Verden er et forunderlig sted å være. Tilværelsen er full av utfordringer og det krever en sterk psyke når vi skal håndtere avslag og motgang eller markere oss på ulike områder. Vår evne til å takle disse situasjonene er med på å definere oss som mennesker og det er denne evnen som bidrar til å bestemme om vi opplever oss selv som vinnere eller tapere.

I denne artikkelen vil jeg reflektere over min egen opplevelse av suksess og nederlag, og jeg vil beskrive den til deg så ærlig og oppriktig som jeg kan. Konteksten henter jeg fra et utsnitt av min egen iherdige innsats for å lykkes i karrieren og med det livet her på jorden jeg har fått i oppgave og forvalte.

En kvinne med suksess

Jeg liker å betrakte meg selv som en vinner, en kvinne og leder med suksess. Jeg setter pris på at andre oppfatter meg som dyktig, intelligent, effektiv, sterk og målbevisst. Noen ganger går jeg så langt at jeg fremhever meg selv som litt av en primadonna. En som kan, vil og får det til – men som også kan fremstå som vel krevende, annerledes og ukonvensjonell.

Det er ikke alltid karrieren min reflekterer synet på meg selv. I stedet hender det at karrieren svinger fra de dypeste avgrunner til svimlende høyder. Selv om jeg står støtt i motgang, foretrekker jeg definitivt å lykkes. Men hva er egentlig suksess for meg og handler det å lykkes først og fremst om å vinne anerkjennelse, popularitet, penger og status? For er det ikke nettopp slik at vi definerer ordet suksess ulikt, ut fra vår egen individuelle kontekst og egne livsverdier?

Suksess og mental styrke

Jeg tror at følelsen av suksess i aller høyeste grad handler om mental styrke, selvtillit og livsglede – og jeg tror at uansett hvilke muligheter som dukker opp her i livet, så velger man riktigst dersom de spinner ut fra vår egen sannhet. Jeg tror at målet med livene våre her på jorden handler om å finne vårt eget ståsted og denne sannheten – og at følelsen av suksess smaker best dersom den er tuftet på vår helt spesielle livsoppgave.

IKEA

Det var en stillingsannonse på Finn.no som fikk meg til å reflektere over denne forståelsen. IKEA skal åpne Norges største varehus her på Sørlandet og søkte i den anledning etter 9 toppleder. Totalt vil varehuset ansette 330-350 mennesker og rekrutteringene av topplederne var første runde i denne sammenhengen.

HR-sjef stillingen var som designet for meg, og jeg skrev søknaden med stor entusiasme og overbevisning. Dette ville jeg, disse oppgavene kunne jeg mestre til det fullkomne og jeg var svært sikker i min sak. Til og med interessetesten ble gjennomført så ærlig og oppriktig som mulig, selvfølgelig etter å ha studert IKEAS etiske prinsippet og verdier grundig. Mentalt skåret jeg og vant allerede i innledningsrunden, og det var svært enkelt å visualisere meg selv ikledd IKEA fra topp til tå, med et human resources ansvar for hele dette praktfulle varehuset. Vi elsker IKEA her i Norge. IKEA er chic, cool, mangfoldig, virkelighetsnært og svært enkelt å identifisere seg med.

Glemt var norsk byråkrati, lunsjen med Tor Saglie som i etterkant luktet av svidde pølser og de mange mer eller mindre interessante oppgavene jeg møter i løpet av min fargerike NAV – hverdag. Jeg var klar for IKEA!

Noen dager etter at søknadsfristen gikk ut fikk jeg en telefon med forespørsel om intervju. Samtidig ble jeg fortalt at de hadde mottatt mer enn 500 søknader totalt og 110 av disse var på HR- stillingen.Det var med andre ord flere enn meg som ønsket seg duften av hjemmehygge og en smakfull karriere på IKEA.

Jeg var en av ni som de gjerne ville ha til intervju. Jeg svarte nøkternt og greit i telefonen, noterte ned tidspunktet for intervju, la på røret og jublet. Selvfølgelig jublet jeg og tok i samme farten lette piruetter over parketten.

Samtlige av mine NAV – kollegaer som var i umiddelbar nærhet ble innviet i den store lille hendelsen som nettopp hadde inntruffet og farget livet mitt med håp, tro og sprudlende nye muligheter.

Om natten drømte jeg meg igjennom hele det kommende intervjuet. Jeg så meg selv briljere og fortelle om planer og egenskaper og fortreffelige talenter. Jeg tok dem med storm og vant. Selvfølgelig vant jeg. Det fantes ikke et annet alternativ.

Intervjuet

Da jeg våknet dagen for intervjuet kom, var jeg fremdeles sikker i min sak. Jeg var der for å innhente gevinsten. Jobben var min… Alt annet var utenkelig i min optimistiske virkelighet.

