<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><!-- generator="wordpress.com" -->
<rss version="2.0"
	xmlns:content="http://purl.org/rss/1.0/modules/content/"
	xmlns:wfw="http://wellformedweb.org/CommentAPI/"
	xmlns:dc="http://purl.org/dc/elements/1.1/"
	>

<channel>
	<title>kafka &amp;laquo; WordPress.com Tag Feed</title>
	<link>http://en.wordpress.com/tag/kafka/</link>
	<description>Feed of posts on WordPress.com tagged "kafka"</description>
	<pubDate>Tue, 01 Dec 2009 15:03:48 +0000</pubDate>

	<generator>http://en.wordpress.com/tags/</generator>
	<language>en</language>

<item>
<title><![CDATA[Un artista del Hambre]]></title>
<link>http://antipedophilia.wordpress.com/2009/11/30/un-artista-del-hambre/</link>
<pubDate>Mon, 30 Nov 2009 18:10:55 +0000</pubDate>
<dc:creator>porlaverdad3</dc:creator>
<guid>http://antipedophilia.wordpress.com/2009/11/30/un-artista-del-hambre/</guid>
<description><![CDATA[“-Había deseado toda la vida que admirarais mi resistencia al hambre –dijo el ayunador. -Y la admira]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<div class='snap_preview'><p>“-Había deseado toda la vida que admirarais mi resistencia al hambre –dijo el ayunador.</p>
<p>-Y la admiramos –repúsole el inspector.</p>
<p>-Pero no debíais admirarla -dijo el ayunador.</p>
<p>-Bueno, pues entonces, no la admiraremos –repuso el inspector-; pero, ¿por qué no debemos admirarte?</p>
<p>-Porque me es forzoso ayunar, no puedo evitarlo –dijo el ayunador.</p>
<p>-Eso ya se ve –dijo el inspector-, pero ¿por qué no puede evitarlo?</p>
<p>-Porque –dijo el artista del hambre levantando un poco la cabeza y hablando en la misma oreja del inspector para que no se perdieran sus palabras, con labios alargados como si fuera a dar un beso-, porque <strong><em>no pude encontrar nunca comida alguna que me gustara. </em></strong>Si la hubiera encontrado, puedes creerlo, no habría hecho ningún cumplido y me habría hartado como tú y como todos.”</p>
</div>]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Un artista del Hambre]]></title>
<link>http://noboylover.wordpress.com/2009/11/30/un-artista-del-hambre/</link>
<pubDate>Mon, 30 Nov 2009 18:10:55 +0000</pubDate>
<dc:creator>porlaverdad3</dc:creator>
<guid>http://noboylover.wordpress.com/2009/11/30/un-artista-del-hambre/</guid>
<description><![CDATA[“-Había deseado toda la vida que admirarais mi resistencia al hambre –dijo el ayunador. -Y la admira]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<div class='snap_preview'><p>“-Había deseado toda la vida que admirarais mi resistencia al hambre –dijo el ayunador.</p>
<p>-Y la admiramos –repúsole el inspector.</p>
<p>-Pero no debíais admirarla -dijo el ayunador.</p>
<p>-Bueno, pues entonces, no la admiraremos –repuso el inspector-; pero, ¿por qué no debemos admirarte?</p>
<p>-Porque me es forzoso ayunar, no puedo evitarlo –dijo el ayunador.</p>
<p>-Eso ya se ve –dijo el inspector-, pero ¿por qué no puede evitarlo?</p>
<p>-Porque –dijo el artista del hambre levantando un poco la cabeza y hablando en la misma oreja del inspector para que no se perdieran sus palabras, con labios alargados como si fuera a dar un beso-, porque <strong><em>no pude encontrar nunca comida alguna que me gustara. </em></strong>Si la hubiera encontrado, puedes creerlo, no habría hecho ningún cumplido y me habría hartado como tú y como todos.”</p>
</div>]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Un artista del Hambre]]></title>
<link>http://antipedofilos.wordpress.com/2009/11/30/un-artista-del-hambre/</link>
<pubDate>Mon, 30 Nov 2009 18:10:55 +0000</pubDate>
<dc:creator>porlaverdad3</dc:creator>
<guid>http://antipedofilos.wordpress.com/2009/11/30/un-artista-del-hambre/</guid>
<description><![CDATA[“-Había deseado toda la vida que admirarais mi resistencia al hambre –dijo el ayunador. -Y la admira]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<div class='snap_preview'><p>“-Había deseado toda la vida que admirarais mi resistencia al hambre –dijo el ayunador.</p>
<p>-Y la admiramos –repúsole el inspector.</p>
<p>-Pero no debíais admirarla -dijo el ayunador.</p>
<p>-Bueno, pues entonces, no la admiraremos –repuso el inspector-; pero, ¿por qué no debemos admirarte?</p>
<p>-Porque me es forzoso ayunar, no puedo evitarlo –dijo el ayunador.</p>
<p>-Eso ya se ve –dijo el inspector-, pero ¿por qué no puede evitarlo?</p>
<p>-Porque –dijo el artista del hambre levantando un poco la cabeza y hablando en la misma oreja del inspector para que no se perdieran sus palabras, con labios alargados como si fuera a dar un beso-, porque <strong><em>no pude encontrar nunca comida alguna que me gustara. </em></strong>Si la hubiera encontrado, puedes creerlo, no habría hecho ningún cumplido y me habría hartado como tú y como todos.”</p>
</div>]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Un artista del Hambre]]></title>
<link>http://joshuaantipedofilia.wordpress.com/2009/11/30/un-artista-del-hambre/</link>
<pubDate>Mon, 30 Nov 2009 18:10:55 +0000</pubDate>
<dc:creator>porlaverdad3</dc:creator>
<guid>http://joshuaantipedofilia.wordpress.com/2009/11/30/un-artista-del-hambre/</guid>
