I diskussionen kring vem som erbjuder vem ett värde på en fri marknad respektive i en socialistisk kommandoekonomi är det enkelt att peka ut den onde kapitalisten som en bov: han bryter ju totalt mot liberalismens spelregler, han tvingar folk att jobba och tjänar pengar på dem utan att erbjuda nåt i utbyte!

Det hade kanske varit sant om de så kallade produktionsmedlen från början hade tillhört en eller flera arbetare som blivit bestulna på dem, av kapitalisten. Möjligen till och med om de hade varit naturresurser som existerar i en begränsad och statistk mängd och som kapitalisten roffat åt sig med oschyssta medel.

Men nu är det inte så. Det finns givetvis rika och mäktiga människor som har handlat fel i olika lägen, men det är inget argument mot privat ägande av företag. Ett sådant uppstår när någon eller några under frivilliga former skaffar sig de resurser som krävs för att driva en affärsverksamhet. Det är detta värde som kapitalisterna erbjuder arbetarna: ett arbete där kapitalet redan finns och en möjlighet att tjäna pengar. Alternativet är att starta ett eget företag för egna pengar med egen ansträngning och på eget ansvar.

Att kapitalisten är värdefull bevisas av hans blotta existens. Tillförde han inget värde alls skulle ju ingen vilja jobba för honom, det säger sig självt: varför tjäna mindre pengar genom att jobba för en kapitalist om man kan tjäna mer på att inte göra det? Problemet är ju att då krävs en egen anskaffning av de grundläggande delarna i en affärsverksamhet. Man måste därtill ensam bygga upp ett nätverk av kunder, leverantörer, återförsäljare och partners, skapa tilltro till varumärket och lägga upp affärsstrategier. Kapitalisten erbjuder sig att ta hand om allt detta, mot en sorts hyra för att arbetarna får använda hans företag till att tjäna pengar.

Det hela är egentligen inte svårare än så. För att tjäna pengar måste man ha en verksamhet, och antingen skaffar man den själv eller så hyr man den, precis som med vad som helst som inte växer fritt i naturen.

Såg att många sökt på kapitalism, här är lite information ifrån en hemsida jag nyss skrev ihop till skolan… (går numera Webbutveckling distans MIUN)

Om man säger ordet ekonomi idag så leder det direkt tankarna till pengar, valuta, sedlar och mynt med fiktiva värden. Ekonomi borde föra tankarna till hushållandet av resurser. Resurser är inte pengar, resurser är komponenter som behövs för att genomföra eller skapa något. Pengar ingår i denna kategori idag men enbart eftersom man i enlighet med ett världsomspännande kontrollsystem måste använda pengar för att införskaffa alla andra resurser. Det enda som händer om man tar pengar ur kalkylen är att man får ett bytessystem med faktiska värden. Att se vilka som förlorar på detta är fruktansvärt enkelt. Alla som inte återför en vara eller (konkret) behövd tjänst till samhället behöver pengar för att kunna tjäna på andras arbete. Alltså är det monetära systemet satt på plats av två anledningar. Att människor ska kunna tjäna på andras arbete och för att den som kontrollerar pengarna ska kunna kontrollera alla andra resurser. Det monetära systemet är utformat för att ständigt hålla arbetarklasserna i behov, ekonomin blir bara sämre och sämre för att man ska kunna tvinga arbetaren till mer arbete. Pengar har även givits en stämpel av att vara den enda resursen som finns, att om man inte har pengar har man inget. Detta ger maktorganen en fin lösning när folket har krav, pengarna är slut. När man demonstrerar för att kräva att staten hjälper fattiga i Afrika med mat får man höra att vi inte har råd. Inte tillräckligt med pengar, men pengar kan de ändå inte äta. Idag bränner WTO och världens rika nationer så mycket spannmål varje år att det lätt kan föda en hel kontinent. Så varför inte skänka det? Jo, man tror att detta kan påverka ekonomin. Man vet nämligen inte riktigt hur ekonomin fungerar längre. Systemet är för stort och komplext. Ett världsomspännande experiment i kaosteori. Vi har idag så mycket vatten, mat, medicin och teknik att ingen människa ska behöva lida, varför lider då majoriteten?

I ett fungerande samhälle har en vara eller en tjänst ett värde som står i harmoni med mängden välstånd varan/tjänsten ger. Alltså är ett kilo tomat värt mer än ett kilo godis, inte tvärt om. I ett perfekt samhälle är en vara eller en tjänst inte värt något, man helt enkelt producerar det man själv vill ha till alla. Alla andra gör lika dant och ekonomin fungerar. Det låter som en fantasi, det är meningen att det ska låta som en fantasi. Vi föds inte längre till ett liv, vi odlas in i en ekonomi.

Världens alla problem är DITT fel

Vi, som i du och jag, är grunden till alla problem. Varje krig, varje svältoffer, varje sjuk, varje lidande individ är ett direkt resultat av vårt enskillda handlande. Människan är ett kollektivt väsen där var del försöker agera individuellt. Tyvärr har några individer lyckats förslava massan under ett massivt system, detta har gjort att vissa delar av vårt kollektiva maskineri har större inverkan än andra. Den delen är vår del, vi har så mycket makt att vårt val av läsk, att blanda grogg på, faktiskt kan betyda liv eller död för en människa på andra sidan jorden. Om ett träd faller och ingen hör det, faller det då? Vilken färg har färgen i en burk innan du öppnar den? – Anser du att trädet inte faller och att färgen är svart eller helt enkelt inte där så är du garanterat en del av problemet. I detta fall rekomenderar jag dig att gå ner i ett skyddsrum där ingen kan se eller höra dig och hänga dig själv. Du kan juh inte vara död? Anser du däremot att trädet föll (färgen är svårare eftersom färg kräver ljus, vill du veta hur det ligger till kan jag berätta detta senare) så har du åtminstånde möjligheten att förstå att din empiriska vetskap inte krävs för att saker och ting ska ske. Då kanske du till och med kan förstå att människor i miljontal lider för din livsstil? Testa att känna detta, känn efter, tänk och känn. Du är utan tvekan en mördare.

“Antingen finna sig i att bli uppsagda ”på grund av arbetsbrist” eller säga upp sig och istället arbeta för det bemanningsföretag som i fortsättningen ska tillhandahålla arbetskraft till butiken i Stockholm.”
Sådana fasoner ska ingen acceptera, och det är gött att se att jobbarna på Urban Outfitters står upp för sina intressen. Tidigare i år var det arbetarna på Lagena som tog fajten. Vi länkar våra blogg-kamrater för er som vill läsa mer:

Arbetarperspektiv, Trotten, Svensson,
Andrea Doria, Kilden&Åsman, Kaj Raving

Vänsterpartiet säger det  bra:
Förbjud arbetsgivare att ersätta personal med bemanningsföretag

Skriv under namninsamlingen till stöd!

SvD SvD2 SvD3 SDS DN AB

Detta är ett tecken på att intresset för alternativa nyheter/media växer snabbt, trots massmedias billiga försök att smutskasta och förlöjliga allt vi delar med allmänheten.

Sveriges befolkning vaknar upp i rask takt – otroligt viktigt för framtiden!

Dom viktigaste händelserna som just nu står i fokus och som inom kort kommer att vara brännheta som måste belysas mer:

• Svininfluensan – Vaccinerna – Regeringens hantering av massvaccineringen och desinformationen till det egna folket – Uppföljning av dödsfall & biverkningar

• Co2 skatten (En skatt på att andas!) – Daglig massmedial hjärntvättning av den falska globala uppvärmningen – Klimatkonferensen i Köpenhamn – Dokumenten/E-mailen som avslöjat klimatbluffen inför en hel värld

• Den ekonomiska krisen i världen som är “skapad” av makteliten som nu strax efter nyår kommer krascha igen enligt dom senaste rapporterna från Bilderberggruppens möte i Aten (Maj 2009).

• Polismakterna i Europa kommer bli mer och mer militäriserad likt den i USA med paramilitära specialstyrkor med specialisering på crowd control.

• Codex Alimentarius kommer bli mer och mer implementerat utan massmedias bevakning i samhället, dock med oss alternativa mediekanaler i hälarna.

• En kommande invasion av IRAN mfl med massmedias manipulerade nyheter om potentiellt kärnvapeninnehav av Iran, ledd av USA och Storbritannien understödd av Israelisk underrättelsetjänst. Starkt motstånd att vänta från både Kina och Ryssland.

• Ett massivt tryck på att få till stånd en ny 9/11 utredning – Detta och massvaccineringarna kan leda till nationellt undantagstillstånd (martial law) i USA enligt många experter

• Skrotningen av den Amerikanska dollarn är snart ett faktum och en ny global valuta t.ex SDR kan bli officiellt.

• Antalet “tillverkade nyheter” kommer tillta under 2010 för att rikta allmänhetens uppmärksamhet bort från dom riktiga stora händelserna som planerats i god tid. Psy-Ops som i åratal friserat nyheterna världen över, kommer blanda desinformation med riktig information för att försöka kontrollera bloggosfären och det ökande hotet från alternativ media som kan störa deras agenda.

