På söndag gäller det! Då är det dags att besluta vilka som ska styra EU de kommande fem åren. Självklart handlar valet om rött eller blått. Vill vi ha ett rött EU där människan sätts före marknaden eller ett blått där fri rörlighet för kapital och tjänster är det som styr och där högern försöker slå sönder den svenska modellen med fackföreningar och kollektivavtal för att istället skapa lönekonkurrens?

Men valet handlar också om hur EU ska utvecklas i framtiden. Ska EU fortsätta vägen mot en superstat där byråkrater i Bryssel är de som styr eller ska vi istället ha ett samarbete mellan stater där makten ligger så nära folket som möjligt? Själv tycker jag att det senare är att föredra.  

En annan enormt viktig fråga för mig som socialdemokrat och facklig är frågan om den svenska modellen. Det vill säga att vi ska kunna värna våra kollektivavtal och fackliga rättigheter mot högern i EU som försöker rasera detta, ivrigt påhejade av moderaterna och Svenskt Näringsliv och därför har jag redan satt mitt kryss på den socialdemokratiska EU-kritikern Anna Hedh, den enda av de 217 socialdemokraterna i EU-parlamentet som röstat nej till Lissabonfördraget. Jag  är inte ensam om att kryssa Anna. Tidigare har balnd andra Roland Lundgren, Fredrik Jansson och Heléne Björklund uttalat sitt stöd för Anna. Dessutom kryssar både Margareta Winberg, Lars Lindgren och Maj-Britt Theorin Anna. Peter Gustavsson som var kampanjledare för Annas kampanj i förra valet 2004 skriver idag på sin blogg om varför han kryssar Anna. 

- Jag vill att Anna ska bli omvald för att jag är övertygad om att hon behövs i den socialdemokratiska gruppen nere i Bryssel. Hon behövs därför hon har stått för en balanserad hållning under de gångna fem åren, och därför att jag vet att hon kommer att kunna arbeta ännu bättre med en annorlunda sammansättning på gruppen där hon accepteras fullt ut för vem hon är och vad hon står för, skriver han.

Missa inte heller varför Peter Andersson, Claes Krantz, Johan Westerholm, Alliansfritt Sverige, Anna Vikström och Johanna Graf väljer att lägga sina röster på socialdemokraterna.

Läs fler bloggares intressanta inlägg om politik, anna hedh, eu-kritiker, eu-val, Fackligt, lissabonfördraget, moderaterna, peter andersson, peter gustavsson, socialdemokraterna, svenska modellen, svenskt näringsliv, claes krantz, johan westerholm, alliansfritt sverige, anna vikström, johanna graf, margareta winberg, lars lindgren, maj-britt theorin

Dessutom känns det bra att socialdemokraterna ökar i den senaste opinionsundersökningen, läs här!

I veckans Lärarpanel var det jag som ställde frågan, och satte mig själv på pottkanten genom att fråga efter tre stycken förändringar som man skulle vilja genomföra i skolan. Ur min förändringshatt drog jag fram tre eventuellt kontroversiella förslag och jag vill utveckla dem lite här:

1) Att vi behöver färre barn i undervisningsgrupperna är nog de flesta pedagoger överens om, men jag skulle också vilja föreslå att pedagogerna som undervisar i de äldre åldrarna gjorde det lite bredare än i dagens läge. Tvärtemot regeringens vilja att specialisera lärarna ytterligare alltså. Jag tycker att det är viktigare att pedagogerna ges en möjlighet att undervisa färre elever i fler ämnen än att de är specialister inom ett ämne. I dag undervisar många lärare runt 150 elever redan i år 7-9 och det ger inte stora möjligheter till goda relationer med alla, en rättvis bedömning eller individualiserad undervisning.

Jag tycker också att det är oerhört viktigt att det tematiska arbetet ökar i skolan, och det hänger väl ihop med det här. Jag ser framför mig att ett team med lärare som kan undervisa ganska brett gemensamt har huvudansvaret för en grupp elever. (Självklart behöver vi ibland kalla in, eller uppsöka, specialister) Vi sammanför skolans alla mål till färre mål som är ämnesintegrerade och låter lärarna planera undervisningen i olika teman, där alla ämnen ingår. (Läs Kroksmark om för många mål) Relationerna blir starkare, samarbetet ökar, förståelsen för sammanhangen ökar och eleverna slipper läsa 16 fragmenterade ämnen samtidigt.

