Hér er 3 spørgsmål til dig:
1. Synes du at den tidl. statsministerfrue er en celebrity?
2. synes du at Sidney Lee er en stjerne?
3. synes du at Lars Hjortshøj er sjov?
Men hvorfor bliver de så anvendt som kendte?

Interesant med Dan Brown affæren. Hvornår sker det samme for publikum, anmeldere og Quentin Tarantino?

Ærlig undren og sure miner over fjer og høns

The results of my writing labors was a script titled ‘Wise Intelligence.’  I started editing up my screenplay and looking for money but – well – I got really serious with my girlfriend.  Real life got in the way of dreams…but I continued to write screenplays anyway.  Just not with thoughts of filming them but selling them.

I sent queries EVERYWHERE and sometimes agents actually read my screenplays.  No one ever bit.  Ever.  But I kept trying anyway.

I still went to the comic store around this time  but was basically ‘out of comics’.  I went for the cheap stuff – one time I picked nearly the entire Ultraverse collection for a nickel a comic book.  When I went online I found no big article on the Ultraverse so I started writing one myself.  Contacted most of those involved with the creation of the comic book line and soon enough had a 10 page article.  I did this not thinking that I would sell the article but that I’d write something that would tell people about these comics.

This article landed me jobs with Newsarama and Latino Review.  But more than that one article is was collecting comics for fifteen years.  It was watching TV ALOT when I was a kid.  It was writing and never giving up no matter how many rejections I got.  I learned how to write a great query letter.  I learned to hone my craft.  I never gave up.  And that’s how I sold my first article.

Most people would love to be where I am now – writing for a website like AICN.  I’m there cause I deserve to be, because I’ve worked for the past eight years in the field.  Not only that  but my mind is a big pile of mush EXCEPT when it comes to comics and films.  My mind is a wasteland ..but I can get almost any actor to Bill Paxton in two films…three max.

It’s a convoluted story – one that can be done without rambling.  I just want to illustrate the point that things don’t happen overnight.  I never look at people who say, “How did you get into that?  Can I write for them too?” and say, “I deserve to be here!  I worked my ass off!  Why would you jump on this bandwagon!?!?!?!”

I tell them just to keep writing.  It’s really the first part.  Stop saying you are going to write a novel – JUST WRITE ONE.  Write all the time even when you have nothing to say.  Have fun when you write.  Lord knows there’s not enough fun in life…at least writing still gives me some sort of thrill.

David Bowie’s infamous line in the 1972 song by Mott the Hoople “All the young dudes, carry the news” could be said to have very different connotations today.
The song, according to Bowie, was about the Earth only having five years left before apocalypse and the young people who were bearing this news. The line could now be seen to represent a moniker for journalism.

The industry is in a time of great turmoil and many institutions like the Times newspaper and even the BBC, are in trouble. The circulation of nearly all newspapers in the UK has been in steady decline for the last few years. Television news is also in danger of being superseded by internet sites which offer video playback.

So the question is, who will save journalism and take it on towards its new future? Just as energy never disappears, instead simply changing its form, the youth currently being trained in the creative and therefore highly adaptable art of journalism, will instigate the industry’s revolution.

Therefore it is an interesting time for all concerned with the production of news: not only are the methods of discovery and research changing, but the format in which they are presented.  All the young dudes must now carry “the news” on, not to its conclusion at the end of the world, but to a new beginning and a future for us all.

Michael Jackson tribute concert in Stockholms Sophia church on the 21th of  November 2009. Singer “Re” Running horse, with the entire Sophia church choir. A fantastic evening in a sold out Sophia church. Great performance!

WALTER CRONKITE
He never would have spent 4 months on the air talking about Michael Jackson’s funeral …

(Walter Cronkite)

They don’t make ‘em like this anymore.

Picture by: dunno source Caption by: Mitchell via Poster Builder

» Recaption This!

