Mina framsteg den här veckan:

1 Åt godis och läsk på lång tågresa.

Visserligen var allt i princip kalorifritt men för mig som aldrig tidigare har kunnat ”småäta” mellan lunch och middag så var detta ett otroligt stort framsteg. Tågresan blev ju SÅÅÅ mycket roligare när man hade något litet att tugga på. Det var skitmysigt att sitta där ihopkurrad i tågstolen med en kvällstidning, Cola light och en liten godispåse som prasslade till varje gång jag sträckte mig efter en salt godisbit (sockerfri). Känslan att få känsla mig ”normal” o smälta in bland de andra resenärerna som också sitter o mumsar i sig något är så härlig. Stolt som en tupp är jag och resan hem gick dessutom skitfort!!!

 2 Käkat ”riktigt” kött + bearnaisesås + klyftpotatis.

 Många ätstörda får ofta för sig att börja käka vegetarisk, så även jag. I mitt fall gjorde jag det för att jag kände mig ”renare” av veg mat o trodde den var mindre fet. Ärligt talat så förstår jag inte hur jag kunde tro det. I många fall är det betydligt nyttigare o bättre att äta kött (som ju verkligen är en ”ren” produkt o innehåller järn, selen o andra viktiga mineraler som är viktiga bla för att hjärtat ska fungera ordentligt) än att välja en veg produkt som består av en massa olika stärkelse, gluten, bindemedel och dåliga fetter (som tvärtom är dåliga för kroppen!). Fattar inte hur jag tänkte?! Kalorimässigt skulle jag i många fall ha tjänat på att äta en bit kött istället för en massa dåliga vegprodukter! Tur iaf att jag har fattat nu och inte kom på det förrän jag var över 30, snacka om waste of time. Bearnaisesåsen var visserligen av den magrare sorten, men ett stort framsteg för mig som (om ni kommer ihåg?) bara levt på sallad, GI-soppa, smoothies och frukt det senaste halvåret. Då är allt annat LYX och väldigt bra. Dessutom var det ingen annan som bestämde kvällens middag utan det var helt o hållet mitt förslag, mkt bra där! Viktigt att kunna välja mat o äta den istället för att få beslutsångest (känner ni igen det?) för att man kommer på att det kanske vore nyttigare att äta t ex blomkålsmos till istället för klyftpotatis.

 3 På olika dagar kunnat äta både av nötter, choklad, glass och torkad frukt utan att få ångest.

Förr var dessa matvaror totalförbjudna i mitt skafferi då de alla är mycket kaloritäta innehållsmässigt och därmed lätt att man äter ”för mycket” av (ger ju tokångest!). Förr spelade det nämligen ingen roll om jag åt 20 gram nötter eller 100 gr, oavsett korrekt mängd så toktränade jag i flera timmar för att bli av med kalorierna. Överdrev alltid träningen för att kompensera o drog även in på maten. Tänkte att jag säkert hade fått i mig över 2000 kalorier enbart från nötterna o för att vara på den säkra sidan var det bäst att boka in ett dubbelt spinningpass efter kickboxingen. Först därefter skulle jag bli fri från ångesten (jag skulle ju faktiskt cykla hem från gymmet också). Men den här veckan har jag alltså ätit tills jag blivit”nöjd” (det är faktiskt inte så svårt som jag tidigare trott, man blir nöjd, jag lovar! Man kommer inte äta i ihjäl sig, även om man tror det). Lita på din kropp!