• Bilderberggruppens årliga möte 2010 kommer troligtvis hållas relativt tidigt* in på det nya året OM man vill göra radikala förändringar i strategin angående deras agenda. (*Datum och plats okänt när detta skrevs)

Några bra ställen att utforska på egen hand:

www.vaccinationsfaran.se

www.vaken.se

www.theflucase.com

www.americanfreepress.net

http://rt.com/

www.infowars.com

www.prisonplanet.tv

www.newsmill.se

Till och med Marie Atnoinette uppvisade böjelser för fördelningspolitik när hon föreslog kakor och bakelser som svar på hungersnöden i Frankrike. Till skillnad från Reinfeldt som har den klena ambitionen att ge 200 kr mer i månaden till vårdbiträden och 100 000 spänn i skattebonus till bankdirektörerna. 200 kr räcker ju knappt till tre Alladinaskar i månaden.

(Nu förväntar jag mig en reaktion från någon moderat från Täby som vill påpeka att jag har fel. För man kan få fyra askar med kupong på Ica Maxi i Vellinge.)

Dagens citat: “Vi i Moderata Ungdomsförbundet är av åsikten att marknaden löser alla problem.” ur Moderata Ungdomsförbundets rapport Unga i offentlig sektor s. 27

/Leonardo Marx

Läs även andra bloggares åsikter om Vellinge, Täby, Fredrik Reinfeldt, Marx, Socialism, Marie-Antoinette, konservatism, satir

I dag har vi bättre kunskap än någonsin att förhindra överexploatering av naturen och de klimatorsakade konflikter som följer därpå. I strävan efter ett globalt klimatavtal inger också valet av Barack Obama stort hopp. Vi står inför vår största prövning någonsin med ett globalt klimathot. Men vårt största dilemma ligger i att omsätta kunskaper och vilja i handling.

Det första dokumenterade kriget någonsin var ett klimatkrig som utspelades i Sumer för 4 500 år sedan, ett språkområde i södra delarna av nuvarande Irak, och pågick i 200 år. Nederbörden i regionen var begränsad varför civilisationerna var beroende av vatten från floderna Eufrat och Tigris. Detta behövdes för att driva det konstbevattnade jordbruket. I takt med ökande behov uppstod stridigheter om de livsviktiga tillgångarna. Militära kraftmätningar och medling var de konfliktlösningsverktyg som tillämpades, på det området har det inte skett någon förbättring än i dag. Påskön är ett annat exempel. Mellan 1500-talet och 1700-talet minskade befolkningen med 70 procent genom total avskogning och de konflikter som följde på försämrade livsmöjligheter.
I dagens Sudan har de omfattande klimatförändringarna varit en del av orsakerna till årtionden av krig. De senaste fyrtio åren har öknen spridits hundra mil mot landets södra, tidigare fruktbara del. 40 procent av skogen har försvunnit och avverkningen fortsätter med 1,3 procent årligen. I ett land där 70 procent av befolkningen lever av lantbruk är detta förödande. Markkonflikter har lett till våldsamma stridigheter som dessutom förvärrat situationen genom att man bland annat förstört växtligheten runt bosättningar som en del av krigföringen. I den västliga Darfurprovinsen har striderna om livsutrymme resulterat i ett regeringsunderstött folkmord i vilket mellan 200 000 och 500 000 människor mördats. Sudan är det land i dag där kopplingen mellan klimatförändringar och krig är tydligast vilket kan ge en inblick i vad som kan följa framtida klimatförändringar i stora delar av världen.

När klimatförändringar diskuteras så är det oftast i naturvetenskapliga termer och hur man rent tekniskt ska lyckas minska utsläppen. Men de utsläpp som vi redan bidragit med kommer, oavsett hur mycket vi lyckas minska våra utsläpp nu, att orsaka stora klimatförändringar med genomgripande sociala konsekvenser. Hur ska man förhindra de konflikter som uppstått och kommer att uppstå i spåren av klimatförändringar? Hur ska man se till att alla människors basbehov blir tillgodosedda när livsmedelsförsörjningen och tillgången till rent vatten tryter?
Här krävs samverkan mellan olika vetenskapsområden för att komma fram till långsiktiga handlingsmodeller. För att klara detta krävs en politisk vilja som kan motstå kortsiktiga ekonomiska intressen. Utarmning av naturresurser, arbetskraftsutsugning, krig och miljöplundring kan inte tillåtas fortskrida som en lönsam verksamhet.

Det krävs därför gemensamma ansträngningar och att Sverige återtar en offensiv position för internationell solidaritet och hållbar utveckling. Internationellt fackligt samarbete är en nödvändighet för att stävja fortsatt utnyttjande av arbetskraft. I kontrast till den sittande regeringen, som dragit in delar av biståndet och skyfflar över miljöansvaret på mindre resursstarka stater, har de rödgröna klargjort en tydlig inriktning för att minska utsläppen och tänker även agera internationellt i rättvisefrågor. Det är vad som krävs för att Sverige ska ta täten för en lösning på våra gemensamma problem.

|Robin Enander, ordförande SSU Arvidsjaur
|Tidigare publicerad i Piteå-Tidningen 19:e November 2009




Vänsterpartiets Wiwi-Anne Johansson kräver i ett pressmeddelande att en Djurombudsman inrättas efter de senaste dagarnas avslöjanden om plågade grisar.

I pressmeddelandet säger Wiwi-Anne, riksdagsledamot i miljö- och jordbruksutskottet, bland annat:

Jag reagerar starkt på de senaste uppgifterna om vanvårdade grisar. Nu när djurskyddsmyndigheten har lagts ner menar jag att det behövs en Djurombudsman.

Det är Centerpartiet som har drivit igenom att kommunerna inte längre skall bedriva djurtillsyn och att bönderna skall slippa betala för kostnaderna. Det är den borgerliga regeringen som har avskaffat djurskyddsmyndigheten. Nu gråter Eskil Erlandsson krokodiltårar i media. Pinsamt. Läs mina tidigare blogginlägg om djurrätt.

Konsumentmakt är sällan framgångsrikt. I kombination med bättre lagstiftning, mer resurser till djurskydd och en djurombudsman är jag dock övertygad att konsumentmakt kan vara effektivt här: om du inte vet vilket slags kött du får på din tallrik stoppa det inte i munnen. Så enkelt kan det faktiskt vara.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Djurrätt, djurplågeri, Svin, Grisar, uppfödning, djur, rättigheter, mat, livsmedel, grymhet, klimat, miljö, hållbar utveckling

Ping: DN, DN, DN, Svd, Svd, Svd, GT, GT, Svd, Svd, Svd, Svd, Svd, Svd, Svd, SR, DN, DN, DN, DN, EX, EX, EX, EX, AB, AB, AB, AB,

Oj, nu blåser det ordentligt! Ordföranden för Swedish Meats, Lars Hultström, har ertappats med att grisarna på hans gård är vanvårdade. Djurrättsalliansen gjorde ett oanmält besök med dold kamera och har bla filmat en gris som tuggar på en död gris. De har även anmält 90 andra svingårdar för brott mot djurskyddslagen. Naturligtvis är det mycket illa med vanvård av grisar!

Själv är jag vegetarian sen över 10 år. På högstadiet hade jag prao på Scan och blev visad runt av veterinärerna. De skar med en kniv på döda grisar och visade hur vanligt det är med grisar som bryter benen i transporten till slakteriet och får ledinflammation eller grisar som har lungskador pga den dåliga luften i stallarna. I slakteriet såg jag även de levande grisarna som sprang omkring och skrek av skräck innan de blev slaktade. Jag är inte förvånad över Djurrättsalliansens avslöjande. Men frågan är mer komplex än att vi ska förfasas över dessa äckliga bilder och berättelser i en vecka medan mediadrevet går, för att sen glömma alltihopa.

Köttindustrin har blivit en enorm global industri med storskaliga gårdar där många djur trängs på en liten yta. Dagens avslöjande är ett symtom på ett mycket sjukt ekonomiskt system kallat kapitalism där vinst går före både människor, djur och natur. Svinfarmarna tvingas skapa större och större industrialiserade anläggningar för att stå sig i konkurrensen. Djurens behov står ofta i direkt motsättning till kapitalismens inbyggda behov av vinst. Svinbönderna, som ofta har dåligt med klirr i kassan, tummar på lagstiftningen för att klara sig ekonomiskt.

Men naturligtvis är Hultström själv bara ett riktigt svin. Hans organisation, Swedish Meats, propagerar och lobbar för ökat köttätande. Vi har aldrig ätit så mycket kött i Västländerna som idag och siffran ökar ständigt. Det är inte bra och Hultström är delansvarig för detta.

Men kapitalismen är ett sjukt system. De stora djurfarmerna är skadliga för miljön, för djuren och även för människan då dessa produktionsformer gör oss avhumaniserade, på samma sätt som de människor som står vid ett löpande band inte känner sig delaktiga i det hon/han skapar. Och på samma sätt som våra sjukhus alltmer liknar en fabrik där patienterna har blivit kunder på en rationaliserad vårdmarknad.

Till alla er köttätare säger jag, ät gärna mindre kött, eller ha en vegetarisk dag i veckan. Det är bra både för dig själv, för djuren och för miljön. Men ännu hellre, organisera dig i kampen mot kapitalismen och gör sylta av hela det ekonomiska systemet.

Bloggat: Svensson, Djurens Rätt, Kommunisterna, Röda Göinge, livsbloggen, annarkia

AB1, AB2, SDS1, SDS2, SKD, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, DN1, DN2, DN3, Gp, EX1, EX2, HD

SPRID DENNA INFO TILL ALLT OCH ALLA!

