dans svartvit

Men först ett foto: Här har jag fotat fotot på förstasidan till senaste Missionsstandaret. Kanske är sepia varianten bättre?

dans sepia

Hur som helst.

Ägnar mycket tid åt att fundera på nästa bröllopssäsong just nu. Hur jag skall få det att gå runt, både med att hitta kunder och rätt prissättning. Tyvärr är jag ju så pass österbottnisk att jag tycker att det är svårt att begära skäligt betalt. Men… jag vågar i alla fall tro att det jag gör har ett värde

Så mycket har jag konstaterat att om man, som jag, lägger  2-4 timmar på en brudparsfotografering och en timme på vigseln plus resor och förberedelser så skall man ha betalt för detta. Speciellt eftersom denna tidsmängd betyder att jag inte hinner med flera kunder samma dag. Fotograferingarna är oftast sommarlördagar när egna familjen har ledigt och de flesta andra potentiella kunderna gifter sig. En kund, ett brudpar, skall alltså inbringa lika mycket som en studio drar in under samma tid (uppskattningsvis 4-6 kunder).

Själva fotograferingen är ju inte all tid som läggs ner på en kund heller. Cirka en timmes palaver plus egen planering ingår och flera timmars bildeditering förstås. Räknar jag med att jag jobbar helg dessutom så motsvarar en bröllopsfotografering nästan en veckas jobb! Då borde även en kund inbringa ungefär en fjärdedel av vad mitt företag behöver få in på en månad. Nu kan jag plötsligt inte vara en billig fotograf längre. Jag kan bara konstatera att jag arbetat alldeles för billigt tidigare, men jag har också konstaterat att när mitt företag behövt ny utrustning i form av kamera och dator etc. så har jag varit tvungen att ta pengarna ur familjens budget och det är absolut inte hållbart.

Så… Nu har jag tänkt. (!)

Jag tänker satsa på heldagsfotograferingar. Om jag ändå jobbar en sommarlördag, oftast kl. 12-17 typ, så kan jag ju jobba några timmar till och ge kunden ännu mer för pengarna. Jag menar, jag behöver dra in en viss summa per kund för att jag inte skall behöva “betala” för att jobba. Pengarna skall betala för företagets alla utgifter och dit hör även min lön (ja, jag tycker att jag skall ha lön för mitt arbete:)). För att kunden också skall få tjänster/produkter motsvarande vad det kostar att anlita mig så måste jag erbjuda mer än bara vackra foton på brudparet. Om jag är med och fotograferar förberedelserna, brudparsfotona, vigseln och festen så då är ju hela bröllopet täckt! Kanske även en pre-wedding fotosession veckan före vigseln där vi bekantar oss med varandra i en fotosituation och fotona kan sedan användas på bordet under bröllopsfesten?

Detta betyder också att jag “väljer bort” de kunder som inte vill eller kan satsa typ 1000 euro på en bröllopsfotograf. Tyvärr, men för att jag skall göra ett bra jobb och tycka att det är roligt att jobba (de är samma sak) så krävs tid och interaktion med brudparet.

Vad mera kan ingå? Jag behöver ju ha olika paketerbjuden förstås. Förstoringar? Album? Foton på dvd?

Jag hittade en finsk fotograf som jobbar liiite som jag har tänkt. Han tar 990€ för åtta timmars jobb, 1190€ för tio timmar, 1590€ för 12 timmar och då ingår två album. Dessutom tar han 400€ extra för lördagar i juni-september och 200€ extra för lördagar i maj och oktober! Hur låter detta som riktlinje?

Själv har jag funderat på möjligheten att använda mig av en andra fotograf under dokumentationen. För en tilläggskostnad givetvis.

Inget är färdigfunderat ännu men om någon har orkat läsa hela texten så får ni gärna kommentera.

… jeg har bare vært veldig opptatt siden fredag. Siden sist har jeg..

Vært på hyttetur med klassen til Oppdal. Der..

.. hadde vi mimelek.