4 Känner att jag allt mer kan släppa på kalorikontrollen.

Detta är visserligen skitsvårt och då menar jag verkligen skitsvårt. Att sluta träna har nog varit det enklaste hittills – överraskande nog!? Men att inte automatiskt räkna kalorier, det är verkligen en utmaning. Det är inte lika enkelt. Att räkna kalorier sitter i rygmärgen, säg ett livsmedel o jag lovar, jag vet exakt hur många kalorier per 100 gram det innehåller. Detta är skitjobbigt, kommer hjärnan någonsin att kunna glömma det här? Är så avundsjuk på alla er som inte bryr er eller är för lata för att räkna kalorier. Önskar att jag kunde ägna större delen av min hjärnkapacitetn åt viktigare saker än att påpeka för mig själv att 100 gram morötter ger nästan 50 kcal (totalt onödigt vetande, who cares?). Därför är det kanske bättre att jag väljer att käka två kokta äggvitor (som bara ger typ 40 kcal) eftersom jag blir mättare på dem o dämpar mitt sötsug. Ja, så här tänker jag typ hela tiden, men idag i mindre utsträckning än när jag hetstränade. Inget jätteframsteg direkt, men betydligt bättre att det går pyttelite framåt än att det står helt still iaf!

 Tack för att ni pallar läsa. Ni är bäst!

Jag älskar P3-programmet Mammas Nya Kille. Det är bara helt otroligt bra. Och idag, när det precis som igår ska bli ett blogginlägg av det kortare slaget (jag har känt mig lite babblig på senare tid, så jag tänkte testa lite omväxling) tänker jag helt enkelt länka till två av de roligaste klippen i MNK på senare tid. Så lyssna och skratta till:

Familjen Kallur

Jobs minnesförlus

Virtuaalse kalluriga katsetamine ja selle konstruktsiooni optimieerimine andis Liebherrile võimaluse valmistada 12% kergem gigantkallur (T282B) ja seega odavaim veohind.

Kalluritest

Põlevkivilehe kallurite rubriiki on kogutud 3 lugu sellest, et EP ostis kallureid. Tore. Aga milline piltidel kujutatud masinatest on kallur? Kas ärilehe allmaa-kopplaadur, postimehe “põlevkivkarjäär”, kas masin mis üritab teisele masinale midagi peale tõsta, ah jaa, kuna ta meenutab eelmises artiklis kujutatut, siis ilmselt kopplaadur, aga karjäärikopplaadur, või põhjaranniku lehel kujutatud kollane mudel, mis varsti karjääris sõitma hakkab. 

Selgituseks: Jutt käib jäiga raamiga ja Eesti mõistes suure kandevõimega (>40 tonni) karjäärikalluritest, mille pilte näed siin. 

Kallurid

Samal teemal:

http://kaevandamine.wordpress.com/2008/10/19/suurim-kallur-veab-oliliiva/

http://kaevandamine.wordpress.com/2008/09/30/maailma-suurim-kallur/

http://kaevandamine.wordpress.com/2008/09/20/uhhuudis/

http://kaevandamine.wordpress.com/2008/09/08/maemasinad/

Är det inte fotbolls EM/VM (vilket det nu var sist), så är det OS. Är det inte OS så är det Allsvenskan eller Champions League.

Jag, Ms Mybell, är totalt ointresserad av sport och får tuppjuck på alla sparka-boll, springa-fort- och hoppa-högt-tävlingar. Eller nä, tuppjuck var kanske att ta i. Det är väl egentligen ingenting som stör mig speciellt mycket. Jag bara tycker att det hela hela aldrig tar slut. Det är alltid nånting som skall följas eller bevakas.

Tycker nog mer att det hela är lite komiskt. Varför? Jo för under det senaste halvåret har jag fått höra följande fraser sjukt många gånger;

“Snart är allsvenskan slut… då har de uppehåll”.

Efter den frasen var det dags för sparka-boll-tävling och jag fick då höra: “Det håller inte på så länge. Snart är det slut”.

Efter det var det dags för OS och senast igår fick jag höra: “Om ett par dagar är det slut Babe”. 

Om jag inte minns fel så är Allsvenskan igång igen, så det är inte alls slut. Det tar aldrig slut. Det finns inget slut. Allt går bara runt runt. Runt runt som en enda ond cirkel.

Det finns två alternativ. Gilla läget eller flytta ut till ett elfritt samhälle ute i skogen. Tror jag väljer att gilla läget.

Nu åkte TV´n på där ute i vardagsrummet. Haaha. Gissar det är OS.