Og så begynte verden å svinge fortere og foreter. Unger, matpakker, en mann som ikke ville stå opp med en gang, en datter som gikk ned på rommet sitt i raseri når det var på tide å gå fordi jeg mente vi ikke hadde tid til å kjøre henne til skolen akkurat denne morgenen.

Ingenting stemte helt. Klærne ble feil. Sminken ville ikke sitte riktig. Jeg var svett allerede før jeg gikk ut av ytterdøra.

På databenken min på jobb var det ryet inn en masse viktige oppgaver som allerede var på overtid før de ble oversendt til meg -  og jeg slet med å begynne. Tenkte IKEA – og var allerede i gang med mine nye utfordringer mellom hyllereolene.

Utpå dagen, akkurat når jeg måtte gå for å rekke intervjuet, var ikke engang himmelen på min side. Det regnet ikke. Det bøttet ned strie elver av vann. Skoene ble søkkvåte da jeg sprang som et lyn over parkeringsplassen. På toppen av det hele vrengte paraplyen seg slik at håret ble røsket til alle kanter.

Endelig framme i Kristiansand og under tak innså jeg at hårbørsten og leppestiften var gjenglemt på kontoret– og enda verre… Jeg var 2 timer for tidlig ute.  Tidspunktet som møysommelig var nednotert under samtalen for noen dager siden, ble skrevet feil!! Så der satt jeg da, ganske fortumlet og ventet på tur. Jeg hadde allerede innsett for lenge siden at jeg hadde begynt dagen i oppstrøm. Svingningene gikk feil vei, jeg var i utakt og følte seg som om jeg var i ferd med å svømme mot strømmen i den elven som er det evige bevegelige livet mitt.

• Mitt første råd til deg er at du ikke bør komme til intervju 2 timer før du er innkalt… Det er uproffesjonelt, flaut og gir et dårlig første inntrykk.

Men så ble det min tur da – og jeg kastet negative følelser overbord, håndhilste, smilte blidt, rettet ryggen, sørget for å få blikk kontakt og var klar.

Jeg hadde sett for meg intervju scenarioet uttallige ganger på forhånd og ventet bare på innleden spørsmål. Gledet meg egentlig litt til å fortelle mer utfyllende om det som sto skrevet på CV-en min for den var jeg ufattelig stolt av. 8 praktfulle sider, skreddersydd til formålet der ingenting var overlatt til tilfeldighetene.

”Vi vil gjerne bli litt bedre kjent med deg”, sier Solrun Hitland – varehussjefen, og betraktet meg inngående. ”Kan du fortelle oss noe som ikke står på cv-en”…

Jeg ble stum. Fortumlet. Noe som ikke står på cv-en? Er dere fullstendig rare – hadde jeg mest av alt lyst til å rope ut til de to kvinnene som ettertrykkelig hadde som formål å finne ut hvem jeg var.

Omtrent like gamle var vi også – og spør du meg fantes ingen vesentlige store forskjeller mellom dem og meg – sånn rent bortsett fra det over – og underordende prinsipp i denne situasjonen…

Men noe måtte jeg jo si – og det som ramlet ut var ganske enkelt: Jeg har forferdelig distré, det er derfor jeg kom så mye for tidlig og så har jeg fire barn, men det burde jeg kanskje ikke fortelle dere i denne sammenhengen… Hæææ… Men de to eldste er store og er flyttet ut… Herregud!

Her skal jeg innhente årtidenes toppstilling og så sitter jeg der og skvaldrer om ungene mine? Svetten silte under skjorten valgt for anledningen og halsen kjentes ut som pappmasje.

I hodet mitt danset de nøye vurdert setningene om hva IKEA ville bety for Lillesand kommune og Sørlandet, om samfunnsansvar, etiske prinsipper og om å gi mennesker muligheter. Ordene rettferdighet og tillit og ledelse og forankring og deltakende prosesser, organisering og bygging av en resultatorientert kultur og ”you name it” var tydelige stikkord som kunne fanges ned for å beskrive hva akkurat jeg kunne bidra med for IKEA. Jeg visste jo det. I stedet så skvaldret jeg om ungene?

Og det ble verre før ordene omsiders falt på plass og jeg ble i stand til å underbygge mine strålende kommunikative ferdigheter – som jeg definitivt skrøt av på cv-en min. Jeg – en karismatisk leder som kan begeistre og fortrylle – som kan gjøre gull av gråstein, brukte sikkert en time før jeg omsiders kom igang.

Jeg klarte å gjennomføre den neste timen greit og kjente til og med at jeg fikk vist litt entusiasme og kunnskaper, men lysten til å danse ned trappene da alt var overstått utble. Så framt varehussjefen ikke var tankelesere med en sterk intuitiv følelse om at jeg var den riktige for dem, så glapp den gylne sjansen mellom fingrene mine. Det visste jeg nok.