.. gikk vi tur i det fantastiske fine vinterværet.

.. ble vi ganske sjokkerte da vi fant hytta til Røkke.

Med andre ord: hyttetur er og blir en huge success, særlig når man drar sammen med et så fantastisk kull! Etter å ha sovet en natt i sin egen seng bar ferden videre mot Nordmøre og pilotprosjekt i regi av Kreftforeningen og Pustepilotene (medisinstudentenes organisasjon som driver med antirøykearbeid blant unge). Vi har brukt de to siste dagene på undervisning, svele-spising på ferge, mye latter, beskuing av fantastisk norsk natur og en heidundranes bra roadtrip.

Nå er jeg sliten, sliten, sliten. Heldigvis er det 1. desember! Endelig har jeg lov til å spise pepperkaker, drikke julebrus, begynne med julegavene og høre på julemusikk.

Den här är enkel och fin. Räkna på leasingkostnaden för fyra olika KIA-paket. Bra folkhems-action om du frågar oss.

Testa Kia Easy Business

Ibland händer det saker som gör att man kan återfå hoppet och ibland händer det rakt motsatta. För några månader sen ringde det en man och frågade efter mig. Han hade kontaktat arbetsförmedlingen och velat ha ut några lämpliga kandidater till några tjänster. De hade tipsat om bland annat mig. Redan det gjorde mig ganska så stolt. Jag skulle komma på intervju redan nästa dag.

Då började mina vanliga förberedelser inför en intervju. Ganska stressigt eftersom jag bara hade kvällen på mig. Kolla busstider, välja kläder, forska om företaget, fundera ut frågor mm. Och att skrapa ihop tillräckligt med pengar till biljetten… Folk som har jobb tänker att 80 kronor är väl inget, men som arbetslös får man vända på slantarna.

Det första som slog mig när jag började mina efterforskningar var att jag inte kunde hitta företagets hemsida. De hade inte någon. De gick inte heller att hitta på eniro. Jag hittade det endast i en katalog över företag utan någon info om vad de gjorde. Det gjorde mig lite misstänksam, men glädjen över att bli kallad på intervju tog överhanden och jag glömde min oro.

Intervjun gick bra. De verkade väldigt positiva. De mejlade senare och berättade att jag gått vidare men de ville ha en referent. Jag ringde min förra chef och frågade om jag kunde nämna henne och det sa hon gick bra. Jag mejlade tillbaka till företaget, men hörde sen ingenting. Ingenting på jättelänge så jag messade och mejlade och frågade. Både till den som ringt och den andra personen som låg bakom företaget. Ingen av dessa båda herrar hade företagets domän som sin mejladress. Och dessa företag som mejladresserna gick till verkade inte ha något att göra med tjänsten som intervjun gällde.

Till slut svarade de att jo de hade fått mitt mejl med min referent och de hade ringt henne. Hon hade pratat mycket positivt om mig. Det fick mig att bli jätteglad. Visserligen visste jag att vi hade jobbat bra ihop, men hon är inte någon som sprider komplimanger omkring sig i onödan. Han la också till att de nu hade eliminerat de andra kandidaterna och jag var den enda som var kvar på min ort. Tanken var att de skulle anställa tre personer, en på varje ort.

Hans ord fick mig att bli så lycklig. Oron för konstigheterna med mejladresserna, bristen på information om företaget och att jag inte fick någon information på länge puffades längst bak i mitt medvetande. Jag skulle äntligen få ett jobb. Men innan han la på sa han något konstigt. Eftersom jobbet inte skulle börja förrän om en månad så väntar vi med att skriva kontrakt. Så har jag fått jobbet eller inte sa jag? Vi har en utvald per ort och du är den utvalda på den orten svarade han. Lite oväntat svar, men jag trodde att osäkerheten berodde på om de över huvud taget skulle utvidga till min ort, vilket jag förstod.