Kram på er alla sparka-boll-fanatiker och springa-fort-entusiaster.

Eftersom jag har varit förkyld under helgen och tyckte att en dag till i soffan skulle gynna mitt tillfrisknande har jag kunnat följa OS dagen. Självklart hade jag örnkoll på Sannas starttid. När det väl var dags hade jag hjärtklappning och tunnelseende. Det var ju redan färdigt, ingen tveksamhet att hon skulle gå vidare. Men NEJ!!!! Jag och Karin Torneklint hade nog samma ansiktsuttryck när snubblingen var ett faktum. Kan nog inte uttrycka mina sympatier nog mycket till Sanna. Men mest upprörd blev jag efteråt. Vad är det för idioter SVT har skickat till Peking? Gå in på SVT.se och kolla in klippen från OS, begrunda journalist”psykologi”. Eller nej, det var ju det de inte lärde sig på journalistutbildningen. Att fråga en gråtfärdig Sanna om hon kommer att komma vidare efter detta lämpar sig väl inte riktigt? Eler?! Det är väl inte första eller sista gången man ser exempel på bristande omdömme vad gäller frågor. Sedan undrar jag, när kommer murvlarna sluta fråga “Hur känns det?”  Jag får eksem i öronen snart!

Var visst ett tag sedan jag skrev någonting i den här bloggen. Lite synd. Eftersom det beror på att jag jobbar alldeles för mycket. Fast det är klart, en stor anledning är naturligtvis att jag har haft semester också! Och vilken underbar semester. Har mest varit hemmavid och legat vid stranden i Tylösand. För två veckor sedan när det var underbart väder njöt jag något otroligt. Och vilka kvällar sedan! Kvällen då vi lyssnade på Magnus Uggla från dynerna var fantastisk.

Idag springer Kallur semifinal. Jag är redan nervös!

Jag gillar att se Susanna Kallur dansa över häckarna! Idag snabbast av alla och då gick hon bara på halvfart. Det är härligt att se. Och då är jag ändå finne. Har aldrig förstått det här med att vi finnar och svenskar alltid ska konkurrera. Sedan jag flyttat hit har jag insett att svenskar är trevliga och ja, jag hejar på Sverige i sportsammanhang. Ja, till och med Tre Kronor. Förutom när de möter oss…

Tycker om SVT också och tycker att de gör ett gott arbete! Har precis skaffat digitalbox och är supernöjd, vilken bild! Trodde inte att det skulle gå att få så bra bild. När man sedan byter över till SVT HD, jag då trillar man nästan av pinn. Nu väntar höjdhopp med Holm. Vi hörs!

Så var det dags för dagens nyheter. Idag ändrar vi ordningen lite.

Vi börjar med den sorgliga. Igelkottssporter verkar vara ett vanligt fenomen i Sverige. Förra året berättade en före detta granne till mig om hur hon hade sett hur man spelade innebandy med igelkottar här i trakten. Nu har Aftonbladet skrivit om några ungdomar som har spelat fotboll med igelkottar i Gnesta. Sex igelkottar fanns där förrut, nu finns det ingen.

I Indien så dog 150 personer vid kaoset på Navratafestivalen i helgen. Eller kanske 149? För när läkarna vid bårhuset skulle obducera en man som de trodde var död så vaknade han upp och bad om ett glas vatten. Tydligen så utfördes inga nogrannare kontroller av de som dog, utan man bara kollade om de var vid medvetande eller inte och lastade in dom i lastbilar. Sjukt.

Och så till dagens glada nyhet för alla som gillar sport! Susanna Kallur har återhämtat sig mycket bra från sin skada och ser ut att kunna tävla i OS trots allt. Men läkaren säger att “man ska inte ropa hej”, trots att även han är positivt överaskad. Han säger att anledningen till varför det ser så ljust ut är att hon är mindre smärtpåverkad nu än för en vecka sen.

Susanna Kallur i OS trots allt?

