NU har dagen kommit. Ikväll firar studentradion sin 30 årsdag med fest på Jazzhuset. Det kommer bli en kväll att minnas tänker jag. Som vanligt kommer artister och dj:s representera bredden på stationen, med allt från hip hop till folkrock. Samtliga bokade liveakter har faktiskt legat på rotationslistan också – minst en gång Kolla in schemat nedan:

Liveakter på scen

22.30 Steget

Nils Dahl och Matilda Sjöström gör Göteborgspop på ypperligt sätt. Du har hört deras första singel Kom igen på K103.
Steget på Myspace

23.30 Anton Kristiansson & Petter Seander

Jag har nämnt hans namn ett antal ggr innan. Anton Kristiansson är namnet på allas läppar för tillfället. Har du inte hört Lilla London så ligger du lite efter. Kom och se han live istället så slipper du känna dig lost
Anton på Myspace

00.15 Räfven

Folkligt, dansant med inslag av reggae och Balkanfeeling – på svenska. Jag brukar inte ta ordet svängigt i min mun, men blir så illa tvungen då det faktiskt är precis vad det kommer att bli.
Räfven på Myspace

DJ:s

Stora dansgolvet
Groove 20.00-21.30 (allt från house till electro, hip hop & funk)
Down Right 21.30-22.30 (soul)
Come Clean 22.45-23.30 (hip hop)
Breeze 23.50-00.15 + 00.40-01.30 (houzemusic)
Bassline 01.30-03.00 (dubstep, drum&bass)

Lilla dangolvet/baren
Charlottas Örhängen 20.00-21.00 (svenska hits, från schlager till evergreens)
Eva + Kennet 21.00-22.30 (blandat, men mycket reggae, hip hop och pop)
Tumidanda: 22.30-01.00 (italodisco)
Come Clean: 01.00-01.30 (hip hop)
Sandra 01.30-03.00 (inte bestämt mig för vad det blir än hehe, kan bli allt från indie till techhouse)

Så kom kom kom, det kommer bli så grymt! Om du vill höra/läsa mer om DJ:zen, kolla in K103:s hemsida!

Ses ikväll! Om inte förr på lilla dansgolvet efter 01:30 hoppas jag

Denne måneden er det 15 år siden nei-siden vant folkeavstemningen i 1994. Ungdom mot EU markerer begivenheten, og arrangerer Vi taper aldri-konsert på Sub Scene i Oslo (Før du leser noe mer: Hvis du ikke har hørt om konserten, eller ennå ikke har oppdaget at du skal dit, så gå inn på denne linken og les. Anne Enger kommer, og om du skal på én jubileumskonsert i år, så driter du deg ikke helt ut om du drar på denne, som en venn av en venn av en venn bruker å si).

Så, til saken. Ungdom mot EU feirer altså 15-årsjubileet med brask og bram, jubileumsutgave av medlemsbladet og konsert til folket. Hvorfor i all verden gidder vi egentlig det? Vår medlemsmasse er fra 13 til 30 år gamle, altså er de født mellom 1980 og 1996. En hel haug av dem er skremmende nok født i 1994. Hva får oss til å tro at de vil feire noe de slettes ikke husker, og som har blitt en del av historiepensumet for lenge siden. Undertegnede er født i 1987, og var altså 7 år gammel på tidspunktet. Lederen vår er enda yngre, og var 6 år gammel. Det går fint an å spørre seg hvorfor vi skal henge oss opp i noe som “vi er for unge til å huske”. (Dessuten: 90-tallet er generelt ikke et tiår vi ser tilbake på med nostalgi. Det er mer litt flaut. Jeg prøver å ikke huske slengbukser, Spice Girls, platåsko og den forferdelige sveisen jeg hadde)

En mulig grunn er at vi kan lete opp gamle bilder og fnise av hva våre meningsfeller holdt på med på 90-tallet

Den egentlige grunnen er, tro det eller ei, at saken er viktig. Ungdom mot EU har over 2000 betalende medlemmer, og flesteparten av dem husker ikke folkeavstemningen i 1994. Allikevel gidder 2000 personer* å betale 50 kroner i året for å bidra til at det ikke skal bli noen ny EU-kamp, og at vi skal vinne den om den kommer. En god del av dem gidder å bruke fritiden sin på å komme på møter og konferanser for å lære mer om hvorfor vi fremdeles ikke skal bli med i EU. Et mindretall av dem, meg inkludert, gidder å bruke 120 prosent av tiden sin på å jobbe for saken. Og det syns jeg faktisk er litt fint.

Eller, stryk litt. Jeg syns det er kjempefint. Hvis jeg noengang får lyst til å tvile på om jeg kaster bort ungdomstiden min på å jobbe med en politisk sak som garantert er uaktuell i de neste fire årene, så er det veldig fint å kunne tenke på at 2000 mennesker bruker frivillig innsats, lommepenger og studielån til å støtte denne litt utdaterte politiske saken (for ikke å si 30 000 Nei til EU-ere). Ikke minst er det utrolig god motivasjon at 70 prosent av den yngste delen av befolkningen er på mitt lag.