Det kändes skönt att vara utvald, som han hade sagt, men trots allt var det något som inte var rätt. Istället för att vara jätteglad och berätta för alla i min närhet så höll jag tyst. Jag frågade lite på arbetsförmedlingen om jobbet och de hävdade att företaget var ok och det var kul att jag blivit erbjuden jobb. Månaden gick och företaget hörde inte av sig. Till slut mejlade jag till dem och frågade. Efter några dagar kom svaret att jag nog hade “missuppfattat”. De hade verkligen inte erbjudit mig jobbet. Och nu hade de “massor” med kandidater. De letade fortfarande lokal men hade “en hel del på gång”.

Jag förstod att jag inte skulle få jobbet. Hur kunde ett fåtal kandidater som sen blev en per ort plötsligt bli massor med kandidater? Varför gick de igenom anställningsintervjuer och eliminerade kandidater för att sen gå ut och leta efter fler? När jag pratade om det på arbetsförmedlingen så berättade de att företaget har satt igång på min ort och den nya/e anställda/e har redan börjat. Allt detta fick mig att deppa ner alldeles.

Hur kunde jag undvikit att det hände? Egentligen kunde jag inte det. De hade ju tekniskt sett inte lovat mig något jobb. Jag var bara dum som litade på dem. En sak har jag lärt mig dock är att inte lita på företag som inte tycker det är viktigt att skaffa sig en företagsprofil i fråga om telefonnummer, hemsida och mejladresser. Om jag som arbetssökande inte vet något om företaget jag söker kan vad som helst hända.

Om jag hade blivit anställd, vad hade jag mer kunnat “missuppfatta”. Vad jag skulle få i lön kanske? Eller när? Eller hur länge jag skulle vara anställd? Kanske skulle jag “missuppfatta” mina arbetstider? Sen kunde kanske företaget ha “missuppfattat” att de borde betala arbetsgivaravgifter… Nu när jag vet lite mera är jag nästan glad att jag inte fått jobbet. Om jag fått reda på mer och blivit erbjuden jobbet hade jag inte haft möjlighet att tacka nej.

Men frågan kvarstår, vem kan man lita på? Jag trodde jag kunde lita på det företag som jag var på anställningsintervju hos. Jag trodde också att jag kunde lita på arbetsförmedlingen som skickade dit mig. Men i slutändan kan du bara lita på dig själv. Så kolla upp, kolla igen och dubbelkolla. Och sök inte jobb hos företag om det finns frågetecken. Du kan råka illa ut.

Jag hade en finsk pressgrupp här i helgen. Hela programmet var välplanerat och klart sedan veckor tillbaka. Inget kunde gå fel.. trodde jag ja.. Men jag hade inte tänkt på trafikkaos, missade båtar, stängda broar, avspärrade vägar, demonstationer och jättemånga poliser.. Suck..varför kan det aldrig gå smärtfritt!

Gruppen märkte aldrig något men jag svettades som en galning och fick lite smått panik när programpunkt efter programpunkt kraschade. Det kanske är det som kallas “att vara professionell”. Det är ju trots allt mitt jobb att fixa sådana saker. Men ibland får det bara vara nog!

Nästa helg är det dags igen men då är det bara en journalist att hålla reda på. Det borde ju gå bra, eller?? Det återstår att se.

Sicken tur att vårat nya lån redan är klart då, men å andra sidan tog vi det inte hos SEB heller så var det bra med det. Men det är nog faktiskt egentligen bra tycker jag, har nog varit alldeles för lättvindigt att låna under en tid. För hur ogärna man än vill tro det så KAN räntan faktiskt bära iväg till oanade höjder rätt vad det är, kommer ni ihåg början på -90 talet? Snacka om räntenivåer!

Sent omsider kom jag hem igen, kollegorna var på mig i morse så jag inte fick min “heliga” fikastund och så var dom på mej när jag skulle hem också. Man kan ju tro att jag är oumbärlig! Oumbärlig borde väl betyda rejäl löneförhöjning, eller hur? Kan ju vara bra att få om räntorna går upp

Ett foto från en av helgens promenader! Solen FÖRSÖKTE i alla fall!

