Som en man, en finländsk man, så tror jag att jag inte är den ända med denna längtan, dröm eller det ord som bäst beskriver det jag försöker beskriva.

Drömmen om stillhet…

Ni vet radio nova reklamen som dom visa i tv… Fast dom visa int så myki.. de va svart på rutan.. Reklamen med ljuden som beskrivs ganska bra av bilden åvanför..

Sköönt.. De e ju int riktit den stämningen man har sådär annars..

Så luta dig bakåt (om du har ett ryggstöd) och lyssna till ljudet av stillhet och frihet.. ur ditt hjärta.

Kom just hem från ett ljuvligt träningspass. I och med den ljuvligheten också en återställare i enlighet med allmänna normer. (På bilden till höger)

Fundera idag i gymmet med en broder i lyftarskapet på hur mycket mat man egentligen behöver äta om man vill få ut mera av sin träning än god kondition.

Vi kom inte till någon egentlig slutsats annat än att man absolut inte ska äta för lite..

Mjölksyran börjar lägga sig, och doften av färskt gräddat batongbröd når min näsa vilket får mig att tänka på vad man skulle kunna äta en afton som denna, en afton då den utav avgaser fyllda kvällsluften gjort  sitt för att förkorta vårt redan, ack, så korta liv.

Hmm. Blev lite negativ där på slutet. Kanske mitt undermedvetnas sätt att tala om för hela världen att leva sitt liv till det fullaste.

Sub-conscious says: Carpe Diem!

Gün geçmiyor ki internet reklamcılığı sektörünü yeni firmalar girmesin.Bana gelen maili aynen paylaşmak istiyorum.Firma hakkında bir bilgim ve tecrübem yoktur.Görüşlerinizi deniyimlerinizi bekliyoruz

Sayın Site Sahibi

Bildiğiniz gibi internet ortamında reklam ciddi bir kazanç kapısıdır. Bu konuda birçok Satış Ortaklığı yöntemi vardır.

Bunlar Genelde;

Reklam Veren – Reklam Alan – Reklam Yayınlayan olarak üç aşamadan oluşur.

NTM REKLAM olarak bizim farkımız ise reklam verende, reklam alanda biziz! Diğer Satış Ortaklığı Sistemlerinde olduğu gibi NTM REKLAM arada komisyoncu değildir. Kendi ürününün Reklamını kendi verir.

Bu; siz Site Sahiplerinin daha çok kazanması demektir.

K.D.V KESİNTİSİ YOK – STOPAJ KESİNTİSİ YOK – GELİR VERGİSİ KESİNTİSİ YOK!

KAZANCINIZ

1: Ürün Başına Satıştan kazanç
2: Tıklama Başına kazanç
3: Gösterim Başına kazanç

Sitenizde yayınlayacağınız  NTM REKLAM ‘in verdiği bannerlar‘dan bu kazançların HEPSİNİ aynı anda kazanacaksınız…

SATIŞ BAŞINA 35 TL YE KADAR VARAN KAZANÇLAR SİZLERİ BEKLİYOR!

ÖRNEK ;

Site sahibi olarak 5 siteniz varsayılırsa. Günde siteleriniz üzerinden NTM REKLAM satış sitelerine gelen ziyaretçilere 2  adet satış yapıldığı varsayılırsa

35 (Satış Başına Kazanç) x 10 = 350 TL.

Bu hesaba göre ayda  10.500 TL  kazanma şansınız olacak .

Kaybedecek hiç bir şeyiniz yok aksine kazanacağınız yüksek kazançlar var.

www.ntmreklam.com.tr sitemizi ziyaret edin NTM REKLAM satış ortağımız olun kazancınıza kazanç katın.

İLETİŞİM

NTM Reklam Medikal Ürünler Hediyelik Eşya Tekstil İnş.San. ve Tic.Ltd.Şti.

Adres :

Osmanağa Mah. Söğütlüçeşme Cad. Abdullah Uzlar İş Merkezi
No : 92/20  Kadıköy – İstanbul

Telefon :

+90 216 550 17 52

E-Mail – MSN :

info@ntmreklam.com.tr

Jag älskar att få brev, och jag älskar att få email och jag älskar att få sms. Allra mest älskar jag när det är fina mail och fina sms och fina brev, en gång fick jag ett brev från en kille som hette Sami, han skrev från lumpen och skrev det som om att han låg i krig på 50talet, det var ett väldigt fint och roligt brev.