Så om ikke alle disse menneskene vil gå i fakkeltog for saken i dag, så får det være. Nok av dem gidder å komme på sommerleir, og resten av dem er fortsatt mot. Å ikke syns at Norge skal bli med i EU er ikke et bakstreversk, so-90s-lissom-fenomen som folk ler av i ettertid, som Spice Girls eller MC Hammer. Det er retro, og retro er kult.

*) det samme antallet som gidder å være medlem i for eksempel Unge Høyre, og dobbelt så mange som det er medlemmer i for eksempel Unge Venstre og Senterungdommen. I’m just sayin’

Tog mig förbi 16-års jubilerande O’Connor’s en sväng tidigare ikväll för att eventuellt ta en öl men främst se lite vad som var på g denna första av fyra jubileumsdagar.

Som jag nämnde igår var Wicked Wine på plats men det visade sig att de var där mest för att prata lite med gäster och hjälpa till i baren mellan 17 och 20 då födelsedagsfirandet var som störst vilket innebar många billigare fatöl i baren.

Fatölen för min del blev en tung imperial stout vid namn Lava från det spännande isländska bryggeriet Ölvisholt Brugghús. Vid ölköpet fick jag även en kort presentation av ölet och bryggeriet av Ola från Wicked Wine. Han informerade bland annat om att ölet på fat var något alkoholsvagare 9.0% jämfört med 9.4% på flaska.

Färgen var nattsvart och ölet hade ett fint tjockt samt lätt brunaktigt skum.

Ölet har en stark prägel av en stor rostad doft men det finns även lite alkoholsötma, kaffe och viss brändhet att finna.

Smaken är stor, tjock och fint värmande med mycket rostad malt, lite kaffe och svaga chokladtoner och har någon typ av rökighet som tenderar stanna kvar ganska länge som en angenäm eftersmak.

En mjuk värmande stout som funkar fin fint att smutta på en regning novemberkväll. Betyg: 4

PS Imorgon är det förresten Tomp Beer & Spirits som är på jubileumsbesök mellan 17 och 20. De tänker bland annat köra en ölprovning och någon typ av ölquiz. DS

Come Clean radio

Gå in och ta en titt!

Massa nya program har startat i höst och en hel del gamla klassiker är kvar såklart. De flesta kretsar kring allt som rör kultur – och givetvis en väldig masa musikprogram med en helt fantastisk bredd i musikgenres.

Några exempel:

Hip-hop med Come Clean Radio
Techno med En kulen natt
Afrobeatz med Sounds from Africa
Dubstep/drum&bass med Bassline Express

Kan också informera om att det inom mycket kort kommer firas något alldeles speciellt då K103 firar 30 år! Detta kommer firas på Jazzhuset den 25:e november. Finns ju minst sagt ett ganska stort, gött gäng med DJ’s på stationen så det blir en skön blandning från dj-båsen. Lite bokningar med. Hypade Anton Kristiansson kommer uppträda bland andra. Mer info kommer inom kort!

Peppa med Anton så länge. Kalle å jag har suttit många ggr under de senaste veckorna och letat på you-tube för att se om ett fullängdsklipp kommit upp så man kunde dela det med dem som ännu inte hört vår nya göteborgspöjk. Här e det nu

Jammen på tide med en oppdatering her nå syns jeg! Siden sist har det skjedd litt av hvert, blant annet dette:
Jeg har spilt på korets 30- årsjubileumskonsert (litt svart bilde der ja, så du får bare ta meg på mitt ord )
Jeg har hatt svineinfluensa (bildet under har forsåvidt ikke noe med saken å gjøre, men følte jeg måtte illustrere at årets første kakemann er fortært (veldig god) )

Og pga sistnevnte sykdom gikk jeg glipp av den siste praksisuka mi… Noe jeg synes er både trist og kjedelig. Trist fordi det var så utrolig moro og spennende å være i praksis på ungdomsskolen (i verdens herligste klasse! *subjektiv*), og kjedelig fordi jeg må ta igjen de dagene jeg var borte, mest sannsynlig i eksamensperioden. Ikke misforstå, jeg har VELDIG lyst til å komme tilbake til Kruseløkka og praksis i 10. klasse, men eksamensperioder er kjent for å være “litt” hektiske… Men men, sånn kan det gå! (Hersens svineinfluensa!!!)

Men mens jeg har vært hjemme og blitt frisk har jeg rukket å lese mye av pensum da. Så nå er det ikke mange sidene igjen, så er jeg klar for repetisjon før eksamen Dessuten har jeg fått somla meg til å publisere en sang fra orgeløvinga jeg hadde i Gamlebyen noen uker tilbake (som jeg sa jeg skulle gjøre). Så tata, her er den:

20 000 besök och en massa inlägg och kommentarer, tack för visat intresse!

