Alla tankar som jag hade delade hon; det där som händer när man verkligen börjar fatta vilket heteronormativt patriarkalt samhälle vi lever i och när man håller på att frigöra sig från det och ge sig in i en värld som är skitlångt ifrån norm men ändå helt rätt och att man inte fattat tidigare. Ja, jag bara loved it.

Vad har ni för sådana där favoritböcker? Det kan vara böcker som bara fått dig att må jävligt bra, gjort att du kissat på dig (men bara lite såklart) av skratt eller kanske som helt totalt kastat om allt i ditt liv och blivit en sån där livsomvälvande bok. Tell me.

På aftonbladets hemsida finns det ett test för att se om man är republikan eller demokrat. Jag vet inte vad ni tycker men det känns som att frågorna är lite vinklade, det verkar onekligen finnas ett rätt och ett fel svar. Personen som utformat testet lär inte ha varit helt opartisk, och demokrat gissar jag på. Dessutom skulle hen aldrig kunna utforma en godkänd enkät.

“Skattelättnader för personer med höga inkomster är fel” Vem tycker att det är rätt att höginkomsttagare ska betala mindre skatt än låginkomsttagare? Jag är inget fan av republikaner men det kan väl ändå inte vara så de menar?

“Staten ska satsa mer pengar på kommunala skolor, inte på att ge folk bidrag så att de kan sätta sina barn i skolor efter eget val” Mycket väl utformat påstående. Det lyser inte igenom någonstans vad författaren har för personliga åsikter. Inte alls.

“Staten har inget ansvar för att skapa pensionsfonder åt medborgarna” och “Det är inte statens ansvar att förse medborgarna med sjukvård” Staten har inget ansvar, staten har inget ansvar. Såhär svart och vitt kan det väl ändå inte vara?

“Att använda embryon för stamcellsforskning är acceptabelt eftersom det gör det möjligt att hitta bot mot svåra sjukdomar” Om påståendet varit “att använda embryon för stamcellsforskning är acceptabelt” kunde jag tycka att det var neutralt men nu. Vem vill inte hitta bot mot svåra sjukdomar? Objection your honor, the testutformare is leading the witness.

“Staten ska lägga pengar på att hålla drogerna borta från gatorna, inte på att behandla drogberoende” För antingen måste ALLA pengar läggas på att hålla drogerna borta eller så behandlar vi våra drogberoende och låter drogerna flöda fritt på gator och torg.

“Antiterroristlagar, som till exempel Patriot Act, bryter på ett oacceptabelt sätt mot mänskliga rättigheter” …om det inte varit för “på ett oacceptabelt sätt”. Hela påståendet tyder ju på att alla tycker att det bryter mot mänskliga rättigheter men några finner tydligen att det sker på ett väldigt acceptabelt sätt.

Minns ni att jag köpte möbelpolish här om dagen? Idag har jag tagit ännu ett steg mot vuxenvärlden – jag tittade på partiledardebatt i SVT. Det var roligt och intressant. Partiledarna pikade varandra och sade saker som “och så har du mage att sitta här och säga att” eller kort och gott “trams”. Sedan skrattade de och jag tänkte att det måste vara rätt roligt att jobba i riksdagshuset.

Men det stör mig att det inte finns något rätt och fel när det gäller politik. Alla vill ju i princip samma sak – att så många som möjligt ska få det så bra som möjligt – men sedan har alla olika teorier om hur det ska  gå till. Det var någon i den där debatten som sade att det finns två olika sorters tänk; de som tror på höjda skatter och de som tror på sänkta. Båda blocken är ute efter samma resultat men med två skitt vilda metoder. Jag fattar iofs vad båda menar men tycker att moderaterna lever i någon slags fantasivärld.

Det där med den sänkta inkomstskatten som påstods skulle gynna låginkomsttagare. Bah! Pyttsan! Var det ingen som förklarade att den vinsten i kronor står i direkt förhållande till hur mycket man tjänar från början och ju högre lön desto mer pengar i fickan? Ok, låginkomsttagaren kanske är skitglad för sina extra hundralapparna men är det någon som inte tror att det är den medelålders vita mannen som sitter och ler förnöjt för att han än en gång dragit det längsta strået?

Sen förstår jag inte heller vad MP vill uppnå med att öka skatten på bensin med två kronor litern inom två år. Eller jag fattar ju, men det slår också helt fel. Den som har råd att köra bil kommer ju fortsätta med det även om det blir dyrare. Det är de som inte har råd som får börja åka buss till sina låginkomstjobb eller slänga alla ungarna på en cykelkärra och trampa till dagis.

Jag tror att om jag fick bestämma skulle allt bli mycket bättre. “När jag blir diktator” utnämner jag härmed till oktober månads fras. Låt höra, vad säger du? När du blir diktator…?