» View All Captions

‘Freedom’ is one little curious word, each and every citizen of a democratic nation relish upon. But what is a freedom all about. Literally, a freedom can be defined as an exemption from the power and control of another; liberty; independence or whatever a dictionary may quote. But what is it to an ordinary citizen. Arundhati Roy, a famous journalist and an independent writer notes, “Freedom has less to do with the human spirit than with different brands of deodorant. Freedom is choice today”. This statement seems to be true in most cases. But what about Journalism? Is that true in the case of journalist too and what is a ‘Freedom’ or ‘Choice’ to a journalist?

Whenever one thinks of the role of an international journalist, the first man who creeps into your back head is Naom Chomsky. Not for his Journalism, but for his take on Journalism, he is always remembered for. One very brilliant and interesting term that he relates to Journalism is ‘A Journalist from Mars’. According to Chomsky, the journalist from Mars is a real independent journalist. He reports whatever he feels right, he digs into all possible lines of an incident, and he investigates for each and every true aspect of an issue. But do these characteristics not evident and essential for a journalist today? Or are we failing to look into the journalists with a positive frame of mind?

Crossing over two paragraphs and some questions, the point has been reached where both the terms have to be linked for a futuristic research. One wonder of a job where every day is equally exciting is that of a journalist. A job that requires consistent data collection, lot of research, investigation and field work must be definitely fascinating. With such a fascinating job in hand and everything including people heart to be won, what else does a journalist require more? But have the journalists taken the real inspirational path, is the million dollar question. The answer is a really simple ‘No’. .

There have been journalists who have taken the astute path of justice, stood by it and have been inspiration for many. Even today there are some journalists who serve the society. But they form the minority of the trend. Majority of them are on a search spree for fame and richness. They don’t have enough time for investigation and data collection. Their reporting stand gets biased due to the media they are working with. Eventually they are subjected to work within their media standards and the art of exploring is completely blacked out at their initial passage into the domain. Now the feel of freedom must have swept into your conscious sense of Journalism.

‘Freedom’ is one little curious word, each and every citizen of a democratic nation relish upon. But what is a freedom all about. Literally, a freedom can be defined as an exemption from the power and control of another; liberty; independence or whatever a dictionary may quote. But what is it to an ordinary citizen. Arundhati Roy, a famous journalist and an independent writer notes, “Freedom has less to do with the human spirit than with different brands of deodorant. Freedom is choice today”This statement seems to be true in most cases. But what about Journalism? Is that true in the case of journalist too and what is a ‘Freedom’ or ‘Choice’ to a journalist?

Whenever one thinks of the role of an international journalist, the first man who creeps into your back head is Naom Chomsky. Not for his Journalism, but for his take on Journalism, he is always remembered for. One very brilliant and interesting term that he relates to Journalism is ‘A Journalist from Mars’. According to Chomsky, the journalist from Mars is a real independent journalist. He reports whatever he feels right, he digs into all possible lines of an incident, and he investigates for each and every true aspect of an issue. But do these characteristics not evident and essential for a journalist today? Or are we failing to look into the journalists with a positive frame of mind?

Crossing over two paragraphs and some questions, the point has been reached where both the terms have to be linked for a futuristic research. One wonder of a job where every day is equally exciting is that of a journalist. A job that requires consistent data collection, lot of research, investigation and field work must be definitely fascinating. With such a fascinating job in hand and everything including people heart to be won, what else does a journalist require more? But have the journalists taken the real inspirational path, is the million dollar question. The answer is a really simple ‘No’.

There have been journalists who have taken the astute path of justice, stood by it and have been inspiration for many. Even today there are some journalists who serve the society. But they form the minority of the trend. Majority of them are on a search spree for fame and richness. They don’t have enough time for investigation and data collection. Their reporting stand gets biased due to the media they are working with. Eventually they are subjected to work within their media standards and the art of exploring is completely blacked out at their initial passage into the domain. Now the feel of freedom must have swept into your conscious sense of Journalism.

Vendela Kirsebom Thommessen presenterar sin fina kollektion för Synsam! Synsam inleder ett exklusivt samarbete med Vendela, och under våren börjar den svenska optikerkedjan sälja glasögon designade av den före detta stjärnmodellen under varumärket Vendela.

Som fast leser av journalisten.no, kampanje.com og inma.no er det en stor glede å kunne konkludere med at mediabransjen igjen rekrutterer! Selv Dagbladet er ute etter nye medarbeidere. De søker forøvrig byråansvarlig til Dagbladet på nett.