FOLKET MÅSTE FÅ INFO OMEDELBART!

INNAN KLIMATKONFERENSEN!!

STOPPA Co2 SKATTEN NU!!

University of East Anglia Climate Research Unit har nyligen blivit hackad och privat epostkorrespondens mellan högt aktade klimatforskare visar på hur klimatforskningen har manipulerats på olika sätt för att stödja deras argument.

Zipfil: 61,93 Megabyte med dessa dokument och email. Jag har scannat filerna med diverse program och det finns inget virus i denna mappen(FOIA) med alla filerna i som skapas efter att man packat upp zipfilen.

Ladda ner den här:

http://www.megaupload.com/?d=U44FST89

Ni kan behöva senaste versionen av WinZip!

Ladda ner den här:

http://download.cnet.com/WinZip/3000-2250_4-10003164.html

Tips på vad DU kan göra mot detta:

För mer info klicka på läs mer nedan

http://www.infowars.com/lord-monckton-prosecute-the-climate-change-criminals/

http://www.infowars.com/climategate-peer-review-system-was-hijacked-by-warming-alarmists/

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6166987.ab

http://www.examiner.com/x-25061-Climate-Change-Examiner~y2009m11d20-ClimateGate–Climate-centers-server-hacked-revealing-documents-and-emails

http://www.dvhardware.net/article39338.html

(Från Vaken.se och Infowars.com)

SPRID DENNA INFO TILL ALLT OCH ALLA!

FOLKET MÅSTE FÅ INFO OMEDELBART!

INNAN KLIMATKONFERENSEN!!

STOPPA Co2 SKATTEN NU!!

Här följer uppföljningen till Världshistoriens bästa politiska filmer (USA), som vi publicerade förra veckan. Vi vill uppmärksamma läsaren på att vi inte har med Harlan County, USA. Varför undrar ni nu? Svaret är: Vi har helt enkelt inte sett den ännu, och dessutom är det en dokumentär, och det kommer en exklusiv dokumentär-lista i framtiden. Dock ska det enligt alla rykten vara en film i klass med Matewan, och att Matewan är ett mästerverk vet ju alla som sett den.

Moderna Tider

Människa mot Maskin. Arbetarklass mot borgarklass. Charlie Chaplin gestaltar luffaren som möter det löpande bandet i fabriken. Han blir slagen och utskälld inne i fabriken där manicken som liknar en matmaskin en vacker dag gör att lunchrasten endast varar i 15 minuter. Avskedad och arbetslös slår han följe med en hemlös för att söka efter lycka och pengar. I mångt och mycket en grundcirkel i det kapitalistiska systemets utsugning av arbetaren.

Panther

Folket kallade dem hjältar, FBI kallade dem samhällets fiende nummer ett – det handlar om “The Black Panthers” – De Svarta Pantrarna. Under 1960-talet gjorde USA:s ungdomar för första gången uppror mot det etablerade samhället. Om hur man bygger en klassrörelse och vilka metoder makten tar till när de känner sig hotade. Om ni någonsin undrat hur heroinet blev populärt i USA – se då filmen. Om ni någonsin undrat hur man som aktiv socialist kan agera i sitt bostadsområde – se då filmen.

Livet är underbart

George Bailey har alltid försökt göra det rätta men tror nu han att han misslyckats och försöker därför ta sitt liv. Gud skickar då en ängel till jorden för att övertyga Bailey om att han trots allt har mycket att leva för. Om att kämpa för familj, vänner och samhälle mot rikingarnas fula trix. Lite amerikanskt puttenuttigt, men likförbaskat en suverän matiné om överklassen och deras skitsystem. Gjuten att glo på en regnig dag tillsammans med dom man älskar. Brukar gå på TV kring jul.

Matewan

Kolgruvearbetare i Mingo County, West Virginia, försöker 1920 bilda en fackförening men blir hela tiden motarbetade av företaget och deras hantlangare. There is power in a union! Se den! Gör det!

*Bubblare: Robocop 3, V för Vendetta, Boyz n da hood, Into the Wild.

Tidigare ur serien Världshistoriens bästa politiska filmer

Recensioner av nya Stieg Larsson-filmen: AB GP

Tidigare Veckans Varning
(reklam)Vi har placerat bloggen på Lund på bloggkartan.se (reklam)

“Under valrörelsen 2010 kommer Sverigedemokrater och andra partier att försöka få oss att se världen som uppdelad mellan nationer, raser, kulturer. Vi köper det inte.

Men istället för att låta dom få definiera problemet och fastna i deras fälla måste vi hitta andra sätt att se på världen som är rimligare än rasismen, sätt att betrakta vår omgivning som funkar bättre. Bara genom att strunta i att “ta debatten” på deras villkor och där med acceptera deras rasism och istället utgå från att en svensk arbetare har mer gemensamt med vilken annan människa som sugs ut i resten av världen än med en svensk utsugare, bara genom att se till de vi som tvingas jobba har gemensamt världen runt, kommer vi att kunna slå tillbaka rasisterna.

Problemet kanske framstår som rasism, men lösningen är alltid internationalism.

Wapiti har tryckt fyra nya stickersmotiv i ett nytt format för att hjälpa till att skjuta fokus från rasisternas försök att dela upp oss till den världsomspännande gemenskap som socialismen erbjuder. Klistermärken är tryckta i två färger på klistermärkes papper av bästa kvalitet. På dom står följande: “Arbetarklassen har inget fosterland”, “Arbetare i alla länder förena er”, “Klasskampen är färgblind”, “Solidaritet över alla gränser.” Vi säljer klistermärkena i buntar om 125 stycken till ett förmånligt specialpris. Om de går åt kommer vi att trycka upp nya versionen i samma serie – så skicka in förslag på vad för internationalistiska slagord du skulle vilja att det ska stå på klistermärkena genom att kontakta oss. Gå in på wapitis hemsida.”

Måndagen den 9:e november publicerades en debattartikel skriven av Rättvisepartiet Socialisterna Uddevalla med rubriken “Kapitalismen är ett värdelöst system” i tidningen Bohusläningen.  Som svar kallar den moderata riksdagsledamoten Lar-Arne Staxäng oss för drömmare, likställer socialism med nazism och kallar det kapitalistiska systemet för det bästa system för att ge människor inflytande, väldstånd och frihet. Våra faktiska argument gick däremot obesvarade. Här följer vår insändare, Staxängs svar och vår replik.

Kapitalismen är ett värdelöst system

Varje dag kan vi läsa om hur besparingarna i Uddevalla slår hårt mot kommunens unga och äldre. Skolmaten försämras, komvux får mindre resurser och Uddevallas äldre- och lss-boenden påtvingas ett stålbad där färre vårdplatser och tjänster innebär sämre livskvalitet för äldre och funktionshindrade, såväl som en radikalt försämrad arbetsmiljö för de redan hårt belastade anställda. Den nyliberala politiken som förts, och de nedskärningar den har medfört sedan tidigt 90-tal, har gång på gång visat att kapitalismen är ett värdelöst system för att tillgodose människors mest grundläggande behov. Trots detta utmålas kapitalismen som en naturlag som i sin tur används för att rättfärdiga ständigt återkommande inskränkningar på våra levnadsvilkor och ohyggliga stölder av våra gemensama resurser. Vi vägrar att gå med på de vilkor som borgerliga politiker sätter upp för oss, där rika blir rikare medan vi tvingas uthärda varsel efter varsel, sänkt a-kassa, försämrad sjukförsäkring och så vidare. Mönstret är bekant och kan ses i Uddevalla, Sverige och i världen. Just nu har kapitalisterna fört oss in i den djupaste krisen sen den stora depressionen och vi i arbetarklassen är de som ska betala notan. Det är intressant att se, att det som borgarna kräver av oss nu är en socialisering av förlusterna, men en privatisering av vinsterna.

Alla bör vara väl medvetna om att dessa nedskärningar och försämringar absolut inte är de sista. Oavsett om krisen lindras eller om socialdemokraterna vinner nästa val kommer vi fortsätta utstå en kapitalistisk politik där överklassens ökade vinster alltid kommer att värderas högst.

Rättvisepartiet socialisterna är det enda partiet i Uddevalla som motsätter sig all högerpolitik och alla nedskärningar, och konsekvent kommer att fortsätta med detta. Bara en socialistisk politik kan sätta människors behov i främsta rummet, där våra enorma resurser används gemensamt, där all produktion är klimatomställd och där människor själva får bestämma över sina bostadsområden, skolor och arbetsplatser.

Upp till kamp!

Karl Heydar, Patrik Berg.
Rättvisepartiet Socialisterna Uddevalla.

Här kommer Lars-Arnes svar:

Marknadsekonomi ger frihet och välstånd

När världen i dagarna firar 20-års jubileet av berlinmurens fall, och att de socialistiska staterna är ett minne blott, så skriver två drömmare att vi borde återinföra en socialistisk politik. Jag vet inte om artikeln är skriven med ironi, eller om de är helt omedveten om den historia dessa socialistiska drömmar har skapat för vanliga människor.

Både nazism och kommunism hade som en av sina huvudteser att avskaffa det kapitalistiska systemet, och ersätta detta med ett system som tog hänsyn till människors behov. Problemet är bara att bästa sättet att möta människors behov är ett marknadssystem som ögonblickligen känner av tillgång och efterfrågan. Oavsett var socialism har genomförts så har vanliga löntagare blivit mer ofria och mycket fattigare. Ju mer ett land kan få producera, ju mer har man att dela. Detta märks mycket tydligt i Kina som nu tillåter allt mer marknadsekonomi.

