Ja, jag var på mitt sista läkarbesök idag. Nu har jag fått transsexuell stämplat i pannan på mig! Läkaren sa att det inte rådde nån tvekan alls, diagnosen sattes och hon skulle skriva remiss till endokrinolog, plastikkirurg och logoped redan idag!

Självklart känns det grymt, men samtidigt kan jag inte riktigt glädja mig. Jag vet ju att det ändå kommer dröja låååång tid innan jag får börja med testo. Men visst, det är ju en milstolpe, no doubt.

Inte helt oväntat pratade vi lite om vad som nu händer i framtiden. Kändes häftigt att höra henne prata om att jag ska träffa plastikkirurg och endokrinolog. Men självklart kom även frågan om kastrering upp. Enligt lagen som den är idag måste man, för att kunna byta kön juridiskt, sterilisera sig. Jag har tänkt mycket på det innan och är ganska säker på att jag ska göra det – gravid vill definitivt inte bli och jag vill att man kropp ska vara så mycket som möjligt som jag känner mig, även fysiskt. Men det är klart, det kändes att prata om det. Det är ju trots allt ett enormt beslut.

Är också lite kluven inombords då läkaren berättade att hon misstänkte en annan sak. Inget som har med ts-utredningen att göra, men som har med mitt allmänna mående att göra. Väljer att än så länge hålla det för mig själv, men ska absolut kolla upp och tänka över det hon sa.

Så, med blandade känslor, men mest glädje och längtan, säger bye bye så länge!

Har lagt in en portfolio på hemsidan nu när jag äntligen börjar komma ikapp från datorhaveriet. Portfolio har legat länge och grott men nu gjorde jag det till en prioritet. Länk till hemsidan nere till höger “Bleuncjais”;)

Har haft hantverkare hela dan här, mindre roligt. Men jag är grymt besviken på Rutger! Han var inne i vardagsrummet för att inte lägga sig och den enda han gjorde var att tugga på ben. Liksom ingen vaktinstinkt alls jue *haha* han är urgo grabben. Katterna var inte så glada, Foxina var osynlig då hantverkarna levde om ordentligt och Spooky fick fnatt. När de kom så spärrade han upp ögonen började kuta omkring i rummet han blivit hänvisad till för dagen, sprang runt och fram till dörren. Såg ganska roligt ut det var inte rädsla utan där har vi en vaktkatt;) När han insåg att dörren förblir stängd så började han tröstäta. Jisses han har gått upp ca 1 helt kilo efter kastreringen i sommras. Försöker håller efter honom, genom kontrollerat intag av mat, så jag hoppas vågen ska peka neråt snart. Han får absolut inte bli tyngre.

Som transkille är jag glad, men som djurrättsaktivist är jag bekymrad.

Forskare i USA har lyckats komma på hur man rekonstruerar kukar med potens. De skar bort penisen på hankaniner, för att sedan testa att odla fram fungerande organ, med svällkroppar som gör det möjligt att få erektion. Försöket lyckades. Kaninerna fick snoppar som gick att använda till att para sig, vilket de också gjorde och fick ungar som resultat. Hur många försök innan dess som misslyckades, och hur kaninerna mådde av miljön och behandlingen och vad som hände med dem sedan, framgår inte. Man kan ju gissa.

Jag vill verkligen verkligen verkligen ha kuk. Mitt penisavund och mitt kukkomplex råder det liksom inget tvivel om, och lika lite hur skeptisk jag är till att låta mig opereras med dagens metoder. Jag vill bara inte att forskare skär snoppen av kaniner för min skull. Så visst är tanken oerhört lockande och fascinerande, men jag känner med de kaniner som fått offra sitt könsorgan och förmodligen sitt liv för forskningen.

Att det är möjligt att göra det på kaniner säger ju dessutom inte att det är lika “lätt” att göra det på människor. En kaninkuk är inte längre än en centimeter ens med stånd; tillochmed jag har längre kuk än så. Fyra månader på testosteron har tagit ut sin rätt, även om det inte är något som kan mäta sig med en medfödd kuk på något sätt.

Jag känner med de kaniner som har plågats och dödats, men samtidigt är jag glad över de framsteg som har gjorts; jag önskar bara att de hade skett på ett mindre blodigt sätt. Min känsla är lika mycket grundad på moralisk medvetenhet som på min egen kastrationsångest – för jag är i första hand kanin, i andra hand transkille.