Drømmenes påtrengende tilstedeværelse

Etter intervjuet var drømmene forvirrende. I det ene skundet så jeg meg selv som Hr – sjef – i neste øyeblikk satt jeg hjemme foran pc-en og skrev desperat på boken min – bufferen min – den som skal redde meg dersom karrieren stagnerer og suksessene uteblir. Du skjønner det – at selv om skrivingen min er den største gleden i livet mitt fungerer den også som en overlevelsesstrategi, som trøst og smertelindrer og motivater for ethvert initiativ. Jeg simpelten elsker å skrive!

3 skulle gå videre til andregangs intervju. Personlighetstesting og utdypende spørsmål etter referansesjekk og vurdering. Jeg var forvirret. Usikker. Hvorfor i allverden var jeg fremdeles med? Eller var jeg det? Kanskje det kun var håpet som spilte meg et puss? Følelsene forunderlige kraft ledet meg snart i den ene retning så til den andre.

Ønsket om å jobbe for IKEA var tungt tellende, men jeg klarte ikke å se meg selv som vinneren. De andre kandidatene hadde sikkert mer kompetanse, bedre referanser, mer erfaring og flere suksesser å vise til enn meg. Testingene ville sikkert avsløre hvor lite jeg egentlig kunne, at jeg var lettvekteren, outsideren som tilfeldigvis var valgt ut fordi jeg er flink til å skrive cv. Tidligere nederlag flimret gjennom hodet og jeg så meg selv som en leder som trynet gang på gang. De 16 A-ene mine fra universitetet, og som jeg gjerne skryter av i ulike sammenhenger, var sikkert også gitt fordi jeg hadde klart å lure dem alle sammen…..

Følelsenes forunderlige kraft

De fleste er ikke klar over registeret av negative, distraherende og irrelevante tanker som flimrer gjennom hodet dagen lang. De fleste tror heller ikke de har kontroll over dem.

Det som er så forbaska er at jeg vet at tankevirksomheten er en av de få tingene som det er mulig å kontrollere. Og dersom man ikke gjør det, vil omstendighetene styre oss og handlingene våre og sørge for at vi vakler i våre egne mentale mønstre.

Jeg er ingen vakler – men i denne prosessen har jeg vaklet. Det er vanskelig å forklare hvorfor. Kanskje fordi jeg fremdeles har et sterkt engasjement for NAV og fordi jeg tross alt trives veldig godt i den jobben jeg har. Jeg er blitt oppriktig glad i mine arbeidskollegaer og jeg kjenner at jeg mestrer arbeidsoppgavene greit.

Kanskje jeg vaklet fordi jeg innerst inne lengter hjem igjen til Nord – Norge og egentlig er ganske lei meg fordi jeg brente alle bruer og valgte å satse under en annen himmel i en landsdel jeg elsker men som egentlig ikke er min lengre.

Eller kanskje forklaringen handler om at jeg er redd for å lykkes. At jeg ubevisst spolerer sjansene mine fordi jeg jeg ikke selv mener at jeg fortjener dem. Jeg aner rett og slett ikke hvorfor jeg fylte hodet med tidligere fiaskoer og mistet selvtilliten og gnisten og overbevisningen om at jeg var riktig person. Er man ikke selv overbevist, kan man heller ikke overbevise andre om at man er det…

• Min neste anbefaling til deg er at du må glemme å liste opp egne fiaskoer for deg selv når du står ovenfor en stor utfordring. Størst selvtillit får du når du i stedet tenker igjennom alt du har lyktes med og hvordan du håndterte oppgavene da du lyktes.

Så hva er suksess?

Var denne hendelsen i livet mitt en bekreftelse på at jeg er en kvinne med suksess? Min CV ble valgt ut av 500 søknader. Av 110 relevante mennesker, ble jeg en av 9 som gikk videre til intervju. Av disse ni kandidatene ble jeg plukket ut som en av tre til andre gangs intervju – og resultatet ble:

At jeg er den nye HR sjefen på IKEA – Sørlandet! Å skrive ordene kjennes helt fantastisk ut, men….

Ordene er kun livsløgner. Dette kunne ha blitt en suksess –  I stedet ble denne prosessen mitt livs største nederlag. Jeg fikk ikke jobben, og jeg reagerte med vantro og forferdelse i noen lammende minutter.

Men så skjedde det noe igjen som aldri vil slutte å forbause meg. Jeg står jo der – like støtt med ryggen like rak. Nok en gang ristet jeg av meg nederlaget som om det var flass og jeg kjenner at motet, mulighetene og troen på meg selv er like urokkelig.

Følelsens forunderlige kraft får meg gang på gang til å reise meg i stolthet og glede over det livet jeg skal leve her på jorden. Bak neste sving vil det dukke opp nye sjanser og når tiden er moden vil jeg seire.

