Ber om ursäkt för rubriken men det är vad jag har gjort i natt. Är helt utmattad nu. Svintrött och vill egentligen bara sova. Vet inte riktigt vad som hände med min kropp igår kväll, kanske någon klok läsare som vet?

Jag hade ätit som vanligt under gårdagen, inga konstigheter. Ingen gammal mjölk, rått kött eller på annat sätt dålig mat. Men på kvällen, typ vid nio-tio tiden åt jag nötter och en 100 gr mörk chokladkaka. Drack te till. Detta kändes jättebra psykiskt. Hade inget sötsug och ingen ångest. Kroppen var lugn och jag tänkte gå och lägga mig.

När jag diskade upp det sista i köket kände jag hur det plötsligt började hugga i magen på mig. Det gjorde verkligen jätteont och jag var tvungen att sätta mig ner en stund. Magen hade vid det laget blivit enorm och jag kunde inte stå upp på grund av att det gjorde så himla ont. Borstade därför tänderna snabbt och gick och la mig. Tänkte att det skulle gå över om jag bara lyckades somna.

Men när jag la mig i sängen var det som att trycka på en knapp. Det kom upp kräk som smakade surt av nötter och choklad och jag var tungen att ligga på knä över toastolen. Kräkreflexerna slutade inte. När det började kännas bättre försökte jag sova men jag märkte att kroppen och magen var jätteorolig. Låg och stirrade i taket i över tre timmar och sprang däremella upp på toaletten och kräkas lite till och från hela tiden – jätteobehagligt. Jag blev ganska snurrig av det här men efter ett tag lyckades jag somna i i alla fall en timme men vaknade av att jag var alldeles kallsvettig och med ett hjärta som bankade stenhårt i bröstet. Fick en enorm kräkattack och hann inte till toaletten. Mina blodådror vidgade sig och jag kunde inte längre avgöra om jag var varm eller kall. Spydde lite till och därefter hämtade jag en papperkorg som jag ställde vid sängen.

Klockan var då runt 4 på morgonen och jag vågade inte somna. Kände mig darrig och febrig och funderade på om det var läge att äta något, om det skulle hjälpa men det kändes inte så den här gången. Kroppen ville tömma sig konstant och jag fattar inte vad som hade hänt? Hade enorm dödsångest och det är i sådana hör situationer som jag hatar att vara ensam. Är så rädd för att svimma. Tänk om jag inte vaknar igen?

Vem kan jag ringa!? När ska jag ringa!? Kommer personen svara?!

Lyckades sova ett par timmar till innan klockan ringde. Hade inga kräkkänslor kvar utan då var det bara min avföring som var jättehård och det kom rätt mycket (förlåt om jag äcklar er med detaljerna men vill bara försöka förklara hur det var).

Så vad är er teori om det här? Detta har nämligen hänt förr. Kombinationen choklad/nötter har tidgare fått min kropp att vilja tömma sig i form av spyor eller diarréer. Men då brukade det vara pga att jag ätit för mycket på en och samma gång. Men den här gången var det inte alls någon stor mängd jämförelsevis.

Klarar min kropp inte längre av att ta emot för mycket fett!? Man kan ju tycka den borde blir glad och tacksam, inte ge motsatt effekt! Eller..?! Blir smått tokig på det här.

Förvirrad är vad jag är.

Så mysigt vi har det! Sitter nu här och myser med paranötter, fikon, julmust och lite pepparkakor. Mums!

Vi har precis lagat mat här hemma och ätit pommes frites och färdiggrillad kyckling – så enkelt och så gott! Blir inte så mycket disk heller jämfört med när jag annars gör mat (gör så mycket från grunden själv vilket innebär en hel del kastruller, lite  jobbigt när jag inte har diskmaskin!)

Fördelen med att ha besök är framförallt att jag själv slipper bestämma vad jag ska äta och inte äta… förr tyckte jag det var hemsk att andra bestämde åt mig men detta har faktiskt börjat förändras, vilket jag aldrig trodde. Visst har jag fortfarande ett sjukt stort kontrollbehov och vill gärna vara med och styra och ställa i köket men jag inser vid sådana här tillfällen att det är skönt att kunna vara snäll mot sig själv och ibland lämna över kontrollen och på det sättet ge hjärnan lite semester. Det är ett bra framsteg även fast att målet i sig är att inte lägga i mig ett dugg när någon annan vill laga mat till mig. Någon mer som har liknande tankar?

Det är en skön kontrast att äta varje måltid tillsammans med någon jämfört med att alltid äta ensam. Jag känner mig så frisk när jag äter precis samma mat som mitt sällskap. Jag får ingen ångest och jag tänker knappt på att jag äter. Det går inte att förklara hur skönt det är att slippa räkna kalorier (jag försökte räkna i början av helgen men gav snabbt upp pga jag inte lyckades uppskatta den rätta mängden kalorier, lätt att jag tar i för mycket nämligen och resultatet blir alltid att jag straffar mig själv extra hårt, ville inte göra det denna helg) Men det är svårt att ha kontroll över antalet kalorier när vi äter ute hela tiden, t ex hur mycket väger en portion? Hur mycket smör, spannmål, mjöl och socker har man använt till såsen/ salladen/kycklingen/kladdkakan/etc?

Men istället för att se det “jobbiga” med att äta ute så försöker jag verkligen fokusera på det positiva. I fredags åt vi ute tre gånger och jag älskade det, det var en väldigt bra dag och jag hade jättemycket energi över och kände verkligen att jag levde som alla andra. Men i lördags “påverkade” jag vår dag så att vi bara åt ute en gång och på ett ställe som jag vet bara serverar mat som jag själv kan äta när jag har ångest. För ångest hade jag efter fredagen, jättemycket!

Tyckte det var skitjobbigt att det hade blivit så mycket kalorier på fredagen och vi bråkade om detta natten till idag faktiskt. Min vän känner mig superbra och var skitförbannad på mig för att personen hade kännt av mina ätstörningar och ångest jättetydligt under hela lördagen. Inte bra!

Därför sov jag extremt dåligt inatt, hade dödsånges igen. Har inte haft dödsångest på flera månader men i och med att personen sa saker som jag verkligen behövde höra som påminde mig om det viktiga i att jag inte låter ätstörningen “sova” utan verkligen jobbar stenhårt och äter extra kalorier VARJE dag och inte bara ibland utan faktiskt VARJE dag.)

Så imorse var jag återigen jättepeppad och bestämde mig för att strunta i antalet kalorier och vad jag ätit dagarna före. Därmed fick vi en riktigt bra dag och var inte styrda efter min matplanering. Vi fikade utomhus på Skansen under bar himmel. Det var både  svinkallt och svindyrt! 45 kr för glögg och pepparkaka, huva! Men men, nöden har ingen lag när blodsockret sjunker och man vill mysa lite… Tack vare fikan orkade vi gå en runda till på julmarknaden och sedan kurrade det lagom i magen för att åka bussen hem och göra middag.