Ett annat exempel är sammanslagningen av Västtyskland och Östtyskland. Östtyskland var totalt nedgånget ekonomiskt och hade tappat alla visionära drömmar. Fortfarande har man i Tyskland 20 år senare en speciell skatt för upprustning av gamla DDR. Grannar och familjemedlemmar spionerade på varandra, allt för att upprätthålla den kommunistiska staten, så att en inte eroderade innifrån. Därför är det en ren dröm som Karl Heydar och Patrik Berg nu har, när de tror att allt gott kommer att lösas om vi inför det socialistiska systemet. Marknadsekonomin är inte bra på allt, och staten måste sätta upp tydliga spelregler för att systemet ska fungera bra. Men det är precis som med demokratin. Det har sina fel och brister men det finns inget bättre system, för att ge människor inflytande, välstånd och inte minst frihet.

Lars-Arne Staxäng (M)
Riksdagsledamot, Bohuslän.

Vår replik, publicerad den 19:e november:

“Socialismen är ingen dröm”

I frågan om DDR, Sovjetunionen och den byråkratiska diktatur som rådde i dessa länder har vi inget att dölja. Vi kommer från en politisk idétradition som bekämpat stalinismen som system ända sedan 1920-talet. Lars-Arne verkar däremot ha missat vilken tradition och politisk historia han själv tillhör. Vi tänker inte gå djupare in på högerns stöd till tex Pinochet och sydafrikas apartheidregim, ej heller deras historiska motstånd till verklighetsfrånvända “drömmar” som allmän rösträtt, kvinnlig rösträtt, rätten till semester och rätten till 8 timmars arbetsdag.

Vi tänker däremot gå in på moderaternas stöd till det nuvarande kapitalistiska systemet som Lars-Arne påstår omedelbart känner av tillgång och efterfrågan, och då även underförstått tillgodoser denna efterfrågan. Om så är fallet hur kommer det sig att en miljard människor nu svälter, att tiotusentals dör varje dag pga bristen på rent vatten eller att inget görs mot det klimathot som forskare menar är det största hotet mänskligheten stått inför. Bevisligen står efterfrågan, eller behovet, inte särskilt högt i kurs i det system som han förespråkar.

Denna kapitalism kommer alltid att motsätta sig regleringsförsök och aldrig dra sig för att göra vinster på mänskligt lidande, något Kina är ett bra exempel på. Kina är även ett bra exempel på högerns fortsatta stöd till diktaturer världen över, förutsatt att de har “rätt” ekonomiska system.

Det vi socialister menar är att det krävs inget mindre än ett totalt systemskifte för att få bukt med de mänskliga, ekonomiska och klimatrelaterade problem som vi står inför. Det system vi står för innebär inflytande genom gemensamt ägande, frihet genom garanterade rättigheter så som kortare arbetsdagar, fri sjukvård och utbildning, och välstånd genom en solidarisk fördelning av våra gemensamma resurser.

Och hurvida det är ett bättre eller sämre system än ett där människor behandlas som handelsvaror är nog något alla världens fattiga och förtryckta kan svara på.

Karl Heydar, Patrik Berg
Rättvisepartiet Socialiterna Uddevalla.

Läs mer:

Berlinmurens fall – vad hände i DDR?
1939: Andra världskriget startar med Hitlers invasion av Polen

Klicka för att komma till klippet

Röda Lund har nu funnits i en dryg månad och har besökts av drygt 7 000 unika besökare.
Ett resultat vi är väldigt glada och tacksamma över. Vi vill så klart bli oftare besökta och lovar att vara lyhörda för era önskemål och tips på vad bloggen bör publicera. Tipsa era vänner om bloggen och bli polare med oss på Facebook.

Röda hälsningar från Röda Lund

Här kommer lite statistik:

Mest lästa inlägg: Dessa parasiterande sk Vellingebarn (492 st)
Mest klickade blogg: Röda Malmö (31 st)
Mest klickade media: Upploppen i Rosengård (30 st)
Mest klickade Youtube: Stress at work / Office stress (27 st)
Meste refererare: Internationalen (214 st)
Mesta sökmotortermer:
röda lund
vellinge
riff raff
knulla
röda göinge
rikingar
daniel ankarloo
svart verkstad
feministiskt självförsvar
tjockhult

5 frågor med Saman Faramarzi

Capitalism: A Love Story

Måndag den 7:e december, 18.00
Andra långgatan 20

Fritt inträde

Måndag den 7:e december visar VSF Göteborg den amerikanske dokumentärfilmaren Michael Moores nya film: Capitalism: A Love Story. Den ständigt kepsbärande Michael som blev känd genom Bowling for Columbine och Fahrenheit 9/11 granskar i detta nya verk den amerikanska kapitalismen, med särskilt fokus på händelserna som ledde fram till den nuvarande finanskrisen.

Välkommen!

“Det har blivit så tyst på våra arbetsplatser”
Elsa, 58-årig förskolelärare

Efter en längre diskussion om privatiseringar, föräldrakooperativ och pedagogik yttrade hon dom här orden, hon tillade snart att det hon sa till mig sa hon såklart inte till alla andra som jobbade där eller alla föräldrar. Den enkla meningen “Det har blivit så tyst på våra arbetsplatser” är på sätt och vis radikal, mest för att den är sann.
Med dagens höga arbetslöshet och låga arbetstrygghet blir det tyst på arbetsplatserna. Den som tvivlar, ifrågasätter eller på annat sätt uttrycker en annan mening än chefen och ledningen riskerar sparken. Det är inget individuellt problem som handlar om “skinn på näsan” utan handlar om strykeförhållanden i klasskampen. Yttrandefrihet finns inte för svenska arbetare idag.

“Liksom att luften inte är något vi tänker på, så länge som den finns där, är det lätt att bara ta yttrandefriheten för given, om man aldrig behövt pröva på dess motsats.“
Peter Englund

Ett lysande citat, som är helt taget ur sitt sammanhang. 91 tidningar har ett upprop för Dawit Isaak (en journalist som ingen av dessa tidningar anställde, han försörjde sig som städare istället) skrivet av Englund. Fantastiskt harmlöst naturligtvis. Jag har så svårt att se dom här människornas oförpliktigande humanism och medmänsklighet framför mig, vad vill dom egentligen? Är det möjligen att banka in mantrat “att vi har yttrandefrihet i Sverige, och vi är dess förtrupper”? I så fall lyckades dom inte så bra, om syftet är att få fri Dawit Isaak lyckades dom, om möjligt, ännu sämre.

Lästips till journalister: Glamour i mediabranschens förlovade land

Dn Ab hd svd exp dagen sds metro

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Ikea:s fiffelbonusar, Jinge skriver Våldet i Västsverige, Johan Frick skriver Borås känns ”fult och kalt och kallt”, och så vidare, jesper skriver Saman Faramarzi visar fingret

Läs även andra bloggares åsikter om yttrandefrihet, politik, dawit isaak, peter englund, kapitalism, hycklande liberaler

Svenska Dagbladet skriver idag om IKEA:s prestationsbaserade rörliga löner för företagets ledning. Nyheten presenteras som om det är tänkt att den ska uppröra, vilket är det normala reaktionen då löner som överskrider en godtycklig nivå (som anses vara för hög) presenteras i media för allmänheten.

Men varför denna uppståndelse? Läs artikelns faktaruta och se att IKEA idag har över 150 000 anställda. Det borde innebära att IKEA under årens gång har haft i alla fall någon miljon anställda totalt sett. Räkna då in alla som indirekt har fått jobb via IKEA, exempelvis tillverkare av svenska köttbullar, chips, polkagrisar och andra produkter som säljs i butikerna, byggarbetare som bygger varuhusen, transportföretag som fraktar möbler till och från IKEA över hela jorden och producenter av träd, tyg, glas, papper, plast och allt annat som är beståndsdelar i det som vi hittar i sortimentet.

Och kom nu inte och klaga på konsumism och miljöförstöring; det finns inget sätt som kan ge barn en utbildning, mat för dagen och en möjlighet att få en trygg uppväxt, som inte också bygger på materiell välfärd. Det talas ofta om att vi måste ta hand om jorden så att vi kan lämna den efter oss till våra barn. Det stämmer – men nog vore det ganska trevligt om barnen kunde få växa upp utan att deras föräldrar har gått bort på grund av svält, dåliga sanitära förhållanden eller någon av de andra hundratals dödsrisker som kommer som en direkt följd av fattigdom?

Hur som helst har IKEA direkt och indirekt skapat flera miljoner arbetstillfällen. Dessutom erbjuder IKEA oss konsumenter ett billigt utbud av heminredning (även om jag inte kan sluta fascineras över hur det kommer sig att när man ställer två Billy-bokhyllor mot varandra så blir det alltid en liten glipa).

Att ledningen därför är värd sina miljonlöner är fullständigt självklart.