/karl

Inspirerad av svägerskans facebook-status igår “Linda X har försökt lära Frans vad jag heter. Resultat: “Mamma Inga“.” var jag ju tvungen att se om Helmer kunde säga sina föräldrars namn. (För den som har följt bloggen ett tag så är Frans och Helmer ganska jämngamla. Det är närmare bestämt sex veckor mellan dem.)

– Kan du säga Eeerik?
– Eeeji!
(Här blir jag väldigt imponerad och lite upprymd.)
– Kan du säga Lisabeth?
– Pappa!
(Här blir jag mindre imponerad.)

I morse mysfirade vi fars dag, med nybakade frallor till frukost och ett paket inslaget i tidningspapper… Jag hade åtminstone valt Barbatönts favoritsidor – vinspalten! :-) Innehållet i paketet var trevligt nog en mobiltelefon, eftersom Helmer har dreglat sönder Barbatönts gamla…

Så skulle jag överraska med Helmers nya färdighet. 

– Kan du säga Eeerik?
– Mamma!

Varje företag har en historia, men många berättar den inte.  Här kommer vår!
Kring sekelskiftet började jag, en ålderssynt kvinna runt 50 att fundera på om det fanns någon bättre hjälp än vanliga förstoringsspeglar  för att se mig skarpt nära håll i spegeln. De gav ju visserligen en förstorad bild med glasögonen på, men inte skarp nog på nära håll utan glasögon. Och att noppa ögonbrynen gick inte alls. 
Med läsglasögonen på var det omöjligt att komma åt att sminka ögonen och utan dem på såg jag  inte så bra.  Och tänk att kunna se när linserna skulle sättas in. Det måste gå att lösa!
Hur gick det sedan då? Läs vår historia.

gamla hederliga tipsextra, programmet som fick mig att älska engelsk fotboll.
tv-sändningarna som man slaviskt följde under de gråmörka höstlördagarna under sent 70- och tidigt 80-tal tillsammans med farsan i bästa tv-soffan.
nu fyller programmet 40 år och statstelevisionen firar detta med en jubileumssändning där vi enligt uppgift bla ska få avnjuta en av tipsextra-historiens allra bästa och mest legendariska matcher: manchester u – west bromwich (3-5) från 1978 i sin helhet!

och den matchen gott folk, är den match som etsat sig fast i detta lejons minne från de unga åren.
av alla de matcher jag avnjutit dessa lördagar så är det just denna superklassiska match som för alltid kommer att trona på tipsextra-upplevelsernas topplista.
lördag den 28 november går kalaset av stapeln!
kan man hoppas på en stilig parad av gamla programledare….lars-gunnar björklund, leif larsson, ingvar oldsberg och mäster själv: bosse hansson?!

ahh..vilken lördag det blir..

(känns som att det här är ett inlägg som passar i  nördfacket.)

På en helt alminnelig, men dramatisk høstdag for litt over ett år siden skulle våre liv endre seg dramatisk. Vi jobbet i byrået som het GCI Communique der vi planla hvordan vi skulle ta digitale og sosiale medier for alvor inn i en tradisjonell del av kommunikasjonsbransjen. Vi ble plutselig kalt inn til et allmøte der vi fikk vite at våre daværende eiere Burson-Marsteller hadde besluttet å avvikle selskapet. Hva gjør vi nå?

Etter et kvarters stillhet satt Thomas, Fredrik og jeg oss ned for å se på alternativene – det var helt åpenbart – vi måtte fortsette det vi hadde startet og brant for. Sermo Consulting var allerede i støpeskjeen. Jeg flirer i skjegget når jeg tenker på arbeidsnavnet vi hadde – JET PR (forkortelsen for Johnsen, Eriksen og Tangen).

Pangstart
En god blanding av dyktighet, flaks og god timing gjorde at vi fikk en forrykende start. Vi bestemte raskt at vi måtte snu medieoppmerksomheten rundt nedleggelsen av GCI og gikk ut offensivt med beskjeden om at vi satset videre før vi hadde etablert noe som helst. Deretter tok vi frem esset i ermet. En undersøkelse om norske bedrifters bruk av sosiale medier gjort sammen med Cision dundret inn på en dobbelside i DN og spredde seg raskt på nett.

Den offisielle etableringen i Brønnøysund skjedde 1. november og i dagene som fulgte ble alle partnerne, én etter én, ringt opp av spalten “På nattbordet” i DN – Thomas, Fredrik og undertegnede (i omvendt rekkefølge ). Tror ikke det er mange selskaper som har hatt alle ansatte (på det tidspunktet) profilert der.

