Emelie fotar Notre Dame

Det blev en hel del gående.

Moulin Rouge var magiskt! I loved it.

Karusell utanför Sacre Coeur (till höger).
Sacre Coeur var sedan så otroligt stort, större än jag föreställt mig.

CarroLove skriver vykort

Eiffeltornet by night.

Här kommer lite bilder…Johannes skulle ta lite godis från “fiskdammen” men tji fick han – SLUT
Inte kul att barn blev utan…

Hannas favorit… Hoppborgen =)

Hanna och Marcus vid prickahålenmedbollen tavlan
Kling och Klang var ju också där….
En liten fikapaus… allt fika var gratis =)
Det gick säkert åt en massa saft och bullar och räckte åt alla gjorde det.
Eller nej förresten.. Saften tog slut men då var det nära slutet..
Mjölk fick Hanna istället och det gillades mycket av mjölktokan =)
ÄNTLIGEN framme för att få på sig sele och hjälm..
Kön var jättelång och Jättelänge fick man stå i kö =)
Duktiga underbara Hanna…
Hon ville försöka… hon fick försöka…och hon klarade av det
och hon var så attans lycklig och stolt efteråt.
HEJJA HANNA!! =)

HEJJA MARCUS!! Mammas duktiga lillplutt!!
HEJJA JOHANNES!! Vad duktig du är min storalilla gosse =)

Titta på minen.. så glad han är min gosse =)
Här åker vi traktorsläp och det gungade som fasiken… hua!!
trodde att jag skulle trilla av ju…Haha
Här hade dom redan börjat packa ihop alla grejorna.
Hoppborgen var redan borta…
Men dom charmades av Hanna så dom satte i kontakten till karusellen
Så fick hon och dom andra barnen åka en stund till.
Ja tills det var dags att placera karusellen i släpet..
Det var nog ganska skönt att åka runt i sakta mak ju =)

Ja det var lite bilder från Barnensdag 2009 här i Köping
Vi hade det trevlig jag och barnen.

Ha en bra fortsatt kväll alla!!

Sköt om er!!

KramKram!

En gang et barn, alltid et barn.. Jeg elsker Tusenfryd!! Det er helt fantastisk moro=D Vel ettersom et bilde sier mer enn tusen ord, her kommer en haug med bilder…

Tradisjonen tro startet dagen på hestekarusellen (er du stolt mamma??) Bra med en attraksjon storesøster turte å være med på og *hihi*

Jeg fikk bare en liten hest =(

Vikingskiptur

WORD!

Etter en time i kø fikk vi akkurat ikke plass denne turen heller…

Klare for avgang =S

æææÆÆæææ, en helt sinnsyk tur!

søster og Joakim i kjempekræsj!

Gröna Lund.
Med familjen.

Igår satt vi på Nyhavn, på Möllan, njöt av kvällen, ölen, nya bekantskaper och den underbara stämning där är.  Skrattade så vi fick ont i kinderna och insåg att salt faktiskt är gott på sallad.

Idag var jag på marknad med karuseller och såg min son tjuta av glädje när han åkte Berg-och-dal-bana och Radiobilar. Mös av dotterns härliga joller i bilen på väg hem.

Det är såna stunder, och många andra, jag håller i minnet när jag tycker det är tungt…

Så dro vi til København. Og hva er i København?

Tivoli <3

Jeg hadde aldri vært i København før. Faktisk ikke i Danmark i det hele tatt. Jeg elsket byen. Det mest magiske av alt var tivoli. (Og det er mye på grunn av en spesifikk hendelse,som jeg skal  fortelle dere i et eget innlegg.)

Tivoli var som en blanding av gatene i Diagonallmenningen i Harry Potter, den samme stemningen, følelsen av å befinne seg i et eventyr, et magisk land helt uvitende om den travle asfaltjungelen like utenfor gjerdene. Smilende voksne, lykkelige barn, stjerner i øynene og frydefylle skrik fra karuseller langt borte.

Alle lysene i Tivoli drives av vindkraft. Og det er mange lys. Overalt er det pyntet med lykter, i trær, på bakken, langs gjerder. Og på karusellene, selvfølgelig. Det ble et nesten utenomjordisk lys om kvelden før det ble mørkt, en lang skumringstime hvor alle fargene og lysene ble ekstra sterke. Veldig fint!