<description><![CDATA[“-Había deseado toda la vida que admirarais mi resistencia al hambre –dijo el ayunador. -Y la admira]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<div class='snap_preview'><p>“-Había deseado toda la vida que admirarais mi resistencia al hambre –dijo el ayunador.</p>
<p>-Y la admiramos –repúsole el inspector.</p>
<p>-Pero no debíais admirarla -dijo el ayunador.</p>
<p>-Bueno, pues entonces, no la admiraremos –repuso el inspector-; pero, ¿por qué no debemos admirarte?</p>
<p>-Porque me es forzoso ayunar, no puedo evitarlo –dijo el ayunador.</p>
<p>-Eso ya se ve –dijo el inspector-, pero ¿por qué no puede evitarlo?</p>
<p>-Porque –dijo el artista del hambre levantando un poco la cabeza y hablando en la misma oreja del inspector para que no se perdieran sus palabras, con labios alargados como si fuera a dar un beso-, porque <strong><em>no pude encontrar nunca comida alguna que me gustara. </em></strong>Si la hubiera encontrado, puedes creerlo, no habría hecho ningún cumplido y me habría hartado como tú y como todos.”</p>
</div>]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Un artista del Hambre]]></title>
<link>http://stoppedofilia.wordpress.com/2009/11/30/un-artista-del-hambre/</link>
<pubDate>Mon, 30 Nov 2009 18:10:55 +0000</pubDate>
<dc:creator>porlaverdad3</dc:creator>
<guid>http://stoppedofilia.wordpress.com/2009/11/30/un-artista-del-hambre/</guid>
<description><![CDATA[“-Había deseado toda la vida que admirarais mi resistencia al hambre –dijo el ayunador. -Y la admira]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<div class='snap_preview'><p>“-Había deseado toda la vida que admirarais mi resistencia al hambre –dijo el ayunador.</p>
<p>-Y la admiramos –repúsole el inspector.</p>
<p>-Pero no debíais admirarla -dijo el ayunador.</p>
<p>-Bueno, pues entonces, no la admiraremos –repuso el inspector-; pero, ¿por qué no debemos admirarte?</p>
<p>-Porque me es forzoso ayunar, no puedo evitarlo –dijo el ayunador.</p>
<p>-Eso ya se ve –dijo el inspector-, pero ¿por qué no puede evitarlo?</p>
<p>-Porque –dijo el artista del hambre levantando un poco la cabeza y hablando en la misma oreja del inspector para que no se perdieran sus palabras, con labios alargados como si fuera a dar un beso-, porque <strong><em>no pude encontrar nunca comida alguna que me gustara. </em></strong>Si la hubiera encontrado, puedes creerlo, no habría hecho ningún cumplido y me habría hartado como tú y como todos.”</p>
</div>]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Un artista del Hambre]]></title>
<link>http://nogirlovers.wordpress.com/2009/11/30/un-artista-del-hambre/</link>
<pubDate>Mon, 30 Nov 2009 18:10:55 +0000</pubDate>
<dc:creator>porlaverdad3</dc:creator>
<guid>http://nogirlovers.wordpress.com/2009/11/30/un-artista-del-hambre/</guid>
<description><![CDATA[“-Había deseado toda la vida que admirarais mi resistencia al hambre –dijo el ayunador. -Y la admira]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<div class='snap_preview'><p>“-Había deseado toda la vida que admirarais mi resistencia al hambre –dijo el ayunador.</p>
<p>-Y la admiramos –repúsole el inspector.</p>
<p>-Pero no debíais admirarla -dijo el ayunador.</p>
<p>-Bueno, pues entonces, no la admiraremos –repuso el inspector-; pero, ¿por qué no debemos admirarte?</p>
<p>-Porque me es forzoso ayunar, no puedo evitarlo –dijo el ayunador.</p>
<p>-Eso ya se ve –dijo el inspector-, pero ¿por qué no puede evitarlo?</p>
<p>-Porque –dijo el artista del hambre levantando un poco la cabeza y hablando en la misma oreja del inspector para que no se perdieran sus palabras, con labios alargados como si fuera a dar un beso-, porque <strong><em>no pude encontrar nunca comida alguna que me gustara. </em></strong>Si la hubiera encontrado, puedes creerlo, no habría hecho ningún cumplido y me habría hartado como tú y como todos.”</p>
</div>]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Un artista del Hambre]]></title>
<link>http://nopedos.wordpress.com/2009/11/30/un-artista-del-hambre/</link>
<pubDate>Mon, 30 Nov 2009 18:10:55 +0000</pubDate>
<dc:creator>porlaverdad3</dc:creator>
<guid>http://nopedos.wordpress.com/2009/11/30/un-artista-del-hambre/</guid>
<description><![CDATA[“-Había deseado toda la vida que admirarais mi resistencia al hambre –dijo el ayunador. -Y la admira]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<div class='snap_preview'><p>“-Había deseado toda la vida que admirarais mi resistencia al hambre –dijo el ayunador.</p>
<p>-Y la admiramos –repúsole el inspector.</p>
<p>-Pero no debíais admirarla -dijo el ayunador.</p>
<p>-Bueno, pues entonces, no la admiraremos –repuso el inspector-; pero, ¿por qué no debemos admirarte?</p>
<p>-Porque me es forzoso ayunar, no puedo evitarlo –dijo el ayunador.</p>
<p>-Eso ya se ve –dijo el inspector-, pero ¿por qué no puede evitarlo?</p>
<p>-Porque –dijo el artista del hambre levantando un poco la cabeza y hablando en la misma oreja del inspector para que no se perdieran sus palabras, con labios alargados como si fuera a dar un beso-, porque <strong><em>no pude encontrar nunca comida alguna que me gustara. </em></strong>Si la hubiera encontrado, puedes creerlo, no habría hecho ningún cumplido y me habría hartado como tú y como todos.”</p>
</div>]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Un artista del Hambre]]></title>
