Måndag den 30 November 2009

 
Måste börja och berätta vilket mysigt bemötande Max får på dagis på mornarna. Det är många flickor i hans barngrupp och när han kommer så delar de ut kramar och Max är gärna med på noterna. Så det brukar ofta bli lite kramkalas och de är bara så supersöta allihopa.

Max är inne i en period då han kan mycket “själv”.
Han gillar att prova sig fram och testa själv och han har tagit ett stort kliv framåt igen med sina färdigheter. Framförallt att börja prata ord. Nu märker vi skillnad att han säger mer och mer ord och det är jättekul. Även om inte alla ord låter exakt som det ska….

“….anos….anos….anos…”

…ropar han ofta hemma nu. Det är pappa Jonas han ropar på =)
Det låter så gulligt.

Max blir så stolt oxå då han klarar av något som han innan inte kunnat och då framförallt något praktiskt eller motoriskt. Idag har vi varit i Max rum och lekt och I DAG  KLARAR han av att klättra upp och åka rutschkana helt själv!!! Ni ska tro att han var STOLT grabben!!!

Rutschkanan har lite tokiga steg att klättra i, kanske inte det optimala så vi har fått hjälpa han lite,  men nu fixar han det och sedan säger det …swischhhhh….nerför …

Jag tappade räkningen, hur många gånger det blev…men måååånga!!!

Sedan när han kryper
upp i sängen och ska leka
med alla mjukisdjur och
jag ska ta kort, så tecknar
han att “Max busig” och
vill göra busiga kort framför
kameran …… så här kommer de….

Sedan vill han att man visar han korten direkt i kameran
och så skrattar han åt dem =)

Och den egentliga frågan är väl om jag vågar ta ut spiralen själv eller om jag vågar ta ut spiralen själv inte.

I söndags fnulade jag till ordentligt. Gjorde en sökning på inernet om vad som skrivits. Vissa ansåg det despera, andra smärtsamt och andra som en fis i rymden. Men jag vill göra det under mens vilket är nu. Gå till gyn under mens? Nej tack, inte i min kofot. Kvar blir själv då.

Tänkte, bävade för smärtan. Bara att sätta in den tyckte jag var jobbigt och då gjorde jag det tillsammans med både smärtstillande tabletter och  lustgasmasken på KK. Hmm.

Jaja, bra karl reder sig själv och den dålige får ingen brukar Genbanken säga. Slängde i mig 2 Panodil Zapp och en Alindrin. Väntade ett tag och sen… Tur man har fött barn och fått ett litet hum om hur mycket andningen kan göra mot ont.

In genom näsan, ut genom munnen. Leta upp trådarna men hittar bara en. Iallafall vad jag får fatt i. In genom näsan ut genom munnen. Drar sakta. Andas. När det spänner till andas jag lite mer effektivt och vet att det funkar det här. De som spände försvann lika fort igen och sen var det klart.

Kan själv! Så nervös för det lilla, vojvoj. Vilken skillnad på att sätta in och ta ut. Självklart visserligen. Man trycker inte upp barn där heller.

Det verkar redan ha gjort nytta, redan idag blöder jag mycket mindre. Så jag hoppas att detta och järntabletterna ska göra snabb nytta.

Själva beslutet var inget att diskutera, inte för Genbanken heller, bara självklart. Han var ju klart tvungen at fråga hur vi gör på semestern nu? Jaa du sa jag. Det är upp till dig. Svaret? Vi runkom…

Funderar på det här med kreativitet och skapande… Varför vågar vissa så mycket och andra sitter bara på händerna och tror att de inte kan? Jag har själv vuxit upp med skapande och hantverk nära inpå. Min mamma är en mycket kreativ kvinna som ständigt har nya projekt på gång. Har följt med henne genom skapandemodets alla växlingar: från lampor i näver och blommor av nylonstrumpor (en åttiotalshöjdare =) ) till fusade glasfat och hela serviser i keramik. Pappa är också en gör-det-självare som byggt altaner (notera att det rör sig om betydligt fler än en. Detta trots att alla återfinns på mina föräldrars tomt, samt i sommarstugan =) ), renoverat köket och återanvänt den gamla köksinredningen till en keramikatelje till mamma.

Jag är väldigt tacksam för mina kreativa föräldrar. Är såå viktigt att förstå att man faktiskt kan göra saker själv, att det inte är så märkvärdigt. Jag har träffat många människor som är rädda för att skapa själva. De tror inte att de kan, eller att de inte är tillräckligt duktiga, så därför försöker de inte ens. Vissa anger faktiskt slöjden i skolan som en faktor som avskräckt dem från skapande och menar att den konstanta bedömningen och rätt-och-fel-tänkandet gett dem dåligt självförtroende och gjort att de tappat lusten att försöka. Det tycker jag är väldigt sorgligt. Jag tror verkligen att alla kan och främst att alla verkligen kan må bra av att skapa, oavsett om det är att lägga flera månader på ett gigantiskt lapptäcke eller att göra egna placeringskort till barnkalaset.