Igår fick jag ett annat brev, men jag såg det först imorse när jag kom till kontoret. Det var från min pappa.
Rubriken var, VAD TYST DU VARIT IDAG, för vetni, min pappa är så hiskeligt van vid att få 1001 mail och anteckningar från mig varje dag, om det så är tips på auktioner, önskelistor eller bara listor över andra saker, eller som för några veckor sen, 1001 frågor om när han var stolt över mig.

En annan dag sa min pappa att det är totalt ointressant för mig att höra att han älskar mig. För han tycker att jag borde veta det så väl och att han alltidalltidalltid gör det så det inte ens är intressant.

Jag ville gifta mig med min pappa när jag var liten, jag ville att vi skulle bo i vårt stora hus på landet så kunde mamma bo med min syster i det lilla. Så att vi varit en egen liten familj min pappa och jag.

You can Have Ufone Utunes Codes from this post.

Request your UTune Code here. We will try our best to find the code for you.

Latest Ufone UTunes codes .

Kaminey Film ufone utones Codes :

Dhan Te Nan – 6782657

Fatak – 6782658

Go Charlie Go – Theme – 6782659

Raat Ke Dhai Baje – 6782660

Pehli Baar Mohabbat – 6782661

Kaminey – 6782662

8X10 Tasveer Utune Codes:

Aaja Maahi – 7003924

Haafiz Khuda – 7003926

I Got The Picture – 7003928

Kuchh Is Tarah – 7003930

Nazaara Hai – 7003932

New York Ufone Utune Codes:

Aye Saaye Mere – 5012813

Hai Junoon – Remix – 5012814

Hai Junoon – 5012815

Mere Sang – 5012817

Tu Ne Jo Na Kaha – 5012820

New York Theme – 5012818

Sams Theme – 5012819

Rab Ne Bana Di Jodi Utunes Codes:

Dance Pe Chance – 50011

Dancing Jodi – 50012

Haule Haule – 50013

Phir Milenge Chalte Chalte – 50014

Tujh Mein Rab Dikhta Hai – 50016

Rab Ne Bana Di Jodi – 5005815

Tujh Mein Rab Dikhta Hai (Slow) – 50015

Tujh Mein Rab Dikhta Hai version -50017

Ghajini Ufone Utunes Codes :

Behka – 7003725

Guzarish – 7003726

Kaise Mujhe – 7003727

Latoo – 7003728

Aye Bachchu – 7005474

Kaise Mujhe Inst – 7005476

Lucky UTunes Codes :

Aa Kar Bharlo Bazuon Mein – 5008428

Chori Chori Chupke Se – 5008429

Ek Ajnabi Sa Ehsaas – 5008431

Heyy Rama Ramam – 5008432

Kambakkht Ishq Utunes Codes :

Bebo (Club mix) – 678410

Bebo – 678411

Kambakkht Ishq – 678413

Kyun (Female) – 678414

Welcome To Hollywood – 678420

Om Mangalam – 678419

Lakh Lakh – 678417

Kyun – 678415

Om Mangalam (Reprised) – 678418

Kambakkht Ishq (Remixed) – 678412

Lakh Lakh (Electro Dhol Mix) – 678416

Pakistani Utunes Codes Collection :

Tere Bin – Atif Aslam – 00724

Kuch is Tarha – Atif Aslam – 255845

Kuch is Tarha (Remix) – Atif Aslam – 255846

Mahiya Ve Sonaya – Atif Aslam – 255847

Doorie – Atif Aslam – 255852

Doorie (Energy Mix) – Atif Aslam – 255850

Hum Kis Galli [Dance Mix] – 2551985

Tere Bin (Club Mix) – 2551991

Aadat (Remix) – 2552191

Yakeen [club Mix] – 2551992

Aadat Si (Deep Blue Version) – 2552192

Aadat – Atif Aslam – 2552193

Pehli Nazar Mein – Atif Aslam – 500487

Lambi Judai – Lux Style Awards 2008 – 5002654

Hum Ek Hain – Shehzad Roy – 2551147

Har Gayee – Shehzad Roy – 5001408

Yaad – Shehzad Roy – 502337

Shola – Shehzad Roy – 502346

Saali – Shehzad Roy – 502356

Ya Rab – Shehzad Roy -502906

Huka Pani – Ali Zafar – 007245

Rangeen – Ali Zafar -502358

Dastaan E Ishq – Coke Studio Ali Zafar -6783385

Barsaat – Adnan Sami – 5015724

Apne Jahanke – Sonu Nigam and Adnan Sami – 50010114

Some Bollywood Utunes Codes:

Kyun Kisi Ko W… – Teray Naam – 007179

Lambee Judai – Jannat – 2551004

Tum Dil Ki Dharkan Main – Kumar Sanu- 255685

Jee Karda – Sing Is Kinng – 007956

Jado hey Nasha – Jism – 00725

Pehli Pehli Bar – Sirf Tum – 007520

Pyar Kernay Waley – Hero – 007161

Matlabi hen log yahan pe – Kishore – 007160

Chakna Chakna – Himesh Reshamm… – 5001314

Bas Ek Kinng – Singh Is Kinng – 5006541

Bhootni Ke – Singh Is Kinng – 5006542

Teri Ore – Singh Is Kinng – 5006545

Ishq Bina – Taal – 5013887

Taal Se Taal Mila – Taal – 5021227

Ishq Bina Kya Jeena – Taal – 5021422

Janat Jahan – Jannat – 2551001

Zara Sa – Jannat – 2551005

Aksar Is Duniya – Dhadkan – 5007429

Dulhe Ka – Dhadkan – 5007431

Na Na Kerte – Dhadkan – 5011796

7007318 Aaya Re

7007319 Aish Karle

7007320 Dard e Tanhai

7007321 Dard e Tanhai Kilogram Mix

7007322 Main Chala

7007323 Main Chala – Unplugged

7007324 Nazrein Karam

7007325 Nazrein Karam Kilogram Mix

7007326 Tere Bin

7007892 Aur Aahista Kijiye Batain

7007893 Chandi Jaisa Rang Hai Tera

7007894 Ek Taraf Uska Ghar

7007895 Ghungroo Toot Gaye

7007896 Jheel Main Chand Nazar

7007897 Laa Pila De Saaki

7007898 Romantic Melody

7007899 Yahan Har Shaaks

Some of you folks have been kind enough to tell me that you think my blog is funny. While I occasionally question your judgment, I nonetheless accept your compliments and strive to continue to deliver content that meets your expectations, however low they might be. Fortunately, my life is usually kind enough to generate, all on its own, enough naturally-funny things that I can satisfy your need for amusement here. For sure, I’ve got one for you now.

Disclaimer: Those of you who follow my Twitter feed or Facebook account may already know about this. As a result, you may find it to be less entertaining than others who don’t. If I’ve told you about this, you’ll also find it to be less entertaining. I’m sorry about that, but it’s your own fault for not having more interesting things to do than follow my Twitter feed, read my Facebook status, or talk to me.

I think I mentioned that I raced in Detroit not only for my own personal effort, but also as a member of a racing team. Front Line Racing Team is affiliated with the Kalamazoo Area Runners (KAR), and KAR members have the opportunity to race for Front Line. Back in the summer, I got an e-mail from Front Line that mentioned the opportunity to participate on a team in the Detroit Free Press / Flagstar Marathon. I thought it sounded like fun, and Fred (the awesome guy who handles all that stuff for Front Line) didn’t mind that I was a first-time marathon runner who would count himself lucky if he finished in four hours. That was that, and Fred put me on a five-person team. Full marathon teams are a bit different than five-person marathon relay teams. The relay teams have five people who each run a segment of the course. By contrast, full marathon teams consist of three to five runners who each run the entire marathon, with the best three times counting toward the team time. As you might imagine, the lowest combined time wins.

Dear Fred,

Thanks for organizing the team. You rock!

Sincerely,

Darrell

Let’s fast forward to race day. I saw some folks wearing Front Line singlets, but I didn’t really know if they were on my team or some other Front Line squad entered in the race, as Front Line put forth a few teams. I finished the race, and didn’t really think too much about the team competition; really, my only concern was that I hoped my time hadn’t dragged down the team performance. I wasn’t terribly concerned about that, either, as I had four teammates. Life was good.