Intens jobbing
Selv om drømmen om å etablere noe eget var blitt en realitet tok hverdagen oss raskt igjen. 15 timers dager uten lønn for alle mann måtte til å for å jobbe inn nye kunder, etablere sosiale medier som fag i kommunikasjonsbransjen, arbeide frem tjenester og arbeidsmetodikk, og ikke minst utføre de daglige prosjektene sammen med kundene som hadde valgt å satse på oss fra starten. Men det var verdt det!

Lønn for strevet fikk vi raskt i form av en åpenbar hunger etter akkurat vår nisjekompetanse i markedet. “Alle” snakket plutselig om sosiale medier, dialog, Twitter og Facebook. Samtidig var finanskrisen i full gang og markedsbudsjetter måtte kuttes kraftig. Det var på tide med en mer moderne, målrettet og kostadseffektiv måte å drive sin kommunikasjon på for landets mange bedrfiter, organisasjoner, departementer og etater.

Sosiale medier på kartet
Det er ingen tvil om at vi, sammen med noen andre dedikerte sjeler, blant annet i Colt, har klart å sette faget som handler om sosiale medier som en naturlig del av kommunikasjonsfaget og markedsmiksen forøvrig på kartet for alvor det siste året. Gjennom en mengde foredrag, undersøkelser (om journalister og Twitter f.eks.) arrangementer som Us Now og Online Spotlight, mediedebatter (den med Aabø og Kokkvold som høydepunkt), samt hundrevis av kurs og workshops har vi vært med på å endre oppfattelsen fra noe man bruker privat til noe som er viktig og nødvendig også på jobben. Det er vi stolte av!

Voksekramper og gledesrus
Suksess kommet ikke uten litt smerter, og etterspørselen har til tider vært større enn vi klarte å levere. Et luksusproblem kan man si, men det må også håndteres. Løsningen ble Twitter. Der fant vi noen av de beste ansatte en arbeidsgiver kan tenke seg. Inn fikk vi Rikke fra Burson-Marsteller, Christina (en av de beste på kullet) fra BI, Ingeborg fra Institutt fra journalistikk (som ble kjent som første ansettelse via Twitter) og Arnt fra Recommended reklamebyrå (og Norges ivrigste tvitrer). I tillegg utvidet vi vår frilanserstab med kjernekarer og verdensklassetalenter som blant annet Designer-Markus.

Der fant vi også  det som skulle bli Sermo Consulting Sweden. Peter Einarsson & Co hadde etablert et parallellunivers hos broderfolket og vi fant raskt ut at vi skulle “join forces”. Og vips var vi 10 personer i Sermo Consulting i løpet av et halvt år – og vi var nordiske…

Historien i tall
Det første kapittelet i vår utrolige reiseskildring er skrevet og for at ikke dette innlegget skal bli på flere sider, vil jeg forsøke å oppsummere resten av det første året i tall her til slutt.

113 har søkt jobb hos oss
4 har fått jobb så langt (flere vil få det)
629 innkommende telefoner fra mulige nye kunder er besvart
0 utgående telefoner til mulige nye kunder
47 nye kunder har kommet inn (Blant annet Color Line gjennom stor pitch)
102 prosjekter gjennomført

378 personer er kurset
2.683 personer har hørt oss på foredrag
189 personer har gjennomført egen workshop

159 blogginnlegg skrevet
612 kommentarer mottatt
53.976 besøkende på bloggen

29.554 mottatte e-post
18.326 besvart

2.231 venner på Facebook
39.782 følger oss på Twitter

Tusen takk til alle som har bidratt til et så begivenhetsrikt år, alle kunder som har stolt på oss, alle kontakter vi har knyttet til oss, alle som har hørt oss snakke om faget og alle som  hjulpet oss med å gjennomføre prosjekter. Dette er bare starten!

Till veckan är det precis fem år sedan vi ställde våra fötter på etiopisk mark den allra första gången. Då trodde vi att vi skulle stanna ett halvår och sedan återvända till Sverige för gott lika normala som vi var när vi kom. Det var helt fel slutsats kan man konstatera så här i efterhand.

Det här var det allra första vi skrev (på Resdagboken), den 9 november 2004:

första gången

Tjenare!!