Simon Hedlin Larsson

Klicka

Jag tycker frågan är berättigad. Måste man ha ett arbete? Ja, säger nog de flesta. Nej, säger jag. Jag har full förståelse för de som inte vill ta ett arbete som städare eller reklamutdelare eller något annat som ger väldigt lite i lön, och som är extremt påfrestande för kroppen. Det finns dom som tänker så, och jag förstår dom. Det blir som en tyst protest mot hela skitsamhället och de orättvisor som finns där ute. Som när Kronprinsessan köper en handväska för 100 000 kronor. Eller när en VD kör ett företag i botten och plockar ut en fet fallskärm. Vad spelar det då för roll om någon vägrar ta ett jobb och istället får leva på 5 000 kronor från alfakassan eller 3000 kronor + hyra från socialen?

Samtidigt jobbar folk. Bara det att det inte räknas som jobb. Ta mig själv t.ex. som oavsett om jag gått arbetslös eller haft arbete gjort lite av följande: Diskat och dammsugit (yrke: städare). Målat tavlor som nu pryder mina väggar (yrke: Konstnär). Målat om lägenheten (yrke: Målare). Utformat reklamblad och affischer (yrke: Grafisk designer). Skrivit artiklar och blogginlägg (yrke: Journalist). Hjälpt kompisar att flytta (yrke: Flyttkarl). Ockuperat hus och hjälpt fritidsgården Romano Trajo (yrke: Socialarbetare och fritidsledare). Gjort fika och serverat kaffe vid politiska möten (yrke: Restaurangbiträde). Hållt i studiecirklar (yrke: lärare). Allt detta som jag nu räknade upp är arbete. I vissa fall är jag mer kvalificerad för det, och i andra mindre, men så är det ju på alla arbetsplatser. De enda skillnaderna mellan dessa arbeten och ett 9-5 jobb är: Jag får ingen lön, och ingen säger åt mig när, hur och var jag ska jobba. Jag får bestämma själv, men jag får ingen inkomst. Och så säger folk att kommunismen är en utopi! Att vi inte skulle klara av att organisera ett samhälle på frivillig basis. Att vi är “egoister”. Men saken är ju den att när jag exempelvis hjälper en polare att flytta så känner jag mig betydligt gladare och mer levande än när jag jobbade som flyttkarl för ett möbelföretag. Jag gör det för att jag vill. För att jag ser nyttan. För att jag känner samhörighet och solidaritet.

Kapitalismen visar särskilt tydligt vilket människofientligt system det är när det går i kris. Folk blir arbetslösa för att det är kris! Tänk på det. Är det sunt att sluta jobba när det går dåligt? Folk som du och jag brukar väl tänka så här när det krisar för vår ekonomi: Satan, nu får jag se till att skaffa ett extrajobb för att klara utgifterna. Inte tänker vi så här: Satan, nu har jag det så dåligt med ekonomin, så nu säger jag upp mig.

Vi socialister är för ett samhälle där människor gemensamt bestämmer om vad som behövs göras, hur och av vem. Det är ett samhälle som utgår från människors behov, och där man arbetar för att det behövs, och inte för att någon säger åt en eller tvingar en därför att annars får man ingen mat på bordet. Där är allt – och därmed inget – arbete. Där finns det ingen skillnad mellan det arbete du gör när du diskar din disk och det arbete du gör när du diskar på förskolan. Där finns ingen skillnad mellan att hjälpa barnen med läxläsning och att undervisa en hel klass. Där finns ingen skillnad att meka med cykeln eller bilen och att jobba på verkstad. Där arbetar vi utifrån våra egna förutsättningar, och det enda som begränsar oss är människans fantasi. Där behövs inga jobbcoacher eller valutaspekulanter. Där jobbar vi med det som behövs.

För att mildra kapitalismens påverkan på oss och för att stödja det arbetande folket är vi för en sänkning av arbetstiden till 6 timmar/dag med bibehållen lön. Detta skulle innebära att vi för första gången på 90 år sänker arbetstiden och att arbetet fördelas bättre. Det innebär att alla  deltidare inom främst offentlig sektor får ett rejält lönelyft och att de som jobbar heltid inom främst privat sektor får mer tid över till sina nära och kära och sig själv. Det skulle minska förslitningsskador, utbrändhet och göra arbetsinsatsen mer effektiv. Det skulle skapa ett lyckligare Sverige att löneslava mindre!

Den mest omfattande debatten om socialistisk ekonomi som förts i Sverige det här millenniet hittar du på Socialistiska partiets hemsida: Plan och marknad

Julklappstips: ETC:s krispaket!

Rika människor behöver inte hålla andan i hissen
DÅ: Vd för sekt NU: Jobbcoach
”Vad har jag att erbjuda, jag kan ju ingenting?”
AB AB2 AB3 AB4

En miljard människor hungrar, miljötoppmötet i Köpenhamn om mindre än en månad är på väg att bli ett misslyckande, Barnsoldater rekryteras så tidigt som vid 8 års ålders för att bli framtidens krigsförare och marinsoldater och därmed försvara imperialismen. Dessa är händelser som alla räknas som stötande, upprörande, misslyckande och orättvisa.

Många påstår att det handlar om sociala orättvisor och det är utan tvekan så det är. Men det är inte just sociala orättvisor som är grunden till problemen utan sociala orättvisor är en effekt av ett visst system. Sociala orättvisor är inget system i sig och de har inga fullbordade funktioner utan de är ett resultat eller en konsekvens av ett visst systems funktioner och det systemet i detta fall är kapitalism. Kapitalismens natur är just att kapitalet är viktigast och i och med att kapitalet och arbetet ofta är antagonister till varandra minskar arbetets värde när kapitalets ökar samt vice versa. Arbetet utgörs av människors slit medan kapitalet i sig är inget konkret som har med människans kroppsliga verksamheter att göra. Det ändrar form från tid till tid men dess roll är alltid detsamma: att få människor att skaffa sig högre levnadsstandard på bekostnad av andra så att de inte lyckas göra på bekostnad av “oss”. Det är ett system baserat på konkurrens, precis som vilda djur som jagar varandra för att skaffa sig högre position i hierarkin. Kapitalismens älskade kamrat är den fria marknaden där inga hinder och regleringar finns så att det blir en styrkeuppvisning och de som har störst ekonomisk styrka tar hem segern.

Det är just det som är grunden till problemet att länder med hög levnadsstandard idag väljer att tala om utsläppsminskning i fattiga länder mot betalning från de rika så att produktionen i de fattigare länderna lamslås och deras beroendeförhållande till de rika länderna växer. Det är just det som gör att miljarder människor lever i svältsituationer medan man i rika delar av världen försöker ordna “fjärrkontrollerat” liv genom användning av världens resurs många gånger större än sina proportionella andelar. Man exporterar vapen till de fattigare länderna i en fri marknadskapitalism och på det sättet försäkrar sig om att arbetslösheten ska vara så låg som möjligt, oavsett vad vissa jobb har för konsekvenser. Genom IMF(Internationella valutafonden) och WB(världsbanken) där makten ligger hos de rika länderna tvingar man fattigare länder till privatiseringar och nedskärningar så att multinationella företag från rikare länder upprätthåller imperialismen. IMF och WB har som villkor att man ska privatisera och skära ned i sina offentliga sektorer för att kunna få lån, lån som gör de fattiga till fångar då lånens räntor blir så höga att fattiga länder måste betala av mångdubbelt till de rika för att göra sig fri samtidigt som den fria marknaden med privata aktörer gör att deras tillgångar och resurser ligger på världsmarknaden utan att de kan göra något anspråk på dem. Detta kallar dem senare i sina medier för “demokratisering av ekonomin” som om demokrati är anarki där den som har den ekonomiska styrkan ska få allt, berättad i Michael Moores nya dokumentär: Capitalism: A love story.

Det är därför inte sociala orättvisor i sig som är problemet som ska åtgärdas, det är just det kapitalistiska systemet där sociala orättvisor är en naturlig del, som ska bekämpas. Det krävs hårda regleringar och samhälleligt ägande för att hindra samhället och världen att bli en vildmark där människor agerar som rovdjur och sliter sönder varandra såsom det är nu. Detta tycker även en stor majoritet av världens medborgare.

USA! Denna underbara bjässe för oss musik-, film- och konstälskare. I följande mästerverk får vi en inblick i det amerikanska samhället och dess historia. Från skjutande av borgare i They Live till organiserandet av homosexuella i Milk. Sean Penn vann f.ö. en Oscar för sin roll i Milk. Precis som Charlize Theron för sin roll i Monster. Vredens druvor nominerades till 7 Oscar och vann pris för bästa regi och bästa kvinnliga huvudroll. Detta trots Henry Fondas fantastiska insats i huvudrollen. Å andra sidan fick RL-favoriten James Stewart priset det året. Röda Lund står för kvalitet! Men vilken film anser du vara den bästa genom tiderna? Skriv gärna i kommentatorsfältet. Nästa gång är vi tillbaka med del 2 av “Världshistoriens bästa politiska filmer (USA)”. Simma lugnt.

Monster (2003)
Desperat och driven till självmordets rand går Aileen Wuornos in på en bar i Florida. Där möter hon Selby Wall, en ung kvinna som skickats av sina föräldrar till sin faster för att “bota” hennes homosexualitet. Wuornos – ett offer för en tragisk och brutal uppväxt – förälskar sig i Selby och klänger sig fast vid henne som den sista livlina hon är. Oförmögen att skaffa sig ett legitimt arbete, och i desperat behov av att hålla sig kvar hos Selby, fortsätter Wuornos att prostituera sig. När en av hennes kunder plötsligt blir våldsam skjuter Wuornos honom i självförsvar. Men han blir bara det första av hennes offer i en snabbt nedåtgående våldsspiral utan återvändo.