A couple weeks ago, I got a quick e-mail newsletter mentioning that the Front Line men’s full marathon team had won that competition. I was rather happy that the team had won, and e-mailed Fred to express my delight that I hadn’t dragged down the team. The response I got was rather shocking. Fred advised me that two of my teammates had dropped, meaning that my time had, in fact, counted toward the team result.

I laughed out loud. In my personal value system, marathon results over four hours don’t win anything except the admiration of friends and other random folks.

One of my friends today described me as a “kicka** marathon runner.” That felt good, even if I’m not entirely convinced that it’s true. Thanks, Erin!

I wrote back to Fred expressing amusement with a dash of excitement, and asked if there was some sort of plaque or something somewhere to which I could go pay homage at some point. Fred let me know that there is no team plaque to which I can go pay homage. Instead, each member of the team gets his own plaque; it should arrive in the next month or two. I laughed out loud yet again. Apparently, 4:38:08 marathons are not only good enough to win, but they are also good enough to merit their own plaque. Go figure.

A quick check of the times reveals why I was able to be on a winning marathon team. My two teammates both ran rather quick marathons; one finished in 2:41, while the other finished in 2:45. I’m pretty sure they both had probably finished, had a bite to eat, showered, and gone off to celebrate by the time I finished. For sure, I could not have won without them.

Dear Eric and Kevin,

Thank you for being super fast and for letting me ride along on your efforts to get a marathon team championship.

Sincerely,

Darrell

The fun twist to this story is that, while I could never have been on this year’s winning team without those guys, they couldn’t have won without me, either. The team had to have three finishers. Had I not finished, the incredibly fast times posted by my teammates would have looked nice on paper but done nothing to give them fancy plaques.

That’s actually the moral of this story. The running community really does require all kinds. Sure, we need the elite runners who go out and do awesome things in races. They amaze and inspire me on a frequent basis. We also need the average runners, though. They do amazing things, too. They may not do them as quickly as the elite athletes, but they still do awesome things that amaze and inspire me. Just like my full marathon team in Detroit wouldn’t have accomplished anything without both the elite runners and the not-so-elite runner, the running community is a much better place because of the blend of runners who comprise that community.

Before you go and fully embrace that moral, do take a moment and laugh a bit more about the fact that a 4:38 marathon can actually be plaque-worthy.

Detta må tyckas vara lite konstigt, men riktigt så konstigt är det inte.

Jag var sju år, precis sju år var jag faktiskt, och den sommaren bodde familjen Vikström hos oss lite på landet, vi åt en massa fisk då, för Mats är så bra på att filéa och Anna och Erik och Wilhelmina och jag lekte sakletare och vi sprang i bergen och en dag hittade vi ett jordgetingbo, det slutade med att Anna och Kim fick två jättestora svullnader, Anna fick ett på läppen och vi kallade henne för Henke Larsson för hon liknade honom lite då när hon hade svullnaden och pannband.

Det var Fotbolls VM det året, och nästan allt vi gjorde andades fotboll, vi låtsades att vi vad GES och skrev När Vi Gräver Guld i USA, och målet på ängen har nog sällan varit så använt.

En morgon satt mamma i sitt nattlinne i sängen, det måste ha varit lite grått väder ute, för annars äter hon alltid frukost ute, men det gjorde hon inte den morgonen, hon läser Bohuslänsupplagan av Göteborgs Posten och jag bläddrar i del två. Sporten finns i del två. Fotbollen finns i del två. Tomas Brolin finns i del två. Den luktade som tidningspapper på landet ska göra och lite dagg, jag minns inte hur jag tog mod till mig, men jag pekade på bilden av honom och frågade mamma om hon inte också tyckte att han var söt, hon sa att det tyckte hon visst inte. Sen sa jag nog inget mer. Och jag frågade nog inte om någon var söt någon mer gång efter det heller. Men den kvällen drömde jag om att jag och Tomas Brolin var gifta och skulle bo i ett likadant hus som mina föräldrars på landet. Han skulle spela fotboll med våra barn på ängen.