2) Jag gillar regeringens förslag med att införa ett treterminerssystem. Jag tror att både lärare och elever kommer att kunna utföra ett mer effektivt arbete med tre stycken tydligt avgränsade terminer. Dessutom utnyttjas den ljusa årstiden när vi har som mest energi bättre om ledigheten sprids ut mer under året.

Jag har skrivit mer om tre terminer här. Förslaget passar dessutom utmärkt ihop med arbetssättet jag skissade upp ovan.

3) Jag skulle vilja se över undervisningsformerna i, och tiden som ägnas, ämnena slöjd, bild och musik i de äldre åldrarna… Jag har inget klart förslag, men tycker att det är tokigt att man lägger mer tid på dessa ämnen, oftast i halvklass, än man gör på skolans kärnämnen, ofta i helklass…

Jag har skrivit mer om även detta, här, och det är viktigt att poängtera att jag inte vill ta bort de estetiska inslagen i skolan, men däremot integrera dem bättre i resten av undervisningen och göra formen mer flexibel och frivillig. Även detta passar in i arbetssättet från punkt 1.

Läs om de andras förändringsförslag här, och kom gärna med egna förslag och tankar om våra!

Övriga tips: “Intelligens”, “kunskap” och “smarthet” är komplicerde begrepp, men det är underhållande att läsa Johanna Grafs text om studien som visar att 13-åringarna i dag är smartare än deras föräldrar var. (Metro) “Bye bye Björklund”, “bye bye, Kristdemokrater”.

Det omoraliska kramandet sprider sig tydligen bland USA´s tonåringar, och svaret på frågan i bloggen “Det Progressiva USA” är: Nej, jag har inte hört talas om några svenska skolor som infört kramförbud eller tidsbegränsningar! Tack och lov! Ekar det helt tomt i knoppen “over there”?!

Länkar till andra bloggar om: skola, skolan, skolpolitik, skoldebatt, grundskolan, pedagogik, flumpedagogik, Tomas Kroksmark, Johanna Graf, USA,

“Barn förnedras i Nannyprogram” (AB, M, AoB,) är en rubrik som genast får mina tankar att hoppa till dagens skolpolitik, och visst har även Rädda barnen gjort den kopplingen. “I svensk skoldebatt har skolans problem nästan helt reducerats till en fråga om ordning och hur man “återupprättar lärarnas auktoritet” och i denna strävan verkar alla medel vara tillåtna.” (GP) I artikeln “Vi skrämmer våra barn till tystnad” skriver Hillevi Wahl:

“I alliansens Sverige ska Flumskolan bort. Barnen får lära sig att de kan göra ett Bra Val eller ett Dåligt Val. Ett Bra Val är att sitta tyst i klassen. Gör man inte det kan man hamna i något som är skrämmande likt en isoleringscell. Som på Björkestaskolan i Nykvarn. Rummet har illgula väggar och en Bart Simpson-version av Munchs ”Skriet” på väggen. Vill man inte gå dit självmant bärs man ut – av en eller två lärare.”

Wahls avslutning om ett gråtande barn får mig att tänka på inlägget om betyg av Johanna Graf från förra veckan. (länk) Johanna har för övrigt skrivit läsvärt även om det här. (länk 2) I AB skriver Malin Wollin att hon är uppfostringsförvirrad och hennes rop på hjälp kan nog även många lärare skriva under på:

“Vilken fotjävel ska jag stå på!”

Motstridiga signaler och krafter kan få oss människor att göra konstiga saker. Någon säger ditt, och det är vad vi gör, någon säger datt, och så testar vi det… “Blev det tokigt? Det är inte mitt fel!” Eller så håller vi kvar vid vad vi “lärt oss” för länge sedan utan att tänka på konsekvenserna eller på att uppdatera våra insikter i pedagogik. Ju mer förvirrade, eller pressade/stressade, vi är desto större risk att vi tar intryck av signaler utifrån som vi inte normalt hade lyssnat på. Desto större risk att vi överreagerar och går för långt. Desto större risk att vi envist håller kvar vid gamla rutiner trots det finns starka tecken på att det är kontraproduktivt. Dagens skola är stressad. Inte bara individerna i verksamheten, utan hela systemet. Även politikerna.