Jag tänkte det kunde vara kul att presentera mina favoritklipp på YouTube. Sedan tänkte jag att det kanske kunde vara ännu roligare att göra det hela till en utmaning. Och så kom jag på att jag inte har en aning om vilka andra bloggare som läser min blogg (förutom Emelie) så jag vet inte riktigt vem jag ska utmana. Ja, det får ju såklart bli Emelie (du är utmanad) plus alla andra som känner sig manade. Om någon antar min utmaning vore det fint om du kunde lämna en kommentar till det här inlägget och länka till din blogg så jag får se. Vi säger de fem bästa klippen med motivering. Go!

Amateur – Lasse Gjertsen. Jag gillar ju allt den här killen gör. Vågar mig nästan påstå att han är något av ett geni. När det gäller wow-faktorn får det bli just den här videon (även om Jeg går en Tur – A self portrait by Lasse Gjertsen är den finaste). Jag ska inte sticka under stolen med att jag är lite kär också.

Christian the Lion. For obvious reasons – jag älskar kattdjur och det är i princip omöjligt att inte börja grina när man ser den här videon. Nu har jag såklart blivit van då ungefär tio tusen av de nio miljoner klicken är mina men första gången jag såg den började jag störtböla skithögt för mig själv.

Sweet Celine av Matthew Andrae. En sådan där röst och talang som man inte råkar på särskilt ofta. Om du inte är helt övertygad om Matthew’s talang efter du sett detta klipp så kan du kolla in den senaste videon, sedan kan det väl ändå inte råda något tvivel? Han, tillsammans med mitt nästa favoritklipp, är ett bevis på vilket fantastisk forum YouTube är för att få fram de där talangfulla artisterna som kanske inte ens fått en chans annars.

First Impressions av Julia Nunes. Julia Nunes är en YouTube-stjärna. Hon pluggar musikvetenskap på collage och spelar in skivor på sidan som hon säljer genom någon slags hemsida. Genom YouTube har hon fått massa fans och åker runt och spelar på massa olika ställen i USA och har dessutom fått vara förband till Ben Folds. Sa jag att YouTube är ett fantastisk forum?

Dramatic Gopher. För att det blir än roligare tionde gången du tittar på den. På rad alltså.

I morse blev jag brutalt väckt av dörrklockan och en människa som ville byta handfat. Jag är tacksam för att människan hade vett nog att inte kliva rakt in i lägenheten till skillnad mot när de skulle hit och koppla in tvättmaskinen och jag låg och sov lite väl exponerad. Visa tuttarna helt oplanerat för främmande människor är inget jag direkt längtar efter att göra.

Idag har jag kollat på två filmer, hittills. Funny Games och The Rocker. Funny Games har legat på datorn i flera månader. Det är en sån där film jag velat se men inte orkat ta mig tid. Den var bra, jag gillar ju Naomi Watts, men den uppenbara handlingen (en familj blir tagen gisslan av två unga män ute i sin sommarstuga) visade sig inte vara den faktiska handlingen. Egentligen handlade det om en människa som levde i sitt eget alternativa universum och kanske var inget av det som hände i filmen “verkligheten”. Någon som sett filmen?

Den andra filmen, The Rocker, kunde varit en rolig komedi med rätt casting men blev istället något mellanting mellan School Of Rock och High School Musical, ungefär. Om jag hade skött castingen till den filmen skulle jag gjort allt för att få Jack Black och Jonah Hill.

Sedan har jag tittat igenom korten jag scannade in till farsans 50-årspresent i Januari och fann mig återigen verkligen mysa till bilderna på mig och min bror. Här är vi på någon slags avslutning i skolan. Jag gillar verkligen min volangkjol, det är supersnyggt med jeans och vi har båda växt i våra framtänder sedan dess.

Ibland börjar jag prenumerara på någon menlös tidning när jag ser ett bra erbjudande. En parfym, ett smycke, eller något annat som jag kan tjäna en hacka på att sälja på Tradera. Fast det blir aldrig en bra affär för jag lyckas aldrig säga upp tidningen. Det bara mal på månad efter månad trots att jag aldrig läser den. Nu har jag dock sagt upp alla mina prenumerationer och börjat bläddra i senaste numret av Glamour.

Alltså, det är en dålig tidning, det är jag ju inställd på redan från början. Och ändå blir jag förvånad och arg. De finns ju de (och de är ganska många också) som läser sådana här tidningar på allvar, som aldrig reflekterar över vad som står därför att det är någon slags bibel för modemedvetna tjejer. Ja, jag generaliserar såklart.

För det första så utgår tidningen från att alla läsare är heterosexuella kvinnor. Det är väl i och för sig inget ovanligt men upprör mig ändå. Det finns vissa saker som upprör mig extra mycket. På sidan 78 tipsar modechefen Maria om lite saker, bland annat en amningsbehå: ”Sexigt för alla mammor. Bara för att man är en ammande mamma behöver man inte sluta bejaka sin kvinnlighet.” Bejaka sin kvinnlighet? Kvinnlighet? Jag måste googla. Ja, det visar sig att ingen vet vad det är så hur ska man då kunna bejaka den? Av Marias tips kan jag dock inte dra någon annan slutsats än att ”bejaka sin kvinnlighet” betyder att man ska sätta på sig lite snygga underkläder och vara sexig för sin man, för alla kvinnor är ju som redan nämnt heterosexuella.