Jeg prøvde meg som bueskytter, uten å vinne noe. (Og jeg er ikke gravid, selv om det ser slik ut:D)

Jeg og Walter er litt pysete når det gjelder berg og dalbaner og sånne veldig tøffe karuseller. Men Den Flyvende Koffert turde vi å sette oss i! En liten koffert fraktet oss gjennom eventyrene til H.C. Andersen. Veldig, veldig koselig, og ikke noe skummelt i det hele tatt.

Her ser vi litt fra Keiserens Nye Klær (et av mine favoritteventyr, faktisk. Veldig god moral!)

Og her husker jeg ikke helt hvilket eventyr jeg har knipset fra. Men jeg syns det ble et rart og fint bilde, så da tok jeg det med.

Det var så ufattelig svært der inne! Vi var der i timesvis, og likevel kunne jeg sittet der i et døgn til og bare snust inn luften og atmosfæren. Det er liksom ikke bare en fornøyelsespark slik som f.eks. Tusenfryd, hvor det bare handler om action og barna og de feteste vertigo-opplevelsene og dyr junkfood på identiske restauranter. Jeg som ikke er såå opptatt av karuseller storkoste meg likevel. Tivoli har en hekset stemning som alene er verdt inngangsbilletten. Med planter og blomster, lys og lykter, vann og svingete stier kan man lure seg unna og sitte på en benk under en sørgepil og se på karpene i vannet. Man kan handle glitrende trommegutter med flosshatt til å henge på juletreet, eller man kan kjøpe bringebæriskrem med vingummibjørner inni og angre på at man ikke valgte minimarshmallows også.

Denne dagen i tivoli ble en av de beste i hele mitt liv. Og hvorfor, det får dere snart vite;)

]]> http://spongedrea.wordpress.com/2009/07/26/en-konge-dag-i-kongeparken/ Sun, 26 Jul 2009 20:41:21 +0000 Andrea http://spongedrea.wordpress.com/2009/07/26/en-konge-dag-i-kongeparken/

Til tross for sykdom(svineinfluensa?) dro jeg, pappa og søstra mi til Kongeparken i dag.
Søndager er jo ufattelig kjedelige så det var utrolig koselig å gjøre noe annet for en gangs skyld.

Kongeparken er kanskje ikke den største fornøyelsesparken, men det var gøy.
Så denne dagen har for det meste bestått av karuseller, pengebruk og hosting.
Nå er jeg helt utslitt og skal avslutte innlegget med noen bilder fra dagen.

Hva har du gjort i dag?

Edit:
Er noe av skrifta rød, eller er det bare meg som ser det?
Hvorfor er det sånn?

Värsta partyt i stan. Festivalyra kallas det visst. Jo tjena. En hel del är mer än yra det säger jag bara.

Läste ett reportage i dagbladet om alla gulvästade gubbar som skurar spyor, langosrester, trosor (sic!), ölburkar och piss på stadens gator varje morgon. Allt för att det ska vara fint när nästa tsunamivåg av utomjordingar i trätofflor och t-shirts med trycket “Öl byggde denna kropp” kommer.

Föräldrar som bråkar. Med varandra och barnen. Föräldrar som är så berusade att de inte skulle märka om det försvann en unge eller två. Barn som skriker för att de vill åka karusell. Och kräks efteråt. Tonnisar som druckit cider och skriker upphetsat som marskattor. Matos och urinstank. Trängsel, ficktjuvar och ett jävla oväsen. Hårdrock och svensktopp. Bärsärkargång och Jesus.

Nix. Inget för mig. En bok och en pilsner på altanen däremot… Det enda som hörs är Fluffet som snarkar på trädgårdssoffan.

Och då brakar det lös. Ja jävlar i min lilla låda. På två sekunder är det becksvart. Himlen öppnar sig i ett skyfall av sällan skådat slag. Blixtarna avlöser varandra som vore Gud på pickalurven och stod och lekte med strömbrytaren.

Jag kastar in pilsner, katter och fårskinn i nämnd ordning. Stänger fönster och drar ut kontakter. Min käre far i sin himmel är säkert väldigt stolt över att jag fortfarande gör som han lärt mig.