Cred till Amanda Brihed. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om kukar, könsorgan, kaniner, djurförsök, forskning, djur, djurrätt, operationer, organodling, medicin, metaoidioplastik, falloplastik, transsexualism, HBTQ, vård, könskorrigering, moral, etik, djurplågeri, kastrering

FrPs forslag om å kjemisk kastere pedofile overgripere er helt etter mitt hjerte, og forhåpentligvis blir dette også praksis, ikke bare ved overgrep mot barn, men også ved den vanlige nachspielvoldtekten begått av jevnaldrene.

Er det slik at straff ikke er et mål i seg selv, men kun noe man bruker for å skjerme samfunnet fra flere lovbrudd, da er dette definitivt en god løsning for å bekjempe seksulle overgrep, og skulle man ønske å øke selve straffeaspektet, så er det en knakende god løsning da også.

Klarer en ikke holde bukseinnholdet for seg selv når alkoholen, eller eventuelt bare hormoner, bruser i blodet, da blir en nødt til å ta i bruk alle tilgjengelige hjelpemidler.

Kritikere av forslaget vil komme med den sedvanlige ”hvordan skal vi gjøre dette i praksis”-kritikken. Om man krever DNA-bevis, vitner, eller minst to dommer, det er meg fullstendig irrelevant når prinsippene bak diskuteres. Et spørmsål om hvordan dette skal gjøres i praksis, er ikke kritikk av kastrering som straff.

Kan kastreringen være med på å ta fra en overgriper menneskeverdet, og vil det i verste fall føre med seg traumer fordi en opplever å bli fratatt bestemmelsesretten over egen kropp? Vel, det skulle du virkelig tenkt på litt før, skulle du ikke det? Disse virkningene er ganske så nøyaktig en speiling av hva offeret etter en overgrepssak vil sitte igjen med av følelser, så hvis gjerningsmannen opplever dette, er det for meg en gullbonus med dobbel jackpot.

Og for ordens skyld: dette gjelder for mitt vedkommende begge kjønn.

Min lilla kille växer som ogräs! Snart e han ingen liten kille längre.

Jag har förresten glömt att fira Felix femmånadersdag. Han fyllde ju fem månader den 29 oktober. Tiden går så fort!
Snart e han sex månader och stor nog för att kunna kastreras. Inget jag direkt ser framemot men det ska ju göras. Stackars Felix =(
Men hellre kastrerad än att han ska ränna runt och slåss med andra hanar och bidra till fler oönskade kattungar.
Det har dock hänt att jag ångrat att jag inte tog en kull på Minna innan jag steriliserade henne, eftersom hon e så otroligt snygg och trevlig. Men men…

Om jag nån gång skaffat en renrasig katt kanske jag föder upp någon kull. Som sagt “time will tell”.
Vad ska man ha för ras då?

Har du någon favoritkattras?

Polen blir det første landet i EU som skal utføre kjemisk kastrering av pedofile dømte forbrytere. (Les mer her)

Nå er gjennombruddet kommet. Nå skal noen kriminelle handlinger straffes med øye for øye. For å hindre gjentakelser. Og kanskje for å sette et preventivt punktum for en type kriminell handling vi som samfunn ikke aksepterer. Jeg synes faktisk dette er helt greit. Dette er en kur som rett og slett er opprettelig. Spesielt er dette viktig med hensyn til justismord. Der den dømte faktisk er uskyldig.

Man skal vokte seg mot uopprettelige inngrep, – da vi stadig vekk får eksempler i Norge på at folk er uskyldig dømt.

Allerede i 2002 forsøkte Norge med de første forsøkene – les mer her. 

Alfons och Vera, Tånga Hed 08 -bild lånad av Veras matte.

På söndag så ska vi åka till Mariestad och hämta Vera på prov då hon söker nytt hem. Det är Alfons syster och verkar vara av samma skrot och korn. Förhoppningen är att de ska trivas tillsammans och bilda en superduo och leva lyckliga resten av sina dagar tillsammans. Vi gör ett seriöst försök iallafall! De har setts tidigare på en hundutställning på Tånga hed 2008. Vi börjar med att se hur mötet i Mariestad går på söndag. Det kanske säger klick eller så gör det inte, och då är det som det är med den saken.