<link>http://joshuastoppedofilia.wordpress.com/2009/11/30/un-artista-del-hambre/</link>
<pubDate>Mon, 30 Nov 2009 18:10:55 +0000</pubDate>
<dc:creator>porlaverdad3</dc:creator>
<guid>http://joshuastoppedofilia.wordpress.com/2009/11/30/un-artista-del-hambre/</guid>
<description><![CDATA[“-Había deseado toda la vida que admirarais mi resistencia al hambre –dijo el ayunador. -Y la admira]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<div class='snap_preview'><p>“-Había deseado toda la vida que admirarais mi resistencia al hambre –dijo el ayunador.</p>
<p>-Y la admiramos –repúsole el inspector.</p>
<p>-Pero no debíais admirarla -dijo el ayunador.</p>
<p>-Bueno, pues entonces, no la admiraremos –repuso el inspector-; pero, ¿por qué no debemos admirarte?</p>
<p>-Porque me es forzoso ayunar, no puedo evitarlo –dijo el ayunador.</p>
<p>-Eso ya se ve –dijo el inspector-, pero ¿por qué no puede evitarlo?</p>
<p>-Porque –dijo el artista del hambre levantando un poco la cabeza y hablando en la misma oreja del inspector para que no se perdieran sus palabras, con labios alargados como si fuera a dar un beso-, porque <strong><em>no pude encontrar nunca comida alguna que me gustara. </em></strong>Si la hubiera encontrado, puedes creerlo, no habría hecho ningún cumplido y me habría hartado como tú y como todos.”</p>
</div>]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Un artista del Hambre]]></title>
<link>http://piensaloantes.wordpress.com/2009/11/30/un-artista-del-hambre/</link>
<pubDate>Mon, 30 Nov 2009 18:10:55 +0000</pubDate>
<dc:creator>porlaverdad3</dc:creator>
<guid>http://piensaloantes.wordpress.com/2009/11/30/un-artista-del-hambre/</guid>
<description><![CDATA[“-Había deseado toda la vida que admirarais mi resistencia al hambre –dijo el ayunador. -Y la admira]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<div class='snap_preview'><p>“-Había deseado toda la vida que admirarais mi resistencia al hambre –dijo el ayunador.</p>
<p>-Y la admiramos –repúsole el inspector.</p>
<p>-Pero no debíais admirarla -dijo el ayunador.</p>
<p>-Bueno, pues entonces, no la admiraremos –repuso el inspector-; pero, ¿por qué no debemos admirarte?</p>
<p>-Porque me es forzoso ayunar, no puedo evitarlo –dijo el ayunador.</p>
<p>-Eso ya se ve –dijo el inspector-, pero ¿por qué no puede evitarlo?</p>
<p>-Porque –dijo el artista del hambre levantando un poco la cabeza y hablando en la misma oreja del inspector para que no se perdieran sus palabras, con labios alargados como si fuera a dar un beso-, porque <strong><em>no pude encontrar nunca comida alguna que me gustara. </em></strong>Si la hubiera encontrado, puedes creerlo, no habría hecho ningún cumplido y me habría hartado como tú y como todos.”</p>
</div>]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Un artista del Hambre]]></title>
<link>http://joshuahunterboylover.wordpress.com/2009/11/30/un-artista-del-hambre/</link>
<pubDate>Mon, 30 Nov 2009 18:10:55 +0000</pubDate>
<dc:creator>porlaverdad3</dc:creator>
<guid>http://joshuahunterboylover.wordpress.com/2009/11/30/un-artista-del-hambre/</guid>
<description><![CDATA[“-Había deseado toda la vida que admirarais mi resistencia al hambre –dijo el ayunador. -Y la admira]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<div class='snap_preview'><p>“-Había deseado toda la vida que admirarais mi resistencia al hambre –dijo el ayunador.</p>
<p>-Y la admiramos –repúsole el inspector.</p>
<p>-Pero no debíais admirarla -dijo el ayunador.</p>
<p>-Bueno, pues entonces, no la admiraremos –repuso el inspector-; pero, ¿por qué no debemos admirarte?</p>
<p>-Porque me es forzoso ayunar, no puedo evitarlo –dijo el ayunador.</p>
<p>-Eso ya se ve –dijo el inspector-, pero ¿por qué no puede evitarlo?</p>
<p>-Porque –dijo el artista del hambre levantando un poco la cabeza y hablando en la misma oreja del inspector para que no se perdieran sus palabras, con labios alargados como si fuera a dar un beso-, porque <strong><em>no pude encontrar nunca comida alguna que me gustara. </em></strong>Si la hubiera encontrado, puedes creerlo, no habría hecho ningún cumplido y me habría hartado como tú y como todos.”</p>
</div>]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Un artista del Hambre]]></title>
<link>http://joshuanopedofilia.wordpress.com/2009/11/30/un-artista-del-hambre/</link>
<pubDate>Mon, 30 Nov 2009 18:10:55 +0000</pubDate>
<dc:creator>porlaverdad3</dc:creator>
<guid>http://joshuanopedofilia.wordpress.com/2009/11/30/un-artista-del-hambre/</guid>
<description><![CDATA[“-Había deseado toda la vida que admirarais mi resistencia al hambre –dijo el ayunador. -Y la admira]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<div class='snap_preview'><p>“-Había deseado toda la vida que admirarais mi resistencia al hambre –dijo el ayunador.</p>
<p>-Y la admiramos –repúsole el inspector.</p>
<p>-Pero no debíais admirarla -dijo el ayunador.</p>
<p>-Bueno, pues entonces, no la admiraremos –repuso el inspector-; pero, ¿por qué no debemos admirarte?</p>
<p>-Porque me es forzoso ayunar, no puedo evitarlo –dijo el ayunador.</p>
<p>-Eso ya se ve –dijo el inspector-, pero ¿por qué no puede evitarlo?</p>