Vårt samhälle har gått ifrån lydnadskulturen. Det skapar förvirring inom skolsystemet eftersom lärarnas auktoritet inte längre är rollbetingad; den är något de måste erövra. Utvecklingen i samhället är dessutom så snabb att det är svårt att förutse vad som komma skall. Vilka kunskaper och färdigheter kommer våra barn att behöva om 10-20 år? Det är en svår process som skolan genomgår och vi måste bli bättre på att förmedla “kunskaper” inom det nya samhället, men svaret ligger inte i att vrida utvecklingen inom skolan bakåt.

Skolan ska medverka till att fostra både kunniga och demokratiska medborgare och vi kan inte ta bort en av dessa delar. Som Ashing och Modig skriver i GP-artikeln kan demokrati “bara byggas av fria medborgare som tidigt mötts med respekt och lärt sig respektera andra, inte av undersåtar som tränats i underkastelse och lydnad.”

Så, vart vill jag komma med detta halvförvirrade inlägg skrivet i affekt? Jo, som jag skrivit åtskilliga gånger så skickar dagens skolpolitik tydliga signaler om att verksamheten bör vridas tillbaka till en lydnadskultur. Den skickar exakt samma signaler till lärare som “nannyprogrammen” gör till föräldrar. Det är piskan och morotens väg som gäller! (se tidigare inlägg) Den skickar signalen att “kunskap” är viktigare än demokrati, och underförstått är att priset som barnen får betala för kunskapen är kränkningar och förnedring. Ni som tror på att alliansens skolpolitik leder till något gott; läs de länkade artiklarna, ta en funderare på vilka signaler den skickar ut och vad det kan leda till och tänk om! (Ni kan också läsa i stort sett valfri bok om pedagogik som är skriven på den här sidan “de stora krigen”.)

Läs också: Freon Blogg, Tysta tankar, Kroksmark och som vanligt när det gäller samhället Björn. Det är samma lydnadskultur som jag vänder mig emot inom religionen, om ni orkar läsa de långa kommentarerna till inlägget “Gu´va´mycke´religion“.

Länkar till andra bloggar om: skola, skolan, skolpolitik, skoldebatt, utbildning, lärare, pedagogik, specialpedagogik, betyg, Björklund, Jan Björklund, samhälle, politik, Johanna Graf, uppfostran, nannyprogram,

Fin skolbild från Robem på Flickr

Äntligen har nån synat hans kort…

Mycket bra inlägg om lördagens radioprogram om skolministerns minst sagt lättsinniga förhållande till statistik finns bla hos två av de bästa skoltanter jag vet Anna-Karin och Johanna. Mer än så behöver inte sägas

Utom kanske:

Pilutta dig Jan!!

Nu blir det visst sänkt betyg i ordning och uppförande. Och Statistik (Lyssna bara till Statistikprofessorns kommentar till JBs kunskap på området…)

Läs även andra bloggares åsikter om skola, statistik, Jan Björklund

Men nu har hon satt en sån där rubrik som gör en rent folkilsk av oro igen. Ska hon – så här flera år för sent – hoppa i Fredriks lilla farkost. Nu när till och med Göran Skytte haft vett att hoppa ur. (Och det vet jag från säkra källor. Om Badlands hyena och Witchbitch rapporterar samma sak – då måste det vara sant!!)

Men lilla Överjag. Stilla sig ett tag nu – även om det inte ligger för henne

Alltså när jag satt här och pillade navelludd slogs jag av att dessa två ord är varandras spegelbilder. (Har funderat lite över spegelbilder sedan jag mitt i natten lyssnade på vetenskapsradion om spegelneuroner, fast egentligen har det här ju inte alls med det att göra – bara att associationerna flyger och far i en DAMP-tants huvud)

Välfärd är ett så trist ord, tyckte Barbro Hedvall i DN för några dagar sedan. Och det har sen den utmärkta (och förhoppningsvis utvilade) Johanna Graf funderat vidare på. (Vem av damerna som är mest bersärk har jag inte riktigt avdömt ännu, det kan bli nödvändigt med målfoto)

I alla fall. Jag tycker att välfärd är ett vackert ord. “Att fara väl”. Jag tänker att det inte är en händelse att ordet och företeelsen skapades av den mest utpräglade “Inte bli som vi”-generationen i vår historia. Dvs föräldrar som tänkte att deras barn skulle ha fler livsval än de själva haft.