Efter nästan fyrtio minuters skyfall ljusnar det och jag kan återgå till att läsa och dricka pilsner på min altan.

Men ärligt talat kan jag inte låta bli att undra vart alla tog vägen nere på festivalen. Sköjldes de ut i havet?
Krogar och barer har förmodligen haft årets flow i kassan.

Och de gulvästade gubbarna kan ta sovmorgon imorgon.

Musiklänk

Jag vet inte om det är ett utslag av ren sadism att skicka upp en tvååring i den här formen av helvetesmaskin, men det kanske är fostrande för framtiden. Tillit är inte längre möjlig.

Du sitter hårt fastspänd och lyfts sakta uppåt. Ovanför dig vilar en elak katt och på marken skrattar en så kallad vårdnadshavare. Just när du börjar slappna av och njuter av utsikten…Då händer det! Du faller handlöst och lovar dig själv att aldrig mer lita på de vuxnas omsorger.

- Vinka!

Haha i morrn blir det festivalen igen <3 Men den här gången ska jag dit med ,mina små kusiner Tor 7år helt GALLLEN i star wars så tro mig jag … har fått plugga en del (Experten………. Eller kanske inte xD   ) Gördis 9år Värdens sötaste lilla prinsessa, lite försiktig av sig så man som ta det lite lungt med henne. Simon 13/14 år OMG kan inte ens hur gamal han är och han var min bästa kompis när jag var liten :O :O :O Muskelknutte xD Men ska kanske lyckas lura han på nån karusell eller vad tror ni ?

Det blåser hårt
på Brightons pir
vågorna bryter
mot järnkonstruktionen
kepsarna blåser
stannar först
mot den kätting
som sofforna låser

Piren är som ett
strandat skepp
högt över hav
men ändå på land
med däck och reling
promenera på plank
där upprörd sjö
syns i springornas kant

Stora spelhallens
skrammelpjäser
tjuter och blinkar
folk väller runt
med sökande blick
letar ledig maskin
som bjuder på skratt
men behåller din slant

Ute på nocken
finns tivolipjäser
bergbana hög
och en karusell
tänk att få slänga
högt i en gunga
se Brighton från havet
fint upplyst ikväll

2008-07-03 Mats Hammarlund

Lørdag 30. mai var jeg med koret mitt, Betlehem ungdomskor, til Liseberg i Gøteborg. Det var en helt utrolig morsom, spennende, hurra-meg-rundt og koselig tur. Her er noen bilder fra turen:

Uddevallabroen, ca. halvveis til Gøteborg, tatt gjennom vinduet på bussen:)

Pariserhjulet på Liseberg:

Naturlig nok blåste det veldig i høyden:P

Mens pariserhjulet gikk sakte rundt og rundt fikk jeg sett endel av Liseberg, blant annet de vågale folka som fløy opp og ned i “Höjdskrekken” og “Uppskjutet”.

“Balder” fikk jeg også sett (og kjørt etterpå, weeeee!!!)

“Lisebergbanan” =*favoritt*

Trygt nede på bakken igjen fikk jeg tatt bilde av “Uppskjutet” (eller var det “Höjdskrekken”?hm…)

“Virvelvinden” anbefales alle som er like glade i å snurre fort rundt og rundt som det jeg er:D

Med litt godvilje kan du se at jeg vinker her:)

Så var det tid for å sløse bort litt penger:P

Hadde jeg vært liten ville jeg mest sannsynlig drømt om et tak fullt av andebamser:

…eller froskebamser for den saks skyld:D

Et typisk scenario på Liseberg – kø…Her er jeg i “Kållerado”-køen!