Aftenposten søker  økonomireportere.

A-pressen søker interaksjonsdesigner.

På kampanje.com ligger flere stillinger

Sommige raadsels lossen zichzelf op.  Je loopt er al een hele tijd mee in je hoofd, en het raakt maar niet opgelost.  Je probeert het te vergeten, maar geregeld moet je er toch aan denken en frustreert het je dat je de oplossing niet vindt.  En dan, plots, komt het antwoord in je hoofd.  Doe je een rondedansje rond jezelf. En blog je erover.

Restjesman is een oude bekende. Al vier jaar tobde ik op zijn persoon. Wie is hij? Wat doet hij? maar vooral: waarom eet hij de restjes van de borden in het studentenrestaurant?  Ik leerde hem kennen toen ik zat te studeren in de boekentoren.  Ik zat er elke dag. Hij ook.  Telkens kwam hij rond de middag toe, meestal in dezelfde kleren.  Hij las er de kranten.  De Morgen, De Standaard, De Volkskrant en het NRC Handelsblad, aan de andere waagde hij zich niet.

Ook op straat kwam ik hem tegen.  In de delhaize op de kouter, aan de watersportbaan, aan ‘t zuid.  hij was altijd te herkennen aan zijn verkleurde Eastpak-rugzak.  Vaak had hij ook De Morgen in de zak van zijn zwart velouren jasje zitten.  Dat vonden we raar.  Hij las de kranten toch gratis in de boekentoren?  Toen dachten we nog dat hij een zwerver was, of een dakloze.  Omdat hij altijd dezelfde kleren droeg.  Er zat een gat in zijn pull. Maar plots had hij dan een hele nieuwe tenue, en moesten we een andere denkpiste zoeken.  Later dachten we dat hij voor de uitdaging alles gratis probeerde te doen in zijn leven.  Maar dan zag ik hem een pot yoghurt kopen in de delhaize.

Uren hebben we over hem nagedacht, daar in die bibliotheek.  Maar we zagen hem ook in het studentenrestaurant.  Daar wandelde hij subtiel via de uitgang naar binnen en installeerde zich in een onopvallend hoekje.  Vervolgens ging hij op zoek naar een plateau van iemand die zijn bord niet had leeggegeten, en wandelde daarmee naar zijn plaats, alsof hij het juist had betaald aan de kassa.  Zo deed hij dat een paar keer per maaltijd, tot hij genoeg gegeten had.  Hoe subtiel hij ook was, bij de vaste klanten was hij een fenomeen geworden.  Sommigen probeerden hem te plagen door restjes eten met heel veel peper achter te laten, of briefjes “aan restjesman”.  Soms zagen we hem daar elke dag, soms maanden niet.

We vatten het plan op hem te achtervolgen, tot er duidelijkheid zou komen in de kwestie, hem vervolgens aan te spreken, en te confronteren met de feiten, à la “we weten wel waar je mee bezig bent hoor!”  Nu ben ik blij dat we dat niet hebben gedaan.  Het mysterie zou te hard en te plots zijn ontkracht.

Daarnet bedacht ik, vanuit het niets, een heel nieuwe theorie over restjesman. Elk detail lijkt te kloppen, dus deze is misschien wel de echte. Na vier jaar observatie kan dat toch wel tellen.

tromgeroffel….

Restjesman is een freelance journalist.  Misschien zelfs een Nederlandse reporter in België. Zo kan alles logisch worden verklaard.

- Hij leest elke dag de kranten omdat hij natuurlijk mee moet zijn met de actualiteit

- Hij moet overdag niet werken, want doet dat wanneer hij wil, gezien hij zelfstandig is

- Soms heeft hij niets te eten, omdat er geen werk is, anders wel en koopt hij yoghurt

- Soms heeft hij geen geld voor kleren, en heeft hij een gat in zijn pull, dan schrijft hij een heel erg goed artikel en kan hij een hele nieuwe tenue kopen.

- Hij leest de Volkskrant en het NRC Handelsblad omdat hij uit Nederland komt.

