Nå er Lilo-siden oppdatert,
og de tre sidene Petter Kanin, Alma Almera og Ønskeliste laget.

Enjoy!

Den spiritistiska änkan satt och försökte få kontakt med sin avlidne make. Plötsligt kom svar från andevärlden:
- Här är jag Märta lilla!
- Hur mår du, Albin?
- Jo jag mår bra varje dag kliver vi upp klockan sex, äter frukost och älskar till klockan elva. Därefter äter vi middag och älskar till klockan åtta. Sedan äter vi kvällsmat och lägger oss så att vi orkar älska riktigt duktigt nästa dag.
Änkan blev lindrigt sagt chockad. Så hade hon inte tänkt sig paradiset och det talade hon om för Albin.
- Paradiset! utbrast Albin vem sjutton har sagt att jag är i paradiset? Jag är kanin på Gotland

De tre satt tysta kring elden. Ingen av dem hade vana av att prata med andra. Miranda brukade prata med sig själv och Cider, de två andra hade ingen att samtala med. Miranda funderade åter igen på om Ödeslandet de levde på för länge sedan hade varit fyllt av människor, det fanns så mycket som tydde på det. Saker som verkade gjorde för att användas av honom, i mängder, som till en gigantisk by. Människorna måste ha kommunicerat fritt med varandra, som han kände att han kunde. Vore det så kvarstod ändå frågan varför han verkade kunna allt och de övriga i stort sett ingenting.

Opel vred på kaninen som låg spetsad över elden.

Snart

Gott

Nordpolen slickade sig om munnen. Cider, som satt bredvid henne, gjorde likadant.

Full Moon är ett litet äventyrsspel där man ska hjälpa en liten kanin att få de saker som han vill få tag på . Genom att peka och klicka på olika saker så påverkar man vad som händer. I början är det väldigt enkla lösningar där man bara klickar på rätt ställe i princip men det blir svårare och svårare. Spelet utspelar sig i månsken vilket gör att bilden är väldigt svart så det är lite svårt att se vad man klickar på. Det är lite annorlunda än vad man är van vid men skoj att se. Testa och se om du klarar av att få tag på alla saker som som kaninen vill ha.

Full Moon

Kaninen jeg kaller Kalle har vært her på besøk igjen i helgen. Og i hønsehagen møttes kaninen Kalle og høna jeg kaller Kalle. De var ikke sikker på hva den andre sa. Men det er vel ikke rart. Stort større avstand når det gjelder språk skal man lete lenge etter.

Enige og begeistret ble de likevel. Høna Kalle fant ut at kaninen Kalle er en god meitemarkgraver. Hvertfall en god graver. Og temperaturen i jorden er irrellevant for en hønsehjerne. Der i gården er det bare instinktene som taler. Er det hull så er det meitemark. Og kaninen jeg kaller Kalle var rett og slett begeistret for at noen andre var begeistret. For der i gården er det også instinkter som taler. Er det jord så blir det hull.

Ingenting er som å dele slike gleder

De tuslet rundt og rundt littegrann. Den ene foran først, den andre neste gang.

Så begynte de å diskutere. Jeg tror det var det som skjedde. Kalle så ut til å kakle til Kalle: “Du skal gjøre det slik”. Og så kavet hun litt nebbete i jorden ved siden av Kalles fine hull. Da sluttet Kalle å grave og smattet noe som hørtes ut noe sånn: “Tror du du kan gjøre en bedre jobb??! Så kan jeg godt gå…?” Og Kalle vek litt forsiktig tilbake. Hun kaklet ikke mer om hvordan ting skal gjøres.

Kanskje er ikke språk så vanskelig likevel – enten man er høne eller kanin, hjerne eller muskler (og for den sakens skyld; mann eller kvinne). Samarbeid er vel og bra, men et sted på veien må du la den som gjør jobben få gjøre det på sitt vis.

Ellers så får du gjøre jobben selv.

De her billeder er fra Saras blog  Playgound Twist. Jeg var ikke i tvivl om at det var Saras blog da jeg så den for det er en god afspejling af den Sara jeg kender. Tjek den!

Nalle
Hane
Född 2009, 6 månader.
Finns i Örebro.

Lejonhuvad hane på 6 månader. En väldigt söt och charmig kille. Trivs bra ihop med marsvin. Det märks att han inte blivit hanterad så jättemycket, men är en genomsnäll kanin. Går bra att hålla i famnen och mysa med. Vill komma till ett hem med fler kaninkompisar. Fick lämna sitt hem då ägaren hade för många djur som hon inte riktigt hann med.