<p>-Porque –dijo el artista del hambre levantando un poco la cabeza y hablando en la misma oreja del inspector para que no se perdieran sus palabras, con labios alargados como si fuera a dar un beso-, porque <strong><em>no pude encontrar nunca comida alguna que me gustara. </em></strong>Si la hubiera encontrado, puedes creerlo, no habría hecho ningún cumplido y me habría hartado como tú y como todos.”</p>
</div>]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Un artista del Hambre]]></title>
<link>http://nopedofilia.wordpress.com/2009/11/30/un-artista-del-hambre/</link>
<pubDate>Mon, 30 Nov 2009 18:10:55 +0000</pubDate>
<dc:creator>porlaverdad3</dc:creator>
<guid>http://nopedofilia.wordpress.com/2009/11/30/un-artista-del-hambre/</guid>
<description><![CDATA[“-Había deseado toda la vida que admirarais mi resistencia al hambre –dijo el ayunador. -Y la admira]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<div class='snap_preview'><p>“-Había deseado toda la vida que admirarais mi resistencia al hambre –dijo el ayunador.</p>
<p>-Y la admiramos –repúsole el inspector.</p>
<p>-Pero no debíais admirarla -dijo el ayunador.</p>
<p>-Bueno, pues entonces, no la admiraremos –repuso el inspector-; pero, ¿por qué no debemos admirarte?</p>
<p>-Porque me es forzoso ayunar, no puedo evitarlo –dijo el ayunador.</p>
<p>-Eso ya se ve –dijo el inspector-, pero ¿por qué no puede evitarlo?</p>
<p>-Porque –dijo el artista del hambre levantando un poco la cabeza y hablando en la misma oreja del inspector para que no se perdieran sus palabras, con labios alargados como si fuera a dar un beso-, porque <strong><em>no pude encontrar nunca comida alguna que me gustara. </em></strong>Si la hubiera encontrado, puedes creerlo, no habría hecho ningún cumplido y me habría hartado como tú y como todos.”</p>
</div>]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Quémese después de leerse ]]></title>
<link>http://lotofagica.wordpress.com/2009/11/30/quemese-despues-de-leerse/</link>
<pubDate>Mon, 30 Nov 2009 14:07:34 +0000</pubDate>
<dc:creator>leogilg</dc:creator>
<guid>http://lotofagica.wordpress.com/2009/11/30/quemese-despues-de-leerse/</guid>
<description><![CDATA[¿De qué le habrá servido a Kafka pedirle a su amigo Max Brod que quemara sus manuscritos? ¿De qué le]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<div class='snap_preview'><p>¿De qué le habrá servido a Kafka pedirle a su amigo Max Brod que quemara sus manuscritos? ¿De qué le habría servido a Brod, anticapitalista convencido, donar los textos de <em>América</em> y <em>El castillo</em> a la universidad de Oxford y dejar escrito en su testamento que el resto de los originales fueran donados a las bibliotecas de Tel Aviv y Jerusalem?</p>
<p>De nada. La agente literaria contratada por Brod, se enriqueció con la ingenuidad de éste y la del mismo autor checo.</p>
<p>Lo cierto es que, en la actualidad, tras una larga disputa jurídica, <strong>salen a la luz manuscritos inéditos de Kafka. </strong><a href="http://www.revistaenie.clarin.com/notas/2009/11/26/_-02049343.htm" target="_blank">La nota en revista Ñ</a>.</p>
</div>]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[La soggettività del traduttore e le sue Metamorfosi]]></title>
<link>http://traduzioniealtrestorie.wordpress.com/2009/11/29/la-soggettivita-del-traduttore-e-le-sue-metamorfosi/</link>
<pubDate>Sun, 29 Nov 2009 18:00:21 +0000</pubDate>
<dc:creator>biblitra</dc:creator>
<guid>http://traduzioniealtrestorie.wordpress.com/2009/11/29/la-soggettivita-del-traduttore-e-le-sue-metamorfosi/</guid>
<description><![CDATA[Questo è un post a dir poco interessante sui modi in cui la soggettività del traduttore influenza il]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<div class='snap_preview'><p><a href="http://petitchou.tumblr.com/post/225168928/various-translations-of-the-first-sentence-of">Questo è un post</a> a dir poco interessante sui modi in cui la soggettività del traduttore influenza il risultato del suo lavoro: la breve indagine è condotta a partire da un raffronto tra svariate traduzioni dell&#8217;incipit delle <em>Metamorfosi </em>di Kafka.</p>
<p>Consiglio vivamente di leggerlo e prometto che mi farò presto viva con altri post&#8230; Il lavoro incalza!</p>
</div>]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[El genio austrohúngaro. Historia social e intelectual (1848-1938)]]></title>
<link>http://labuenavidaweb.wordpress.com/2009/11/28/el-genio-austrohungaro-historia-social-e-intelectual-1848-1938/</link>
<pubDate>Sat, 28 Nov 2009 13:10:50 +0000</pubDate>
<dc:creator>lbvcdl</dc:creator>
<guid>http://labuenavidaweb.wordpress.com/2009/11/28/el-genio-austrohungaro-historia-social-e-intelectual-1848-1938/</guid>
<description><![CDATA[El genio austrohúngaro. Historia social e intelectual (1848-1938) William M. Johnston &#8211; KRK La]]></description>
<content:encoded><![CDATA[El genio austrohúngaro. Historia social e intelectual (1848-1938) William M. Johnston &#8211; KRK La]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Lögn]]></title>
<link>http://juliusbernhard.wordpress.com/2009/11/28/logn/</link>
<pubDate>Sat, 28 Nov 2009 00:33:40 +0000</pubDate>
<dc:creator>juliusbernhard</dc:creator>
<guid>http://juliusbernhard.wordpress.com/2009/11/28/logn/</guid>