This is Addis Ababa calling. We are still alive! Vi har det jättebra, lite höjdskillnad (2700 m ö.h.) som gjort oss mer andfådd än vanligt. Första dagen klarade vi inte att prata mer än tre ord i varje mening. Nu klarar vi trappen utan att behöva syrgas efteråt.
Addis är en fascinerande stad på många sätt, och ingenting finns det som liknar Sverige – något som vi trivs bra med! Vi har fått vänja oss vid att bli mer uttittade än superkändisar. När vi går in på the bakery på morgonen för att köpa bröd så samlas det ett gäng barn och tiggare utanför… “yo foreigner” ropar de och “I love you” samt alla de skolbarn som ropar “How are you” varje gång vi passerar deras skolgård.
Det är roligt att se hur de ser på oss och särskilt Josse drar till sig mångas blickar; en viting pa dryga 1,80 som är blekare än alla andra tillsammans… Erika funderar på att ta betalt för att visa upp henne. Vi får se.
Erikas största problem är att inte ge bort allt hon äger till de som kommer och tigger. Varje tiggare utlöser en fruktansvärd samvetskamp och utan Josse så skulle hon själv vara en tiggare numera. Så… det finns förmodligen en tanke med att vi reser två.
Vi har testat nationalrätten, injera, mycket intressant. En disktraseliknande jättepannkaka med massa gisch på. Otroligt gott faktiskt!
Det är svårt att inte bli förälskad i allt och alla här, får ni nångång tillfälle att åka till Afrika så måste ni ta den chansen.

Det som är jobbigt för oss är att allt är nytt och allt görs för första gången. Det är otroligt många nya intryck, och sedan att vi är så dåliga på amarinja gör inte saken bättre. Vi försökte köpa snabbkaffe häromdagen, och blev erbjudna obehandlade kaffebönor vart vi än gick.

Nu måste vi ut i den fantastiska trädgården och beundra vår trädgårdsmästare en stund…
ha det gott allihopa och skriv gärna och berätta hur ni har det. Vi har lite problem att hinna mejla till alla vi skulle vilja mejla till, för internet går SAKTAAAA.

kramkramkram. vi saknar er järnet!

Som ni ser var vi helt omedvetna om vad vi gett oss in i.

Spongedrea.wordpress.com er 1 år i dag!

[Google.no]

Q. Hvor lenge har du blogga?

Endelig er den her! Årets siste Maskerader og atpåtil Jubileums-utgaven. Her har vi tatt favorittdesignene våre fra de siste ti årene og strikket dem opp på nytt – noen i nye farger, andre i nytt garn – og tatt nye, flotte bilder. Den vakre forsidemodellen er forresten daglig leder i butikken vår i Oslo, Stella.

I tillegg til de gamle favorittene har vi designet noen nye interiørfavoritter. Til sammen finner du 35 oppskrifter i heftet. Det er det største vi noen gang har laget, og vi håper det er noe du vil ha i samlingen din i mange år fremover.

I magasinet finner du også intervjuer og reportasjer om Du Store Alpakka, vår historie,  grunnleggerne, Per og Kari, alpakkafiberet og skolen vår i Peru. Jippi!

Op 7 november aanstaande is het zover: de 10de editie van de museumnacht te Amsterdam. Op zaterdagavond openen 42 musea in Amsterdam de deuren van 19.00 tot 02.00 uur. Zij bieden een programma met muziek, film, performance en uiteraard erfgoed. De organisatie van de museumnacht, n8, viert dit jubileumjaar met extra projecten.

Zo is er ‘de n8 trakteert’ waarbij, in samenwerking met jongerencentra uit amsterdamse stadsdelen, 800 (!) jongeren zijn uitgenodigd om verslag te doen en hun ervaringen te delen op n8.nl via blogs, video en foto’s. Het betreft specifiek de jongeren die de museumnacht nog niet eerder bezocht hebben.

Een ander project dat ingezet wordt is ‘ Hyves live’. Dit jaar voor het eerst kunnen bezoekers de museumnacht  live volgen en reacties achterlaten op Hyves. Op 17 verschillende locaties hangen schermen met een live stream van foto’s en WieWatWaar updates van bezoekers. Waar is het leuk en wat mogen je vrienden niet missen tijdens de museumnacht? Bezoekers die ‘n8’ in hun WieWatWaar update plaatsen, verschijnen vanzelf op de schermen.

Het is de kleinschaligheid van deze insteek die de twee genoemde projecten tot grootse resultaten kunnen doen leiden. Simpel, maar juist daardoor extra doeltreffend. N8 weet hiermee haar doelgroep uitstekend te bereiken en biedt jongeren ruimte volwaardig te kunnen participeren in het evenement. Kunnen erfgoedinstellingen niet vanuit dezelfde gedachte te werk gaan bij (tijdelijke) tentoonstellingen voor deze doelgroep?

Da jeg startet opp denne bloggen for nøyaktig to måneder siden, var jeg veldig spent på hva som kom til å skje. Ville jeg klare mitt mål om å lage en blogg som var litt mindre personlig og nær enn Marits liv og tanker? Kom jeg til å klare å fange noen lesere? Var det mulig at jeg klarte å holde en rimelig jevn oppdateringsgreie?

I dag, for bare noen minutter siden, tikket kommentar nummer 100 inn, fra en av mine faste lesere. Han er en av de totalt 1 660 som har vært innom bloggen min de siste to månedene. Og innlegget som fikk kommentaren var et av 20 innlegg jeg har skrevet hittil.  Det er ganske artig med statistikker, er det ikke vel?