Alfons ska kastreras framöver med, han har i dagsläget ett p-chip i nacken sen snart två månader. Fyra syskon har avlivats av olika anledningar så det ska inte bli några valpar efter honom. Därför mår han bäst av att slippa bollarna och kunna umgås med sina brudar utan att lida av deras löptider! Vi slutar härmed också att ställa ut när herr Alfons blir kastrat. Alfons lider dock inte av nåt annat än dålig andedräkt, och det verkar bara vi lida av -inte han. Så peppar peppar, han är frisk och gla’!

Klubbar en ny lag som höjer minimi straffet samt inför kemisk kastrering. Dessutom visade web omröstningen att 95% av de ca 3500 svenskar som röstat att samma straff skulle införas i Sverige. Expressen.

“Enligt lagen, som på fredagen klubbades i underhuset sejmen med överväldigande majoritet – 400 röster för och en emot, måste domstolar döma påföljden kemisk kastrering som utförs innan ett fängelsestraff påbörjas eller ett halvår innan frigivning.”

Ett steg i rätt riktning.

Mvh Varjager

Idag godkände Polens parlament en lag som innehåller en bestämmelse om att dömda pedofiler och incestförövare ska tvångskastreras. Metoden kallas kemisk kastrering och används inom svensk rättspsykatrisk vård. Det fungerar på så sätt att personen tar läkemedel som sänker aktiviteten hos manliga könshormoner. Rent spontant reagerade jag med avsky när jag läste om lagen, men den kemiska kastreringens förekommande användning redan idag och dess relativa mildhet i förhållande till mer “fysisk” kastrering fick mig att fundera över saken närmare. Nackdelarna överväger dock med råge fördelen. Här är några argument mot den lag som Polens parlament idag godkände (och som också har föreslagits av kristdemokraten Yvonne Andersson):

1. Kemisk kastrering utgör en stor inskränkning av individens autonomi (moraliskt prima facie-argument).
2. Att förespråka sådana biologiskt ingripande åtgärder går att likställa med någon form av temporär lobotomi (då ingreppet kan ses som personlighetsförändrande), någonting som de flesta antagligen ser etiska problem med.
3. Metoden har biverkningar som benskörhet, depressioner och trötthet (enligt Läkartidningen).
4. Alla pedofiler och våldtäktsmän drivs inte främst av en stark sexualdrift (Läkartidningen).
5. De flesta sexbrottslingar får idag ingen behandling alls efter avtjänat fängelsestraff (Läkartidningen). Att införa kemisk kastrering som första åtgärd är förhastat, då alternativa metoder som exempelvis KBT finns tillgängliga.

Intressant?

Såhär har det varit i nästan två veckor, efter att jag fått mina kulor avlägsnade.
Ingen höjdare att springa runt med den här fåniga tratten som bara slår i allt och dessutom gör det omöjligt att sköta intimhygienen.

Allt gick dock jättebra och det gjorde nästan inget ont alls efteråt.
De smärtstillande tabletterna svalde jag som vore det godis och sedan har det varit lite extra kul att se husses frustration växa i takt med att min överskottsenergi ackumulerats och pyst ut emellanåt under tiden.

Tratt kan du vara själv!

Taskigt med kulor.

Hallå!
Idag har man vart och handlat lite med mamma, dessutom tömte jag kontot lite eftersom Muffe kastreras imorgon. Det blir att gå upp tidigt och åka iväg. Hade inget speciellt på hjärtat. Men en sak är säker. Det blir mer text om morgondagens äventyr.

Hallå!
Det är fredag och jag har hunnit göra massor. Bland annat så har jag hämtat kaninen från farmor, bokat blodprov åt mig och kastreringstid åt Muffe. Dessutom varit på arbetsförmedlingen. Det förvånar mig verkligen hur mycket människor egentligen velar på företag. Igår kom det hem en lapp där dom frågade om jag skulle fortsätta och vara inskriven. Självklart rusade jag dit. Jag tror jag satt inne på afm en hel timme.
  Skönt att de är helg nu iallafall. Har en hel del projekt och tankar på gång.
Får helt enkelt se vad nästa grej blir…

+ glad över seafun grejen
- upptaget på toaletten hela tiden

Dagenslåt: Veronica Maggio – Gammal sång

I strålande sol och, det ska väl erkännas, med en vag baksmälla ankom jag till Uppsala i morse. Jag var där för att sitta i panelen Våld och Stolthet på Uppsala Pride, som hölls med Stonewallkravallernas 40-årsminne i åtanke. Eftersom jag aldrig suttit i en debattpanel förut kände jag mig både förväntansfull och nervös inför det okända.