Ska man sätta sin unge i kanoten och sedan tryggt kunna vinka farväl – då är det viktigt att det finns välfärd. Om ungskrottet inte ska ta jobb på bruket, eller var man nu tog jobb på orten, utan studera eller flytta eller på annat sätt följa “sina bästa stämningars längtan”. Då är det viktigt för det oroliga mamma- eller pappahjärtat att det finns välfärd. Att det finns någon sorts skyddsnät.

Det ironiska är att högern helt ostört fått måla upp en annan bild – hur tryggheten söver. Det är ju inte sant. Trygga människor orkar vara nyfikna. Stressade, ängsliga människor vill bara sova. Det är rent fysikaliskt sant.

Visst kan enstaka adrenalinvågor göra en stark och pigg. Den som alltid vet att det finns fast mark att landa på kan våga de mest våghalsiga toksprång. Så har överklassen alltid haft det. Man ändå landar mjukt i pappas checkbok och kontaktnät. Det finns fonder undanställda sen den dag man föddes.

Människor som alltid haft det så, som haft ett eget välfärdsbygge hela sitt liv, förstår naturligtvis inte vad den allmänna välfärden ska vara bra för. På dem kanske det har negativa effekter till och med – vad vet jag.

Säkert innebär det minskad intern kontroll. För enstaka ungar i överklassen – med tillräckligt stark integritet och egenart – använder ju det allmänna som en flyktväg. Så länge man är under föräldrarnas vingars beskydd är man ju inte riktigt fri (Den som står i skuld är inte fri, ni vet). Så nog är allmän välfärd ett vardagsproblem för överklassen.

Men för den som inte har en av föräldrarna sparad slant att falla tillbaka på blir en obefintlig välfärd inte en sporre. Utan en hämsko.

Allt blir ängsligare. Och sömnigare. Och försiktigare.

Välfärd är ett vackert ord, nära släkt med farväl. Det ger alla möjlighet att ge sig av mot sina drömmar, veckla ut “sina bästa stämningars längtan” och med den som segel ta sikte på det okända.

Men signe sig lilla människa. Det där var ju riktigt klokt tänkt. Ja ja nu blir det ett schå. Nu måste vi sätta kanoterna i livets vatten, reda segel och damma av gamle Erik Gustav igen. Här har vi honom visst

(och lugna sig läsekretsen lilla – nog vet jag att hen skrev den då han blev liberal. Men det är en rasande skillnad på liberaler 1838 och 2008 kan jag säga. Se bara vad som hänt de senaste tio åren med folkpartiet så förstår läsekretsen säkert. Det fanns en tid – tro det eller ej ni som är små och kortlevda – då liberaler nästan ansågs vara bolsjeviker….

Men sen dess har mycket grumligt vatten runnit ut från tankesmedjorna må man säga…)

Ensam i bräcklig farkost vågar
seglaren sig på det vida hav;
stjärnvalvet över honom lågar,
nedanför brusar hemskt hans grav.
Framåt! — så är hans ödes bud;
och i djupet bor, som uti himlen, Gud.