Så, i dag er det to ting å rope hurra for! FN og bloggens tomånedersdag!

Awum AB fyller 5 år i höst och det firar vi med en jubileumsspegel!
Det är Spegel No1 som försetts med en designad och polerad rostfri ring i svenskt stål. Elegant förstås men också greppvänlig, ringen är något att hålla i!

Priset är förstås 5o1 kronor. Upplagan är begränsad och produktion sker bara den här hösten. Vi kan börja leverera fr o m mitten av november. Beställ nu om du vill vara säker på att få den här unika och specialtillverkade jubileumsspegeln.

Än så länge finns den att beställa endast i SPEGELBUTIKEN™

Det er ikke akkurat på dagen. Den første historien om Asterix og hans tapre gallere ble publisert i det franske tegneseriemagasinet, Pilote, den 29′de oktober 1959. Men jeg poster likevel hyllesten i dag, siden det var i dag NRK gjorde meg oppmerksom på jubileet, og at det i dag også er en annen jeg kjenner godt som fyller år, nemlig min mor. Gratulerer med dagen til henne!

Asterix har jeg hatt et forhold til så lenge jeg kan huske, og står for meg som i særklasse den beste tegneserien. Den eneste som kan konkurrere er Larssons gale verden, men det er ikke noen ordentlig tegneserie, det er bare vitsetegninger. Som tegneserie står Astrix i særklasse. Jeg har likt serien siden jeg var et lite barn og lærte og leste, og også helt sikkert før jeg lærte å lese. Jeg likte serien gjennom hele barndommen, videre gjennom ungdommen, jeg likte den som student, og jeg liker den fortsatt som voksen. Den har alltid stått som særklasse.

De første minnene jeg har om Astrix er at min far leser Astrix and the normans, et blad vi hadde på engelsk. Jeg syntes det var fabelaktig, og løp opp til min barndomsvenn, Asgeir Ueland, for å diskutere bladet. Han hadde den norske utgaven. Og vi konkurrerte om hvilken utgave som var best, og utvekslet vitser med hverandre. Jeg mener at min kamerat som ikke kunne lese altfor godt, la en god del til i replikkene de tapre gallerne og livredde romerne utvekslet, for vitsene hans bar etter hvert mer preg av hans egen stil, enn av stilen til de store forfatterne og tegneren av serien, henholdsvis Rene Goschiny, og Alberto Uderzo. Siden har jeg lest Astrix and the normans også på egen hånd, på engelsk, og jeg skulle gjerne hørt fars oversettelse om igjen. Jeg er helt sikker på at han improviserte litt da de engelske glosene ble for subtile og sjeldne, og en av tekstlinjene jeg husker best og likte best er ikke å finne igjen: “Skremme? hvordan kan jeg skremme deg, når jeg ikke vet hva skremme er for noe)?” Det er høvding Timandhaf som sier dette til den vesle spretten, Justforkix. Også det navnet er jeg spent på høre hvordan far taklet. Jeg har spurt ham, men han husker ikke.

Et annet av bladene vi hadde tidlig, og som jeg sikkert har fått opplest et par ganger, før jeg begynte å lese det selv, er Asterix og Cleopatra. Det er også den utgaven av Asterix-albumene vi har som er mest utslitt. Jeg husker at vi lo allerede av forsiden (som i den norske utgaven ikke er en parodi på den berømte filmen med Elisabeth Taylor og Richard Burton, som kom samme år som Asterix-historien i 1963), der det stod hva det hadde krevd å lage denne serien. Først stod alt om tegneutstyr, så stod mengden av øl. Og selv om jeg ikke skulle drikke øl på månedsvis ennå, syntes jeg det var morsomt. Og siden har jeg alltid vært absolutt sikker på hvem Cleopatra er, hvem egypterne er, hva Sfinxen er og at den mangler nese, og en mengde av de andre detaljene som finnes i serien.

Jeg husker at min absolutte favoritt blant bladene er Asterix i keiserens klær. Det var originalt det tiende album i rekken, men de norske utgivelsene fulgte ikke originalrekkefølgene. Jeg mener å huske at vi kjøpte dette albumet ved en liten nærbutikk en gang vi reiste på sommerferie til Marivold, men jeg kan meget vel huske feil her. I hvert fall har jeg lest det bladet om og om igjen. Og selv om humoren i det er nokså enkel og barnslig, som når den rasende romerske kommandanten kommer helt ut av det når han brøler de nye legionærene på marsj, ett-to, ett-to, og så bryter han sammen på “ett”, og Obelix kommer vennlig bort med ordene “og så kommer to etterpå, tror jeg”. Dette “tror jeg”, syntes jeg var overmåte morsomt, og det synes jeg for så vidt fremdeles. Likeledes synes jeg at Lillefix var veldig pen, og at det var veldig sjarmerende når alle forelsket seg  sånn i henne, og Obelix blir så bunnløst ulykkelig slik bare en med umiddelbar tilgang til sine følelser kan bli det. Dette albumet har også skikkelige historiske referanser til slaget ved Thapsus i 46 f. kr, der Julius Cæsar beseirer rivalene Caescellus Scipio alliert med Africanus og Juba I av Numibia. De andre legionærene som verver seg er også kostelige, briten, belgieren, goteren, grekeren og egypteren. Hele albumet er et overskudd av enkel, lun humor, og en historie som jeg synes er skikkelig artig.