Uppsala Pride är en ung festival som på många sätt är annorlunda än Stockholm Pride. På Uppsala Pride finns ingen parad, istället fyra dagars fullspäckat program: debatter, föredrag, workshops och olika kulturinslag. Till skillnad från Stockholm Pride är inträdet till festivalen satt med tanke på att alla ska ha råd att gå.

Våld och Stolthet diskuterades i Östgöta Nations stora festsal. Kristallkronor i taket och oljemålade fat-cats från forna dagar som glodde på oss genom sneda guldramar. Ett engagerat gäng hade trotsat både söndagssängens och högsommarsolens lockelser för att komma och ta del i denna högintressanta våldsdebatt.

Vår moderator var Finn Hellman från Funktionshindrade hbt-personer. Panelen bestod av fyra personer mig inräknad. Sara från Fria Feminister Stockholm, en anarkistisk och anti-fascistisk grupp med enbart kvinnliga medlemmar. Christoph Fielder som tillsammans med Elin Sandström Lundh skrivit boken Vi är misfits! utgiven på Normal förlag. Och Jonas Göthner en eldsjäl bakom Uppsala Pride som också startat upp vår panel eftersom han hade många frågor och funderingar kring ämnet.

Jag kommer här inte att sammanfatta hela debatten, det var den för omfattande för. Men ett viktigt ämne var Stockholm Pride. Den icke-vålds policy de antog 2008 i det uttalade syftet att kunna utesluta AFA lästes upp och skärskådades av både panelen och publiken. Här kan också ni läsa den:

“Stockholm Prides icke-våldspolicy

Antagen 25 maj 2008

Föreningen Stockholm Pride tar avstånd från människoförakt och våld. Denna policy syftar till att klargöra hur Stockholm Pride tar avstånd från användandet av våld och hot om våld och i stället verkar för dess motsats – respekt för människors lika värde, demokrati och fred.

Stockholm Pride vilar på en icke-våldsgrund, vilket ska genomsyra alla verksamheter och samarbeten.

För att våld inte ska förekomma ska Stockholm Pride ha ett väl utvecklat säkerhetsarbete integrerat i föreningens verksamhet och festivalens alla delar.

Personer, grupper eller sammanslutningar som uttalat använder sig av fysiskt våld eller hot om våld är inte välkomna till festivalen.

Arbetet med att minska riskerna för våld är något Stockholm Pride bär med sig i mötet med andra pridefestivaler, nationellt såväl som internationellt.”

En märklig text på så många sätt. Sen när har polisen, militären och migrationsverket blivit icke-våldsorganisationer? Polisens och militärens verksamhet går ju ut på att utgöra ett hot om våld, som också infrias regelbundet. Om Stockholm Pride skulle ha följt sin egen policy hade de varit tvungna att utesluta dessa organisationer. Det säkerhetsarbete de nämner i texten hade de fått sköta helt utan polisen och dessutom med icke-våld som enda möjliga svar vid attacker.

Policyn kritiserades också för att det är mycket begärt av de som går i paraden att stå för icke-våld när de själva är en målgrupp för hot, våld och aggression (vilket skrämmande många av deltagarna i dagens debatt kunde vittna om). Dessutom vill Stockholm Pride i sista meningen sprida denna policy internationellt samtidigt som många Prideparader i andra länder utsätts för öppen repression och man till och med kan arresteras för att gå i dem.

Många uttryckte sitt obehag över den polisiära och militära närvaron vid Pride. Å ena sidan är det bra att enskilda poliser vågar vara stolta och stå upp för vem de är i den så fascistoida polismiljön.  Å andra sidan blir deras block också ett propagandainlägg för statens våldsapparat. När deltagarna tillåts uppifrån att gå i sina arbetsuniformer ger det goodwill åt myndigheten.