Kanske kan vi alltså få någon medalj i OS…

OS i Kina. Jag undrar verkligen hur det kommer att gå för Sverige? Det känns som vi är en desarmerad skara och nu också när Stefan Holm kommer starta med dåligt självförtroende efter förlusten igår. Det var verkligen tråkigt. Och jag hoppas verkligen att Sanna Kallur ska bli frisk till dess. Det vore så tråkigt om hon inte kunde ge allt efter den fantastiska inomhussäsongen i vintras. Shit vad jag blir imponerad av den tjejen. Och jag lider verkligen med Christina Olsson. Det är så himla tråkigt när skador ska sätta stopp för lysande karriärer. Jag grät en skvätt efter DN-galan faktiskt. Carolina Klüft hoppas jag ändå lite på trots grenbyte. Hon brukar ju alltid vara som mest fenomenal när det verkligen gäller. Fast det kanske är orimligt att ha de förhoppningarna. Men man måste ju få drömma…

Susanna Kallur slog världrekord på 60 meter häck igår. Inte illa. Det är ju årets hittills största svenska sporthändelse.

Tiden då? 7.68!

Grymt var ordet.

För första och troligen ända gången…. Sport i ZeeJay’s Tankar…

Tänkte bara säga grattis… Kallur har uppenbarligen slagit något rekord…

Överallt i tidningarna idag… det värsta är att för en sån som mig så måste man läsa en djävla massa innan man ens vet vilken sport det handlar om.. Tack SVD för att ni skrev det i ingressen iaf..

Efter mycket om och men har jag bestämt mig för att Anja är fanimej kåtast på galan. Jag kunde inte riktigt bestämma mig vad jag tyckte först – hon ser nästan lite skönt porrig ut i den klänningen, håret och sminket – men sen dök nån skidbild upp där hon är lite oskönt snorig och grejer.

För att vara inne på samma linje utser jag Sanna Kallurs urringning till den skönaste ikväll.

Vad gör en människa så mycket starkare, snabbare eller kanske smartare än personen som står brevid denne?
Är det enbart genetiska avatarer som får den yttersta förmågan att ta den lite snabbare rörelsen eller kan man frambringa detta genom fokuserad träning?
Med en start på exakt lika genetiska förutsättningar har vi ett par svenska inslag.
Ett lysande exempel finner vi i det svenska friidrottslandslaget där två tvillingsystrar vid namn Kallur tävlar på mycket hög nivå.

Tyvärr har slumpen spelat stor roll här villket har lett till skador för den ena systern, men innan det så var de båda inom samma tiondel.
Inom ishockey finner vi ett annat svenskt tvillingpar vid namn Sedin, dessa båda herrarna spelar för samma lag i den Nordamerikanska ishockey ligan  NHL.

Efter en lite trevande start så börjar nu bröderna visa ett nästan övernaturligt beteende då de alltid verkar veta vart den andre är hela tiden, nästan en telepatisk förmåga som kummunikationsmekanism.

Så vid lika genetiska förutsättningar är det bara slumpen som avgör om den ena presterar bättre än den andra, annars så skulle likadan träning leda till lika resultat!

Hur är det då med personer som verkar hitta nya krafter från ingenstans?
Under det rådande friidrotts-VM så beundrades Carolina Kluft av en hel värld när hon helt omänskligt lyfte fram nya oanade krafter, genom konstiga ritualer.
Och nej, undertecknad tror inte på hokuspokus, likväl som att jag skulle attraheras av sponsorernas snabblån, släcktörstande drycker eller de andras varumärkesstärkande effekter.
Förresten så värderas Carolinas personliga varumärke till ett värde mellan 60-100 miljoner kronor, dvs cirka en tiondels Zlatan.

Med en blick som fokuserade och verkade utspela att så här ska du göra, precis när jag säger till, så slog Carolina, rekord efter rekord.
Så nästa steg blir att ta upp tips på hur man kan uppnå en sådan sinnesro och mentalt fokus när 70000 personer skriker ens namn.

Andra bloggar om: mentalt fokus, VM, Kallur, Kluft, Sedin, prestation, sinnesro