Inkom jourhem i Örebro 22 oktober -09.

Status
Letar efter permanent hem.

Shana
Hona, troligtvis.
Född augusti 2008.
Finns i Eskilstuna

Dvärgvädur. Ägaren tror det är en hona, men är inte helt säker. En go och glad kanin! Tycker mycket om katter, men har inte uppskattat andra kaniner. Men får de bara yta och tid brukar det inte vara något problem. Brukar ibland vara lös i lägenheten eller vara i en inhägnad ute i trädgården. Måste flytta pga tidsbrist.

Status
Shana har fått permanent hem.

Ninni
Kön okänt.
Ålder okänd.
Finns i Eskilstuna.

En väldigt kelen och trevlig kanin. Ninnis ägare ville inte längre ha kvar henne och tänkte släppa ut henne i skogen. En kvinna erbjöd sig då att ta hand om henne, och kaninen bor nu tillfälligt där. Hon skulle gärna fått stanna, men hon känner att hon inte har tillräckligt med tid. Hon vet inte vad kaninen har för kön, inte heller någon ålder. Men är troligtvis inte så gammal.Väldigt social, vill flytta till kaninkompisar.

Status
Letar efter permanent hem.

Man får tänka efter före…….

Det har sagts mig att jag trots att jag gjort lyckad kaninrillettes inte har beskrivit det här på bloggen. Nähä! Nog för att ni känner till metoden vid det här taget och ni helst inte vill följa recept för “Jag följer normalt inte recept!”, “Jag vill ju improvisera lite!”.  Helt fel, det vill ni inte alls. Ni vill laga till en god och konservativt konserverad köttsylta. Ni vill följa mina versioner som noggrant följt sedan länge nedtecknade och nedärvda (även om det inte är jag som ärvt dom) recept. Inte för att det är lag på det utan för att det är då och endast då det blir bäst. Dessutom får ni reda på vad som kan gå fel, vad jag gjort för misstag. Så det var alltså kaninrillettes!

Jag köpte en styckad kanin (på Lulles), använde sadel och bakben till en jävligt god italiensk gryta med ruskigt mycket gott gegg på creusetväggarna. Resten använde jag till följande rillettes. Den som är rädd för griskött tänker kanske att kaninrillettes är lösningen, men för fettets skull används faktiskt fläskkött och ister även i det här receptet, så om ni inte vill utmana er grisrädsla rekommenderar jag er att titta åt ett annat håll. Okej då jag har varierat mig lite här och har inte följt receptet i Grigsons bok slaviskt, men då är det ändå jag som lagar, inte ni! Gör som jag, exakt som jag gör. Då blir det bäst. Tjoho!

Var fan är bildjävlarna!

blandade kaninbitar (bog, framben, lite krafs)

kan vara ½ kg sidfläsk

svålen bort

svinister

fläsket i bitar

köttet i grytan

vatten

täck, ungefär

grönsaker

mer grönt

vitlök

salt, och här menar jag inte att man ska ta en hel burk med havssalt, salta sparsamt

lagerblad

allt i grytan

ugnen, länge, förstås

Ja, men det där var ju inte så detaljerat. Det är verkligen som vanligt, koka tills gaffelmört. Gaffla. Burka. Täck med ister. Kolla för detaljer på de andra rillettesreceptet. Om ni inte litar på mig kan ni alltid kolla originalet. Elizabeth Davids bok alltså.

Jag vet att könsbyten inte är helt ovanliga här i Linköping men jag trodde att man var tvungen att göra ett ingrepp? Tydligen gäller detta inte kaniner. Det visade sig idag att Mimmi och Molly var Micke och Molle…

Lollipop

Flisan

Flisan och Mimmi... eh jag menar Micke

Lollipop i mitt knä

Kajsa och mamma Vitnos

Flisan i buren

Flisan i roligt perspektiv, det var hemskt vad öronen ser långa och stora ut

Hej!
Idag har vi inte gjort så mycket. Förutom och gått Muffes promenad och städat kaninburen. Uppdaterar mera när jag känner för de…

Takket være Bitta, gårsdagens lommebok, endte vi alle på øl og rullekebabfylla i Bergens regnet.