Etter å ha blitt klissbløt i “Kållerado” var det tid for litt sløsing igjen. Men vet du hva? Jeg vant faktisk noe! For første gang i mitt lange tivoliliv:D Haha. To kg Dumle var det jeg vant!!! Og den store, og etterhvert litt tunge, karamellen forfulgte meg resten av kvelden…

I “Drakbåtarna”, hvor jeg forresten skalla til den ene draken i båten:P (Denne karusellen var beregna for barn…)

Her har jeg nettopp skalla, noe som resulterte i et litt kunstig smil:)

I “Hang Hai” var også karamellen med…

Flaks den skumle løven ikke spiste opp premien min, sier jeg bare!:O

I “Lisebergbanan”(=*favoritt*) var faktisk Dumlekaramellen med i selve karusellen:O Han svenske karen som kontrollerte vogner osv. anbefalte meg å ha den med så den ikke ble stjålet! Så Dumle fikk seg 4 (eller var det 5?) runder med berg- og – dal-bane!:D (Må ha sett veldig komisk ut…)

“Lisebergbanan”- kø

Det var flere som hadde vunnet noe:D (Denne apebamsen var større enn jenta som hadde vunnet den:D)

I Thor Heyerdahls fot(hånd)spor

Jeg og karamellen i “Rabalder”- kø

“Flumeride” (på norsk: tømmerrenna) at night

“Svinggungan” (om jeg husker rett) at night

Siste bilde av meg og karamellen i Liseberg (heldigvis, vil du kanskje si?)

Bussen vår, klar til avreise etter en flott dag med supert vær:D

Uddevallabroen på vei hjem:)

Dette var en fantastisk fin tur!

Hej alla!
Om ni undrar varfør det står “æ” och “ø” så ær det bara før att jag ær hemma hos Ingvild – och hon ær norsk och har ett norskt tangentbord.
Så så ær det.
Idag har jag jobbat fram till 20.00. Och då tænkte jag och Ingvild att vi skulle fira med en kaffe!
Så vi gick till Cafe con bar och køpte var sin iskaffe. Mums.
(skit också! såg precis att jag inte kan lægga upp bilder med denna datorn. Norska skituppfinningar.)
Så ni får vænta med att se bilder tills på søndag då eftersom jag inte ska hem føræn då..
Aja. Efter kaffen så var jag och Ingvild så sugna på att åka karusell!
Vi satt næmligen och drack kaffe precis vid tivolit utanfør mej.
Så vi køpte några biljetter och åkte ett åk med flygande mattan. Yeey! Det var skitkul!
Sen efter det så var vi så uppspelta så vi køpte en pizza och gick runt och spelade på massa olika grejer.
Tro det eller ej, men jag vann en boll! Och jag blev skitglad!!!
Efter ett tag så var pengarna slut så då gick vi hem till mej och hæmtade massa grejer. Vi hade næmligen bestæmt oss før att jag skulle sova hos Ingvild. Så vi skulle ha en riktig tjejkvæll.
Vi ska måla naglarna, spraya brun utan sol osv.
Imorgon ær det næmligen dagen innan 17 maj (Norges nationaldag før er som inte visste det).
Så imorgon ær det fest! Och festen slutar inte føræn på måndag morgon. Så det ska bli skitkul!!!
Jag kommer ha med mej kameran under hela helgen. Så på søndag blir det mycket blogglæsande och många bilder før er som ær intresserade!
Åååh! Det ska bli så kul!
Nu kom Ingvild ut ur duschen så nu måste jag dra mej.
Men jag ska førsøka skriva imorgon, men annars så får ni helt enkelt se fram emot søndag kvæll.
Då hoppas jag i alla fall att jag har mycket att berætta!
Stackars er som inte ær i Norge denna helgen. Det kommer verkligen bli dagar och kvællar att minnas!
Godnatt!!

… har fått babyer. I alle fall en av fiskene.
Det er et godt tegn på at de trives i akvariumet.
Men akvariumet er ikke fult av fiskebabyer. For de fleste ynglene har blitt spist opp av de andre fiskene, så jeg tror det er en figther som enda lever. Den heter Ragnar, uanvhengig av hvordan kjønn det blir.