Da var det mandag igjen, klokken ringte som den pleide, ikke noe untak denne gangen heller.

Bilen stakk av i retning Oslo og lamberseter for jobb. Hadde allerede gjort avtale hvor vi skulle være.

Jobben var samme som forrige uke, og det så ut som alt skulle gå smertefritt. Måtte en tur til leverandøren for å hente noen 54mm deler til motorshunten og nye stengekrana.
Vi måtte ta kaldtvannet i 4 blokker før vi tredde på bajonettsagen og Stig dro over…
“å faen…. Det er ikke 54mm, men 51mm kobberrør. En gammel dimensjon. Klokka var 15 og måtte hive oss i bilen for å se etter deler, i bakhånd hadde jeg ringt min far som i krisetilfelle kunne komme å sveise/sølvlodde det på plass.
Heldigvis hadde leverandøren isoflo kuplinger på lager. Det ble litt køkjøring så det måtte fungere på første forsøk.

Det kom på plass og alle var glade til pakkningen til jrg-mat blandeventilen røk, da måtte vi på pakkninjakt. Stig fant en reservepakning som måtte klippes til.

Etter jobben dro vi på en bloddårlig Kina gatekjøkken og bestilte oss innbakt svin i sursøt saus, smakte ikke noen høydare.

Nå er vi på vei hjem igjen. Er ikke feil det. Tom har forresten tatt over det nye huset han har kjøpt idag. Skal bli morro å sjekke ut.

Jeg kan jo begynne med å fortelle om den siste dagen min på taxi-sentralen. Jeg klarte å holde ut i 4 timer før stemmen min røk. Jeg hadde så vondt i stemmebåndene at bare vibreringen på stemmebåndene fra pusten gjorde vondt. Ikke godt med andre ord. Men jeg fikk heldigvis sitte og følge med kundealarmene i stedet, men i tre-tiden måtte jeg kapitulere – jeg var ødelagt med feber og drit. MEN sett bort i fra at det var en litt kjip avsluttning på “karrieren” så var det en fin siste dag på jobb likevel. Alltid like morsomt der oppe!

Siden lørdag har jeg vært helt kake, og i går forsvant stemmen min helt. Bortevekk. Ikke en eneste lyd. Nada. Jeg gjemte meg på rommet og gav meg selv snakkeforbud (som om jeg hadde noe valg egentlig ) og hvilte litt, før en del tid gikk med til forberedelser til nynorsktentamen – som altså var i dag. Jeg klarte å dra meg opp av sengen i morges selv om jeg var i dårlig form, og jeg er sikker på at jeg har klart å spre noen basselusker i løpet av dagen i form av hosting og nysing osv. Men jeg har prøvd så godt jeg kunne å holde meg unna andre. Nynorsktentamen gikk forresten til helvete, så vet vi det

(bildet er hentet her )

Nei, nå er det jammen meg nok syting fra min side, jeg blir litt selvmedlidende når jeg er syk. Det får dere unnskylde. Men det er deilig å få det ut et sted og. Jeg må nok en gang bare beklage for at jeg er så dårlig på å svare på kommentarer for tiden, jeg lover at jeg kommer sterkere tilbake når tentamenshelvetet er over. Dere er jo så søte og kommenterer likevel, noe jeg setter enormt stor pris på! Dere fortjener masse skryt, det er dere som gjør at det er så gøy å blogge! Keep up the good work!

Hva har dere gjort i dag?

Allt fler människor tvingas ut i arbetslöshet. På ett år arbetslösheten i Ulricehamn mer än fördubblats. Ungdomsarbetslösheten är nu uppe 14,8 procent i Ulricehamn. Världen upplever den värsta krisen sedan 1930-talet. Den finansiella krisen har slagit rätt in i ulricehamnarnas vardag och kommunens kassa.

Vi behöver investera Sverige och Ulricehamn ur krisen. Idag presenterade Socialdemokraterna i Ulricehamn en rapport tillsammans med S i riksdagen utifrån vår budgetmotion som lades i riksdagen i oktober och nya fräscha förslag från Jobbkongressen tidigare i höst.