Begynnte kvelden hos Hamed, og tilbrakte natten på Opera og Scotten. Ved sistnevnte møtte jeg Ida og Julianne, og var glad for å ha noen allierte med tanke på at Bitta synes det er kjempegøy å disse Molde-dialekten i fylla.

Var hjemme rundt 07.00 neste morgen, og på disse timene gjorde vi alle underverker for verden. Skal blant annet gi ut en bok med tittelen “Gullkorn fra Hammed-munn”, noe vi fant ekstremt morsomt i øyeblikket. Merker jeg fortsatt har troen på den boka, for Hammed har en del gullkort av typen “kan jeg bombe(!) en røyk av deg… Hørte jeg noen si bestselger?

Er foresten utrolig hva man kan underholde seg med på nattestid. Knipsing av mais for eksempel…Hysterisk gøy….!

Rundt 07.00 kavet jeg meg hjemover, og oppdaget at skrittellern min hadde skiftet over til “Søndag” og at jeg allerede hadde 13.000 skritt. Er herved overbevist om at en tur på byen bare er bra for helsen!

Siden jeg glemte kamera kan dere få kose dere med et random bilde fra Lyon!

Stoppade ner kaninisarna i en korg och for till djuraffären för könsbestämning. Det verkar som att de är tjejer allihopa! Med reservation… de är inte så gamla än och det är svårt att se.

Busiga, keliga, skuttiga och nyfikna är de. Det kommer inte vara lätt att vli av med dem. Till höstlovet kommer de att vara leveransklara i alla fall och fyra ska vi sälja.

Viltkjøtt til salgs

Nok en gang er bønda i by’n! Bondens Marked (BM), som jeg også skrev om i fjor, er tilbake: også denne gang har bøndene inntatt øvre del av Karl Johan, hvor 70 produsenter fra Nordland i nord til Agder i sør tilbyr det meste av lokalprodusert mat. Været er fint og skal visstnok holde seg i helgen, så det er ingen grunn til ikke å ta seg en tur til hovedstadens paradegate. Det jeg lurer litt på, er hvorfor ikke Oslo kan ha et eget permanent matmarked? Er ikke det norske folk nok opptatt av ordentlige mat- og råvarer til at det er mulig å drive et slikt marked? Vi var nettopp i Frankrike hvor man blant annet finner markeder som selger både hel kanin, kyllinghjerter, oster, grønnsaker, fisk og kjøtt av alle slag -  nesten i hver eneste lille landsby. Hver eneste dag! Er man virkelig nødt til å flytte ut av Norge for å få tak i bra mat til daglig?

Bondens Marked (som også kalle Matstreif) er årets største nasjonale matfestival og det gir en gyllen mulighet for oss bybarn å kunne smake på og gå til innkjøp av produkter som man vanligvis ikke finner i Oslo – den tilbakestående hovedstaden i landet vi bor i. Noen av varene som selges på BM selges kanskje i en av Oslos spesialforretninger (sjekk ut spesialforretninger på www.slowfood.no), men det kan du ikke ta for god fisk! Nordmenn har faktisk det dårligste vareutvalget blant alle de nordiske landene. Ikke nok med det; norske forbrukere betaler også 50 prosent mer for maten enn den gjennomsnittlige europeer! Dette kan vi blant annet takke de norske matvarekjedene for: det er de som kontrollerer 99,3 prosent av det norske markedet og som holder stålkontroll på alle ledd i verdikjeden, slik at produsenter og leverandører tvinges til å operere på kjedenes premisser. Ifølge underdirektør Gro Tvedt Anderssen i Forbrukerrådet, har de lokale kjøpmennene minimal innflytelse på utvalg og overhodet ingen på pris – alt styres fra de fire hovedkontorene til Norges matvarekjeder. BM gir deg dermed også sjansen til å handle direkte fra produsentene – det er ikke billigere, men produktene har en høyere kvalitet, de er ferskere, de er frekkere og de er i noen tilfeller også økologiske, men det gjelder ikke alle produktene. En produsent solgte blant annet 10-pakninger med egg:

“Er disse eggene fra frittgående høner?”, spurte jeg. “Nei”, var svaret. Jaha… Da velger jeg heller å kjøpe økologiske egg på butikken, så slipper hønene å tilbringe hele livet sitt i bur. Ei lykkelig høne er ei god høne! Man kan også kjøpe egg fra frittgående høner. Dette er forskjellen mellom burhøns, økologiske- og frittgående høner:

• Frittgående høner – går fritt inne, sover på vagle og har muligheten til å flakse med vingene og sandbade for å pleie fjærdrakten.
• Økologiske høner – kan bevege seg fritt både inne og ute, i tillegg til å nyte de samme fasilitetene som frittgående høner har. Dyrefôret er også økologisk.
• Burhøns – lever hele livet i bur hvor de har liten plass til å bevege seg, spiser mat tilsatt fargestoffer (for å farge plommen) og andre stoffer for blant annet å styrke bena (ettersom de ikke får brukt bena på en naturlig måte, trenger de tilsetningsstoffer for å styrke de).