Just nu: Ingen ångest. Lugn kropp, lugnt sinne. Varm inombords. Känner mig älskad. Noll tankar på mat och kalorier.

P.S Köpte inget på marknaden… imorgon går sightseeingen vidare till gamla stan… hoppas på större framgång där

Tillbaka igen från en trevlig fika-dejt!

Det är så sjukt kul att träffa folk som man inte har träffat på så många år. Alltid lika spännande att se om personen är sig lik och om man fortfarande funkar bra ihop.  I detta fall var allting precis som vanligt, superskönt för jag var rätt skakis innan ska jag villigt erkänna…

Vi slog båda till på blåbärspajen o så lite vaniljsås på det. När vi suttit en lång stund så slog det mig plötsligt (som det brukar göra när jag utmanar mig själv) hur glad jag är som trots allt har styrkan och kraften att då och då rycka upp mig och fortsätta göra sånt som verkligen betyder något. Jag menar om jag skulle ha sagt nej till träffen pga att det skulle innebära en fika ihop så vore jag mer än lovligt dum. Det är sånt man förstår först efteråt.

Jag skulle ha gått miste om den här underbara människans positiva energi, roligt skvaller, alla komplimanger och alla skratten (hans humor är helt sjuk, men jag älskar den!). Jag lovar er, jag kan nästan känna hur en särskild del i min hjärna vaknar till liv och liksom stimuleras på något mystiskt vis. En hjärndel som har fått stå tillbaka för anorexiatankarna och inte använts på jättelänge men som väcks till liv när jag träffar och umgås med människor som är viktiga för mig.

Jag tror verkligen på att ett skratt förlänger livet. Därför är jag också övertygad om att jag kommer dö tidigare än många andra pga ätstörningarna eftersom det så sällan har varit att jag kännt genuin glädje och inte haft något energi över i olika situationer för att kunna avgöra vad som egentligen är roligt – skulle den friska Anna i vanliga fall ha skrattat här?! Men att skratta är ansträngande och därför låter vi anorektiker hellre bli. Kroppen går på sparlåga och den lilla energin vi har över använder vi till att tänka på mat. Stört och sorgligt på samma gång, eller hur?

Och som ni vet så fikar jag faktiskt vaje dag med mig själv men jag kan lova er att det är stor skillnad på att fika med en god vän eller att sitta ensam hemma och göra samma sak. Det är en jätteskillnad, pajen blir så mycket godare med sällskap och hjärnan stimlueras och du tänker inte fokuserat på “nu ska jag äta paj, ja nu tar jag en bit, en bit till, en liten till…” utan det blir så självklart och normalt när du har en frisk person framför dig som du liksom kan “tjuvkika på” och “härma” för att påminna dig själv om att vägen tillbaka till ett friskt liv inte nödvändigtvis måste vara en lång väg.

Det kanske bara handlar om en liten rörelse? Ett beslut. Ett avslut. Dvs ett litet kliv över det svarta hålet? Du avgör nämligen själv hur komplicerat du vill att det ska vara att hitta tillbaka till ett friskt liv igen. Jag tror att man kan göra det svårare än vad det egentligen är eftersom det sitter i ryggraden att det SKA VARA SVÅRT att bli frisk från ätstörningar (det är ju det alla säger, läkare, dietister, diverse “experter”, etc). När alla säger en sak är det lätt att man gör det till en sanning.

Vad är sanningen för dig? Bestäm dig på riktigt! Jag är på god väg och idag tvivlar jag inte en sekund på att jag kommer bli helt frisk. Det är så underbart att veta att när jag till slut kommer att vara där så kommer jag kunna ha sådana här dagar varje dag. Inga matritualer, inga mattider, inget krångel, inga speciella maträtter eller andra konstigheter. Jag kommer kunna träffa vem jag vill och när jag vill.

En fika är mer än bara mat för magen. En fika fördjupar din sociala förmåga och ditt sällskap kommer uppleva dig som en varm människa när du orkar engagera dig och intressera dig för personens tankar och åsikter. Testa vettja, du kommer inte ångra dig! Tänk inte kalorier, tänk istället personlig utveckling och stimulans för hjärnan. Detta är också viktigt men lätt att glömma bort eftersom du inte kan se och ta på det på samma sätt som kroppen. Det är mer abstrakt än kroppen som du kan se, mäta och klämma på. Just därför får du inte glömma bort att även de värden som du inte kan mäta och väga med blicken också räknas och viktigt att kämpa för.

Du behöver fika och umgås, det är jätteviktigt!

Det er litt ulike måter å beregne det daglige kaloribehovet. Her er to metoder. Den ene er kjapp, men den andre er mer presis.

Snarveien

En kjapp metode er å multiplisere din nåværende vekt med følgende tall:

Vekten avtar hvis du inntar 27 kalorier (kcal) multiplisert med vekten i kilo
Stabil vekt: 34 kalorier (kcal) multiplisert med vekten i kilo
Økende vekt: 40 kalorier (kcal) multiplisert med vekten i kilo
Eksempel Du veier 70 kilo. Vekten vil da være stabil hvis du inntar 34 x 70 = 2380 kalorier (kcal) pr. dag. Denne metoden tar ikke hensyn til kjønn, alder og aktivitetsnivået og er derfor lite presis.

En mer nøyaktig metode

En bedre metode er å beregne kroppens grunnleggende kaloribehov (basic metabolic rate, BMR). Den er som følger:

Menn: = 66 + (13.7 x vekt i kg) + (5 x høyden i centimeter) – (6.8 x alder i år)
Kvinner: 655 + (9,6 x vekt i kg) + (1,8 x høyden i centimeter) – (4,7 x alder i år)

Deretter ganger du BMR med følgende tall avhengig av aktivitetsnivået ditt:

Rolig = BMR x 1.2 (lite eller ingen aktivitet)
Litt aktiv = BMR x 1.375 (rolig mosjon 1-3 dager pr. uke)
Moderat aktiv = BMR x 1.55 (middels mosjon 3-5 dager pr. uke)
Meget aktiv = BMR x 1.725 (intensiv trening 6-7 dager pr. uke)
Ekstremt aktiv = BMR x 1.9 (daglig intenisiv trening og fysisk krevende jobb eller trening to ganger daglig) Eksempel Du er en kvinne på 35 år som er 167 høy og veier 70 kilo. BMR er da som følger:

Cirka 655 + (9,6 x 70) + (1,8 x 167) – (4,7 x 35) = 655 + 672 + 300 – 164 = 1463 klaorier (kcal).