Jobb och utbildning prioriteras. Samma prioritering gäller även i kommunen där Socialdemokraterna har presenterat ett gemensamt budgetförslag tillsammans med Miljöparitet och Vänsterpartiet.

Rapporten visar också att med en Socialdemokratisk ledd regering hade Ulricehamn fått ytterligare statsbidrag som motsvarar 8 öre i skattehöjning under tre år. Ulricehamn tjänar på en s-regering.

Här är några konkreta jobbförslag som rapporten tar upp:

• En arbetsgivare som anställer en arbetslös ungdom ska få en skattereduktion som motsvarar hela arbetsgivaravgiften
• Fler ungdomar ska erbjudas jobbutbildning och traineeplatser
• Fler ungdomar ska erbjudas feriearbete
• Avgiften till a-kassan ska sänkas

Den började illa och sen har det mest bara blivit värre. Just nu lutar det t ex åt att jag blir utan jobb efter nyår. Skitlivsdag!!!

Vad roliga de är på labbet. Omtänksamma och snälla. Igår ringde ju Leena och berättade om julklppsbytet eftersom jag inte jobbar innan torsdag och nu ringde Ann-Christine som jag jobbar med i vanliga fall och berättade om det hon oxå. Roligt när man har sånna arbetskamrater och framförallt kanske man skall säga att kommunikationen fungerar väldigt bra där, eftersom folk ringer och berättar om vad som händer när man inte jobbar. Väldigt ovanligt

Idag står Nationalteatern, Afzelius och Wiehe på playlisten och jag och Sara är lyckliga här på kontoret. Vi fortsätter spela rock’n'roll.

Litt fly, så tog og på 1-2-3 var man i Southampton!

Der leket man Amerikansk highschool film og kastet luene sine i været…

…Tok nærmere 1 million photobooth bilder med Priscillia som jeg bodde hos…

…Og spiste nattmat hos kjære Marta, etter en rundte på byen med henne og Audrey…

Så var man hjemme igjen, og her inngikk man avtale om råkost diett. Den prøvde jeg i 6 dager, men jukset 3 av de (flink…!)

…En del hormonelle hybeldyr må man også regne med på disse hyblene. Her bryter Kristian ned Christian i bakken…

Mye gøy med disse hybeldyrene! Enten sniker man på dem…

… ELLER så spiller du Tekken (og taper) med dem.

Må ikke glemme Mocca`en  fra Spesial. Den er høydepunkt, selv om bamsen fikk pukkel på hodet.

Også har man hengt litt med Birgitte…

… Og disse to: Gonzalo og Eduardo

Også gåingen da. Det har det vært litt for mye av. En stund lå skrittelleren på 12.000 i gjennomsnitt, og det er ikke tull engang. Nå har den droppet ned til 4000 da, så kan ikke skryte lengre.

Også var man på fest med sjokoladekaken til mannen som ble 25 for over 2 måneder siden…

Ellers har det vært mest jobbing, sulling på hybelen og heftig bruk av Skype… Jeg ELSKER skype…

Har dere hatt en fin måned da?

(…Og om noen lurer på hvor innlegget fra i går kveld ble av: jeg KASTET det! Var irriterende problemer med linkingen på sangen jeg la ut. Måtte fikse det uttallige ganger  i går, og da det var noe galt i dag tidlig også så slettet jeg likegreit hele greien…)

Ja, då var jag tillbaka på “jobbet” igen efter en vecka med intensivt jobbsökeri! Jag tycker själv att det har gått bra, av ett tjugotal företag är det tre som är intresserade. Dessutom har jag fort farande två företagare kvar att kolla med.