Ik heb Gent een paar maanden geleden geruild voor Brussel, en zit dus niet meer elke dag in de boekentoren zoals vroeger.  Ik begin hem stilaan te missen, en vraag me af of hij mijn afwezigheid ook al heeft opgemerkt.  Wat ik nu zou willen, is dat hij weet dat hij Restjesman heet, vervolgens die term googelt, hier terechtkomt en een reactie achterlaat en eindelijk laat weten of het waar is of niet.  kan je dat voor me doen restjesman? Asjeblieft?

ಬಹಳ ದಿನಗಳ ನಂತರ ನ್ಯಾಷನಲ್ ಚಾನೆಲ್ ನ ಗೆಳತಿಯೊಬ್ಬಳು ಸಿಕ್ಕಿದ್ದಳು.

ನನಗೆ ಯಾವುದೋ ಒಂದು ವಿಶುವಲ್ ಬೇಕಾಗಿದ್ದರಿಂದ ಅವಳಿದ್ದ ಆಫೀಸ್ ಗೆ ಹೋಗಿದ್ದೆ.

ಆದರೆ ನನ್ನ ಪೆನ್ ಡ್ರೈವ್ ಇಟ್ಟುಕೊಳ್ಳಲು ಮರೆತುಬಿಟ್ಟಿದ್ದೆ. ಅಲ್ಲಿಗೆ ಹೋದ ನಂತರ ಜ್ಞಾಪಕಕ್ಕೆ ಬಂತು ಪೆನ್ ಡ್ರೈವ್ ತಂದಿಲ್ಲವೆಂದು.

ಕ್ಯಾಮರಾಮನ್ ತನ್ನ ಬಳಿಯೂ ಪೆನ್ ಡ್ರೈವ್ ಇಲ್ಲವೆಂದ.

ಅಲ್ಲಿಯೇ ಇದ್ದ ಮತ್ತೊಬ್ಬ ರಿಪೋರ್ಟರ್ ನನ್ನ ಗೆಳತಿಗೆ “ತುಮ್ಹಾರೆ ಪಾಸ್ ಕೊಯಿ ಪೆನ್ ಡ್ರೈವ್ ಪಡಾ ಹೋಗಾ ದೇಖ್ ಲೋ” ಎಂದ.

ಅದಕ್ಕೆ ಆಕೆ “ಮೆರೆ ಪಾಸ್ ಕಹಾಂ ಹೈ…ಅಭಿ ತೋ ಐಟಿ ವಾಲೋಂನೆ ಪೆನ್ ಡ್ರೈವ್ ಗಿಫ್ಟ್ ದೇನಾ ಭಿ ಬಂದ್ ಕರದಿಯಾ ಹೈ ನಾ…ರಿಸೆಶನ್ ಕಿ ವಜಹ ಸೆ…”ಎಂದಳು.

Mit Textverarbeitungsprogrammen wie Word kann man Texte schreiben – mit allen anderen Aufgaben einer Zeitungsproduktion sind sie heillos überfordert. Professionelle Layoutprogramme wie Adobe InDesign, Illustrator oder QuarkXPress sind aber unerschwinglich teuer – erst Recht, wenn man mit dem Produkt, das man damit herstellt, kein Geld verdient.

Es gibt aber inzwischen Layoutprogramme, die als Open-Source-Software kostenlos benutzt werden dürfen. Scribus ist dabei sicher das professionellste Programm. Es ähnelt von der Handhabung den Adobe-Layoutwundern. Das 22 MB große Programm könnt ihr hier herunterladen.

Sich in das Programm einzuarbeiten, kostet ein bisschen Geduld und Zeit, lohnt sich aber. Einfacher wird der Einstieg mit dem entsprechenden Tutorial, das hier auf deutsch zu finden ist. Außerdem gibt es ein ausführliches Scribus-Wiki, das Antworten auf alle möglichen Fragen und Probleme weiß und ständig aktualisiert wird.