I denne første tiden hadde vi ikke alle albumene hjemme. Og jeg var som barn flest kritisk i beit for penger. Jeg fikk ikke ukepenger før jeg var 10 år, og femmeren jeg fikk da, ville det ta ukevis før jeg kunne kjøpe et album med. De eneste mulighet for ekstra inntekt jeg hadde var å samle flasker på brynekamper, og en kjærkommen 50-lapp fra Bestefar på Kåsen nå og da. Nye album måtte mor og far velsigne oss med å kjøpe. De likte også serien, men det tok mange år før vi fikk den samlet. Og når vi fikk sjansen til å kjøpe noen, var ofte jeg med på å få lov til å velge hvilket. Dessverre var det slett ikke alle som var tilgjengelige til en hver tid, og det var et par jeg savnet bitterlig. Det var “Asterix på skattejakt”, der forsiden med Asterix og Obelix på jakt etter en gryte med penger i var særdeles tiltalende, og der det til og med gikk rykter om at Asterix brukte sverdet! Det andre var Asterix som gladiator, fordi dette med gladiatorer var så kult, og fordi jeg egentlig var sikker på at han brukte sverdet også her. Det gjorde han altså ikke, og begge disse to albumene var små skuffelser i forhold til de skyhøye forventningene.

Derimot fikk vi tidlig Obelix & co AS, det nokså spesielle der Obelix forlater det vanlige livet i landsbyen for å begynne med produksjon og salg av bautasteiner på fulltid. Obelix var favoritten min, hvem kan ikke la være å like ham, og jeg var meget godt fornøyd med at dette albumet stort sett handlet om ham, selv om det var litt rart. Det var for eksempel en slags form for helligbrøde å kle ham opp i nye klær, i stedet for den karakteristiske blå og hvite buksene han alltid ellers går i. Men starten på albumet er verd hele lesingen alene, der Obelix fyller år, og får en helt ny romersk garnison i gave å banke opp. Det er rett og slett rørende hvordan han griper en stakkar i foten, og bruker ham til å denge alle de andre med, mens landsbyen står bak og gauler “Happy birthday to you”. Siden har jeg fått vite at dette er det siste albumet Rene Goscinny fikk fullført før han døde. I Astrix og belgierne har han bare forfattet første del av historien, mens tegneren Uderzo har fullført den. I de senere albune begynte Goscinny å bli mer samfunnskritisk, i stedte for de rene løyene som preger de første albuene. 

Etter Goscinny dør i 1977 synes jeg ikke serien er noenting verdt. Vi har fortsatt å kjøpe dem, siden vi selvsagt smelter over tegningene til Uderzo, skjønnere tegneserietegninger finnes bare ikke, man blir i godt humør av å se dem. Men fra og med Asterix og den store grav holder ikke historiene mål. Dette albumet kjøpte vi på en ferie i Danmark, og jeg trodde lenge at det var dansken som gjorde at dette albumet skilte seg litt ut. Det er altså historien. Andre album vi har kjøpt vel vitende at det ikke er originaler er Asterix odysseen og Asterix & sønn. Det første halter, det andre holder ikke mål. Og siden er det lille jeg har bladd gjennom nye historier, vist at det bare har blitt verre. Magien er over.

Men magien finnes i 24 album der det omtrent ikke finnes svakhetstegn. Det er suksessgaranti å kjøpe dem, selv om det kanskje kan lønne seg å vente litt med de tre første, Asterix og hans tapre gallere, Asterix og styrkedråpene, og Asterix og goterne. Her er ennå ikke persongalleriet fått satt seg skikkelig, og tegningene er ennå litt rare. Siste albumet der er forresten det vi i venneflokken kåret som det albumet der Asterix slåss mest (så vidt slått av Asterix i keiserens klær), og det er jo et sikkert kvalitetstegn i barndommen. Samfunnskritikken i de senere albumene fikk jeg ikke i det hele tatt med meg de første gangene jeg leste dem, men jeg har ingen problemer med å få dem med meg nå. Og de har ikke tapt seg uansett hvilken vei man går i tiden, de er like kjekke som voksen, som de var som barn. Jeg gratulerer Asterix med 50 årsdagen, og takker for et godt vennskap!