They Live (1988)
De påverkar våra beslut utan att vi vet om det. De bedövar våra sinnen utan att vi känner det. De kontrollerar våra liv utan att vi märker det. Vi sover… De lever! John Nada gör en otrolig upptäckt. Då han tar på sig ett par solglasögon förändras allt omkring honom. Några av människorna som kommer mot honom har märkligt förvrängda ansikten. Överallt blinkar konstiga neonskyltar, med budskap och ord som inte kan missförstås. John ser att den värld han lever i är bebodd av främmande varelser – och dessa varelser är desamma som överklassen och poliskåren. Då John sluter sig till en underjordisk rörelse för att ödelägga de främmande varelsernas högkvarter upptäcks han och en obarmhärtig jakt börjar. Om hur kampen mot borgare och dess polare snuten ibland måste föras med vapen i hand.

Milk (2008)
Film om Harvey Milk, som var den förste folkvalde amerikanen som levde som öppet homosexuell. Milk levde i San Francisco på 1970-talet och mördades av en konservativ politisk motståndare. Händelsen blev historisk genom att mannen som höll i vapnet bara dömdes för dråp, och inte mord. Detta ledde till upplopp bland invånarna i gaystadsdelen Castro i San Francisco. En mycket bra film om politiskt basarbete och organisering. Men även kärlek.

Vredens druvor (1940)
Filmatisering av John Steinbecks roman om några Oklahomabor som tvingas dra till Kalifornien för att söka arbete när deras jordplätt tas i beslag av banken. Vi följer Tom Joad, en till Kalifornien invandrad arbetare. Inte minst viktig i tider som dessa. Bruce Springsteen skaldar om honom i The Ghost of Tom Joad:

“Now Tom said: Mom, wherever there’s cop beatin‘ a guy
Wherever a hungry newborn baby cries
Where there’s a fight gainst blood and hatred in the air
Look for me Mom I’ll be there
Wherever there’s somebody fightin‘ for a place to stand
Or decent job or helping hand
Wherever somebody’s strugglin‘ to be free
Look in their eyes Mom you’ll see me”

Tidigare: Film
Bloggat: Svensson
Filmer i fulmedia. SvD: 2012 AB: Paranormal activity SDS: Funny People Skd: Source code DN: Årstider

Det följande är ett utkast till förord till En liten bok om slem (Federa, kommande). Läs med ett kritiskt öga. Kom gärna med förslag till förbättringar.

När jag började lära känna Karl Palmås deltog vi båda i den debatt som huserades av föreningen Vägval Vänster (VVV). Politiskt sett stod vi nog längre från varandra än vi gör i dag. Jag såg mig som någon form av frihetlig socialist och Kalle kallade sig vänsterliberal. Till en början tilltalades jag av hans idéer inom området social ekonomi och företags samhällsansvar (CSR, Corporate Social Responsibility), vilka tycktes mig besläktade med de ideal om ekonomisk demokrati och arbetarstyrda företag jag själv omhuldade, men med tiden fattade jag också tycke för den mer svårsmälta kritiken av synen på kapitalismen som system. Min inledande motvilja att ta till mig den hade att göra med att kritiken tycktes skaka själva grundvalen för en vänsteranalys av ekonomin.

I ett debattinlägg på VVV:s webbplats den 22 oktober 2005, “Kapitalismen som vänsterns moderna myt” (finns att läsa på Kalles blogg; www.vagvalvanster.se ligger numera nere, sedan föreningen lagts på is), argumenterade Kalle mot en hos vänstern “tvåhundraårig modernistisk tro på Kapitalismen – ett totaliserande system vars obändiga naturlagar styr alla samhälleliga processer”. Denna tro leder enligt honom till en oförmåga, eller åtminstone ovilja, att se de alternativ som faktiskt pekar mot en annan ekonomisk ordning. Man vill inte föra ett “tvåfrontskrig” (lyfta fram alternativ samtidigt som man kritiserar det rådande), som en sjukvårdsaktivist uttryckte det. Det skulle med andra ord inte vara möjligt att förespråka ökad brukarmakt samtidigt som man bekämpar privatiseringar.

Istället för tron på kapitalismens järnlagar, “gammelvänsterns doktrin kring Kapitalets logik”, menade Kalle att vi ska låta oss inspireras av feminism och queerteori i vårt sätt att närma oss ekonomin.

I enlighet med samtida feministteori vet vänstern att genusordningen måste “subverteras” (förvrängas, undermineras) genom en mångfald av decentraliserade initiativ. Dagens feminister pekar på hur tidiga särartsfeministiska teorier om Kvinnan med stort K gjorde mer skada än nytta – de spädde på förutfattade meningar om manligt och kvinnligt. Feminister insåg att “naturaliserade” och “essensialistiska” tankegångar – att Kvinnor av naturen, i sin essens, är skiljer sig på ett visst sätt från Män – har samma inverkan på patriarkatet som rasbiologi har på rasistiska strukturer. Inom vänstern finns nu ett konsensus kring att könsskillnader inte bör ses som naturligt bestämda, utan som en myt med högst verkliga samhälleliga utfall. Denna myt upprätthålls just av tilltron till naturalistiska och essensialistiska teorier om kön.

/…/

Återigen måste vi lära oss av feministiska tänkare, exempelvis Nina Björk som i Under det rosa täcket skriver om “en dans på feminismens spända lina”. Oavsett om det gäller ekonomin eller genusordningen måste vi gå en balansgång mellan att se strukturer, och att agera som om de inte fanns där. Problemet nu är att är alltför många som ser strukturer, och alltför få som verkligen agerar på ett sätt som subverterar dessa strukturer. Dessutom: De som faktiskt skapar ekonomiska alternativ motarbetas av de vänstermänniskor som tror på Kapitalismens naturlagar.

På samma sätt som man  kan problematisera vänsterns essentialiserande syn på ekonomiska strukturer och särartsfeministers dito på kön, så kan det finnas fog att lyfta farhågor om att ekofilosofiska och miljöaktivistiska kritiker av den moderna dikotomin mellan natur och kultur verkar till att befästa just detta isärhållande. (Och man kan likt Bruno Latour poängtera att vi i denna mening aldrig varit moderna. Den moderna självbilden är visserligen att vi lyckats – främst med vetenskapens hjälp – separera objektiva fakta från subjektiva värderingar, när det gäller ekonomivetenskapen och dess “naturlagar” såväl som naturvetenskapernas studier av den icke-sociala verkligheten. Men det blir alltmer uppenbart att själva det moderna projektet, med dess industriella och teknologiska revolutioner, löser upp separationen på såväl makro- som mikronivå.)

I ett par inlägg vars rubrik är en parafras på antropologen Gregory Batesons essäsamling Steps to an Ecology of Mind (1972), “Steg mot en mer spännande grön idédebatt”, introducerar Kalle ett synsätt som vi kan kalla för en neomaterialistisk ekosofi. Istället för att hålla sig kvar vid kritiken av hur det moderna projektet separerar natur från kultur, objekt från subjekt, är det här en möjlig väg att gå vidare.

Det första inlägget tar upp Félix Guattari, psykoanalytikern och trotskisten som tillsammans med Gilles Deleuze skrev bland annat det inflytelserika tvåbandsverket Capitalisme et schizophrénie (‘Kapitalism och schizofreni’) med första delen L’Anti-Œdipe (‘Anti-Oidipus’, 1972) och andra delen Mille Plateaux (‘Tusen platåer’, 1980). I sin bok Les trois écologies (‘Tre ekologier’, 1989) skisserar Guattari en ekosofi (av grek. oikos ‘hem, hushåll’, sophia ‘vishet’) som skiljer sig något från den hos begreppets upphovsman, den norske filosofen Arne Næss. (Det var något Næss rekommenderade; den egna varianten kallade han “ekosofi T”, efter sin fjällstuga Tvergastein vid Hallingskarvet.)

Som alternativ till dikotomin natur/kultur, separationen av mänskligt från icke-mänskligt, föreslår Guattari ett sätt att se på världen som totalitet sammansatt av mentala, sociala och fysiska (geo-/biologiska) ekologier. En stad, för att ta ett exempel, bör inte förstås som en onaturlig (i dubbel bemärkelse:  artificiell och miljöfarlig) skapelse av människan. Snarare kan man se hur städer som Göteborg eller Jönköping växer fram genom en intensifiering av olika slags flöden (mat, energi, råvaror, tankar) vilka möjliggör för beboeliga strukturer (vägar, hus, institutioner) att uppstå. Tillblivelsen av en stad är en sammansatt process där endast kunskap om såväl fotosyntes, djurliv, geologi, vatten- och klimatförhållanden som immateriella faktorer som kunskap och innovationer kan ge en heltäckande bild. Som alla levande organismer interagerar människan med sin omgivning – hennes autopoiesis (’självskapande’) konstitueras av omgivningen, men genom sin exopoiesis (‘yttre skapande’) förändrar hon också sin omgivning. Då hon är en mer komplex varelse än exempelvis bävrar, vars dammar påverkar omgivningen i sådan grad att de kan sägas skapa en unik biotop, kan hon reflektera kring hur hon förändrar omgivningen. (Den pragmatistiske filosofen Richard Rorty har föreslagit att vi bör betrakta människan som ett djur med hög grad av komplexitet, snarare än ett djur med en extra ingrediens kallad ”intellektet” eller ”den rationella själen” (Rorty and Pragmatism, 1995, s 199).)