Elsa hälsar att man får hångla i skolan. Så nu vet ni det Jag undrar om det gäller på jobbet också. Jag ska fundera på det ett tag och se om jag hittar någon som är snygg här på byrån.

Och efter närmare eftertanke tycker jag nog inte ens att det är okej att hångla någonstans, dessutom är det ett så hiskeligt fult ord. HÅNGLA. H-Å-N-G-L-A. Sammansatt med andra ord tycker jag att det blir finare, typ som tonårshångla, för det känns lite drömmande.

Nej, här ska det inte hånglas alls faktiskt.

I’m slowly getting myself back into the mindset of wanting to train; unfortunately, that training won’t involve nearly so much running as I would like. The reduced running program is necessary for several reasons; chief amongst those reasons is my need to rehab my still-ailing right foot, which hasn’t shown a lot of improvement since the marathon. I also need to revise my training program to include more cross-training (and, by “more,” I mean “any”), and I need to regain the energy that I really haven’t had since I had influenza back in late October.

Most of my running lately has been with friends or for some specific purpose. On Saturday, I logged 3.65 miles with some of my friends, including one I hadn’t seen in a while. That took just under 35 minutes. The next day, I went out to survey the KAR Turkey Trot course. After what had been a very long (but very fun) day on Saturday, I wasn’t at my best; my foot was definitely not at its best. I dropped off the course run after just a couple of miles. I stepped out again tonight after work, logging 5k in 28:56.

Döda Poeters Sällskap förändrade inte min inställning till gammel-litteratur, jag fortsatte propagera för att Kitty-böckerna skulle räknas in bland sidorna vi samlade i skolan för att få diplom för allt vi läst. Det största diplomet var 10000sidor. Men Robert Sean Leonard fick mig att vilja studera under nattlampa på internat. Han fick mig att vilja vara enda tjejen i hans korridor också. Robert med hans ekorrögon. När Robert dog i serien grät jag oavbrutet. Det gick dock över ganska snabbt.

Jag var väldigt liten. Det har min mamma berättat. Jag var så liten att hon tyckte att det hela var lite lustigt. Att jag var kär i någon. Och att denna någon inte var min pappa. Det var någon annans pappa. Det var Samuel Fröler.

När någon frågar varför, och hur jag upptäckte honom minns jag inte riktigt. Men det var i en TVserie som vi tittade på när vi bodde på landet. Golvet knarrade och jag tyckte att vår plyschsoffa var finare utan det vita bomullsöverdraget, men mamma envisades med detdär överdraget ändå. Jag var kanske fem år. Och i den serien tror jag bestämt att Samuel både var otrogen och slog sin son. I alla fall satt han en gång i en blå stickad tröja i en eka. I den ekan rodde han. Och jag önskade för allt i världen att jag skulle få sitta i den där båten tillsammans med honom. Nu när jag tänker efter måste det ha varit Den Goda Viljan som fick mig att förälska mig i Samuel Fröler.

Jag firar fredagen lite tidigare än vad ni svenska svenskar gör, för allt här är ju 4,5 timmar tidigare. Så nu firar vi fredagen. Det firar vi genom att alla andra skriker, och att jag sitter med hörlurar, usch jag börjar få skavsår i öronen efter dem, och tittar på The Secret Life…

Mer då? Inget mer? Jag sover så fort jag kommer hem. Igår handlade jag lite.
2 tuber av min favvo-tändkräm
1 fuktkräm
1 peeling
1 rengöringskräm
1 tandborste
1 kräm för håret.

Allt blev ungefär 48 kronor.

Sen använde jag dendär krämen för håret i morse. Den skulle få mina hemska toppar att bli fina och blanka igen. Det hände inte. Ikväll ska jag göra om det tänkte jag. För att se om det kanske blir bättre. Reklamen sa ju att det skulle fungera.

Och det känns ju himlans konstigt att det bara är fem dagar kvar här snart.