Jeg har funnet ut at karuseller som går rundt og rundt og opp og ned ikke er noe for meg.
Det er åpningshelgen og speiderhelgen i Kongeparken, og vi i mMm-Roverlag tok selvfølgelig turen dit. Siden alle speiderledere kom gratis inn så følte vi at vi kunne kjøpe litt ekstra mye snop der inne. Espen kjøpte til og med en ku.
Men over til denne karusellen. Den heter noe sånt som Vepsen, å det er på en måte et pendel du sitter i som snurrer rundt og rundt og opp og ned og fram og tilbake. Jeg ville absolutt ikke være  med på den, men Anders, Marius og Espen presset meg til å være med, under påskud av at Anders skulle kjøpe vaffel til meg etterpå.
Starten på denne karasellturen gikk fint, så begynnte jeg å kjenne suget i magen. Jeg kjente at invollene vridde seg, jeg kjente kvalmen kom sigende. Jeg knep igjen øynene, tenkte på blomster og ba en stille bønn om å overleve turen og om at den ikke snart skulle slutte.
Da turen endelig ble over, så viste det seg at noe var galt med karusellen. Den snudde ikke på seg slik den skulle, og vi som satt der måtte bare bli sittende. Jeg kjente bare kvalmen presset mer og mer på å det ble ikke noe bedre av at jeg satt fast i denne karusellen. De prøvde å starte den forsiktig for å se om den snudde på seg da, men neida.. Det gjorde den ikke. Og for hver gang karusellen ble startet forsiktig så ble jeg fylt med panikk om jeg måtte gjennomgå alt på nytt. Espen sitter å roper “om igjen-om igjen” . Jeg lover deg Espen, hadde det ikke vært for at jeg satt fastspent der og uten mulighet til å komme meg løs, så hadde jeg slått kraftig til deg og kjeftet på deg. Jeg ble grepet av panikk mens jeg satt der, panikk for å kaste opp på Anders, eller enda værre, kaste opp på kjolen min.
Jeg begynnte å smågrine mens jeg satt fast på jævelskapet, grine i panikk for at jeg ikke kom meg løs, grine fordi jeg var så ufattelig kvalm og grine fordi alt bare er så utrulig dumt for tiden. Stakkar Anders, han hadde så dårlig samvittighet resten av dagen i parken at han kjøpte alt jeg ville ha. Ikke at det i grunnen var så mye jeg orket etterpå, men det var veldig søtt.

Da de endelig klarte å få den til å fungere skikkelig å jeg kom meg av karusellen så gikk jeg for å finne nærmeste toalett. Jeg klarte ikke å holde spytrangen til side lengere og alt jeg hadde i magen kom opp. Ikke at det var så mye siden jeg kun hadde delt en sløsj med Anders så langt denne dagen.
Resten av dagen i Kongeparken gikk jeg å klaget over kvalmen og var en skikkelig festbrems for de andre i roverlaget.
I bunn og grunn var turen der ganske kos. Jeg fikk spise popkorn, kjøre bobbane to ganger og kose med lam.

Jeg må bare nevne at jeg endelig kom meg ut på en joggetur.
Kondisjonen min er heldigvis ikke så ille som jeg fryktet. Så dette ser ut til å bli bra hvis jeg fortsetter å komme meg ut for å jogge.
Bilder fra kongeparken kommer når kabelen til kamera blir funnet.

God natt.

Jag vandrar rätt ner i avgrunden. Ett vidöppet gap kantat av rakbladsvassa tänder. Redo att sluka. Mot bättre vetande, ignorerandes all möjlig logik, rim och reson. Tar sats, hoppar mot mitten. Ner, in, igenom. Väljer vägen jag aldrig skulle välja. Skriver under min egen dödsdom. Långsam nedbrytning till ursprungliga beståndsdelar. Tänder att perforera, punktera. Slukas, äts, mals. Ner i avgrunden. Den är ett gap.

Jag var ett vrak i helgen, en spillra, en liten, liten flisa av människa. Försökte, försökte verkligen. Försökte umgås med vänner, gå ut. For på fest, försökte socialisera och samspela, men ångesten hann ikapp mig. Tvingade mig att smyga ifrån samvaron, tyst, tyst så att ingen märkte, och sätta mig i lilla bilen efter x antal groggar. Måste hem. Underligt nog gick färden fantastiskt bra. (Och svaret fick jag någon dag efter; ADHD- alkoholen dämpar lite lagom sådär vilket möjliggör för oanade körprestationer.) Väl hemkommen sprang jag runt, runt i lägenheten och hade ångest ända in i själen. Mitt i alltihopa ringde Han. Och jag skrek säkert lite sådär lagom trevligt och lade på. Svalde benso, vilka enbart förstärkte alkoholeffekten och förvandlade mitt golv till en jättestor karusell. Tillslut måste jag ha utmattat mig in i sömn.