Ännu mer provocerande framstår företag som inte är där för att uttrycka stolthet utan enbart för att få exponera sitt varumärke på en bra reklamplats. Och den hastigt påkomna icke-våldspolicyn kom till just för att dessa sponsorer dragit öronen åt sig och inte ville exponera sitt varumärke i närvaro av AFA. Så tillåts alltså företag som bara närvarar vid paraden i eget vinstsyfte få påverka vilka som ska få demonstrera. Hur långt kan en sådan utveckling gå? Är det vänsterblocket i stort som är näst på tur att ifrågasättas? För klasskamp och kritik av kapitalismen är inte heller en annonsplats.

Det rådde en rörande enighet om att naiviteten inför ekonomiska och statliga maktorgan gått alldeles för långt.

Andra saker som diskuterades var gränserna för såväl pacifism som våldsanvändande. Hur man egentligen ska definiera våld. Självförsvar och behovet av att stödja och skydda varandra också fysiskt. Samhällsklimatet där en stor folkmassa hellre står och ser på och möjligen ringer polisen än ingriper när de ser någon bli misshandlad, och den onda cirkel av rädsla som skapar ett allt starkare polis- och övervakningssamhälle. Antifascistisk praktik och för- och nackdelar med den. Tryggheten för homosexuella och andra som påtagligt ökar i ett område om man ser till att stänga nasselokalen, kontra risken för en våldsspiral. Vikten av ökad självaktivitet och kollektivt ansvarstagande för den gemensamma tryggheten. Det vådliga i att göra sig beroende av en statlig våldsapparat i tider där toleransen fortfarande är ganska ytlig och där tidsandan kan svänga om, och med den attityden uppifrån. Om man ska anmäla hatbrott till polisen, saker som talar för och emot och om det finns någon rimlig annan strategi. Är inte hela fängelsesystemet en våldsapparat som bör ifrågasättas? Hur man ska se på direkt aktion. Hur man går från defensivt sökande efter att bli accepterad till ett offensivt hävdande av sin rätt och sina behov. Hur man ska tänka när man vill attackera de värderingar som t.ex. kristdemokraterna för fram. Hur man tänker nytt och kreativt när man gör motstånd eller försvarar sig. Anonymitet kontra öppenhet i motstånds- och försvarshandlingar.

Ja, dessa och ännu fler aktuella och viktiga frågor togs upp under den en och en halv timme långa debatten. Jag kände mig ovanligt nöjd efteråt. När jag funderade på varför insåg jag att detta nog är den första våldsdebatt jag varit på (och jag har, oftast ofrivilligt, hamnat i många sådana genom livet) som inte fastnat i en meningslös polarisering i våld vs icke-våld. Både ett meningslöst sökande efter konfrontation av macho-skäl med ett minimum av politisk analys i botten, och en naiv pacifism baserad på kravet att alla ska acceptera att få stryk för “det högre goda” eller att våldets utförande överlåts på polisen, förkastades. Istället söktes efter genuina lösningar på behovet av en rimlig trygghet och säkerhet.

Som jag uppfattade det berodde denna realism och insiktsfullhet på det höga pris många hbt-personer tvingas betala bara för att de hävdar sin rätt att vara de de är. Många delade med sig av erfarenheter som att ha blivit misshandlad av nazister, bemötts kränkande och sexistiskt av vakter och polis och även statligt våld berördes: till exempel den nya utredning som föreslår att den som genomgår ett könsbyte måste acceptera att bli kastrerad. Men samtidigt delade folk också med sig av positiva erfarenheter av hur de organiserat sig och kunnat ta itu med olika problem.

Slutligen vill jag tacka så mycket för att jag fick vara med i detta samtal som var tankeväckande och som jag hoppas fortsätter i andra medium och sammanhang. Det är en grundläggande och nödvändig debatt.

ps. Appropå rätten till vår egen sexualitet och våra egna kroppar kom idag också den bedrövliga nyheten att en abortläkare i USA blivit mördad för att han gjort sitt jobb. Ett vidrigt dåd som visar på hur illa det kan gå om människofientliga uppfattningar och ideologier får spridas oemotsagda.