Jeg vil få den riktige lederstillingen, tuftet på nettopp disse egenskapene. For det er dette som er min sannhet. Jeg er en sterk person som har evnet og egenskapen til å støtte og lede andre mennesker til å finne sin vei og sin egen sannhet, se sine egne muligheter og leve sine egne liv i glede, fellesskap og begeistring. Det er på denne måten jeg vil oppnå resultater gjennom andre og ikke bare skape suksess for meg selv men også for mine medarbeidere og organisasjonen vi er en del av. Dette tror jeg på med oppriktighet og entusiasme.

Suksess er ikke bestandig å vinne status, penger og popularitet. I stedet er suksess å gjøre noe som får hjertet til å synge. Suksess er å kunne fortape seg i noe i timevis som man elsker å holde på med. Suksess er alt det man gjør som får solstreifet fram i øynene, der man ikke streber etter anerkjennelse og seirer, men etter å skape seg et liv der man står støtt selv i motgang. Livet er også en skole i erfaring og kunnskaper. Jeg lærte noe av denne prosessen. Jeg søkte ikke stilingen for å oppnå status eller penger eller anerkjennelse, men rett og slett fordi IKEA er en insittusjon som  jeg oppriktig ønsket å jobbe for.

Og innerst inne vet jeg at selv om de ikke valgte meg, så var også jeg veldig riktig for dem. De hadde flere svært dyktige kandidater å velge mellom, og jeg var faktisk en av dem. Jeg søkte, deltok og vant på et vis likevel.

Og hvem vet – kanskje ender jeg opp på IKEA likevel, som direktør for sørlandsskipet eller som leder av NAV nok engang. Livets veier er uransakelige, uforutsigbare og vannvittig spennende og det er ingen tvil om at jeg vil delta med hjerte og sjel.

Takk for at dere leste mine refleksjoner denne gangen, og jeg håper at det jeg har skrevet vil gi dere mot og selvtillit og glede til å være å favne noen av de mulighetene som dukker opp – Ikke vær redd for nederlag. De takler vi med et smil mens vi ivrig forsøker å se hva som viser seg rundt neste sving.

Så klarar du anställningsintervjun (…)

Dags att gå på jobbintervju? Denna vecka tittar vi närmare på vad du kan göra för att öka dina chanser att knipa drömjobbet.

1. Eliminera det första intrycket

Inget är så viktigt som ett bra första intryck brukar man säga. Och visst stämmer det. Det är de första minuterna med en ny människa som är det viktigaste tillfället att skapa den bild av dig själv som du vill projicera. Det är din chans att skapa den bild som du sedan ofta får leva med under lång tid därefter, ibland tom permanent. Om det första intrycket blir dåligt kan du också få kämpa i motvind under större delen av intervjun för att ta tillbaka terräng och kompensera för den bild som intervjuare redan skapat av dig i sitt medvetande. Just därför bör du använda dig av en helt annan strategi för att i den mån man kan eliminera utrymmet att ens skapa ett negativt intryck. Visst ska du vara nog med att ha ett fast handslag ett varmt leende och göra ditt yttersta för att vara rätt klädd osv men din taktik bör vara att medvetet störa den tankeprocess som naturligt sätter igång hos den person du nyss mött. Tekniken är enkel. Kort efter att ni hälsat ställer du en relevant fråga som du tänkt ut i förväg. På så sätt hindrar du din motpart från att skapa sig en prematur uppfattning om din person och kan istället vinna personens förtroende succesivt. Du bör helst ha tänkt ut ett antal frågor ifall vägen från receptionen till mötesrummet är lång. Ofta blir du erbjuden en kopp kaffe redan på väg in i själva intervjun och inget kan sänka en bra kandidat så mycket som tex en krystad och obekväm tystnad vid kaffeautomaten. Förbered dig på att hålla en relevant men avspänd konversation igång i åtminstone 5 minuter. Nu har du oddsen på din sida och behöver inte ens ta risken att på gott eller ont låta ditt “visuella” intryck få fäste före din personlighet.

2. Anpassa klädseln

Tänkt igenom vad du har på dig. Generellt bör du ha på dig den typ av klädsel som du väntas bära i ett kundmöte i den roll eller tjänst som du ansöker till. ”Dress the part” säger man ju på engelska vilket helt enkelt innebär att du bör klä dig på ett sätt som gör att du redan under intervjun smälter in på företaget. Gör research på företagskulturen genom att besöka det intervjuande företagets hemsida eller prata med någon du känner som arbetar där. Att komma uppklädd till tänderna med slips och kritstrecksrandigt till ett jobb som egentligen inte kräver kostym ger ett ganska stifft intryck och du riskerar om du är yngre tom att betraktas som mer junior än du är eftersom detta ofta är ett misstag som yngre kandidater gör. Att å andra sidan komma underklädd till en anställningsintervju för ett bank- eller finansjobb kan bli lika fel det och du kan uppfattas som oseriös inför uppgiften.