Hvis hun er lite aktiv, trenger hun BMR x 1,375 kalorier (kcal) for å opprettholde en stabil vekt. Hennes daglige kaloribehov blir derved 1463 x 1,375 = 2011 kalorier (kcal).

Sammenlignet med eksemplet øverst på siden er det beregnete kaloribehov med denne metoden lavere. Det skyldes blant annet forbrenningen avtar litt med alderen.

Sjekk ut Kelloggs kalkulator – som stemmer bemerkelsesverdig bra med formelen. Sjekk også ut Myo.no - spennede kalori-kalkulator.

Vet du så hvor mange kalorier, bør du kanskje også vite hvor mange kalorier det er i det du spiser. Her er matvaretabellen

Det är helt sant!

Jag tvivlar på att någon annan blogg har lika omtänksamma, kloka, smarta och intelligenta läsare som jag själv har.

Jag älskar när ni delar med er av era egna erfarenheter. Och som ni vet började min lördag riktigt dåligt igår. Jag hade ångest och föraktade mig själv. Äcklades av mig själv!

Men responsen på inlägget om att känna ångest över frukt var precis vad jag behövde höra. Det är sjukt och lite läskigt att vi alla fungerar på samma sätt. Det är såklart inte roligt att höra att ni också har problem med sötsuget och har svårt att hantera det men på något vis blir det ändå lättare att acceptera när man vet att man inte är ensam om det.

Under dagen blev jag dock så trött på att gå runt och vara irriterad och bestämde mig återigen för att maten inte ska få uppta så mycket tid av mitt liv. Gick därför och köpte hasselnötter och sesamfrön som jag rostade i ugnen när jag kom hem.

Efter kvällsmaten gjorde jag sedan en kaffe latte och bredde en dansk fullkornskiva med mjukost. Strödde över hasselnötter och sesamfrön och käkade alltsammans framför datorn innan jag skulle lägga mig. Blev rätt mycket nötter men jag hade ett skönt lugn i kroppen och sov jättebra hela natten. Skönt att se att kroppen faktiskt är villig att samarbeta, bara man ger den vad den vill ha så löser det sig.

Men visst, det blev mycket kalorier igen och det är jobbigt. När jag skriver “mycket” innebär det att dagsintaget slutade på cirka 2 500 kcal. Vet att det inte är mycket egentligen, rätt normalt har jag fått höra? Men som f.d anorektiker är det mycket mer kalorier än vad jag (läs: anorexin) är van vid och det är jobbigt att vänja sig vid det här. Jag tänker att 2 500 kcal inte  är normalt och att det är alldeles för mycket. Jag tänker att jag kommer utveckla bulimi och är en dumbom som inte klarar av svältleken längre. Jag är svag som börjar ge efter. Svag för att jag börjar bli som alla andra…

Men!

När jag skriver det här inser jag ju att det inte är fel att börja äta “som alla andra”. Det är friskt och normalt och det är så alla gör. Jag är inte svag även om anorexin försöker lura mig att tro det. Tvärtom borde jag vara jävligt stark som fortsätter käka på även fast att kroppen blir mjukare och jag allt oftare är lättirriterad. Jag måste komma ihåg att det inte är jag – Anna – som är irriterad utan det är anorexin som reagerar så starkt när jag inte gör som hon vill.

Jag har börjat välja livet igen och det är fan klart att det inte kommer bli lätt. Det vet jag ju egentligen om. Ätstörningarna har varit mina bästa vänner i åtta år så det är väl klart att dem inte kommer ge upp så lätt. Dem vill äta upp och döda mig.

Jag vill inte dö. Vill inte heller gå omkring och bara finnas till…

Jag vill känna att jag lever. Och det känner jag när jag äter!

Om jeg er totalt pissed of på den skridttæller, jeg købte!!! Jeg har GÅET siden klokkken 9.15 imorges og hvor mange skridt har den talt?? ET HELT! Og jeg er sikker på, jeg har gået noget, der ligner 100.000 skridt (overdrivelse fremmer forståelsen). Hold op, hvor er jeg sur! Jeg havde glædet mig til at brillierer med alle de skridt, jeg har taget. Men 4½ times uafbrudt vaden rundt må ihvertfald tælle godt i regnskabet, men hold k… hvor er jeg også træt nu og ondt har jeg! Nu vil jeg hvile og så kommer der masser om Julefrokost og hele den gåtur idag, når jeg har fået hvilet mig! Rigtig god lørdag!

Varför inte förena nytta med nöje? Det tänkte jag i alla fall försöka göra. Idag kommer Herrn hem med ett lånat Nintendo wii med spelet “fit”. Om det är så kul som det verkar så önskar jag mig ett sånt i julklapp. Nu finns ju också en ny version av spelet där man kan fylla i en massa grejer och få uppgifter om kaloriförbrukning etc. Utvärdering kommer efter helgen!

Jeg holder på å bli sprø! Nå har jeg gått fra å ikke spise noe omtrent i en uke, til at mamma prøver omtrent å stappe mat ned halsen min! Til frokost måtte jeg sitte med mamma OG pappa hengende over meg. Jeg greide å snike den melka som mamma ville jeg skulle drikke, ned i kartongen igjen når hun gikk ut en liten tur. Heldigvis. Brukte femti minutter på å spise halve knekkebrødet (det var med kalkun-skinke på, ikke de vanlige tre skivene agurk og paprika) og da ble mamma og de nødt til å kjøre. Jeg gav resten av knekkebrødet til Bonnie (hunden min). Da var det i alle fall en som ble glad!

Når mamma og pappa kom tilbake måtte jeg spise et glass med 1 dl biola med litt müsli i til lunch, bare fordi vi skulle ha litt senere middag!? Det vil si at jeg må spise både frokost, lunch, middag og kvelds! Det kommer mamma til å sørge for, believe my words! Til middag har mamma laget kyllinglår og ris til meg og det eneste jeg tenker er hvor j*vlig stort det kyllinglåret er og hvor mange kalorier det er i ris! Det er masse!

Jeg har brukt hvert ledige minutt jeg har sneket til meg til å trene; har løpt fram og tilbake i en halv time etter frokost, tatt x antall spensthopp, sit-ups, minutter med “planken” etc. for å forsøke å i alle fall bøte litt på det. Og i tillegg er det farsdag! Meaning: kos på kvelden med ekstra mat… Kjenner at jeg bare har lyst til å sette meg ned å grine.

Et lyspunkt! Bursdagsfesten i går ble ganske gøy, satt oppe med vennene til mamma og pappa og hadde musikk-quiz til sånn borti ett-tida i natt xD Koselige, middelaldrene folkene! Skal poste bilder senere, når jeg greier å somle fram ledningen til iPhonen!

Så himla typiskt mig!