Tips från Konfliktportalen: Andrea Doria har läst boken Blekingegadeligan och kommenterar under rubriken Holger Jensen Superstar, 1a maj i Göteborg kommenteras i Autonoma Kärnan Firar Första Maj, Björnbrum tipsar om en blogg och diskuterar vänsterns visionslöshet i Politisk Filosofi -intressant blogg, Cappuccinosocialisten diskuterar kulturpolitik utbildning och bildning under rubriken Som en liten glimt av hur det borde vara, Dom ljuger berättar om striden som arbetarna på Lagena just nu tar, Forever United tar upp hur arbetsköparna utnyttjar krisen i Nu ska alla få osäkra anställningar, Kim Muller inleder en historisk serie med att publicera 1930-talets Röda Frontförbundets faned, Kvinnopolitiskt Forum skriver om vad de flestra mödrar önskar på mors dag – och varför, Kvinnor läser sin gammelmorfars litterära manuskript om livet som skogsarbetare och statare och annan arbetarlitteratur från förr och jämför med idag, Redundans kommenterar debatten om flyktingförvaret i Kållered under rubriken Gränslandet och det politiska, Även Vardagspussel tar upp Lagenaarbetarnas kamp.

i helgen…alltså Örö i Misterhults Skärgård. Ön ligger nästan längst ut i havsbandet och faktum är att om det är riktigt fint och klart väder kan vi se till Blå Jungrun strax utanför Öland. Coolt, eller hur?

Nu var det varken klart eller fint utan regnet föll både nu och då. Solen kom och då var det jätteskönt men sekunden efter var det skyfall, vilket inte var lika skönt för då blev det kallt och rått. Nu var det jätteskönt att komma dit ändå eftersom vi inte var ute där en enda gång förra året…varför…tja det kan man ju undra. Jag tror att det var så att jag jobbade jättemycket inför försäljningen av Skapa Hobby och däremellan var det både femdagars i Sälen och lite till. Rätt körigt alltså. Batterierna är laddade igen och om ca 3 veckor har jag semester och ska dit igen, precis innan Midsommar.

Jag jobbar på som bostödjare och däremellan har jag Min Lilla Bod öppen. Det börjar märkas att folk hittar till mig lättare nu och det känns bra. Pysselgrejorna är det som säljer bäst, särskilt mönstrade papper. Just nu har jag en beställning på ett bröllopsprojekt…ett kort och paket i ett. Jag har nästan gjort det klart men ni får inte se bilder förrän efter helgen då paketet är lämnat. Vill inte riskera att de tittar in här. Lite specialgrejor är kul att göra. Det tar lite extra tid men det är det värt, tycker jag.

Har påbörjat KBT med min mellersta son och ska dit imorgon bitti igen. Har kastrerat och öronmärkt vår lilla kisse som flyttade in hos oss förra veckan. Här kommer en bild på honom, han är vår lilla Bebis:

Med det säger jag Sov Gott! (det ska jag i allafall göra)

Tjingeling
/Petra

Citat från Svenska katters sida:
“Katten skriker, och jag menar verkligen skriker, högt och ljudligt under löpperioden och är mycket påfrestande för omgivningen.”

Ja, jisses vad kul det är med löpande katthona (inte)!!! Inser att jag måste skrapa ihop pengar till en kastrering snarast, speciellt som katthonor tydligen kan löpa var och varannan vecka!

Jordbruksverket vill starta en studie där “olika smärtstillande metoder” vid kastrering av renar jämförs med kastrering utan bedövning.

Andra metoder än bedövning ska övervägas
Jordbruksverket tycker att andra metoder än bedövning ska övervägas, deras argument är att renar upplever mycket stor stress när de måste hållas fast under den tid som det tar för ett lokalbedövningsmedel att verka . De vill ha ovan nämnda studie som underlag för att kunna ta ställning till eventuella regeländringar.

Det är i dag tillåtet för skötare att kastrera renar själva, utan anlita veterinär. Årligen kastreras omkring 1 000 renar i Sverige. Skälen till att renar kastreras är bland annat att de behåller sommarhullet lättare då och att de är lättare att tämja till dragrenar.

Kan dessa skäl verkligen motivera det lidande som renarna utsätts för vid kastreringen? Särkilt med tanke på att de enligt “stressargumentet” skulle lida även med bedövning. Finns det inte andra sätt att hålla dem i hull?

Grisar kastreras också utan bedövning
Det saknas krav på utbildning av de som utför kastrering av ren, men Jordbruksverket planerar en motsvarande utbildning när det gäller griskastrering. Grisar kastreras nämligen också av sina skötare utan bedövning. Anledningen där är att det annars kan uppstå s k galtlukt hos 1-2 % av köttet som konsumenten köper.