Mina föräldrars skapande har främst av allt hjälpt mig att våga testa. Och från alla dessa försök genom åren med enkla dockor av pinnar och gräs, små mödosamt tillklippta jackor åt leksakstrollen och mitt första randiga maglinne på slöjden i femman har jag byggt självförtroende och insikten att det faktiskt inte är så farligt att testa. Och inte att “misslyckas” heller. Det är det som jag tror är det viktigaste att lära sig.

Jag älskar dig

För snart 8 månader sedan tryckte Jag ut världens vackraste Unge.
Nu sitter jag här och undrar vart dom där 8 månaderna tog vägen och konstaterar att min lilla, lilla skruttbäbis faktiskt inte är en liten skruttbäbis utan faktiskt börjar bli en alldeles egen liten individ med egen vilja och mening…
Ganska mycket Vilja faktiskt. Vart hon nu kan ha fått det ifrån. Ehm.
Jag är ju lugnet och stillheten personifierad!

Hon utvecklas så fort…
När vällingen skall drickas morgon och kväll ligger hon alltid i min famn och jag matar.. men nu vill hon hålla själv och hon är så duktig. In och ut med flaskan, andas, äta som den mest naturliga sak i världen.
Ja, jag säger då det..Hon är som sin mamma. Kan själv minsann!

Ang. den där jävla gröten så har jag kommit på en ny liten lösning… Jag lurar henne med falukorv.
Alltså… alla sätt är bra förutom de dåliga!
Om jag håller falukorv i den ena och gröt i den andra.. ja, då gapar hon ju .. och på den vägen äter vi numera gröt : )
Hon äter dessutom en hel massa frukt nu. Clementin och Kiwi är favoriterna men även päron och melon är helt acceptabelt! Nu skall vi snart testa ägg till frukost .. Söndagsfrukost everyday!

Krypande… Jodå, visst kryper min älskling. Men bara bakåt. Nästan i alla fall. Och rullar såklart. Så tar sig fram gör hon. Kanske inte riktigt som alla andra. Men det är väl o andra sidan något som kännetecknar denna familjen.
Vi är kanske inte riktigt som alla andra?

I övrigt var gårdagens sötaste:

Jag tar med liten in i sovrummet innan läggdags och tänder min ljusslinga med hjärtan som hon brukar få titta på då och då…
Hon tittar på ljuset, tittar på mig och skiner upp med världens största leende.. och kommer sedan med världens lyckligaste suck.. Lycka!!

Jag måste vara världens stoltaste, lyckligaste mamma som har fått ett så fint och vackert barn.
Med henne så har kärleken inga gränser.
Det är tokigt!

Kära hjärtanes så pjollrigt det blev i musikinslagen nu… som om en karl skulle vara nödvändig.

Titta bara här och försök påstå att det fattas nåt.

Här vill jag bara klargöra att jag har inte något mot karlar i allmänhet. Dom är användbara till mycket, absolut! Men Mumrikans musikval kan ju få en eller annan vilsen själ, eller någon lättrörd del av läsekretsen, att tro de mest besynnerliga ting. Som att Mumrikan sitter här och trånar. Nä. Hon badar. Strax

Läs även andra bloggares åsikter om Aretha, Annie Lennox, Sisters, Kan själv!

Lill-Kryddan Joline har tagit sig an köket idag söndag – första advent & allt! Nu ska här lagas kvällmiddag till hela familjen! På menyn står det hemkokt tomtegröt (risgrynsgröt) & vörtbröd med julskinka!  Men det måste dock förberedas lite om man är en liten kock! Citat; “Jag vill se ut som en riktig kock med massa slevar i fickan” Jojomen!  Och van linslus som hon är ska det också förevigas! Här kommer Jolines advents-kvällsmat!

6 port
Det här behöver du :
2½ dl grötris
5 dl vatten
½ tsk salt
ca 1 liter mjölk
2 kanelstänger
En klick smör
1 tsk vaniljsocker

GÖR SÅHÄR :
Mät upp riset och vattnet i en kastrull och låt koka upp. Sänk värmen och låt småkoka ca 10min. Slå på mjölken och fortsätta småkoka på låg värme ca 45min – 1timme! Rör om väl med träslev då & då! När gröten tjockat dra av från spisen. Rör ner en klick smör och vaniljsockret! Slå ev. på lite mer mjölk om du inte vill ha den så tjock! Servera med en härlig skinksmörgås på vörtbröd!

Det krävs tid och tålamod att sitta på en pall och röra i gröten en timme!

Och snart får vi avnjuta en första smak av julegröten!

Kanel ska de vara, det får gärna vara med några kanelstänger under tiden gröten puttrar också!

Men hur i all världen gör man för att vrida på bliderna så att dom visas åt andra hållet???

Vore ju snyggare om denna bild visades i höjdled, inte sant??

Läs även andra bloggares åsikter om IKEA, solsäng, kan själv!