<description><![CDATA[Motsatsen till sanning. Man kan säga att en lögn som meddelas en annan hör till etiken, medan en lög]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<div class='snap_preview'><p>Motsatsen till sanning. Man kan säga att en lögn som meddelas en annan hör till etiken, medan en lögn som man serverar sig själv tillhör själsläget. Sen kan man bedöma vad som är viktigast, ens egen själ eller etiken och den Andre och den andres bedömningsförmåga.J. Lacan hävdar , intressant nog, att den som inte kan ljuga inte heller kan tala sanning. Det ligger så mycket (psykologiskt sant ) i det, att jag här uppmanar männiksor att ljuga om strunt*saker, i övningssyfte och med den viktiga ledstjärnan att i ett avgörande moment vara i stånd att säga &#8230;. sanningen.</p>
<p>Kafkas högt begåvade o. viljestarka väninna Milena Jesenská* , i brev:</p>
<p>&#8220;Visserligen ligger saken så till, att vi alla ögonskenligen har förmågan att leva, för att vi någon gång har flytt in i lögn, i blindhet, i entusiasm, i optimism, i en övertygelse, i pessimism eller något annat. Men han / Franz / har aldrig flytt in i någon skyddande fristad, inte i någon. Han är helt ur stånd att ljuga, liksom han är ur stånd att dricka sig berusad. Han är utan varje tillflykt, utan hem. Därigenom är han utsatt för allt, som vi andra är skyddade emot. Han är som en naken bland påklädda. Det är inte ens sanning, det som han säger, det som han är och lever. Han är ett så determinerat vara alldeles för sig, utan alla tillbehör som skulle kunna hjälpa honom att rusta in livet &#8211; i skönhet eller elände, vilket som. Och hans askes är alligenom oheroisk &#8211; och just därigenom så mycket större och högre. All ´heroism´är lögn och feghet. Han är inte en människa, som konstruerar en askes som medel att nå ett visst mål, han är en människa som genom sin fruktansvärda klarsyn, sin renhet och oförmåga till kompromisser är tvingad till askes.&#8221; </p>
<p>( ur brev till M.Brod*, i Brods bok Franz Kafka, trol.1920, då Kafka befann sig på sanatorium i Tatrabergen för sin struptuberkulos.)</p>
<p>Kafka:&#8221;Det oöverträffat lögnaktiga i detta ligger i att vad de nu säger har de i själva verket alltid sagt.&#8221;(en av K.s repliker i <I>Processen </I>)&#8230;&#8230;..</p>
</div>]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[La pintura de Javier Garcerá, una invitación a dudar.]]></title>
<link>http://nicolamariani.wordpress.com/2009/11/27/la-pintura-de-javier-garcera-una-invitacion-a-dudar/</link>
<pubDate>Fri, 27 Nov 2009 12:52:07 +0000</pubDate>
<dc:creator>Nicola Mariani</dc:creator>
<guid>http://nicolamariani.wordpress.com/2009/11/27/la-pintura-de-javier-garcera-una-invitacion-a-dudar/</guid>
<description><![CDATA[Take off your shoes. Exposición personal de Javier Garcerá: Galería Álvaro Alcázar. C/ Hermosilla, 5]]></description>
<content:encoded><![CDATA[Take off your shoes. Exposición personal de Javier Garcerá: Galería Álvaro Alcázar. C/ Hermosilla, 5]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Zivilschein veröffentlicht Erzählungen von Franz Kafka. Heute: "Der Geier"]]></title>
<link>http://zivilschein.wordpress.com/2009/11/27/zivilschein-veroffentlicht-erzahlungen-von-franz-kafka-heute-der-geier/</link>
<pubDate>Fri, 27 Nov 2009 05:15:04 +0000</pubDate>
<dc:creator>cosmo</dc:creator>
<guid>http://zivilschein.wordpress.com/2009/11/27/zivilschein-veroffentlicht-erzahlungen-von-franz-kafka-heute-der-geier/</guid>
<description><![CDATA[Es war ein Geier, der hackte in meine Füße. Stiefel und Strümpfe hatte er schon aufgerissen, nun hac]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<div class='snap_preview'><p>Es war ein Geier, der hackte in meine Füße. Stiefel und Strümpfe hatte er schon aufgerissen, nun hackte er schon in die Füße selbst. Immer schlug er zu, flog dann unruhig mehrmals um mich und setzte dann die Arbeit fort. Es kam ein Herr vorüber, sah ein Weilchen zu und fragte dann, warum ich den Geier dulde. »Ich bin ja wehrlos«, sagte ich, »er kam und fing zu hacken an, da wollte ich ihn natürlich wegtreiben, versuchte ihn sogar zu würgen, aber ein solches Tier hat große Kräfte, auch wollte er mir schon ins Gesicht springen, da opferte ich lieber die Füße. Nun sind sie schon fast zerrissen.« »Daß Sie sich so quälen lassen«, sagte der Herr, »ein Schuß und der Geier ist erledigt.« »Ist das so?« fragte ich, »und wollten Sie das besorgen?« »Gern«, sagte der Herr, »ich muß nur nachhause gehn und mein Gewehr holen. Können Sie noch eine halbe Stunde warten?« »Das weiß ich nicht«, sagte ich und stand eine Weile starr vor Schmerz, dann sagte ich: »Bitte, versuchen Sie es für jeden Fall.« »Gut«, sagte der Herr, »ich werde mich beeilen.« Der Geier hatte während des Gespräches ruhig zugehört und die Blicke zwischen mir und dem Herrn wandern lassen. Jetzt sah ich, daß er alles verstanden hatte, er flog auf, weit beugte er sich zurück um genug Schwung zu bekommen und stieß dann wie ein Speerwerfer den Schnabel durch meinen Mund tief in mich. Zurückfallend fühlte ich befreit wie er in meinem alle Tiefen füllenden, alle Ufer überfließenden Blut unrettbar ertrank.</p>
<hr />
Verfasst 1920, Titel von Max Brod</p>
</div>]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Apple Mac by Kafka]]></title>