Annars är det mesta sig likt. Kunderna kommer, kunderna går på… Började dagen med att lasta ur en släpkärra, sedan levererade vi en soffa, efter det lagade jag ett gammalt telefon bänk i String-stil och precis innan lunch lastade vi på en släpkärra. Och så rullar det på…

Hoho!
Det är en ny vecka igen och regnet bara öser ner. Jag känner mig som en ballong fast på ett bra sätt. Hur som helst ställde jag mig på vågen i morses. Den visade 52 kg och då blev jag glad. 
  Hur som helst snart är det dags att åka till jobbet och jag känner bara hur hemskt det är. Jag vill ha ett jobb jag kan trivas med och inte något som bara förlängs då och då. Jag vill ha en fast anställning som designer eller butiksbiträde. Ska det vara så svårt? Jag menar, jag skulle ta vilket jobb som helst. Bara jag slipper fysisk utslitning. Min kropp klarar inte av ett kroppsligt arbete. Aja jag orkar inte förklara mer än så. Säger Godnatt så här på förhand eftersom jag inte är hemma förrens inatt.

Dagenslåt:  Rihanna – Russian Roulette

Du har inte en anning! Nej det har du inte, men jag ska berätta!

Just nu är jag svensk melankoli personifierad. Så sjukt hungrig, trött och smått deppad. En liten ljusning ser jag dock med att horoskopet idag hade rätt, detta lär inte vara veckans bästa dag^^

Sen vill jag påpeka hur roligt jag tycker det är att denna stad är så ofantligt liten! En av tjejerna jag jobbade med fick höra att jag var från Tuna, frågade om jag kände en person, det gjorde jag inte. Men när jag kom hem så slog jag in namnet på fejjan och hittade 2 gemensamma vänner.

Visst det är en liten stad och mycket alla-känner-alla mentalitet men jag gillar det. Gör allt mycket roligare oftast ^^

När de rödgröna beskriver Alliansregeringens politik idag på SvD Brännpunkt så står det för mig klar och tydligt vilken valrörelse som väntar. De rödgröna beskriver allianspolitiken för den kalla handens politik. Man påstår att Alliansen står för en människosyn som de rödgröna inte kan acceptera. Överdrifterna i retoriken haglar in. Jag tycker i grunden det är ett rätt smaklöst sätt att argumentera på.

I vilka delar har alliansen en människosyn som de rödgröna inte kan ställa sig bakom? De rödgröna borde redogöra för det, eller är det bara retorik? Tom retorik utan innehåll där angreppet på de politiska motståndarna är viktigare än sakdebatten. Retoriken och tonläget har bara ett syfte, nämligen att skrämma väljarna. Det återstår att se om den taktiken fungerar. Jag tror inte det. Jag tror att de rödgröna underskattar väljarna. Jag skulle till och med vilja hävda att de föraktar väljarna med den typen av retorik.

Problemet med denna typ av angrepp är ju att den skymmer sakdebatten. Möjligen är det just det de rödgröna är ute efter. För i sak gör Alliansregeringen mycket. Regeringen har förflyttat politiken från att kontinuerligt sätta människor in utanförskap och i förtidspensionering till att faktiskt lyfta alla.

Alla kan, med sina förutsättningar, bidra i det svenska samhället. De allra flesta kan jobba, hel- eller deltid. De allra flesta vill jobba. Att återupprätta arbetslinjen har varit Alliansregeringens viktigaste uppgift. Man är på god väg vill jag hävda. Arbetslinjen har ersatt bidragslinjen.

En väg ut i arbetslivet borde vara politiken. Det är symptomatiskt för de rödgröna att beskrivning alltid handlar om det motsatta. Alla ska in i systemen. Alla ska ha rätt till bidrag. Det borde vara precis tvärtom. Alla ska få möjligheten att arbete. En väg ut i arbetslivet istället för en väg in i bidragen.

Debatten om jobben och utanförskapet kommer att fortsätta. De retoriska påhoppen kommer att ökas. Dock handlar det om en enkel sak. Att skapa förutsättningar för fler att få ett jobb. Frågan man bör ställa sig. Blir det lättare att skapa jobb i Sverige med höjda skatter och höjda bidrag?