Egentligen har jag velat blogga jättemycket men min tid har sprungit iväg delvis pga nya jobbet o de resor som jobbet har medfört så har jag prioriterat bort bloggen ett tag. Och sen när alla mailen trillade in dessutom och jag inte hann med att svara i samma takt kände jag bara hur värdelös jag var som inte svarade. Därför kändes det lättare att bara glömma bort och ignorera bloggen för att slippa det dåliga samvete.

 VILKET VAR SÅ DUMT AV MIG.

Jag får så oerhört mkt energi av att blogga och läsa era mail och kommentarer. Jag vill verkligen inte sluta blogga, bloggen är det bästa som hänt mig och tack vare den är det lättare att hitta motivation när den tryter. På sistone har jag haft en tillbakagång. Jag har inte alls unnat mig att äta vad och när jag vill utan istället har kaloriräknandet dominerat kraftigt. Blir så arg på mig själv eftersom jag vet att det spelar ingen roll varifrån kalorierna kommer, jag ska ju ändå gå upp i vikt. Det har jag ju lovat både er och mig själv.

Jag måste och ska. Måste, måste!

Återigen, hellre att de där 500-1000 extra kalorierna kommer ifrån en god efterrätt (t ex en härligt kladdig brownie!) än att jag äter en gigantisk fruktallad för 500 kalorier. Jag njuter ju ändå inte ett dug längre av fruktsalladen utan äter bara för att jag känner mig nyttig och för att jag är sötsugen… Äter jag istället en brownie blir både min kropp och själ nöjd och dessutom får jag ett härligare humör och blir roligare att umgås med.

Så nästa gång är valet givet.  Nästa gång kommer jag utmana mig själv och se till att ha köpt den där brownien och skippa frukten (frukt e dessutom jäkligt dyrt, håller ni inte med?  Iaf när man äter så stora mängder som jag gör…)

Så var inte oroliga alla ni som mailat och undrar hur jag mår och om något har hänt. Jag mår bra men har halkat tillbaka lite vad det gäller maten. Dock har jag inte tränat överhuvudtaget och det är fortfarande något som jag är väldigt stolt över… har dock tappat räkningen på antalet veckor som jag varit träningsfri nu… någon klok läsare som har bättre koll kanske?

Och missuppfatta mig inte, fortsätt kommentera och skriv mail till mig, jag svarar om jag hinner men jag hoppas ni förstår att om jag inte svarar så beror det inte på er utan att jag har så mycket annat omkring mig. Kanske kan vi köra en chatt eller frågestund snart, hur låter det tycker ni?

Och har jag överhuvudtaget några läsare kvar? Eller har ni tröttnat på mig?  Kommentera gärna detta isf! Vill gärna veta om det finns någon kvar här inne…. hoppas ju på det för nu kör vi igång igen!

Trevlig vecka på er!

Pure love från Anna

Av Lise

Skulle du ønske det fantes en type sukker som gir like søt og god smak som vanlig sukker, men som hverken inneholder kalorier, gir hull i tennene eller påvirker blodsukkeret? Svaret er nok ja for de fleste av oss, ernæringsfysiolog eller ei.

Og svaret kan kanskje være stevia – eller stevia rebaudiana som planten heter på latin. Stevia er en grønn plante som inneholder et søtt stoff kalt steviosid. Steviosid er 300 ganger søtere enn sukker. Det har vært brukt som søtningsmiddel av urbefolkningen i søramerika i over 1500 år. Japanerne har også brukt stevia som søtning i mange år, og tall fra 2008 viste at stevia har erstattet ca 50 prosent av japanernes sukkerforbruk og 50 prosent av alt som er tilsatt søtsmak i Japan er søtet med stevia. Du kan lese mer på stevia.no og i en artikkel i Mat & Helse.

Vi i TINE får stadig spørsmål fra forbrukere om hvorfor vi ikke erstatter sukker i produktene våre med stevia. Svaret er like enkelt som det kanskje er nedslående for de som spør; stevia er ikke tillatt å ha i matvarer her i Norge.

Jeg er i utgangspunktet skeptisk anlagt til mye av det helsekostbransjen driver med, da det er vanskelig å skille på det som er sant og det som er villedende markedsføring. Jeg har derfor stilt meg litt avventende til dette med stevia. Men når jeg ser at selv konservative ernæringsprofessorer som Kaare Norum og Christian Drevon står på barrikadene for å få stevia godkjent i Norge, ja da ble min nysjerrighet pirret. Se innslag på Schrødingers katt.

Mattilsynet tillater ikke salg av stevia i Norge. De begrunner det med at EUs vitenskapelige komité mistenker at stoffet kan innvirke negativt på mannlig forplantningsevne, og også gi uheldige nedbrytningsprodukter i kroppen.  ”Feil” hevder ernæringsprofesssor Kaare Norum. Han mener derimot at stevia er helt trygt å spise, og burde vært tillatt.

Ønsker du å grave deg litt dypere ned i materien kan du ta en titt på disse to review-artiklene om stevia (Geuns et al, 2003 og  Brusick et al, 2008). De gir en god oversikt over helsefordeler og risikoer. De konkludere forøvrig med at det er helt trygt å benytte stevia som  søtningsmiddel.

På Mattilsynet s nettsider kan vi lese videre at EUs vitenskapskomité for mattrygghet (EFSA) nå har mottatt ytterligere dokumentasjon om steviosid og dens egenskaper og dokumentasjonen er pr august 2009 under vurdering. Vurderingen skal etter planen være klar våren 2010. EFSA vil da konkludere med hvorvidt de kan anbefale godkjenning eller ikke. Ved en eventuell anbefaling vil man så begynne arbeidet med å bestemme i hvilke næringsmidler steviosid vil kunne brukes og i hvor store mengder.

Vi venter i spenning!

Idag landar en ny one-shot i tidningshyllorna, denna gång kommer den från LRF Media. Titeln är ”Hembakat” med motivering – Alla älskar hembakat och det är en stark trend just nu, säger Åsa Holmström (förlagschef på LRF Media som står bakom titeln Hembakat) till Dagens Media.

Tidningen ”Hembakat” består av 100 sidor fullproppade med recept på småkakor, bröd, muffins och andra svulliga kaloribomber. LRF Media lovar även att alla recept är testbakade av tidningen Hemtrevligts redaktion, som också står för tidningens innehåll.

Formmässigt finns en hel del att säga men det ser ni nog själva.

Jag har tidigare även skrivit om tidningen ”Hemtrevligt” och dess form vilket finns att läsa här.

Av Lise

Kokeboken på kjøkkenbenken ligger oppslått og bildet av festpai med bacon lyser mot deg. Du konstaterer med et sukk at oppskriften inneholder smør, kremfløte, ost og bacon i rikelige mengder, og det på en helt vanlig torsdag. Er det mulig å lage den samme paien uten å få i seg alt fettet?