<link>http://chimac.net/2009/11/26/apple-mac-by-kafka/</link>
<pubDate>Thu, 26 Nov 2009 21:08:44 +0000</pubDate>
<dc:creator>chimac</dc:creator>
<guid>http://chimac.net/2009/11/26/apple-mac-by-kafka/</guid>
<description><![CDATA[A unfortunate situation that happened because of some products that failed.  Click here to read.]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<div class='snap_preview'><p>A unfortunate situation that happened because of some products that failed.  Click <a href="http://travel67.wordpress.com/2009/11/25/apple-mac-by-kafka/" target="_self">here</a> to read.</p>
</div>]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Transforming Cancer into Culture]]></title>
<link>http://mediacon.wordpress.com/2009/11/26/transforming-cancer-into-culture/</link>
<pubDate>Thu, 26 Nov 2009 18:32:50 +0000</pubDate>
<dc:creator>mediacon</dc:creator>
<guid>http://mediacon.wordpress.com/2009/11/26/transforming-cancer-into-culture/</guid>
<description><![CDATA[In chapter 3 of &#8220;The Rise of Cultural Bodies&#8221;, Metal and flesh: the evolution of man : t]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<div class='snap_preview'><div id="titlebar">
<p dir="ltr">In chapter 3 of <a title="google books" href="http://books.google.ca/books?id=NTLU0GTT-G0C&#38;pg=PT76&#38;lpg=PT76&#38;dq=Dyens,+Ollivier.+%22The+Rise+of+Cultural+Bodies.%22+Metal+and+Flesh&#38;source=bl&#38;ots=g6ThOfeJHm&#38;sig=ue5YvxZQUC-F9gtBnAGKEzFz_TA&#38;hl=en&#38;ei=nO0KS9fBDIuvlAebory1Cw&#38;sa=X&#38;oi=book_result&#38;ct=result&#38;resnum=1&#38;ved=0CAgQ6AEwAA#v=onepage&#38;q=&#38;f=false" target="_blank">&#8220;The Rise of Cultural Bodies&#8221;, Metal and flesh: the evolution of man : technology takes over,</a> by Ollivier Dyens, the idea of the body as a living mesh is explored, that when transformed &#8212; naturally or artificially &#8212; can no longer exist as it did before. It becomes a new being &#8220;creating in life&#8217;s outer-limits, their own body, their own system, their own territory, harvesting, as a consequence, both their liberation and their imprisonment.&#8221; (p.63) Only with a marriage of the cultural and the organic can these transformations be understood. Some good examples are used from <a title="imdb" href="http://en.wikipedia.org/wiki/Franz_Kafka" target="_blank">Kafka</a>&#8217;s <em><a title="kafka" href="http://records.viu.ca/~johnstoi/stories/kafka-E.htm" target="_blank">The Metamorphosis</a> </em>and<a title="imdb" href="http://en.wikipedia.org/wiki/H._G._Wells" target="_blank"> H. G. Wells</a>&#8216; <a title="Wells" href="http://www.bartleby.com/1001/" target="_blank"><em>The Island of Dr. Moreau</em></a>, to illustrate the transformative power of biology &#8220;grinding&#8221; against culture.</p>
<p dir="ltr">
<p><a href="http://mediacon.wordpress.com/files/2009/11/dollhouse1.jpg"></p>
<p></a></p>
<p>&#160;</p>
<p>As the Deleuze-Guattari book <a title="imdb" href="http://en.wikipedia.org/wiki/A_Thousand_Plateaus" target="_blank"><em>Mille Plateaux</em></a> indicates a &#8220;non-linear mutant and &#8216;cancerous&#8217; transformation caused by the grinding.&#8221; (p.57, Dyens) They point to the formation of &#8216;plastic bodies&#8217; born from the unsure binary: biology/culture.</p>
<p>Our bodies are &#8220;like eggs immersed in soft fluid representations whose organs are both everywhere and nowhere &#8230; without limits, borders, evolution &#8230; lifeforms turned into signs &#8230; that have become alive &#8212; plastic bodies.&#8221; (p.57, Dyens) Clones are an example of this plastic body as explored in the Joss Whedon tv series <a title="imdb" href="http://www.imdb.com/title/tt1135300/" target="_blank">Dollhouse</a> (2009). The idea that technology is changing us and causing us to be unable to reconcile our dual nature &#8212; human/animal, human/machine or skin/culture &#8212; resolves to find answers, as Dyens puts it, in the transformation process itself. A moving target with a porous quality to it, that can on the one hand escape social repressiveness and, on the other, become a social pariah. Kafka&#8217;s work frames the situation well, herein the power of patriarchal domination can assert itself and push us into the defeated beatnik position, however we can also be that moving target and use the same tools of production to keep transforming. &#8220;Only the coupling between culture and the organic can respond &#8230; the framework of a new evolution&#8221; (p.62, Dyens). Our body imprisons us while our culture liberates us. The threat, as visited in <em>Dollhouse</em>, comes from Patriarchal conformity and mind erasures. Culture is memory, which reveals to us the history of manipulation, and yet also points the way to reconciliation of our transgressions. Also, culture helps us remember, with narrative, so we don&#8217;t get caught in Patriarchy&#8217;s repetitive normalizing. The dollhouse itself, in <em>Dollhouse</em>, serves as an anchor, for newly &#8216;brain-wiped&#8217; people, to something familiar yet void of substance or culture. Their resting area acts like a transparent grave or ghost tomb which reinforces the idea that without a memory, they are only plastic people &#8212; like bodies without organs, without culture. However, the mind-erasures don&#8217;t clear all <a title="wiki" href="http://en.wikipedia.org/wiki/Atavism" target="_blank">atavistic</a> memory since it occurs at a structural level.</p>