Bloggar: HBT-sossen och Peter och Johan

Gävle – är det där Sveriges seeegaste internetservrar finns?
Är Gävle något slags svart hål i cyberrymden?
Eller är det bara jag?

Gävle har två dagstidningar, en gratistidning eller två.
Varenda gång jag ska in på någon av deras hemsidor står min dator och tuggar och tuggar. Anslutningen tar en hel evighet och ibland får jag t o m upp “websidan kan inte visas”.

Min dator verkar inte riktigt kompatibel med Gävleborgs län.

En sak är jag ganska övertygad om…skulle det trilla ner ett jobb till mig så bytar jag jobb!
Men frågan är ju om eftermiddagens besök är rätt väg?! Tillbaka till en friskola igen? Vet ju vad det innebär efter mina år på Vittra. Mycket jobb, rutiner som inte funkar mm. Men kanske arbetskollegor som inte bemöter en med sura kommentarer, kollar så man inte är en minut sen på morgonen mm. Helt ärligt så jobbar jag hellre häcken av mig och har trevliga kollegor runt mig än den verklighet som jag står i idag. Men vi får se ikväll vilket det blir, återkommer i frågan.

Får väl skriva ett ord angående gårdagens “El Clasico”…ZLATAN! Behöver egentligen inte säga så mycket mer än så, sättet han kommer in på och avgör säger ju allt!

Åh jag vill sälja Vodka! Så kanske världen blir lite bättre! Och jag lite gladare! Sen att vi blir alkoliserade och hemska är en annan femma. Absolut verkar vara en så himla rolig kund, eller kund och kund, arbetsgivare.

Stockholm är iskallt nu. Det fryser in i märgen och skelettet liksom fryser och skakar. Tur att hjärtat är lite varmare i alla fall.

Saker som händer i veckan:
Mamma o pappa kommer till Stockholm och vi ska bo som en arbetarfamilj på 1800talet i ett minimalt gemensamt rum.
Carl Johan De Geer föreläser på Berghs!
Jag ska filosofera om framtiden hos Augur och se vad digitalismen kommer att ge oss!
Noko-jeans på Pub! Jag som aldrig använder jeans vill ha ett par. Då borde du också vilja ha ett par pappa. Jag köper ett par till dig med. För du hjälper ju demokratin.

.. og nye muligheter…

Føler virkelig at dagene går i en nyanse av grått om dagen, heldigvis kom det litt snø igår kveld/natt så da jeg tittet ut mens vi holdt på med adventskalenderene i går kveld og så det var hvitt utenfor måtte jeg smile litt. Men hvor lenge vi får beholde snøen er jo en annen ting (fikk forresten litt kjeft av mellomste idag tidlig – kalenderene var hengt opp en dag for tidlig, det er jo ikke sånn det skal gjøres…)

Det var tungt å komme seg ut av senga idag morges og hodet hviler tungt på min skuldre nå – det er mye som svirrer rundt oppi der men jeg er 110% sikker på at jeg har tatt rett avgjørelse når det gjelder jobb – må bare skjønne det helt selv først og. Ikke lett de greiene der – hva som skjer på nyåret ligger og oppi der og murrer, har jeg jobb og hvor isåfall, og hvis jeg ikke har jobb… Trodde desember igjor var ille jeg – imorgen er det ett år siden vi fikk beskjed om at det var nedskjæringer på gang og 15.desember har jeg vært uten fast jobb i ett år. Det hadde jeg ikke trodd skulle vare så lenge. Hell i uhell så rakk jeg akkurat å bli fast ansatt sånn at jeg fikk 3 mnd med etterlønn isteden for 14 dager. Litt flaks må man jo ha – bare så synd det ikke fortsatte.

Men nå må jeg prøve å snu tankene fremover – det som har skjedd har skjedd, ikke så mye vi kan gjøre for å endre på det. Det er fremtiden som teller – samme hvor grå den enn ser ut så er det den man må ta tak i. Og i kveld er det kortkurs – det er noe jeg gleder meg til ihvertfall