I dag kom Medietilsynets årlige rapport om utviklingen i medieøkonomien og eierskapsforhold de siste årene. Tallene sier oss kun en ting; Mediene tjener penger som aldri før. Fra 2004 til og med 2008 har bransjens samlede overskudd vært på svimlende 6 mrd kroner, og omsetning er tredoblet. Frem til 2007 var nettmediene samlet sett mer lønnsomme enn andre medier. I 2008 hadde nettmediene en lønnsomhet omtrent som papiraviser og nasjonale TV-kanaler.

Det kommer også tydelig frem at finanskrisen har vært sunn for hele bransjen. Ulønnsomme bedrifter og mediekanaler har gått konkurs eller blitt kjøpt opp av sterkere selskaper. Dødkjøttet er borte, og bransjen kan gledes seg til 2010! Det har aldri vært en finanskrise, kun en sunn korreksjon og påminnelse om at ingenting vokser inn i himmelen.

Viktige oppkjøp de siste 4 årene (fra medietilsynets rapport):

Mediebedriftenes driftsinntekter siste 4 år (fra medietilsynets rapport):

Joanna Geary - The Times Something Something Something

Last week we had a talk from twentysomething Times “Web Development Editor” (yup, she says it’s a made-up title too) Joanna Geary.

The motto which skyrocketed her into her dream job, through failing to get onto several courses and eventually becoming a web-savvy Birmingham business hack who had to reapply for her own job, is this: If you don’t know, ask someone who does.

I prefer the wording on her own website – If content is King, collaboration is Queen. But it’s all the same thing, and it’s a theory she really put to the test on the Birmingham Post.

What she did was set up a network of 35 blogs from experts around the city – university professors to sportsmen – on every topic under the sun. All working for free. Her job as a journalist was, in a more pure way than ever, merely to organise the news, not to make it.

And that was in the days before blogs really broke news! Since Freedom of Information became well-known among non-media types, bloggers and sites like Help Me Investigate – again in Brum, they’re really hot on this stuff – have been… Queen. To us Kings, apparently.

And just when I was thinking about this then sure enough, one popped up in my back home back yard – the Ashford Resistance. Follow them on Twitter. While it looks like a bunch of Marxists have just discovered the net (because that’s exactly what’s happened) it’s not just ranting and raving.

In fact, with investigative posts like this and a controversial patch to work in:

• former Times news editor and Tory MP / Shadow Immigration Minister Damian Green voted even against his party on gay rights and was briefly famous last year when his office got searched
• and my village, Wye, nearly quintupled in size when council leader Paul Clokie signed a secret ‘concordat’ allowing Imperial College to destroy a vast greenfield site and which was defeated by an internet campaign AND made into a book

… they could be on to something. Watch that space. And breathe after reading that sentence.

But there’s another reason to get on board the blogwagon, too. In these tough times, my notes from the end of Joanna’s lecture say it all.

Usually, I don’t consciously pay for content. I say ‘consciously’ because if I click on a link and there’s a paywall, I won’t do it. I also don’t subscribe to any newspapers or magazines (online or in ‘dead tree’ format). Basically, the quality of the content I’m seeing doesn’t make me want to pay for more of it.

Mr Murdoch does have the right idea. Getting people to pay for content is definitely a way forward. But News Corp. is missing the biggest opportunity they have. It’s a global organization, and while about 1% of their content producers are the best in the world, they are still.. the best. Why doesn’t News identify that globally based 1%, and put it in a paid-for format? At a really, really high price?

If Mr Murdoch thinks that I, or anyone else, will pay for the other 99% of his writers who are complete crap, then he’s mistaken. I’d rather read the far more professional blogs, with the diversity of opinions and transparency News cannot offer.

After freelancing, creating content for a few different publishers it also appears that organizations don’t like to pay their contributors. Waiting six months for a payment on any work done is not a viable business model. I don’t know why some people think it’s all hunky dory. And it’s been this way for many years.

So I don’t pay for content, and I’m wary of accepting any freelance job at all these days. Because I simply don’t like waiting to be paid when my time is better spent on more pressing things.