I en av bodene plukket jeg med meg en brosjyre hvor det ble reklamert med at økologiske produkter er bra for deg, fordi de ikke inneholder kjemisk syntetiske sprøytemidler, kunstige fargestoffer og aromaer eller søtnings- og  konserveringsmidler. Økologisk mat inneholder i flere tilfeller også mer mineraler, antioksidanter og vitaminer. Det er bare så synd at økologisk mat skal være så jævla dyrt! Dyrevelferd koster! Interessen for økologisk mat er på vei ned i følge en artikkel i Aftenposten, og køen jeg ofte ser utenfor fattighuset på Grønland er nok ikke de som handler mest på Bondens Marked, økologisk eller ei, men de kan jo allikevel komme innom og få seg en smakebit i en av de mange bodene. Eller de kan kjøpe seg ei halv brødskive med noen reker til 25 kroner – faen for en frekk pris å ta for ei halv brødskive!

Ei halvbrødskive med noen reker: 25kr.

Vi gikk raskt forbi standen med brødskiver, og stoppet ved en bod hvor vi kjøpte både elg- og reinsdyrbiff fra Skjåk. Når man kjøper vilt så er man i alle fall garantert at dyrene har fått gått fritt. Systemet er lagt opp slik at jo mer man utnytter både naturen og menneskene, desto mer sitter man igjen med i fortjeneste. Det burde vært omvendt! Produsentene som forgifter oss og naturen, burde betale i dyre dommer! Når det gjelder frittgående, så vil jeg gjerne nevne at i Argentina, hvor de lenge har vært kjent for å la flokkene med storfe gå fritt og gresse på de endeløse slettene, har de nå begynt å gå mer over til vestlig fedrift, hvor kyr og okser står sperret på båser og blir fôret mesteparten av sine liv. Gauchos’enes tid er kanskje forbi? Har tiden løpt fra dem, eller er det kanskje kapitalismens klamme grep som har innhentet dem? Slettelandet som før ble brukt til beiting, blir nå heller brukt til å produsere Monsanto mais og soya til det amerikanske biodieselmarkedet. En produsent på BM solgte faktisk mais som var dyrket i Norge. Jeg visste ikke engang at man kunne dyrke mais i Norge, men det kan man altså. Hvis du lurer på hvor, så er det noe vage svaret jeg kan gi: borte ved Drammen et sted… Ifjor kjøpte vi en eplemost kalt “Frisk og Frodig”, fra Sauar Gård i Telemark. Heldigvis var de der i år også, og vi fikk sikret oss en 3-liters. Nydelig og syrlig smak på den eplemosten. Jeg har sett at den også har blitt solgt ved Meny på Grønland, men av økonomiske årsaker handler vi minst mulig på Meny, selv om de har mye bra varer der. Den manglende bredden blant norske dagligvarer, skyldes de skjulte bonusene leverandørene må betale kjedene for å få innpass i butikkhyllene. Terskelen for å komme seg inn i kjedenes butikkhyller blir for høy for små produsenter med nisjeprodukter, og forbrukeren blir sittende med regningen i form av høyere priser og dårligere utvalg. Mange av varene i dagligvarehandelen er også behandlet for å få lengst mulig holdbarhet. Jo mer man behandler råvarene, desto mer mister de av både utseende, smak og næringsinnhold. De norske dagligvarekjedene har derfor stor påvirkningskraft på den norske folkehelsen, uten at man skal ta fra folk ethvert ansvar for hva de putter i kroppen sin. Et ekstremt eksempel på dette er en narkoman vi så da vi var på vei hjem fra BM. Han hadde tatt en overdose og døde, sittende lent opp mot et tre nede ved plata, mens kameraten hans fånyttes prøvde å riste liv i ham og mens menneskene rundt fortsatte sine liv…
Noen mistet kanskje en venn, andre mistet et familiemedlem, mens for andre er dette kun nok et tall i statistikken eller en notis i avisa…

http://www.bondensmarked.no
http://www.naturlighudpleie.no
http://www.epleblomsten.no/
http://forbrukerportalen.no/Artikler/2009/matmaktas_taushet
http://www.oikos.no
http://www.regionalmatkultur.no
http://dinmat.aftenposten.no/content/view/full/32199
http://gosouthamerica.about.com/od/argartcultureentertain/a/gauchos.htm
http://money.cnn.com/2009/08/10/news/international/argentina_beef.fortune/