3. Skämta inte för mycket – eller för lite

Humor är alltid den närmaste vägen till någons hjärta. Du får gärna vara glad och lite skämtsam men överdriv inte och dra inte regelrätta vitsar, gör dig rolig på någon annas bekostnad eller skämta om något där du riskerar att trampa någon på tårna. Den andra extremen, att vara för allvarlig och seriös, kan dock vara lika ödesdigert trots att du i övrigt gör en bra intervju. Till sist handlar de flesta anställningsintevjuer om att hitta en personlighet man helt enkelt känner att man skulle vilja arbeta med sida vid sida, så ju trevligare du framstår desto större är ju chansen att du får anställningen.

4. Välj dina sanningar men ljug aldrig

I en intervjusituation vill alla framstå i sin bästa dager. Det vet den som intervjuar och en någourlunda erfaren intervjuare ser ganska lätt om du tex försöker fejka kompetens inom något område och gräver vidare med fler frågor for att se hur du klarar dem. Om du överdrivit din insats i en tidigare roll eller projekt kommer detta dessutom ofta fram när företaget ringer upp dina referenser längre fram i rekryteringsprocessen. Mao, krydda inte din meritlista med sådant som du inte tror att en tidigare chef eller kollega kan verifiera. Däremot är det självklart att du bör välja vilken information du vill presentera för din nya arbetsgivare. Ditt jobb är att framhäva dina positiva sidor och tona ner de negativa. Den “grävande journalistiken” tycker jag att den som intervjuar skall stå för. Personligen har jag alltid vid de tillfällen jag utfört intervjuer eller när jag läser CV och ansälningsbrev fått känslan av att män tenderar att överdriva sin insats i olika situationer och att kvinnor tenderar att underdriva. Mao, tjejer – våga ta ut svängarna lite till och var inte rädda att berätta vad ni är bra på.

5. Ta med ditt CV

Det är inte alltid som din CV når fram till den person som skall intervjua dig. Särskilt när det gäller den andra eller tredje intervjun som kanske utförs av en chefsperson högre upp i organisationen. Att ta med ett utskrivet CV både till den (eller de) som intervjuar och dig själv är alltid ett plus. Då blir det lättare att följa med när ni går igenom din historia rent kronologiskt och du slipper hamna i en situation där du skall minnas årtal osv (särskilt relevant om du har en lång karriär bakom dig). Undvik dock att läsa innantill utan berätta fritt. CVn är bara där för att snegla i om du behöver friska upp ditt minne.

6. Skjut på löneförhandlingen så länge du kan

De flesta rekryterare vill gärna i ett tidigt skede veta vad du förväntar dig lönemässigt. Detta för att inte lägga tid på eller presentera kandidater som inte passar in i löneläget. Rekryteraren vet oftast var taket för tjänsten ligger och kan vara din bästa vän när det gäller att ta reda på hur mycket du kan få ut i lön. Så ställ frågor och försök ta reda på så mycket du kan om vad din nya arbetsgivare har för budget för din tjänst innan du svarar. Det viktiga i den inledande fasen i rekryteringprocessen är att du framstår som flexibel vad gäller din lön och hamnar inom det spann som är aktuellt för tjänsten. Du kan alltid tuffa till dina krav i ett senare skede för rent krasst är din förhandlingsstyrka större ju fler av de andra kandidaterna som sorterats bort. Detta eftersom man ogärna gör tar en ny kostsam rekryteringrunda om man inte behöver. Om du rekryteras direkt av det anställande företaget är principen densamma men du hamnar redan direkt i skarpt förhandlingsläge med din nya arbetsgivare. Undvik att “lämna en siffra” så länge du kan och visa på flexibilitet. Ställ frågor som tex huruvida man tillämpar personlig lönesättning, fast och rörliga delar eller har ett bonusprogram osv. Ju mer information du får desto lättare kan du se till att lägga dig “lagom högt” i ditt lönekrav.

7. Ställ frågor till den som intervjuar

Glöm inte bort att intervjun inte bara är ett sätt för den som anställer att lära känna dig utan även skall fungera tvärtom. Du bör ställa frågor till företagets representant av två anledningar, dels för att visa dig intresserad och entusiastisk och dels för att konkret skapa dig en uppfattning om hur företaget är uppbyggt och hur det kommer att fungera som din arbetsgivare. Ha ett antal relevanta frågor på lager att ställa. Fundera hemma på om tjänsten tar dig dit du vill nå karriärmässigt och passa på att fråga noga om hur organisationen är uppbyggd, succesionsordningen och framförallt vad tjänsten ger dig för utvecklingmöjligheter.