Morgonen efter ringde Han och sa med sin myndigaste röst att “nu kommer vi och hämtar dig”, så kom dom, Han och barnen, och jag var ett bara skal. Man halvbar mig ner i bilen och jag var inte riktigt på plats rent mentalt, jag var någon annanstans. När vi stannade till för ett snabbstopp i affären smög jag i bästa snutstil mig in och gick med mina värsta “fyllekliv” mellan hyllorna. Därefter rasade jag några pinnhål och tappade orken helt, och innan dagen var slut hann jag med några hissåkningar till. Rapid cycling 2.0 skulle jag vilja kalla det.

Och Han var snäll. Han sa att jag aldrig mer skulle behöva sitta med en plastpåse över huvudet. Det är nog det snällaste någon sagt åt mig. Och Han tog omhand hela helgen, och verkligen ansträngde sig, och förväntade sig ingenting. Inte heller nu, när vi är tillbaka i verkligheten, förväntar Han sig något. Kanske jag inbillar mig? Jag är ju inte riktigt tillförlitlig. Det enda jag vet är att Han var den enda som kom, och verkligen BRYDDE sig när jag simmade omkring i pölen utan vatten. Men jag vet att det här lika gärna kan vara steget ner i avgrunden. Det är en skör tråd allting hänger i.

I løpet av mine mange, innholdsrike år som halvt menneske, halvt gud har jeg brettet ut verden med en metode som mest korrekt kan beskrives hvis man drar en analogi til hvordan en persienner åpnes, vris hundreogåtti grader rundt sin egen akse, før den igjen lukkes. Karusellen programmeres til å stoppe på halvveien, men innimellom finner man karusellen med egen, fri vilje som vil gjøre helomvending, men som stoppes fordi hengelåsen ikke kan klippes med vanlig tang fordi legeringen er altfor sterk.

Attraksjonen min har jeg for lengst infiltrert, installert viruskontroll i, overtatt jobben som styrmann og styrt skipet fra grunnstøting. Hva bussturer angår, har dette ingenting med saken å gjøre, men jeg skal likevel prøve å beskrive min pågående forflytning fra et sted til et annet ved å prøve å innbille meg at jeg faktisk blir transportert av menneskeskapt miljøsvineri, uten å vektlegge hatet og frustrasjonen altfor tungt, for det er viktigere å leve enn å kjøpe fisk av ymse kvalitet direkte fra reketrålerens avfallsbøtte.

Minuttene tikker langsomt på digitaluret mitt, for hver meter er infisert av bygninger,  bytullinger og overflødig, unødvendig idioti. Mitt sinn kan bare halvveis unnslippe ved å lukke øynene, for uthakkede øyne fører automatisk til skjerping av mine andre sanser. Virkelighetsinntrykket mitt forblir det samme, om ikke sterkere inntrykksmessig, fordi følelsen er meg uvanlig – men på grunn av mine absurde, halvkomiske erfaringer verken totalt meningsløse, ukjente eller påfallende forvirrende.

En perfekt sirkulær sølvplate på himmelen skinner kraftigere enn noensinne, kaster katastrofalet intense lysstråler ned mot immelen, som narrer nordlyset på dagshimmelen til å tro at refleksjonen i vannet er byggestenen i dens egen opptreden som fenomen. Skyene letter byrden i hetebølgen som har slått vestkanten av landet, og som gjør langfredagen mye lenger enn forventet, om ikke uutholdelig, men skjermer også for et spektakulært syn.

Våre to lysskiver over hodene våre skinner samtidig på en rett linje, hvis man tenker horisontalt – med tilnærmet samme intensitet, og jeg har aldri lagt øynene mine på noe lignende før. Analogien blir igjen av betydning, for jeg kan fortelle at livet mitt utspiller seg temmelig lineært for øyeblikket. Sakte, men sikkert klatrer jeg oppover stigen. Sove kan man gjøre når man dør, fordi å løpe i sirkler under alluminiumskreasjonen er mye morsommere enn å begrave seg selvv i jorden, forsvinne og bli gjødsel.