Selvfølgelig er det mulig. Her er en liten guide over ulike varianter av rømme, Crème Fraîche og kesam du kan bruke for å lage sunn og god mat.

Så hva kan du gjøre for å lage den samme paien litt lettere? Jo, du kan erstatte halvparten av fettet i paiskallet med kesam. Du kan velge kokt skinke i stedet for bacon, matfløte eller lettere variant av crème fraîche i stedet for kremfløte samt en litt lettere variant av ost, f.eks. Tine Engfrisk, på toppen. Det vil gi nesten den samme paien, men med en brøkdel av det fettet som opprinnelig sto i oppskriften. Du kan med andre ord lage god mat litt lettere.

Lykke til!

Lettere matlagingsprodukter fra TINE

Har just sövt Carl som envisades att vara vaken tills han bara snubblade vid varje steg, gned sina små röda vampyrögon och grinade illa. Fattar inte varför nästan alla barn kämpar mot John Blunds sand för att  sedan  själva längta efter sömn, men inte kunna somna. Till sist fick jag vagga kudden lite och nynna. Han höll fortfarande kollen på mig med sitt ena öga.=) Tröttare blev han, gäspade allt oftare och slutligen flinade han för att en sekund senare falla i koma. Jupp, nu snarkar han i vår säng. Tydligen är det bara Carpe Diem som duger åt mammas prins.

Idag är det fredag och äntligen finns det utrymme för mys! Efter massa slit med dräneringen i veckan är det dags för VILA! Sedan skall vi fira min mamma. Vi har spikat att gå ut och äta…allihopa!

Nu skall jag passa på att slinka ner i träningskläderna, bränna fett genom att  svettas till  värsta dunka-dunka musiken nere i vårt gym och sedan skall jag vräka i mig chips till filmen. Trevlig helg!

Det är prinsen Carl på Neonatal (Östra Sjukhuset) bara timmar efter förlossningen. Han föddes i vecka 34+0.

I går så bestemte jeg meg for at jeg må slutte å spise så mye som jeg gjorde i høstferien… Eller, egentlig var ikke det så mye mer enn det jeg pleier å spise, men det føltes sånn! Så i går spiste jeg frokost, som bestod av en banan, og deretter hoppet jeg over lunch, middag og kvelds. Hvilket landet meg på ca. 93 kcal hele den dagen. Var ganske stolt av meg selv, men tror ikke jeg kommer til å gjøre det samme i dag. Vet at jeg burde spise fire måltider om dagen. Kunsten er bare å holde de fire måltidene så kalorifattige som mulig!

Antar at jeg spiser det vanlige knekkebrødet til frokost, lunch og kvelds og så koker litt grønnsaker til middag.

Att gå ner eller upp i vikt, beroende på vad man har för mål med sig själv, kan verka svårt och förenat med “hokus pokus”-metoder och dieter. Många är dem som prövat olika mirakelkurer och inte upplevt ett önskat resultat.

För att förändra sin vikt, oavsett om man vill öka eller minska i vikt, behöver man veta hur mycket man stoppar i sig och hur mycket man gör av med, enkelt! Genom att räkna antal kalorier som din mat innehåller vet du hur mycket du får i dig. Vill du gå ned i vikt får du se till att du gör av med mer än vad du äter. Vice versa gäller också när du ska öka i vikt, ät mer än vad du förbrukar. Genom att läsa på vad din mat innehåller får du reda på antal kalorier, fast man räknar i kilokalorier som förkortas kcal.

Det är vad den här bloggen kommer handla om, hur man genom att ha kolla på sitt intag av kalorier kan kontrollera sin vikt och få den i önskad riktning.

Om at være på slankekur

Det har aldrig været meningen, at Plus-Kids skulle være et sted med løftede pegefingre – tværtimod! Derfor skynder jeg mig at sige, at dette ikke handler om slankekur, men i stedet om, hvordan man kan hjælpe sit barn til at leve sundere og med mere selvværd og glæde i sit liv. Først og fremmest naturligvis ved at få noget flot og lækkert tøj, der ligner vennernes, så barnet ikke skiller sig ud på den konto

Men en anden vigtig ting man kan gøre for på længere sigt at hjælpe sit barn – enten med vægttab eller i hvert fald med at leve et sundere liv er eksempelvis nogle af de følgende punkter:

Lad være med at fokusere for meget på, hvad dit barn spiser. Sørg blot for at udbuddet af sunde fedt- og kaloriefattige ting er stort. At der er masser af frugt tilgængelig eks., og måltiderne generelt er sunde og fornuftigt sammensat. Lad være med at sløjfe alt det “rare”. Det er ok med dessert og slik en gang i mellem. Men undgå det i hverdagen. OG frem for alt, lad være med at tale med dit barn om slankekur, kalorier og vægttab. Det øger barnets følelse af at være “forkert” og kan i sidste ende være med til at undergrave det skrøbelige selvværd yderligere.

Rigtigt mange børn vokser sig ud af evt. buttethed. Hvis dit barn er meget overvægtigt, så prøv at bruge ovennævnte tips til at undgå, det tager mere på. Hvis dit barn nærmer sig teenage alderen og har meget brug for at tabe sig, så kontakt evt. en professionel diætist og gør det til et fælles projekt at leve sundt.

Sørg for at dit barn ikke “drikker” en masse overflødige kalorier i form af eks. juice eller sodavand hver dag. Drik vand for tørst og lad de andre ting være reserveret til særlige lejligheder.

Sørg for at mælkeprodukter er fedtfattige og begræns også indtaget af alt for meget mælk. Drik vand til måltiderne, igen så barnet ikke drikker sig til overflødige kalorier.

Undgå alt for regelmæssigt indtag af fast food produkter både ude og hjemme. De er fulde af “skjulte” kalorier og fedt.

Undgå alt for store portioner – et tip kan være at spise af mindre tallerkener.

Lad være med at fokusere på og/eller tvinge barnet til at “spise op”. Det er en mærkelig ting i vores kultur – at vi altid skal spise op, når de fleste af os egentlig ville have bedst af at lade være! MEN det er i hvert fald vigtigt at respektere, når barnet selv oplever at være mæt!

Hjælp dit barn til regelmæssig motion. Det kan være lege i haven med fodbold eller andre “havespil”, hyggelige familieture på gåben i skoven, cykelture i nærområdet, at fyre den af på dansegulvet i stuen med høj musik i højtalerne eller andet rart og hyggeligt for både børn og voksne.

Undgå at spise mens I ser TV.

Vær glade, smil og leg så meget som overhovedet muligt. Det forbrænder helt vildt mange kalorier at grine ….