8. Svara rätt på frågan om svaga sidor

Nästan alla intervjuare kommer att be dig lista dina starka och svaga sidor, antingen som person eller som yrkesman. De starka sidorna har alla förstås lätt att lista men gällande svagheterna är det ofta svårare. Många har svårt att hitta svara på denna fråga eftersom man förstås ogärna vill lista just sina riktigt svaga sidor. Så känner alla. Svara därför på frågan på rätt sätt. Det gör du genom att lista svagheter som också kan tolkas som styrkor, tex “ibland tar jag på mig lite för mycket” osv. Undvik medvetet att bli för självrannsakande. Du är trots allt på plats för att sälja dig själv som person, inte för att bli ett ansikte för de svagheter som de flesta människor besitter.

9. Håll ditt fokus

Se intervjun som en presskonferens där du är den kloke fotbollscoachen inför en kritiskt finalmatch. Pladdra inte på med oväsentligheter och detaljer som inte är relevanta för tjänsten du söker. Var positiv men ödmjuk. Svara på frågorna utförligt men vänta hellre in en ny fråga än att berätta om exakt allt du gjorde i en tidigare roll. Skapa lite nyfikenhet istället för att prata av dig. Håll ditt fokus på personen du pratar med och se till att hålla ögonkontakt när du pratar. Att titta ut genom fönstret eller ned i bordet uppfattas oftast mycket negativt. Och, slappna inte heller av helt förrän du är ute på gatan igen. De sista minuterna i intervjun är lika viktiga som de första liksom konversationen under vägen till utgången (ta med din eventuella kaffekopp eller fråga var du kan slänga den). Försök också att styra samtalet så mycket du kan när du själv pratar. Genom att ta upp den delar i varje tidigare roll som du själv är nöjd med uppmuntrar du lättare till följdfrågor inom områden där du känner dig komfortabel och självsäker.

10. Förbered dig om du brukar bli nervös

Är du ovan vid intervjuer eller oroar dig för att bli nervös, se till att förbereda dig för detta på bästa sätt. Googla den du skall träffa och besök företagets hemsida och läs all information du kan hitta. På så sätt minskar du risken för överraskningar som kan göra dig nervös eller stressad. Gå igenom ditt CV med en vän eller familjemedlem och låt dem intervjua dig och komma med feedback på dina svar. Då arbetar du omedvetet in lite fraser som du kan använda dig av när du sedan intervjuas på riktigt. Se till att sova ordentligt natten innan och om du känner dig mycket nervös under själva intervjun så berätta det gärna för den som intervjuar, gärna lite skämtsamt. Det brukar släppa lite på spänningen. Nervositeten visar ju egentligen bara att du är väldigt angelägen om att göra ett gott intryck och verkligen gärna vill ha jobbet vilket i båda fallen bara är positivt ur det anställande företagets perspektiv.

Text: George Samuelson

“Hej, jag heter Rebecka och jag vill bjuda dig som är jobbcoach på lite inspiration. Helt gratis.”

Så började ett mail som jag fick häromdagen av en arbetssökande tjej, som istället för att söka jobb på traditionellt sätt valt att för två veckor sedan starta en blogg: http://toppenjobbet.nu/. På sin blogg har Rebecka också sitt CV, personliga presentation och portfolio – en onlineansökan helt enkelt som når arbetsplatser där tjänster inte annonserats ut.

På bloggen tipsar Rebecka t ex om smarta sätt att hitta och söka jobb, hur du startar en blogg och att du kan gå in på http://soppapaenspik.com/ och leta upp bra och snygga CV-mallar.

Glädjande nog verkar det fungera: i veckan var Rebecka på sin första jobbintervju! Därför ville hon inspirera mig som coach att i min tur inspirera de jag coachar. Och visst blev jag tokinspirerad av Rebeckas kreativitet. Gå in själv på http://toppenjobbet.nu/ och låt dig också inspireras!

Rebecka – ditt nya jobb känns verkligen inte långt borta för dig!

Jag rekommenderar en egen jobbcoach

Vi på Jobbcoachen vet hur det är att gå till Arbetsförmedlingen. Hur det känns när man sitter där med maktlösheten. För man får verkligen intrycket av att inget spelar någon roll, att man lika gärna kan ge upp hoppet om att faktiskt bli erbjuden ett jobb. För mig var problemet med Arbetsförmedlingen att ingen fångade upp mig som individ. Ingen var intresserad av mina personliga önskemål och behov. Jag fick själv lära mig hur man skriver en bra CV, hur man klarar en intervju, hur man visar upp det som en potentiell arbetsgivare vill ha.