Vi ender alle opp som falleferdige, svekkede roboter uten mål og mening. Etter hvert som enden nærmer seg, synker vissheten om vår ubetydlighet inn i hodene våre, og vi innser at sannheten er mye enklere enn vi forstilte oss. Livet tilbyr avledningen, og det eneste man kan gjøre er å klamre seg fast til dem og håpe at man blir skånet for innsikten. Min er borte, og jeg lurer fælt på jeg skal gjøre, men likevel har jeg samvittighet til å ødelegge forutsetningene for fremtidige generasjoner, og jeg skjønner ikke hvordan.

Skål for livet, artisttilværelsen og ølet i seg selv. Noe annet har ikke så veldig mye å si for øyeblikket, uansett. La oss danse sammen inn i evigheten og foreviges i en isblokk på snøkledte, urørte tinder. La oss elske ubetinget, ubarmhjertig som frosne ispinner for fremtidens skue og underholdning mens publikum danser vals til verdens beste bluesband som dessverre ikke kunne være til stede i dag, og jeg egentlig hadde hatt det som plommen i egget på en hytte, på et vann, i en skog – langt, langt borte.  Hurra for livet!

Kvelden spente meg fast på toppen av en lang bakke. Signalet lød, og vognen begynte å riste kraftig mens skinnene ga fra seg en klunkende og fornøyd lyd. Det bar rett utfor, akkurat slik jeg hadde tenkt. Akkurat slik jeg visste det var. Men i kveld satt jeg der i en vogn med kun fine damer. De smilte til meg, sendte meg sine egne spesielle blikk. Men da det bar utfor en ny bakke begynte de igjen å skrike.

Det var mer en fornøyelig opplevelse, også for de. Alt har sin slutt, og snart gikk vi alle ut av vognen og ned til billettluken igjen. “Jeg skal ha èn øl.” Mannen i billettluken nikket gjenkjennende, og ga meg en ny billett. Som alle andre visste jeg at jeg kunne bruke billetten alle stedene. Damene hadde allerede gått fra billettluken. Noen sto ute på friområdet og snakket eller matet duene. Det var mange duer der i dag, men det er det jo egentlig alltid. Duene får som regel litt mat, men det er sjelden noen tar de med seg hjem.

Jeg så etter kjente mens jeg vandret litt rundt mellom de forskjellige tingene de hadde i fornøyelsesparken. Da jeg gikk mellom to karuseller snudde jeg meg bort til de som var med på runden. De skulte litt rart bort på meg. “Har du ikke tenkt å gå på den samme karusellen som tidligere?”, tenkte kanskje noen av de. Jeg likte meg faktisk godt der jeg gikk mellom karusellene og så meg litt rundt. Alle blikkene tatt i betraktning kunne det vært en evighet. Jeg så en jeg kjente på en annen karusell. “Modige jævel”, tenkte jeg. Han skulle ta UFO’en, og det var bare damer der.

Jeg vandret til slutt tilbake til den andre samme karusellen jeg hadde tatt fra begynnelsen. Men jeg trengte jo selvsagt en ny billett. Eller gjorde jeg egentlig det? Jeg kom meg etterhvert til billettluken igjen. “Kan jeg få et glass rødvin?” Jeg gikk tilbake til karusellen. Lysene begynte å blinke på karusellen. OK, siste runde. Jeg var egentlig fornøyd. Jeg snakket med de andre. Noen skulle videre til et lite sirkus. “Får håpe det ikke er for mange klovner der”, tenkte jeg. Jeg hater klovner. Jeg er ikke redd dem, jeg bare forstår ikke oppførselen deres. Det har jeg aldri gjort. Det skulle visst være en tryllekunstner der som kunne trekke kaniner ut av hatten.

“Er det mange kaniner?” Nei var svaret. Mest sannsynlig ikke. Men jeg kunne visst ta med meg alle kosebamsene jeg klarte å få meg. Så jeg gikk da til slutt bort til skyteboden. Jeg har blitt stødig på geværet i det siste. Jeg følte meg dristig og prøvde meg først på å skyte ned alle de fem brunbjørnene som sto der. De er små og vanskelig å sikte på. Det skjedde noe uforutsett. En som sto der kom borti fire av dem slik at de falt ned.