Holländarna slutar – av moraliska skäl
I Holland är kastrering av grisar på väg att upphöra. Djurrättsorgani-sationer, allmänheten och nu senast även ledande butikskedjor anser att kastration av smågrisar orsakar lidande och att det inte längre är moraliskt försvarbart. 2008 hotade djurskyddsorganisationen Varkens att stämma flera stora livsmedelsbutikskedjor för att de orsakade onödigt lidande hos grisarna. Ett flertal butikskedjor och köttproducenter gick då med på att fasa ut kött från kastrerade grisar från sina hyllor. Läs mer här.
Ska vi vara sämre i Sverige – vi som enligt många har det bästa djurskyddet?

Sitter på biblioteket och bloggar.
Lämnade katten hos veterinären för kastrering kl. 8. Tog mig sedan en promenad och nu sitter jag alltså här. Kl. 10 ska jag möta en kompis på ett av stadens fik. Ska hämta katten ca 11.30 och jag vill inte åka hem i mellan. Är rädd att jag kanske inte klarar av att komma iväg en gång till.

Har sovit dåligt i natt. Kan vara ett positivt tecken att jag inte kunde sova, eftersom jag sov större delen av dagen igår. Den senaste tiden har jag kunnat sova hur länge som helst oavsett tid på dygnen. Vore skönt om jag kunde sluta med det. Tror dock mest det berodde på att jag var rädd att försova mig i morse.

Har inte hört ett ljud från psyk. och även om jag laddar upp mitt telefonkort så har jag inte möjlighet att ringa dem idag. De har nämligen bara telefontid mellan 9 och 10 idag (m.a.o nu) och jag har ingen större lust att sitta på biblioteket och ringa.  Dessutom har jag inte råd att sitta i deras baskade telefonkö!!! Varför har de inte som vårdcentralerna, man får lämna namn och nummer på telefonsvarare och sedan ringer de upp? M blev sur igår när hon hörde hur mycket mitt “samtal” hade kostat. “Du ska väl inte behöva betala för att sitta i telefonkö” konstaterade hon. Smart tjej det där! Håller helt med henne.

Vi som har skrivit detta heter Kai Bergendal, Axel Grönqvist och Arawn Repka. Vi är transaktivister.

Denna text handlar om transfobi, om könsnormer och om några makthavande tänkares önskan om att hålla ordning i könsleden. Det handlar om kroppar, biologi, vem som har rätt att skaffa barn och på vilket sätt. Det handlar om en seriös statlig utredning som på allvar menar att det är skäligt att tvinga människor till kastration för en juridisk procedurs skull.

1972 var Sverige ett av de första länderna i världen som stiftade en lag som gav transsexuella personer möjlighet att ändra juridisk könstillhörighet, lagen om fastställelse av könstillhörighet i vissa fall. Samhällsklimatet var då ett helt annat, vilket färgar hur heteronormativt och transfobiskt lagen är skriven.

Lagen har varit i stort sett oförändrad sedan dess, trots upprepade försök till förändring från riksdagsledamöter. Förra regeringen gav år 2006 i uppdrag till en utredare att se över de fyra krav som ställs för ändrad könstillhörighet, nämligen 18 års åldersgräns, svenskt medborgarskap, civilstånd som ogift samt sterilisering.

Uppdragsgivarna ansåg att lagen var otidsenlig, på grund av ändrad familjerätt och attityder i samhället, och därmed behövde ses över. Utredningen skulle se över lagens utformning och i detta arbete anlägga ett genusperspektiv. Våren 2007 kom utredningens förslag till ny lagstiftning, SOU 2007:16.

Trots politikernas goda vilja åstadkommer utredaren en inte bara dåligt genomförd utredning utan presenterar även förslag med motstridiga argument. Ett exempel är att de i ena stunden uttrycker att ett krav på sterilisering är hemskt och inhumant och föreslår att det tas bort, för att i nästa stund föreslå att kravet ersättas med ett hårdare krav, kravet om borttagandet av könskörtlarna. Det vill säga kastrering.