Andra inlägget tar upp Gregory Bateson, från vilken Guattari hämtade idén om de tre ekologierna. Kalle diskuterar särskilt mental ekologi, Ecology of Mind, och Batesons medvetandeteori passar utmärkt ihop med Richard Rortys ovan refererade tes såväl som med 1600-talsfilosofen Baruch Spinozas psykofysiska parallellism (“det som inträffar i kroppen har alltid en motsvarighet i själen, och vice versa”, för att citera Fredrika Spindler, Spinoza: Multitud, affekt, kraft, 2009, s 51). Det som på engelska kallas mind (’sinne, psyke, medvetande’) – vi kan istället tala om mentala processer – är inte något som finns som ett spöke i den maskin som är den mänskliga hjärnan, utan kommer också till uttryck hos djur, i organisationer och andra komplexa system. En mental ekologi är ett system med kapacitet att behandla och reagera på information på ett självkorrigerande sätt, ett kännetecken för levande system från celler via skogar till civilisationer. Den är sammansatt av ett antal materiella komponenter, vars arrangemang möjliggör bearbetning och modellering. Denna betoning av att mentala ekologier rymmer mer än enskilda organismer ledde Bateson till uppfattningen att evolutionens minsta enhet alltid är organism och omgivning. (Jfr ovan förda resonemang om autopoiesis och exopoiesis.)

Ett väldigt konkret politiskt sätt att tillämpa tanken om mental ekologi kan göras i den ständigt aktuella diskussionen om demokrati kontra expertstyre. 1922 kom boken Public Opinion, där den amerikanska journalisten Walter Lippmann hävdade att samtidens utbildningsväsen och demokratiska institutioner saknar möjligheter att ställa samhällets ”realiteter” i tydlig kontrast till opinioner formade av egenintressen. Argumenten känns igen även i vår samtid, inte sällan bland förespråkare av ökat inflytande för experter av olika slag. 1927 kom svaret: John Dewey menar i The Public and its Problems att det är just när sakfrågorna är komplexa som offentligheter uppstår. De är ofta också mer lämpade än utnämnda experter att lösa dem. Framväxten av internets distribuerade nätverk (IRC-kanaler, bloggar, wikisidor, Twitter, etc.) sätter ytterligare fokus på detta. Ett exempel är EU:s telekompaket. En sakfråga som var ganska sval bland parlamentariker tillfördes inom loppet av bara några veckor en massiv kunskap och – inte minst – demokratisk passion, sedan en självorganiserad massa av engagerade människor uppstått spontant på nätet.

Fenomenet mentala ekologier kan också utforskas tillsammans med Gabriel Tarde. Denna franska sociolog, som fram tills helt nyligen varit relativt bortglömd, var lärare till den betydligt mer kända Émile Durkheim. De var också varandras rivaler. Tarde var nämligen kritisk till Durkheims idé om det sociala som ett på förhand givet faktum som formar allt mänskligt – konst, kunskap, religion, sedvänjor, etc. För Tarde är det sociala en samling aktörer, sammankopplade genom associationer, genom vilka beteenden, trender och begär sprids. Det finns inget socialt faktum som är. Det sociala görs hela tiden. På aggregerad nivå finns sådant som strukturer, men dessa har sin föränderliga grund i en myriad av tillblivelser och imitationer. Vi kan i Manuel de Landas efterföljd se verkligheten som komplexa sammansättningar av flöden i olika hastighet och intensitet. Människor tenderar att skilja mellan fenomen vi uppfattar som rigida strukturer (som berg och kontinenter) och sådana vi uppfattar som efemära flöden (som kulturer och språk). I själva verket handlar skillnaden enbart om hastighet. Träffande nog talar man inom såväl sociologi som geologi om strata (lat. ’skikt, lager’, pl. av stratum). Inte i något av fallen handlar det om ett metaforiskt språk, utan det rör sig om samma sorts immanenta logik – “småstenar och sediment som blir till sandsten, samt människor, arkitekturer, teknologier, praktiker och diskurser som blir till hierarkier”. Det är spännande att se hur Tardes associationer mellan aktörer, det han kallar “imitativa strålar”, bygger upp sociala strata av klass, kön, etnicitet, sexualitet, etc.

En tredje tillämpning av teorin om mentala ekologier kan göras på fenomenet panspektriska övervakningsteknologier – mest påtagligt i fallet med den så kallade FRA-lagen, men mer subtilt i form av informationsutvinning (“data mining”) hos olika företags avdelningar för marknadsanalys. Det var Kalle inne på redan i sin artikel till en serie om övervakning jag var redaktör för, “Efter Storebror: Demokratiserad övervakning och kontrollsamhälle” (Stockholms Fria Tidning, den 20 januari 2008). Tillsammans med folkrättsdoktoranden Mark Klamberg och elva andra forskare skrev han senare på DN Debatt att syftet för Försvarets radioanstalt, FRA, med den nya lagstiftningen inte är att avlyssna individer, om vi på traditionellt (om än inte korrekt) sätt låter ordet beteckna samhällets minsta odelbara enheter, utan att kartlägga sociogram.

Olika människor har olika sociogram. Vi rör oss på olika sätt i vår vardag och har olika sociala relationer, intressen och åsikter vilket avspeglar sig i vår elektroniska kommunikation. Det gör att vi med en kraftfull dator och rätt analysverktyg skulle kunna urskilja den ensamstående mamman, pensionärsparet, tonårspojken, bögparet, datahackern, den gömda flyktingen, bidragsfuskaren och den politiske aktivisten. Om vi därtill har transittrafik från andra länder så kan vi – fortfarande i teorin – identifiera sociogrammet för valutaspekulanten, främmande staters politiska och militära ledare.

Försvarsminister Sten Tolgfors (M) skrev i sitt svar attFRA:s signalspaning aldrig får riktas mot “endast en viss fysisk person”. Det intressanta är att kartlägga trafikmönster och -flöden. Detta är en giltig invändning mot idealisterna bland FRA-lagens kritiker – de som fokuserar på juridik och individuella rättigheter – men inte mot materialisterna. Dessa tar sin utgångspunkt i tekniska villkor, för att därifrån skissera regleringarnas möjliga framtidskonsekvenser. Kalle skrev, apropå Tolgfors försvar, i ett inlägg på sin blogg:

Poängen med denna “nya” typ av övervakning är ju att den bygger på att studera individer såsom de formas genom flöden – i deras successiva kopplingar till webbsidor, till platser, och till andra människor. (Det är detta senare som fångas i sociogram. Sociogrammen är alltså en “antropocentrisk” delmängd av alla relationer mellan såväl människor och icke-människor.)

Vilka slutsatser kan vi då dra av detta synsätt för en praktisk politik? Precis som att den ekonomiska ordningen och könsmaktordningen går att subvertera – eller “hacka”, dvs. att “plugga in, undersöka möjligheter, mixtra och bända system åt en mer önskvärd riktning”, för att citera Otto von Busch i Camino nr 12/2009. Företag och innovationer som Dem Collective, mikrokrediter och The Pirate Bay  visar att det går att hacka det som brukar gå under benämningen kapitalismen. På samma sätt är det möjligt att förhålla sig till de mentala, sociala och fysiska ekologierna. När man förstår att det är samma bakomliggande logik – abstrakta maskin – bakom,  säg, ångmaskinen och en tropisk storm, inser man att samma synsätt går att applicera även på andra fenomen. Lösningen på vår tids miljöproblem är inte att återvända till stenåldern, så som anarkoprimitivister förespråkar, eller ens att alla ska bo på landet som grönavågarna tyckte. Snarare bör vi tänka i termer av biomimetik – att inspireras av icke-mänskliga invånare  i ekosystemen – som termitstackars förmåga att hålla närmast konstant temperatur och luftfuktighet, algers förmåga att binda koldioxid, eller lövs förmåga att dra nytta av solenergi. Vi kan också jobba geoengineering – metoder att manipulera geo-/biosfäriska system – som att fånga upp koldioxid och binda den i litosfären, anlägga vertikala odlingar i städer, eller genetiskt modifiera grödor som minskar kväveläckage i jordbruket eller kan frodas i ökenområden.

***

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar om:Félix Guattari, Gregory Bateson, kapitalism, komplexitet, naturkultur, svärmintelligens, Karl Palmås, ekosofi

Äntligen fredag, tänker väl dom flesta där ute. Äntligen är det slut på löneslaveriet och äntligen får man ägna sig åt sig själv och sina nära och kära. Har ni tänkt på begreppet “fritid” förresten? Vad det betyder. “Fri” “Tid”. Dvs, en tid då man är fri, till skillnad från den tid då man arbetar. Arbetar åt någon annan. Och vad är motsatsen till fri? Jo, det är så klart fängslad/förslavad/tvingad. Precis det vi många gånger känner när vi i det här samhällssystemet tvingas att sälja vår kropp, vårt jag, till någon annan som använder denna kropp, detta jag, för att tjäna pengar till sig själv. Så här står det på wikipedia om frihet: “Frihet är rättigheten att utöva och utveckla självbestämmande utan begränsningar i form av förtryck.” Det, mina vänner, är det vi på Röda Lund brukar kalla socialism. Så för att hylla denna frihet, denna fritid, och hjälpa er på traven i att festa för denna frihet så postar vi här lite tips på vin och musik. Håll till godo! Och om ni skulle vara sugna på att känna ännu mer frihet från förtryck – glöm då inte vem som köper din arbetskraft, vilket samhällssystem, och vilken stat som ligger till grund för ofriheten.