But my kids? That’s another thing entirely. I currently pay for three social network memberships. And while I’m a member of about 15 social networks, none of these payments are for me. They’re for my kids. My kids totally expect to pay to get access to information, community and technology. They’re growing up with a pay-for-it frame of mind. At the moment it’s a mum-pay-for-it model, and I’m fine with that because the quality of content accessed by my kids on networks like Club Penguin is really worth $5.95 a month. It’s a vibrant community, with great quality stuff. If organizations continue to treat them this way, by the time they’re my age they’ll be paying for content, and believing they should.

But a key part will be getting rid of the 99% of crap for adults and creating something worth subscribing to. We need a Club Penguin for grown ups.

Sidebar: For the “something shiny” HCI people: Twitter with penguins. Now we’re talking.

Så var det dags att skriva den där pressreleasen igen. En färdighet som inte kommer helt naturligt till oss alla. Och som inte bara handlar om vad du säger utan lika mycket om hur du säger det. Lancetown kryper i denna veckas editorial in under skinnet på vår gamle vän pressreleasen en gång för alla. Häng med.

1. Börja med sammanfattningenSe till att du skapar en ingress som verkligen sammanfattar hela nyheten på ett bra sätt. Använd fet stil på mellan två och fyra rader. Den ska kunna kopieras direkt av det mottagande mediet om de vill använda nyheten som notis.

2. Se till att ha en slagkraftig rubrik
Rubriken ska vara kort och rymmas på en rad. Låt dig inspireras av fyndiga och intresseväckande formuleringar men undvik att låta som en säljannons på blocket. Du vill betona nyhetsvärdet snarare än att framstå som krängig.

3. Klistra in loggan
Se till att lägga in er logotype överst som ett brevhuvud. Det ökar tydligheten och om journalisten vill använda loggan i artikeln är det bara för honom att klippa och klistra.

4. Sätt ett tydligt datum
Pressreleaser är alltid färskvara. Skriv datumet på formen “Pressmeddelande den 1 april 2009″ så blir det så tydligt som möjligt och särkilt viktigt är detta naturligtvis om du gör en internationell pressrelease eftersom vissa länder (tex USA), vänder på ordningen för år, månad och dag i de flesta fall. Hoppa avsändarort om du gör utskicket till lokalpress.

5. Var “nyhetsmässig”
Spara inte det viktigaste till slutet eftersom ditt material med största sannolikhet kortas underifrån. Några korta kärnfulla uttalanden gör din pressrelease mer vital och får den att kännas mer aktuell. Ange namn, titel vid första citatet och därefter endast namn om det förekommer fler.

6. Länka till bilderna
Använd webblänkar till ett arkiv där du laddat upp de bilder du finner relevanta. Ju bättre bildmaterial desto större är chanserna för publicering. Se till att du har rätten att distribuera bilderna bara. Använd gärna sidor också där talespersoner finns listade med namn och bild så blir det mer personligt och ni får “ett ansikte” på ett helt annat sätt.

7. Förklara vad ni gör
Även om du arbetar med en välkänd produkt och för ett etablerat företag kan du inte förutsätta att journalisterna vet exakt vad ni arbetar med. Presentera alltid därför er verksamhet på ca fem rader i sidfoten. Den presentationen kan du sedan använda som mall för alla era pressreleaser. Gå ner lite i storlek på text för att inte distrahera från nyheten och lägg gärna en streckad linje eller liknande ovanför för att tydliggöra skillnaden.

8. Lämna aktuell kontaktinfo
Se till att du får med namn, adress, tel och mail till de personer som står redo att besvara eventuella frågor. Se till att numren fortfarande är aktuella och lämna direktnummer. Tänk på att kolla upp att de personer du listar finns tillgängliga att nå vid tiden för releasen. Annars kan ni missa ett viktigt jounalistsamtal.

9. Pröva att erbjuda exklisivitet
Om ni har en etablerad relation till en bra reporter eller nyhetsredaktion kan det vara klokt att erbjuda exklusivitet på nyheten i vissa fall.

10. Maila din pressrelease
Använd mail och se till att ha rubriken i ämnesraden. Klistra in själva texten i mailet som följer och bifoga även gärna hela releasen som pdf också. Kolla att din mailinglista är uppdaterad eller använd dig med fördel av en distributionstjänst som tex Newsdesk, Hugin, Cision, Pir eller NG News.