Jag tror inte ni förstår.

Det har alltså gått 7 veckor och jag har inte besökt gymmet en enda gång. Hemmagymmet är också utstädat, allt som påminner om träning har jag slängt ut för att undvika träningsdjävulen. Det är sammanlagt 35 dagar sedan jag tränade för att förbränna kalorier. 35 dagar!

35 x 700 kcal = nästan 25 000 kalorier extra

Och ingen ångest!!! Jag vet att det är svårt att tro men kroppen glömmer fortare än vad man tror. Allt handlar om vanor o rutiner och nu har jag vant kroppen vid att inte träna. Känner mig aldrig “smutsig” eller “oren” i kroppen på något vis. Tvärtom är det så skönt att gå hem från jobbet utan att behöva skynda till närmaste gym. Istället kan jag hinna med en shoppingrunda innan stan stänger eller en fika med en kompis innan jag åker hem. Det är underbart att plötsligt ha fått så mkt extra tid över. Utan den hade jag aldrig börjat att blogga, det fanns helt enkelt aldrig tid för något annat än träning. Är så lycklig att jag äntligen har kommit till insikt. Det är dessutom betydligt billigare att gå en promenad på stan än att betala för x antal gymkort, träningskläder, skor, träningsväskor, vätskeflaskor, träningsmaskiner, etc. Plötsligt har plånboken blivit tjockare!

För er som undrar, jo jobbet gick bra idag med. Ingen eftermiddagsfika blev det idag (man måste inte alltid fika tårta o sötsaker, men passa på när det bjuds o andra också fikar!) men ändå en bra dag. Har ätit regelbundet för att hålla energin och humöret uppe. Vill vara så delaktig som möjligt i jobbet och för att kunna vara det måste jag fylla på med energi ofta. Häftigt att se hur stor skillnad en banan kan göra på humöret, prova själva så får ni se hur både er hjärna och leende piggnar till kvickt!

Tusen kramar på er!

Tjoho på er!

Första dagen avklarad – och så KUL det var!

Bara känslan att få stega in på ett riktigt kontor, se folk som springer omkring med sina små ångande kaffekoppar på väg in till måndagsmötet,  inredningen som andas pure business och diskreta heltäckningsmattor. I LOVE IT. Och det här ska bli mitt andra hem. Det känns rent ut sagt för j-vla bra.

Självfallet var jag supernervös i morgon bitti. Hade ställt klockan på kvart i sex för att slippa stressa men vaknade innan dess ändå. Hade förberett en frukostmacka som jag åt tillsammans med en latte från Pressbyrån på vägen dit. Klämde i mig en banan också för att slippa gå och oroa mig för att kanske svimma. Det skulle bara inte få ske idag, inte första dagen! Så genom att stoppa i mig bananen trots att jag egentligen var ordentligt mätt på mackan och kaffet så släppte tankarna helt på mat och jag kunde totalfoka på det som väntade mig, det viktiga! Som mina nya arbetsuppgifter, kunna intressera mig för allt som berättades, ställa frågor, komma ihåg nya namn och ansikten, förstå företagskulturen och personkemier, etc – med andra idag gällde det att ha huvudet på skaft.

Vid lunch följde jag med tjejerna på kontoret ut. Jag tvekade inte en sekund och brydde mig inte ens om att fråga vart vi skulle gå. Jag hängde på och litade fullt på dem. Jag skulle kunna ha ätit precis vad som helst för att de skulle “acceptera” mig socialt och få lov att vara en del av dem. Majoriteten av tjejerna beställde in dagens sallader. Jag tog en likadan och vilka sallader sen. Inte så mina egna brukade se ut direkt. Men mycket, mycket godare dock med soltorkade tomater, kalkon, örtmarinerade pastaskruvar, fetaost, rödlök, oliver m.m. Var medveten om att kaloriintaget skulle bli skyhögt men det spelade ingen roll, alla åt med god aptit och vi hade en rolig konversation. Vi klickade alla jättebra och plötsligt spelade mat och kalorier en ingen roll längre. Det var som genom ett trollslag som jag satt där och tänkte att jo, man får faktiskt må så här bra utan att behöva ha motpresterat något. Man måste inte “förtjäna” maten för att få njuta av den. Det där har jag aldrig fattat innan, har alltid slått på mig själv och inte kunnat låta mig äta om jag inte hade varit o tränat innan måltiden. Hör ni hur sjukt det låter? Att dagens jobblunch blev en sådan “aha-upplevelse” är så sjukt tragiskt, att det ska ha tagit så lång tid för mig att komma till insikt. Men samtidigt jättenyttigt för mig att få vistas i en frisk miljö med friska tjejer och killar som har ett avspänt förhållande till mat. Jag är så oerhört tacksam för detta!

Efter lunch gick vi tillbaka till kontoret och jobbade på några timmar. Sen ropades det att det vankades marängsviss i fikarummet. Åh, marängsviss! Jag som älskar kombinationen glass, maräng, grädde, massa chokladsås och banan. Har inte ätit det sen jag blev sjuk och bestämde mig i samma ögonblick som alla på kontoret flög upp och rusade mot köket att detta var ett tecken! Jag stängde ner webbsidan och sprang skrattandes tillsammans med de andra och högg in på eftermiddagsfikat. Slog mig ner i en av sofforna med en tallrik och kopp kaffe och njöt verkligen. Min första jobbdag!

Återigen tänkte jag på att det var mycket mer kalorier än vad jag är van vid. Dock påminde jag mig själv om att jag ändå skulle gå upp i vikt och då kunde jag lika gärna göra det genom att äta saker som jag verkligen tycker om än att gå upp i vikt på t ex morötter, hur kul är det på en skala mellan 1-10? Nej just det, då är det så mycket godare att äta grädde ihop med andra lika matglada människor (säg den som egentligen inte är “matglad”, alla älskar väl mat - egentligen!?).

Summan av kardemumman; Sitter här leende och bloggar och längtar till i morgon. Mår hur bra som helst och ingen ångest överhuvudtaget. Känner mig inte smutsig eller fel på något vis. Känns så skönt att vistas i miljöer där jag får se hur “andra”  äter. Jag kan då härma dem och slipper tveka på om de val jag gör är “rätt” eller “fel”. Man kan kanske tycka att jag måste veta det själv men det är inte så lätt efter att bara ha apat efter anorexins vilja i så många år. Jag måste lära mig cykla igen hel enkelt.

Att titta på och härma hur friska människor äter är mina stödhjul för att kunna cykla helt själv igen. Det är jättebra!

Nu blir det kvällsmat, potatissallad och grillad kyckling.

Har ni också haft en bra dag?

Hm, har insett att jag har glömt bort en sak. Lovade er att vi skulle prata lite om s.k “förbjuden och/eller “farlig” mat.