P.S: Om du kjøper lam eller sjøkreps på Bondens Marked, så kan du følge disse oppskriftene i VG:
http://www.vg.no/mat-og-drikke/artikkel.php?artid=580448
eller denne fra bloggen:
http://skaperen.wordpress.com/2008/11/09/lammerullade-med-sopp-og-spinat/

Hur illustrerar man mod i bild? Nu när jag börjar skriva på det här inlägget har jag inget färdigt svar. Anledningen till att söker det kommer från ett inlägg jag skrev om John McCain’s bok Why Courage Matters. Jag kunde bara önska fler läste den för den ger viktig inspiration i ett område där de flesta av oss (mig inräknat) underpresterar.

På vägen till bilder som klarar att visa mod kanske det är bra att börja med att titta hur Wikipedia “definierar” mod:

“Courage, also known as bravery, will, intrepidity, and fortitude, is the ability to confront fear, pain, risk/danger, uncertainty, or intimidation. “Physical courage” is courage in the face of physical pain, hardship, or threat of death, while “moral courage” is the ability to act rightly in the face of popular opposition, shame, scandal, or discouragement.”

Från: Courage

Jag tycker den pekar på något viktigt. Mod är inte avsaknad av osäkerhet och rädsla utan att orka besegra det.

Wikipedia tycker jag inte lyckats bra med att illustrera mod, men allt som rör känslor är svårt, och nöjer sig istället med målningen Fortitudo av Sandro Botticelli. Fortitudo:

Fortitude av Sandro Botticelli

“Fortitude” är inte exakt en pseudonym till mod. Det handlar mer om moraliskt mod rörande rättvisa. Jan Guillou uppvisade “fortitude” när han avslöjade IB-affären.

Kanske kan vi söka mod i djurvärlden. Lejonhannen associeras ofta med mod.

Lejon

Men stämmer det egentligen? Jadå delvis. Lejonhannarnas enda uppgift efter att de fått en flock honor är att skrämma iväg hyenor från bytet, para sig med honorna och vakta sitt harem från andra hannar. Jakt och dyligt måste honorna göra eftersom manen gör dem för synliga för jakt. Men hur mycket mod krävs det när man är så stor som en lejonhanne?

Söker vi på Flickr på ordet courage får vi givetvis mängder med träffar. Någon riktigt klockren träff såg jag inte.

Nyligen läste jag i någon tidningen (jag tror det var i Expressen) om ett par kaniner i Australien som regelbundet tagit till vana att döda vad som är en av världens farligaste ormar. Nu klarade jag inte att hitta den nyheten. Kanske för att skydda sina ungar men det var i så fall inte när de var direkt hotade. En sökning på Youtube ger oss ett filmklipp där detta mod visas:

Och här i Expressen har en mus som besegrar en orm för att rädda sitt liv:

Ville inte bli uppäten – bet ihjäl ormen

Hos kaniner och möss hittar vi riktigt mod. Bilder och filmklipp måste dock vara riktigt relevanta för att det ska fungera som illustrationer.

Igår var våra små nio dagar gamla och vi har börjat ta upp dem lite. Kan ju inte låta bli. Vitnos är lugn med detta bara hon får käk av oss. Hon äter som en liten häst.

Mobilbilderna blir tyvärr inte alltid så bra, åh vad jag vill ha en ny mobil med bra kamera… dessutom så har Isa tagit en del av bilderna

Det var en underbart vacker dag igår. Jag var hemma med Isabelle och förutom att gosa med kaninerna gick vi till skogen. Där hittade vi en del soppar, blomkålssvamp och några kantareller.

På kvällen blev det en god stuvning med svamp, rödlök, mjöl, mjölk, salt och vitpeppar som jag la på varma mackor med ost över. Gjorde även några mackor med överbliven tacofärs, cocktailtomater, rödlök, jalapenos och ost. Riktigt gott!