<div id="attachment_169" class="wp-caption alignnone" style="width: 291px"><a href="http://mediacon.wordpress.com/files/2009/11/tubal_pregnancy_with_embryo.jpg"><img class="size-medium wp-image-169" title="Tubal_Pregnancy_with_embryo" src="http://mediacon.wordpress.com/files/2009/11/tubal_pregnancy_with_embryo.jpg?w=281" alt="" width="281" height="300" /></a><p class="wp-caption-text">Embryo</p></div>
<p>Our psyche may have been transformed, by technology, into &#8220;soft fluid representations&#8230;turned into &#8216;living&#8217; signs&#8221;, but reconciliation can take place. Our structural building blocks do imprison us, just like the technological mediums impose a framework of interaction, however we choose the content or rather our level of engagement with that content &#8212; depending on our ability to deconstruct our &#8216;imprisonment&#8217;, like the &#8216;Echo&#8217; character in <em>Dollhouse</em>. We become &#8220;non-linear mutants&#8221; that either, proactively face the &#8220;&#8216;cancerous transformation caused by the grinding&#8221; of our biology with our culture, or reactively engage and are more susceptible to patriarchal-normative manipulation. We &#8216;harvest&#8217; our own &#8216;liberation&#8217; and reconciliation with our  &#8216;imprisonment&#8217;. Failure to arrive at a reconciliation allows the &#8216;cancer&#8217; to grow and dwarf, or even kill, our sense of culture.</p>
</div>
</div>]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Absurdly Wordy]]></title>
<link>http://themoxiecoach.wordpress.com/2009/11/25/absurdly-wordy/</link>
<pubDate>Thu, 26 Nov 2009 02:10:53 +0000</pubDate>
<dc:creator>Lisa Gentile</dc:creator>
<guid>http://themoxiecoach.wordpress.com/2009/11/25/absurdly-wordy/</guid>
<description><![CDATA[A new study shows that the struggle to find meaning, particularly in reading Kafka&#8217;s absurdist]]></description>
<content:encoded><![CDATA[A new study shows that the struggle to find meaning, particularly in reading Kafka&#8217;s absurdist]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Recep Sezgili’nin Acı Dolu Yaşamı ve İbret Verici Ölümü]]></title>
<link>http://panopticomania.wordpress.com/2009/11/25/recep-sezgili%e2%80%99nin-aci-dolu-yasami-ibret-verici-olumu-ve-sonrasinda-gelisen-birtakim-dogaustu-hadiseler/</link>
<pubDate>Wed, 25 Nov 2009 12:21:12 +0000</pubDate>
<dc:creator>Cengiz Erdem</dc:creator>
<guid>http://panopticomania.wordpress.com/2009/11/25/recep-sezgili%e2%80%99nin-aci-dolu-yasami-ibret-verici-olumu-ve-sonrasinda-gelisen-birtakim-dogaustu-hadiseler/</guid>
<description><![CDATA[Topluma malolmuş bir yazar olan Recep Sezgili bir gün odasında daktilosunun şeridiyle boğulmak suret]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<div class='snap_preview'><p style="text-align:justify;">Topluma malolmuş bir yazar olan Recep Sezgili bir gün odasında daktilosunun şeridiyle boğulmak suretiyle öldürülmüş olarak bulunur. Komşusu, Recep Sezgili’nin evinden gelen ölü insan kokusunu hayra yormamış, Recep Sezgili’nin kapısını kırarak içeriye girmiş ve Recep Sezgili’yi ölmüş bir vaziyette ve/fakat yüzünde bir tebessümle yerde yatar bir vaziyette bulmuştur. Durumu polise bildiren komşu derhal cinayetten tutuklanmış ve Sezgili’yi öldürdüğünü ve bunu nasıl yaptığını itiraf etmeye zorlanmıştır. Komşu’nun ifadesi şu şekildedir: “Bakın memur bey, büyük bir hata yapıyorsunuz, ben katil değilim. Recep Bey’i pek severdim. Zaman zaman var yere yok yere gelip kapımı çalar ve ben kapıyı açınca da bana küfürler ve tükürükler yağdırsa da onun topluma mal olmuş bir yazar olduğunu bildiğimden küfürleri karşısında sessizliğimi korur, söylediklerini sineye çekerdim. Kapısı’nı kırışım ölümünden sonra oldu, yani ben içeriye girdiğimde o zaten ölmüştü, nitekim ben içeriye ölü insan kokusunun nereden geldiğine bakmak için girdim, oysa siz bana kapıyı kırıp Recep Bey’i daktilosunun şeridiyle boğmak suretiyle öldürdüğümü söylüyorsunuz. Aklıma durgunluk veren bu hadiseyi bu şekilde yorumlamanız inanın son derece üzüntü vericidir. Recep Sezgili’yi benim öldürmediğimin kanıtı bana sevgi gösterilerinde bulunan köpeğidir memur bey.”</p>
<p style="text-align:justify;">Bunun üzerine Polis şunları söyler: “Ama belki de aslında Sezgili’yi öldürdükten sonra köpeğine köpek maması verişinizdir bu hayvanın size sevgi gösterilerinde bulunmasının sebebi. Buna ne diyeceksiniz?”</p>
<p style="text-align:justify;">Siz çıldırmışsınız memur bey. Tatil için bir programınız var mı?”</p>
<p style="text-align:justify;">Polis: “Olması mı lazım?”</p>
<p style="text-align:justify;">Polis komşunun masum olduğuna kâni olur ve onu serbest bırakır. Ama komşu Polisin kendisinden özür dilmesi gerektiğinde ısrar edince Polis tekrar şüphelenir ve komşuyu gene tutuklar. Komşu henüz yargılanmamış olduğu halde gözyaşlarına hakim olmaz, olamaz ve o kadar bir ağlar ki hapsolduğu hücrede kahkahalar ata ata gözyaşlarında boğulup ölür. </p>