Med det menar jag mat som jag under de här åren har haft väldigt svårt för att äta. Och vilken resa det har varit, det har verkligen varierat från år till år.

Mat som länge var helt förbjuden: Smör, ost, makrill i tomatsås, lax, avocado, grek/turkisk yoghurt, glass, grädde, tårta, light- läsk och saft.

Mat som jag var enkelt (ej ångestframkallande) att äta: Sockrad lightyoghurt, söta “fullkornsflingor”, ljust bröd, äpplen, päron, isbergssallad, tomater, potatis, pasta, pannkakor, godis, kakor/fika, muffins, etc – generellt kan man säga socker var okej men fett var livsfarligt…

Idag äter jag betydligt bättre och riktig mat.

Förr tyckte jag det var enklare att äta massor med mackor/bröd som en måltid istället för att äta en riktig middag (s.k “varm mat”), även fast att jag fick i mig fler kalorier från brödmåltiden. Även t ex fil och flingor var mycket enklare psykiskt sett. Lite lustigt hur man försöker lura sig själv… SÅ DUMT!

Favoriter är idag fet yoghurt, glass, kött, fet fisk, avacado, knäckebröd, kålsorter, nudlar, banan, spenat/ruccola (som sallad), skaldjur, ägg, smör, ja t.o.m grädde har jag börjat äta (än så länge bara vegetarisk men ändå).

Har ni haft några “konstigheter” för er gällande mat? Fått för er vissa saker som ni sedan följt slaviskt?

Jaha, annars så var detta dagens inlägg. Är fortfarande på resande fot och kommer inte tillbaka än på ett tag så mina uppdateringar är kanske inte dem allra bästa. Men hur som helst, kommentera eller maila och jag svarar så fort jag hinner!

/ANNA

Vet ni?

Jag vet, det kommer säkert låta skitlöjligt för en del av er. Men idag har gjort en grej som verkligen bekräftar att jag är på rätt väg.

Jag har ätit spontant idag!!! 

Vad innebär det då?

För mig har ätstörningarna inneburit ett enormt kontrollbehov. Att äta hela måltider är i sig inga problem, för mig ligger utmaningen i att kunna göra det spontant, dvs våga lyssna på kroppens signaler. Med andra ord kunna äta lunch/middag när jag är hungrig och inte behöva vänta till t ex kl ett eller måste ha ett visst antal timmar mellan måltiderna.

Idag deltog jag på en konferens och hade i förväg verkligen peppat mig för att ”klara av” att kunna äta som alla andra deltagare under dagen. jag hade intalat mig själv att verkligen vara “normal” och om jag någonsin skulle tveka huruvida jag skulle äta eller inte skulle jag se hur de andra “friska” deltagarna gjorde och härma dem. Inte lyssna på anorexin, hon vill bara lura mig. Det vet jag. Hon vill se mig död och jag vill inte dö. Därför valde jag idag att lyssna på den andra rösten, den friska rösten!  Credd till mig! =)

Förr har jag nämligen skämt ut mig då jag har svimmat under viktiga möten, sessions och presentationer. Har lovat mig själv att detta aldrig ska få inträffa igen. Det är så otroligt pinsamt för det blir sånt rabalder och folk ringer i panik efter ambulans när alla plötsligt ser hur smal jag är. Folk har inte svårt att lägga ihop två och två… Hur som helst, det blir väldigt svårt öfr mig att se samma folk i ögonen därefter.

Så idag innebar spontanätning följande:

Plastförpackad frukostmacka (som jag åt väldigt tidigt på morgonen, vilket jag inte brukar tillåta mig själv attgöra)

På förmiddagen (innan lunch) sjönk mitt blodsocker kraftigt, hade svårt att fokusera på det som sades och detenda jag kunde tänka på var huruvida jag borde äta en frukt eller inte. Blev irriterad på mig själv och i ren trots tog jag en banan. Det var helt klart det bästa jag kunde göra, tankarna på mat försvann och jag kunde fokusera på föreläsningen (det var ju därför jag var där, inte för att sitta o tänka på annat!)

Dagens lunch = fisk, sås och potatis.

På eftermiddagen bjöds det på kaffe o tårta, vilket jag tycker är svårt att få i mig mitt på dagen. Är ofta inte sugen efter lunchen men då alla andra åt och jag kände att det skulle förstöra den goda stämningen och konversationen som jag hade med mitt sällskap tog jag ändå en tårtbit till kaffet, precis som alla andra!! Kändes lite busigt, så mkt roligare än att bara dricka svart kaffe.

Efter konferensen blev jag plötsligt vrålhungrig och var tvungen att kasta i mig en banan på vägen hem. Återigen var jag orolig för att svimma. Så även fast att jag snart skulle äta middag “vågade” jag. Kan knappt fatta att det är sant!

Och ändå ska jag snart äta middag, dvs inte dra in på ngt pga dagens oplanerade matintag. Har inte räknat kalorier heller, känns väldigt bra.

Så idag är jag riktigt på krigsstigen. Känner mig hur stark som helst! En mäktig känsla

Det är så jäkla kul att vara frisk, man kan ägna tankarna åt så myket annat och lättare fokusera på sin omgivning. Utan ansträning kommer din omgivning att se på dig som en pigg och glad person – sådana människor vill man lära känna!!! ‘

Hoppas ni hade en lika bra dag!

(Kristina) För den som har missat det mest grundläggande vad gäller näringslära, kaloriintag och vikthållning kommer här en repetition. Vikten ges av en ekvation enligt detta:

intag – uttag = vikten (viktuppgång, -minskning eller bara att hålla önskvärt kiloantal)

Applicerar vi ekvationen på dagens matintag för mig och Sophia (dvs matintaget hittills) ger det följande:

intag frukost 1 = en tallrik spenat, en tallrik gul och röd lök som steks med gurkmeja och cayennepeppar, “margarita” à la Sophia samt en stor kopp grönt te. Antalet kalorier hamnar på minus för det krävs en större ansträning att öppna munnen för att tugga och svälja ner detta än vad det ger i faktiskt energiinnehåll.

intag frukost 2 = cheesecake med vit choklad och blåbär, Ben & Jerrys strawberry cheesecake och cookie dough och en kopp neutraliserande tetonic. Antal kalorier är relativt högt men balanseras med baljan te samt det faktum att kroppen chockas så svårt efter den galna frukost 1 att dessa kalorier rinner rakt igenom.

uttag = motionsmässigt har vi kanske inte tränat flåset så mycket men använt käkmusklerna desto mer samt tränat magmusklerna genom att spänna ut dem något enormt. Och är det något jag lärt mig så är det att hög muskelmassa förbrukar energi så sammanfattningsvis – vilken hälsohelg det har varit! Imorgon är det jag som ställer mig på vågen för att kolla exakt hur mycket våra ansträningar gett i antal kilon.