Erik Gustav Geijer

Läs även andra bloggares åsikter om välfärd, farväl, överklass, adrenalin, mod, checkhäfte, fonder, kontaktnät, skyddsnät, längtan, drömmar, vetenskapsradion, Göran Skytte, Barbro Hedvall, Johanna Graf, Witchbitch, Badlands hyena, Erik Gustav Geijer

Dessa är förutsättningarna:

• Det finnes en Macintosh
• Det finnes en DAMP-tant
• Det finnes en Word Press blogg

MEN

• Det finnes INGA bilder

Nu är jag inte som Tant Rasch eller Psyk eller Jonny Sharonne så att jag omedelbart kommer att börja och fixa och pyssla och pimpa bilder. Jag skulle vara så nöjd att få pryda bloggeriet med bilder som redan finns – eller som snällisar fixar (kanske). Men bilder vore kul. Johanna Graf tex. Och Kerstin Kokk. Och Johan Sjölander. Dom hittar så roliga bilder. Och det kan nog jag oxå. Fast man får ju fundera lite om man nu ska bibehålla åtminstone ett sken av mystik. Nu höll jag på att glömma Frk F – kråkornas mästare

Jag vill alltså få en brevkurs eller vad man kan säga. Men kom ihåg att jag har kort arbetsminne. Det måste vara enkelt och i små, konkreta steg. Jag är ju inte dum – men väldigt o-abstrakt. Eller som äldsta vildängel säger “Jag är inte dum – jag har bara otur då jag tänker”

Jag kan bara så här lite blygt påminna om att jag snart fyller år oxå. Det är ju flera inlägg sedan de framgick.

Läs även andra bloggares åsikter om Macintosh, DAMP-tant, bilder, Jonny Sharonne, Psyk, Tant Rasch, Johanna graf, Kerstin Kokk, Johan Sjölander, otur, brevkurs, arbetsminne

Nu har lilla ÖVERJAGET tillfälligt somnat i tvättkorgen. Det är hennes favoritställe, fullt av plikter och varmt o gott. Så jag kan ta mig en överblick över livet:

Majsan har klokt nog glömt regnstället hemma och slipper gå ut i regnet. Det är en riktigt klipsk liten juniortant det där! Ät lite glass med de små och spela spel istället tycker jag.

Tant Rasch bloggar så det är nästan omöjligt att hinna med i alla äventyr. Katthåren virvlar runt och dessutom försöker hon förleda oss att utvidga bloggrundorna (ytterligare nåt smart jag lärt av Majsan, att ha en runda, så man inte vimsar iväg på det villande havet antar jag. Hur gör man Majsan, kanske en egen bokmärkesmapp???) Dessutom vet jag från vanligtvis välunderrättad källa att hon trycker olika sorters tröjor.

Frk F är inte ett dugg bättre än Tant R och har oxå en nästan oemotståndlig blogg och viftar med – men jag är ståndaktig (ni får snart veta varför) Blev det grill eller regn i fredags?

Johanna Graf hon har lyckats kombinera oförblommerad reklam för Tommas Östros som underhållare på nästa fest och ett otroligt snyggt och vässat dråp av regeringen. Det är så oneliner att jag skulle kunna återge det. Men det tänker jag minsann inte göra! Bara Marsch pannkaka iväg till denna fantastiska kvinnas blogg http://www.johannagraf.blogspot.com/. Hon är en av mina bloggidoler. För att hon är så klok och rolig och man vet aldrig vad det kommer att handla om när man klickar sig dit. Och så är det snyggt. Den kvinnan kan verkligen både hitta de mest fantastiska bilder och få in dem i bloggen. Men så har hon oxå sina hårtofsar i små verktygslådor med fack. Jo ho. För det vet jag!!!

Hos ordsallad pågår naturligtvis folkfostran! Där vets det hut. Men nu har det börjat kommenteras om saker som tant verkligen inte förstår. Hur kom meccanot in i sammanhanget? Jag misstänker att Hr Nixon faktiskt har ett liv irl. Och att det är det som sipprar in i bloggen. Mystiskt!

Kerstin Kokk har köpt nya skitsnygga skor, men oxå tvättat, ätit hamburgare och jobbat allt för sent flera gånger i veckan. Samt funderat på vilka av de sjukdomar som grasserar på dagis hon är resistent mot. Och som vanligt publicerat en massa egna, snygga bilder från sitt liv.

Jaha. Det var ni det. Men jag då??. Det hinner jag verkligen inte berätta för snart väntar två av våra hund/mattekompisar på fältet här intill. Så det får ni veta senare. Kanske. Om jag kan hålla överjaget i schack

Läs även andra bloggares åsikter om Majsan -67, Tant Rasch, Frk F, Johanna Graf, Ordsallad, Kerstin Kokk