Men så kom jag på en rolig sak, och förlåt mig Rachel, men när Rachel och jag gick i gymnasiet såg vi ut ungefär såhär:
Manchesterjeans, svarta, som till slut var så utslitna att det inte fanns något manchester kvar.
Väldigt konstiga t-shirts och linnen, gärna lite trasiga eller med något egeninspirerat tryck.
Dessutom gick vi varje rast in på toaletten och fixade till vår kajal och tuperade i ordning håret. Rachel var det snyggaste jag visste.
I alla fall. På något sätt lyckades vi filura ut hur vi skulle få alla söta killars scheman. Så där satt vi, utanför deras salar och väntade på dem när de slutade, när de gick på rast, när de skulle på toaletten.
Att vi båda två faktiskt fick pojkvän ganska snabbt är ju bara fantastiskt. Det låter ju helt otroligt när jag tänker på det. Att någon kunde bli kär i oss, vår kajal, nitbälten och trasiga linnen.

Nu somnade min häl. Det känns jättekonstigt, det liksom pirrar i den, men sticks mest, i våras somnade min högra stortå. Den sov dagarna i ända i flera veckor, ja en hel månad faktiskt för att vara ärlig. Varför somnar kroppsdelar, Jonas, kan du berätta det för mig?

Jag har blivit tråkig. Faan varför är ingenting roligt längre? Är det P som har påverkat mig negativt eller? Det pirrar inte när jag ska träffa honom och inte ens när jag tänker på honom. Varför är jag inte kär? Varför är inte han kär? Har tappat all inspiration och nyfikenhet. Varför är det såhär? Är det bara mörkret och vädret eller är det något annat oxå? Jag borde kanske sluta träffa honom? Han är ju trots allt inte så värst rolig….eller är han precis den jag ska vara med? Jag är inte heller så rolig. Han passar mig just nu, och passar mig på många sätt. Det får väl duga för nu. Corinne har nog inte rätt, även fast hon så ofta tror det. Fast en kille med lite mer fart och initiativ hade varit roligt. Fast jag orkar inte tänka på det nu…allting är bra som det är.

Först Per Gessle, men efter någon vecka, Anders Herrlin. Nu vill jag inte tänka på hur de ser ut idag. Men när jag precis slutat vara kör i Orup, Anders Glenmark och Niklas Strömstedt, alla på samma gång, så var jag tvungen att hitta ett substitut. Gyllene Tider tog den platsen, att jag sen inte riktigt förstod att de redan blivit betydligt äldre, det tänkte jag nog inte på. Vilka frissor de hade tänker jag lite nu när jag ser bilden.

Dessa vackra hästar. Det vackra språket. Cormac. Dialogformen som jag blivit kär i.

Boken är inte en jag vill hasta igenom, likt den stieg larsson-bok jag läste nyligen. Vrida och vända på författarens ord, smaka av hur de ligger på tungan och härma, härma, härma.

Klockan är nu allt för mycket och jag ska vända ner i bingen och Qs varma famn.

BİR KIŞ MASALI
Karlar düşer , düşer düşer düşer ağlarım,hep ismini hep ismini anarım diye başlayan şarkı kış mevsiminin sevimli yanı.Mevsimin anlamına ve havasına uygun.Çok önemli gündem maddeleri var hiç kuşkusuz ama benim için en önemli sorun şu an soğuk.Allaha çok şükür yakacak var Rabbim olmayana versin.Ama her sene olduğu gibi kış geldiğinde içim bir daralır bir bunalır bir küser yani ne bileyim işte çok karamsar ve sinirli olurum.

Aslında karın lapa lapa yağışı .ilk yağan karın üstünde bulutlara basarak yürüyormuş gibi yürümek çok romantik .Evde sobanın üstünde kestaneler,kaynayan çaydanlığın içindeki suyun sesi hele de sobanın yanında minderiniz varsa kedi gibi kıvrılıp yatmanın zevki.Bunlar güzel yanları biliyorum amaaa ben çok üşüyorum.Zorla değil ya üşüyorum o yüzden kışla aramızda bi-soğukluk-var.Karların çatılardaki,ağaçların dallarındaki incecik iplerin üstündeki o yığılmaları ve kardan adam ,doğadaki kartpostal resmi gibi görüntüsü ,biliyorum ama ben gene de üşüyorum.