Och om någon undrar, ja kakan var hel igår kväll.

Av Kirsti

Mange kalorier små.. -kan fort bli til 6 ekstra kilo rundt livet på Ola og Kari Nordmann. 

Informasjonen som gis på matvarer er avgjørende for hva som havner i handlekurven. Tydelig og forståelig merking er derfor et viktig verktøy i kampen for å få deg og meg til å ta de riktige kostholdsvalgene. GDA-merking kan feilaktig gi inntrykk av at matvarer med få, men tomme, kalorier har lite å si for midjemålet. 

20 kcalorier mer enn du trenger hver dag blir fort til én kilo vektøkning i året. Divisjonsdirektør Knut-Inge Klepp i Helsedirektoratet forklarer sammenhengen mellom kaloriinntak og vekt i ukens utgave av A-Magasinet. Anledningen er nye tall fra Tromsøundersøkelsen som viser at gjennomsnitts-nordmannen veier seks kilo mer i dag enn i 1979.

Hvorfor er jeg redd GDA-merking vil bidra til at vektnåla fortsetter å peke oppover?

GDA viser hvor mye, eller lite om du vil,  kaloriene i en matvare utgjør av det du trenger på en dag. Problemet er at de fleste tall virker små når du deler dem på 2000 (veiledende dagsbehov for kalorier hos en voksen). Matvarer med lite kalorier vil dermed få et lavt prosenttall og fremstå som “harmløse” og ubetydelige i det store energiregnskapet.

Sjokoladekjeksen med sine 16 kcal utgjør bare stakkarslige 1% av kaloriene jeg kan spise på en dag. Det er da ingenting, -kan jeg ta hele boksen?

 Regneestykket til Klepp viser oss at liten tue, eller kjeks om du vil, fort kan bli til stort lass. Det kan være nettopp de små og tilsynelatende ubetydelige kaloriene som, når de kommer i tillegg til det du får gjennom ditt vanlige kosthold, gjør at buksene blir trangere og trangere. En liten kjeks ekstra om dagen, en 0,33 l sukret brus i uka, eller fire minutters gange mindre om dagen. På ti år har de 20 kcaloriene om dagen vokst til en ekstra ballast som tilsvarer 20 smørpakker.

Jeg er på ingen måte tilhenger av nitid kaloritelling. Og for all del; dette er ikke et opprop mot hverken sjokoladekjeks, brus eller lavkalori-snacks. Mange slags matvarer kan inngå i et sunt og balansert kosthold. Det er merking som gir feilaktig inntrykk av matvarenes rolle jeg vil til livs. Uten nyttig og opplysende informasjon om hva maten bidrar med skal Ola og Kari få slite lenge med de 6 ekstra kiloene som har sneket seg på.

Riesen och ljusa Polly.

En jävla Riesenbit innehåller 40kcal och en ynka Polly innehåller ca 13,5 kcal…HELT SJUKT!!!!!
Nä jag får helt enkelt fortsätta dagens fasta. Har aldrig tänkt på att det innehåller så mycket. Vet att vi har Polly i skåpet och tänkte unna mig lite nu när det är fredag och sambon inte är hemma. Men NEJ..det blir inget med det. Cola Zero för hela slanten istället..

Huvudvärk!!!

Statusuppdatering:

Att inte få träna gör mig ingenting alls. Känns enbart som en stor lättnad. En härlig befrielse.

Jätteskönt att inte behöva vakna varje morgon och dra på mig träningskläderna för att direkt rusa ut i gymmet och bränna kalorier. Att slippa det inrutade träningslivet gör mig gott. Jag kan tänka mer fritt och vara mer av den där härliga spontana tjejen som jag vill vara och egentligen är.

Så rent ut sagt är jag jävligt trött på allt som handlar om träning och det är bara så skönt att inte ”få lov” att träna. Träningsförbudet gäller visserligen bara tills vidare men som det känns nu tror jag aldrig att jag ens kommer vilja träna igen. Inte om priset jag får betala är att jag riskerar att bli lika manisk igen. Jag vill träna för att det är roligt och det tror jag aldrig mer träningen kommer vara för mig. Den är förknippad med så mycket ångest och kalorihets att det hugger till i magen bara jag tänker på det. Nä, usch. Ska aldrig mer träna!

När det gäller maten måste jag motvilligt erkänna att den går lite trögt. Jag svälter inte och går inte på diet men det är svårt att bryta gamla mönster ändå.

T ex min frukost, om jag äter två skinkmackor ena dagen har jag jättesvårt att välja något annat till frukost dagen efter. Då känns det liksom tryggt att välja skinkmackor igen, de gick ju så bra att äta dem dagen före. Matrutinerna ger mig (eller snarare ätstörningarna) trygghet och jag slipper beslutsångest och därför drar jag mig för att testa något annat, t ex ostmackor eller leverpastejmackor som jag kan bli sugen på emellanåt. Men om jag skulle välja dem en morgon kan det ju vara så att jag får ångest därefter och då är det lättare att istället köra på skinka så slipper jag det problemet.

Fråga mig inte varför jag skulle få ångest, vad har jag egentligen att få ångest över? Nej, vid den här vikten finns det inga ursäkter. Fan, det är bara att käka på! Ja, det ska jag göra nu. Käka som fan!

Har haft en liten svacka känner jag. När jag drog igång det här projektet var jag så jäkla pepp o var säker på att jag skulle kunna äta vad jag ville för att öka i vikt. Typ fika varje dag, käka pizza om jag kände för det, osv.

Njaaa, riktigt så fri i tanken har jag inte varit. Dock har jag slutat med soppor o sallader o äter mer vanlig mat. Gott är det! Och istället för frukt på kvällen fikar jag alltid och har aldrig dåligt samvete över detta. Kan bli alltifrån muffins, släta bullar, kex, munkar, glass, äppelpaj och liknande. Jag sover jättebra på kvällsfika har jag märkt, mycket bättre än på frukt! Dessutom är det rätt mysigt att sitta framför datorn/TV:n och fika på kvällen, känns väldigt friskt och normalt på något vis. En annan sak är att jag får mitt sötsug tillfredsställt o behöver inte gå och längta efter kakor och bullar. Därmed blir det heller aldrig någon ”ceremoni” när jag äter de här sakerna som för de flesta ätstörda går under ”förbjuden” eller ”farlig” mat. Det är ingen big deal längre och det känns jävligt bra. Det bästa är att jag har lyckats på egen hand. Jag visste väl att jag kunde men inte att det skulle gå att räta till så fort.

Tack för att jag fortfarande har en massa jävlanamma kvar. Vänta bara, så ska ni allt få se.