Klicka för vin-tips

Nu är det box-tajm! Här har vi några vintips från den alltid så kärleksfulle Bengt Frithiofsson (klicka på bilden).

Och så lite fest-musik från den skånska och amerikanska världen. För er som hellre gillar hip hop eller hårdrock så är det bara att kolla in Röda Lunds tidigare listor:

Bruce Springsteen – Working on the highway
Danne Stråhed – Fönsterkuvert
Alan Jackson – It’s Five O’Clock Somewhere
Dolly Parton 9 to 5
Toby Keith – I Love This Bar
Peps Persson – Auktionsvisa
Skånska Brogrens – Hälften skåning, hälften dansk
Torsson – Öresundstvist
Kal P Dal – SJ
Willie Nelson -The City of New Orleans

Mer musik från Röda Lund!

AB AB2 AB3 AB4 SDS SDS2 SKD SKD2 DN DN2 DN3 SvD

Bloggat: Matplatsen Saltmannen

DN-Kultur gottar sig så klart i vad de tror är en stark röst för socialism, men som vi tidigare skrivit är detta en missuppfattning. Det är inte konstigt att människor mitt uppe i en allvarlig ekonomisk kris anser att systemet inte “fungerar”, men egentligen är det precis det det gör. Vad som har hänt är ju att staten försökte lura logiken och trycka pengar så att vanligt folk kunde köpa sina bostäder, men detta knep avslöjades av – just det – marknaden, som skrev ned värderingarna på de banker som länge levt på falska premisser. Om marknaden inte hade fungerat hade krisen aldrig uppstått, men det är en praktisk omöjlighet. Det går inte att äta kakan och ha den kvar på samma gång, vilket är precis vad marknaden avslöjade.

Att människor inser att blandekonomin inte fungerar följer av empirin, men det viktiga är nu att diskutera alternativen. Att så många tror att man löser problemen med regleringar bevisar ingenting annat än att de inte har adekvata kunskaper i ekonomi. De vet inte vad krisen beror på och de förstår inte hur den ska lösas. Det är heller inte så intressant, frågan är snarast om en stor majoritet av världens befolkning är motståndare till byteshandel. Svaret är med största säkerhet nej, det är inte planekonomins återkomst som ska tolkas in i denna opinionsundersökning.

Tyvärr har vänstern för vana att argumentera med lögner och fantasier, ungefär som Tomas Östros gör när han påstår att de rika inte är med och “bidrar”. Det är de, på alla möjliga sätt. De betalar mer skatt i både absoluta och relativa tal än “vanliga” människor, och de skapar dessutom mer rikedom och fler arbetstillfällen än sossarnas favoritgrupp bidragstagarna. En återinförd förmögenhetsskatt skulle bara driva kompetens och kapital ur landet, vilket visserligen vore nyttigt på ett ideologiskt plan: då kanske svenskarna slutligen skulle tvingas se vilka det är som har byggt upp den rikedom som den vanliga medborgaren tar för given.

Istället för att skriva ett inlägg om de direkt äckliga vellingebor som inte kan stå upp för ett utsatt barn, så publicerar vi citat från debatt-sajten socialism.nu. Citaten fungerar dels som inlägg  i debatten, och dels som ventil för den fruktansvärda ilska som jag vet många där ute i vårt land känner. Vi tackar alla citerade:

“Det här är en sån fråga som i historiens ljus kommer se helt jävla vansinnig ut. En av de rikaste kommunerna i hela Sverige vägrar hjälpa ensamma, utsatta, fattiga barn. Nej, dom bara inte vägrar dom hyser även oro och HAT mot barnen.”

“Det är inte ens så att Vellinge inte vill ta emot flyktingbarnen. Vellinge motsätter sig att det privata företaget Attendo Care, på uppdrag av Malmö kommun, öppnar ett boende på Vellinges mark. Det skulle alltså inte kosta Vellinge en krona. De är mot att barnen vistas i kommunen!”

“Det här är i en helt egen liga. Vill man förvägra barn rätten till uppehälle, skola och rätten att existera. förtjänar man en egen plats i helvettet. Vad är det här för människor som inte vill hjälpa 10-åringar från Afghanistan, historien kommer döma dom, kanske inte om 10 år men det här kommer inte glömmas bort!”

“Fy fan alltså. Jag är ännu inte säker på om det tidningarna skriver är rätt. Min underliggande människokärlek lockar dom fram. Det kan väl inte vara så som tidningarna skriver. Kommer verkligen 100 människor för att opponera sig mot att barn ska slippa leva i områden som uppenbarligen är så illadäran att de flytt.”

“Ju mer man har desto mer har man att förlora, och ju mer man har att förlora desto hårdare kämpar man. När överklassens intressen hotas kommer deras sanna natur fram. Här i form av människofientliga yttringar på ett möte, i en annan situation i form av människofientliga automatvapen.”

“Vellinge kommuns analys av världsläget: “Det kan inte längre vara ett kommunalt problem i Sverige att ta emot denna strida ström av tonårspojkar från oroshärdar i Asien och Afrika. Detta måste lösas på nationell nivå inom ramen för EU.”
Moderater har inga problem att bomba Afghanistan, men att ta ansvar för resultatet i form av föräldralösa barn på flykt får nån annan göra.”

“Sicka jävla grisar. Det är ett transitboende vilket innebär att barnen inte går i skolan, de gör det först när de får sin placering (med anledning av förklaringen om kostnad för skolgång). Jag har jobbat på ett av transitboendena i Malmö, det är traumatiserade unga killar som lämnat familj, syskon och släkt bakom sig, ibland är familjen död. Man blir så arg att det kokar. Helvete!”

SDS SDS2 SvD SvD2 AB AB2 AB3 Expressen

Bloggat: Svensson – Kildén & Åsman – Jinge – guero – vardagliga… – Röda Malmö – Mina reflektioner – Arbetarperspektiv – annarkia

Ställningen i en opinionsundersökning i Aftonbladet just nu är föga förvånande att 68% hatar kapitalismen. Det kallar jag en klar majoritet.

Enligt Johnny Munkhammar, en moderatsnubbe från Timbro borde vi istället älska kapitalismen. Vilket jävla pucko. Fan va trött jag blir på dig. Men jag är ledsen Johnny-man, svenska folket håller inte med dig, och konstigt är väl inte det.

Någon som också “älskar” kapitalismen är Michael Moore som gjort filmen Capitalism-A Love Story. Men tack och lov är Micke ironisk. Hela filmen är en uppgörelse med det ekonomiska systemet som enligt Moore är helt korrupt. Röda Lund har ännu inte haft möjlighet att se denna film, men funderar på att göra det. Moore kanske är en reffo-mes (en person som tror på socialdemokratisk politik) på många sätt men hans filmer brukar ändå ha ett underhållningsvärde.

Någon som sannolikt håller med Michael Moore är psykologen Lars Folcke. Rubriken på hans debattinlägg mot Munkhammar ovan lyder Kapitalism gör oss ytliga, sjuka- och kriminella. Jag citerar Folcke:

Den fria marknaden har gjort föga för tredjedelen av världens människor som lever under eller nära svältgränsen. År 1900 var inkomsten i de rikaste länderna tio gånger så hög som i de fattigaste – vid millennieskiftet var den 60 gånger så hög. Och att somliga är glada för smulorna från de rikas bort är ett dåligt argument.

Josefin Adolfsson håller inte med någon av föregående debattörer. Hon menar istället att ekonomiska system inte är till för att älskas. Det tycker jag är en mesig ståndpunkt. Det är ett sätt att inte ta ställning och inte heller genomskåda hur ekonomi och politik är tätt sammanbundna. Det blir att på något sätt acceptera sakernas tillstånd.

Jag kan nu avslöja att Röda Lund tillhör majoriteten och röstade för rent och skärt hat mot kapitalismen i Aftonbladets undersökning. Vårt hat bär vi alltid med oss. Jag skulle tom vilja påstå att hat är inne och underbygger det med 68% av det svenska folket.

Avslutningsvis ett citat från Socialistiska partiets ungdomsorganisation Ungsocialisterna, som har bloggen Proletärbella:

När det gäller hatet kan jag faktiskt inte förstå den stora rädslan för denna mänskliga känsla. Jag kan ju börja med att nämna att det egentligen inte handlar om något individuellt hat. Åtminstone inte mer än det förakt som stureplanskillarna visar för städaren, väktaren eller mcdonaldskassören efter en blöt runda på spyan, fast omvänt. Man vill spotta uppåt istället för neråt.

Men i grund och botten handlar det alltså inte om individer utan om ett berättigat hat mot de som suger ut en. Mot de som tjänar pengar på att vården försämras. Mot dem som tjänar på att samhället försämras och folk slås ut medan vi får betala priset. Hatet kan också sättas i ett internationellt perspektiv. Hur kan man låta bli att hata de som medvetet tjänar pengar på krig, svält eller läkemedelspatent? På att vissa tjänar enorma summor på att människor dör.

Hur kan man låta bli att hata? Är du helt känslolös?