Jag har lärt mig mycket tack vare den här leta-jobb-processen MEN jag har aldrig fått STÖD av Arbetsförmedlingen. Det fick jag däremot hos min första jobbcoach. Äntligen var det någon som såg mig som en människa, inte som statistik, och inte som en siffra över arbetslösa i Sverige. Jag har haft flera jobbcoacher – som alla hjälpt mig med jobbsökande – och det är något speciellt med dessa engagerade människor. De har fått mig att söka jobb på ett effektivt sätt. Ett strukturerat och fokuserat sätt som till sist gav mig ett jobb. Att Arbetsförmedlingen nu hittat ett sätt som kompletterar deras verksamhet är underbart. Nu kan du enkelt registrera dig och få en egen jobbcoach från den privata sektorn.

SvD I  Aftonbladet

Jobbcoachen hjälper den arbetslöse att komma tillbaka till arbetslivet

Per Vikner på Arbetsförmedlingen förmedlar att vid årsskiftet ska 30 000 arbetssökande ha en personlig [ jobbcoach ], allt enligt regeringens målsättning.

– Vi får se om vi hinner det. Vi har i alla fall upphandlat en större volym än vi har fått i uppdrag av regeringen, så det finns många platser att utnyttja, säger Per Vikner.

Regeringen har avsatt 2,9 miljarder till jobbcoacher under 2009–2012. Enligt Per Vikner är det oklart om hela summan kommer att gå åt.

– Det beror på hur vågorna går på arbetsmarknaden. Dessutom är alla arbetssökande inte lämpliga för just coachning, det finns många andra program som kan passa dem bättre.

Jobbcoachen ska utveckla den arbetssökandes färdigheter i att söka jobb, genom coachande samtal och övningar i att skriva cv, bli intervjuad och hitta platsannonser. Coachen ska även bidra till att den arbetssökande hittar en praktikplats och dela med sig av sina kunskaper om arbetsmarknaden, enligt Arbetsförmedlingens beskrivning av tjänsten.

Arbetsförmedlingen har tecknat avtal med alla coachingsföretag som har lämnat anbud och som uppfyller de kriterier som efterfrågas. Bland annat ska minst en coach i varje företag ha ett års erfarenhet av coachning och coacherna ska vara utbildade inom exempelvis beteendevetenskap eller försäljning. Här får du en personlig jobbcoach.

SvD I  Aftonbladet I  Metro I  GP

“Personvernet er under press på arbeidsplassen” sier LO-sekretær Trine Lise Sundnes til Aftenposten, søndag 4. oktober. Sundnes har dessverre helt rett i det.

Litt mer fra Aftenposten: “Sønnico-montørenes klubbleder i Bergen blir mørk i røsten.  – Ren personforfølgelse. Det er hvordan vi oppfatter denne nye teknolgoien. Flåtestyring med GPS for oss? Nei takk! Det er overvåking av ansatte. Men foreløpig har vi hos oss bare diskutert en elektronisk kjørebok, heldigvis, sier Kjell Lygren, leder for ca. 80 montører (…) Personvernet kommer på dagsorden igjen på mange arbeidsplasser. GPS er på fremmarsj i blant annet installasjonsbedrifter med store bilflåter.”

Aftenposten skal ha ros for at de i denne avisa også går igjennom rettigheter i forhold til regler om personvern på jobben.

Kameraovervåking på jobben er lovlig, men bare dersom det er et særlig behov. Jeg arbeider sjøl på Oslo Lufthavn Gardermoen, og skjønner så klart at det er et særlig behov for kameraovervåking der. Men opplysningene fra kameraovervåkinga kan ikke brukes til hva som helst. Og alt kan ikke kameraovervåkes. Datatilsynet “kjenner ikke til noen saklig begrunnelse for kameraovervåking av toaletter, garderober og pauserom”.

Man kan ikke spørre en arbeidssøkende om hva som helst under et jobbintervju. Arbeidsmiljøloven og enkelte andre lover (likestillingsloven, diskrimineringsloven) setter enkelte grenser. Man kan for eksempel ikke spørre den arbeidssøkende om vedkommende er organisert i en spesiell organisasjon, eller hva som er vedkommendes seksuelle legning.

Bedriftene kan som hovedregel ikke lese de ansattes private eposter og filer, sjøl om de ligger på bedriftens datasystemer. Når det gjelder jobbrelaterte e-poster, så har bedriften større rett til innsyn.

Bedrifter kan publisere oppysninger om ansatte på Internett, men den ansatte må sjøl ha sagt ja til publisering av portrettfoto, alder, sivilstatus, privatadresser og liknende.

Bedrifter skal som en hovedregel slette personopplysninger om tidligere og nåværende ansatte når disse dataene ikke lenger er nødvendige. Mange operer med en foreldelsesfrist på tre år, men her finnes det mange unntak.