Yaz içimdeki coşkuyu ne kadar artırıyorsa kış o kadar bunaltıyor.Sabah kuş sesleriyle uyanmak dallardaki çiçekleri seyretmek tertemiz havayı teneffüs etmek ve sıcak güneş sıcacık ne güzel .Ama ben üşüyoruuuum.Yazın kavurucu sıcakları ne olacak diyebilirsiniz olsun ben razıyım .

Ülkede bunca sıkıntı varken senin derdin bumu diyebilir beni egoistlikle suçlayabilirsiniz, haklısınız belki ama ne yapayım üşüyorum.Soğukların artması birde bir türlü anlam veremediğim saatlerin geri alınması erkenden hava kararınca sanki bütün doğa ölüyor ,herkes evlere çekiliyor ne bileyim işte….

Daha öncede bahsettiğim gibi küresel ısınmalardan dolayı mevsimleri elbirliği ile ikiye indirdik, bir yaz bir kış,ara mevsimler yok oldu.Az daha unutuyordum kış geldi sohbet konumuz tekrar başladı. Geçen kış bir arkadaşım bu mevzuda yazmamı istemişti ama fırsat olmamıştı.Hele bir tahmin edin ..soğuk mu, yakacak mı ,giyecek mi,hepsine birden hayır, amaaan seninle mi uğraşacağız bide bulmaca çözelim istersen demeyin tamam söylüyorum.Bir çoğunuzun tahmin ettiği şey doğalgaz faturası.Geçen kış en çok konuşulan mevzu ne ülke sorunları ne siyaset ne bilmem ne..doğalgaz faturasıydı.Akşam yada gündüz oturmalarında iki hoşbeşten sonra hemen konu doğalgaz faturalarına geliyordu .Sorulan sorular verilen cevaplar aynı .Sen kaçta yaktın -şunda -,ne geldi -bu -,aaaa çok gelmiş-şunda- yak odaları kapa ben öyle yaptım -bu –geldi. Uzadıkça uzar gider muhabbet!!

Yeter kardeşim olan vaaaar olmayan var ,hala soba yakan ,baca temizleyen var,varsa tırnağı başını kaşıyan var değil mi ama.Bize ne sizin doğalgaz faturanızdan canım.Bakın kış geldi bir şeyler yazmak bile istemiyorum.Dedim ya bir karamsarlık çöktü içime yoksa Rabbinden gelen onun yarattığı her şey çok güzel ve de mutlaka bir sebebi var.Bu sadece bizim ruh halimizle ilgili lütfen bana kızmayın bizler birer beşeriz.Ama ben hala üşüyorum…..

Jag har aldrig tvivlat på hans fantastiskhet så länge jag känt honom väl. Jag är mycket medveten om att det inte finns något som heter fantastiskhet, men jag vet inte hur jag ska kunna beskriva det på ett bättre sätt. För visst är han suverän, men det är inte det som han är främst. Först och främst är han fantastisk.

Även om jag aldrig tvivlat på det så har jag aldrig riktigt kunnat sätta ord på det. Ni vet, det är sådant där som man helt enkelt bara vet. Först idag fick jag möjlighet att kunna förklara vad det är som är så fantastiskt hos honom.

Orden “Jag tycker om din kropp” var allt som behövdes från hans sida. Det fantastiska är inte att han tycker om min kropp, och inte heller att han uttrycker det. Det fantastiska är att han förstod att det var något jag behövde höra. Och därför ville han säga det. För att det får mig att må lite bättre.

För mig spelar det ingen roll om det var en lögn eller om det var äkta ord. Ljög han så gjorde han det fortfarande för min skull. Och det finns något vackert i det. Eller, något fantastiskt

Det här är första gången jag skriver något. Någonsin.

Han vred på den lilla stumpen som han hittat under en sten, inrullad i en plastpåse.

Jag visste direkt vad det var. Penna av blyertsvariant, grafit.

Han tittade ner på Cider som satt vid hans fötter och tittade upp på honom, hon såg ut att undra vad han höll på med.

Katten står mig alltjämt nära. Jag har upptäckt vad den gör för mig. Ett välbefinnande av att inte vara ensam. Det är vi två. Mot bönderna i öst, mot Nordpolen. Mot Opel. Varje gång hon ger sig iväg för att jag våndas jag, orolig över att hon inte ska komma tillbaka. Den är mig kär.