Mannen som sto der ga meg et ultimatum: “Skyt ned den siste som står igjen, så får du den. Da slipper du å måtte skyte ned alle de andre.” Greit nok. Jeg var ganske sikker på å klare det. Men da kom det med ett et vindpust som slo den ned. Jeg ga ham telefonnummeret mitt, slik at han kunne ringe meg og gi meg et nytt forsøk senere. Først måtte han sette de tilbake igjen, og det var ikke lett, for de var vanskelig å balansere. Men jeg ville få et forsøk på kun en av de. Jeg tvilte på at det ville bli noe av.

Istedet rettet jeg blikket mot de to isbjørnene jeg hadde sett tidligere. Jeg klarte begge to, og tok de med meg til sirkuset. På sirkuset var det rimelig dødt. De spilte riktignok sirkusmusikk, men det var ikke mye publikum der. Kort tid etter gikk klovnene og la seg i en av campingbilene på plassen. Jeg dro hjem kort tid etter.

Jeg likte isbjørnene jeg hadde fått. Kanskje jeg legger en av de i sengen min en annen gang.

Här kommer en gästblogg från min vän Tiee som är clown, eldartist, konstnär och grundare till gycklargruppen Sprakel i Sundsvall.

Livet och alla människor skulle kunna jämföras med ett gigantiskt tivoli.
Jo, jag lovar.
Tänk på människor och tänk på karuseller.

Vissa människor är som Pariserhjulet.
Dom snurrar sakta upp och ner i en stor cirkel, når den högsta punkten och glider ner igen.
Och upp. Och ner. Mer händer inte.
Ingen kick. Inget pirrande. Adrenalinhalt: 0.00

Andra är som Berg-och dal-banan.
Dessa människor är alldeles för utflippade och fullkomligt virriga för att fatta vad dom håller på med.
Dom sveper med, känner, skrattar, skriker, lyfter, faller om och om igen.
Men som oftast är turen över alldeles för fort, och köerna är alltid långa till nästa åktur. 

Fritt fall är den typen som utmanar sej själv till bristningsgränsen.
Stiger för högt upp för att fatta var man är, och sen plötsligt är man på botten igen.
Var det värt det? 
Som tur kan man åka den många gånger, om man inte har känslig mage. 

Sen har vi Kärlekstunneln.
Den åker alla nån gång i livet. Det är inget märkvärdigt med den.

Radiobilarna.
Dom är dom där buffliga typerna, helt klart.
Det är människor som lever ut sina aggressioner och hämndbegär på likasinnade.
Det handlar om att knuffas så hårt man kan, helt enkelt. 
Folk som är nedtryckta på jobbet diggar radiobilarna, jag lovar.

Men Lustiga Huset då?
Det är som det mänskliga psyket. Ingenting är normalt.
Vi är alla lika psyko på insidan.
Lika skeva, förvrängda, bisarra, färgglada, förvirrande.
Men det är det som gör den så bra.

I like Lustiga Huset. ^^,
Och jag gillar tivolin oxå.

Adrenalin, ge mej!

“Jag tror på solen bakom molnen”
//Tiee

11 december, snön faller lätt, jag har strukit och lagt upp sonens stjärngossesärk. Nu börjar faktiskt julkänslan infinna sig. Tro det eller ej. Men den dalar i mellan åt, då försvinner det igen och andra tankar kommer.

I eftermiddags så tog jag barnen och mötte vänninan med sina barn nere i stan. För att titta på den vackra julbelysning Malmö stad satt upp och låta de stora barnen åka lite karusell och prata med tomten. Det var supermysigt men kallt som rackarns. Ruggigt kallt!

Malmö stad är verkligen duktiga på julbelysning. Jag älskar det totalt. Om ni bor i Malmö eller besöker Malmö är det väl värt ett besök på Davidshalls torg och titta på Polishuset. För det är riktigt läckert. Eller coolt som sonen säger.

Imorgon bitti tidigt ska vi titta på sonens första Luciatåg utomhus och antagligen stå och huttra och gäspa. Men det ska bli kul.

Så jodå…julkänslan börjar faktiskt infinna sig!

Har ni oxå julkänsla? Trevlig torsdagskväll!