Lenker:

Arbeidsmiljøloven: http://www.lovdata.no/all/nl-20050617-062.html 

Likestillingsloven: http://www.lovdata.no/all/nl-19780609-045.html 

Diskrimineringsloven: http://www.lovdata.no/all/nl-20050603-033.html 

Datatilsynet: http://www.datatilsynet.no/ 

Fafo-rapporten ‘Personvern under press – Hvor går grensene i arbeidslivet’ (2008): http://www.fafo.no/pub/rapp/20076/index.html 

LOs kommentar til Personvernkommisjonens sluttrapport (NOU 2009:1) http://www.lo.no/Presse/Pressemeldinger/Personvernkommisjonens-sluttrapport-/

Klockan sju på fredag morgon var jag uppe (åtminstone en timme tidigare än vanligt) och sprang runt i rummet. Vilka av mina kläder var minst orespektabla? Har administratörer glasögon eller inte? Vad heter nogrann på franska? Klockan nio och trettio befann jag mig i Lausanne, vid Flon närmare besämt, som tanten över telefon hade beskrivit att jag skulle vara. Men inte hittade jag någon buss för det.

Lausanne är en vacker, men mycket brant belägen stad vid Lac Leman eller Genevesjön, vilket betydde att jag behövt springa upp för en kulle bara för att komma till Flon. The International School of Lausanne har tydligen någorlunda nyligen flyttat från ett litet hus nära sjön till en större mordernare byggnad uppe på kullarna ovanför stadsskogen. Det var för all del väldigt vackert nog när jag väl kom dit fem minuter försenad och andan i halsen, men jag önskade verkligen i mitt hjärta att de hade behållt de gamla ägorna en aningens längre.

Jag hade tagit mig hela vägen dit för min första riktigt officella arbetsintervju. Skolan hade ringt upp mig bara dagen innan och jag hade legat i hårdträning med min aningens ringrostiga franska kvällen innan tillsammans med min vän Arwen. Det hade gått hyggligt, men inget hade kunnat förbereda mig för de tre damerna som trädde in i sammanträdesrummet där jag blivit placerad.

Kvinnorna var mellan 30 och 50, proffisonellt klädda och naturligtvis oantastligt propert hår och naglar så som man ska vara i Schweiz. De var uppenbarligen välutbildade, en av dom var ansvarig för den finansiella avdelningen. Efter att ha skakat hand satte de sig i en solfjäder framför mig så att jag omöjligen kunde hålla ögonkontakt med alla tre samtidigt.
Och sedan började utfrågningen på rasande franska:

“Så, föreställ dig att du ställs inför de här tre situationerna kl kvart i fem en eftermiddag… Vad gör du?”

“Vilka är dina starka respektive svaga sidor?”

“Har du lätt för siffror?”

“Formulera ett brev till denna upprörda moder under 10 minuter så kommer vi tillbaka och pratar om det.”

En av mina svenska kompisar sa efteråt att han aldrig hört talas om att någon utsatts för en lika nogrann (eller pretantiös som han kallade det) intervju här i Schweiz. Jag antar att det är lika bra att träna på den svåra biten på en gång. Det var trots allt första gången här i Schweiz jag var på en intervju för ett ‘riktigt’ jobb. Men jag önskar verkligen att jag kunde ha gjort allting perfekt på en gång och gått därifrån med ett kontrakt i handen. Nu skakade vi hand och de sa det vanliga om att det fanns fler kandidater att intervjua.

Så vi får se, men resan visade sig helt klart vara värt besväret i vilket fall, förutom intervju efarenheten så klart, för resten av dagen förlustade jag mig på det Lausanne hade att erbjuda. Men mer om det nästa gång

En jobbcoach hjälper just dig att hitta rätt jobb

Efter ett regeringsbeslut erbjuder Arbetsförmedlingen inskrivna arbetssökande möjligheten till att ha en personlig jobbcoach. Det fina är att det är gratis. Vi är en del i ett nätverk som har över 500 jobbcoacher fördelade på hela Sverige. Duktiga människor som bara väntar på att få hjälpa dig ut i arbetslivet. Det enda du behöver göra är att [ registrera ] dig här.

Så här ser hela paketlösningen ut för dig!

Du och din personliga jobbcoach går igenom var du är idag. Därefter läggs en plan för hur du ska hitta rätt jobb. Du får då:

1. Personlig coach

2. Ta del av jobbförmedling

3. Tips via en nätverksskola

4. Lära dig löneförhandling

5. E-kursen: 7 steg till ett roligare jobb – bra övningar

6. Hjälp till att hitta oannonserade jobb

7. Målfokusövningar

8. Intervjuträning

9. CV-skola

10. Nina Jansdotters bok livskarriär

Äntligen så har man lyssnat på de arbetslösa och skapat ett sätt att föra samman arbetsgivare, arbetstagare och uppdragsgivare. Som sagt, det är kostnadsfritt så vad har du att förlora?

Aftonbladet I  SvD I  Jobbcoachen