Om jag bläddrar lite till är det en tresidig artikel om ”Modevärldens dolda diskriminering”. Vilket naturligtvis inte alls handlar att alla modeller har size 0 som ingen vanlig människa kan identifiera sig med och som gör att vi har ett helt uppfuckat skönhetsideal som får folk att må dåligt och göra dumma saker för att passa in. Det handlar om rasism. Det kan jag såklart inte säga något om, jag har ingen insikt i modevärlden och det verkar ju onekligen som att mörkhyade kvinnor sorteras bort för att de inte passar det västerländska idealet. Men det är klart, diskrimineringen av folk som inte kan nå runt sin egen midja med händerna är ju inte ”dold”.

Det är en jävla skittidning. Fattar inte varför jag bojkottade Aftonbladet och Expressen för flera år sedan men betalar för något sånt här. Inför flytten skall jag sortera bort allt idiotiskt från mina ägodelar; stringtrosor, döda djur, modetidningar… what else? Och vad ska du sortera bort idag?

Nu kommer ett boktips. Jag läser böcker hela tiden som jag vill tipsa om men gör det aldrig. Det kanske är något jag skulle börja med. Är ni intresserad av boktips-boktips-boktips? (Jag föreställde mig hur jag ropade den där sista frasen ut i oändligheten, därav ekot alltså. Du kan dock svara i en gammal hederlig kommentar.)

Idag bara måste jag få alla att läsa Två Killar Och Ett Hjärta av Emma Hamberg. Det är fortsättningen på Linas kvällsbok, i folkmun också kallad Linas Kvällsbok Två. Alltså en ungdomsbok men om du inte har fattat det by now så säger jag det igen: Ungdomsböcker Is The Shit.

Om du varken läst Linas Kvällsbok eller sett filmen så rekommenderar jag att du gör det, men det är ingen nödvändighet för att läsa Två Killar Och Ett Hjärta. Jag har just läst den för andra gången (men inte sista, det är något med den här boken som får tårna att krulla sig) och jag skrattade vid exakt samma ställen och bölade vid exakt samma ställen denna gång också. Ibland gör det så ont i hjärtat av olycklig kärlek när jag läser den här boken att jag måste lägga ner den, tänka på någon gammal flamma och grina en liten stund. Enormt befriande. Åh, hon skriver så bra.

Baksidetexten:
Mina största problem:
1. Ivar är världens snällaste och jag älskar honom.
2. Kevin är världens sexigaste och jag vill ha honom.
3. Jag är världens jobbigaste.
4. Är det okej att vara bigamist? (Snälla någon, svara JA!)
5. Finns det någon skön religion som tilåter lite skön bigami? Vilken?
6. Om inte, hur gör jag då?
7. Hur mycket kärlek kan ett hjärta innehålla innan det sprängs?
Lina 16 år.

Alltså, ni hör ju. Love. Spring till närmsta bibliotek och låna nu! Bums! Basta!

Idag lider vi av E-hysteri. Vi scannar innehållsförteckningen efter E-nummer och känner oss nyttiga när våran kundvagn inte har ett enda E. Så istället börjar företagen skriva ut namnen på tillsatserna; natriumbensonat istället för E211, natriumalginat istället för E401, glutamat istället för E620-E625. Och där står vi i kön på ICA och känner oss nyttiga när vi istället är (lätt)lurade. Skriv ut din egen E-nyckel.

Jag har funderat lite på det här med gratis mensskydd. Så fort det kommer på tal är det alltid massa icke mensförädlade människor som börjar hojta om allt de minsann ska ha gratis om kvinnor ska få bindor. Det yras om rakhyvlar och raklödder och mat och kondomer. Jag tänker inte påpeka hur sned den logiken är, jag litar på att min besökarskara är tillräckligt smarta ändå.

Men alltså, jag förstår inte varför det inte är gratis, varför jag som råkar ha en mutta ska betala 50,000 kronor extra under min livstid för något jag inte rår över. Något som dessutom gagnar alla, mensförädlade eller inte, då det är en förutsättning för att kunna föra släktet vidare. (Här utgår jag vilt från att alla tycker att vidare reproduktion är något positivt.) Men jag har kommit på det, kära vänner.

Anledningen till att vi inte får gratis mensskydd är för att vi går ut och köper dem ändå, när vi inte får några. Därför tycker jag att vi härmed skall låta bli – inga fler bindor eller tamponger. Dags att låta blodet flöda fritt. Slut är den eran då vi ber om ursäkt för våran menstruation, vi bär inga bindor för eran bekvämlighet längre. Vi ska gå med mörka fläckar på byxorna, vi ska bloda ner era säten och stolar och vi ska färga bassängvattnet rött.

Gratis menstruationsskydd nu – Or Else!