En annan ogenomtänkt argumentation i utredningen handlar om sparandet av könsceller. Enligt det nya lagförslaget skall transsexuella ges möjlighet att spara könsceller (ägg eller spermier) för att kunna bli biologiska föräldrar i framtiden. Idag ges ingen den möjligheten eftersom sterilitetskravet i dagens lag tolkas så att inga könsceller får finnas sparade. Även om det blir tillåtet att frysa ner ägg eller spermier är det dock få som kommer kunna använda dessa för att skaffa barn. Surrogatmödraskapet är förbjudet i Sverige och det leder till att enbart en transsexuell kvinna som lever med en fertil kvinna kan använda sina spermier för att bli förälder. Här behövs alltså fler lagändringar för att ge transsexuella reella möjligheter att bli biologiska föräldrar.

Utredarna har också målat in sig i ett cirkelargumentshörn om kastreringskravet och 18-års åldersgräns för ny juridisk status. Det ena påfundet legitimerar det andra. De vill fortfarande inte tillåta fastställelse av ett nytt juridiskt kön för barn under 18 års ålder, eftersom det skulle ställa krav på irreversibel kirurgi i och med kastreringsingreppet. Detta anses som ett för stort beslut att fatta för någon under 18 år. Vad de inte kommer ihåg är att det är de som hittat på kravet av dessa irreversibla åtgärder. Utan juridiskt krav på kastrering behöver ingen irreversibel åtgärd genomföras av medicinska skäl.

I likhet med argumentationen för tvångssteriliseringar i Sverige på 30- och 40-talen förordas en skenbar frivillighet. Utredaren uttrycker som försvar till kastrationsförslaget att många ändå vill genomgå proceduren. Att hoppa från en frivillig åtgärd som många väljer, till att påtvinga alla det är stort. Vissa transsexuella personer varken kan eller vill genomgå några operationer, och det borde absolut vara upp till var och en att bestämma vad som är rätt för deras kroppar. Och ändå slippa leva i ett juridiskt ingenmansland.

Det kanske verkar som en rättvis tanke, att eftersom alla män inte kan föda barn ska ingen man få göra det. Precis som i frågan om insemination för två kvinnor som lever tillsammans. Där får man inte testa att göra båda kropparna gravida samtidigt, det vore att få försprång framför alla de som lever tillsammans en biologisk kvinna och en biologisk man, eftersom det då bara finns en kropp att inseminera. Behöver de olikkönade parens rättigheter och privilegier skyddas så mycket att vi inte kan utgå ifrån vad som är möjligt, istället för vad som på pappret verkar rättvist? Det verkar också som att utredaren tycker att viljan att föda barn är något heligt kvinnligt, och tyder på att man inte är tillräckligt transsexuell som man om man vill föda barn. Att vilja skaffa barn är, om något, en mänsklig drift som många människor har, och då skaffar man väl barn på de sätt man kan. En man som ska föda barn i Sverige lär ha det svårt nog genom hela mödravårds- och kvinnoklinikssystemet, bara för att han i varje möte med det måste gå emot sin könsidentitet. Istället för att straffa honom ännu mer, borde man underlätta genom att utveckla systemen och exempelvis språket till genusneutralt. För tro mig, det har alltid funnits och kommer alltid att finnas män i Sverige som föder barn och kvinnor som är biologiska pappor. Det kan ingen lag hindra helt, och det bör heller inte vara lagens syfte. Lagen bör istället utformas utifrån verkligheten med syfte att skapa möjligheter för alla föräldrar att utöva sitt föräldraskap och vara inkluderade i de gemensamma juridiska systemen.

Vi hoppas på att bli glatt överraskade, och känna igen många av våra tankar i propositionen, som enligt Göran Hägglund ska läggas av regeringen i vår. Istället för att argumentera för tvingande kroppsliga ingrepp som Regeringsformen, det vill säga grundlagen, förbjuder kan inspiration hämtas från Storbritannien eller Spanien som är de europeiska länder som har stiftat nya lagar på området under 2000-talet. De väljer en helt annan väg och ställer inga krav på kirurgi för att personer ska kunna ändra juridisk könstillhörighet. Dessa lagar har tillkommit för att underlätta för människor att leva sina dagliga liv i sitt genus. Lagen blir på det sättet skapad för människorna och utifrån hur de lever, och inte för att upprätthålla lagen själv och en förlegad samhällsordning som skapar hinder.

Kai Bergendal, genusvetare

Axel Grönqvist, läkarstudent

Arawn Repka, genusföretagare

Skriv på namninsamlingen!

Gå med i facebookgruppen!