11. Publicera parallellt på webben
Om ni har en webbsajt, lägg upp pressreleasen parallellt även där. Kan vara viktigt om mottagaren vill verifiera att ni verkligen är avsändarna. Särskilt om det rör sig om känsliga nyheter.

12. Var tillgänglig
Se till att åtminstone du själv finns tillgänglig att ta emot eventuella journalistsamtal. Om du missar ett samtal. Ring upp hellre än att mail.

13. Förbered dig för eventuella frågor
Gå igenom med samtliga kontaktpersoner för nyheten vilka frågor de kan tänkas få och hur ni skall svara om det inte råder totalt samförstånd om ert budskap. Tänk igenom allt så att du har svar även på mardrömsfrågor som kanske framhäver mindre fördelaktiga sidor av er som företag eller organisation. Memorera ett antal kärnnyheter som du kan repetera i ditt samtal med journalisten för att öka tydligheten.

14. Skräddarsy efter lokal relevans
Om du kan så försök gärna anpassa din pressrelease till lokala media. Att få med ett lokalt ortsnamn i rubrik eller ingress kan göra stor skillnad för vilka nyheter som blir publicerade eller inte.

15. Fatta dig kort
Undvik att bli för långrandig. Se till att du håller dig under en A4 för att inte riskera att tappa din läsares intresse och budskapets kärnfullhet.

16. Håll tillbaka på säljet
Försök att informera snarare än att sälja. Du vill inte låta som en annons på Blocket så slopa förskönande adjektiv som inte är subjektiva. Företagsreklam hamnar i papperskorgen direkt.

17. Ring inte och tjata
Ring inte upp jounalisten och fråga om din release kommit fram. Det har den. Ring hellre innan och fråga om din nyhet skulle kunna vara relevant för tidningen eller mediet i fråga.

18. Undvik branschlingo
Slopa fackspråk som inte hela läsekretsen hos det mottagande mediet kan förväntas förstå. Korrekturläs inte heller själv då ögonen ofta missar samma fel gång på gång.

19. Tajming är allt
Skicka inte din release på eftermiddagen. Då arbetar de flesta journalister med annat. Hinner du inte få ut det på morgonene eller tidig förmiddag väntar du förslagsvis hellre till nästa dag om så är möjligt. Se till att få ut nyheten medan den är het. Ta gärna rygg på aktuella händelser och gör en koppling till något som redan bevakas av pressen vid tidpunkten för din release men var försiktig med att haka på nyhetsflöden som du inte vet utgången på.

20. Korvstoppa inte
Undvik att falla för frestelsen att klämma in flera nyheter i en pressrelease. Detta skapar förvirring och otydlighet. Skicka hellre två releaser om du har två nyheter att förmedla.

This short post is mainly about #cake.

#cake was created by my partner as a treat for his developer buddies. It was a chocolate cake with the words #cake written onto it. I say was because I believe it has now disappeared into the bellies of aforementioned developers.

Hashtags and surfing twitter feeds

However the key bit for journalists is not the calorie count but the fact that I found this out through searching popular hash tags and looking at trends amongst my twitter feeds.

While most people are talking about #Newmoon or #googlewave on twitter  I noticed that the phrase #cake was repeatedly appearing in my partners twitter feeds, and in the feeds of his friends.

Hashtags lead to good stories

Now the fact that my boyfriend can pipe icing onto a cake in a funny way is not something that is worthy of a breakfast news bulletin, but as twitter grows in popularity more campaign groups and companies are using it to spread their messages.

This means that in the same way that a journalist listens in a pub to the locals to try and understand his/her audience, so they should surf twitter and hashtags to follow trending conversations in their patch.

Examples

For example in Southampton there is a big campaign developing on the university campuses which neither the Daily Echo or BBC Solent have yet picked up on. More and more students are starting to use the hashtag #savesotonchap in response to a viral campaign to save the Southampton University Chaplin.

This campaign and others are being coordinated through this website . Looking through the lists of hashtags it shows how easy it is for a journalist to keep on top of any campaigns developing in their areas, and to develop conversations with their audiences around certain hastags.