I går hadde bloggen min 1 års jubileum, og det må jo feires! Med over 4000 visninger og nærmere 300 kommentarer resulterer det  i en Give-away  Alt du trenger å gjøre er å følge med på bloggen min og  kommentere det du føler for ut oktober! Kanskje det er i din postkasse det kommer en oppmerksomhet?

PS: Strikkeriet  (Og Donor-nytt) oppdateres jevnlig i disse høsttider, ta gjerne en titt! http://myrtella.wordpress.com/strikkeriet/

Idag har gruppledarna för majoriteten i Stadshuset presenterat sitt förslag till nästa års budget för Stockholms stad. Det är en budget som präglas av den lågkonjunktur som Sverige och nästan hela världen är inne i, och som till stora delar är ett resultat av förra årets finanskris. Deras presentation finns här: Budgetpresentation 2010.

Uppdatering: Gruppledarna skriver om budgeten på Newsmill.

Lågkonjunkturen och arbetslösheten leder till att kommunerna i Sverige får betydligt lägre skatteintäkter nästa år. Stockholms skatteintäkter minskar med ungefär 339 mkr. Och då ska man veta att konjunkturen inte drabbar Stockholm alls lika hårt som många andra kommuner.

Problemen på andra håll i landet gör dessutom att stadens bidrag till utjämningssystemet ökar med 138 mkr på två år, från 1 448 mkr 2008, till 1 586 mkr för 2010. Regeringens stödpaket till kommunerna som presenterades i statsbudgeten för några veckor sedan ger dock ett viktigt stöd till verksamheterna om 794 mkr.

Lågkonjunkturen gör förstås att budgetarbetet blir svårare, och prioriteringarna viktigare. I idrottsnämndens budget finns därför inte lika stora satsningar 2010 som tidigare år denna mandatperiod. Nyinvesteringarna minskar från rekordnivån 2008 på 325 mkr och 2009 på 300 mkr, till 250 mkr för 2010. Men utöver detta kommer ett omfattande reinvesteringsprojekt för simhallarna på ytterligare ca 60 mkr att beslutas under hösten. Investeringsnivån är alltså fortsatt hög. Däremot kommer verksamheterna att få hålla igen under året.

De politiska prioriteringarna ligger fast sedan tidigare år. Målet för vår politik är att stockholmarna ska röra på sig mer, engagera sig mer i idrottsrörelsens föreningar och därmed stärka folkhälsan och samhällsengagemanget. En viktig utmaning för nämndens arbete är att hitta metoder för hur de barn och ungdomar som inte motionerar idag ska börja göra det. Minst hälften av nyinvesteringarna i anläggningar ska gynna flickors och kvinnors idrottande.

Idrottsnämnden ska tillsammans med idrottsrörelsen fortsätta arbetet med att förbättra förutsättningarna för idrottsföreningarna att stärka sina egna intäkter. Vi ska också uppmuntra föreningar och entreprenörer att hitta nya områden vid anläggningarna där man kan skapa nya näringsverksamheter. Det kan gälla allt från café- och restaurangverksamheter till butiker och service.

Idrottsnämnden ska också undersöka förutsättningarna för att erbjuda utrymme i stadens idrottsanläggningar till de delar av Stockholms kulturliv vars verksamhet främjar deltagarnas motion, till exempel dans.

Under åren som kommer ska Stockholms stadion upprustas. Arbetet ska vara klart till 100-årsjubileet av OS 1912. Planeringen av jubileet stärker idrotten som en del av Stockholms attraktivitet. Upprustningsarbetet blir också ett tillfälle att sätta igång arbetet med att utveckla arenan och skapar en långsiktighet för friidrottens behov. Men så länge vi inte har funnit en arenalösning för Djurgården så kommer klubben självklart att fortsätta spela på stadion som idag.

Ett antal av stadens simhallar är i behov av omfattande upprustningar. Det arbetet inleds under 2010 och först ut är simhallarna i Farsta och Åkeshov. Vid upprustningar av idrottsanläggningar ska idrottsnämnden också utreda förutsättningarna för nya näringsverksamheter i fastigheterna.

Idrottsnämnden ska dessutom fortsätta arbetet med projektet “Fritid för alla” så att utbudet av idrotts-, fritids- och kulturaktiviteter bättre kommuniceras och anpassas till barn som har funktionsnedsättning. Ett annat viktigt initiativ är att fler platser i staden möbleras med träningsredskap, ett slags utomhus-gym. Dessa ska kunna användas även av äldre, barn och människor med funktionshinder.

Detta är som ni ser de övergripande dragen i nästa års arbete. Vad budgeten kommer att leda till i detalj för verksamheterna är ännu osäkert. Det är nu idrottsförvaltningens uppgift att ta fram underlag för beslut i verksamhetsplanen som ska klubbas i december.

Madeleine