<p style="text-align:justify;">Polis Recep Sezgili’nin yastığının altında bir yazı bulur. Bu yazı aslında Recep Sezgili’nin sevgilisine hitaben yazılmış bir mektuptur. Hemen sevgiliyi olay yerine çağıran polis ona mektubu okur:</p>
<p style="text-align:justify;">“Bilmediklerimle mukayese edilince bildiklerim bir hiçten ancak bir adım öteye gider. Zevk âleminde boğulduğum zamanlar olduğu bir gerçek. Ama her gerçek gibi bu gerçek de pek değersiz gözümde. Acı çekmek insanı bönleştirir. Kişi ölü olmakla yaşıyor olmak arasında bir ayrım yapmaktan aciz kalır. Ölmekle hiçbir şey kazanamaz ölen. Haz hayata dahildir, ölüm yaşanmaz.</p>
<p style="text-align:justify;">Pek gezmedim. Gezmeyi hiç sevmem. Ama başka insanlarla mukayese edilince hiç yerinde durmamış bir insan izlenimi veririm. En büyük korkum bir gün bir daktilo şeridiyle boğulmuş olarak ölü bulunmaktır odamda. Aç kaldığım zamanlar en üretken olduğum zamanlar oldu. Büyük evlerin küçük odalarında yaşadım, yüksek yerlerdeki alçak adamlarla tanıştım. Çocukluğum can sıkıntısıyla mücadele ederek geçti. Can sıkıntımı yenmek için savaş filmleri izlerdim. O dönemlerde Vietnam savaşı yeni bitmişti ve Amerikanlar savaş filminden başka film çekmiyorlardı. Daha sonra savaştan dönüp de topluma adaptasyon sorunu çeken travma kurbanı üzgün, gücünü yitirmiş, haksızlığa uğradığını düşünen bilge kurban-kahramanlar pek modaydı. Vietnam savaşından dönen bunalımlı bir gazi olmadığım halde gençliğimde kendimi o kurban-kahramanlardan biri olarak gördüm hep. O kadar çok savaş filmi izlemiştim ki bu savaş filmlerinin travmatik bir etkisi oldu üzerimde ve kendimi toparlamak için yaşamı kolaylaştırıcı düşünceler üretmeye başladım. Bu düşünceler beni topluma yabancılaştırdı çünkü toplum bireye kıyıcı bir ilişkiler yumağından başka bir şey değildi.”</p>
<p style="text-align:justify;">Recep Sezgili’nin yastığının altında bulunan bu yazının ne zaman yazıldığı bilinmiyordu. Polis Recep Sezgili’nin köpeğinin cinayetin tek sanığı olduğunu düşünüyordu. </p>
<p style="text-align:justify;">Recep Sezgili’nin kendisine hitaben yazılmış bu mektubun içinde bulunduğu zarfın üstündeki adresten faydalanarak Recep Sezgili’nin sevgilisiyle irtibata geçer ve onu olay yerine çağırır. Olay yerine gelen ve adının açıklanmasını istemeyen sevgili A.T. polise verdiği ifadede şunları söyler: “Onu çok seviyordum memur bey. İsterseniz sizi de an az onu sevdiğim kadar sevebilir kendisi aramızdan ayrıldığına göre. Ölümüyle elbette ki sarsılmakla kalmadım, yıkıldım da. Ama sanat kısa, hayat uzun memur bey. Ona kendisinin topluma mal olmuş bir yazar olduğunu, daktilosunun tuşlarının toz tuttuğunu ve kirden görünmediğini, kendini toparlayıp yeniden yazı yazmaya başlaması gerektiğini aksi taktirde erken bir zamanda toplum tarafından daktilosunun şeridiyle boğularak öldürüleceğini kaç kere söyledim, tam sayısını hatırlamıyorum şimdi, ama kırkın üstünde olsa gerek, zira üç aydır hemen hemen iki günde bir tekrarlıyorum bu söylemi. Biliyorsunuz memur bey, bir insana kırk kere öleceksin derseniz o insan öleceğine o kadar bir inanır ki ölür. Bak sen toplumun malısın, yani topluma mal olmuş bir yazarsın, neden yazı yazmak yerine acılarını kâğıda döküp yaşama dönmüyorsun dedim ona. Ama dinletemedim hiç memur bey. Böyle olacağı belliydi, hiç şaşırmadım doğrusu. Velhasıl onlar vurdu biz büyüdük memur bey.”</p>
<p style="text-align:justify;">Recep Sezgili’nin katili asla bulunamaz. Polis turşucu olup turşuları poşetlere ellerliyle doldurmayı seçer. Komşunun akıbetini zaten belirtmiştim ama yinelemekte fayda var ki dava neticelenmeden, daha gözaltındayken, gülmekten ve gözyaşlarında boğulmaktan ölmektir bu akıbet. Sevgili A.T. ünlü bir şantöz haline gelir ve adını değiştirerek Şantöz Ayten olur. Recep Sezgili ise topluma mal olmaya, toplumun malı olarak yok olmaya mezarında devam eder. Sezgili’nin cenazesine katılan hasta bir ruh vardır. Bu ruh kimin ruhudur? Sezgili’nin mi? Tüm insanlığın mı? Kimin ruhudur bu hasta ruh? Ve bu ruhu hasta kılan nedir? İşte bu sorular tıpkı Kafka’nın Dava romanının sonundaki gibi yanıtsız kalmaya mahkûmdur ey sevgili lanetlenmiş okur.</p>
</div>]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[New Kafka Web Site]]></title>
<link>http://kafkahostel.wordpress.com/2009/11/24/new-kafka-web-site/</link>
<pubDate>Tue, 24 Nov 2009 17:57:08 +0000</pubDate>
<dc:creator>kafkahostel</dc:creator>
<guid>http://kafkahostel.wordpress.com/2009/11/24/new-kafka-web-site/</guid>
<description><![CDATA[New web site with lots of pictures and fun toys to play with. Widgets, Gadgets and more. http://www.]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<div class='snap_preview'><p>New web site with lots of pictures and fun toys to play with. Widgets, Gadgets and more.</p>
<p>http://www.kafkahostel.webs.com/</p>
<p>http://kafkahostel.webs.com/apps/blog/entries/feed/rss</p>
<div id="attachment_85" class="wp-caption alignleft" style="width: 310px"><a rel="attachment wp-att-85" href="http://kafkahostel.wordpress.com/2009/11/24/new-kafka-web-site/kafkanewsite/"><img class="size-medium wp-image-85" title="kafka,newsite" src="http://kafkahostel.wordpress.com/files/2009/11/kafkanewsite.gif?w=300" alt="" width="300" height="256" /></a><p class="wp-caption-text">new Kafka web site</p></div>
</div>]]></content:encoded>
</item>

</channel>
</rss>
